Maria Stockhaus

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Fru talman! Att järnvägsunderhållet inte fungerar i dag är vi helt överens om. Det var också tydligt i dag på mötet med ett antal företag och Trafikverket, som jobbar med underhåll, att det finns mycket att göra för att underhållet ska fungera bättre.

Jag tror att det finns elva riksrevisionsrapporter som pekar på stora brister i Trafikverkets hela organisation. Jag har väldigt svårt att förstå att Daniel Helldén med flera tror att lösningen på problemen med järnvägsunderhållet är att låta denna kritiserade myndighet ta över ansvaret för underhållet.

Det finns många andra saker man skulle kunna göra för att höja kvaliteten på upphandlingarna, såsom att ha olika former av innovationsincitament hos dem som utför underhållet. Om jag får spekulera: Var finns det störst initiativförmåga när det gäller att hitta nya kreativa lösningar? Den tror jag finns hos marknaden, hos dem som genomför underhållet tillsammans med Trafikverket och hos dem som kör tågen på rälsen.

Ett sådant samarbete finns inte i dag, men det behöver etableras för att verksamheten ska effektiviseras. Då kan vi få ett mycket bättre underhåll. Det finns inga objektiva experter någonstans som pekar på att underhållet skulle skötas bättre om Trafikverket självt fick ansvar för det.

Fru talman! Den samhällsekonomiska lönsamheten handlar ju mycket om att kunna jämföra objekt, och då måste man titta på Trafikverkets förslag till nationell plan. Väldigt många av de objekt som hamnade utanför planen hade mycket större samhällsekonomisk lönsamhet än höghastighetsjärnvägen, som låg i planen. Där måste man alltså ha gjort en tokig prioritering och inte tagit hänsyn till vilka objekt som hade den största lönsamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

När man pratar med många företag i norra Sverige lyfter de sträckan Alingsås-Göteborg som en av de viktigaste att öka kapaciteten på. Det är nämligen väldigt många varor som ska gå till Göteborgs hamn, och Alingsås-Göteborg är en extremt viktig sträcka för den hanteringen. Det handlar alltså inte om att köra över någon, utan det handlar om att se till helheten: Vad behöver det svenska järnvägssystemet? Och tittar man på kapacitetsbrister i dag är det på sträckorna Uppsala-Stockholm och Alingsås-Göteborg som de allra största bristerna finns.

Sträckan Alingsås-Göteborg är väldigt viktig för Göteborgs hamn och all den export som går den vägen, liksom den import som kommer in den vägen. Sträckan Stockholm-Uppsala påverkar järnvägstrafiken till hela norra Sverige, utöver all den pendling som sker på den sträckan.

Dessa två sträckor, där de största bristerna finns, var helt bortprioriterade av Socialdemokraterna. Man har alltså kört över alla de företag i norra Sverige som är beroende av att komma till Göteborgs hamn. Man har kört över alla pendlare mellan Uppsala och Stockholm och även alla som reser upp till norra Sverige. Man har struntat helt i dem för att gå vidare med prestigeprojektet med höghastighetsjärnväg.

Det är alltid en avvägning. Vi har valt hela Sverige i stället för att fokusera på enskilda delar.

Fru talman! Det är möjligt att Gunilla Svantorp inte lyssnade så noggrant. Jag sa nämligen också att man ska komplettera och bygga nya spår där det är samhällsekonomiskt lönsamt, och det innebär att vi absolut inte är främmande för att bygga nya spår. Vi vill dock värna skattebetalarnas pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

På det möte vi var på i dag och där i princip alla de större företagen i Sverige var representerade, liksom samtliga tågoperatörer, var det väldigt tydligt att det går att få ut mycket mer kapacitet ur det befintliga järnvägssystem vi har. När det nya planeringssystemet är igång och fungerar som det ska räknar man med 5 procents högre kapacitet i systemet bara tack vare det. Kan man dessutom få till något som också diskuterades, nämligen effektivare underhåll där fönstret för att genomföra underhållet är kortare, kommer man att kunna öka kapaciteten ytterligare.

