Maria Stockhaus

Herr talman! Den linje vi har är att det finns begränsat med pengar och att man måste prioritera de projekt där pengarna gör mest nytta. Det här projektet har fått oerhört mycket kritik av Riksrevisionen och forskare. Vi får inte tillbaka nyttor som motsvarar kostnaden. Prislappen ligger nu på runt 400 miljarder, och det är väl ingen som tror att det kommer att räcka. Om man skulle fortsätta med helheten blir det av framåt 2050. Vid den tiden kommer, som jag sa tidigare, i princip alla trafikslag att vara fossilfria, och då får vi inte några större miljövinster av det här.

Det är bättre att se vad vi har på plats i dag och hur vi kan öka kapaciteten genom att bygga till och bygga om. Till exempel kan vi bygga till så att vi kan ha längre och tyngre tåg och rusta upp stambanorna så att de kan klara 250 kilometer i timmen. Det är betydligt mer kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt lönsamt. Dessutom går det snabbare att göra så i stället för att fortsätta med det här prestigeprojektet.

Man anklagar oss för att ha ideologiska skygglappar, men här finns det en tro på att tåg är lösningen på allt, vilket inte stämmer. Vi måste se till att hela systemet fungerar och att vi bygger på det system vi redan har på plats. Man ska inte bygga ett inglasat uterum på ett hus som håller på att falla ihop. Vi måste se till att det fungerar. Det finns möjligheter att göra förbättringar i det huset för att det ska fungera bättre, så att vi kan få högre kapacitet. Det finns ganska många som har idéer kring hur detta kan göras i befintligt system. Men det har man över huvud taget inte tittat på, utan man hoppar över alla steg och kör rakt på att bygga nytt. Så tycker inte vi moderater att man kan hantera skattepengar.

Fru talman! Att vi inte skulle bygga räls mellan Borås och Göteborg stämmer inte. Det jag har sagt är att man nu ska titta på kostnadsbesparingar på den sträckan utan att försena bygget. Det är absolut kvar, och det är väldigt tydligt kommunicerat att så är fallet.

Sett till persontrafiken är sträckan Göteborg-Borås jätteviktig, absolut. Men för godstrafiken med allt gods från Göteborgs hamn, som kommer att öka, kommer Alingsås att bli ett jätteproblem om det inte går att skicka godset den vägen. Då kommer det att bli lastbil därifrån, vilket vore väldigt olyckligt.

Tittar man på den nationella plan som ligger i dag ser man inga som helst lösningar för Alingsås-Göteborg i den. Det är anmärkningsvärt med tanke på att Trafikverket lyfter fram den och Uppsala-Stockholm som de sträckor där vi verkligen måste göra något, och det behöver göras nu.

Uppsala-Stockholm äventyrar ju trafiken från hela norra Sverige ned mot Stockholm. Det finns många som vill ha snabbare kommunikationer ned till huvudstaden, och det omöjliggörs om man inte får fyrspår där. Man har nu klippt band där för tredje valrörelsen i rad, men det är fortfarande bara till 15 procent finansierat och ligger fram emot 2033.

Det finns så många andra projekt att bygga som kommer före de stora prestigeprojekten och har större effekt för dem som bor vid och ska använda den här rälsen för att förflytta sig till och från jobbet.

Fru talman! Det är självklart att vi vill bygga nytt. Jag tror också att jag i mitt anförande gav uttryck för optimism kring teknikutveckling och att vi måste ta höjd för den och ha med den i vår planering.

Det som är problemet är att när man antar en nationell plan i juni ett valår är incitamenten ganska stora att trycka in så mycket som möjligt så att man får klippa så många band som möjligt. Sedan är saker och ting inte finansierade, och det har inte gjorts några vettiga prioriteringar i förhållande till vad som är lönsamt.

Jag tror att människor i sin vardag vill veta att när de tar tåget kommer de fram. De vill vara säkra på att det inte är avbrott på grund av spårbrott eller sprickor i spåret.

Vi har ett hus där taket läcker och fönstren är trasiga. Vi måste rimligen se till att det vi har på plats i dag fungerar ordentligt. Och det går mycket fortare att göra det än att bygga nytt, för att bygga nytt tar väldigt lång tid med tanke på de planeringshorisonter vi har för infrastruktur i dag.

