Herr talman! Europeiska rådet möttes alltså i torsdags och i fredags förra veckan, med en rätt blandad dagordning. Som alltid diskuterades Rysslands invasion av Ukraina, som alltid med president Zelenskyj på videolänk - den här gången direkt på ett tåg på väg mot fronten. Därutöver handlade rådet om handel, konkurrenskraft, energi och migration.

Det kan vara värt att nämna att dagarna före det formella rådsmötet också ägnades åt Bryssel - först den stora givarkonferens för de drabbade av jordbävningen i Turkiet och Syrien som Sverige som ordförandeland arrangerade tillsammans med kommissionen, och därefter EU:s möte med social partners, det vill säga de europeiska facken och arbetsgivarorganisationerna, som träffas under varje ordförandeskap.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Vi inledde rådet i torsdags med en lunch med FN:s generalsekreterare António Guterres. Det blev en bra diskussion med fokus på Rysslands krig i Ukraina, förstås, och det globala klimatarbetet, i två ungefär lika stora delar.

FN spelar ju en oerhört viktig roll, inte minst när det gäller det humanitära stödet men även när det gäller fångutväxlingar, kärnkraftssäkerhet och spannmålsexport. Inte minst det senare har uppmärksammats mycket i samband med den korta men dock förlängning av avtalet som åstadkoms häromveckan.

Vi diskuterade även behovet av ett annat europeiskt förhållningssätt till Kina, givet att det kinesisk-ryska mötet gick precis kloss i kloss med Europeiska rådets möte.

Därefter inleddes det formella mötet med att diskutera Ukraina. President Zelenskyj deltog som sagt på länk under en del av diskussionen. Han välkomnade EU:s beslut om det tionde sanktionspaketet, underströk vikten av följsamhet mot beslutade sanktioner och välkomnade det ammunitionsstöd som på inte minst estniskt initiativ och med starkt svenskt stöd kunde beslutas i förra veckan. Han framhöll också värdet av det svenska ordförandeskapets arbete med ansvarsutkrävande, både det strikt juridiska och det som kretsar kring frysta ryska tillgångar.

President Zelenskyj berättade om den nytta som Leopardstridsvagnarna nu gör på slagfältet - även det en bra anledning att vara stolt över det svenska beslutet att ingå i den allians som skapades av Tyskland i första hand.

Det var en bra signal om den EU-enighet som varit så viktig under hela den ryska aggressionen att rådsslutsatserna kunde antas utan att en enda bokstav ändrades - total enighet än en gång.

Det är också värt att nämna att allt fler inser att detta kan komma att bli ett mycket långt krig. För de västliga demokratierna är det lika viktigt som för Ukraina att Ryssland inte får vinna kriget. Mycket talar för att det för Kina är lika viktigt att Ryssland inte förlorar kriget.

Efter Ukraina gick vi vidare till handels- och konkurrenskraftsfrågorna. Här handlar det om starka svenska profilfrågor i EU sedan lång tid tillbaka. Ända sedan vi blev medlemmar 1995 har Sverige drivit på för en öppen och fri handel och en välfungerande och allt bredare inre marknad med allt vad det innebär av inre marknad för tjänster och digital inre marknad, men också för strikta konkurrensregler och så lite regelkrångel på europeisk nivå som möjligt - konkurrenskraft, helt enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Vi har gjort det därför att vi vet att stark europeisk tillväxt och konkurrenskraft är grundläggande för Europas framtid, för vår gemensamma ekonomi, för europeisk säkerhet och för europeiskt inflytande i världen, men också för att allt detta är riktigt bra för en liten, öppen ekonomi som den svenska.

Under nästan ett decennium nu har EU-samarbetet till stor del präglats av akut krishantering - finanskris och eurokris via flyktingkris över till pandemins alla kriser och in i den kris som Ryssland skapade med invasionen av Ukraina. Denna förmåga till akut krishantering är uppenbart viktig. Jag tror att många tycker att EU har klarat detta bättre än vad man kunde ha misstänkt, både i pandemin och under det nuvarande kriget.