Detsamma gäller om man har en gemensam planering med alla aktörer, vilket man inte har i dag. Jag är glad att generaldirektören för Trafikverket var öppen för att ha den typen av samråd, där man gemensamt försöker hjälpas åt för att skapa mer effektivitet. Det finns alltså mycket mer kapacitet att få ut utan att egentligen bygga mer spår - även om det också absolut kommer att behövas för att öka kapaciteten.

Om man vill bygga mer spår ska man ju titta på var de största behoven finns. De två största flaskhalsarna i systemet finns på sträckorna Uppsala-Stockholm och Alingsås-Göteborg. Gunilla Svantorps regering prioriterade bort dessa två sträckor i den nationella planen. Hur tar man hänsyn till behoven i samhället när man gör på det viset - när man prioriterar bort de två rödaste av alla röda sträckor vi har i hela vårt järnvägssystem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Fru talman! Regeringen kommer att satsa på att se till att det vi har fungerar, och vill man åstadkomma stor skillnad i närtid handlar det om att se till att underhållet fungerar och att Trafikverket levererar det nya planeringssystemet. Det kommer att vara fokus i det korta perspektivet. Det är det som kommer att göra skillnad här och nu och skapa mer kapacitet, och det är det näringslivet efterfrågar. ERTMS är viktigt, men i det läge vi befinner oss i nu finns det andra åtgärder som är betydligt viktigare.

Regeringen kommer dessutom att ha mer pengar att satsa på befintlig järnväg, och även på ERTMS, med tanke på att vi har sagt nej till det dyra prestigeprojektet med höghastighetsjärnväg mellan våra storstäder. Det gör att vi har andra möjligheter att göra de nödvändiga satsningarna än vad den förra regeringen hade.

Fru talman! Det är många saker som behöver göras för att vi ska kunna utnyttja järnvägens fulla potential.

En bra start är att det finns ett enormt intresse från näringslivet, vilket var tydligt på krismötet - om man nu ska kalla det så - i dag. Det finns en stor vilja att vara med och bidra till att lösa problemen och skapa en effektivare användning av den järnväg vi faktiskt har. Jag tror att det på kort sikt kommer att vara det som snabbast kommer att ge större kapacitet i vår järnväg.

ERTMS har en bit kvar; den utrullningen har knappt börjat. Det ligger med i uppdraget att titta även på den utrullningen, men självklart har vi en utmaning där i och med att kostnaden är väldigt hög även för tågoperatörerna. Man behöver ta en diskussion framåt om hur det ska hanteras.

Fru talman! För att hela Sverige ska fungera och ges goda förutsättningar att växa, leva och utvecklas behövs fortsatt stora satsningar på järnväg i Sverige. Det handlar om både att värna det vi redan byggt och att investera i ny räls där det behövs för bland annat företagens skull.

Ett litet, exportberoende land som Sverige behöver självklart en robust järnväg. Det är en förutsättning för vår ekonomi och konkurrenskraft. Den här mandatperioden prioriterar regeringen att fortsätta förbättra järnvägen, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt.

Fru talman! Det finns ett uttryck som ofta används: att något går som tåget. Med det menar man ju att allt fungerar bra i normalläget. I dagsläget är det knappast ett uttryck som vi kan använda. Den rådande situationen som präglar den svenska järnvägen är inte acceptabel. Det blev alldeles uppenbart särskilt i dag när vi var några från trafikutskottet som hade möjlighet att vara med vid det rundabordssamtal som infrastrukturministern hade. Vi fick höra olika vittnesmål från tågbranschen och näringslivet.

Situationen är helt oacceptabel. Både resenärer och transportköpare måste kunna lita på att tågen kommer fram i tid och att leveranser kan ske enligt avtal. Det är en grundläggande förutsättning. Resenärer bör också kunna boka sina biljetter med god framförhållning.

Ett nytt planeringssystem är en viktig omställning och en av de största förändringarna som skett inom järnvägsbranschen på väldigt länge. Införandet av planeringssystemet har medfört problem i Trafikverkets planeringsarbete. Det är bekymmersamt att järnvägsföretagen har fått svårt att planera sin verksamhet, med negativa konsekvenser för resenärer och transportköpare. Dessutom undergräver detta förtroendet för tåg som transportmedel. Jag vet att regeringen följer utvecklingen noga och har tät dialog med Trafikverket, som gör allt de kan för att komma till rätta med situationen så fort som möjligt.

