Herr talman! Just nu lägger vi ju tid, kraft och energi på att diskutera vem som ska ha ansvaret när vi kunde ha lagt den tiden, kraften och energin på att utveckla verksamheten i stället. Den utredning som gjordes kunde ju mer ha fokuserat på de delarna.

Nu var det i socialdemokratisk regi som utredningen startade. Redan 2018 lovades Myndigheten för delaktighet att detta skulle flyttas över dit, och det har man sedan förberett trots att det inte funnits något riksdagsbeslut i saken.

Det som förvånar mig lite grann i Socialdemokraternas inställning till frågan är inte tilltron till de statliga myndigheterna, för vi vet ju att den är grundmurad hos socialdemokratin, utan snarare bristen på tilltro till civilsamhället. I andra frågor står ju Centerpartiet och Socialdemokraterna sida vid sida och axel mot axel för att försvara civilsamhällets, föreningslivets, studieförbundens och de ideella organisationernas förmåga att ta ansvar, utveckla samhället och sköta sina uppgifter, men här saknas tilltron. Ledamoten säger själv att det inte handlar om någon kritik mot Synskadades Riksförbund och deras sätt att sköta verksamheten, utan det är principerna som är det viktiga.

Ibland måste man kanske titta på hur verkligheten ser ut också, om det nu finns en välfungerande verksamhet i dag. Vi vet att det funkar i dag, men vi vet inte hur det kommer att bli när Myndigheten för delaktighet tar över. Varför ska man då slå sönder verksamheten? Varför inte i stället visa tilltro till civilsamhället och Synskadades Riksförbund för den väldigt bra verksamhet som man har bedrivit?

Herr talman! Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, eller funktionsrättskonventionen som den också kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 30 december 2006. I Sverige antog riksdagen konventionen två år senare, den 13 november 2008, och den trädde i kraft i Sverige den 14 januari 2009.

I funktionsrättskonventionen finns 50 artiklar, och dessa artiklar har Sverige åtagit sig att följa när riksdagen valde att ratificera konventionen. Därför förvånar den nuvarande regeringen mig och Vänsterpartiet när man föreslår att ansvaret för ledarhundsverksamheten ska föras över från Synskadades Riksförbund till en förvaltningsmyndighet som regeringen kommer att bestämma, om nu förslaget går igenom.

Detta skulle innebära att regeringen underminerar den viktiga roll som organisationer som företräder personer med funktionsnedsättningar har i att tillvarata denna grupps intressen vid lagändringar, vilket bland annat specificeras i konventionens artikel 4. I artikel 4 står det nämligen så här: "I utformning och genomförande av lagstiftning och riktlinjer för att genomföra denna konvention och i andra beslutsfattande processer angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning ska konventionsstaterna nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, däribland barn med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem."

De flesta av de intresseorganisationer som representerar synskadade, blinda och personer med dövblindhet har lämnat remissvar som avstyrker regeringens lagförslag.

Exempelvis anser Svenska Brukshundsklubben att ansvaret ska ligga hos den aktör som har den unika helhetsbilden och som kan ge bäst hjälp och trygghet för den synskadade.

Svenska Kennelklubben anser att Synskadades Riksförbund under lång tid har byggt upp en fungerande verksamhet som gett dem unik expertis och kunskap.

Synskadades Riksförbund anför att förbundets helhetsperspektiv inte finns någon annanstans och att förbundet även har goda förutsättningar att skapa former för samråd och dialog för ett ökat medinflytande i frågor som rör ledarhundsförarna. Vidare menar förbundet att trovärdigheten för myndighetsutövningen handlar om hur verksamheten är organiserad, att verksamheten är transparent och att personalen har rätt kompetens för att bedriva myndighetsutövning och verksamhetens övriga delar på ett bra sätt.

