Carina Ståhl Herrstedt

Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Riksrevisionens rapport om bildandet av de statliga infrastrukturföretagen Svevia och Infranord.

Riksrevisionen lämnar flera rekommendationer till regeringen, bland annat att de systematiskt ska följa upp och utvärdera Svevias och Infranords åtgärder för att uppnå sina ekonomiska mål.

Regeringen menar i sin skrivelse att de genom befintliga ägardialoger kan följa bolagens måluppfyllelse, och att ägaren kan begära en åtgärdsplan om målen inte nås. Regeringen skriver också att de inte kommer att göra några andra insatser med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och att rapporten därmed anses vara slutbehandlad.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen säger nej till cirka 40 förslag om arbetskraftsinvandring. Förslagen finns i motioner som lämnats in under den allmänna motionstiden 2024.

Motionerna handlar bland annat om arbetsmarknadsprövning, villkor för arbetstillstånd och åtgärder för att förhindra utnyttjande av utländska arbetstagare. Riksdagen hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Riksdagen säger nej till cirka 40 förslag om arbetskraftsinvandring. Förslagen finns i motioner som lämnats in under den allmänna motionstiden 2024.

Motionerna handlar bland annat om arbetsmarknadsprövning, villkor för arbetstillstånd och åtgärder för att förhindra utnyttjande av utländska arbetstagare. Riksdagen hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Riksdagen sa nej till cirka 90 förslag som rör järnvägs- och kollektivtrafikfrågor i motioner från den allmänna motionstiden 2024. Förslagen handlar till exempel om organiseringen av järnvägsunderhållet, järnvägens signalsystem, banavgifter, biljettsystem för järnvägs- och kollektivtrafik, färdtjänst och Arlandabanan.

Riksdagen hänvisar bland annat till att det redan pågår arbete inom de områden som förslagen gäller.

Riksdagen sa nej till cirka 90 förslag som rör järnvägs- och kollektivtrafikfrågor i motioner från den allmänna motionstiden 2024. Förslagen handlar till exempel om organiseringen av järnvägsunderhållet, järnvägens signalsystem, banavgifter, biljettsystem för järnvägs- och kollektivtrafik, färdtjänst och Arlandabanan.

Riksdagen hänvisar bland annat till att det redan pågår arbete inom de områden som förslagen gäller.

Riksdagen sa nej till cirka 90 förslag som rör järnvägs- och kollektivtrafikfrågor i motioner från den allmänna motionstiden 2024. Förslagen handlar till exempel om organiseringen av järnvägsunderhållet, järnvägens signalsystem, banavgifter, biljettsystem för järnvägs- och kollektivtrafik, färdtjänst och Arlandabanan.

Riksdagen hänvisar bland annat till att det redan pågår arbete inom de områden som förslagen gäller.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag har full respekt för att saker och ting tar tid, även om det är grymt frustrerande att ständigt höra att saker bereds.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Med tanke på regeringens arbete med ofrivillig ensamhet är det ändå förvånande att detta inte går i lite högre tempo. När ledsagningen inte fungerar riskerar fler i praktiken att utsättas för social isolering. Därför är ett besked viktigt. Kan ministern svara på om det krävs ytterligare 500 dagar, eller kan vi förvänta oss ett besked i närtid?

Herr talman! På frågan om att reglera insatsen ledsagning i en särskild lagstiftning svarade socialtjänstministern mig att hon först ville se effekterna av Socialstyrelsens kunskapsmaterial riktat till kommunerna. Hon ville att det skulle ge resultat innan hon övervägde andra alternativ.

En månad senare lyckades vi få igenom ett tillkännagivande om att regeringen skulle se över förutsättningarna för att reglera ledsagningen i en särskild lag. I betänkandet gick det att läsa att Socialstyrelsens förslag om en sådan reglering redan bereddes i Regeringskansliet.

Vi närmar oss nu 500 dagar av beredning, eller i varje fall 500 dagar sedan rapporten landade på ministerns bord. Det intressanta här är att vi egentligen inte vet vilken information det är som stämmer. Avvaktar regeringen och ministern effekterna av kunskapsmaterialet, eller bereds det på kansliet? Oavsett vilket är min fråga: När kan vi vänta oss ett besked om vad regeringen tänker göra gällande ledsagning utifrån Socialstyrelsens förslag och tillkännagivandet till regeringen?

Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för en bra redogörelse för uppdraget.

Jag instämmer i att det här är viktiga frågor. Det fanns ett nästan färdigt förslag, precis som ledamoten anför. Jag instämmer också i att det är en brist att arbetet inte har kommit längre. Men de förslag som ledamoten tar upp kostar pengar, och där är mina händer bundna. Det är förslag som kostar pengar, och det är fråga om budgetprioriteringar. Det är bara att beklaga att de inte har varit prioriterade så här långt, och jag hoppas att vi framöver även i de här frågorna kan skjuta regeringen framför oss så att vi kommer till skott.

Det händer mycket på området på Socialdepartementet, och jag hoppas att man verkligen kan ta tag i denna specifika fråga. Den är viktig så att folk kan komma ut i arbetslivet och vara en del av samhället, och jag hoppas att vi kan putta regeringen framför oss och ta itu med det förslag som så förtjänstfullt ligger på bordet.

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan! Först och främst måste jag säga att jag instämmer i att det känns otroligt bra att vi åtminstone har kommit en bit på väg med de förslag till tillkännagivanden som vi i dag kan enas kring.

Anledningen till att de går att enas kring är att de är formulerade på ett sådant sätt att de handlar om att utreda, se över förutsättningar och så vidare. Som ledamoten känner till har vi ett budgetsamarbete med regeringen, vilket gör att jag inte kan stå bakom förslag som innebär kostnader eller på annat sätt påverkar budgeten här och nu. När det handlar om att utreda frågor kan jag göra det.

Detta svarar egentligen också på frågan om 2020 års tolktjänstutredning, där jag i sak instämmer med ledamoten. Jag vet att regeringen tittar på frågan, men det svaret kan man ju inte återkomma med år efter år. Här måste det verkligen hända någonting. Det är en viktig fråga som jag i sak önskar att jag kunde stå bakom, men som läget är kan jag inte det. Det skulle innebära kostnader, och de finns inte med i den budget som är presenterad.

Herr talman! I dagens betänkande behandlas en bredd av frågor. Det är inte helt förvånande att jag i dag tänker fokusera på de förslag och de frågor som faktiskt i dag samlar en majoritet. Låt mig börja med frågan om just ledsagning.

En fungerande ledsagarservice är superviktig för att de synskadade ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv, ett liv som många av oss andra tar för givet. Det handlar om att gå till och från sitt arbete och till och från matbutiken och om att träffa vänner och bekanta. De allra flesta människor, oavsett om de kan se eller inte, mår helt enkelt dåligt av att vara ofrivilligt bundna till sitt hem utan möjlighet att träffa andra. Det är precis detta som nu håller på att hända.

Rätten till ledsagning har successivt urholkats beroende på hur lagen tolkas. Vi har alltså än en gång en lag där tillämpningen över tid har förändrats till något helt annat än vad det från början var tänkt.

Vi ser nu hur personer som under många år beviljats insatsen ledsagning plötsligt får insatsen indragen, helt utan att något i personens situation har förändrats. Det enda som har förändrats är hur man tolkar lagen.

Allt färre synskadade beviljas alltså ledsagning enligt LSS. I stället blir synskadade ofta hänvisade till insatser enligt socialtjänstlagen, vilket inte sällan innebär färre timmar och mer begränsningar kring vad ledsagningen faktiskt får användas till.

Herr talman! Det är inte ovanligt att kommunen dessutom har en avgift som är på flera hundra kronor per timme. Stödet via socialtjänsten leder alltså inte bara till minskade möjligheter att själv påverka. Kostnaden i sig påverkar och begränsar såklart rent ekonomiskt. Insatser enligt LSS är däremot avgiftsfria.

Dessa försämringar och dessa förändringar påtalas inte minst i den rapport som Socialstyrelsen lämnade för drygt ett år sedan.

Jag och mitt parti har lagt fram förslag om att regeringen ska se över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och också se över förutsättningarna för att reglera ledsagning i en särskild lag. Miljöpartiet har lagt fram exakt samma förslag. Tillsammans med övriga oppositionspartier har vi nu lyckats samla en majoritet för ett förslag om tillkännagivande i frågan. Det är för oss en viktig fråga, som vi nu hoppas omhändertas på bästa sätt.

En annan sak som jag och mitt parti länge kämpat för är uppräkningen av assistansersättningen. Därför är jag också otroligt nöjd med att vi nu även i den frågan har samlat en majoritet.