Fru talman! En vanlig dag reser ungefär 290 000 mänskor med tåg. Spåren trafikeras av i genomsnitt 3 100 persontåg, och den sammanlagda sträckan de kör är 370 000 kilometer. Man kan med fog säga att utan tågen stannar Sverige. Men svensk järnväg har problem med trängsel på spåren i pendlingsområden och eftersatt underhåll, och det påverkar inte minst gods- och pendlingsflöden.

Järnvägsfrågor

Vi borde vid varje givet tillfälle diskutera just underhåll och järnvägens koppling till övriga trafikslag. I stället har vi historiskt under mina år i trafikutskottet ägnat otroligt mycket tid åt att diskutera höghastighetståg och driftsformer för underhåll. Det blir bättre pressmeddelanden av att presentera nya projekt, men tyvärr är det mer underhåll som verkligen skulle göra skillnad - inte minst i det kortare perspektivet.

Fru talman! Det finns tillfällen när ideologin blir tydlig även i infrastrukturpolitiken. I år märks de ideologiska skillnaderna i frågan om vem som ska genomföra underhållet av järnvägen. Låt mig vara tydlig: Moderaterna tror inte att framtidens moderna tågpolitik byggs genom att man går tillbaka till statliga monopol. En modern tågpolitik skapas genom en fungerande marknad och bra upphandlingar.

Fru talman! Moderaterna ser tåget som ett av fyra viktiga framtida fossilfria färdmedel. Sverige behöver en robust järnväg med bra underhåll. Moderaterna gick till val på en politik som kombinerade kraftiga underhållsinsatser med investeringar i kostnadseffektiva och kapacitetshöjande åtgärder för järnväg runt om i landet. Vi hävdade att det behövdes mer underhåll, fler spår i befintligt nät och helt nya spår när det är samhällsekonomiskt försvarbart.

Nu ser vi hur regeringen steg för steg lägger om politiken. Det handlar om förbättringar vars effekt inte slår igenom på en vecka, men förutsatt att vi prioriterar rätt kan tåget nå sin fulla potential inom en inte alltför avlägsen framtid och bidra till fler jobb, tillväxt, trygghet och sysselsättning.

Fru talman! I torsdags, den 15 juni, fattade regeringen beslut om att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett inriktningsunderlag inför den kommande planperioden 2026-2033. Vi lägger nu grunden för den kommande långsiktiga planen för landets transportinfrastruktur. Regeringen prioriterar att fortsätta förbättra den infrastruktur som finns, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt.

Regeringens prioritering är att underlätta för arbetspendling och godstrafik för att stärka jobb och tillväxt i hela landet. Regeringen betonar också vikten av underhåll och kostnadseffektiva åtgärder för att optimera transportinfrastrukturen och öka transporteffektiviteten.

Trafikverket får det uppdrag som många har efterfrågat, nämligen att ha ett tydligt trafikslagsövergripande perspektiv. Vi måste se vår infrastruktur som ett sammanhängande system där järnväg hänger ihop med väg, sjöfart och flyg. Detta perspektiv ska ligga till grund för den nya nationella planen.

Behoven är stora, dels av underhåll för att arbeta ned den stora underhållsskulden, dels av att bygga ny räls. Även om ramarna för den nya planen inte är satta kommer behoven troligtvis alltid att vara större än den ram som det beslutas om här i riksdagen. I inriktningsunderlaget ska därför Trafikverket titta på möjligheter till finansiering utöver den ekonomiska planeringsramen. Det kan handla om medfinansiering i olika former, exempelvis höjda banavgifter, men också om att säkerställa att Sverige blir bättre på att utnyttja de stöd som EU har för att finansiera infrastruktur.

Arbetet med kostnadskontroll ska stärkas. Trafikverket ska bedöma tillkommande finansiering utöver den ekonomiska planeringsramen och titta på vilka möjligheter det finns till andra former av investeringar. När nu näringslivet så tydligt signalerat att man är beredd att vara med och investera i infrastruktur är jag särskilt glad åt att Trafikverket fått i uppdrag i att titta på den möjligheten.