Även andra remissinstanser avstyrker detta förslag, såsom Dogs in service and aid, Förbundet Sveriges Dövblinda, Kustmarkens Hundtjänst AB, Ledarhundsklubben - Stockholms och Gotlands län samt Riksorganisationen Unga med synnedsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Vänsterpartiet instämmer med de nämnda remissinstanserna och anser att ansvaret för ledarhundsverksamheten ska ligga kvar hos Synskadades Riksförbund. Det har funkat bra att staten står för finansieringen och stödet vid upphandling, att man är behjälplig med formulering av avtal och också ansvarar för tillsynen av verksamheten. De har, som jag har nämnt innan, över tid upparbetat en unik expertis och kompetens i fråga om ledarhundsverksamheten som är svår att ersätta om ansvaret flyttas till en annan aktör. Det har inte heller skett någon ändring i förutsättningarna som gör det olämpligt för Synskadades Riksförbund att utöva myndighetsansvar när det gäller tilldelning och återtagande av ledarhundar.

Vänsterpartiet ställer sig kritiskt till att man kan hitta på problem som inte existerar, för det anser Vänsterpartiet är att misskreditera det viktiga och gedigna arbete som Synskadades Riksförbund har bedrivit i alla dessa år i fråga om ledarhundsverksamheten.

Det är viktigt att konventionen följs genom att beakta de remissvar som har getts av de organisationer som företräder dem som träffas av regeringens lagändringsförslag. Men, herr talman, det är just något med den regering vi har och detta med att bejaka civilsamhällets intressen som leder till min sista punkt.

Herr talman! Regeringens lagförslag kan nämligen kritiseras utifrån den oroande utveckling för civilsamhället i Sverige som vi bevittnat sedan högerregeringen tillträdde. Man vill begränsa civilsamhällets demokratiska röst och självständighet. Det ser vi i en rad olika förslag som träffar olika redan utsatta grupper i samhället. Givetvis tänker jag på de minskade medlen till studieförbunden, de etniska föreningarna och konsumentorganisationerna. Denna regering går till och med på organisationerna för funktionsnedsatta genom att ta ifrån Synskadades Riksförbund det viktiga ansvar som man har över ledarhundsverksamheten när det gäller att säkerställa synnedsattas och blindas rättigheter, delaktighet och jämlikhet. Det kan tolkas som att man vill slå ned på funktionsrättsorganisationers rätt att vara med och påverka det som rör deras rättigheter. Detta är något som Vänsterpartiet kraftigt vänder sig mot.

Riksdagen bör avslå propositionen, och regeringen bör genomföra en ny utredning om verksamheten med ledarhundar i syfte att återkomma med ett lagförslag där myndighetsansvaret kvarstår hos Synskadades Riksförbund. Därför vill jag yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Ledamoten sa precis att vi vet vad vi har men inte vad vi får, och det är väl väldigt talande för just den här frågan. Vi vet precis vad vi har. Vi har Synskadades Riksförbund som har ansvaret för ledarhundsverksamheten. Vi vet att det är en väl fungerande verksamhet; det finns ingenting i underlaget som tyder något annat. Vi vet att det finns kritiska röster emot det, att det finns de som tror att det kanske görs någon felaktig bedömning någon gång.

Tittar vi å andra sidan på de statliga myndigheterna som gör bedömningar hela tiden, exempelvis Försäkringskassan, vet vi ju att alla inte är helt nöjda med de beslut som kommer därifrån heller. Det är inte en garanti att man blir nöjd med besluten bara för att det är en statlig förvaltningsmyndighet som håller i dem.

Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Däremot vet vi, och det lyfter ledamoten fram, att förändringar skapar debatt och oro och att detta tidigare har gjort att Sverigedemokraterna inte stod bakom en överflyttning av ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Men nu, förklarar ledamoten, finns det en tydlig majoritet för att göra det här, så då tycker de likadant.

För mig blir det lite knepigt. Man har i grunden en åsikt om att det här är en felaktig eller onödig förändring som skapar debatt och oro. Men nu finns det en tydlig majoritet i riksdagen, man har haft en bra dialog med regeringen och då är det inte längre så viktigt vad man själv tycker egentligen.