Vårt budskap från det svenska ordförandeskapets sida har dock varit att EU inte får släppa blicken på den långa sikten. Vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste kunna göra två saker samtidigt - både agera krislösare och krishanterare och lösa riktigt långsiktiga problem som kräver långsiktiga reformer.

Därför var det första som den nya regeringen gjorde att peka ut just konkurrenskraft som en tydlig svensk europeisk prioritering. En tydlig och långsiktig agenda för Europas konkurrenskraft har sedan dess varit en av huvudprioriteringarna som vi har tagit med oss till varje samtal i EU-sammanhang.

Under de här tre första månaderna har vi lyft frågan om och om igen - med kommissionen, med Ursula von der Leyen, förstås, med rådets ordförande Charles Michel, med Frankrikes president Emmanuel Macron och med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz. Jag tog också upp den när jag gästföreläste i Berlin på Hertie School i mitten av månaden. Konkurrenskraft får inte glömmas bort.

Detta är både enkelt och svårt. Det är enkelt eftersom ingen är emot. Ingen säger sig vara emot ökad europeisk konkurrenskraft. Ingen förnekar att Europas företag har halkat efter amerikanska och asiatiska. Ingen förnekar att den europeiska konkurrenskraften, framför allt i tech- och cleantechsektorer, halkar efter. Ingen förnekar detta, och det är trots allt en bra början.

Men det är också svårt eftersom det är långsiktigt. Det kräver avregleringar och avbyråkratiseringar, och det strider ibland mot en del medlemsstaters vilja att i praktiken skydda det egna landets industrisektorer.

Nu har vi fått ett genombrott. Med utgångspunkt i kommissionens meddelande om konkurrenskraft gav Europeiska rådet vägledning för att gå vidare i sju olika spår.

Att fortsätta utveckla inre marknaden, inte minst för tjänster.

Regelförenklingar som kortare tillståndsprocesser på EU-nivå och färre rapporteringskrav. Detta är helt avgörande eftersom närmare hälften av all sådan lagstiftning kommer just från EU och läggs ovanpå de nationella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Större satsningar på forskning och utveckling.

Att nå treprocentsmålet och därefter komma längre än så.

En bättre fungerande europeisk kapitalmarknad för ökade privata investeringar.

Att säkerställa arbetskraft som möter arbetsmarknadens behov, liksom högre kvinnligt arbetskraftsdeltagande i rätt många länder.

Sist men inte minst att nu driva på EU:s handelsagenda och slutföra de frihandelsavtal som är påbörjade och långt gångna.

Jag tycker att det är en framgång för Sverige att vi har satt strålkastarljuset på helt avgörande områden för Europas och Sveriges konkurrenskraft.

Krishanteringen får nu sällskap av riktigt långsiktigt viktiga frågor. Till exempel hade hela den inre marknaden aldrig kunnat skapas i Europa utan just förmågan till långsiktighet.

Herr talman! Energifrågorna berördes också under konkurrenskraftsdiskussionen. Flera medlemsstater lyfte fram kärnkraftens betydelse för att klara den gröna omställningen. Detta är, som vi vet, kontroversiellt i en del medlemsstater.

Sveriges hållning är solklar. Vi behöver all fossilfri elproduktion för att klara omställningen. Varje land avgör själv sin egen energimix. Men den gemensamma uppgiften, att bli fossilfri och klara både klimatet och säkerhetspolitiken, gör att kärnkraften behöver räknas in i den viktiga energiomställningen. Inte helt förvånande var Frankrike drivande i den frågan. Sverige höll naturligtvis med.

Det pågår också ett arbete med att se över EU:s samlade elmarknad. Därför är det bra att kommissionen har lagt ett förslag på bordet. Det diskuteras i dag mellan energiministrarna på TTE-rådet, varefter detaljerade förhandlingar tas vidare av det svenska ordförandeskapet under de kommande månaderna.

