Herr talman! Först en lite mer folkbildande upplysning: När man bildar en ny regering efter val har man ett valresultat. Man har ett antal partier som sätter sig och förhandlar. De här förhandlingarna tar den tid de tar, men budgetlagen i riksdagen tar inte hänsyn till det. På samma sätt är det i kommuner och regioner: Man har en bestämd tid för när ett förslag ska ligga på bordet.

Det här innebär i praktiken - vilket jag tycker att vi i politiken borde vara tydligare med - att den första budget man lägger fram i en kommun, i en region eller i riksdagen i mycket är en budget som hänger ihop med föregående regering. Det gör att man får en del sådana här överlappningseffekter. En som jag själv har lyft fram gäller de stöd som har funnits till Bilda, som har jobbat med att få enskilda att komma ut på arbetsmarknaden med soltakstekniker. Det är ett typiskt exempel som antagligen inte ens var med i budgetförhandlingen. Det var en tillfällig åtgärd som föregående regering tog beslut om, men man tog också beslut om en sluttid.

Rent principiellt, sett till tidigare budgetar och avsatta resurser, är det korrekt att det - vilket ledamoten tidigare påpekade, herr talman - har skett en viss besparing. Men som ledamoten Serkan Köse - jag hoppas att jag uttalar namnet något så när rätt - också mycket riktigt har påpekat skedde en del av dessa besparingar därför att man helt enkelt inte använde resurserna.

Det är ett jätteproblem om vi är överens om att vidta åtgärder och för resurser till en myndighet men pengarna blir kvar och återbetalas. Då är det faktiskt bättre att använda dem på annan plats, exempelvis i den övriga offentliga sektorn.

Jag tror ändå att vi på den principiella nivån, herr talman, är väldigt överens.

Herr talman! Tack, Serkan Köse, för en väldigt bra fråga!

Kristdemokraterna och Socialdemokraterna har, vilket inte alla alltid är medvetna om, ett antal likheter. En av dem är att vi är folkrörelsepartier med stark anknytning ute i Folkrörelsesverige. Det gör att vi ofta lyfter frågor som handlar just om perspektivet att ha samverkan mellan kommuner, det offentliga och civilsamhället.

När det gäller människor som är långt ifrån arbetsmarknaden är det vår uppfattning, som vi också förfäktar på olika sätt, att man behöver jobba med utbildning. Man behöver jobba med de nya åtgärder som följer med den nya arbetsmarknadsmodellen. Vi är positiva till det som de fackliga parterna ihop med arbetsgivarna har kommit överens om när det gäller utbildning. Självklart måste vi i förlängningen också titta på hur man använder resurser.

Det är korrekt att det i den budget vi lade fram nu har skett en del neddragningar på vårt område. Men dessa är också kopplade till Arbetsförmedlingens situation över tid. Det handlar inte bara om covidåren. När jag själv var kommunalråd fick vi en signal från Arbetsförmedlingen där hemma där de sa: Vi kommer att få föra tillbaka 1 miljard i vårt område. Då kunde vi som kommun sätta in en del egna resurser, och så fick vi till ett projekt där vi fick närmare hundra ungdomar i jobb.

Men det där har varit ett problem länge. Oavsett regering har vi tillfört resurser som vi allokerat i budgeten men som sedan inte använts. Där hoppas jag att den regering som jag stöder, uppmuntrar och tillstyrker ska bli duktigare på att träffa rätt. Fel använda pengar, eller rättare sagt fel placerade pengar, är också ett svek, för det är pengar som inte landar där de behöver vara.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Låt mig när det gäller lärlingsanställningar konstatera att det redan i dag i skollagen finns gymnasielärlingsutbildning som man kan börja första, andra eller tredje läsåret. Det är väl bra att det finns gymnasielärlingsutbildning, och det är bra för elever att få praktisk erfarenhet. Utbildningsformen finns också redan i dag för väldigt många olika utbildningar - frisör, kock, elektriker och liknande - på den svenska arbetsmarknaden. Därför delar jag utskottets mening när utskottet skriver att det är viktigt att sådana här arbetsrättsliga förändringar är förankrade hos parterna, inte minst när det gäller nyanställningar.

