Jakob Olofsgård (L) svarade Katarina Luhr i en replik om Bostadspolitik i debatten ”Protokoll 2023/24:80 Onsdagen den 6 mars” den 6 mars 2024.
Katarina LuhrMP· i sitt anförandeJag ska försöka att hålla mig till dagens rubrik, Bostadspolitik . Att vi just nu står i en kombinerad bostads- och byggkris är inte någon nyhet. Det har vi debatterat många gånger det senaste året. Att regeringen…Fru talman! Jag ska försöka att hålla mig till dagens rubrik, Bostadspolitik.
Att vi just nu står i en kombinerad bostads- och byggkris är inte någon nyhet. Det har vi debatterat många gånger det senaste året. Att regeringen fortsätter att sitta på händerna blir därför mer och mer uppseendeväckande.
Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Örebro och numera också Norrbotten, Västerbotten, Blekinge och många fler larmar tillsammans om en helt otillräcklig byggtakt. Man lyfter samtidigt de stora utmaningarna att kunna bygga bostäder till priser som gör att bostadssökande har råd att efterfråga bostaden.
När bostadsbyggandet avstannar kan det bli svårare att flytta till arbete eller etablera sig på bostadsmarknaden. I områden med en stark industri eller försvarsutveckling kan det också bli svårt att få till sig arbetskraft när bostäder saknas. Dessutom riskerar inte minst de hushåll som redan har små ekonomiska marginaler att få mycket svårare att hitta en bostad som uppfyller deras behov eller, i vissa fall, att alls hitta en fast bostad när nya bostäder inte byggs i tillräcklig takt. Hemlösheten riskerar också att öka med en otillräcklig bostadspolitik.
Boverket beräknar att det behövs 67 300 nya bostäder per år till år 2030. I år räknar vi med kanske 20 000, vilket är långt ifrån den uppmålade moderata visionen. Att bygga upp en bostadsskuld samtidigt som byggsektorn krackelerar är inte ett särskilt bra sätt att bygga trygghet på, och oavsett vilken politisk sida man står på finns det många vägval man skulle kunna göra för att i alla fall minska konjunktureffekterna på byggsektorn.
Det finns inte en enskild lösning, utan det behövs många olika åtgärder för att öka antalet bostäder och bygga så att människor kan få sina behov uppfyllda, fortsätta att arbeta för den gröna omställningen och undvika att kompetens inom byggsektorn försvinner någon annanstans.
Miljöpartiet har föreslagit fortsatta investeringsstöd och även stora riktade investeringsstöd för områden med en kraftig och snabb grön industriutveckling. Vi har lyft upp frågan om blandad bebyggelse, olika upplåtelseformer, startlån för förstagångsköpare, höjda bostadsbidrag, ett grönt bosparande, lånegarantier, hyresgarantier, stöd till byggemenskaper, en nationell bostadsstiftelse, stöd för renovering av tomställda hus och så vidare.
Än så länge finns dock inga krisåtgärder på plats som ökar antalet tillgängliga bostäder. Bostadsbyggandet har avstannat, och människor varslas. På sikt kommer siffrorna över hur många bostäder som behöver byggas per år att behöva justeras upp igen, och bostadsskulden växer för varje år som vi inte lyckas nå våra byggmål.
Jag vill därför i dag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 3 i betänkandet, som syftar till att åtgärder ska vidtas för att snabbt få igång ett både hållbart och långsiktigt bostadsbyggande.
För att detta ska ske vill vi, precis som många andra partier i dag, att regeringen ska tillsätta en kriskommission med uppgift att snabbt utreda, föreslå och genomföra konkreta åtgärder för att få igång bostadsbyggandet. Åtgärder behövs, och de behövs nu.
I väntan på att byggandet tar fart igen finns det annat som behöver göras, och där skulle vi kunna ta vara på den kompetens som finns inom byggsektorn, som i dag får mindre och mindre jobb med att bygga.
Vi står i dag mitt i en klimatkris som kräver åtgärder, och ju snabbare vi kommer igång med åtgärder, desto mer samhällsnytta kommer vi att få - nyttor som vi alla kan ta del av.