Frågan är inte helt enkel, vilket jag tror att de flesta förstår. Olika länder har helt olika energiberoenden och ser helt olika risker vid stora förändringar. Sverige jobbar hårt för lösningar som ska begränsa gaspristopparnas påverkan på elpriset i den del det är gasgenererad el som konsumeras.

Herr talman! Förbud mot förbränningsmotorer till 2035 var inte en del av agendan på Europeiska rådet, vilket jag sa i EU-nämnden förra veckan. Men eftersom det har väckt många frågor är det bra att ta upp frågan här i dag och att påpeka att den löstes i lördags. Som ordförandeland har vi på olika sätt och på olika nivåer agerat för en sådan lösning, det vill säga att kommissionen och den tyska regeringen skulle hitta en lämplig kompromiss inom ramen för det preliminära ställningstagande som redan fanns.

Jag tog upp det med Olaf Scholz under mitt besök i Berlin inför Europeiska rådet och med Ursula von der Leyen i början av veckan. Att en lösning nu har nåtts är ett viktigt steg framåt och något som den svenska regeringen har drivit på för.

Herr talman! Vi börjar närma oss slutet. Som jag berättade i EU-nämnden förra veckan är min roll som regeringschef för ordförandelandet också att vid bordet redogöra för hur rådsarbetet fortskrider. Den fördjupade informationen om och uppföljningen av migrationsfrågorna efter toppmötet i februari kommer att ske brevledes. Men enigheten om en stramare migrationspolitik var på Europeiska rådet än en gång mycket stor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Många länder befinner sig just nu i situationer som liknar det vi i Sverige och inte minst Tyskland upplevde 2015. Vi pratar om länder som Österrike, Belgien och Nederländerna. Även Danmark är tydligt drivande för en gemensam europeisk migrationspolitik där Europa håller gränsen, i den bemärkelsen att vi kan kontrollera den irreguljära invandringen in i Europa.

Det handlar om ett stort och oreglerat inflöde. I de allra flesta fall saknas asylskäl. Tillsammans med bristande återvändande och återtagandevilja i ursprungsländerna leder det till en ohållbar situation i flera länder. Den bilden bekräftades av Belgiens premiärminister Alexander De Croo, som jag träffade bilateralt dagen före toppmötet.

Detta möte var inte ett beslutstillfälle. Migrationsfrågorna ska upp på dagordningen igen vid mötet i juni. Med tanke på hur det ser ut bedömer jag att de kommer att återkomma också på mötena under hösten.

På fredagen möttes slutligen eurotoppmötet i inkluderande format, som det heter på Brysselsvenska. Det betyder att även vi som inte är med i euron deltar i samtalen. Vid mötet redogjorde Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde, i en mycket intressant genomgång, för det ekonomiska läget i Europa. Hon fokuserade förstås ganska mycket på den senaste tidens finansiella oro med krisande banker i bland annat USA och Schweiz.

Christine Lagarde beskrev EU:s banksektor som betydligt mer motståndskraftig än den amerikanska, bland annat på grund av högre kapitaltäckningskrav och tack vare att väldigt många fler europeiska banker än amerikanska har genomfört det så kallade Basel III-regelverket. Lagarde uppmanade till att så snart som möjligt besluta om en uppdaterad stabilitets- och tillväxtpakt samt att prioritera arbetet med en kapitalmarknadsunion, en bankunion och värdet av mycket stabila och hållfasta statsfinanser.

Herr talman! Med det avslutar jag återrapporten från mötet i förra veckan.

Herr talman! Jag vet inte exakt hur tyska socialdemokrater eller liberaler har tänkt när de har drivit den tyska linjen i frågan. Möjligen kan partisamarbete lösa den frågan på ett enklare sätt.

Det vi vet är att Tyskland inkom sent med synpunkter på exakt hur kommissionen återkopplade när det gällde den ursprungliga kompromissen. Som många här men kanske inte alla vet gäller det en övergång till helt utsläppsfria nya bilar. För de allra flesta av oss betyder det elbilar. Men det fanns också en beskrivning som sa att ifall det var förbränningsmotorer skulle de vara helt utan utsläpp, e-bränslen. Det var den ursprungliga överenskommelsen. Det var inget nytt över huvud taget.

