Maria Stockhaus (M) svarade Gunilla Svantorp i en replik om Järnvägsfrågor i debatten ”Protokoll 2022/23:127 Måndagen den 19 juni” den 19 juni 2023.
Gunilla SvantorpS· i en replikDet är alltid spännande att lyssna på ledamoten Stockhaus. Jag har några saker att ta upp. Vi ska använda den järnväg vi har mycket mer effektivt, och det vi har ska fungera - steg för steg lägger vi om politiken. Så…Fru talman! För att hela Sverige ska fungera och ges goda förutsättningar att växa, leva och utvecklas behövs fortsatt stora satsningar på järnväg i Sverige. Det handlar om både att värna det vi redan byggt och att investera i ny räls där det behövs för bland annat företagens skull.
Ett litet, exportberoende land som Sverige behöver självklart en robust järnväg. Det är en förutsättning för vår ekonomi och konkurrenskraft. Den här mandatperioden prioriterar regeringen att fortsätta förbättra järnvägen, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt.
Fru talman! Det finns ett uttryck som ofta används: att något går som tåget. Med det menar man ju att allt fungerar bra i normalläget. I dagsläget är det knappast ett uttryck som vi kan använda. Den rådande situationen som präglar den svenska järnvägen är inte acceptabel. Det blev alldeles uppenbart särskilt i dag när vi var några från trafikutskottet som hade möjlighet att vara med vid det rundabordssamtal som infrastrukturministern hade. Vi fick höra olika vittnesmål från tågbranschen och näringslivet.
Situationen är helt oacceptabel. Både resenärer och transportköpare måste kunna lita på att tågen kommer fram i tid och att leveranser kan ske enligt avtal. Det är en grundläggande förutsättning. Resenärer bör också kunna boka sina biljetter med god framförhållning.
Ett nytt planeringssystem är en viktig omställning och en av de största förändringarna som skett inom järnvägsbranschen på väldigt länge. Införandet av planeringssystemet har medfört problem i Trafikverkets planeringsarbete. Det är bekymmersamt att järnvägsföretagen har fått svårt att planera sin verksamhet, med negativa konsekvenser för resenärer och transportköpare. Dessutom undergräver detta förtroendet för tåg som transportmedel. Jag vet att regeringen följer utvecklingen noga och har tät dialog med Trafikverket, som gör allt de kan för att komma till rätta med situationen så fort som möjligt.
Fru talman! En vanlig dag reser ungefär 290 000 mänskor med tåg. Spåren trafikeras av i genomsnitt 3 100 persontåg, och den sammanlagda sträckan de kör är 370 000 kilometer. Man kan med fog säga att utan tågen stannar Sverige. Men svensk järnväg har problem med trängsel på spåren i pendlingsområden och eftersatt underhåll, och det påverkar inte minst gods- och pendlingsflöden.
Järnvägsfrågor
Vi borde vid varje givet tillfälle diskutera just underhåll och järnvägens koppling till övriga trafikslag. I stället har vi historiskt under mina år i trafikutskottet ägnat otroligt mycket tid åt att diskutera höghastighetståg och driftsformer för underhåll. Det blir bättre pressmeddelanden av att presentera nya projekt, men tyvärr är det mer underhåll som verkligen skulle göra skillnad - inte minst i det kortare perspektivet.
Fru talman! Det finns tillfällen när ideologin blir tydlig även i infrastrukturpolitiken. I år märks de ideologiska skillnaderna i frågan om vem som ska genomföra underhållet av järnvägen. Låt mig vara tydlig: Moderaterna tror inte att framtidens moderna tågpolitik byggs genom att man går tillbaka till statliga monopol. En modern tågpolitik skapas genom en fungerande marknad och bra upphandlingar.
Fru talman! Moderaterna ser tåget som ett av fyra viktiga framtida fossilfria färdmedel. Sverige behöver en robust järnväg med bra underhåll. Moderaterna gick till val på en politik som kombinerade kraftiga underhållsinsatser med investeringar i kostnadseffektiva och kapacitetshöjande åtgärder för järnväg runt om i landet. Vi hävdade att det behövdes mer underhåll, fler spår i befintligt nät och helt nya spår när det är samhällsekonomiskt försvarbart.
Nu ser vi hur regeringen steg för steg lägger om politiken. Det handlar om förbättringar vars effekt inte slår igenom på en vecka, men förutsatt att vi prioriterar rätt kan tåget nå sin fulla potential inom en inte alltför avlägsen framtid och bidra till fler jobb, tillväxt, trygghet och sysselsättning.