Varje beviljad assistanstimme ersätts med ett schablonbelopp. Men jag har suttit i riksdagen som ledamot sedan 2010, herr talman, och inte i någon budget har det någonsin framgått hur denna ersättning har räknats fram. Övriga förslag i budgeten har under alla dessa år presenterats med långa texter, statistik och diagram som visar hur man har landat i den slutsats man har landat i. Men när det kommer till just assistansersättningen, herr talman, står det i princip att det enligt socialförsäkringsbalken varje år ska tas fram ett schablonbelopp för assistansersättning och att regeringen för nästkommande år fastställer att schablonbeloppet ska ökas med si eller så många procent. Det är allt - helt utan förklaring av vad beslutet baseras på.

Detta tycker vi är en stor brist som vi vill ändra på. Därför är det även här väldigt glädjande att ett förslag som Sverigedemokraterna varit ensamma om att lägga fram nu lyckats samla en majoritet. Detta är faktiskt ett rent sverigedemokratiskt förslag, och det tycker jag att vi ska vara ärliga med. Oavsett vad som skrivs på nätet av olika organisationer, oavsett vad enskilda ledamöter eller partier ger sken av att ha drivit, är det ett parti som har lagt fram detta förslag, och det är Sverigedemokraterna.

Men nog om det. Det viktigaste är att vi får till ett bra förslag.

Att timersättningen över tid har varit alldeles för låg och inte följt löneutvecklingen eller samhällets övriga kostnadsutveckling är i sig en sak, och det instämmer jag i. Men att år efter år stå och diskutera, debattera och förhandla fram timersättningen är näst intill galenskap. Det innebär att assistansbolagen inte får någon som helst möjlighet att planera långsiktigt. Det är svårt för dem att utlova någon form av lönehöjning. Det är svårt för dem att rekrytera ny personal. Det är svårt för dem att behålla befintlig personal. Det är en helt orimlig ordning.

Därför är det märkligt att ingen tidigare regering oavsett färg och konstellation har tagit tag i frågan om att indexreglera assistansersättningen så att man skapar långsiktiga förutsättningar för dem som bedriver assistans.

Detta är ytterligare en fråga som vi sedan en tid har drivit men inte fått gehör för. Det gläder mig att vi i dag tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna i denna fråga har lyckats samla en majoritet för att utreda förutsättningarna för en långsiktigt hållbar finansieringsmodell som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader, det vill säga på något sätt indexeras mot utvecklingen i samhället.

Herr talman! Jag vill inte missa tillfället att även yrka bifall till reservation 17, som handlar om bilstöd. Jag har inte hunnit lyfta upp den frågan i dag, men kortfattat handlar den om att vi vill att regelverket för bilstöd utökas till att även omfatta personer som inte själva kör sin bil och att åldersgränsen för bilstöd tas bort.

Jag har i dag som sagt valt att fokusera på de frågor jag nu har lyft upp och som förhoppningsvis, om allt går som planerat, i eftermiddag också beslutas, det vill säga att det i dag lämnas två tillkännagivanden till regeringen med totalt fyra förslag - för det första att man ser över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning, för det andra att man ser över förutsättningarna att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag, för tredje att man framöver årligen ska redovisa hur man kommit fram till schablonbeloppet för assistans och för det fjärde, sist men inte minst, att man utreder förutsättningarna för en långsiktigt hållbar finansieringsmodell som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader.

Jag nöjer mig med detta, för jag ser att min talartid rinner ut. Jag yrkar som sagt bifall till reservation 17.

Fru talman! Bolag inom personlig assistans som har fått sina tillstånd indragna fortsätter att bedriva verksamhet genom att utnyttja kryphål i lagen. Det gör de genom att i stället kalla sig administrativa bolag, för då krävs nämligen inget tillstånd. Assistansberättigade blir alltså egna utförare på papperet och köper administrativ hjälp av företagen.

Tillståndsplikten är ett viktigt verktyg i arbetet med att stoppa oseriösa och rent av kriminella personer från att utnyttja assistansanvändarna och assistansersättningen. Vårdföretagarna med flera menar att alla, även de som ordnar sin egen assistans, ska omfattas av tillståndsplikten.

