Fru talman! Europeiska rådet träffades, som vi alla vet, i torsdags i förra veckan, och mötet pågick en bra bit in på fredag morgon, om vi ska vara alldeles ärliga. På dagordningen stod Rysslands krig mot Ukraina, olika ekonomiska frågor och migrationsfrågan.

President Zelenskyjs närvaro gav en extra stark symbolisk inramning till mötet. Besöket i Bryssel i torsdags var andra gången som presidenten lämnade Ukraina sedan Rysslands anfall för snart ett år sedan. Han kom till Bryssel från London via Paris.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Hans tal i Europaparlamentet och till rådet var både innehållsrika och känslomättade. Han var som vanligt klar och tydlig både om vad som händer på marken i Ukraina just nu, om vad man befarar kommer att hända på marken i Ukraina inom kort och inte minst om vad Ukraina behöver av andra länder för att möta det som händer och kan komma att hända. Sällan har väl närheten mellan EU och Ukraina varit så extremt påtaglig som den var i rummet i Bryssel i torsdags.

Jag fick som ordförandeland ta till orda under diskussionen med president Zelenskyj, och mitt huvudbudskap var naturligtvis att Ukraina kan fortsätta räkna med ett samlat humanitärt, ekonomiskt, politiskt och militärt stöd från EU så länge det över huvud taget är nödvändigt. Jag redogjorde också för vad vi som ordförande kommer att föra vidare i arbetet i flera spår. Det handlar framför allt om att få ett tionde sanktionspaket på plats. Vi räknar med att kunna uppnå detta inom mycket kort.

Vidare handlar det om ett fortsatt arbete med frågor kring ansvarsutkrävande, så att de som gör sig skyldiga till fruktansvärda övergrepp i Ukraina också ska ställas inför rätta, och om att hitta ett internationellt respekterat sätt att använda frysta ryska tillgångar till stöd för återuppbyggnad av Ukraina.

Ukraina fortsätter ju sitt reformarbete med syftet att möta de sju kriterierna för att få status som kandidatland. Kommissionen ska i vår ge en uppdatering av läget i det arbetet innan det i höst görs en samlad återkoppling och bedömning av hur Ukraina uppfyller de sju kriterierna. Det är helt uppenbart att Ukraina nu har siktet inställt på att börja förhandla om medlemskap i EU så fort som det över huvud taget är möjligt.

President Zelenskyj var glasklar när han sa "i år" och underströk att han menade just 2023, så Ukrainas ambitioner på den här punkten råder ingen som helst tvekan om. Rådsslutsatserna är också tydliga både genom att de håller på formaliteterna - "merit based" som det heter på EU-språk - och genom att de är framåtsyftande med sikte på ett ukrainskt EU-medlemskap.

Fru talman! Det extrainsatta rådsmötet hölls mot bakgrund av att många länder under de senaste åren har utsatts för ett mycket starkt migrationstryck. Flera länder jämför detta uttryckligen med flyktingvågen 2015. Inriktningen är nu tydlig - från höger till vänster, vågar jag drista mig att säga - mot en stramare migrationspolitik i EU.

Framför allt gäller det att på allvar skydda EU:s yttre gräns. Nederländernas liberala premiärminister Mark Rutte och flera andra ledare har varit mycket tydliga i den här frågan. Därtill handlade diskussionerna om mer samarbete inom EU och mellan EU och tredjeland, alltså icke-EU-länder, för ökat återvändande och återtagande av egna medborgare som har nekats asyl och uppehållstillstånd i EU men som i dag inte lämnar europeisk mark.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Saknas en effektiv kontroll av EU:s yttre gräns saknas också förutsättningar för inre gränsfrihet och en ordnad migrationspolitik. Som flera uttryckte det: Utan en fungerande yttre gräns finns det inte förutsättningar för Schengensamarbetet.

Arbetet med att stärka gränsskyddet och att bekämpa organiserad människosmuggling ska nu tas vidare genom till exempel samarbete mellan medlemsstaternas gränsskyddande myndigheter och EU:s egen gräns- och kustbevakningsbyrå Frontex. Diskussionen berörde också frågan om EU-medel ska kunna användas för att finansiera övervakning och infrastruktur vid EU:s gränser.

Min bild efter det här mötet är att frågan nu har rört sig från att ha varit väldigt digital, svartvit, känslobetonad och principiell till en mycket mer pragmatisk ansats. Det handlar om att lösa problem som måste lösas och att hjälpa de länder som nu upplever ett orimligt stort tryck. Detta tror vi i Sverige, inte minst med våra erfarenheter från 2015, är en mycket bättre grund för ett fungerande samarbete.