Fru talman! I torsdags, den 15 juni, fattade regeringen beslut om att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett inriktningsunderlag inför den kommande planperioden 2026-2033. Vi lägger nu grunden för den kommande långsiktiga planen för landets transportinfrastruktur. Regeringen prioriterar att fortsätta förbättra den infrastruktur som finns, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt.
Regeringens prioritering är att underlätta för arbetspendling och godstrafik för att stärka jobb och tillväxt i hela landet. Regeringen betonar också vikten av underhåll och kostnadseffektiva åtgärder för att optimera transportinfrastrukturen och öka transporteffektiviteten.
Trafikverket får det uppdrag som många har efterfrågat, nämligen att ha ett tydligt trafikslagsövergripande perspektiv. Vi måste se vår infrastruktur som ett sammanhängande system där järnväg hänger ihop med väg, sjöfart och flyg. Detta perspektiv ska ligga till grund för den nya nationella planen.
Behoven är stora, dels av underhåll för att arbeta ned den stora underhållsskulden, dels av att bygga ny räls. Även om ramarna för den nya planen inte är satta kommer behoven troligtvis alltid att vara större än den ram som det beslutas om här i riksdagen. I inriktningsunderlaget ska därför Trafikverket titta på möjligheter till finansiering utöver den ekonomiska planeringsramen. Det kan handla om medfinansiering i olika former, exempelvis höjda banavgifter, men också om att säkerställa att Sverige blir bättre på att utnyttja de stöd som EU har för att finansiera infrastruktur.
Arbetet med kostnadskontroll ska stärkas. Trafikverket ska bedöma tillkommande finansiering utöver den ekonomiska planeringsramen och titta på vilka möjligheter det finns till andra former av investeringar. När nu näringslivet så tydligt signalerat att man är beredd att vara med och investera i infrastruktur är jag särskilt glad åt att Trafikverket fått i uppdrag i att titta på den möjligheten.
Fru talman! Det finns ca 15 600 kilometer järnvägsspår i vårt avlånga land. Det är som sagt kul med pressmeddelanden om nya fina projekt, men om man vill göra skillnad på kort sikt handlar det om att underhålla, optimera och komplettera. Det kommer att vara vår regerings prioritet. Då värnar vi skattepengar och möjliggör tillväxt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för anförandet och klargörandet i ett antal för Sverige väldigt viktiga frågor! Jag tänker att de partier vi representerar har samsyn i ett antal av de här frågorna, inte minst om att underhålla järnvägen och om driftsformer och effektivitet och att man behöver kunna lyfta de frågorna på många olika sätt.
Det var intressant att höra att det som under ett antal dagar har kallats ett krismöte nu bedöms vara ett rundabordssamtal, och jag tänker att det väl är en positiv beskrivning av på vilket sätt man tar sig an de framtidsutmaningar vi ser för järnvägen.
Ledamoten nämnde att inom en inte alltför avlägsen framtid ska järnvägen nå sin fulla potential. Det låter oerhört positivt och är oerhört viktigt. Samtidigt nämnde ledamoten planeringssystemet som är infört och som inte riktigt fungerar. I vårt betänkande lyfter vi också fram ERTMS och de ytterligare delar man behöver jobba med för att stärka säkerheten och möjligheterna inom hela Europa och binda samman de olika delarna. Har ledamoten och jag möjligheten att få fortsätta leva tänker jag att vi båda kommer att kallas äldre äldre den dag man enligt handlingarna vi behandlar här i dag ser att ERTMS rullats ut helt.
Därför blir min fråga på vilket sätt ledamoten ser att man, i det sammanhang där man pratar mycket om underhåll, ändå förmår göra de viktiga investeringar som krävs för att säkerställa en modern järnväg framöver. På vilket sätt tänker regeringen arbeta för att inte försinka den del vi behöver, till exempel det som är kopplat till ERTMS?
Fru talman! Det är många saker som behöver göras för att vi ska kunna utnyttja järnvägens fulla potential.
En bra start är att det finns ett enormt intresse från näringslivet, vilket var tydligt på krismötet - om man nu ska kalla det så - i dag. Det finns en stor vilja att vara med och bidra till att lösa problemen och skapa en effektivare användning av den järnväg vi faktiskt har. Jag tror att det på kort sikt kommer att vara det som snabbast kommer att ge större kapacitet i vår järnväg.
ERTMS har en bit kvar; den utrullningen har knappt börjat. Det ligger med i uppdraget att titta även på den utrullningen, men självklart har vi en utmaning där i och med att kostnaden är väldigt hög även för tågoperatörerna. Man behöver ta en diskussion framåt om hur det ska hanteras.