För att öka takten i både energirenoveringar och klimatanpassning i bebyggd miljö vill vi att staten går in och ger stöd för de åtgärder som gör skillnad. Genom att ge stöd i dag kan vi spara pengar på sikt för våra samhällen samtidigt som vi kan ta vara på den kompetens på byggsidan som annars riskerar att flytta någon annanstans.
I veckan fattas beslut om energirenoveringar inom EU, och Sverige måste göra sin del. Genom att minska energianvändningen i byggnader kan energi frigöras för annat och energipriserna hållas nere. Vi föreslår därför att staten ska stötta energieffektivisering i alla typer av bostäder för att snabbt få igång ett större arbete med att sänka både energianvändning och energikostnader.
Byggsektorn står för en stor del av Sveriges klimatpåverkan och är också den näst största producenten av avfall i Sverige, tvåa efter gruvsektorn. När kostnaden för byggmaterial ökar, som i dag, behöver vi fler innovativa metoder för att bygga, och frågan om ökad cirkularitet inom byggsektorn har börjat lyftas upp som något som inte bara är en hållbarhetsfråga utan också något som skulle kunna bidra till en bättre ekonomi i olika byggprojekt.
För att få igång en mer cirkulär hantering av byggmaterial behövs också att politiken tar initiativ. Vi vill se ett nytt nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation. Vi ser också att det behövs ett helhetsgrepp med allt från ekonomiska styrmedel och kompetensutveckling inom demontering till ett ökat fokus på digitalisering av byggprocessen och certifiering av återbrukade byggmaterial.
Genom ett ökat fokus på en mer cirkulär byggprocess kan vi minska klimatutsläpp och avfall och spara både resurser och pengar samtidigt som nya gröna jobb kan skapas - en win-win för de flesta alltså.
Fru talman! Jag vill slutligen lyfta upp frågan om klimatanpassning i den byggda miljön, en fråga som också hanteras i betänkandet. Vi väntar fortfarande på den nationella klimatanpassningsstrategin, som skulle ha varit klar förra året men som vi nu hoppas är på rull och snart kommer att presenteras. Det är en förhoppning vi har.
Så här års glömmer man lätt sommarens värmebölja och torka, men vi slipper inte undan problemen med stora vattenmängder och risker för skred och ras när snön smälter i olika delar av landet. Samtidigt ger de stora variationerna i temperatur nu skador på både vägar och viktig infrastruktur.
De senaste veckorna har vi till exempel kunnat följa översvämningarna i Östergötland, där vattnet nu börjar sjunka undan, vilket samtidigt ökar riskerna för skred och ras. Vi hade alltså behövt ha strategin med åtgärder på plats redan i dag eller kanske redan förra året.
Arbetet med att klimatanpassa vår omgivning måste stärkas. Kommunerna är nyckelspelare i klimatanpassningsarbetet, och alla kommuner behöver arbeta med klimatanpassning och den fysiska miljön, både för att skydda människors liv och hälsa och för att motverka skador på viktig infrastruktur.
För att kunna göra detta behöver den statliga styrningen och uppföljningen förbättras. Det behövs bättre vägledning och stöd från statliga myndigheter, och länsstyrelserna måste ställa tydligare krav på kommunernas klimatanpassningsarbete. Kommunernas arbete måste också följas upp och utvärderas på nationell nivå. Detta arbete kommer att bli omfattande och i vissa fall komplicerat, så det är viktigt att alla aktörer gör sin del. Staten behöver göra sin del och kroka arm med regioner och kommuner.
Jag har en förhoppning om att dessa frågor kommer att hanteras i den nya klimatanpassningsstrategin och att den är nära nu. Om den inte är det och om frågorna inte hanteras hoppas jag kunna prata mer om dessa helt avgörande frågor framöver.
I vårt utskott har vi stora och helt samhällsavgörande frågor på bordet. Att skjuta problemen framför sig kommer att innebära ännu större problem i framtiden. Jag hoppas därför att vi tillsammans kan ta ansvar och göra allt vi kan genom att bygga hållbart och långsiktigt och planera för klimatsmarta och klimatanpassade samhällen som blir bra och tillgängliga boendemiljöer för alla och att vi kan göra detta nu och inte senare, för alla människor behöver ett tryggt och säkert hem.
