Karin Sundin (S) svarade Christofer Bergenblock i en replik om Ledarhundar i debatten ”Protokoll 2023/24:26 Onsdagen den 8 november” den 8 nov 2023.
Christofer BergenblockC· i sitt anförandeSTYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Centerpartiet, som innebär att propositionen avslås i sin helhet. Jag har en gång i tiden, herr…STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Centerpartiet, som innebär att propositionen avslås i sin helhet.
Jag har en gång i tiden, herr talman, fått lära mig att man inte ska laga det som inte är trasigt. Det kanske låter som en självklarhet. Men det är det inte, och dagens debatt om ledarhundar är verkligen ett bevis på detta.
Trots att verksamheten kring ledarhundar i dag sköts på ett utmärkt sätt av Synskadades Riksförbund vill en majoritet i riksdagen nu frånta dem ansvaret för att i stället flytta över den till en statlig myndighet. Varför, kan man undra.
I grunden skulle jag vilja säga att det här handlar om den klassiska konflikten mellan staten och civilsamhället, det vill säga vem man har mest tilltro till. Det är ingen hemlighet att vi i Centerpartiet har en grundmurad tilltro till civilsamhället och alla de föreningar, organisationer, studieförbund, samfund med flera som varje dag bidrar till att bära upp samhället.
Dock är vi inte naiva. Det förekommer naturligtvis problem även inom den ideella sektorn, och därför behövs kontrollsystem och tydliga kriterier för att man ska uppbära bidrag eller få uppdrag av samhället. Att å statens vägnar utföra myndighetsutövning är naturligtvis ett uppdrag som kräver särskild kunskap, kompetens och varsamhet. Men just därför är regeringens förslag så förvånande i det här fallet.
Herr talman! Den ideella föreningen Synskadades Riksförbund, som i dag har ansvar för ledarhundsverksamheten, har lång och väldokumenterad erfarenhet inom området. Självklart finns det de som varit missnöjda med beslut som fattats av SRF och som trott att besluten skulle ha blivit annorlunda om det var en statlig myndighet som hade ansvaret. Självklart finns det de som velat misstänkliggöra Synskadades Riksförbund utifrån att de är en medlemsorganisation och som trott att en statlig myndighet bättre hade företrätt dem. Några bevis för detta finns dock inte.
Däremot kan jag garantera att långt ifrån alla är nöjda med de beslut som fattas av våra statliga myndigheter. Vi är ju alla i den här salen väl bekanta med de bedömningar som görs av Försäkringskassan om den personliga assistansen, och vi kan rätt krasst konstatera det faktum att ett beslut fattat av en statlig myndighet inte nödvändigtvis innebär att alla blir nöjda.
Men är inte en statlig myndighet trots allt en bättre garant för opartiskhet och saklighet? Jo, åtminstone på papperet. Om det hade varit så att vi skulle skapa en helt ny verksamhet med ledarhundar hade det kanske varit naturligt att lägga den i myndighetsregi - naturligt, men inte självklart. Nu handlar det dock inte om att skapa en ny verksamhet utan om att flytta en befintlig verksamhet från civilsamhället till staten. Är då Synskadades Riksförbund ensamt om att ägna sig åt myndighetsutövning å statens vägnar? Nej, så är det inte. Riksidrottsförbundet är ett annat exempel där detta sker, och inte heller där sker det utan kritik. RF är en organisation som många gånger kritiserats för sitt sätt att fördela medel till föreningslivet. Likväl hör jag inte röster från regeringspartierna om att även denna verksamhet ska flyttas över i statlig regi. Men kanske ligger det i tangentens riktning.
En skillnad är dock att det inte finns någon självklar statlig myndighet som skulle ta över Riksidrottsförbundets verksamheter, men det finns ju vad gäller ledarhundar. Regeringens ambition är att samla ansvaret hos Myndigheten för delaktighet. Det är en myndighet som har ett viktigt uppdrag att främja, guida och stödja samhällets aktörer i arbetet för ett mer jämlikt och inkluderande samhälle. Att ta över det praktiska ansvaret för tilldelning av ledarhundar blir en helt ny och något apart verksamhetsgren hos myndigheten. Sedan 2018 har denna flytt förberetts, och man misstänker att beslutet till större del handlar om att fylla en myndighet med verksamhetsinnehåll än att se till vad som faktiskt är bäst för själva verksamheten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar
Från Centerpartiets sida vill vi motverka en utveckling där expertorganisationer i civilsamhället fråntas inflytande och ansvar. Tvärtom behöver civilsamhällets inflytande stärkas, inte minst inom området funktionsstöd. Därför motsätter vi oss regeringens förslag till ny lag om dispositionsrätt till ledarhundar och menar att ansvaret för verksamheten även framgent bör ligga kvar på Synskadades Riksförbund. Samtidigt finns behov av att se över delar av den nuvarande lagstiftningen. Flera saker lyfts även fram i promemorian som ligger till grund för propositionen. Exempelvis menar vi att kravet på att en sökande ska ha en stabil social situation behöver tas bort, vilket också föreslås. Däremot saknas förslag om att lyfta bort en åldersgräns på 18 år, som i dag är ett krav men utan hållbar motivering. En utredning ska göras. Men en sänkning av åldersgränsen behövs.