Jag tänker dock inte uppehålla mig vid det, utan jag tänker uppehålla mig vid Sverigedemokraternas senaste kommittémotion, som ledamoten inte sa någonting om. Där skriver Sverigedemokraterna att man vill ta bort "särlösningar baserade på födelseland", på tal om icke-västlig bakgrund. Man tycker också att "lönesubventioner som utgår ifrån födelseland" på sikt ska avvecklas.

Då vill jag fråga ledamoten vilka konkreta åtgärder Sverigedemokraterna planerar att vidta för att avskaffa de så kallade särlösningar som baseras på den arbetslöses födelseland. Dessutom är jag väldigt intresserad av om Sverigedemokraterna kan ge exempel på de lönesubventioner man vill avveckla som i dag utgår från födelseland.

Herr talman! Liberal arbetsmarknadspolitik är avgörande för att säkerställa en växande ekonomi. För att göra det möjligt för företag att expandera och anställa fler arbetstagare måste vi ha en flexibel arbetsmarknad.

Den inledningen i ett anförande kan vara den första i denna kammare som inte är skriven av en politiker eller politisk sekreterare utan av en chatrobot. Säker kan jag inte vara, då politiker precis som alla andra inte vill visa att någon eller något annat kan göra vårt jobb minst lika bra. Min inledning visar, trots att tekniken är ny, att vi står inför en stor omställning på arbetsmarknaden, precis som i resten av världen.

Vidare säger chatroboten: AI kommer att påverka arbetsmarknaden genom att ta över vissa arbetsuppgifter men samtidigt skapa nya möjligheter som kräver nya färdigheter från arbetstagare.

Även det låter rimligt. Men resten av detta anförande har jag både tänkt ut och författat själv. Ovan exemplifierar att utvecklingen och förändringen går i en hisnande hastighet, oavsett om vi tycker att det är bra eller dåligt. Vi behöver därför ha en framåtsyftande och flexibel arbetsmarknadspolitik. Nya arbetssätt och nya marknader har startats, och vi kommer att få se fler framöver. Det ställer krav på oss som lagstiftare att hitta nya rimliga avvägningar mellan marknadens efterfrågan och arbetstagarnas förutsättningar.

Ett exempel är gigekonomin. Flera av oss fick mer kunskap om den vid ett seminarium för några veckor sedan. Ett citat från en av medarbetarna på Foodora löd: Jag är inte ett offer för plattformsföretagen; jag är ett offer för svensk arbetsmarknad.

Mer än 50 procent av de som jobbar på plattformsföretaget har minst treårig högskoleutbildning, berättade Linda Weidenstedt, som är sociologiforskare vid Stockholms universitet. Samtidigt måste vi komma till rätta med de arbetsmiljöproblem och den otrygghet som finns. Men likväl kan vi inte blunda för de fördelar som gör att en grupp medarbetare under en övergångsperiod eller på längre sikt uppskattar och trivs med att arbeta för ett plattformsföretag.

Herr talman! Om man har en fullgod gymnasieexamen är arbetslösheten i det närmaste noll. Som liberal konstaterar jag att det förebyggande arbetet och arbetsmarknadspolitiken börjar redan i grundskolan. Likväl har vi en stor grupp som inte har gymnasieexamen.

Förutom att stärka skolan har regeringen tillfört 8 350 fler utbildningar på yrkesvux och yrkeshögskolan för att åtgärda det orimliga i att arbetsgivare skriker efter kompetens samtidigt som vi har hög arbetslöshet.

Alla som kan jobba ska jobba. Då måste det också löna sig bättre. Vi måste sänka skatten på låga inkomster och öka avståndet mellan den som arbetar och den som trots arbetsförmåga inte arbetar. Och egenmakten för den enskilde ska öka genom att det alltid ska löna sig att arbeta.