Tyskland var inte nöjda med hur EU-kommissionen, med Timmermans i spetsen, återkopplade hur kommissionen tänkte arbeta med den kompromissen. I ett sent skede sa Tyskland då att de inte kunde ställa upp bakom detta. Det var ett rent tyskt beslut. Återigen - jag vet inte exakt hur de tänkte i frågan. Men formellt sett har de naturligtvis rätt att göra på det sättet.

Det svenska ordförandeskapet sa, som många länder, att det är olyckligt om man mycket sent i processen, om än formellt sett korrekt, kommer med invändningar. Andra tyckte nog att kommissionen sannolikt hade uttryckt sig på ett sådant sätt att det kunde väcka misstänksamhet i Tyskland om kommissionens vilja att fullt ut stå upp för hela kompromissen. Det vet jag inte.

Det svenska ordförandeskapet underströk vikten av att kommissionen och Tyskland skulle enas, så att det inte skulle gå tillbaka till nya, grundläggande överenskommelser och äventyra själva grundidén att alla nya bilar från 2035 ska vara elbilar eller helt utsläppsfria. Det lyckades kommissionen och Tyskland med.

Herr talman! Först och främst, bara så att det inte råder några missförstånd: Sverige står bakom den ursprungliga överenskommelsen. Den står alla bakom. Det fanns inget utrymme för något annat. Det krävdes förtydliganden från kommissionen om vad de menade med att återkoppla också förbränningsmotorer helt utan utsläpp. Det var vad det handlade om. Inte något större och inte något mindre. Men att komma i mål var avgörande, för annars skulle det inte ha blivit något beslut över huvud taget.

Den förra regeringen, herr talman, vållade ju stor skada i Sverige genom att låtsas som att de kunde utlokalisera svensk energipolitik till EU och halvera svenska elpriser eller någonting i den storleken. Det var ett löfte taget helt ur luften. Sådant jobbar inte vi med. Vi slår i stället vakt om den svenska kärnkraften, även på EU-nivå, och medverkar till en elmarknadsdesign där upp- och nedgångar i gasprissättningen inte ska få alltför stort genomslag. Det håller också kommissionen på med just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Herr talman! Det är en stor, viktig och väldigt komplex fråga. Den är värd ett eget seminarium. Nu har vi 1 minut och 55 sekunder på oss.

Av det här mötet ska man inte dra för stora slutsatser. Man vet fortfarande för lite. Kina har en så kallad fredsplan som nog ingen betraktar som en fredsplan. Sedan kan man värdera uppfattningar om territoriell integritet antingen som en hoppingivande eller skräckinjagande slutsats. Att de här båda länderna samarbetar en del är alldeles uppenbart. I vilken grad de också gör det militärt är höljt i visst dunkel, även om USA återkommande beskriver att de misstänker att det levereras vapen.

Det man väl kan säga är att det varit en ögonöppnare för EU:s länder de senaste åren att Kina går i en riktning som är problematisk. Den gamla strategin säger att vi på vissa områden - till exempel klimatet - kan samarbeta, men att vi på andra områden - till exempel teknologiutveckling - är konkurrenter och på ytterligare andra områden systemrivaler, där vi tänker och tycker helt olika om hur världen bör vara beskaffad. Jag vill drista mig till att säga att det sistnämnda blir allt tyngre. Ryssland och Kina förenas nu i en syn på världen som uppdelad i intressesfärer där länder i praktiken ska lyda under deras uppfattning om hur grannskapet ska se ut. Allt det här är mycket problematiskt.

Jag vågar inte dra några långtgående slutsatser just nu. Som jag sa i min inledning finns det nog inget som talar för att Kina i grund och botten är speciellt förtjust i det här kriget. Kina vill ha rätt lite inblandning från andra länder över huvud taget, även där andra länder bör vara inblandade för att slåss för demokrati. Samtidigt ser vi ingenting som talar för att Kina vill att Ryssland helt enkelt ska förlora, lämna och låta Ukraina självt välja sin väg framåt. Jag tror att juryn fortfarande är ute, men vi har starka skäl att vara bekymrade över Kina. Det är uppenbart.