Fru talman! Mycket av det som Miljöpartiet säger stämmer väl överens med vad övriga partier har sagt här i dag, det vill säga att vi har en byggkris som vi på ett eller annat sätt måste hantera.
Jag anser nog dock att Miljöpartiet, likt andra partier, egentligen levererar mest förslag om långsiktigheten. Möjligtvis kan man tänka sig att investeringsstödet är en sak som skulle kunna göras nu direkt.
Den diskussion jag hade med Vänsterpartiet gällde kostnadsökningen, som var 12,2 procent under 2023, medan lönerna ökade med 3 procent, alltså en skillnad på 9,2 procentenheter. Jag skulle inte bli förvånad om skillnaden blir ungefär lika stor även 2024. Detta betyder att ett investeringsstöd näppeligen kommer att kunna minska denna skillnad så att man har råd att eftersöka en bostad. Jag tror därför att det finns andra saker som måste göras för att få bostadsbyggandet att öka igen, och det gäller långsiktigheten.
Jag kan hålla med Miljöpartiet om att återbruk är en sak som man skulle kunna jobba med, men också där ökar kostnaderna, i alla fall i dagsläget. Långsiktigt tror jag att det blir lägre kostnader därför att mängden ökar så pass mycket, men just nu ökar kostnaderna.
Jag tror också att träbyggnation är en sak som långsiktigt skulle hjälpa Sveriges nation, men där har vi ett EU som sätter stopp för att vi ska kunna använda trä på det sätt som vi önskar. Europa i övrigt förstår inte hur vi använder trä i Sverige.
Min fråga till Miljöpartiet är: Har ni andra åtgärder som ni skulle kunna ta fram och som kan hjälpa mot krisen just nu, eller är det bara investeringsstödet? Startlån och bosparande är också en sak som kommer att ta längre tid. Och hur ser Miljöpartiet på användning av trä i bostadsbyggandet framgent, om EU stoppar eller minskar det?
Fru talman! Jag tackar för frågorna.
Jag håller till stor del med om vad Larry Söder säger, att vi behöver både långsiktiga åtgärder och kortsiktiga åtgärder.
Anledningen till att vi nu yrkar bifall till förslaget om en kriskommission är att det behövs en samling kloka människor som kan sätta sig ned tillsammans och komma fram med kortsiktiga åtgärder just nu för hur vi ska få igång byggandet.
Det är egentligen det som alla oppositionspartier har yrkat på i denna debatt, alltså att vi behöver en kriskommission nu. Det behövs nämligen en bukett av åtgärder, och kortsiktiga åtgärder behöver vidtas nu.
När det gäller vad vi tror skulle kunna hjälpa just nu för att öka antalet bostäder handlar det om investeringsstöd. Vi har föreslagit 3 miljarder kronor i investeringsstöd för den gröna industriutvecklingen för de kommuner där människor i dag bor i containrar, som Alireza Akhondi pratar om.
Det är en åtgärd för att få igång byggande av infrastruktur som behövs för dem som ska bo där och för att få igång bostadsbyggande i de regioner där det finns en skriande brist på bostäder i dag.
Sedan tror vi också att man kan sänka priser om vi ger incitament för att få igång det cirkulära, eftersom byggmaterial är en del i att det kostar mycket just nu.
Vi vill också, precis som ni, titta på hur man bygger om lokaler till bostäder. Men vi vill också titta på om man kan skanna ödehus. Till exempel i norr finns det faktiskt en stor samling hus som står tomma i dag. Man skulle kunna tillsätta grupper som kan jobba med hur de bättre fördelas. Vi vill utreda hur man gör detta bättre och ger stöd till det.
Det behövs massor med goda idéer. Det är därför som vi inte sitter och säger att vi har lösningar, utan vi behöver denna kriskommission som kan se vad vi kan göra just nu.
För att hålla byggsektorn under armarna vill vi vidta åtgärder i det befintliga beståndet också, vilket vi tror är nödvändigt för framtiden.