Skydd till behövande innebär också att de som saknar asylskäl inte ska stanna i Europa, och här är samarbete med tredjeland avgörande. Det finns nu en öppenhet för att använda alla tillgängliga verktyg, som bistånd, handel och viseringspolitik, för att helt enkelt få länder som i dag inte fullt ut vill samarbeta med EU att ändå göra det.

Slutligen ska det svenska ordförandeskapet naturligtvis arbeta vidare med migrationspakten i enlighet med den vägkarta som har överenskommits mellan Europaparlamentet och ordförandeskapet i nuvarande och nästkommande ordförandetrio, alltså de tre länder som innehar ordförandeskap i tur och ordning.

Fru talman! När det gäller ekonomiska frågor speglar diskussionerna de väl kända skiljelinjerna mellan de länder som vill öppna för utökade möjligheter till statsstöd i ljuset av höga energipriser och framför allt i ljuset av det amerikanska klimatpaketet IRA, Inflation Reduction Act, och de många länder, däribland Sverige och likasinnade, som värnar den inre marknadens integritet och vill ha ett strikt statsstödsramverk som inte ska kunna utnyttjas vidare än det är tänkt. Överenskommelsen blev att kommissionen nu ska arbeta vidare med förenklingar och möjligheter till temporärt stöd särskilt till de sektorer som speciellt påverkas av den nya amerikanska politiken. Extra hänsyn ska tas till små och medelstora företag, och snedvridningar av den inre marknaden mellan olika EU-länder ska så långt möjligt undvikas.

Allt detta bottnar i den dubbla synen på vad amerikanerna nu gör: dels ett helhjärtat välkomnande av att USA nu är tillbaka i klimatarbetet och att USA har höga ambitioner för teknologi och teknologins betydelse för modernt klimatarbete, dels det faktum att USA inte i längden kan tillåta Kina att använda amerikanska och västerländska marknader på ett sätt som västerländska marknader inte kan göra i Kina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Här finns det bred förståelse bland Europas länder för att USA agerar. Men det finns en misstänksamhet när det gäller risken att det systematiskt ska locka företag just till USA, med produktion just i USA, och att det ska missgynna europeiska företag.

I de viktiga finansieringsfrågorna markerade jag och flera andra ledare tydligt mot varje tanke på en ny gemensam upplåning, och inga steg togs heller i den riktningen vid mötet.

Sammanfattningsvis ska kommissionen nu arbeta vidare med förslagen i industriplanen för den gröna omställningen samt med en strategi för långsiktig konkurrenskraft och produktivitet. De diskussionerna kommer att fortsätta när Europeiska rådet möts igen i slutet av mars. Inte minst måste specifikt de långsiktiga frågorna nu upp på agendan. Förmågan till kortsiktig krishantering är nödvändig och rätt väl bevisad kärnkompetens i EU, men den är inte tillräcklig. Långsiktighet är avgörande, och få frågor är så långsiktiga som just konkurrenskraftsfrågor, produktivitetsfrågor och frågor om hur Europa står sig i konkurrensen med Asien och USA - inte minst.

Avslutningsvis välkomnades initiativet från Sverige och kommissionen om att i mars anordna en internationell givarkonferens till stöd för de miljontals offren efter jordbävningen i Turkiet och Syrien i förra veckan. Vi vet alla att siffrorna upprevideras timme för timme. Det är tiotusentals döda. Det är närmast oräkneligt många familjer som är hemlösa, och det är oändligt många som är skadade. Parallellt med Sveriges och andra länders omedelbara och bilaterala insatser med till exempel sök- och räddningsteam är en gemensam internationell insats helt nödvändig. Vi räknar med att få ut kallelser till denna gemensamma insats under kommande vecka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Fru talman! Rådet diskuterade naturligtvis inte specifikt svenska insatser, inget annat lands insatser heller för den delen. Man håller sig förstås på en gemensam europeisk nivå. Men det är helt riktigt att man uttryckligen pekar ut just kompetensfrågorna, de långsiktiga kompetensfrågorna och omställningsfrågorna. Inte minst tycker man nog sammantaget att Europa ligger framför till exempel just USA på den punkten. Och inte minst Sverige har en god och stolt tradition av långsiktig kompetensutveckling och har också höga ambitioner framåt i detta.