Så uppfattade jag ledamotens anförande, herr talman. Jag vill gärna be ledamoten att förtydliga: Tycker Sverigedemokraterna att det här i grunden är en bra och nödvändig förändring, eller tycker Sverigedemokraterna inte det?

Herr talman! Att Synskadades Riksförbund är beredda att göra det bästa av situationen är inte så konstigt, för det är ju de som kommer att vara drabbade av den situation som kammaren i Sveriges riksdag beslutar om. Men vi som sitter i riksdagens kammare och fattar beslut måste fullt ut ta ansvar för dessa beslut, och vi kan se till att det blir en annan situation för Synskadades Riksförbund - en situation där man inte gör den här överflyttningen.

Jag måste ändå säga, herr talman, att det är en något märklig förklaring från Sverigedemokraterna när man säger att man anser att ärendet är så långt gånget att det är för jobbigt att fatta ett annat beslut. Vad gäller påverkan i ärendet har vi haft propositionen från regeringen att hantera. Det har inte skett några förändringar i beredningen från utskottets sida, utan det som lyfts fram från regeringen som lagförslag är det som utskottet sedan har ställt sig bakom. Det som har lyfts fram att man behöver se över framgent, till exempel 18-årsgränsen, har utskottet också ställt sig bakom.

Det har inte skett några förändringar i utskottet, och det finns väldigt lite som tyder på att det har varit något starkt sverigedemokratiskt inflytande under vägen. I så fall hade förmodligen inte överflyttningen skett till en statlig förvaltningsmyndighet från Synskadades Riksförbund.

Herr talman! Jag tackar för de svar jag har fått från ledamoten. Det föranleder ingen ny fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Centerpartiet, som innebär att propositionen avslås i sin helhet.

Jag har en gång i tiden, herr talman, fått lära mig att man inte ska laga det som inte är trasigt. Det kanske låter som en självklarhet. Men det är det inte, och dagens debatt om ledarhundar är verkligen ett bevis på detta.

Trots att verksamheten kring ledarhundar i dag sköts på ett utmärkt sätt av Synskadades Riksförbund vill en majoritet i riksdagen nu frånta dem ansvaret för att i stället flytta över den till en statlig myndighet. Varför, kan man undra.

I grunden skulle jag vilja säga att det här handlar om den klassiska konflikten mellan staten och civilsamhället, det vill säga vem man har mest tilltro till. Det är ingen hemlighet att vi i Centerpartiet har en grundmurad tilltro till civilsamhället och alla de föreningar, organisationer, studieförbund, samfund med flera som varje dag bidrar till att bära upp samhället.

Dock är vi inte naiva. Det förekommer naturligtvis problem även inom den ideella sektorn, och därför behövs kontrollsystem och tydliga kriterier för att man ska uppbära bidrag eller få uppdrag av samhället. Att å statens vägnar utföra myndighetsutövning är naturligtvis ett uppdrag som kräver särskild kunskap, kompetens och varsamhet. Men just därför är regeringens förslag så förvånande i det här fallet.

Herr talman! Den ideella föreningen Synskadades Riksförbund, som i dag har ansvar för ledarhundsverksamheten, har lång och väldokumenterad erfarenhet inom området. Självklart finns det de som varit missnöjda med beslut som fattats av SRF och som trott att besluten skulle ha blivit annorlunda om det var en statlig myndighet som hade ansvaret. Självklart finns det de som velat misstänkliggöra Synskadades Riksförbund utifrån att de är en medlemsorganisation och som trott att en statlig myndighet bättre hade företrätt dem. Några bevis för detta finns dock inte.

Däremot kan jag garantera att långt ifrån alla är nöjda med de beslut som fattas av våra statliga myndigheter. Vi är ju alla i den här salen väl bekanta med de bedömningar som görs av Försäkringskassan om den personliga assistansen, och vi kan rätt krasst konstatera det faktum att ett beslut fattat av en statlig myndighet inte nödvändigtvis innebär att alla blir nöjda.