Att de som själva ordnar sin assistans i dag är undantagna från tillståndsplikten underlättar alltså för kriminella och oseriösa aktörer. Det är en situation som oroar mig. Oroar den också socialtjänstministern, och tänker hon på något sätt agera?

Herr talman! Jag tackar Johan Hultberg för svaren.

Självklart är det så att hormonbehandlingar inte diskuteras i det här förslaget. Men vi pratar ju fortfarande om att sänka åldersgränsen för när man kan ändra ett juridiskt kön, det vill säga att göra det lättare. Med det följer att allt fler kommer att gå vidare till någon form av behandling - det är ju självklart - och att det kommer att handla om hormonbehandling i de behandlingarna. Det var lite därför jag lyfte upp det.

Det rent konstitutionella problemet menar vi dock är att förslaget skulle ha gått ut på en ny remissrunda nu när det har kommit ny evidens och saker har blivit ändrade. Minoritetsskyddet fick vi inte lov att använda, utan det avslogs i utskottet. Det finns ett undantag i riksdagsordningen för att frångå detta, och det är om åtgärden skulle fördröja ärendets behandling så att avsevärt men skulle uppstå. Det avsevärda menet ska då motiveras. Jag läser och läser, och jag kan inte någonstans se att detta är motiverat. Vad är det som skulle innebära ett avsevärt men i det här ärendet?

Att fördröja lagförslaget skulle absolut inte innebära något avsevärt men. Tvärtom skulle det sannolikt öka risken för skador som aldrig går att återställa om riksdagen fattar det här beslutet. Det skulle öka risken att människor går vidare med sin ansökan och gör ett faktiskt könsbyte i alldeles för tidig ålder. Det går inte att återställa, och vi ser jättemånga som ångrar sig.

Herr talman! Jag vill passa på att tacka för Hultbergs tålamod med de många replikerna.

Replikerna föranleds av att det inte har funnits någon annan plattform att ställa frågor på. Vi har inte kunnat diskutera frågorna någon annanstans, för gång på gång har ministrar vid frågestunder och så vidare duckat för frågan och hänvisat till att den ligger i socialutskottet. Där har ingen sakdiskussion förekommit över huvud taget, och det har inte varit möjligt för oss att få svar på de frågor som har väckts kring förslaget. Därför blir det många repliker i dag.

Inte minst har vi förvägrats möjligheten att skicka ut ärendet på en ny remissrunda, trots att förutsättningarna faktiskt har funnits. Socialstyrelsen har ju sedan den tidigare remissrundan genomfördes kommit med nya råd gällande hormonbehandling av barn, och detta hade de tidigare remissinstanserna inte möjlighet att ta i beaktande i sina remissvar.

I nästan alla andra sammanhang pratas det vitt och brett - vilket naturligtvis är gott och sker med all rätt - om att beslut ska fattas utifrån beprövad vetenskap, kunskap och vetenskapliga bevis. Vad är det som gör att man här och nu är redo att fatta beslut som egentligen inte baseras på någonting av detta? Målgruppen är inte så stor; det framgår av ledamotens inlägg. Det finns ingen majoritet i det egna partiet, och det finns ingen majoritet för frågan hos det svenska folket.

Vad är det som gör att frågan är så viktig att driva innan alla har fått säga sitt utifrån de nya vetenskapliga bevis som har framkommit?

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor!

Frågan gällde varför vi inte fortsatt stöder förslaget. Hur ska vi ändra det? När vi talar om att ändra i förordningen, talar vi då om att nolla det? Talar vi om att sänka det? Om vi talar om att sänka det, hur mycket ska vi sänka det utan att det slår fel? Om vi talar om att nolla det, hur slår det för de barn som redan har fått besked eller är på väg in i systemet?

Det finns alldeles för många hur-frågor i detta för att vi bara ska kunna trycka på en knapp och nollställa eller sänka. Det är vad vi måste titta på så att vi nu gör rätt och inte gör samma misstag. Det var absolut inga medvetna misstag som gjordes när det skrevs fram. Det var små ord som gjorde att vi står här i dag. Man valde att tala om grundläggande behov i stället för det totala hjälpbehovet.

Det är små ord som har betydelse. Det är just sådant vi måste analysera så att vi gör rätt den här gången. Det är ingen som gynnas av att vi hastar och att det blir fel igen. Jag tror att det ändå är ganska tydligt vad Sverigedemokraterna tycker och vill.