Men man behöver inte åka längre än till vilket svenskt exportföretag som helst för att se att det är uppenbart att digitaliseringen och hela teknologiomvandlingen kommer att kräva helt andra kompetenser. Detta ska nog mer betraktas som att det är en potentiell konkurrensfördel för europeisk industri om vi ser till att vi har en mycket hög omställningstakt. Sedan vet ju alla att lagstiftning kring arbetsrätt och sådana saker i allt väsentligt ytterst är inhemsk kompetens och ska förbli inhemsk kompetens.

För svensk del skulle jag ändå vilja säga något om strukturomvandlingen. Det är alldeles riktigt att vi har riktigt hög inflation just nu i Sverige och riktigt dålig tillväxt. Smaka på den - hög inflation och riktigt låg tillväxt, just nu lägst i hela Europa. Det finns skäl att fundera på det. Vad har lett Sverige fram till den sämsta tillväxtprognosen i hela Europa, och vad gör att Sverige nu har så hög inflation?

Jag skulle säga att bekämpning av inflationen är en kärnuppgift för denna regering. Hög inflation är alla löntagares allra värsta ekonomiska fiende. Ingenting kan kompensera för det. Lägger man till låg tillväxt är vi tillbaka i 70-talets stagflationsrisker. Detta kräver en ekonomisk politik som är riktigt samlad och riktigt fokuserad på att bekämpa inflationen och på att få upp tillväxten med strukturreformer.

Fru talman! Återigen: Vi hade alltså inga rådsslutsatser kring specifika svenska inrikespolitiska frågeställningar. Det hade vi inte förra gången och inte den här gången heller, vill jag understryka. Det hade inget annat land heller. Jag tar gärna en inrikesdebatt om alla dessa frågor vilken dag som helst. Men det var alltså inte detta som rådet handlade om. Jag vill bara understryka det, så att vi inte pratar om fel saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Vi kan titta på riktigt viktiga strukturreformer. Sänkt skatt för människor som arbetar är otroligt viktigt om fler människor ska komma till jobbet. Det handlar om en stor bidragsreform så att det aldrig lönar sig att leva på bidrag om man skulle kunna arbeta. Det handlar om att se till att integrationen fungerar så att de väldigt många människor som har kommit till Sverige och som lever här men som inte arbetar kommer in på arbetsmarknaden. Det är en helt avgörande strukturreform. Omställningen, som parterna nu har kommit överens om, är en viktig del för dem som har ett jobb men som vill komma in i ny kompetens i ett nytt arbetsliv.

Allt detta, skulle jag säga, är viktiga strukturreformer som denna regering har majoritet för i den här kammaren att också genomföra.

Fru talman! Först ska jag väl hålla med om att det finns olika sätt att fira alla hjärtans dag på. Vi väljer den här metoden.

Den frågan var inte uppe till uttrycklig diskussion och har inte varit det i EU-sammanhang. Sedan är det ingen hemlighet att rätt många länder nu lyfter detta fullt seriöst, absolut. Jag tror att det finns en ökande insikt att vi i längden har ett stort problem med det sätt som vi prövar asyl i Europa i dag. Danmark lyfter det här mycket systematiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Nu ska man vara ärlig och säga att det är lite skillnad när det gäller Australien. Rent geografiskt finns det andra förutsättningar, så Europa och Australien är inte helt jämförbara. Jag tror att vi kommer att pröva alla tänkbara frågor kring detta inom ramen för internationell rätt och inom ramen för konventioner som EU-länderna, och EU i sig självt, är bundna av.

Jag vill ändå understryka att det här var ett stort steg framåt. Tonläget i diskussionen i dag är utan någon som helst tvekan väldigt präglad av erfarenheterna från 2015. Nu är det andra länder som är väldigt starkt påverkade, och när den mycket respekterade nederländske premiärministern tar upp och i detalj beskriver vad som nu händer i Nederländerna är det alldeles uppenbart att det tas på stort allvar. När Irland nämner samma sak tas det också på stort allvar.

Det är fler och fler länder som vet vad som händer om man inte har kontroll på yttre gräns. Det är fler och fler som är trötta på att vi har regelverk i Europa som vi själva inte ens efterlever. Man kan tycka att det är ett lågt ställt krav att vi ska efterleva de regler vi redan har, men det är ändå en tillnyktring i diskussionerna.

Jag uppfattar alltså att det finns en ny balanspunkt, en ny konsensus, och det är mycket mer i den riktningen skrivningarna ligger just nu. Det tycker jag att man ska sätta stort värde på.

Fru talman! Vi resonerade inte riktigt i de termerna. Hur resonemangen gick finns ganska fylligt återgivet i slutsatserna. Så resonerades det alltså inte, utan vi får börja i en mycket mer basal ända.