Vi är också intresserade av att bygga ny kapacitet i det svenska nätet, men vi vill lägga fokus där vi ser att flaskhalsarna finns i systemet. Vi vet till exempel att Göteborgs hamn håller på att bygga ut och är nästan klar med det medan Alingsås-Göteborg tillsammans med Uppsala-Stockholm är allra rödast och har störst kapacitetsbrist. Då gäller det att vi åtgärdar de kapacitetsbrister som vi har i systemet först, innan vi börjar titta på att bygga ny räls och helt nya sträckningar.

Fru talman! Som jag tog upp i mitt förra replikskifte med Linda W Snecker är det faktiskt så att detta att bygga nya stambanor inte löser problemen med att nå klimatmålen till 2030. Det kommer inte att ha någon inverkan över huvud taget, för de kommer inte att vara klara. Det enda det skulle bidra till om vi fortsatte det bygget är mer utsläpp i och med att själva byggandet leder till stora utsläpp.

Regeringen har varit väldigt tydlig. Vi vill se till att vi har fungerande el.

Gunilla Svantorps parti har varit med och lagt ned kärnkraftverk. Vi hade haft lägre elpriser, mer el och större effekt i våra nät om vi hade haft de kärnkraftverken kvar.

Vi kan inte förlita oss på vind, som inte alltid blåser, så länge det är svårt att lagra den elen i någon större kvantitet.

Jag tycker att budskapet från den här regeringen har varit väldigt tydligt. Vi kommer att satsa på att bygga ut laddstolpar. Vi kommer att satsa på att bygga ut laddstolpar för tung trafik och för privatpersoner. Vi kommer att se till att det blir lättare att bygga laddstolpar där man bor så att det är lätt att ladda bilen hemma, där det oftast är billigast. Det är ganska tydligt uttalat; det ser man om man tittar på den budget som har lagts fram, och det är vi ute och kommunicerar när vi träffar intressenter. Det är jätteviktigt att vi håller fast vid det och ser till att människor kan känna sig trygga med att det kommer att finnas elförsörjning så att man kan ladda sin bil.

Fru talman! Det är viktigt att se till att vi har en fungerande elproduktion i Sverige som kan leverera el så att vi kan elektrifiera den svenska fordonsflottan. Man måste kunna ladda sin bil över hela Sverige, och därför är det viktigt att ta bort de hinder som finns för att anlägga laddstolpar i offentliga miljöer men även i bostadsrättsföreningar. Regeringen tittar nu på hur man kan snabba upp dessa processer.

Vätgas är ett intressant bränsle, och här behöver vi titta vidare på hur vi kan få fram bättre lösningar för vätgas så att man vågar satsa på den. Flera olika bränslen är ju på väg fram, och det är viktigt att vi stimulerar den utvecklingen.

Fru talman! Diskriminering mot stockholmare är ganska vanligt i talarstolen. Men under mina drygt två mandatperioder har jag rest runt i hela Sverige, och är det något jag vet om landsbygden så är det att man där är beroende av sin bil. Och det finns väl inget parti i riksdagen, förutom Miljöpartiet, som hatar bilen så mycket som Vänsterpartiet gör. Ni vill inte satsa på vägar och vägunderhåll, vilket är det man behöver för att kunna köra sin elbil. Man behöver ha laddstolpar för att kunna ladda sin bil och ha möjlighet att ladda hemma.

Det måste också finnas tillräckligt med kraft i nätet för att man ska kunna ladda sin bil. Men ni har ju valt att vara med och lägga ned kärnkraften, vilket gör att vi faktiskt inte har tillräckligt mycket effekt för att människor ska kunna koppla upp sig på nätet och ladda sina elbilar.

Höghastighetsjärnväg lyfts fram som lösningen på alla klimatutmaningar i Sverige. Men när man bygger järnväg skapas en enorm koldioxidskuld, för under byggandet släpper man ut massor i atmosfären. När detta sedan är klart 2045-2050 är troligtvis alla trafikslag fossilfria, och då kan man inte hämta hem denna skuld. Det är bättre att satsa på ett effektivt, fossilfritt transportsystem nu när det sker en fantastisk teknikutveckling än att stirra sig blind på att räls är den enda lösningen.

Det finns dessutom väldigt mycket mer kapacitet på sjön. Det hör man både när man besöker hamnar och när man träffar Sjöfartsverket. Det finns enorma möjligheter att transportera gods på sjön. Det glömmer ni bort, för det är bara järnväg som är lösningen på alla problem. Men det stämmer alltså inte.