Jag kan försäkra ledamoten om att det har varit otaliga diskussioner om detta med regeringsunderlaget. Jag kan tryggt säga att jag inte har fått någon annan uppfattning än att alla står bakom att det är någonting som måste åtgärdas, men vi är fortfarande på frågan hur vi kan göra det på bästa sätt. Detta är ett ärvt problem som någon nu måste rätta till, och det är precis det vi försöker att göra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

Det schabloniserade föräldraavdraget

Herr talman! Tack för frågorna, Mikael Dahlqvist! Det var ett helt batteri. Jag ska försöka att komma ihåg dem.

Hade det inte varit enklare att ställa sig bakom utskottsinitiativet som föreslogs i december? Det innebar att nolla föräldraavdraget. Kan Mikael Dahlqvist säga här och nu att han vet exakt hur ett sådant beslut skulle landa? Jag kan inte göra det. Jag vet inte hur det till exempel skulle slå ute i kommunerna.

Jag vet inte hur kommunerna hanterar den här frågan. Det är det ingen som vet, och det är vad vi ska analysera. Vi har tidigare hört andra ledamöter säga att kommunerna förmodligen följer efter. Det gör de förmodligen, men det är det ingen som vet. Det är precis det som vi nu ska analysera. Vi ska få med oss hur Försäkringskassan bedömer det och hur de bedömer det ute i kommunerna.

Det ställdes en fråga om varför vi inte står bakom vårt eget förslag. Vårt eget förslag säger att vi vill att regeringen ska ta initiativ till att ändra i förordningen. Som jag sa i mitt anförande och i tidigare replikskiften är det precis det som vi nu tycker att man gör. Man tar ett initiativ.

Det var tyvärr inte hårdare skrivet än så. Det har jag suttit och beklagat mig över på utskottets sammanträden. Vårt förslag var för vagt formulerat för att ta ett initiativ till att ändra på detta. Därför har vi valt att inte stödja det.

Den sista frågan handlade om att det hade varit enklare för oss att säga ja till Socialdemokraternas och oppositionens reservation. I den står det: "Vi anser emellertid att regeringen redan nu bör vidta konkreta åtgärder när det gäller det schabloniserade föräldraavdraget. Regeringen bör skyndsamt fatta beslut om att ändra föräldraavdragets omfattning."

Det är där vi skiljer oss lite. Jag menar att det är precis det vi tittar på att göra nu. Att det är skyndsamt står i utskottstexten. Det står tydligt att vi inte har tid att vänta på Försäkringskassans rapport. Detta måste ske innan. Vi har också drivit på för att det ska ske tidigare. Det blir skyndsamt.

Herr talman! Jag tackar för ytterligare frågor.

Christofer Bergenblock är helt plötsligt lite orolig för att analysen skulle komma fram till att det inte är ett problem. Det blir en märklig vurpa i debatten. Det kommer såklart inte att hända.

Vi vet allihop att det är ett problem. Samtidigt får vi lite olika signaler. Försäkringskassan tycker att det är tydligt som det står i lagen i dag medan ISF tycker någonting annat. Det är precis det som man ska analysera.

Det handlar inte om huruvida det ska göras utan om hur vi gör det på bästa sätt. Om vi säger att vi ska nolla föräldraavdraget är vi tillbaka till det förslag som vi hade från början. Det fanns en anledning till att vi med bred enighet fattade beslut i den här frågan.

Det är ingen som vill tillbaka till hur vi hade det innan med det gamla föräldraansvaret. Inte minst har Malin Danielsson på ett väldigt bra sätt redogjort för att det är farligt om vi landar där.

Man säger att vi vill nolla det. Det kanske alla på något vis skulle vilja säga. Men vi måste också stanna upp och tänka. Är det bästa att nolla det? Är det bästa att sänka det? Är det bästa att ändra det? Vi lade fram förslag om att det inte skulle vara så högt och att vissa åldersgrupper skulle undantas när förslaget lades fram. Det har varit otydligheter i den här frågan.

Att ta fram förslag på åtgärder är precis det man ska göra nu. Vi måste titta på det och analysera. Hur gör vi det på bästa sätt? Det är ingen som är nöjd med hur det har gjorts hittills. Det är heller ingen som tar ansvar för att det har blivit så. Nu måste det rättas till. Vi tycker allihop att det ska rättas till. Vi har bara olika vägar dit.