Men är inte en statlig myndighet trots allt en bättre garant för opartiskhet och saklighet? Jo, åtminstone på papperet. Om det hade varit så att vi skulle skapa en helt ny verksamhet med ledarhundar hade det kanske varit naturligt att lägga den i myndighetsregi - naturligt, men inte självklart. Nu handlar det dock inte om att skapa en ny verksamhet utan om att flytta en befintlig verksamhet från civilsamhället till staten. Är då Synskadades Riksförbund ensamt om att ägna sig åt myndighetsutövning å statens vägnar? Nej, så är det inte. Riksidrottsförbundet är ett annat exempel där detta sker, och inte heller där sker det utan kritik. RF är en organisation som många gånger kritiserats för sitt sätt att fördela medel till föreningslivet. Likväl hör jag inte röster från regeringspartierna om att även denna verksamhet ska flyttas över i statlig regi. Men kanske ligger det i tangentens riktning.

En skillnad är dock att det inte finns någon självklar statlig myndighet som skulle ta över Riksidrottsförbundets verksamheter, men det finns ju vad gäller ledarhundar. Regeringens ambition är att samla ansvaret hos Myndigheten för delaktighet. Det är en myndighet som har ett viktigt uppdrag att främja, guida och stödja samhällets aktörer i arbetet för ett mer jämlikt och inkluderande samhälle. Att ta över det praktiska ansvaret för tilldelning av ledarhundar blir en helt ny och något apart verksamhetsgren hos myndigheten. Sedan 2018 har denna flytt förberetts, och man misstänker att beslutet till större del handlar om att fylla en myndighet med verksamhetsinnehåll än att se till vad som faktiskt är bäst för själva verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Från Centerpartiets sida vill vi motverka en utveckling där expertorganisationer i civilsamhället fråntas inflytande och ansvar. Tvärtom behöver civilsamhällets inflytande stärkas, inte minst inom området funktionsstöd. Därför motsätter vi oss regeringens förslag till ny lag om dispositionsrätt till ledarhundar och menar att ansvaret för verksamheten även framgent bör ligga kvar på Synskadades Riksförbund. Samtidigt finns behov av att se över delar av den nuvarande lagstiftningen. Flera saker lyfts även fram i promemorian som ligger till grund för propositionen. Exempelvis menar vi att kravet på att en sökande ska ha en stabil social situation behöver tas bort, vilket också föreslås. Däremot saknas förslag om att lyfta bort en åldersgräns på 18 år, som i dag är ett krav men utan hållbar motivering. En utredning ska göras. Men en sänkning av åldersgränsen behövs.

Vidare behöver också utredas om kravet på avsaknad av ledsyn bör förändras eller breddas i syfte att möjliggöra även för personer med dövblindhet att få dispositionsrätt till ledarhundar.

Herr talman! Vi i Centerpartiet menar att regeringen bör göra en ny utredning av nuvarande lagstiftning om ledarhundsverksamheten i syfte att förtydliga och förbättra lagstiftningen men utan förslag om att ansvaret ska flyttas från den ideella föreningen Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Det finns helt enkelt ingen anledning, herr talman, att laga det som inte är trasigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det är inte så att jag viftar bort risken för intressekonflikter, men jag tittar på fakta. Hur många intressekonflikter har man lyft fram? Hur många exempel finns i utredningen eller i granskningar av Synskadades Riksförbunds verksamhet, där det har visat sig att man har gjort felaktiga bedömningar, där folk inte har fått en ledarhund tilldelad, eller där någon har fått en ledarhund indragen på grund av att det är Synskadades Riksförbund som har hållit i det hela? Det är inte så att det hålls fram en mängd sådana exempel, utan det talas mest i utredningen om teoretiska risker för intressekonflikter, inte att det har varit så i verkligheten.

Herr talman! När Karin Sundin tidigare höll sitt anförande talade hon om att de principiella skälen var viktiga, det vill säga principerna framför praktiken. I det här fallet har vi väl ändå rätt mycket praktik att titta på. Synskadades Riksförbund har haft verksamheten sedan 2006 utan att det har varit någon större kritik mot hur man har utfört den. Då finns det ändå ett rätt långt track record att gå tillbaka på.

