Malcolm Momodou Jallow (V) svarade Larry Söder i en replik om Bostadspolitik i debatten ”Protokoll 2023/24:80 Onsdagen den 6 mars” den 6 mars 2024.
Larry SöderKD· i en replikJag kan konstatera att ledamoten bara hann med en fråga, inte två. Vi kanske tar den andra i nästa replikskifte. Jag är bostadspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. Jag svarar för vår politik och vår…Fru talman! En stigande inflation skapade dagens problem tillsammans med högre ränta. Bostadsbyggandet minskade kraftigt, som vi har hört i dagens debatt, och det till låga nivåer som ingen av oss kan vara stolta över eller acceptera över huvud taget.
Vi har varit i den här situationen förut, under 90-talet. Jag hoppas att vi inte gör om 90-talets problem, det vill säga att vi ser till att vi har arbetskraft som kan ta vid när vändningen kommer så att vi kan bygga med stark kraft sedan.
Vi har försökt att förstärka med rot, vi har infört en planeringsbonus och vi har infört en omvandlingsbonus för att omvandla lokaler till lägenheter. Vi har gjort lättnader i studentbostadsbyggandet. Boverket har fått i uppgift att kartlägga byggbar mark för småhusbyggande. Detta är några delar som redan har gjorts.
Vi måste konstatera att de problem vi har på bostadsmarknaden inte startade nu. Köerna till hyresrätter har varit långa i storstäderna ganska länge. Långa handläggningstider hos kommuner och myndigheter för att planera nya bostäder har funnits där hela tiden. Stigande overheadkostnader samt stigande varukostnader i snabbare takt än vad kunder har fått i ökade intäkter i sin plånbok har också funnits där ganska länge.
EU har i sin iver att göra fler saker lite krångligare för oss svenskar också bidragit till att vi kanske framgent har en problematik med renoveringskrav för energieffektivisering och svårt att använda vårt trä till att bygga bostäder.
Jag menar att detta är saker som vi också måste tänka på att arbeta bort. Men det är tyvärr ingen quickfix.
Det kom en rapport om nationellt ledtidsindex som man kan titta på. Man kan fundera på om inte detta är en del av problematiken. Ledtiderna för detaljplaner och bygglov i kommunerna ligger på mellan 3 och 6,6 år med ett genomsnitt på 4 ½ år - om du har tur.
Lägg därtill osäkerheten om vilka utredningar som behövs när man påbörjar processen, om hur lång tid en överklagandeprocess tar och vad den slutar med, om vilken karusell man hamnar i och om man i slutänden över huvud taget får bygga.
Jag menar att staten har en hemläxa att göra när det gäller både vad som förväntas av våra myndigheter och vad staten förväntar sig av kommunerna.
Jag menar att man ibland har glömt vem som betalar kalaset. Det är den enskilde, alla gånger, som betalar kostnaden för de nya bostäderna. Kommunerna och företagen vältrar ju över kostnaderna på slutkunden, vilket de måste göra. Det är otydligt vad som egentligen gäller och vad som förväntas. Det drabbar den enskilde.
Jag menar att vi måste ta ansvaret för att reformera processen för byggnation av bostäder. Vi ska inte bara göra det innovativt med nya bidrag utan våga ta debatten. Vad är det som gör att det är så dyrt att bygga bostäder i Sverige? Varför tar det så lång tid?
Den här regeringen har försökt sätta långsiktigheten i fokus genom att ha sex stycken ledmeningar: Förenkla reglerna för att bygga! Korta ledtiderna i plan- och byggprocessen! Öka tillgången till byggbar mark, särskilt i attraktiva lägen! Fler ska kunna ta steget till den ägda bostadsmarknaden! Nyttja beståndet mer effektivt! Ge långsiktiga och förutsägbara villkor för att öka viljan att investera!
Jag menar att om vi har en regering som lyckas leverera detta har vi kommit en bit på väg. Men ingenting startade i går. Ingenting startade 2018 eller 2014. Det har funnits ganska länge, och vi måste faktiskt vara ärliga och säga att vi har ett gemensamt problem som vi måste lösa på ett eller annat sätt. Det går inte fort. Vi måste försöka ge det den tid det behöver och sedan försöka debattera oss fram till en gemensam lösning.
Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Fru talman! Som jag sagt här tidigare är det inte ofta jag är överens med Larry Söder i sakpolitiska frågor, men jag har respekt för honom. Därför vill jag ställa två frågor.
Den ena handlar om någonting som vi hört från Sverigedemokraterna, som är samarbetsparti till Larry Söders regering.
Vi vet att SD grundades av nazister, och Europas historia talar om för oss vad nazismen står för. Nazitysklands lösning på alla problem var att bli av med judarna.
Sverigedemokraternas lösning på alla problem i Sverige är att bli av med alla invandrare. Att driva människor med invandrarbakgrund från Sverige är en sådan besatthet och en så central fråga för SD att det överskuggar allt. All sans och rimlighet drunknar i detta vansinne och detta hat man har mot invandrare, framför allt sådana som ser ut som jag. Det är så pass att det nu även blivit invandrarnas fel att vi har bostadsbrist i Sverige.
