Christofer Bergenblock (C) svarade Carina Ståhl Herrstedt i en replik om Ledarhundar i debatten ”Protokoll 2023/24:26 Onsdagen den 8 november” den 8 nov 2023.
Carina Ståhl HerrstedtSD· i sitt anförandeKarin Sundin berättade om Ida som var i utskottet 2017. Jag minns den dagen väldigt väl. Jag satt nämligen i utskottet då, och det var faktiskt Idas berättelse om att leva med och utan ledarhund samt Synskadades…Herr talman! Karin Sundin berättade om Ida som var i utskottet 2017. Jag minns den dagen väldigt väl. Jag satt nämligen i utskottet då, och det var faktiskt Idas berättelse om att leva med och utan ledarhund samt Synskadades Riksförbund som fick mig att sätta mig på mitt kontor och grotta ned mig i dessa frågor och ta fram motioner och förslag på området. Tack för den påminnelsen, Karin!
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. I dag diskuterar vi, som flera andra har framfört, en väldigt viktig fråga, nämligen förslaget om att överföra ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till Myndigheten för delaktighet. Detta är en förändring som väcker oro hos många men också ett stort engagemang. Det är ofta så att en förändring väcker både debatt och oro. Man vet vad man har, men man vet sällan riktigt vad man får.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar
Jag tänkte göra en tillbakablick med lite snabba fakta så som jag har uppfattat dem.
Redan 1988 låg ansvaret för ledarhundsverksamheten på en myndighet, eftersom Statens hundskola då omvandlades till en renodlad myndighet. Myndigheten omvandlades 1992 till ett aktiebolag, som tyvärr försattes i konkurs våren 2002. Ett annat aktiebolag köpte upp bland annat ledarhundsverksamheten, ett bolag i den koncern som ägdes av Synskadades Riksförbund.
Men bristen på ledarhundar, ökade krav vid användning av statliga medel, upplevda osunda konkurrensförhållanden samt att transparensen i processen vid tilldelning av ledarhundar ansågs bristfällig gjorde att regeringen 2005 valde att lämna in en proposition med förslag till förändringar av verksamheten.
När Synskadades Riksförbund 2006 fick ansvaret för ledarhundsverksamheten var det efter att regeringen hade gjort bedömningen att det vid det tillfället inte fanns någon lämplig myndighet som kunde ansvara för ledarhundsverksamheten. Man valde då i stället att i lag reglera verksamheten avseende tilldelning och återtagande av ledarhundar, det vill säga myndighetsutövningen.
Redan när dessa förslag behandlades i utskottet och i riksdagen lyftes det fram tveksamheter kring att myndighetsutövning skulle överlämnas till en ideell förening. Detta är också en av anledningarna till att vi har dagens debatt.
Myndigheten för delaktighet bildades 2014 och har av nuvarande regering och dåvarande regering bedömts vara rätt myndighet för att ha det samlade ansvaret för ledarhundsverksamheten. Arbetet med att samla ledarhundsverksamheten på en myndighet har alltså pågått sedan många år.
Herr talman! Det förslag som nu ligger på bordet innebär en överföring av ansvaret för ledarhundsverksamheten till Myndigheten för delaktighet. Det skulle innebära att en och samma myndighet prövar ansökningar och tilldelar ledarhundar och samtidigt ansvarar för information, utbildningar, veterinärvård med mera.
Men som jag sa, herr talman, väcker förändringar alltid debatt och oro. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får. Det är denna oro som vi som parti har haft tidigare. Vi har under hela processen tidigare varit emot en flytt av verksamheten. Vi har stretat emot så länge det har känts meningsfullt. Men nu kändes ärendet långt framskridet. Och det finns en tydlig majoritet i frågan och med det också en tydlig utgång.
För oss är det dock viktigt att framhålla att Synskadades Riksförbund under en lång tid har varit en central aktör i denna verksamhet. De har byggt upp en stor erfarenhet och kunskap på området. Det är viktigt att vi inte förlorar den värdefulla kompetensen och erfarenheten i det framtida arbetet. Det är nödvändigt att vi ser till att övergången genomförs på ett sådant sätt att man inte kompromissar med kvalitet eller tillgänglighet i fråga om service för dem som är beroende av ledarhundar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar
Det är också viktigt att vi garanterar att myndigheten har de resurser och den expertis som krävs för att säkerställa en smidig övergång och för att man ska kunna fortsätta att erbjuda en hög standard i fråga om stöd och utbildning till dem som har beviljats ledarhundar.
Herr talman! Efter en god dialog med regeringen känner jag mig trots allt trygg med att förslaget inte kommer att leda till försämringar. Dessutom har regeringen lyssnat när det gäller den viktiga frågan om åldersgräns för beviljande av ledarhund. Man har valt att ge Myndigheten för delaktighet i uppdrag att se över nuvarande åldersgräns i syfte att överväga fördelar och nackdelar med en sänkt åldersgräns. Därför yrkar Sverigedemokraterna i dag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Herr talman! Ledamoten sa precis att vi vet vad vi har men inte vad vi får, och det är väl väldigt talande för just den här frågan. Vi vet precis vad vi har. Vi har Synskadades Riksförbund som har ansvaret för ledarhundsverksamheten. Vi vet att det är en väl fungerande verksamhet; det finns ingenting i underlaget som tyder något annat. Vi vet att det finns kritiska röster emot det, att det finns de som tror att det kanske görs någon felaktig bedömning någon gång.