Fru talman! Det finns ca 15 600 kilometer järnvägsspår i vårt avlånga land. Det är som sagt kul med pressmeddelanden om nya fina projekt, men om man vill göra skillnad på kort sikt handlar det om att underhålla, optimera och komplettera. Det kommer att vara vår regerings prioritet. Då värnar vi skattepengar och möjliggör tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Riksrevisionen påpekar brister i kontroll och tillsyn på Transportstyrelsen, och regeringen delar denna bedömning. Vi kan konstatera att Riksrevisionens kritik mot sättet att hantera skattebetalarnas pengar avseende infrastruktur, oavsett om det gäller Transportstyrelsen eller Trafikverket, inte är ny och är väl värd att tas på allvar.

Regeringen satsar 900 miljarder på infrastruktur i innevarande planperiod fram till 2033, och bristfällig kontroll blir per automatik både i det korta och i det längre samhällsekonomiska perspektivet väldigt kostsamt. Regeringen är tydlig med att man inte utesluter ytterligare skärpningar i kommande regleringsbrev. Detta är en viktig indikator på att den nuvarande regeringen verkligen tar dessa frågor på allvar.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Vad gäller att fibertekniken är så mycket bättre var det väldigt stor skillnad när bredbandsmålen sattes, men sedan har tekniken utvecklats och fortsätter att utvecklas så att de mobila lösningarna kan leverera nästan samma uppkopplingshastighet som fiber.

Det kommer att kosta mycket pengar, och det finns fortfarande lågt hängande frukter som att bygga över kommungränser. På så vis skulle man kunna få ned kostnaden för att komma åt en del hushåll på landsbygden. Varför gjorde Centerpartiet inte mer när man stödde regeringen för att påskynda detta som faktiskt inte kostar något extra för staten utan bara underlättar utbyggnad där avståndet till nästa fastighet är kortast? Detta hade Centerpartiet kunnat driva på för, men jag såg inte att man låg på regeringen och krävde det. Det hade definitivt kunnat påskynda utbyggnaden till många hushåll som i dag står utan bredbandsuppkoppling.

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig lite vid fiberutbyggnaden. Detta är ju definitivt dyrt, speciellt det som är kvar. Under S-regeringen, och med stöd av Centern, plockades de lågt hängande frukterna - det svåra och dyra är kvar. Den enda lågt hängande frukt som är kvar är den som jag tog upp i mitt replikskifte med Gunilla Svantorp: att ändra principen för lokalisering så att stadsnäten i en kommun ska kunna byggas över kommungränsen om detta är närmast. Detta har inte skett förrän nu, vilket är väldigt sent med tanke på att man har haft åtta år på sig.

Vi har fortfarande ett antal hushåll kvar. Prislappen för att alla dessa ska nås kommer att vara ganska hög. Detta är det som är kvar - det som den förra regeringen lämnade efter sig.

Är det då inte bättre att vi satsar på en mobil bredbandstjänst, så att man får en bra uppkoppling oavsett teknik? Är det inte viktigare att ha den typen av mål än att fokusera på att lägga miljoner på bredband till vartenda hushåll?

Fru talman! Det viktiga är att det i dagsläget finns möjlighet att legitimera sig digitalt. Vi får se vad EU-förordningen innebär i praktiken för Sverige och vad vi behöver göra för att uppfylla den.

Jag skulle vilja återgå till detta med ambitionsnivå när det gäller digitalisering. Tidigare, när vi hade en annan regering, var jag ofta uppe och sa att den ambitionsnivå som den dåvarande regeringen hade, att bli bäst på att utnyttja digitaliseringens möjligheter, är en passiv och ganska lågt ställd målsättning för ett land som Sverige. Nu ger Gunilla Svantorp intryck av att hon håller med om att vi borde vara med och se till att vara bäst i världen på att utveckla nya digitala applikationer.

Min fråga är: Varför har det inte varit ett mål för den tidigare regeringen? Det politiska ledarskapet när det gäller digitalisering och att ha högt ställda mål för var Sverige ska befinna sig på den internationella kartan hänger ju tydligt ihop med de mål som sätts av regeringen. Här är den allmänna uppfattningen, min uppfattning och bevisligen även Gunilla Svantorps uppfattning att målen var för lågt ställda. Varför hade man så låga målsättningar under den förra regeringen?