Herr talman! Det är mycket viktiga frågor.

Först vill jag instämma. Det var precis så resonemanget gick om slutsatserna och om våldtäkter, bortförda barn och allt som vi har läst om. Resonemanget handlade om precis det som beskrevs här och det som sker. Det är brott som någon ska ställas till svars för, och detta var grunden till att vi tog med det i rådslutsatserna.

Det finns ingen ny information annan än den som just beskrevs här och som är förfärlig nog: systematiska våldtäkter, barn som föds efter våldtäkter och bortförda barn. Ingen vet hur många, men att det framstår som en systematisk företeelse är alldeles uppenbart. Allt detta är brott som tribunaler, både det ukrainska rättssystemet och internationella tribunaler, ska döma för efter kriget.

När det gäller sanktionerna är det egentligen två problem som kvarstår, och båda är viktiga. Det ena är att komma längre EU-länderna emellan. Vi har från Sverige, både den nuvarande regeringen och, vågar jag säga, den förra regeringen, varit mycket noga med att det är enighet om sanktionerna som skapar styrkan. Men det går inte att få enighet om allt. Vi skulle till exempel vilja ha sanktioner mot Rosatom, men det lyckas vi inte med i hela EU just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Det finns andra saker också. Sanktionerna är fortfarande mycket breda, men det finns massor som man skulle kunna göra som ännu inte har gjorts. Vi kommer alltid att verka för att komma ännu längre, men det kräver enighet.

Sedan har vi det andra problemet, nämligen att hitta de länder som systematiskt kringgår sanktionerna. Där borde Europa agera mot de tredjeländer som inte följer europeiska regelverk. Detta är naturligtvis svårt, men det finns en lista över de länder som misstänks bryta mest mot sanktionerna.

Iran togs inte upp alls denna gång.

Herr talman! Jag delar verkligen uppfattningen att detta är riktigt viktiga frågor. Det som inte sades men som kanske framskymtade är att det på denna nivå i Europeiska rådet blir som guidelines. Jag skulle aldrig säga att det är fluffigt, men det blir inte så konkret. Så är det ganska ofta i Europeiska rådet. Sedan ska det konkretiseras i mycket mer detaljerade regelverk i de olika ministerråden och i kommissionens vidareutvecklade arbete. Man får nog leva med att det är så.

Bara att detta finns på agendan, att det är viktiga frågor och att vi inte kan fortsätta som de senaste tio tjugo åren i Europa tycker jag är en nyttig påminnelse.

Även jag besökte samma företagardagar, och det fanns ingen fråga som så många företagare tog upp som att konkurrenskraftsdimensionen i Europa, som är en av Europas absoluta hörnpelare, måste tillbaka upp på agendan. Så långt är det bra. Det är dock inte färdigt med detta, utan det är tvärtom snarare ett startskott.

IRA, Inflation Reduction Act, är värd ett eget seminarium. Jag har tagit fasta på att det är bra att USA är tillbaka i klimatarbetet, att det är en systematisk uppmuntran av cleantechföretag, att udden är riktad mot att Kina inte ska få dominera hela världsmarknaden och att Europa delar den ambitionen men att man inte vill slå sönder de egna interna spelreglerna eller hamna i ett statsstödsrace.

Jag tycker att kompromissen, som vi helt stod bakom och som vi själva har varit med och tagit fram, är bra. Inte minst är det bra att kommissionen har lyckats förhandla med den amerikanska administrationen på ett sätt som gör att Europa i fler fall än från början nu kommer att betraktas som om vi hade frihandelsavtal med USA. Det är också i grund och botten bra.

Jag håller med om att det finns risker i detta, utan tvekan, inte minst när det gäller att sätta upp specifika regler för marknadsandelar, till exempel.

Herr talman! Jag hann inte svara i den förra omgången, så jag svarar nu i stället. Jag beklagar det.