Fru talman! Jag vet inte i vilken värld Linda Snecker lever, men inte skulle vi kunna ha nya stambanor på plats till 2030. År 2050 är det väl sagt att de eventuellt skulle vara klara. När man bygger stambanor skapar man dessutom en enorm klimatskuld, för det blir enorma utsläpp vid byggandet. Att detta skulle vara en quickfix för att nå klimatmålen är ett önsketänkande från Vänsterpartiet.

Det handlar om att alla trafikslag måste ställa om och om att använda el, biobränsle och andra typer av bränslen i alla trafikslag för att klara målet. Elektrifieringen av fordonsflottan är därför en stor fråga, och därför satsar vi pengar på en laddinfrastruktur över hela landet.

En höghastighetsjärnväg som är färdig 2045-2050 löser inte människors pendling, utan vi behöver se till att det vi redan har fungerar. På sträckan Uppsala-Stockholm behövs ett spår till, för det påverkar trafiken från hela Norrland. När det gäller sträckan Oslo-Stockholm kan man med ganska små medel öka arbetspendlingen.

Att lägga 400 miljarder på höghastighetsjärnväg som i bästa fall är klar 2050 påverkar inte vår möjlighet att nå klimatmålen 2030, utan det är som sagt rent önsketänkande.

Fru talman! Vi driver absolut på för att få till detta. Vi behöver identifiera dessa projekt och vara överens om dem för att kunna se vilka finansieringslösningar som finns.

När det gäller Lund-Hässleholm planerade man för 320 kilometer i timmen och hade lagt de nya spåren rakt, mitt ute i naturen. Jag har själv varit där nere och träffat olika intressegrupper. Det har varit enormt stora protester mot de planerade sträckningarna, och det skulle ha lett till en hel del överklaganden om man hade fullföljt de planer som fanns.

Region Skåne har tittat på att bygga spår för 250 kilometer i timmen i anslutning till befintliga spår eller i anslutning till befintlig väg, där jungfrulig mark inte skulle tas i anspråk. Om jag har förstått det hela rätt finns det bland annat en fladdermus som är på väg att dö ut, inte minst i Skåne, och som skulle riskera att försvinna helt om man följde de tidigare spåren.

Möjligheten att komma fram med ett annat läge på spåren innebär att det inte skulle bli några förseningar. Jag tror dock att 2029 är optimistiskt oavsett vilken variant man väljer, med tanke på hur lång tid våra projekt tar. Det gäller att ha en annan beredskap för hur vi ska hantera godset när Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar.

Fru talman! Jag tror att Centerpartiet skulle kunna komma överens med regeringspartierna om att börja titta på en alternativ finansieringslösning. Jag tror inte att vi skiljer oss åt där.

Den som tittar på de motioner som vi väckte när vi satt i opposition, och även lite grann på de utspel vi gjorde under valrörelsen, ser att vi faktiskt har varit tydliga med att vi vill att man identifierar ett antal projekt som skulle kunna lämpa sig för andra typer av finansieringslösningar. Öresundsbron är ett väldigt lyckat exempel.

Vi vet också att det finns väldigt mycket privat kapital som skulle vilja investera i infrastruktur. Frågan är bara hur vi hittar bra modeller för det, så att det funkar och inte blir för dyrt för dem som ska använda infrastrukturen.

Detta vill vi absolut titta på. Underhåll är ju något som det är svårare att få in privat kapital och annan finansiering för. Om vi kan se till att en del stora projekt finansieras på annat sätt frigörs ju resurser till underhåll. Jag ägnade en stor del av mitt anförande åt att tala om att vi behöver se till att det som finns på plats faktiskt fungerar.

När det gäller Skåne var det så att sträckan Lund-Hässleholm fortfarande planerades för 320 kilometer i timmen. Detta var inte fallet med Borås-Göteborg eller med Ostlänken. Man hade inte kommit lika långt, och därför fanns det möjlighet att göra ett större omtag.

Nu kommer fokuset att ligga på vad vi behöver göra för att stärka pendlingen i Skåne. Fokuset på att man ska kunna ta sig snabbt mellan Malmö och Stockholm kommer att släppas.