Fru talman! Jag tänkte gå in på någonting som heter lokaliseringsprincipen. Det låter kanske inte särskilt spännande, men det är en fråga som lyfts fram under många år av branschen, kommunerna och människor på landsbygden när det gäller möjligheten att få tillgång till bredband. Uppkoppling är grundläggande, för om man inte har det kan man inte vara del av det digitala samhället. Nu finns teknik som möjliggör uppkoppling på nya sätt, men i grunden är ett bra bredbandsnät fortfarande oerhört viktigt för att säkerställa människors tillgång till digitaliseringens alla möjligheter.

Det finns ett problem med att stadsnät inte får utvidgas över en kommungräns trots att det hade varit det mest rationella sättet att lösa tillgången till bredband i många delar av landet. Det har påtalats i många år, och det skulle faktiskt inte kosta staten någonting att ändra lokaliseringsprincipen och göra det möjligt att gräva över en kommungräns, men det är först nu - sedan den 1 mars i år - som det är möjligt och tillåtet. Det ändrades på den förra regeringens initiativ, absolut, men min fråga till Gunilla Svantorp är varför detta som är så oerhört viktigt för många ute i landet inte gjordes tidigare.

Fru talman! Jag tror att jag och Daniel Helldén är överens om hur viktig den här frågan är för Sveriges framtid.

Det gäller många olika utmaningar som vi har att vi ser till att komma upp på banan, för där har vi inte varit. AI Sweden är ett utomordentligt exempel på en sak som gjordes av den förra regeringen. Men det är väldigt tydligt att det som efterfrågas i branschen och av ledande företag på området är tydligt politiskt ledarskap, som de upplever saknades under den förra regeringen. De förväntar sig mer av den här regeringen, och det jag ser i de diskussioner vi har med departementet är att man är villig att ta det här ledarskapet.

Jag tycker att frågan är var den här kompetensen sitter. Det är viktigt att vi har en statsrådsberedning och en statsminister som är engagerade i frågorna, vilket vi har. Men frågan är om den organisatoriska tillhörigheten är det som är viktigt eller om det viktigaste är att vi faktiskt åstadkommer någonting. Jag tror att det senare är viktigare.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Daniel Helldén! Jag har också hört den. Den har lyfts upp vid flera tillfällen.

Jag tror att mycket av diskussionen också handlar om att det finns en frustration över bristen på politiskt ledarskap, historiskt sett, på EU-nivå men även i Sverige. Den förra regeringen hade inte den här frågan högt upp på sin agenda, vilket den här regeringen har.

Om det här organiseras direkt under statsministern, vilket jag absolut kan se att det finns vinster med, eller om det ligger någon annanstans kan vara viktigt på papperet. Men frågan är om inte det allra viktigaste är att vi får till en nationell AI-strategi, vilket är på gång, att den uppdateras och att det finns bra kompetenser som Regeringskansliet knyter till sig, vilket man gör bland annat genom Digitaliseringsrådet. Det viktiga är att det blir verkstad och att politiken kliver ut på arenan, vilket den förra regeringen inte gjorde.

Fru talman! Vi befinner oss i en brytningstid. Chat GPT tog stora delar av världen på sängen. Något många uppfattat som science fiction blev helt plötsligt väldigt konkret, även om vi i många sammanhang använt AI-lösningar utan att vara medvetna om det. Digitalisering påverkar alla delar av vårt samhälle, och AI har möjligheten att revolutionera många områden. Precis som med all ny teknik kan både digitala verktyg och AI användas till saker som är bra och i fel händer till saker som påverkar vårt samhälle negativt.

Fru talman! Vi i Sverige behöver skapa och intensifiera samarbeten genom en nationell kraftsamling runt digitalisering och AI, inte minst för att kunna upprätthålla vår gemensamma välfärd och även för att hitta lösningar på klimatutmaningar och andra stora utmaningar världen ställs inför. Samtidigt ska vi både inom ramen för EU och egen nationell myndighetsstruktur säkerställa att vi får ett ramverk som hanterar riskerna utan att hämma utvecklingen av digitala verktyg och AI.