Fru talman! Tack, ledamoten Stockhaus, för svaret på frågan!
Det ledamoten nämnde som avslutning på sin första replik skulle jag vilja ställa ytterligare någon fråga om. Det är klart att det är oerhört viktigt att de kostnadsökningar vi har sett för ERTMS hålls nere i den stund man bibehåller kvaliteten. Ledamoten nämnde de höga kostnader som uppstår för de andra tågoperatörerna när det gäller att kunna möta det system som rullas ut på våra järnvägar.
Eftersom detta är någonting som börjar rullas ut skulle jag gärna vilja höra lite mer om hur ledamoten och regeringspartierna diskuterar på vilket sätt man avser att i närtid säkerställa att det från regeringens sida kommer att finnas resurser kopplat till detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor
Fru talman! Regeringen kommer att satsa på att se till att det vi har fungerar, och vill man åstadkomma stor skillnad i närtid handlar det om att se till att underhållet fungerar och att Trafikverket levererar det nya planeringssystemet. Det kommer att vara fokus i det korta perspektivet. Det är det som kommer att göra skillnad här och nu och skapa mer kapacitet, och det är det näringslivet efterfrågar. ERTMS är viktigt, men i det läge vi befinner oss i nu finns det andra åtgärder som är betydligt viktigare.
Regeringen kommer dessutom att ha mer pengar att satsa på befintlig järnväg, och även på ERTMS, med tanke på att vi har sagt nej till det dyra prestigeprojektet med höghastighetsjärnväg mellan våra storstäder. Det gör att vi har andra möjligheter att göra de nödvändiga satsningarna än vad den förra regeringen hade.
Fru talman! Det är alltid spännande att lyssna på ledamoten Stockhaus. Jag har några saker att ta upp.
Vi ska använda den järnväg vi har mycket mer effektivt, och det vi har ska fungera - steg för steg lägger vi om politiken. Så säger ledamoten Stockhaus.
När det handlar om det som vi socialdemokrater och även regeringsunderlaget - det vill säga Sverigedemokraterna - tycker är viktigt, nämligen att underhållet ska fungera, är hon dock väldigt tydlig med att det handlar om ideologi. Det vi vill handlar tydligen om ideologi.
Jag skulle ändå vilja ställa frågan om det inte är lika ideologiskt att tycka att det som inte fungerar ska vara kvar bara för att det är andra aktörer som driver det. Jag tycker nog att Stockhaus och hennes parti också ägnar sig väldigt mycket åt ideologi. Om vi nu gör det gör nog även Stockhaus det.
Jag är nyfiken på detta hur man ska kunna få en effektivare järnväg när man har de spår man har. Vi vet redan i dag att det är alldeles för trångt och att folk inte får plats. Varken persontrafiken eller godstrafiken får plats. Vi har väldigt mycket skogstid, alltså att tågen står stilla och väntar på att få komma ut på spåren. Maria Stockhaus säger att deras inriktning är att öka arbetspendlingen och verkligen utnyttja det som redan finns, men framtiden pratar Stockhaus ingenting om. Hur ska vi öka kapaciteten i järnvägen? Att underhålla det vi redan har ökar ju ingen kapacitet.
Jag är alltså lite nyfiken på detta. Skulle Stockhaus kunna utveckla lite grann hur man tänker kring en ökning av kapaciteten när det bara handlar om att underhålla det vi redan har?
Fru talman! Det är möjligt att Gunilla Svantorp inte lyssnade så noggrant. Jag sa nämligen också att man ska komplettera och bygga nya spår där det är samhällsekonomiskt lönsamt, och det innebär att vi absolut inte är främmande för att bygga nya spår. Vi vill dock värna skattebetalarnas pengar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor
På det möte vi var på i dag och där i princip alla de större företagen i Sverige var representerade, liksom samtliga tågoperatörer, var det väldigt tydligt att det går att få ut mycket mer kapacitet ur det befintliga järnvägssystem vi har. När det nya planeringssystemet är igång och fungerar som det ska räknar man med 5 procents högre kapacitet i systemet bara tack vare det. Kan man dessutom få till något som också diskuterades, nämligen effektivare underhåll där fönstret för att genomföra underhållet är kortare, kommer man att kunna öka kapaciteten ytterligare.
Detsamma gäller om man har en gemensam planering med alla aktörer, vilket man inte har i dag. Jag är glad att generaldirektören för Trafikverket var öppen för att ha den typen av samråd, där man gemensamt försöker hjälpas åt för att skapa mer effektivitet. Det finns alltså mycket mer kapacitet att få ut utan att egentligen bygga mer spår - även om det också absolut kommer att behövas för att öka kapaciteten.
