Riksflödet
Logga in
Replikerade på David Josefsson ·

Malcolm Momodou Jallow (V) om Bostadspolitik

Malcolm Momodou Jallow (V) svarade David Josefsson i en replik om Bostadspolitik i debatten ”Protokoll 2023/24:80 Onsdagen den 6 mars” den 6 mars 2024.

David JosefssonM· i sitt anförandeRakt över gatan från min busshållplats på Danska vägen i Göteborg finns det ett djupt schakt. I schaktet står en byggkran. På staketet runt schaktet sitter reklamskyltar för ett projekt med bostadsrätter. Det är en…
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Rakt över gatan från min busshållplats på Danska vägen i Göteborg finns det ett djupt schakt. I schaktet står en byggkran. På staketet runt schaktet sitter reklamskyltar för ett projekt med bostadsrätter. Det är en parkeringsplats som förtätas.

Vad som inte står på skyltarna är att bygget just nu är pausat. Kranen står kvar, men byggjobbarna är inte där och arbetar. Lägenheterna säljer inte i dagens konjunkturläge.

Fru talman! Den tomma byggarbetsplatsen är en bra symbol för var svensk bostadspolitik har hamnat. Jag tänkte ägna min tid i talarstolen åt att berätta varför vi är där vi är, och hur vi ska ta oss ur det.

När den moderatledda regeringen tillträdde för knappt ett och ett halvt år sedan kom vi inte till ett dukat bord. Sverige präglades av otrygghet och gängskjutningar. Vi hade ett volatilt elpris som ständigt slog nya prisrekord och ett havererat elnät som gjorde att industrisatsningar fick läggas på is.

Inflationen hade tagit fart, och Magdapriser hade blivit ett begrepp runt köksborden. På bostadssidan hade Sverige sedan decennier präglats av bostadsbrist, låg rörlighet och ständigt stigande byggpriser. Trots en brinnande högkonjunktur och nollräntor var det bara något enstaka år som bostadsbyggandet nådde de nivåer som Boverket bedömer som nödvändiga för att klara behoven.

Samtidigt hade reformtakten inom bostadspolitiken varit låg de gångna åtta åren. Förutom ett investeringsstöd som gödde prisutvecklingen och gladde fastighetsutvecklarna på börsen handlade den största reformen om viss bygglovsfrihet för altaner. Det enda som höll hög takt var takten i att byta bostadsministrar. Flyttkartongerna bars in och ut från bostadsministerns kontor snabbare än i en andrahandslägenhet i en studentstad.

Fru talman! Väljarnas frustration över läget i landet var uppenbar. Valet 2022 slutade i ett tydligt mandat till Tidöpartierna att få ordning på Sverige. Det är ett mandat där regeringen och Sverigedemokraterna nu har börjat leverera.

På bara 18 månader har vi dämpat inflationen och sänkt skatten för vanliga människor. Skattetrycket är nu det lägsta sedan 1975. Det är lägre än under Bohman, Bildt och Borg. Steg för steg har vi gett polis och åklagare nya verktyg för att trycka tillbaka otryggheten och de kriminella gängen. Vi har tagit viktiga första steg mot att bygga ny kärnkraft och gett tillstånd för rekordmånga vindkraftverk.

Fru talman! Vi har börjat lägga om svensk bostadspolitik för att åter få en bostadsmarknad som fungerar. Vad är det då som inte har fungerat? I dag har bostadsbyggandet störtdykt som en konsekvens av att priser och räntor stigit kraftigt. Det är svårt eller till och med omöjligt att få kalkylerna att gå ihop när man bygger nytt i dag, oavsett om man ska hyra ut eller sälja lägenheterna som bostadsrätter. Hushållen vågar inte ta risken att bygga småhus.

Enligt en rapport från Byggföretagen från december förra året har byggkostnadernas ökningstakt bara varit lika stor vid två tidigare tillfällen sedan 1950, under Koreakriget och under oljekrisen 1973. Magdapriserna har inte bara drabbat hushållen hårt. De har också lett till ett historiskt stort fall i bostadsbyggandet.

Samtidigt råder det enligt Boverket bostadsbrist i 180 av landets 290 kommuner, och störst är bristen i våra storstäder och tillväxtorter. De hårdast drabbade är bland annat unga vuxna.

