Merit Frost Lindberg (M) om Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman! I en familj tar man hand om varandra. När barnen växer upp finns föräldrarna där. När någon blir sjuk hjälper man varandra. I takt med att barnen blir större tar de mer och mer ansvar samtidigt som våra äldre ska kunna räkna med att vi finns till hands för dem. Grunden i en familj är att alla hjälper till efter förmåga. Den normen måste vi också ha i vårt samhälle.

Den svenska välfärdsmodellen, med ett starkt skyddsnät och hög kvalitet på den offentliga servicen, bygger på att alla som så kan arbetar. En kan inte försörja många, men många kan försörja en. Om alla hjälps åt har vi medel att låta sjuka vara sjuka och gamla vara gamla och samtidigt ge alla unga den trygga uppväxt som de förtjänar.

Men vi har i Sverige i dag en alldeles för stor del människor i arbetsför ålder som inte försörjer sig själva och inte heller har gjort det på många år. Utrikes födda har en betydligt lägre grad av självförsörjning än inrikes födda, och utrikes födda kvinnor har en särskilt svag ställning i arbetslivet.

År 1971 infördes särbeskattning. Det innebar att gifta kvinnor blev ekonomiskt självständiga individer. Kvinnors självklara rätt att försörja sig själva tog ett stort steg framåt. Effekter av inkomstbeskattning och bidragsnivåer har historiskt haft en avgörande betydelse för kvinnors egenmakt och ställning på arbetsmarknaden.

För länge sedan var kvinnans plats i Sverige i hemmet. Hon födde många barn och hade hand om hushållet. Så är det inte längre, och vi ska inte tillbaka dit. Den utveckling bakåt i tiden som har påbörjats, där utrikes födda kvinnor blir den gamla tidens hemmafruar, måste vändas. Arbetslinjen är högst väsentlig ur ett jämställdhetsperspektiv, och det är nu dags för nästa stora reform.

De jobbskatteavdrag som genomfördes av de borgerliga regeringarna 2006-2014 sänkte trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden. Låg- och medelinkomsttagare fick också behålla mer av sin lön. Sedan dess har arbetslinjen urholkats. Nu måste den återupprättas.

Den moderatledda regeringen och samarbetspartierna kommer därför att lägga fram förslag som gör det mer lönsamt att arbeta. Vi kommer att genomföra en stor bidragsreform som skapar en betydligt större skillnad i att gå från bidrag till egen försörjning. Målsättningen är också att sänka skatten för framför allt låg- och medelinkomsttagare.

Tillgången till personal med rätt kompetens är avgörande för det svenska näringslivet. Den är en förutsättning inte bara för att företagen ska kunna utvecklas utan också för att de ska kunna överleva. Fyra av fem jobb skapas i små och medelstora företag. Ingen annanstans jobbar så många människor. Men frågar man företagarna i dag svarar de att kompetensbrist är ett av de absolut största tillväxthindren. Trots att vi har en rekordstor arbetslöshet finns det för få som kan och vill utföra jobben.

Arbetsmarknadspolitiken behöver bli mer effektiv, med åtgärder som gör skillnad. Därför satsar vi på fler praktikplatser och mer arbetsmarknadsutbildning. Det gör det möjligt att få arbetslivserfarenhet och bidrar till att lösa kompetensbristen.

Arbete är också nyckeln till ökad integration. Vi kan inte utbilda bort integrationsproblemen i Sverige, för trots att vi lägger mer pengar på utbildning lyckas vi inte. Men vi kan jobba bort problemen.

Ett språk lär man sig genom att praktisera det. Integration sker inte innanför hemmets fyra väggar utan på arbetsplatsen. Därför satsar vi på sfi kombinerat med yrkesutbildning. Vi tillför nu också extra medel till sfi för ukrainska medborgare för att ta till vara deras kompetens.

Det finns flera pågående initiativ och utredningar för att öka utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Bland annat satsar regeringen tillsammans med SKR på att försöka nå ut genom den öppna förskolan. Förslag för att göra föräldraförsäkringen mer flexibel har vi också presenterat.

Arbetsförmedlingen har i uppdrag att förstärka stödet till långtidsarbetslösa, särskilt i områden med socioekonomiska utmaningar. Arbetsförmedlingen har också i uppdrag att ha en ändamålsenlig lokal närvaro och ge stöd till arbetssökande och arbetsgivare i samverkan med lokala aktörer och kommuner.

Vi står inför stora utmaningar i dag. Inflationen är fortsatt hög, och räntorna stiger. Arbetslösheten, som enligt den socialdemokratiska regeringen skulle vara EU:s lägsta år 2020, steg i stället allra mest i hela unionen, och det trots högkonjunktur. I dag har bara tre EU-länder högre arbetslöshet än Sverige, och vi befinner oss numera i bottenskiktet. I valrörelsen 2014 sa Löfven: Utvärdera oss på jobben!

Jag uppmanar nu Sverigedemokraterna och övriga oppositionspartier att ta sitt förnuft till fånga. Tänk tanken att alla som kan jobbar och att ingen lever på bidrag som inte måste! Det skulle ge oss möjlighet att skapa ett samhälle där alla får plats, samtidigt som det finns utrymme att andas, växa och röra sig framåt. Detta sker nu, med den moderatledda regeringen och samarbetspartierna, och jag vill uppmana till att stötta vårt arbete.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för vidare frågor!

Jag noterar att Socialdemokraterna, eller åtminstone ledamoten, inte verkar bekymra sig över att mål inte uppnås. Det är ett ganska viktigt besked till väljarna att få veta det. De målsättningar som man lovar i valrörelsen behöver inte nödvändigtvis alls hållas. Det gör till och med ingenting, som det låter.

När det gäller sysselsättningsgraden konstaterar jag att det inte stämmer att den är högre. Där har vi också tappat rejält. Det är en väldigt oroväckande utveckling.

Vi gör nu vårt yttersta för att ta tag i det besvärliga arv som vi har fått ta vid med. Arbetsförmedlingen har verkligen en resa att göra. Nu har man gjort en reformering. Den organisationen behöver sätta sig och hitta arbetssätten.

Vi träffade Arbetsförmedlingen senast förra veckan och lyssnade till hur de jobbar. Det är väldigt tydligt att man behöver lägga tiden på ett annat vis än vad man gör. Det är en kombination av tydliga krav på de människor som i dag inte jobbar och åtgärder som ska erbjudas som stöd.

Det som är viktigt att reflektera över är att de människor som inte är i jobb försörjs av alla människor med låga inkomster. Det är kanske de som sliter allra mest. Det är inte så att det finns en liten skara rika människor som försörjer den stora skaran av människor som inte jobbar. Det kan låta så ibland, men det stämmer inte.

Det är våra låginkomsttagare, städare, sjuksköterskor, lärare och poliser. Det är alla människor som sliter på sina arbeten som är de som får bekosta de människor som inte går till jobbet. Målsättningen är att alla som kan ska jobba.