Om man vill bygga mer spår ska man ju titta på var de största behoven finns. De två största flaskhalsarna i systemet finns på sträckorna Uppsala-Stockholm och Alingsås-Göteborg. Gunilla Svantorps regering prioriterade bort dessa två sträckor i den nationella planen. Hur tar man hänsyn till behoven i samhället när man gör på det viset - när man prioriterar bort de två rödaste av alla röda sträckor vi har i hela vårt järnvägssystem?
Fru talman! Jag tror inte att det finns någon motsättning mellan några partier om att bygga där det är samhällsekonomiskt lönsamt. Men vi måste också titta på historien och se att det vi har byggt ibland har sagts inte vara samhällsekonomiskt men faktiskt har blivit det när det väl är byggt. Lite grann måste man nog alltså fundera. Man behöver titta på historien och se vad som har hänt och vad vi har gjort.
För att svara på frågan om sträckan Alingsås-Göteborg - jag har svarat på den många gånger förut - är det ju så att Västra Götalandsregionen har ett positionspapper där alla partierna är med på att de har en prioritering och att det inte är Göteborg-Alingsås utan däremot Borås-Göteborg. Jag tror att det vore väldigt kortsiktigt att inte lyssna på de lokala och regionala politiker som över alla partigränser ändå har enats om att detta är viktigast. Min fråga tillbaka till Maria Stockhaus är därför: Tänker ni köra över alla regionpolitiker? Det var nämligen det ni började med när ni stoppade bygget av nya stambanor.
När Fehmarn Bält-förbindelsen kommer, hur ska man docka i Sverige från den? Det har vi inte fått höra ett dugg om. Vi får aldrig några svar på det. Det kommer att öka behovet av kapacitet nästan hur mycket som helst, och det enda vi hör från Stockhaus och andra är att man ska bygga och underhålla det som redan finns. Hur ska vi faktiskt kunna ta emot det gods och den persontrafik som kommer nedifrån, och hur ska vi se till att det kommer ut i världen när det blir stopp i Hässleholm?
Fru talman! Den samhällsekonomiska lönsamheten handlar ju mycket om att kunna jämföra objekt, och då måste man titta på Trafikverkets förslag till nationell plan. Väldigt många av de objekt som hamnade utanför planen hade mycket större samhällsekonomisk lönsamhet än höghastighetsjärnvägen, som låg i planen. Där måste man alltså ha gjort en tokig prioritering och inte tagit hänsyn till vilka objekt som hade den största lönsamheten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor
När man pratar med många företag i norra Sverige lyfter de sträckan Alingsås-Göteborg som en av de viktigaste att öka kapaciteten på. Det är nämligen väldigt många varor som ska gå till Göteborgs hamn, och Alingsås-Göteborg är en extremt viktig sträcka för den hanteringen. Det handlar alltså inte om att köra över någon, utan det handlar om att se till helheten: Vad behöver det svenska järnvägssystemet? Och tittar man på kapacitetsbrister i dag är det på sträckorna Uppsala-Stockholm och Alingsås-Göteborg som de allra största bristerna finns.
Sträckan Alingsås-Göteborg är väldigt viktig för Göteborgs hamn och all den export som går den vägen, liksom den import som kommer in den vägen. Sträckan Stockholm-Uppsala påverkar järnvägstrafiken till hela norra Sverige, utöver all den pendling som sker på den sträckan.
Dessa två sträckor, där de största bristerna finns, var helt bortprioriterade av Socialdemokraterna. Man har alltså kört över alla de företag i norra Sverige som är beroende av att komma till Göteborgs hamn. Man har kört över alla pendlare mellan Uppsala och Stockholm och även alla som reser upp till norra Sverige. Man har struntat helt i dem för att gå vidare med prestigeprojektet med höghastighetsjärnväg.
Det är alltid en avvägning. Vi har valt hela Sverige i stället för att fokusera på enskilda delar.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att haka i de tidigare replikerna. Maria Stockhaus pratade om ideologi och att det skulle vara det som gör att vi pratar om att ta tillbaka delar av järnvägsunderhållet. Det är helt uppenbart att det är Maria Stockhaus som har fastnat i ideologi när det gäller att det bara ska ligga i privata händer att sköta järnvägsunderhållet. Det enda vi vet i dag är att järnvägsunderhållet är dysfunktionellt. Det har utretts ett antal gånger, senast av Utredningen om framtidens järnvägsunderhåll, som pekade på att vi behöver göra förändringar därför att vi inte får till bra upphandlingar, som Maria Stockhaus pratar om ska finnas. Vi har inte en fungerande marknad på området.