I rapporten Unga vuxnas boende från Hyresgästföreningen konstateras att mer än var fjärde person i åldern 20-27 år fortfarande bor kvar hemma hos sina föräldrar. Rapporten visar också att var tredje tvekar att flytta för att gå en utbildning eller börja ett jobb för att man är orolig för att inte hitta en bostad. Man till och med tvekar inför att bilda familj. Så här har situationen sett ut i decennier, konstaterar Hyresgästföreningen.

Fru talman! I Sverige har vi extremt långa ledtider i byggandet. Detaljplaneprocessen för bygget mittemot min busshållplats inleddes i september 2015. Om inte bygget återupptas inom kort kommer man att slå tioårsvallen från att processen inleddes till att någon kan flytta in.

Enligt initiativet Bygg i tid, som ett antal bygg- och fastighetsbolag står bakom och som mäter ledtider i byggprocessen, tar det i snitt fem år från det att en planprocess inleds tills att tillstånd getts och ett första spadtag kan tas. Det är snittiden. Då räknar man inte in exempelvis tiden för en markanvisning innan eller i väntan på att en planprocess ska inledas. Sedan återstår också själva byggtiden.

Fru talman! Allt det här har varit väl kända och accelererande problem under flera decennier. Ändå valde den S-ledda regeringen under Stefan Löfven och Magdalena Andersson att inte vidta några åtgärder. Man tog inte tag i att bostadsbristen tagit sitt grepp om Sverige och att ungdomar men också barnfamiljer och pensionärer har svårt att hitta bostäder som passar.

Man tog inte tag i de accelererande byggkostnaderna som tryckt upp priset på såväl småhus och bostadsrätter som hyreslägenheter. Man tog inte tag i de långa ledtiderna, som gör att det fortfarande bara är ett schakt och en övergiven byggkran mitt emot busshållplatsen på Danska vägen.

Fru talman! Den moderatledda regeringen har nu börjat arbetet med att få ordning på bostadsmarknaden. Vi ser över regelverket för att få till förenklingar och minska byggkostnader. Bland annat har vi gett ett skarpt uppdrag till Boverket om möjligheten att undanta studentlägenheter från vissa krav för att möjliggöra för fler och billigare studentbostäder.

Vi ökar tillgången på byggbar mark genom att se över strandskyddsreglerna och arbetar vidare kring bland annat bullerregler och riksintressen. Vi tittar brett över ledtider, bland annat utifrån de förslag som initiativet Bygg i tid har lagt fram. Här är det inte ett enskilt problem som måste lösas, utan en process som måste börja fungera bättre.

Men regeringen gör också andra saker för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi stärker tryggheten i hyresrätten genom att göra det enklare att vräka grovt kriminella som använder bostaden för att begå brott eller skapar otrygghet i sitt närområde.

Det är den kriminelle, inte den laglydige grannen, som ska behöva flytta. Ingen ska kunna hålla en hel trappuppgång, ett hus eller en stadsdel som gisslan. Vi har tillsatt en utredning för att se över hur samverkan för ökad trygghet mellan exempelvis fastighetsägare, civilsamhälle och det offentliga kan stärkas genom lagstiftning. Det är två viktiga reformer för att öka tryggheten i våra bostadsområden.

Vi utreder också hur befintliga bostäder kan omvandlas till ägarlägenheter och hur vi kan skapa en lagstiftning om hyrköpsmodeller. Det är viktiga reformer för att bredda ägandet, skapa fler boendeformer och minska tröskeln in på bostadsmarknaden.

Vi utreder hur man kan underlätta för privatpersoner att hyra ut hela eller delar av sin bostad för att få ett bättre utnyttjande av redan befintligt bestånd.

Det gör vi utifrån ett tydligt mandat som vi har fått från det svenska folket och som vi i Tidöpartierna också har en bred politisk majoritet i riksdagen för. Men vårt politiska värv handlar inte bara om att få ordning på Sverige här och nu. Det finns också en vision om ett bättre Sverige vid horisonten.

Fru talman! I Moderaternas Sverige ska det inte ta år i bostadskö, miljoner på banken eller goda kontakter för att få tag i en bostad.

I Moderaternas Sverige ska man inte behöva tacka nej till drömutbildningen, drömjobbet eller drömpartnern för att man inte hittar en bostad.

I Moderaternas Sverige ska man själv kunna välja hur man vill bo, oavsett om det är en bostadsrätt i city, ett problemfritt hyrt boende eller ett hus med en egen trädgård.