I dag röstar EU-parlamentet om regler för AI, och i debatten märks tydligt den spänning som finns mellan dem som vill fokusera på att reglera och förhindra och dem som vill främja utveckling. Ledande forskare har dragit paralleller mellan läkemedel och AI, det vill säga att det finns ett allmänmänskligt intresse att kontrollera båda. Det är viktigt att vi får fram nya läkemedel, liksom det är viktigt att vi får fram nya AI-lösningar. Och det är viktigt att se till att de inte leder till skadliga verkningar för människor, oavsett om det är medicinska verkningar eller något annat. Ett liknande regelverk som det som vi redan har för medicinsk utveckling skulle kunna vara vägen framåt för att skapa transparens och hantera riskerna när det gäller AI.

Fru talman! Sverige behöver ett politiskt ledarskap som bejakar möjligheterna med digitalisering och AI och tydligt definierar det egna politiska ansvaret. Flertalet studier, rapporter och experter har konstaterat att efter åtta år av socialdemokratiskt styre har Sverige som it-land tappat konkurrenskraft och det digitala ledarskapet. OECD bekräftar denna bild och rankar den svenska digitaliseringen av offentlig sektor på en bottenplats bland industrialiserade länder. När det gäller frågan om digitalisering kom vår regering verkligen inte till ett dukat bord. Som tur är har den här regeringen ett helt annat fokus, och regeringen har på den korta tid som regeringen har suttit bland annat ökat medlen till programmet Avancerad Digitalisering. Det inleddes 2021. Vinnova och Teknikföretagen är inblandade. Programmet bygger på en offentlig samverkansmodell där man finansierar olika utvecklingsprojekt framför allt inom digitalisering och AI. Statliga insatser matchas sedan krona för krona av näringslivet.

Tidigare i år ökade regeringen insatserna till programmet för avancerad digitalisering till 500 miljoner per år fram till 2027.

Regeringen har också nystartat Digitaliseringsrådet. Det ska fortsätta sitt arbete med att främja genomförandet av den allmänna digitaliseringspolitiken och digitaliseringen av offentlig förvaltning. Rådets arbete har förlängts till och med den 31 december 2026. Rådet har fått en något annorlunda sammansättning för att skapa bättre dynamik inom rådet. Den digitala utvecklingen i samhället går snabbt, och Digitaliseringsrådet utgör en viktig funktion för att kunna samla och sprida kunskap om aktuella förändringar och behov inom området.

Utöver detta har regeringen under EU-ordförandeskapet bland annat hållit en AI-konferens i Göteborg, och på torsdag och fredag den här veckan är det Digital Assembly här i Stockholm. Det här är bara början.

Fru talman! Samhället i sin helhet - privat, ideellt och offentligt - påverkas av digitalisering och AI. De strategiska frågorna behöver kunna hanteras av ledningsgrupper och av oss beslutsfattare.

År 2018 presenterade Expertgruppen för digitala investeringar sitt betänkande. Gruppens uppdrag var att ge råd och stöd till 20 myndigheter gällande digitala investeringar. Syftet var att statliga myndigheter skulle bli bättre på att genomföra verksamhetsutveckling och snabbare uppnå önskade resultat av politiska reformer eller förändrade uppgifter.

Fem år senare kan vi konstatera att viss förbättring har skett bland svenska myndigheter men att den samlade bilden tydligt indikerar att offentlig förvaltning inte alls utvecklas i den takt som Sverige som nation behöver.

Fru talman! Betänkandet vi debatterar i dag handlar också om posten. Det är inte bara digitaliseringsfrågor.

Posten håller på att i grunden förändras. Vi skickar mejl och sms och lägger ut på sociala medier snarare än skickar brev och vykort. Detta visar att vi borde ha kommit ännu längre med digitaliseringen av myndighetspost.

Det finns i grunden inget rimligt skäl till att vi år 2023 skickar fysiska brev när digitala brevlådor är säkrare, mer praktiska och billigare. Samtidigt lever vi i en tid när den tidigare begränsade postordermarknaden nu är på väg att bli norm. Vi måste rusta svensk post för detta nya genom att värna hela landet och säkerställa en fungerande konkurrens.