Förutsättningen för att kunna ha öppenhet i Europa och över huvud taget kunna föra en gemensam migrationspolitik mellan länder är att vi har koll på yttre gräns. Det är den absoluta förutsättningen. Om man inte hjälps åt att hålla yttre gräns och se till att de människor som får avslag också lämnar europeisk mark, då bryter allt samman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Jag skulle därför säga att det här är något slags minsta gemensamma närmare. Sedan förstår alla att de länder som har yttre gräns behöver hjälp med detta. Det är enklare för oss att säga som inte har den sortens direktaccess, åtminstone inte på det sättet. Jag tycker alltså att det fanns en ny förståelse för att man måste hjälpas åt men att det måste börja med fundamenta - att hålla Europas yttre gräns.

Fru talman! Jag tar frågorna i tur och ordning.

Det är mycket tydligt att stödet ska gå till människor som har drabbats både i Turkiet och i Syrien. Stödet går till katastrofhjälp. Som jag sa tidigare diskuterade vi inte svensk inrikespolitik på rådet. Vi diskuterade inte heller turkisk inrikespolitik på rådet, utan vi diskuterade bokstavligt talat hur vi gemensamt och bilateralt kan hjälpa till vid den förfärligaste jordbävningen på mycket, mycket lång tid.

Det var inga andra aspekter på den geografin eller på de länderna, utan vi höll oss strikt till detta, och det tycker jag att det finns väldigt goda skäl att göra. Det finns tid för att ha synpunkter på andra frågor, och det finns tid att stanna upp och fokusera på att hjälpa människor i akut nöd. Det är precis vad Sverige med vårt team nu gör, och häromkvällen kunde vi se på Sveriges Television hur de med hundars hjälp och tillsammans med många andra länders team letade efter människor i rasmassorna. Nu gör vi det också i en gemensam internationell insats. De pengarna ska naturligtvis nå fram på det sätt som organisationer som har erfarenhet vet fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Det är inte alls repressalier att tvinga länder som vill samarbeta och samverka med Europas länder att återta egna medborgare. Det är tvärtom en självklarhet. Det finns skäl till att vi har medborgarskap. Det innebär både skyldigheter och rättigheter. Vi i Sverige har skyldighet att göra det, och andra länder ska också ha den skyldigheten.

Det är inte en valbar sak där man helt enkelt drar nytta av Europas generositet och samarbetsvilja på vissa områden och missbrukar den på andra områden. Jag tycker att det var helt solklart att länder som vill ta del av det Europa har att erbjuda på andra områden också måste tvingas ta tillbaka egna medborgare som har nekats asyl och uppehållstillstånd.

Fru talman! Först har vi frågan om att återta egna medborgare. Att bara hoppas och locka har vi prövat i ganska många decennier. Det är nog ingen som tror att det kommer att räcka. Nu kommer det att krävas att man sätter lite kraft bakom orden om man ska tvinga länder som inte vill göra det Europa tycker att de bör göra. Det är en rimlig utveckling av den tidigare lite mer förhoppningsfulla attityden.

Sedan var det frågan om energisamarbete. Nej, vi diskuterade inte Sverigepriser! Däremot diskuteras den gröna omställningen mycket - på alla tänkbara sätt. Eftersom klimatfrågan börjar och slutar med energifrågan förstår vi alla att energifrågan är helt fundamental.

Sedan är energimixen nationell kompetens. Därför var det ingen slump att jag var i Paris för ett par veckor sedan och pratade kärnkraft med Macron, och jag pratade kärnkraft med Polens premiärminister i går. Andra länder pratar samarbete i andra energislag.

Fru talman! Låt mig också bekräfta, om det också syntes genom tv-rutan, att Zelenskyjs närvaro visar att det här är blodigt allvar. Det är svårt att återge på ett rättvisande sätt. När han beskriver vad de utsätts för, och när han beskriver vilken hjälp de har av det som vi har levererat till dem, och även när han beskriver hur det som för några månader sedan var otänkbart nu är tänkbart i form av vår hjälp, blir man rätt tagen. Detta är inklusive hans uppfattning - förstås - att mycket av vår hjälp ändå kommer sent. Den hade gjort ännu större nytta ännu tidigare. Det skapar skäl till eftertanke.