I Moderaternas Sverige sker nybyggnation efter vad folket efterfrågar, inte efter vilka monument arkitekter vill lämna efter sig.

I Moderaternas Sverige är ingen hemlös på grund av att det är brist på bostäder, och den som av sociala skäl behöver hjälp av samhället för sitt boende får just det.

I Moderaternas Sverige är inte regelverk utformade så att kalkylen inte går ihop, utan där blir det ekonomiskt möjligt att både bygga och förvalta bra fastigheter där de boende trivs och är trygga.

Fru talman! Efter åtta år med Socialdemokraterna vid makten finns det mycket som behöver göras. Inflationsmonstret måste brottas ned, tryggheten återvinnas och energiförsörjningen tryggas. Det måste bli enklare att bygga, planprocesserna måste ta kortare tid och den byggbara marken måste öka för att vi ska få igång byggandet när konjunkturen vänder. Det arbetet har vi nu inlett på bara 18 månader.

Går inflationen ned och räntorna stabiliseras ökar också möjligheten att bygget vid Danska vägen kan återupptas. I stället för ett tomt hål i marken, som ett monument över den havererade svenska bostadspolitiken, kan det bli ett hus fyllt med människor där det tidigare var en tom parkeringsplats - ett monument över att framtidstron har återvänt och ett monument i det lilla, över att vi åter börjat få ordning på Sverige.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Jag hade inte tänkt ta replik i dag, men ärligt talat blev jag rätt provocerad av David Josefssons tio minuter långa anförande om allt som man tittade på och utredde och alla dessa monument runt om i Sverige.

Jag vill ställa en konkret fråga till David Josefsson: Alla dessa utredningar och allt som regeringen tittar på, när kommer de till riksdagen för behandling? När jag tittar på propositionslistan kan jag inte se några förslag om dessa monument som ska komma på plats.

Fru talman! Jag får be talmannen om ursäkt om Centerpartiet blir provocerat av att Moderaterna berättar om sin bostadspolitik. Tyvärr är det väl collateral damage, alltså sådant man får räkna med ibland.

Jag kan väl börja med att konstatera att det finns en ganska bred enighet i den här kammaren just när det gäller regelförenklingar och den typen av reformer. Jag hoppas att vi ganska snart ska kunna återkomma med olika förslag.

Men låt mig svara på den konkreta frågan. Jag är rädd att ledamoten från Centerpartiet, Alireza Akhondi, inte har läst propositionslistan. Det kommer en proposition nu under våren om att göra det enklare att vräka kriminella. Den har skickats på lagrådsremiss, och jag hoppas att förändringarna ska kunna bli lagstiftning redan i slutet av maj, enligt tidsplanen.

Jag skulle också önska att det fanns ännu fler förslag på bordet och att Axel Oxenstiernas förvaltningsmodell gick snabbare, men vi jobbar så fort vi kan. Jag hoppas att vi kommer att få till stånd nödvändiga, viktiga och bra förändringar av hyresrättslagstiftningen redan till sommaren, så att vi kan göra våra bostadsområden tryggare och så att kriminella inte ska kunna hålla trappuppgångar, torg eller stadsdelar gisslan. Det är inte den laglydige grannen som ska flytta utan den kriminelle.

Fru talman! David Josefsson bekräftar alltså att regeringen inte har några förslag om hur dessa monument ska komma på plats, förutom en proposition som man avser att komma till riksdagen med under våren. Man har dessutom för avsikt att snabbprocessa den propositionen.

Eftersom David Josefsson själv tog upp ämnet tänkte jag ställa honom samma fråga som jag ställde till den journalist som ringde mig och ville ha en kommentar om just detta. Om man begår brott i sin hyresrätt är det väl rätt rimligt att man ska anses ha förverkat sin hyresrätt. Redan i dag finns det sådana möjligheter för fastighetsägaren.

Om en person har begått brott i anslutning till sin hyresrätt kan man väl, om man vill vara tuff, anse att hyresrätten är förverkad. Men i debatten verkar det som om regeringen har för avsikt att inkomma med en proposition där man föreslår att den som är brottsling - hur man nu definierar vikten av olika brott - inte ska ha rätt att ha någon hyresrätt över huvud taget.