Fru talman! Det skulle ha varit intressant att lägga ut ett uppdrag hos er för att se om dessa kostnadsökningar på 9,2 procent innebär någon skillnad och vad det är i antal miljarder som läggs på kostnaderna hos medborgarna. Jag tror att de 3 miljarder kronor som man vill lägga på investeringsstöd bara är ett spott i havet. Det behövs andra åtgärder i så fall om man skulle vilja minska den skillnaden. Annars är vi där vi är. Bostadsbyggandet är för dyrt och för osäkert just nu. Då måste vi ha långsiktiga spelregler.
Jag har respekt för att man vill ha en dialog och en kommission. Men jag har aldrig förstått vad ni vill ha den till. Ni debatterar era förslag varje år i kammaren, och de är vitt kända. Men jag har inte hört några nya förslag. Branschen har varit med i diskussionen med Regeringskansliet om vilka förslag de har, och de är vitt kända.
Därför vet jag inte, ärligt talat, vad ni tror att man ska få fram genom att ha en kommission som sitter och diskuterar runt ett bord. Jag tror att det är handling som gäller. Vi vet vad vi har för förutsättningar. Vi vet vad det finns för åtgärder. Det gäller att utreda vad som är möjligt och sedan gå till verket.
Jag tror inte att byggbranschen är överens med oppositionen om de inser att en kriskommission som sätter sig ned ska debattera och diskutera med varandra och efter ett år komma med ett förslag. Då är det ett förlorat år. Frågar man byggbranschen om de vill ha en kriskommission säger de ja. Men vad innebär en kriskommission? Kommer det några nya och innovativa förslag? Nej, det tror jag inte. Vi är väl medvetna om vilka förslag som finns och vilka problem som finns. Och jag tror inte att byggbranschen är betjänt av att vi väntar ett år. Därför yrkar vi avslag på alla dessa förslag, för det är inte det som Sverige behöver just nu. Sverige behöver handling, och Sverige behöver en regering som kan leverera långsiktiga reformer före 2026.
Fru talman! Jag tackar Larry Söder för detta. Jag tycker att han sätter fingret på precis varför det behövs en kriskommission. Vi står här år ut och år in och debatterar förslag som det inte blir någonting av.
Vi ser också att regeringen som snart har styrt halva mandatperioden inte presenterar några förslag som är tillräckliga. Det är därför som vi behöver tillsätta en grupp som snabbt kan få fram akuta lösningar för hur vi ska jobba för att minska detta ras inom byggsektorn och försöka hålla kvar människor inom vårt land som kan fortsätta att bygga. Det är precis detta som vi vill åt, alltså att vi inte ska stå här och debattera och debattera utan att någonting händer.
Jag tror att den långsiktiga lösningen för att få till någonting är att vi faktiskt tar in experter. Som vi har diskuterat många gånger tidigare är det inte civilutskottet som är en kriskommission. I så fall hade det redan hänt saker.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes anförande. Jag noterade att hon inte någonstans i sitt anförande nämnde den sociala bostadspolitiken. I mitt anförande nämnde jag att det i dagsläget är bara Liberalerna som har tagit fram ett socialt, politiskt bostadsprogram. Men jag vet att Miljöpartiet under förra mandatperioden föredömligt lyfte fram de sociala frågorna med bland annat Karolina Skogs utredning. Vi tittar nu bland annat på förslag om till exempel hyresgarantier.
Jag undrar om det finns någon anledning till att Katarina Luhr valde att inte ta upp den sociala bostadspolitiken. Är den helt bortglömd nu inom Miljöpartiet? Jag saknar den och lite mer engagemang i frågan.
Vi lägger fram förslag om bostäder efter behov - en social bostadssektor. Jag noterar att även Kristdemokraterna pekar på att vi behöver ha en mer behovsanpassad social bostadspolitik, att bostäderna inte ska finnas i socialt utsatta områden och att de ska finnas både i det befintliga beståndet och i det nybyggda beståndet. Detta behövs för just den strukturella hemlösheten, för de kvinnor som är våldsutsatta och som i dag inte får hjälp och för de barnfamiljer som står utan bostad. Bland andra Stadsmissionen här i Stockholm, Hela Människan i Jönköping och Räddningsmissionen i Göteborg bygger upp en egen social bostadssektor nu.
Skulle Miljöpartiet inte ta ställning för en sådan bostadspolitik?