Låt oss vara lite noga. Det finns säkert skäl till att vi landar i formuleringen infrastruktur. Jag tror att det heter infrastructure and surveillance i den engelska versionen. Det är ett sätt att säga att gränser är gränser bokstavligt talat. De flesta länder pratar inte i form av murar, även om det mycket väl går att tänka sig att det finns stängsel på vissa ställen. Gränsen är till för att man ska tvingas identifiera sig när man kommer in i ett nytt land och inte kunna gå in som man vill. Det är hela idén. Det är inte konstigare än att vi själva har passkontroller och fysiska gränser som är till för att människor inte ska kunna ta sig in i Sverige olovligen. För mig är det inte så mycket dramatik i detta.

Det är ändå fråga om nationell kompetens hur man skyddar sin egen gräns. Det är inte EU-kompetens. Det nya är nu att EU ställer ekonomiska medel till förfogande. Vi kommer alltså att hjälpa de länder som har svårare än andra länder att hålla den gränsen. Det finns nog ett rimligt gemensamt intresse i att göra detta eftersom det påverkar alla andra länder också. Det var ingen som talade i termer av stängsel, men det utesluter heller inte fysiska barriärer som mycket väl skulle kunna vara stängsel. Jag tycker att man ska vara lite ödmjuk inför att det ser olika ut.

Fru talman! Det är alldeles korrekt att detta bygger på att man inte kan ta sig in i EU-territorium utan att identifiera sig, utan att prövas om man har rätt att vara där. Det kräver någon form av stopp där man kontrolleras. Sedan får man kalla det nästan vad man vill. Jag tycker att begreppet infrastruktur väl rymmer någon form av anordning som gör att man inte kan ta sig in i EU och sedan ta sig vidare utan tillåtelse. Det är vad det handlar om.

Jag tänker inte försöka tolka begreppet mer eftersom jag har förstått att det är laddat. En del vill absolut att det ska vara fråga om stängsel, och andra vill inte att det ska vara fråga om stängsel. Jag tror att juristerna får reda ut detta. Det är en enig text från Europeiska rådet, och den gäller. Sedan är det varje land som har till uppgift att hålla och skydda sin egen gräns.

Vidare blir det andra länders problem om man släpper igenom migranter utan att kolla, som sedan åker vidare till helt andra länder. Det blir ett stort gemensamt problem.

Fru talman! På rådsmötet talade vi inte alls i termer av "hantering" av människor, än mindre i några föraktfulla termer om de människor som kommer till Europa - absolut inte. Det fanns inget i närheten av sådana resonemang. Det fanns en mycket respektfull ton i frågor som de allra flesta av länderna har upplevt mer eller mindre som mycket problematiska.

Det var därför jag sa i min inledning att vi bär med oss lärdomarna från 2015 i Sverige och Tyskland. Vi tänker inte upprepa det en gång till. Det är också lärdomar som andra länder har tagit fasta på, inte minst de länder som nu ser våldsamt snabbt ökande migrantströmmar. Det måste man kunna prata om. Det är ett stort problem i Österrike. Det är ett stort problem i Belgien. Det är ett stort problem i Nederländerna. Det kan bli det i fler länder, och då måste man diskutera hur man hjälps åt.

Det är ett genuint gemensamt bekymmer om man inte lyckas identifiera människor, pröva dem som ska ha rätt att stanna och få dem som inte har rätt att stanna att lämna landet. Allt det är uppenbart ett gemensamt problem; alltså måste man kunna diskutera det gemensamt - inte minst nu när många länder dessutom har mycket stora grupper av ukrainska kvinnor och barn som flytt kriget och känner ett mycket stort ansvar för detta. Det är inte alls konstigt. Så har länder runt om i hela världen alltid känt ansvar - att människor i ens omedelbara närhet har man ännu större ansvar för än andra. Det är inte konstigt. Fråga polackerna! Det är 100 000 ukrainare i Irland. Jag tycker att det är alldeles uppenbart att det är på det sättet, så för mig är det ingen motsättning. Vi måste ha en stram, fungerande migrationspolitik.

Sedan ska jag återigen säga att vi inte diskuterade svensk inrikes migrationspolitik på rådsmötet. Den svenska regeringen genomför en omläggning av den svenska migrationspolitiken. Det är ett paradigmskifte, och det står vi för fullt ut. Jag tycker att den ligger väl i linje med tongångarna i Europa, men vi diskuterade inte den svenska invandringspolitiken på rådsmötet.