Då vill jag höra från David Josefsson hur denna proposition är tänkt att utformas. Ska statssekreterare som begår ålfiskebrott bli av med sin fastighet eller sin hyresrätt?

Fru talman! Det finns en historia om en centerpartistisk ledamot som i den här talarstolen ska ha sagt: Centerpartiet har alltid velat och kommer alltid att vela.

Först kritiserar Centerpartiet regeringen för att det går för långsamt och att det händer för lite. Sedan kritiserar man regeringen för att det händer för mycket och går för fort. Kritiken måste ju vara konsekvent: Gör vi saker för långsamt eller för fort? Här gör vi tydligen saker både för långsamt och för fort.

Sedan tycker jag att kritiken är ganska tramsig i ett väldigt allvarligt ämne. Jag har stått utanför en lägenhet där det har skett knarkförsäljning. Utanför lägenheten var en lekplats. Inga barn lekte på den lekplatsen, för man vågade inte. Ingen vågar släppa ut sina barn på en lekplats där det sker knarkförsäljning genom ett fönster.

Jag har stått i en loftgång där en lägenhetsinnehavare sköt ihjäl två personer. Vem vågar bo kvar i ett sådant område? Jag har sett hus där man har sprängt portar, hus där det har förvarats narkotika och hus där det förvarats sprängmedel.

Sedan handlar kritiken från oppositionen, med ett tramsigt resonemang, om huruvida man har fiskat ål med tillstånd eller inte och om man då ska bli vräkt! Jag utgår från att den som är bostadspolitisk talesperson för ett parti och har en åsikt om regeringens proposition åtminstone har läst lagrådsremissen och förstår vad förslaget handlar om.

Jag blir orolig om vi inte kan få en bred parlamentarisk förankring när det gäller tämligen självklara saker, till exempel att det inte är den laglydige medborgaren som ska behöva flytta utan den grovt kriminelle. Detta handlar om grovt kriminella människor som använder sin bostad för brott eller begår brott i nära anslutning till sin bostad. Det är ett konkret och viktigt förslag som jag är stolt över att den här regeringen genomför.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig fortsätta diskussionen om förslaget om tryggare bostadsområden. David Josefsson säger att det är den kriminelle som ska vräkas och inte den laglydige. Det håller jag med om till hundra procent. Men förslaget säger faktiskt att om ett barn som bor i en lägenhet med sin familj och begår brott i nära anslutning till bostaden kommer hela familjen att vräkas. Det är alltså hela familjen som ska vräkas och inte bara den individ som har begått brott.

Jag försöker vara så tydlig som möjligt, för David Josefsson kommer annars att börja prata om just den som har begått brott. Jag vill inte prata om den som har begått brott, för där är vi överens. Begår man brott ska man straffas i enlighet med lagen.

Nu vill jag prata om alla andra som bor tillsammans med den person som begår brott. Det handlar om mamman, pappan eller syskonen, som inte har begått brott. De ska alltså vräkas.

Detta går inte ihop med det som David Josefsson säger, att det är den som begår brott som ska vräkas och inte de laglydiga. Menar David Josefsson att om ett barn i en familj begår brott är hela familjen skyldig till brottet? Det blir kollektiv bestraffning som David Josefsson hänvisar till. Jag vill verkligen ha ett ärligt svar på detta. Fokusera inte återigen på just den som har begått brott, David Josefsson, utan på alla andra som inte har begått brott.

Fru talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för frågan! Det är precis som ledamoten säger. Det här är en del av förslaget. Detta ska vara grund för förverkande av hyreskontraktet inte bara när den kriminella står på hyreskontraktet utan också när någon annan står på det.

Jag ska börja med att konstatera att det inte handlar om en bestraffning. Det är inte en kollektiv bestraffning. Det är inte heller en individuell bestraffning. Det är ett skydd för de grannar som bor runt omkring. De ska inte behöva leva med grovt kriminella.

Fru talman! Jag kan också konstatera, precis som jag konstaterade i det förra replikskiftet, att frågan faktiskt besvaras redan i lagrådsremissen.

Låt oss säga att vi har en familj där en eller ett fåtal begår brott men andra står på hyreskontraktet och att de som står på hyreskontraktet passivt låter brotten ske. De ingriper alltså inte mot den störning som slår mot grannarna. Då har de - och detta är egentligen redan tydligt i hyreslagstiftningen - ett ansvar för vad som händer i eller runt lägenheten.