Det är två olika saker.

När det gäller att begränsa framför allt missbruket av den svenska arbetskraftsinvandringen står regeringen mycket stadigt i sin ståndpunkt. Detta handlar inte om EU, utan om tredjeländer. Vi tycker att det är orimligt att man ska kunna komma till Sverige på lönenivåer som är så låga att de närmast inbjuder till missbruk av regelverket. Det tycker inte vi är bra. Därför kommer vi att skärpa de reglerna utan att göra det svårare för företag att anställa människor i bristyrken där det är uppenbart att vi behöver arbetskraftsinvandring. Vi är i grund och botten för arbetskraftsinvandring, men vi är emot det missbruk som i dag finns.

När det gäller det europeiska står vi bakom detta. Vi tycker att det är bra med dels den allmänna arbetsmarknaden inom Europa, dels säsongsarbetsmarknaden, som alltså inte ingår i regeringens förändring av arbetskraftsinvandringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Herr talman! Först lite formellt: Nej, dessa frågor var inte uppe på Europeiska rådets möte den här gången. Jag tror att det är mycket hög sannolikhet att de kommer att komma upp, men det skedde inte den här gången. De var alltså inte med på agendan alls. Sedan tangerades naturligtvis klimatfrågorna, inte minst när vi diskuterade med FN-chefen. Men här var de inte alls uppe. I den meningen kan jag inte svara på vad rådsslutsatserna skulle vara. Jag ska ändå säga något om några frågor som antyds.

Regeringens bestämda uppfattning är att klimatomställningen handlar om elektrifiering och övergång till fossilfritt. Då är fördubbling av svensk elproduktion av alla fossilfria slag helt avgörande.

Det andra är att vi har en bredare syn på den svenska skogen än den som vi tycker att en del av EU:s beslut nu visar. Dessa begränsar det svenska skogsbruket på ett sätt som inte är rimligt för Sverige. Det här är ingen unik svensk ståndpunkt, utan den delas av andra länder som har lång tradition av aktivt skogsbruk. Det handlar om hållbara produkter, ekonomi och arbetsmarknad, och det finns även klimatskäl. Vi vill inte lägga all den makten i EU:s händer utan förbehålla oss rätten att förfoga över de svenska besluten om skogspolitiken. Därför har vi inte ställt oss bakom detta.

Herr talman! Först ska jag för formens skull säga att Europeiska rådet inte diskuterade svenska regelförenklingar heller. Jag hade inte haft något emot om man gjort det, men så var det alltså inte. Dem får vi nog ta itu med själva, och det är ingen hemlighet att vi i regeringsförklaringen har med ett omfattande sådant arbete som vi kommer att återkomma till.

På europeisk botten finns en tydlig ambition att minska rapporteringskraven med ungefär 25 procent genom att ensa så att olika europeiska myndigheter inte kräver i princip samma sak av företag på olika områden. Det låter självklart, men vi vet, även från Sverige, att det inte är helt självklart. Det vore väldigt välgörande om man lyckades med detta.

Jag har träffat många europeiska företag de senaste månaderna. Det är välkänt att många europeiska företag tycker att Europa är mycket mer byråkratiskt att ha att göra med än till exempel USA. Detta kan vara väl så drivande för att i stället göra affärer och investeringar på den amerikanska kontinenten.

Frågan om beroenden, läkemedel, jordartsmetaller och så vidare är jättestor. Den har blivit allt större när teknologiutvecklingen gått hand i hand med att olika råvaror plötsligt fått en helt ny betydelse. Det är en av orsakerna till att svensk gruvbrytning kan ses i ett helt nytt ljus. Det är en tusenårig tradition som plötsligt blir viktig på ett helt nytt sätt. Det här är också ett skäl till att ett ensidigt beroende av Kina är farligt och att man till exempel inte ska låta Kina ensamt utveckla verksamheter på den afrikanska kontinenten när många europeiska företag lika gärna kunde ha gjort det. Detta är goda exempel på att vi försöker bryta ensidiga beroenden och utveckla mer av de industrierna även i Europa och i USA.