Som liberal vill jag att vi betonar den enskildes ansvar att göra sig anställbar och tillsammans med myndigheterna hitta de åtgärder som bäst och snabbast leder till egenförsörjning och med den frihet att forma sitt liv. Det kan betyda att man måste veckopendla eller kanske ta med sig familjen och flytta dit arbete finns. Stöd måste därför utformas tillsammans med kommuner och regioner. Det är nämligen inte bara ett jobb som behövs utan även barnomsorg, skola och andra välfärdstjänster för att man ska kunna göra sig anställbar.

Om du är frisk har du ett ansvar för att söka och ta de jobb som finns tillgängliga. Om du står långt ifrån arbetsmarknaden kan du behöva långtgående stöd, till exempel via supported employment, som är ett omfattande individbaserat stöd.

Herr talman! På Arbetsförmedlingen finns 220 000 anmälda lediga jobb. Jag tror att det är långt fler. Som tidigare arbetsgivare med erfarenhet från rekrytering och med många vänner som är småföretagare hör jag berättelser om att de i jakten på arbetskraft har slutat att anmäla lediga jobb till Arbetsförmedlingen.

De berättar att minst hälften av ansökningarna på varje platsannons kommer från arbetslösa som inte är kvalificerade och framför allt inte intresserade av att ta jobbet. Det förfarandet skapar mängder av administration men kanske framför allt frustration hos näringslivet. Hos den arbetslöse skapar det incitament och processer som på intet sätt stärker chanserna att få arbete, utan det skapar onödig byråkrati och fokus på fel saker. Du måste söka ett visst antal jobb för att få din a-kassa. Om du är kvalificerad eller intresserad av jobbet spelar mindre roll.

Vi måste tänka om. Det är inte antalet ansökningar som bevisar att man står till arbetsmarknadens förfogande. Visst måste vi kunna ha bättre fantasi.

Varje jobb är viktigt. Uppdelningen mellan fina och fula jobb har varit förödande. Varje ung person har rätt att få uppleva friheten med sin första ihoptjänade lön. Varje vuxen ska få möjlighet att vara en samhällsbyggare, oavsett vad man arbetar med. Låt oss göra mer för den arbetslinje som skapar möjligheter för alla.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag måste först kommentera det faktum att det är andra gången jag står här i talarstolen i dag och behöver försvara ett annat partis motioner. Min partiledare arbetsmarknadsministern har mycket tydligt tidigare sagt att vi liberaler inte ser de problemen.

Det skulle bli ganska märkliga debatter framgent om jag gör detsamma mot ledamoten Köse. Det ska jag försöka undvika. Det behövs en högre höjd på debatterna här, tack!

När det gäller antalet utbildningsplatser har ledamoten rätt - inte i att vi har dragit ned, men i att vi har genomfört den förändring efter pandemin som var planerad. Jag tycker att det är ganska rimligt. Det avslutades precis i enlighet med det Socialdemokraterna hade planerat, och nu efter pandemin tar vi nya tag och ser vad som behövs. Därför har vi inrättat fler arbetsmarknadsutbildningar.

Jag vill ge ledamoten rätt i att det inte kommer att räcka. Trots att man i dag ännu inte riktigt ser effekterna på svensk arbetsmarknad tuggar varslen på, och det kommer förmodligen att bli stor arbetslöshet. Därför tänker jag att vi måste fortsätta jobba och ha träffsäkra åtgärder. Jag räknar lugnt med att det blir mer resurser i höstens budget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 5.

Under de senaste mandatperioderna har den svenska och den globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad.

Vår ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor, och många svenskar upplever nu ett tufft ekonomiskt läge. Detta påverkar givetvis också arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka och sysselsättningen falla tillbaka.