Vi borde fundera över hur vi kan stärka konkurrensen, inte minska den. Varken marknaden eller digitaliseringen är ett hot mot en fungerande postmarknad efter år 2025. Det är två stora möjligheter som rätt hanterade kan modernisera svensk postverksamhet och göra den mer hållbar, kostnadseffektiv och digital.

Det är väldigt svårt att förstå att det i ett land med en befolkning där de flesta är vana vid digitala verktyg, inte minst efter pandemin, finns statliga myndigheter och företag som fortsätter att skicka exempelvis räkningar i fönsterkuvert när en digital lösning gör hantering av både distribution och betalning så oerhört mycket enklare.

Jag är glad över att regeringen nu utreder möjligheten att öka användningen av digitala brevlådor. Förutom att det förenklar hanteringen är det betydligt mer miljövänligt och sparar både papper och skog.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Flyget är viktigt för svensk tillväxt. Swedavia har satsat på Arlanda och öppnar i dagarna nya delar, inte minst efterlängtade nya säkerhetskontroller som ökar kapaciteten. Man öppnar även nya restauranger och butiker. Det gör flygplatsen mer attraktiv som destination för olika flygbolag.

Connect Sweden jobbar för fler flygförbindelser till Stockholm, vilket öppnar nya möjligheter för svenska bolag och resenärer att resa ut i världen. Hur ser infrastrukturministern på det faktum att Stockholm, som har varit en stor aktör i Connect Sweden, har valt att lämna detta samarbete?

Herr talman! Vi kommer säkert att ha kvar förbränningsmotorer, men de kommer kanske inte att gå på fossila bränslen. Även där finns det möjligheter att ställa om.

När det gäller vad som är ett effektivt samhälle är det därför som vi har samhällsekonomiska kalkyler. Det är för att se om de investeringar vi gör i infrastruktur är lönsamma. Får vi tillbaka nyttor som helst motsvarar eller ger mer än vad vi lägger ned i infrastruktur?

Med det resonemang som Daniel Helldén för borde rimligtvis de samhällsekonomiska kalkylerna peka på att det skulle vara lönsamt att bygga järnväg. Men framför allt när det gäller höghastighetsprojektet visar det sig att det är våldsamt olönsamt.

Det är flera som har kritiserat det, inklusive Riksrevisionen, och sagt att det inte är rimligt. Vi har inte följt fyrstegsprincipen, vilket Daniel Helldén själv nämnde i sitt anförande. Investeringen är dessutom extremt olönsam.

Det är viktigt att vi använder de skattepengar som vi har klokt. Hur ska vi hämta hem den enorma koldioxidskuld som växer under bygget av höghastighetsbanan om alla trafikslag är fossilfria när den är klar?

Herr talman! Att investera i ny järnväg är väldigt dyrt. Vi har alla sett prislappen. Det tar också väldigt lång tid. Dessutom leder byggnationen till stora utsläpp. De satsningar som Miljöpartiet föreslår bygger på dagens utsläppsprofil men kommer att stå färdiga i en tid när sannolikt alla färdslag kommer att vara mer eller mindre fossilfria. Att utgå från att utsläppen 2035 kommer att se likadana ut som 2023 är orimligt med tanke på den teknikutveckling som sker. Dessutom kommer det här att kosta skattebetalarna hundratals miljarder i onödiga investeringar när vi ser att alla trafikslag ställer om.

Tidigare har Miljöpartiet varit med och drivit utfasning av fossil uppvärmning av våra hus. Man kan undra när Miljöpartiet här i Sverige likt Die Grünen i Tyskland kommer att inse att vi håller på och ställer om alla trafikslag. Att ensidigt krama tåg och cykel är inte riktigt rimligt med tanke på den utsläppsprofil vi ser framöver. Framtiden är inte så himla långt borta. Den är när det gäller vissa trafikslag redan här.

Herr talman! Det är viktigt att det man skriver i sina motioner hänger ihop. Här är det att man har sålt sig till Miljöpartiet och höghastighetstågen som gör att man tar bort en så viktig sträcka som biten in mot Göteborgs hamn från Alingsås.