En familjemedlem som på riktigt är orolig för att någon begår brott, som hör av sig till socialtjänsten, som berättar för polisen och som ser till att det inte förvaras narkotika eller vapen i lägenheten kommer givetvis inte att vräkas. Men om man låter detta ske, om man tittar bort eller om man tittar på och är tyst och inte berättar för myndigheterna är det faktiskt grund för uppsägning. Jag tycker inte att det är särskilt kontroversiellt.

Fru talman! Jag är inte lika säker på att de andra, som inte har begått brott, kommer att skyddas även om de gör allt. Alla föräldrar som jag har träffat, vars barn har hamnat i kriminella miljöer, har gjort allt för att få hjälp. Vi har sett tv-program om detta. Föräldrar har sagt: Jag har kontaktat socialtjänsten. Jag har kontaktat polisen. Jag behöver hjälp.

Det är de föräldrarna och deras andra barn, som inte har begått brott, som kommer att hamna på gatan med denna lagstiftning.

Frågan som jag vill ställa är: Vart ska alla dessa barnfamiljer, framför allt de som inte har begått brott, ta vägen när ni har lyckats vräka dem? Att ha en bostad är en rättighet. Denna lagstiftning kommer hundraprocentigt att leda till att flera barnfamiljer vräks. När ni har lyckats göra detta, vart ska dessa barn och föräldrar ta vägen? Hur ska detta hjälpa integrationen? Jag vill verkligen gärna ha svar på dessa frågor. Vart ska de ta vägen när de väl är vräkta?

Det andra som David Josefsson nämner är ett argument som man använder från regeringssidan: Vi vill skydda alla grannar. Om någon bor i en lägenhet eller en bostad och den personen utsätts för hot, våld, bomb eller vad det nu är måste den personen avlägsnas eller i alla fall flytta eller vräkas från sitt boende.

Jag är politiker. För ett par veckor sedan blev min familj hotad. Man hotade att bomba mitt hem. Jag har inte begått något brott, men det kan vara så att mina grannar blir väldigt rädda och oroliga. Ska jag och min familj vräkas för att jag blev utsatt för ett bombhot? Är det regeringens resonemang?

Jag håller med om att grannarna ska kunna känna sig trygga, men jag ska också kunna känna mig trygg. De familjer vars barn har hamnat i kriminella miljöer ska också kunna känna sig trygga. Varför skapar vi inte en förutsättning för att avlägsna bara den som har hamnat i kriminella miljöer, i stället för att vräka familjerna, så att resten kan stanna kvar?

Fru talman! Om man ska kunna ha en seriös politisk diskussion om ett förslag måste man ha läst vad förslaget handlar om. Självklart kommer inte ett brottsoffer som inte har begått några brott att vräkas. Detta är ren desinformation. Det är ren vantolkning. Jag tycker faktiskt att det är ovärdigt att i denna talarstol över huvud taget dra sådana slutsatser.

Jag skulle vilja ställa en motfråga till Malcolm Momodou Jallow. Vi känner alla till de familjer där man försöker ingripa mot sina barn. Det man ska vara medveten om är, även om det är svårt att acceptera, att det faktiskt också finns släktbaserade nätverk i Sverige där man uppfostrar sina barn in i kriminella strukturer. Brottsligheten blir ett familjeföretag eller ett släktföretag. Det är inte så att alla familjer inte vill att barnen ska begå brott. Jag kan konstatera att dessa familjer aldrig kommer att höra av sig. De kommer aldrig att höra av sig till mig. De kommer inte heller att höra av sig till Malcolm Momodou Jallow.

Då är frågan: Vart ska dessa släktbaserade nätverk flytta?

Min fråga är: Vart ska alla människor flytta som i dag vill flytta för att det begås brott i deras närområde - det langas narkotika i trapphuset eller på lekplatsen, och det förvaras narkotika, vapen och sprängmedel i källaren? De vågar inte bo kvar eftersom det helt enkelt är otryggt.

Den riktigt viktiga och svåra frågan, som jag tycker att de som motsätter sig detta förslag ska svara på, är: Vart ska dessa människor flytta? Varför är det rimligt att det är de laglydiga medborgarna som inte vill utsättas för brott som måste flytta och att man bryr sig om de gängkriminellas familjer? Det är min fråga.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.