Fler svenskar behöver gå till jobbet. Grunden för att fler ska ha ett arbete är rätt enkel. Ett: Det behövs fler arbetstillfällen. Två: Matchningen på svensk arbetsmarknad behöver bli mycket bättre.

Det behövs en förnyad politik för våra jobbskapare i Sverige, och i ärlighetens namn behövs en arbetsmarknadspolitik över huvud taget från regeringen.

Om vi ska skapa fler jobb behöver vi vara ett världens bästa länder att driva företag i. Det behövs enklare regler och mindre krångel. Det måste bli billigare att anställa, och det behövs mer rörlighet på arbetsmarknaden. Förändringarna i samhället betyder även förändrade behov när det gäller reell trygghet för de anställda. Pandemins effekter på arbetsmarknaden har också gjort att de reformer som inleddes genom januariavtalet är viktigare än någonsin.

Herr talman! Det är av största vikt att bryta tudelningen på arbetsmarknaden, motverka långtidsarbetslösheten och se till att alla som kommer till Sverige får möjlighet att på riktigt komma in i och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle. För detta behövs effektivt stöd och matchning för arbetssökande.

Arbetsförmedlingen har tidigare haft ensamrätt på att förmedla nya jobb till den som är arbetslös, ett uppdrag som de inte har klarat av. Regeringen bör, eller nej, regeringen måste vidta åtgärder för att säkerställa att reformeringen av Arbetsförmedlingen blir så bra som möjligt, för den är inte slutförd, bara påbörjad. För en effektiv och fungerande arbetsmarknadspolitik krävs vidare att Arbetsförmedlingens lokala närvaro återupprättas i hela landet. Alla svenskar ska ha bra tillgång till Arbetsförmedlingen.

Herr talman! Jag tänkte avsluta med att säga några ord om arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen behöver fokusera på omställning, uppmuntra till rörlighet och underlätta för människor att snabbt byta arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen behöver möjliggöra en trygg omställning samtidigt som den garanterar att det lönar sig att arbeta. Att regeringen nu, mer eller mindre rakt av, väljer att permanenta de krisåtgärder som vi antog under pandemin ser jag som ytterst allvarligt. I stort behövs en bred översyn av arbetslöshetsförsäkringen.

Herr talman! Jag brukar ibland säga att jag inte blev medlem i Centerpartiet utan i Alliansen. En av anledningarna till det är att jag betraktar mig som marknadsliberal och som någon som älskar arbetslinjen. Jag tycker att regeringsförklaringen var beklaglig, men det som ändå gjorde mig lite glad var att höra ord som att bidragslinjen ska försvinna och att arbetslinjen ska inrättas.

Att fler svenskar ska gå till arbetet varje morgon tror jag är viktigt för alla i denna kammare, men vi har olika lösningar för att nå dit. Jag delar i mångt och mycket Kristdemokraternas, Liberalernas och Moderaternas syn på arbetslinjen, men det ekar väldigt tomt om arbetsmarknadspolitiken. Det är väldigt mycket ord och twittrande, ibland lite mindre lyckat får man väl erkänna, ibland lite mer lyckat.

I går kväll när jag kom hem efter en lång dag i riksdagen fick jag bild från en av mina vänner. Det var på Playstation 5. Jag frågade: Vadan detta? Jo, han hade precis fått beskedet att han gått från provanställning till att numera vara tillsvidareanställd. Och vet ni vad? Den 17 april hade regeringen suttit i sex månader. Provanställningen för regeringen är slut. Det är dags att sluta prata och börja leverera.

Oavsett vad man tycker om arbetsmarknadspolitiken behöver det komma några konkreta förslag, några reformer och några propositioner, inte bara prat om att det är tufft och coolt att vara arbetslös. Det behövs konkreta åtgärder så att fler människor kan gå till jobbet varje dag och så att fler barn - pojkar och flickor - får se sina föräldrar gå till arbetet.