Tittar vi å andra sidan på de statliga myndigheterna som gör bedömningar hela tiden, exempelvis Försäkringskassan, vet vi ju att alla inte är helt nöjda med de beslut som kommer därifrån heller. Det är inte en garanti att man blir nöjd med besluten bara för att det är en statlig förvaltningsmyndighet som håller i dem.
Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Däremot vet vi, och det lyfter ledamoten fram, att förändringar skapar debatt och oro och att detta tidigare har gjort att Sverigedemokraterna inte stod bakom en överflyttning av ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Men nu, förklarar ledamoten, finns det en tydlig majoritet för att göra det här, så då tycker de likadant.
För mig blir det lite knepigt. Man har i grunden en åsikt om att det här är en felaktig eller onödig förändring som skapar debatt och oro. Men nu finns det en tydlig majoritet i riksdagen, man har haft en bra dialog med regeringen och då är det inte längre så viktigt vad man själv tycker egentligen.
Så uppfattade jag ledamotens anförande, herr talman. Jag vill gärna be ledamoten att förtydliga: Tycker Sverigedemokraterna att det här i grunden är en bra och nödvändig förändring, eller tycker Sverigedemokraterna inte det?
Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för en väldigt delikat fråga som jag absolut ska svara på!
Sverigedemokraterna har, som jag sa i mitt anförande, länge varit motståndare till detta. Vi har tyckt att man inte ska röra någonting som har fungerat bra. Vi har tyckt att man inte ska flytta det av ren princip.
Arbetet har pågått väldigt länge, och när diskussionen åter blommade upp för inte så länge sedan inför propositionen var vi fortfarande emot förändringen. Men information är aldrig av ondo, och vi ansåg att ärendet var så långt gånget att det inte var någon mening att streta emot. Vi såg hellre att vi tog möjligheten att göra våra inspel och på så sätt vara delaktiga i beslutet och göra det så bra som möjligt. Det är den enkla anledningen till att vi har stått bakom detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar
Beslutet har föregåtts av diskussioner med Synskadades Riksförbund från både vårt och regeringens håll. Synskadades Riksförbund har förstått situationen och att det skulle bli så här och också valt att säga att man väljer att göra det bästa av situationen. Man kommer att ställa sig bakom detta och göra det bästa av det.
I grunden såg vi alltså inte att detta var nödvändigt, men i steg två ville vi göra det bästa möjliga av det genom att vara med i processen och påverka. I stället för att prompt stå fast vid ett beslut bara för sakens skull är vi hellre med och påverkar det i rätt riktning.
Herr talman! Att Synskadades Riksförbund är beredda att göra det bästa av situationen är inte så konstigt, för det är ju de som kommer att vara drabbade av den situation som kammaren i Sveriges riksdag beslutar om. Men vi som sitter i riksdagens kammare och fattar beslut måste fullt ut ta ansvar för dessa beslut, och vi kan se till att det blir en annan situation för Synskadades Riksförbund - en situation där man inte gör den här överflyttningen.
Jag måste ändå säga, herr talman, att det är en något märklig förklaring från Sverigedemokraterna när man säger att man anser att ärendet är så långt gånget att det är för jobbigt att fatta ett annat beslut. Vad gäller påverkan i ärendet har vi haft propositionen från regeringen att hantera. Det har inte skett några förändringar i beredningen från utskottets sida, utan det som lyfts fram från regeringen som lagförslag är det som utskottet sedan har ställt sig bakom. Det som har lyfts fram att man behöver se över framgent, till exempel 18-årsgränsen, har utskottet också ställt sig bakom.
Det har inte skett några förändringar i utskottet, och det finns väldigt lite som tyder på att det har varit något starkt sverigedemokratiskt inflytande under vägen. I så fall hade förmodligen inte överflyttningen skett till en statlig förvaltningsmyndighet från Synskadades Riksförbund.
Herr talman! Jag tackar för de svar jag har fått från ledamoten. Det föranleder ingen ny fråga.
Herr talman! Lite spännande att svara på en fråga som inte är ställd, tänker jag!
Ledamoten säger att Synskadades Riksförbund blir "drabbade". Jag vill ändå poängtera att det ju inte är det som den här frågan handlar om. Frågan handlar om att säkerställa att de som är gravt synskadade eller blinda kan ha en ledarhund. Det är vad det handlar om. Så länge verksamheten - var den sedan ligger - fungerar kommer jag att vara nöjd, och det kommer vi också att följa upp. Det framgår av handlingarna.
Nu fick vi möjlighet att vara med tidigare i processen och titta på det förslag som skulle läggas i utskottet. När vi såg att det barkade hitåt ansåg vi att det var ett bättre alternativ att vara med och påverka där än att prompt stå fast vid ett nej.