Fru talman! Jag tackar Jakob Olofsgård jättemycket för att han lyfter fram en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Detta är en jätteviktig fråga just nu.
Vi har länge jobbat för att till exempel barnfamiljer inte ska vräkas. Nu ser vi en politik som går i motsatt riktning med förslag om att man ska kunna vräka familjer. Vi ser att det byggs för lite. Vi behöver större lägenheter för specifikt barnfamiljer. Vi behöver åtgärder för till exempel kvinnor som lever i destruktiva förhållanden. Det finns väldigt många saker att ta tag i här.
Som ledamoten lyfte fram i sin fråga tog Karolina Skog fram en utredning som nu kanske behandlas i Regeringskansliet. Jag vet att det har kommit uttalanden om att statliga hyresgarantier ska utgå till barnfamiljer, vilket jag tycker är väldigt bra. Men det finns många saker i den utredningen som ännu inte har lyfts fram, och vi sitter fortfarande och väntar. Jag är väldigt positiv till alla förslag i utredningen och att man går vidare med dem, eftersom jag tror att det kommer att göra skillnad. Men jag vet inte riktigt var det har fastnat, eftersom jag inte tycker att det är så uppseendeväckande förslag.
Vad gäller just förslaget om behovslägenheter, eller social housing, har jag och Jakob Olofsgård debatterat det tidigare flera gånger. Det som är utmanande med ett förslag om att bygga just för dem med låga inkomster och att de får ett specialspår är att man lätt fastnar i ett specialspår för lägenheter.
Jakob Olofsgård lyfte i sitt anförande fram att det finns för lite sociala lägenheter i dag. Men det som man ser när det byggs social housing i andra länder är att det oftast finns för lite social housing för den grupp som man bygger för och att människor inte kommer in på den andra bostadsmarknaden och hamnar i en annan bostadskö där.
Vi har diskuterat de specifika förslagen och att ni vänder er till väldigt breda grupper.
Fru talman! Jag tackar Katarina Luhr för ett halvt svar. Jag ger henne möjlighet att komplettera sitt svar i sin slutreplik.
Har Miljöpartiet en social bostadspolitik som löper efter Karolina Skogs utredning? Hon konstaterade i sin utredning att det behövs en ny utredning och nya förslag för att komma vidare till denna grupp. Har Miljöpartiet helt glömt bort den sociala bostadspolitiken nu? Bryr man sig inte om dem som lever i strukturell hemlöshet? Till exempel Stadsmissionen för tydligt fram att det behövs en social bostadssektor. Tycker ledamoten och Miljöpartiet det eller inte?
Fru talman! Det jag hade tänkt säga i min förra replik är att vi till exempel tycker att man ska göra en åtskillnad mellan dem som lever i en social utsatthet och hemlöshet och dem som lever i den strukturella hemlösheten. Det finns nämligen en grupp människor bland dem som är utsatta - de som kanske lider av missbruk eller lider av psykisk ohälsa - som kan behöva lägenheter med extra stöd. De kan ha svårt att klara att ha ett eget boende.
Därför har vi lagt fram förslag om att staten ska starta en egen bostadsstiftelse. Det liknar lite grann förslaget från er, Jakob Olofsgård, men det ska rikta sig mot den lite mindre grupp som lever i social hemlöshet och behöver större hjälp. Det är ett förslag jag gärna skulle vilja se att man gick vidare med och diskuterade lite mer.
Bostadspolitik
När det gäller den strukturella hemlösheten handlar det faktiskt om att kunna bygga fler lägenheter till ett pris som gör att människor har råd att efterfråga dem. Här kan man behöva jobba från båda håll; vi har jobbat med ett investeringsstöd, och vi har även föreslagit ökade bostadsbidrag samt en indexering av bostadsbidragen. Det handlar om att bättre kunna matcha människors inkomster mot det som byggs.
När det gäller detta att vi inte har någon bostadspolitik efter Karolina Skogs utredning kan jag bara säga att vi ju vill se åtgärderna i Karolina Skogs utredning komma på plats. Man kan inte bara hoppa över en utredning och börja jobba med nästa innan regeringen har fått de åtgärder på plats som behövs.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 17.)