Provanställningen är slut, och det är dags att leverera. Jag hoppas på besked, men mina förväntningar är inte jättehöga.

Herr talman! Jag börjar känna mig som en papegoja. Varför det? I förra veckan debatterade jag i kammaren. Det var samma frågor från Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, det vill säga hur vi ska få ihop regeringsunderlaget.

Det är nästan fyra år till nästa val. Sluta prata så mycket om vad oppositionen eventuellt ska göra i framtiden och börja leverera politik till dem som inte har ett arbete gå till. Det är vad jag vill att regeringspartierna ska göra.

Hur gick det senast när Centerpartiet samarbetade med Socialdemokraterna? Jo, man fick igenom en historisk reformering av LAS, en historisk reformering av Arbetsförmedlingen och sänkta skatter på arbete.

Vad får man då med den moderatledda regeringen som samarbetar med Kristdemokraterna och Liberalerna? Jo, man får höjda arbetsgivaravgifter, och man får höjd a-kassa, det vill säga bidragslinjen, inte arbetslinjen.

Vi har visat att vi tillsammans med Socialdemokraterna kan göra mycket bra. Vi tycker inte alltid lika, men vi står på samma värdegrund, det vill säga alla människors lika rätt och värde. Den kommer jag aldrig att kompromissa om. Jag kan kompromissa i frågor om skatter, om skola, om vård och omsorg, men jag kommer aldrig att kompromissa om människors lika rätt och värde. Om ni hellre kompromissar om det än om arbete, då beklagar jag vart den svenska kristdemokratin har tagit vägen.

Herr talman! Jag börjar tro att vi har olika utgångspunkter till varför vi engagerar oss politiskt. Jag har inte engagerat mig för att mitt parti till varje pris ska sitta i regeringen, utan jag har gjort det för att mitt parti ska kunna påverka. Det kan man göra utanför regeringen, och man kan göra det i regeringen.

Jag ser jättegärna ett samarbete i mitten av svensk politik. Jag ser jättegärna ett samarbete med Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna - om ni vill komma hem till Alliansen igen.

Man kan skratta åt detta, men om man tittar på reservationen i kammaren är det vi som står för Alliansens arbetarlinje och jobbskaparlinje. Men det är ni som höjer a-kassan. Det är ni som står för bidragslinjen.

Sverigedemokraterna skrattar, och jag förstår dem eftersom de får igenom sin politik. Jag köper inte premissen om att utgångspunkten ska vara Sverigedemokraternas politik eller Vänsterpartiets politik. Det finns många val och alternativ däremellan.

Ska det verkligen vara tre och ett halvt år till i kammaren med att allt är Socialdemokraternas fel, att de har gjort för lite, eller frågan om hur vi ska få ihop regeringsunderlaget? Ledamoten säger att man har ett högt tonläge när man inte är säker. Jag kan konstatera att ni vill prata om allt förutom regeringens egna politik. Det, om något, är ett tecken på osäkerhet.

Ni har fått igenom mycket, och det återstår att se vad det faktiskt blir av det. Johan Pehrson var ute i veckan och sa att det inte ska genomföras utan bara utredas. Sedan blir det nog svårt att genomföra i praktiken. Det går att konstatera mycket om generalavtalet, men samarbetet fungerade faktiskt bra. Det vi var överens om genomfördes. Det återstår att se om ni har ett lika lyckat samarbete dessa fyra år. Exempelvis är det rätt många kristdemokrater som inte står bakom alla delar av Tidöavtalet. Det kan vi ta i en annan debatt, till exempel om aborträtten.

Herr talman! Jag ska inte använda hela talartiden, men jag tycker att ledamoten Serkan Köse förtjänar ett svar på sin fråga.

Sverigedemokraternas grundinställning när det gäller arbetsmarknadspolitiken är att vi vill ta bort särlösningar grundade på födelseland. Det är inte så kontroversiellt som det låter. Jag tycker att vi förklarar det ganska bra i det särskilda yttrande som ligger i betänkandet. Det är ingen motion vi yrkar på.