Fru talman! I betänkandet som vi ska debattera nu behandlas skrivelsen om nationell planering för transportinfrastrukturen 2022-2033 samt motioner från allmänna motionstiden. Det finns 329 yrkanden i motionerna. Det går alltså inte att tvivla på att infrastruktur engagerar. Det man kan undra över ibland är varför inte infrastruktur dyker upp på listan över de frågor som väljarna prioriterar. En fungerande infrastruktur är ju nödvändig för att man ska kunna ta sig till och från jobbet och att varor ska kunna transporteras inom Sverige och även exporteras. Det är ingen överdrift att säga att infrastrukturen är blodomloppet i det svenska samhället.

I Sverige finns totalt 610 500 kilometer väg, 22 800 kilometer cykelväg, 15 600 kilometer spår och ett fyrtiotal färjeleder. Till det kommer hamnar, farleder och flygplatser. Sammantaget bildar det ett transportsystem.

Fru talman! Jag tänkte göra en jämförelse. Tänk er att Sveriges transportsystem är ett hus - ett hus som i dag har ett tak som läcker, flagnande färg och trasiga fönster. Det är följden av att vi under lång tid inte prioriterat att underhålla vårt hus. När man pratar om de nya projekten i infrastrukturplanen, och det är ofta där debatten hamnar, skulle jag vilja likna det vid att man diskuterar att bygga ett inglasat uterum på vårt fallfärdiga hus. Det är ganska absurt med tanke på statusen på våra transportsystem.

Vi moderater vill prioritera att se till att den räls, de vägar, de hamnar och de flygplatser som redan finns faktiskt fungerar. Det var därför vi i den följdmotion vi skrev till den förra regeringens infrastrukturproposition gjorde en omfördelning från nya projekt till underhåll.

Att underhålla innebär inte lika många bandklippningar i en valrörelse, men bättre underhåll skulle snabbt kunna göra skillnad för alla de människor som är beroende av infrastrukturen för att få vardagen att fungera och för alla de företag som är beroende av transporter för att företaget ska överleva. Det är ett samhällsekonomiskt effektivt sätt att använda skattepengarna och också insatser som snabbare ger effekt än att bygga nytt.

Fru talman! Höghastighetsjärnväg har vi diskuterat många gånger i den här kammaren. Jag misstänker att debatten i dag inte heller är den sista. Alla fyra samarbetspartier var väldigt tydliga innan valet med att vi inte vill bygga höghastighetsbanor där fokus är att få ned restiden mellan ändstationerna. Det är inte lönsamt. I Sverige är vi för få människor för att det ska löna sig ur samhällsekonomisk synpunkt. Det finns många viktiga investeringar och mycket underhåll som har högre prioritet och som riskerar att inte bli av om man fokuserar på höghastighetsprojektet.

Riksrevisionen har granskat kostnadsökningen i infrastrukturprojekt och kritiserat det faktum att det inte finns kontrollstationer under planerings- och projekteringsfasen. Det behövs kontrollstationer där man stannar upp, tittar på kalkylen och gör bedömningen om det fortfarande är värt att satsa på projektet. Det är det vi i regeringen nu gjort med höghastighetsprojektet: Vi har konstaterat att prislappen mångdubblats, och vi har dragit i handbromsen.

Det innebär inte, som en del debattörer säger, att vi inte vill bygga räls alls. Vi tror på järnvägen, framför allt när det gäller pendling och stora arbetsmarknadsregioner. Vi vill fokusera på att bygga bort de flaskhalsar som vi ser i det system som redan finns. Göteborg-Alingsås och Uppsala-Stockholm är de två värsta sträckorna i hela systemet, och gällande nationell plan erbjuder egentligen inte någon lösning alls för dessa sträckor.

Fru talman! Transportsektorn är spännande på många sätt, inte minst när det gäller teknikutvecklingen. Nästa vecka, när det är plenifritt, ska vi moderater i trafikutskottet besöka både Einride, som utvecklar självkörande elektriska lastbilar, och Walleniusrederierna, som håller på att projektera ett oceangående fartyg som drivs med vindkraft.

Det är ibland nästan svårt att hänga med i svängarna; teknikutvecklingen går så fort. När jag började arbeta med trafikfrågorna för ungefär tre år sedan var det ingen som trodde att tunga lastbilar skulle gå att köra på el, men redan nu rullar eldrivna lastbilar ut från våra stora tillverkare. Det stannar inte där: Nya bränslen är på gång, och det som är gemensamt för dem är att alla är fossilfria.