Herr talman! Det är precis så. Det är svårt. Alla delar den grundläggande uppfattningen att vi måste agera när det finns så stora ryska frysta tillgångar utomlands. Sedan finns det olika åsikter men också olika rent juridiska bedömningar av vad som är internationellt juridiskt korrekt. En del länder har också egna lagkomplex som tillåter olika saker.

Det var en av orsakerna till att vi på svenskt initiativ tillsatte ad hoc-gruppen med den svenska diplomaten Anders Ahnlid i spetsen för att försöka bringa internationell ordning i vad man över huvud taget kan göra och vad vi kan bli överens om att göra internationellt.

Det arbetet pågår just nu. Kommissionen har till exempel lanserat idén att om man inte kan enas om att ta tillgångarna så kan man åtminstone ta all avkastning av tillgångarna i ett första skede. Jag ska inte föregripa deras arbete utan låter dem återrapportera i lugn och ro.

Herr talman! Det är bra att vi nu har rott den här frågan i hamn. Vi har nu enats i Europa om att inga nya bilar med bensin- och dieselmotorer får säljas från 2035. Det var precis det vi ville.

Ett av många goda skäl till det var den västsvenska bilindustrin. Det var många bra bieffekter. Det var för svensk del en mycket viktig anledning, men kanske inte i alla andra europeiska länder. Vi ska glädja oss över detta.

Det har varit bra att den svenska bilindustrin har varit så entydig. Det är elektrifiering som gäller. Jag står helt bakom detta. Men det var inget nytt undantag som Tyskland här förde in.

Jag tänker inte försvara Tysklands agerande. Jag som alla andra tycker att de var mycket sena i sin sista reaktion. Men även den ursprungliga kompromissen innehöll ett tydligt undantag för förbränningsmotorer om de helt saknar utsläpp.

Sedan tror jag att de allra flesta biltillverkare förstår att det är elektrifiering som är den stora breda vägen. Det är där man lägger ned de stora resurserna. Det gäller inte minst de bilföretag som ligger oss extra varmt om hjärtat.

Jag ser ingen risk i detta. Det var en sen reaktion där både kommissionen och Tyskland får ta på sig lite grann var av skulden för det rabalder som uppstod.

Det var bra att det löstes. Nu vet alla vad som gäller. Det ska vara totalt utsläppsfritt. Det betyder i alla praktiska bemärkelser elektrifiering av fordonsflottan från 2035.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Herr talman! Jag delar helt den oron. Det är ingen tvekan om det. En hel del av den kritik som Tyskland har fått de senaste veckorna har gått ut på just detta. Vilket exempel sätter man när man gör på det sättet? Sedan har skuldbördan legat lite olika. Jag tänker inte försöka att vara domare i den frågan. Men jag delar i grund och botten den oron.

Om man så sent i processen när det egentligen bara var en formalitet kvar sätter stopp i maskineriet kan det vålla allvarliga problem. Det var rätt många som - inte på rådsmötet, ska jag säga för ordningens skull - på kaffepauserna påpekade att detta inte är ett bra exempel för fortsättningen.

Jag vill också påpeka, herr talman, att som av en händelse fattades det också EU-beslut i natt om laddstolpar. Elektrifieringens förutsättningar blir nu ännu bättre längs vägnätet.

Herr talman! Först ska jag omedelbart erkänna min okunnighet om just ursprungsmärkning. Frågan om ursprungsmärkning var inte uppe på rådsmötet, så jag kan rädda mig på det sättet. Det måste jag få be att återkomma till. Jag har inte följt upp just den frågan.

Vad vi däremot alla vet är att vi har dramatiskt minskat beroendet av rysk gas och olja. Det är alldeles uppenbart. Det är hela fundamentet för allt det vi sysslar med.

Jag brukar ibland säga att det inte finns någonting gott som kriget har fört med sig. Ska man leta med ljus och lykta efter någonting är det en dramatisk minskning av fossil energi framför allt från Ryssland.