Fru talman! Det behöver regeringen inte tydliggöra, för det är redan gällande rätt. Det är gällande rätt, och det var också alldeles uttryckligen uppe på rådsmötet. Det finns en lagstiftning som gäller och konventioner som styr detta, och det ska alla länder rätta sig efter. Det var inget land som sa att man inte hade för avsikt att rätta sig efter gällande rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Med det sagt har olika länder naturligtvis olika stora bekymmer med de här frågorna, och det är klart att de som har en lång yttre gräns och dessutom mycket vattengräns har mycket stora sådana bekymmer. Men det ursäktar inte att man bryter mot reglerna, och det finns ingenting som säger att EU-länder har rätt att bara strunta i de regelverken.

När det gäller de här smugglarna tycker jag att man ska vara försiktig innan man hyllar dem alltför mycket. Det här är cyniska människor som låter människor dö på havet. De lurar människor i båtar som inte är sjödugliga. De här smugglarna är inte människor som hjälper människor till ett bättre liv. De äventyrar människors liv.

Fru talman! Jag vill bara instämma - det är en tid för samling, skulle jag säga. Det räcker att titta ut i vår omvärld för att förstå det. Det är en tid för samling. Det är inte en tid för splittring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Har man sagt det ska man också säga att varje ordförandeskap har en uppgift att samla. Annars får man ingenting gjort, nämligen. Och det är inte alldeles enkelt när 27 olika länder, ofta med väl kända åsiktsskillnader, ska enas om ståndpunkter. Då är det lätt hänt att det bästa blir det godas fiende. Man har sin egen bästa uppfattning, och får man inte igenom den ska ingenting gå igenom.

Vår uppgift nu är att så långt det går, inom ramar som vi i Sverige tycker är rimliga, lotsa fram enighet så att vi åstadkommer resultat på de olika områden som vi har pratat om - migrationen, klimatet och ekonomin - och inte minst behåller enigheten i allt som kretsar kring Ukraina.

Där är enighet om medlemskapet en helt avgörande sak. Det är ingen hemlighet att det finns olika uppfattningar bland EU:s medlemsstater om hur fort det här ska gå. Nu har vi fått formuleringar som jag tycker gör att man med gott samvete kan säga att det ska ske på goda meriter men att det ska ske så fort som möjligt.

Krishanteringsförmågan vill jag också nämna. Att hantera allvarliga kriser har verkligen blivit en EU-kärnkompetens i och med eurokrisen, pandemin och kriget. Det är bra. EU har bestått provet när EU har prövats. Det får dock inte skymma att vi också har långsiktiga saker som inte är krisbetonade men som kräver mångårigt arbete för att nå resultat. Konkurrenskraftsfrågor är en sådan sak som vi lätt glömmer när vi hanterar kriser.

Ett mycket stort intresse finns för frågan om frusna tillgångar eller frozen assets, som man säger på engelska. Alla förstår att det är komplicerat. Sverige tillsätter nu en ad hoc-grupp tillsammans med andra länder för att exakt analysera de juridiska förutsättningarna och mycket annat. Det initiativet har vi tagit, och jag uppfattar att det finns ett mycket stort intresse för att delta i detta.

Fru talman! Detta påminner lite grann om frågan om frysta tillgångar. Det finns, skulle jag säga, enighet om att man måste göra något. Vi är påtagligt framåtlutade i den frågan. När det gäller frysta tillgångar pratar vi om mycket stora belopp. Sedan förstår alla komplikationerna; internationell rätt och nationell lagstiftning kan lägga hinder i vägen.

När det gäller domstolsförfarande finns det nog också en mycket bred enighet om att människor som har begått den sortens brott ska ställas inför rätta. Det råder dock ganska olika uppfattningar om hur detta ska gå till - i hybriddomstolar, genom att använda Haag, genom att använda en separat tribunal. Där pågår diskussioner fortfarande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Jag är övertygad om att vi kommer att komma till en punkt då EU:s länder kan enas även i den frågan, för alla ser att detta behov så uppenbart finns.

Fru talman! Moldavien diskuterades absolut. Nästan alltid när vi pratar om Ukraina kommer vi in på Moldavien, av många skäl - inte minst därför att de befinner sig i ett extremt utsatt läge. Alla vet att de också är utsatta för olika former av rysk propaganda; vi kan komma tillbaka till den misstänkta statskuppen. De tar dessutom ett enormt stort ansvar för ukrainska flyktingar just nu. De är ett kandidatstatusland, som påpekades.

Många är också väldigt imponerade av ledningen. Jag träffade talmannen här i Stockholm häromdagen, och jag kommer att träffa Maia Sandu på säkerhetskonferensen i München om bara några dagar. Vi håller kontakten.