För lite drygt ett decennium sedan kom den första Iphonen, och strax därefter kom den första Teslan. Stor skepsis mötte elbilen, som ju utmanade hela den traditionella bilindustrin. Det var alltså ungefär tio år sedan. I dagsläget står el- och hybridbilarna för 50 procent av nybilsförsäljningen i Sverige.

I dag är det många som är skeptiska till elflyget. Den förre infrastrukturministern sa till och med att elflyget inte kommer att påverka svensk luftfart. Varför skulle inte elflyget utvecklas snabbt när världen mer och mer fokuserar på att ställa om?

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alla trafikslag att vara fossilfria. Det är en utmaning politiskt. Vi måste ta höjd för teknikutvecklingen och skapa framtidens transportsystem baserat på den utveckling som vi ser är på gång.

Fru talman! Det finns anledning att känna sig hoppfull. Vi moderater bejakar och vill se initiativ för att stödja utvecklingen. Vi vill utveckla ett effektivt transportsystem - inte avveckla transporter.

Jag ser fram emot arbetet med en ny nationell plan, framtagen av partier som inser att vi behöver alla trafikslag och inte ställer trafikslagen mot varandra och som bejakar resande och de möjligheter detta ger till olika möten.

Detta ska också vara en plan som tas fram med fokus på att skattepengarna ska användas så effektivt som möjligt. Politik är att vilja, men politiken kräver också att man prioriterar. För oss moderater är det självklart att fokusera på det som ger störst nytta för de pengar vi satsar - allt annat är ansvarslöst.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Så sent som i dag gick regeringen ut med besked om förändringar för att skapa en bättre geografisk spridning så att det inte ska vara för tätt mellan flygplatserna.

Men det här handlar faktiskt om liv och död. Det handlar om hur långt jag har till en flygplats som är öppen så att man kan flyga mig till närmaste sjukhus om jag behöver specialistvård. Det handlar om att kunna bo på andra ställen i landet än i Stockholm. Här går det lätt att ta sig till sjukhus med ambulans. Det gör det inte överallt.

Det behövs fler flygplatser, och det finns en anledning till att man under pandemin utökade till 27 flygplatser. Det var för att man såg att människor blev allvarligt sjuka och kunde behöva transporteras till sjukhus snabbt.

Dessutom kan vi råka ut för skogsbränder och annat som kräver att det finns flygplatser i närheten så att vi snabbt kan stoppa bränderna och minska förstörelsen av hus och hem och även av stora skogsarealer.

Förslaget som Miljöpartiet har innebär de facto att vi går tillbaka till tio regionala flygplatser. Det innebär att vi försämrar möjligheterna till likvärdig vård ute i landet.

Det innebär också att om en region vill prioritera och ha kvar sin flygplats måste regionen och kommunen gå in och finansiera att den ska ha öppet dygnet runt. Om man vill ha den servicen för sina invånare får man dra ned på något annat, och det är oftast i regioner där kommuner har dålig ekonomi till att börja med. Då är det skola, vård och omsorg som man behöver dra ned på för att klara det här. Det är inte rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Det rimliga är att staten garanterar att det finns tillgång till beredskapsflygplatser i hela landet. Varför vill Miljöpartiet ta bort den möjligheten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! En fråga som jag tror att Helena Gellerman tog upp i sitt anförande men som vi inte har diskuterat är frågan om beredskapsflygplatser.

Pandemin och även de skogsbränder som drabbat Sverige har tydligt visat behovet av beredskapsflygplatser i hela landet, flygplatser som är redo för samhällsviktiga transporter dygnet runt. Det handlar om liv och död, om människor som snabbt behöver komma till exempelvis sjukhus och om möjligheter att rädda hus och hem om det brinner ute i landet.

Vi har också ett nytt säkerhetsläge som även det ökar behovet av beredskap i hela landet.

Fru talman! Jag undrar hur Miljöpartiet motiverar att de drar ned ersättning till beredskapsflygplatser. Det är en neddragning som skapar risken att en del av de beredskapsflygplatser vi har i dag tvingas stänga.

Herr talman! Det finns naturligtvis också andra hänsynstaganden att göra. Men med ett så oerhört stort minus som projektet har är det anmärkningsvärt att man inte har dragit i handbromsen tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Näringsliv och kommuner längs sträckorna säger att det är helt avgörande för utvecklingen i deras regioner. Jag tror inte att det spelar någon roll vem du pratar med i hela Sverige. När det gäller varenda järnvägssträcka och vägstump kommer kommuner och näringsliv i det området att säga precis samma sak. Där kommer vår svåra uppgift. Det är att prioritera.