Det är i sig naturligtvis bra. Länder har visat sig kapabla till en energiomställning som nog få trodde var möjlig, men inte utan dåliga bieffekter.

Det är fortsatt mycket gas, om än i flytande form i stället. Vi som vill ha total elektrifiering vill ha fossilfria energislag. Det är fortfarande mycket kol, om än inte från Ryssland. Det finns alltså många brister fortfarande, men det sker en dramatiskt uppsnabbad energiomställning i hela Europa. Det är faktiskt väldigt bra. Om vi dessutom kan enas om att göra den helt fossilfri och utsläppsfri vore det ännu bättre.

Herr talman! Jag ska be att få återkomma i ursprungsmärkningsfrågan, för den är jag inte helt uppdaterad i.

Herr talman! Tack så mycket, statsministern, för allt arbete på EU-toppmötet för att åter sätta fokus på att EU och Sverige måste stödja Ukraina! Ryssland får inte vinna kriget.

Det är dock lite sorgligt att man återigen får se att sanktionspaketen från EU inte uppfyller det som president Zelenskyj har krävt, det vill säga förbud mot import av ryskt uran via Rosatom. Statsministern lovade för en månad sedan att han skulle arbeta under EU-toppmötet för att få med detta företag på sanktionslistan, men det fanns inte med när sanktionspaketet presenterades.

Det finns också ganska många hål när det gäller importen av fossila bränslen från Ryssland. Så sent som för en månad sedan lossades rysk gas i Nynäshamns hamn, vilket betyder att statsministern inte ens har kunnat stoppa importen av rysk gas och fossila ämnen till Sverige. Det finns många företag och länder i EU som tyvärr fortfarande importerar detta och därmed göder den ryska statskassan, vilket gör att Ryssland kan fortsätta att kriga.

När tänker statsministern, tillika EU-rådets ordförande, sätta stopp för importen från Ryssland?

Herr talman! Tack till statsministern för återrapporteringen! Vi fick höra från statsministern att konkurrenskraft var på bordet och att mycket av fokuset var på innovation, ökade investeringar i forskning och utveckling men också digitalisering. Det är mycket bra.

Men den gröna omställningen tillåts vara i periferin, vilket har tagits upp här i debatten tidigare. Detta är en bred fråga, och den senaste IPCC-rapporten visar hur allvarlig situationen är. Den gröna tekniken medför ju också möjligheter för Europa. Då är frågan: Hur mycket gör egentligen EU för detta? Inflation Reduction Act från USA är väldigt stort, men också när det gäller EU finns breda stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Hur mycket av det här går egentligen till den gröna investeringen, och hur mycket går till fossil industri? Vad gör statsministern för att reda ut den frågan och se till att vi investerar rätt i EU?

Herr talman! Tack till statsministern för dragningen!

Inför mötet skickade jag å Miljöpartiets vägnar med en punkt som handlar om handelsavtal. Det handlar om hur vi ska kunna implementera både Parisavtalet och det globala naturavtalet samt alla olika konventioner som rör mänskliga rättigheter. Frågan är hur vi ska implementera dessa för att det inte bara ska bli fina ord och målsättningar.

När jag hade gjort medskicket fick jag till svar att alla handelsavtal per definition är rättvisa. Det här är någonting som jag verkligen motsätter mig. Jag undrar om statsministern fortfarande håller fast vid detta påstående. Om det är så vill jag verkligen nämna att det när avtalen sluts råder en enorm maktobalans mellan olika parter. Man vet av erfarenhet att väldigt stora företag är de som får flest fördelar av avtalen samtidigt som det finns konstaterade fall av land grabbing och kränkningar av mänskliga rättigheter där urfolk får betala ett oerhört högt pris.

I den rapport som vi har fått står att det fördes en strategisk diskussion om handelsavtal. Därför undrar jag om statsministern kan utveckla lite grann om vad den strategiska diskussionen innehöll. Jag är också nyfiken på om det fanns med någonting i diskussionen om rättvisa, mänskliga rättigheter, det globala naturavtalet och Parisavtalet.