Karin Sundin (S) om Ledarhundar
Karin Sundin (S) höll ett anförande om Ledarhundar i debatten ”Protokoll 2023/24:26 Onsdagen den 8 november” den 8 nov 2023.
Herr talman! Det är ofta lite av en utmaning att debattera en fråga när man saknar egen erfarenhet i ämnet. Som politiker har vi med oss olika kunskaper och erfarenheter, men ingen av oss är människa nog att på egen hand bära all samlad erfarenhet.
Som fullt seende är det svårt att föreställa sig hur det är att leva med en kraftig synnedsättning, att sakna ledsyn eller att vara helt blind. Därmed är det är svårt att fullt ut förstå vilken skillnad en ledarhund kan göra. Jag har därför inför denna diskussion och detta beslut, som nog de flesta av oss som deltar i debatten, fört en dialog med Synskadades Riksförbund och andra intresseorganisationer som bär med sig erfarenheter av att leva som synskadad eller blind i Sverige i dag.
Jag har också lyssnat till Ida Östlund, som i en dokumentär i Sveriges Radio berättar om sitt liv med ledarhund och sin väntan på en ny ledarhund. Ida Östlund var i riksdagens socialutskott i april 2017 och berättade om betydelsen av ledarhund. Det är länge sedan nu och innan jag själv satt i socialutskottet, men i tiden ändå någonstans i början av den process som har lett oss fram till dagens debatt.
I radiodokumentären beskriver Ida så väldigt väl kaoset på Stockholms centralstation i rusningstrafik. Det kaoset kan vara en prövning för vem som helst, också för mig som ofta dagpendlar mellan Örebro och Stockholm. Ida använder ordet katastrof när hon beskriver hur det är att som blind gå med vit käpp bland stressade människor som springer in i varandra. Om någon springer in i käppen kan den gå av, och då står hon där i kaoset utan hjälpmedel.
Att i stället gå på Stockholms central med en taggad ledarhund gör all skillnad i världen, säger Ida. Att få en taggad ledarhund, att hund och förare tillsammans utgör ett väl fungerande ekipage, kräver många timmars jobb och ett stort mått av tålamod. Men när det funkar och man glider fram genom Stockholms centralstation lika lätt som en kanot i en sjö är det värt all möda i världen, berättar Ida.
Genom den beskrivningen förstår i alla fall jag lite bättre vilken frihet en ledarhund kan ge och att en ledarhund sparar väldigt mycket tid, energi och kraft som i stället kan läggas på annat.
Herr talman! Den dåvarande regeringen aviserade redan i budgetpropositionen för 2018 att man hade för avsikt att föra över den myndighetsutövning gällande ledarhundsverksamheten som i dag ligger hos Synskadades Riksförbund till Myndigheten för delaktighet. Rent principiellt är frågan ganska enkel. Det är av stor vikt att alla former av myndighetsutövning organiseras på ett sådant sätt att det inte uppstår intressekonflikter som gör att verksamheten, själva myndighetsutövningen, kan ifrågasättas.
I dag är det alltså en ideell förening, Synskadades Riksförbund, som har befogenheten att bevilja dispositionsrätt för ledarhund. Det gäller både för föreningens egna medlemmar och för dem som inte är medlemmar. En ideell förening har samtidigt till uppgift att tillvarata sina medlemmars intressen. Hur väl en ideell förening än agerar i myndighetsutövningen finns det en risk att den som står utanför föreningen upplever att föreningen gynnar sina egna medlemmar och därför känner ett misstroende mot myndighetsutövningen. Denna risk finns också tydligt formulerad i remissvaren som har föregått behandlingen av detta ärende. Detta motiverar den förändring som nu ligger på riksdagens bord: att flytta ansvaret för tilldelningen av ledarhundar från en ideell förening till en statlig förvaltningsmyndighet.
Herr talman! Det är inte alla verksamhetsförändringar som har förberetts under så lång tid som den vi nu debatterar. Myndigheten för delaktighet har förberett sig för uppgiften sedan 2018. Det är naturligtvis av stor vikt att den erfarenhet som Synskadades Riksförbund har av att bedriva myndighetsutövningen tas till vara, inte minst för att inte handläggningen ska tappa i tempo. Därom tycks alla vara överens.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar
Processen kring var huvudmannaskapet för besluten om dispositionsrätten för ledarhundar ska ligga har redan tagit många år, mycket energi och mycket kraft. Det är tid, energi och kraft som behöver läggas på annat, som att fortsätta utveckla verksamheten och se till att fler kan få tillgång till ledarhund snabbare.
Jämfört med våra grannländer har Sverige ett lågt antal ledarhundsekipage. I Norge finns det enligt uppgift från Norges Førerhundforbund nästan dubbelt så många ledarhundsekipage som i Sverige sett i relation till befolkningen. Det borde vi prata mer om. Vi borde prata mer om hur vi i Sverige kan ge fler blinda möjligheten att använda den tid, energi och kraft som en ledarhund ger till att leva ett friare liv och till att förverkliga ens bästa stämningars längtan. Därför, herr talman, är det bra att vi nu snart är framme vid ett beslut om myndighetsutövningen. Det är också bra att det i regeringens proposition tydligt anges att överföringen bör följas upp.
Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag.