Vi vill i stället skapa breda lösningar som arbetssökande kan ta del av utifrån behov, oavsett om de är inrikes födda eller utrikes födda. Jag anser inte den frågan vara särskilt kontroversiell.

Det handlar om att ge individen en aktivitet eller sysselsättning och inte förminska individen och placera den i ett fack: Du ska vara på den arbetsmarknadsåtgärden, för du är utrikes född. Du ska vara på den arbetsmarknadsåtgärden, för du är kvinna. Du ska vara på den arbetsmarknadsåtgärden, för du en svensk kille som står långt från arbetsmarknaden. Jag tycker att det är fel väg att gå. Jag tycker att alla ska känna sig delaktiga, oavsett ursprung. Det är ingen kontroversiell fråga över huvud taget.

Sedan försöker man såklart vinkla frågan och göra den till något som den inte är. Det är bara att beklaga.

Jag är övertygad om att särlösningar på arbetsmarknaden skapar motsättningar. Jag kan ta ett exempel från min egen lilla by i Bromölla kommun. När man kom in på Arbetsförmedlingen där för ett antal år sedan, när vi hade Sveriges högsta ungdomsarbetslöshet, möttes man av en tavla där det stod ungefär så här: Anställ en utrikes född och få hälften av arbetsgivaravgiften betald! Det skickade väldigt märkliga signaler till alla de arbetslösa svenska ungdomar i Bromölla kommun som inte fick chansen att ta del av den åtgärden.

Jag tycker att det är fel att skapa åtgärder grundade på etnicitet, kön med mera. Jag anser inte den frågan vara kontroversiell.

Jag hoppas att Serkan Köse fått svar på sin fråga. Annars får vi ta det i ett replikskifte.

Herr talman! Ja, vi kan till exempel ta spårbytena, bland annat snabbspåren.

Vi har de nya så kallade etableringstjänsterna, som är framtagna mellan parterna, där det står klart och tydligt att de vänder sig till nyanlända och långtidsarbetslösa. Man behöver inte ha benämningen nyanlända; det räcker med långtidsarbetslösa. Annars skapar man en diskussion och en debatt i samhället som man inte behöver ha. Det är inga konstigheter med det. Men vi får se vad som händer med etableringsjobben. Nu börjar fackförbunden också morra lite om dem, så vi får se vart de tar vägen.

Det är ingen hemlighet att vi är motståndare till sådana särlösningar. Det vi menar är att arbetsmarknadsåtgärder ska vara riktade till samtliga individer som har ett behov av dem. De ska inte grunda sig på etnicitet.

Så ser det ju ut i dag. Många arbetsmarknadsåtgärder prioriterar utrikes födda och långtidsarbetslösa.

Herr talman! Johan Pehrsons tolkningar får Johan Pehrson stå för. Vi har inga uppgörelser när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Jag tycker att jag förklarade det ganska bra i mitt anförande när det gäller särlösningar för utrikes födda. Det är som i förslaget som jag nämnde att man möttes av på Arbetsförmedlingen: Anställ en nyanländ och få hälften av arbetsgivaravgiften betald! Det är en typisk särlösning som skapar motsättningar i samhället, och jag vill inte ha motsättningar i samhället. Jag vill definitivt inte nedvärdera individen, och det är var det handlar om här.

Det är precis samma sak som att jag inte skulle vilja bli inkvoterad i en bolagsstyrelse bara för att jag är man. Jag tror inte att en kvinna vill bli inkvoterad i en bolagsstyrelse bara för att hon är kvinna. Hon vill ha den posten tack vare sin kompetens och sitt kunnande.

Det är samma sak när det gäller arbetsmarknadsåtgärderna. Man har för mycket fokus på var du kommer ifrån och vem du är i stället för att se mycket bredare. Jag tror att samhället hade blivit betydligt bättre om vi haft en lite bredare syn i dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)