Nej, jag viftar inte bort risken för intressekonflikter, men jag konstaterar att det inte har framkommit att det finns några större intressekonflikter när dessa bedömningar görs.

Herr talman! Oberoende av vem som har myndighetsutövandet i sin hand är det klart att utövandet ska styras av riktlinjer som kontrolleras och följs upp. Det är en självklarhet att det ska finnas kontrollmekanismer, oavsett om vi pratar om myndighetsutövning hos Försäkringskassan, Myndigheten för delaktighet eller en ideell organisation. Det ser jag som en absolut självklarhet.

I det här fallet handlar det om en verksamhet som har pågått sedan 2006 där det inte finns någon stor kritik. Det har gjorts uppföljningar under vägens gång, och de har inte heller visat på någon stor kritik mot hur det har fungerat.

Men nu ska det göras en överflyttning för att den har förberetts sedan lång tid tillbaka, och Myndigheten för delaktighet har lovats sedan 2018 att det här ska flyttas över helt och hållet till dess regi. Det leder mig tillbaka till att jag får känslan att det här handlar mer om att fylla Myndigheten för delaktighet med innehåll än om att faktiskt se till verksamhetens bästa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Vi hörde tidigare den sverigedemokratiska ledamoten lyfta fram att det här skapar oro och debatt. Det gör det - utan att det nödvändigtvis blir bättre för den som är synskadad eller har en synnedsättning och som är i behov av en ledarhund.

Hade det varit stora reformer av ledarhundsverksamheten hade det varit en sak, men det är det inte. Det är en organisatorisk förändring det handlar om här, och det är väldigt svårt att se motivet till att den behöver genomföras när det inte finns en stark kritik mot Synskadades Riksförbund.

Herr talman! Att som synskadad få tillgång till en ledarhund kan vara helt livsförändrande. Med en ledarhund får man frihet och självständighet och möjlighet att själv fatta beslut om när och hur en viss aktivitet ska utföras. Det är sådant som vi som inte är synskadade tar för givet. Det är självklart för Miljöpartiet att tillgången till ledarhundar ska säkras och stärkas.

Miljöpartiet instämmer i uppfattningen att det bör vara statens ansvar att tillhandahålla ledarhundar till personer med synnedsättning. Ett samlat ansvar för all ledarhundsverksamhet tror vi på sikt förenklar för dem som tilldelats en ledarhund, och det är en fördel att samma myndighet som prövar ansökningar och tilldelar ledarhundar också ansvarar för information, inköp av ledarhundsutrustning, utbildningar och veterinärvård.

Men det finns naturligtvis alltid utmaningar vid en flytt av en verksamhet från en aktör till en annan. När verksamheten med ledarhundar ska flyttas till Myndigheten för delaktighet, som det sannolikt blir, är det därför oerhört viktigt att det sker på ett sådant sätt att den kunskap och erfarenhet som Synskadades Riksförbund hittills har utvecklat tas till vara fullt ut. Det får inte finnas någon risk för en försämrad verksamhet.

Vi vill också lyfta upp i sammanhanget att regeringen bör stärka hela området stöd till synskadade. Det handlar också om till exempel tillgången till färdtjänst och ledsagning.

När det gäller verksamheten för ledarhundar vill vi starkt betona vikten av att Myndigheten för delaktighet säkerställer att ett fungerande brukarråd inrättas och hittar sätt att kontinuerligt fånga upp kunskap och eventuell problematik från såväl enskilda som berörda organisationer. I utformningen av brukarrådet bör synpunkter från organisationer och berörda tas om hand för att få en konstruktion som är välfungerande. Även ungas representation i brukarrådet måste säkerställas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Riksorganisationen Unga med Synnedsättning trycker på att ett eget brukarråd skulle behövas. Oavsett konstruktion är det viktigt att säkerställa möjligheten för alla berörda att komma till tals.