Det är möjligt att den sträckan inte är av avgörande betydelse för Västra Götalandsregionen, men vårt ansvar är ju att se till helheten. Detta handlar om att det kommer att bli problem för export från och import till hela Sverige när hamnen byggs ut men infrastrukturen till och från hamnen inte följer med.

Samma sak hände faktiskt här i Stockholmsområdet: Man har byggt ut Norviks hamn men strök Tvärförbindelse Södertörn, vilket gör att transporter till och från den hamnen blir mycket svårare. När man skriver i en motion att man vill att transportsystemet ska hänga ihop och att det är viktigt att få över godstrafik till sjöfarten måste man också se till att infrastrukturen till och från hamnarna fungerar.

Som jag har sagt tidigare är de två sträckor i vårt järnvägssystem som har högst belastning Alingsås-Göteborg och Uppsala-Stockholm. Sträckan Alingsås-Göteborg är avgörande för Göteborgs hamn, som man nu har satsat stora pengar på att bygga ut för att man ska kunna ta in de allra största fartygen. Problemet är att det kommer att vara svårt att ta godset från Göteborgs hamn, därför att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet strök den här viktiga sträckan ur den nationella planen. Det finns en liten satsning på någon växel, men det hjälper inte med tanke på de stora mängder gods som ska komma.

Vill man att godset ska gå på järnväg måste man se till att det hänger ihop. Om 90 procent av godset kommer in i en hamn måste det också gå att transportera därifrån, och det går inte i dag.

Herr talman! I betänkandet hänvisas det till Socialdemokraternas partimotion, där partiet menar att trafikslagen bör samspela bättre för att man ska få till sömlösa och intermodala transporter. Det är viktigt med en ökad överflyttning av godstrafik till sjöfart och järnväg, och för att det ska lyckas behöver trafikslagen samspela bättre.

Dessutom lyfter motionärerna fram att regeringen bör se till att vi har en god infrastruktur till och från våra hamnar, och de betonar också vikten av en väl fungerande sjöfart för bland annat handel och näringsliv och för att realisera en överflyttning av gods till sjöfart. Min fråga till Gunilla Svantorp, herr talman, är: Om nu sjöfarten är så viktig, varför strök man Västra stambanan från Alingsås in mot Göteborgs hamn? Det är Sveriges värsta flaskhals på järnväg och kopplingen till den största och viktigaste hamnen i Sverige. Varför togs den bort ur planbeslutet i juni 2022?

Herr talman! Det resonemang som Daniel Helldén har om att huset inte går att bo i innebär att vi bygger uterummet först och sitter och har det mysigt i det medan huset faller ihop. Men det finns många människor som är beroende av huset. Den här satsningen berör ju bara södra Sverige, inte norra Sverige med allt som händer där. I norra Sverige finns enkelspårsbanor, banor med dålig kvalitet och extremt dåliga vägar. Detta är ett gigantiskt problem med tanke på de investeringar som görs där uppe.

Om vi lägger alla ägg i den här korgen, så att vi inte har råd att satsa på att rusta upp den järnväg vi har och bygga kapacitet överallt, kommer vi att ha gigantiska problem i norra Sverige. Men det känns som att det inte är intressant för Daniel Helldén. Det enda som är viktigt är att folk kan förflytta sig i södra Sverige. Man glömmer bort allt norr om Stockholm, men det är också viktigt. Väldigt mycket av Sveriges bnp genereras faktiskt där uppe, och det kommer att bli ännu mer av det. Många av de företag som etablerar sig där är väldigt tydliga med att det kommer att bli stora problem om vi inte gör någonting åt infrastrukturen i norra Sverige.

Samma sak gäller för försvarets behov. I och med att vi går med i Nato kommer det att finnas stora behov av att rusta upp de banor som vi har i norra Sverige. Men det kommer inte att finnas pengar till det om vi ska fortsätta med det här prestigeprojektet. I stället ska vi försöka hitta ett system där vi utnyttjar det vi redan har på plats, kompletterar och bygger till det och ökar hastigheten där det är möjligt.