Vidare behöver också utredas om kravet på avsaknad av ledsyn bör förändras eller breddas i syfte att möjliggöra även för personer med dövblindhet att få dispositionsrätt till ledarhundar.
Herr talman! Vi i Centerpartiet menar att regeringen bör göra en ny utredning av nuvarande lagstiftning om ledarhundsverksamheten i syfte att förtydliga och förbättra lagstiftningen men utan förslag om att ansvaret ska flyttas från den ideella föreningen Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Det finns helt enkelt ingen anledning, herr talman, att laga det som inte är trasigt.
Herr talman! Ledamoten Bergenblock och jag är helt överens om civilsamhällets viktiga roll för att utveckla Sverige, att människor ska samverka, utbilda sig och bilda sig, se till att vi lever och verkar på ett gott sätt för alla människor i Sverige. Men jag tycker att ledamoten Bergenblock väl lättvindigt viftar bort risken för intressekonflikter när en ideell och medlemsburen organisation ska fatta beslut om tilldelning av ledarhundar som är en så viktig verksamhet. De ska fatta beslut för sina egna medlemmar och för dem som inte är medlemmar.
Jag undrar vad ledamoten tänker om risken för att detta kan innebära att man i förlängningen misstror myndighetsutövningen. Det finns ju en avgörande skillnad mellan en ideell organisation med uppdraget att se till sina egna medlemmars intressen och den verksamhet som bedrivs av till exempel Försäkringskassan, som ledamoten lyfte fram i sina exempel, som ju har till uppdrag att se till alla medborgares intressen.
Finns det inte en viktig och avgörande skillnad?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar
Herr talman! Jag tackar för frågan.
Det är inte så att jag viftar bort risken för intressekonflikter, men jag tittar på fakta. Hur många intressekonflikter har man lyft fram? Hur många exempel finns i utredningen eller i granskningar av Synskadades Riksförbunds verksamhet, där det har visat sig att man har gjort felaktiga bedömningar, där folk inte har fått en ledarhund tilldelad, eller där någon har fått en ledarhund indragen på grund av att det är Synskadades Riksförbund som har hållit i det hela? Det är inte så att det hålls fram en mängd sådana exempel, utan det talas mest i utredningen om teoretiska risker för intressekonflikter, inte att det har varit så i verkligheten.
Herr talman! När Karin Sundin tidigare höll sitt anförande talade hon om att de principiella skälen var viktiga, det vill säga principerna framför praktiken. I det här fallet har vi väl ändå rätt mycket praktik att titta på. Synskadades Riksförbund har haft verksamheten sedan 2006 utan att det har varit någon större kritik mot hur man har utfört den. Då finns det ändå ett rätt långt track record att gå tillbaka på.
Nej, jag viftar inte bort risken för intressekonflikter, men jag konstaterar att det inte har framkommit att det finns några större intressekonflikter när dessa bedömningar görs.
Herr talman! Det här är den klassiska frågan; princip och praktik. Man kan också tänka sig den teoretiska möjligheten att omfattningen av kritiken i praktiken blir begränsad när man är beroende av välviljan hos en organisation för att få del av en förmån. Det finns en risk för att man inte vågar uttala kritik när man står i beroendeställning. Det gäller i lika hög grad ideella organisationer som statliga myndigheter, och detta behöver organiseras.
Principerna bör vara riktlinjer för hur vi bedriver vår verksamhet i Sverige. Jag delar uppfattningen att civilsamhällets roll bör stärkas, och jag tycker att det är bra att det i det förslag som ligger på bordet betonas att det i Myndigheten för delaktighet finns ett funktionshinderråd och att man har för avsikt att införa ett specifikt brukarråd för dessa frågor. Det är ett gott exempel på hur man kan förena principerna med praktiken.
Herr talman! Oberoende av vem som har myndighetsutövandet i sin hand är det klart att utövandet ska styras av riktlinjer som kontrolleras och följs upp. Det är en självklarhet att det ska finnas kontrollmekanismer, oavsett om vi pratar om myndighetsutövning hos Försäkringskassan, Myndigheten för delaktighet eller en ideell organisation. Det ser jag som en absolut självklarhet.
I det här fallet handlar det om en verksamhet som har pågått sedan 2006 där det inte finns någon stor kritik. Det har gjorts uppföljningar under vägens gång, och de har inte heller visat på någon stor kritik mot hur det har fungerat.
Men nu ska det göras en överflyttning för att den har förberetts sedan lång tid tillbaka, och Myndigheten för delaktighet har lovats sedan 2018 att det här ska flyttas över helt och hållet till dess regi. Det leder mig tillbaka till att jag får känslan att det här handlar mer om att fylla Myndigheten för delaktighet med innehåll än om att faktiskt se till verksamhetens bästa.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar
Vi hörde tidigare den sverigedemokratiska ledamoten lyfta fram att det här skapar oro och debatt. Det gör det - utan att det nödvändigtvis blir bättre för den som är synskadad eller har en synnedsättning och som är i behov av en ledarhund.
Hade det varit stora reformer av ledarhundsverksamheten hade det varit en sak, men det är det inte. Det är en organisatorisk förändring det handlar om här, och det är väldigt svårt att se motivet till att den behöver genomföras när det inte finns en stark kritik mot Synskadades Riksförbund.