En tydlig och fördjupad utvärdering av den överflyttade verksamheten tycker vi också bör göras efter en tid, förslagsvis inom två år efter övertagandet. En lämplig myndighet för detta skulle kunna vara Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Regeringen bör såklart säkerställa att utvärderingen görs.

Herr talman! Miljöpartiet skulle gärna se att en analys görs av hur antalet personer som har ledarhundar i Sverige eventuellt skiljer sig åt från situationen i andra länder. Om det finns andra länder där fler synskadade har ledarhundar och där man som land har prioriterat frågorna högre bör Sverige med fördel kunna lära av detta. Detsamma gäller väntetiderna - finns det möjlighet att korta dessa utan att göra avkall på kvaliteten? En analys av dessa aspekter bör Myndigheten för delaktighet få i uppdrag att göra.

På den person som tilldelas en ledarhund ställs naturligtvis en del krav, till exempel att personen måste kunna ta väl hand om hunden. Det är självklart, men Miljöpartiet skulle vilja se förändringar på två områden: den fasta 18-årsgränsen och kravet på avsaknad av ledsyn.

Åldersgränsen för att kunna få ha ledarhund är i dag 18 år. Det finns förstås unga även under 18 år som skulle vara tillräckligt mogna och ansvarstagande för att kunna ha hand om en ledarhund på det sätt som krävs. Att ha tillgång till ledarhund skulle i hög grad underlätta vardagen och bidra till större självständighet även för dessa.

Regeringen skriver att man avser att ge Myndigheten för delaktighet i uppdrag att analysera nuvarande åldersgräns samt se över för- och nackdelar och eventuella konsekvenser med en sänkt sådan. Det är bra.

Vi tycker att det i uppdraget skulle kunna ingå att man redan nu kan göra undantag från åldersgränsen för en yngre person om det finns goda skäl till det, alternativt att man inför ett system som bygger enbart på lämplighetsprövning. Det senare är ett förslag från Riksorganisationen Unga med Synnedsättning.

Förbundet Sveriges Dövblinda och Socialstyrelsen anser att även personer med dövblindhet ska kunna tilldelas dispositionsrätt till ledarhund även om personerna har synrester. Miljöpartiet delar den uppfattningen och anser att eventuella utmaningar borde kunna övervinnas genom särskild träning av hundarna.

Miljöpartiet står bakom flytten av verksamheten. Vi har ändå lämnat in reservationer som fångar lite av det jag här har försökt att ta upp i mitt anförande. Jag står bakom båda våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 3.

Herr talman! Jag noterar till min stora glädje att vi har en ledarhund och såklart ledarhundsföraren på allmänhetens läktare här i kväll som lyssnar på debatten. Jag har i andra sammanhang motionerat en del om hur svårt det kan vara att komma in i olika offentliga lokaler med ledarhund och att det är en form av diskriminering. Så är det självklart inte i riksdagen, till min stora glädje.

En ledarhund är ett enormt stöd för den som inte ser. Den ger personer med synnedsättning en frihet som är svår att uppnå på något annat sätt. Du kan ta en spontan promenad utan att behöva boka ledsagning. Den är dina ögon när du ska navigera i kollektivtrafiken på väg till jobbet eller om du vill ta en tur på stan. Skulle busshållplatsen tillfälligt ha flyttats fram eller ett annat hinder finnas längs vägen kan den leda dig rätt. Det är såklart en otrolig trygghet för den som inte kan navigera i en svår trafiksituation på annat sätt.

Att matcha ledarhund och ledarhundsförare är en väldigt viktig uppgift. Det kräver spetskompetens och god kännedom om såväl personen som ledarhunden. Ledarhundar behöver dessutom tränas för uppgiften, precis som ledarhundsföraren behöver utbildning.

Ledarhundsverksamheten har en lång historia. Synskadades Riksförbund kom in i bilden 1994 då staten drog sig ur verksamheten och har sedan dess drivit den vidare i olika former inom SRF:s verksamhet.