Ändå vägrar regeringen att titta på frågan om att ändra järnvägsunderhållet. Vi vet att Trafikverket inte klarar av upphandlingarna därför att de inte har den kompetensen. De håller ju inte själva på med verksamheten. De behöver ta över basunderhållet för delar av sträckorna. Då kan vi få till en bra och fungerande verksamhet. Det är helt nödvändigt. Vi ser ju hur det ser ut i dag; vi ser hur dåligt underhållet fungerar kombinerat med de andra problem som finns. Jag är förvånad över att det kallas ideologi att vilja lösa uppgiften.
Frågan om järnvägens fulla potential inom en snar framtid har också tagits upp här. Jag förstår att man kan säga så eftersom man inte tittar på vad som behövs framåt. Vi vet att kapaciteten på järnvägarna behöver öka, inte minst på Södra stambanan. Då klipper regeringen bort alla satsningar som ska finnas där. Det förvånar mig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor
Fru talman! Att järnvägsunderhållet inte fungerar i dag är vi helt överens om. Det var också tydligt i dag på mötet med ett antal företag och Trafikverket, som jobbar med underhåll, att det finns mycket att göra för att underhållet ska fungera bättre.
Jag tror att det finns elva riksrevisionsrapporter som pekar på stora brister i Trafikverkets hela organisation. Jag har väldigt svårt att förstå att Daniel Helldén med flera tror att lösningen på problemen med järnvägsunderhållet är att låta denna kritiserade myndighet ta över ansvaret för underhållet.
Det finns många andra saker man skulle kunna göra för att höja kvaliteten på upphandlingarna, såsom att ha olika former av innovationsincitament hos dem som utför underhållet. Om jag får spekulera: Var finns det störst initiativförmåga när det gäller att hitta nya kreativa lösningar? Den tror jag finns hos marknaden, hos dem som genomför underhållet tillsammans med Trafikverket och hos dem som kör tågen på rälsen.
Ett sådant samarbete finns inte i dag, men det behöver etableras för att verksamheten ska effektiviseras. Då kan vi få ett mycket bättre underhåll. Det finns inga objektiva experter någonstans som pekar på att underhållet skulle skötas bättre om Trafikverket självt fick ansvar för det.
Fru talman! Stockhaus säger att inga objektiva experter säger att det skulle bli bättre om Trafikverket tog över underhållet. Det finns åtminstone flera utredningar som säger att om Trafikverket fick ta tillbaka delar av underhållet skulle de ha kompetensen för att göra upphandlingar men även en förmåga att ha överblick över bandelar där det behövs långsiktighet i stället för att olika entreprenörer hoppar in och löser uppgifter då och då.
Det är en objektiv sanning att utredningar pekar på att Trafikverket borde ta tillbaka delar av underhållet och därmed skapa kompetensen. Det värsta som finns är ju myndigheter av olika slag som gör upphandlingar utan att riktigt ha koll på vad det är man upphandlar. Jag ska inte säga att Trafikverket inte vet något om järnväg, men när det gäller upphandling av underhåll visar utredningarna att de inte kan detta därför att de sköt över all den praktiska underhållsverksamheten på privata entreprenörer och därmed tappade den kompetensen.
Det är så vi måste göra. Jag brukar säga att Trafikverket är en dysfunktionell myndighet, men det blir inte bättre av att de inte får lära sig eller får den kompetens som behövs. Det förvånar mig att regeringen så hårdnackat vill ha kvar ett system som inte har fungerat, som vi sitter fast i. Jag hoppas verkligen att regeringen tänker om.
Fru talman! Det är självklart att det är högt upp på agendan att få ordning på underhållet. Men att lösningen skulle vara att det är Trafikverket självt som ska genomföra underhållet tror vi inte på. De allra flesta experter som jag har pratat med tror inte heller på det, och det finns ett antal utredningar som direkt avråder från det. Det handlar om att Trafikverket måste ha koll på status på anläggningarna, och det kan man skaffa sig utan att vara den som har ansvaret för underhållet. Det finns mycket man kan säga om hur avtalen är utformade. De snuttifieras, det är inte funktionsupphandlingar och det finns inte några innovationsdelar i avtalet. Jag fick en positiv känsla av de dialoger som fördes i dag på förmiddagen; det finns en vilja av att komma vidare och hitta ett bättre samarbete för att höja kvaliteten på underhållet. Men det förutsätter inte att Trafikverket tar tillbaka detta i egen regi, utan det går att göra i samråd och samverkan med alla aktörer som berörs av järnvägen.