Det finns ett stort intresse för Moldavien. De känner sig inte bortglömda. Däremot känner de sig väldigt pressade.

Detta var precis innan det kom uppgifter om att det funnits planer på en rysk statskupp i Moldavien. Det handlade i stället om många andra händelser. Vi tar naturligtvis detta på väldigt stort allvar. Jag misstänker att jag kommer att få en mycket mer detaljerad beskrivning om bara ett par dagar. Jag återkommer därför gärna med en lagom fyllig redogörelse när jag har pratat även med den moldaviska presidenten.

Fru talman! Jag vill först bara instämma. Det är helt fasansfulla beskrivningar som ges just nu. Jag vet inte mer om dem än de medieuppgifter jag har sett, men vi pratar om hundratals kidnappade barn som förts från sina föräldrar mot deras vilja. Allt detta måste man naturligtvis gå till botten med - det är helt förfärligt. Mycket av det kan man nog inte gå till botten med på något annat sätt än genom att göra riktiga brottsutredningar och ställa människor inför rätta.

Jag tycker inte att det saknas politisk vilja just nu, tvärtom. Sedan förstår alla att det just nu är svårt att göra detta. Det finns ett starkt intresse för att ställa ansvariga till svars.

Som jag sa alldeles nyss pågår en diskussion om vilken sorts tribunal det ska vara. Ska det vara en tribunal eller en existerande domstol? Ska det vara en hybrid mellan ukrainskt och internationellt rättssystem? Det finns många sådana saker, som kan låta lite bagatellartade men som nog är rätt viktiga att komma överens om innan man får till stånd något sådant.

Sedan förstår nog alla att det allra svåraste naturligtvis kommer att vara att kunna ställa rätt individer inför rätta. Detta påverkas i sin tur mycket av på vilket sätt Ryssland förlorar kriget, naturligtvis.

Jag underskattar inte alls de enorma svårigheterna här, men det ständiga hotet från Europas länder om att man vill skapa ett domstolsförfarande och ställa människor inför rätta är det enda rimliga budskap vi kan skicka till Ryssland just nu.

Fru talman! Det är mycket man inte hinner prata om på Europeiska rådet - Tidöavtalet kom inte upp. Det kan tyckas som en brist i Europeiska rådets arbete, men så var det faktiskt. Det diskuterades inte, och inget annat lands interna energipolitik eller klimatpolitik heller, för den delen.

Däremot diskuterade vi de gemensamma frågorna väldigt mycket, såsom ett gemensamt behov av energiomställning. Det finns ingen klimatpolitisk insats från den här regeringen som är lika viktig som att ställa om den svenska energiförsörjningen till en hel och samlad elektrifierbar energiförsörjning. Den är helt avgörande. Klimatpolitiken börjar och slutar med energipolitiken, och det tar den här regeringen fasta på.

Vi diskuterade också bland annat Fit for 55, det vill säga hela det lagstiftningspaket som vi driver vidare precis som det var tänkt. Det är inga konstigheter med det; det är ett traditionellt lagstiftningsarbete. Som många här inne känner till tar det tid, men det följer en tidtabell. Vi diskuterade även alla klimataspekter som finns i IRA, Inflation Reduction Act, som är en viktig del i detta, inte minst när det gäller teknologins betydelse för både produktion, digitalisering och energiomställning.

Jag vill också nämna att jag kvällen före rådets möte - det slumpade sig så - samlade ett stort antal företagsledare i Sverige som lever mycket nära de här frågorna - mitt i den gröna omställningen eller i energifrågorna eller med stark amerikansk konkurrens - till ett rejält samtal om vad som är rätt sätt att nu både samarbeta med USA i klimatfrågan och möta eventuella negativa effekter av USA:s subventioner. Det finns ett mycket starkt stöd för att samarbeta med USA och för att frihandel och inre marknad på lång sikt är rätt väg att gå för Sverige som ett litet och exportberoende land.

Herr talman! Detta är en viktig fråga. Ska jag nu vara rättvis och noggrann ska jag säga att inte heller den frågan diskuterades i rådet - det är inte en EU-fråga hur olika länder väljer att ge vapen till Ukraina. Sedan ska jag ändå säga att den utan tvekan var uppe på alla kaffepauser, eftersom nästan alla Europas länder på olika sätt är inblandade i detta, inte minst Sverige, som väl bekant är.