Dagens ledarhundsverksamhet besitter en omfattande och unik kompetens för uppgiften som man har byggt upp under väldigt många år. Dock har flytten av ledarhundsverksamheten till Myndigheten för delaktighet varit en pågående process under en längre tid. Det aviserades redan 2018 i budgeten av den dåvarande regeringen.

Herr talman! Det finns vissa skäl för att föra över verksamheten till Myndigheten för delaktighet. Men det är väldigt viktigt att verksamheten även fortsatt håller samma höga kvalitet och att den kompetens som finns i dag tas till vara för att vi fortsatt ska ha en fungerande matchning av ledarhundar och ledarhundsförare.

Det är också viktigt att verksamhetsövergången utvärderas ur ett brukarperspektiv. Målet måste vara fortsatt hög kvalitet för verksamheten och ökad transparens i myndighetsutövningen. Dessa mål behöver uppnås och utvärderas. Därför är det välkommet att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys får detta uppdrag att göra en sådan utvärdering. Vi kommer noga att följa det som kommer fram i den.

En viktig fråga för oss liberaler när ärendet har arbetats fram har också varit att det skapas möjligheter till inflytande för såväl ledarhundsförare som intresseorganisationen, och det åligger nu också Myndigheten för delaktighet att upprätta denna typ av brukarråd.

Slutligen, herr talman: Av ärendet framgår att 30 personer i dag står i kö för att få en ledarhund. Antalet nya ledarhundar per år är 40. Samtidigt tas 39 ledarhundar varje år ur tjänst. Därför hoppas vi nu, när Myndigheten för delaktighet får ansvaret, att myndigheten också inom ramen för sitt uppdrag arbetar för att ge fler möjlighet till den frihet som en ledarhund innebär, även om det inte är detta som ärendet i dag handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan! Precis som jag har redogjort för finns det vissa skäl för detta. Det handlar om transparens, och det handlar om rättssäkerhet. Det är också något som har lyfts upp i remissrundan.

Men för mig är det viktiga i ärendet att vi fortsätter att ha en god kvalitet i ledarhundsverksamheten oavsett var den ligger. Därför har det varit viktigt för oss att genom processen driva på för utvärdering men också för brukarråd så att det finns en god insyn för ledarhundsförare och intresseorganisationer. Men det är också viktigt att det blir en extern utvärdering och att vi ser att verksamheten fortsätter att hålla den höga och goda kvalitet som den har i dag.

Transparens är alltid svårt. När en myndighet gör någonting vill man ha insyn utifrån, och när en organisation, som i det här fallet SRF, gör någonting vill man ha insyn från myndighetshållet. Här verkar både den tidigare och den nuvarande regeringen göra bedömningen att man inte har hittat rätt balans och att man därför vill pröva en annan modell.

Låt oss införa det här, utvärdera det och se om det är vägen framåt. En annan viktig del för oss i ärendet är att det blir en verksamhetsövergång så att kompetensen inte går förlorad längs vägen.

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för den utläggningen! Jag uppfattade ingen riktig fråga i det hela, men jag kan återigen upprepa att det för mig är viktigt att vi får en bra ledarhundsverksamhet på plats, att den fortsätter att hålla den höga kvaliteten, att vi utvärderar den och att vi ser till att brukare har både insyn och möjlighet att påverka längs hela vägen. När utvärderingen sedan väl ligger på vårt bord får vi ta del av den och diskutera.

Jag kan också notera att jag hoppas att vi framöver får möjlighet att diskutera de här frågorna, och då kanske i ett mer framtidsinriktat fokus, när det gäller hur vi kan utveckla ledarhundsverksamheten och andra delar som behövs för personer med funktionsnedsättningar. Vi har väldigt mycket att ta itu med kring såväl hjälpmedel som diskriminering och stöd på olika sätt för att få en fungerande vardag där vi faktiskt river hinder för personer. Låt oss återkomma i fler debatter på detta tema!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 november.)