En kollega, vice ordföranden i civilutskottet, sa häromdagen att om man bara skickar iväg alla invandrare eller icke vita löser man problemen med bostadsbristen. För mig kommer det inte ur ett tomrum, utan det bygger på Sverigedemokraternas politik från dag ett.
Jomshof tyckte att min partikollega Daniel Riazat borde lämna landet.
Vi hörde också Jimmie Åkesson säga att man ska kunna identifiera enskilda individer som inte passar in i samhället och utvisa dem.
Min fråga är helt enkelt om Larry Söder delar SD:s slutsats att om man skickar iväg alla de här invandrarna, mig inkluderad, kommer man att lösa bostadsproblematiken. Delar Larry Söder den slutsatsen?
Fru talman! Jag kan konstatera att ledamoten bara hann med en fråga, inte två. Vi kanske tar den andra i nästa replikskifte.
Jag är bostadspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. Jag svarar för vår politik och vår regeringskonstellation.
Jag kan konstatera att min och partiets uppfattning är att alla människor som finns i Sverige ska ha rätt till en bostad, alldeles oavsett varför man är här eller hur man är här, så länge man är här. Vi löser inte problemet genom att exkludera människor från bostäder, utan vi löser det genom att inkludera människor i bostäder.
Min uppfattning är, som jag sa i talarstolen, att vi ska öka bostadsbyggandet för att människor ska kunna få en bostad. Det gäller både hyresrätter och eget ägt boende.
Sedan kan jag konstatera att denna regering har en konstellation där det är tre stycken regeringspartier och ett samarbetsparti. För mig personligen har det fungerat alldeles utmärkt i bostadspolitiken. Vi har ungefär samma syn på många olika frågor men olika tankar i andra delar, där vi kan diskutera och komma fram till en lösning. Jag tycker att regeringen håller ihop. Jag tycker att regeringen gör bra saker. Men ideologiskt är jag kristdemokrat och står för den kristdemokratiska ideologin.
Fru talman! Det var glädjande att höra det svaret från Larry Söder.
Den andra frågan handlar om bostadsbristen.
"Vill du också ha ett jobb att gå till? Att unga ska kunna flytta hemifrån? En trygg bostad som du har råd att bo i?" Dessa retoriska frågor ställdes av Byggnads inför en demonstration som hölls i Stockholm den 6 februari i år under parollen Bygg bort krisen. Det överlämnades också över 18 000 namnunderskrifter för ökat byggande till bostadsminister Andreas Carlson.
Det är alltså inte bara Vänsterpartiet som kritiserar den här regeringen. Det är alla parter och aktörer inom bostadsmarknaden som har samma kritik när det gäller regeringens passivitet.
Min fråga är hur ni tänker agera för att få fart på byggandet och därmed stävja den varselvåg som nu sköljer över landets byggbransch. Jag vill veta det, inte hur ni ska gynna dem som äger sina bostäder ännu mer än ni redan gör. Det har vi hört, så det är inte det jag är ute efter. Jag vill gärna veta vilka andra reformer ni kommer att genomföra i syfte att öka byggandet för att på så sätt motverka den pågående bostads, bygg och samhällskrisen.
Varselvågen som vi nu ser påverkar väldigt många människor. Inom träindustrin ökade antalet varsel med 270 procent 2023 jämfört med 2022. I byggbranschen varslades totalt 3 512 anställda under det sista kvartalet 2023. Det är väldigt många människor. Det här är en samhällskris, och alla skriker. Ser ni inte hur allvarligt det här är? Vad tänker ni göra - nu?
Fru talman! Jag kan ta upp några siffror som Malcolm Momodou Jallow nämnde i sitt anförande.
Ledamoten talade om att bostadskostnader har ökat med 12,2 procent. Jag kan redovisa att 2023 ökade lönerna med 3 procent. Det betyder att det är väldig skillnad på vad människor faktiskt klarar av att betala.
I mitt anförande försökte jag påvisa var problematiken ligger. Någon måste ta ansvar för kostnadsökningen på ett eller annat sätt. Det kan vara staten genom att man subventionerar eller ser till att reformera bostadsbyggandet på ett sådant sätt att kostnaderna hålls i schack.
Jag väljer det senare. Jag tror att det är långsiktiga spelregler och långsiktiga reformer som gör att människor kan ha råd att ha ett boende som de kan betala för. Jag tror inte att korta subventioner gör detta. Jag tror inte att ekonomiska incitament skulle klara av att överbrygga de 7 procent som är skillnaden.
Jag tror att vi måste inse att bostadsmarknaden har varit dysfunktionell i 20-30 år. Nu är det faktiskt dags att vi gör någonting åt det. Någon måste våga ta sig an de långsiktiga spelreglerna och jobba med dem så att vi får en bostadsmarknad där alla faktiskt kan få en bostad.
Man kan vara stolt över att vi byggde 60 000-70 000 bostäder för några år sedan. Jag är inte stolt över det. Under den tiden skulle vi ha byggt 100 000 eller 120 000. Problemet var att vi hade en bostadsmarknad som inte fungerade. Vi subventionerade bostäder för att kunna få den lösningen.
Jag menar att vi måste ha en bostadsmarknad som klarar sina egna villkor. Men då måste vi också våga stå för de reformer som görs.
Vi har samma tanke i slutänden om målet, men vägen dit har vi lite olika syn på.