Det diskuteras alltså hela tiden, och jag skulle vilja säga att det är en pågående process där nästan varje land tittar på tre fyra saker: Vad behöver Ukraina allra mest just nu? Det är ganska väl kända önskelistor, om jag får använda detta lite vanvördiga ord. Vad har vi själva tillgång till i vårt eget land som vi skulle kunna avstå ifrån eller nytillverka - om man som Sverige har egen försvarsmaterielproduktion - utan att äventyra vår egen försvarsförmåga? Och hur samordnar vi detta med andra länders materielleveranser så att det blir en helhet? Till detta kommer sådana självklara aspekter som: Hur lång tid tar det att utbilda soldater för att kunna använda och nyttiggöra de här olika materielen? Allt detta är en ständigt pågående process.

Jag skulle rekommendera en interpellation till försvarsministern; han kan redogöra med en detaljrikedom om detta som jag inte kan göra.

Men det här är svårt och viktigt, och det gör alla olika länder. Det är ingen hemlighet att president Zelenskyj - det framgick tydligt när vi satt med presidenten i liten grupp - har väldigt specifika önskemål och vet exakt vad olika länder har förfogande över och vad de tillverkar. Det finns alltså en mycket stor transparens i dessa frågor. Sedan kommer alla länder alltid att ställa sig frågan: Är det möjligt för oss just nu? Vi kunde till exempel bestämma oss för att artillerisystemet Archer skulle levereras, liksom ett stort antal CV90-fordon. Men det är noggranna analyser som ligger bakom detta innan man fattar ett så pass avgörande beslut.

Herr talman! Först ska jag säga att sanktionspaketet ytterst ägs av kommissionen, efter vägledning från rådet.

Vi hade en lång diskussion om detta, inklusive frågan om Rosatom. Det är viktigt att säga att Sverige nästan alltid hör till de länder som kan tänka sig att gå nästan hur långt som helst i sanktionerna, med så få undantag som möjligt. Man har tagit dem etappvis: nya banker, nya individer och så vidare. Sverige kommer absolut inte att stå i vägen för detta.

Rosatom nämndes uttryckligen. Vi får se vad kommissionen tar med när de kommer med sitt slutliga paket om antagligen inte alltför många dagar. Nästan varje sanktion finns det något land som har något problem med. Ibland är det ganska uppenbara och legitima problem, ibland är det allmän försiktighet. Jag kan inte lova detta, men vi kommer inte att stå i vägen för sådana sanktioner, det är alldeles uppenbart.

Det vore bra med fler länder - det är helt rätt. När det gäller en del länder är det just nu helt omöjligt, som man förstår. En del länder är ju uttryckligen på den ryska sidan i kriget. En del länder intar en besvärande stöttande roll utan att uttryckligen stå på Rysslands sida. Vi har också ganska många länder i "the global south" som ligger lågt. De verkar ha en förståelse för ryska anspråk, gillar inte att västvärlden lägger sig i och vill på olika sätt ha intressesfärer. Det är en förfärlig utveckling. Jag håller alltså helt med om att det vore mycket bättre om fler länder kunde ansluta sig till sanktionsregimerna. Just nu ser vi ingen stor ström av länder som ansluter sig, men det är inte för sent att stå på rätt sida om historien.

Herr talman! Som jag sa för en liten stund sedan fungerar det uppenbarligen inte att bara ha förhoppningen att länder som till exempel inte tar tillbaka sina egna medborgare ska börja göra detta därför att vi önskar det. Och att samarbeta med länder på de EU-villkor som de uppskattar utan att ställa motkrav fungerar inte heller.

Jag tycker därför att det är helt rimligt att använda en hel regeringsapproach, eller vad man nu ska kalla det på svenska, och att använda de olika verktyg som EU:s länder har för att öka trycket på de länder som i dag inte gör som vi tycker att de borde göra. Det är också helt rimligt.

Detta utesluter inte att man också kan ha morötter i andra avseenden och att man kan komma överens med andra länder och till exempel gör investeringar där. Det finns till exempel energiförsörjningsfrågor i en del nordafrikanska länder som jag tror att både Frankrike och Italien kan vara intresserade av. Man kan medverka till att ömsesidigt förbättra levnadsvillkoren i andra länder. Detta står inte alls i strid med att ha en ganska tuff linje om människor försöker komma in i EU utan tillstånd.

Jag tycker att man ska ha både piska och morötter och så långt det går samarbeta med länder så att de får bättre livsbetingelser så att färre människor vill fly eller lämna dessa länder. Samtidigt ska man ha ett tydligt budskap till dem som kommer till Europa och som inte får uppehållstillstånd att de europeiska reglerna inte kan kringgås.

Återrapporteringen var härmed avslutad.