När man gjorde Sverigeförhandlingarna hade höghastighetsjärnvägen en helt annan prislapp än vad den har i dag. Riksrevisionen har också varit kritisk till hur vi hanterar infrastrukturprojekt i Sverige. Det finns ingenstans på vägen där man gör omprövningar.

När prislappen har stigit så mycket som den har gjort måste man våga dra i handbromsen och säga: Det är inte rimligt med den enorma kostnadsökning som vi har sett när det gäller att genomföra det här projektet. Vi kan se att de pengarna kommer att göra större nytta någon annanstans. Det är svårt att göra det som politiker. Men någonstans är det vårt ansvar.

Om man vill vara ett ansvarstagande statsbärande parti som är rädd om skattebetalarnas pengar måste man säkerställa att de pengar man satsar går till rätt saker. De kommer inte att räcka till allt som alla kommuner och näringsliv i olika regioner i Sverige talar om.

Vi måste då prioritera. Vad har vi för infrastruktur på plats redan i dag? Var har vi våra flaskhalsar? Hur kan vi bygga bort dem för att skapa mer kapacitet i hela systemet?

Då är inte de nya stambanorna för höghastighetståg lösningen. De kostar alldeles för mycket pengar, och de löser inte de problem vi har i det svenska transportsystemet.

Herr talman! Min bild är ändå att Socialdemokraterna försöker att vara ett ansvarstagande och statsbärande parti. Tittar man på utgiftsområde 22 skiljer det sig väldigt lite från regeringens förslag.

Min fråga till Gunilla Svantorp handlar i stället om satsningen på höghastighetsbanor. Som ett ansvarstagande parti borde man rimligtvis vara intresserad av att de pengar man satsar används på bästa möjliga sätt där den samhällsekonomiska kalkylen pekar på plus. Det gör den absolut inte när det gäller höghastighetsjärnvägen.

Dessutom kan man i den nationella planen se de två största flaskhalsarna vi har i det svenska järnvägssystemet. Den ena finns med, fast långt fram med väldigt lite finansiering. Sträckan Göteborg-Alingsås finns inte med alls. Det innebär att det fortsatt kommer att vara problem i systemet. Här skulle man kunna åstadkomma skillnad betydligt snabbare än med de nya stambanorna.

Den stora frågan är: Hur kan man som ansvarstagande och statsbärande parti ställa sig bakom ett sådant projekt? Om man gör en investering vill man rimligtvis få tillbaka åtminstone samma pengar som man satsade eller förhoppningsvis mer. Det finns ett antal infrastrukturprojekt som pekar på plus. Men just det här har ett väldigt stort minus.

Hur kan Socialdemokraterna motivera att man trots att prislappen har ökat så mycket som den har gjort fortsätter att hålla fast vid att man ska genomföra projektet?

Herr talman! Det är viktigt att man tittar på helheten i transportsystemet och gör prioriteringar utifrån det. Då handlar det om att titta på var vi har störst kapacitetsbrister och att adressera dem först när man ska prioritera.

Många pratar om de nya stambanorna som en snabb lösning och som att vi nu kommer att kunna pendla. Men vi pratar om 2045, 2050. Hur ser transportsektorn ut då? Detta är ett projekt som inte kommer att komma på plats nu även om det skulle bli omtag i närtid. Det ligger oerhört långt fram i tiden.

När det gäller definitiva besked om exakt de tre sträckorna kommer regeringen att återkomma i närtid om vad som kommer att hända.

Mig veterligen ligger även Alingsås-Göteborg i Västsverige. Man har lagt stora pengar på att muddra ut hamnen i Göteborg för att kunna ta emot de allra största fartygen. Nu har man ett stort problem. All den kapacitet som man utökar i hamnen kommer att behöva gå på lastbil, eftersom det inte finns tillräcklig järnvägskapacitet på grund av den trånga sektorn mellan Alingsås och Göteborg.

När det gäller att transportera gods och människor norröver med tåg är Uppsala-Stockholm den sträcka där det är allra trängst. Sedan finns det andra sträckor där det är enkelspår och som också behöver prioriteras för att vi ska få bättre kapacitet i hela systemet.

Nu är det fokus på södra Sverige och alla som bor där, medan man i stort sett har glömt bort norra Sverige. Satsningarna i norra Sverige ligger så långt fram och är så lågt finansierade att de inte kommer att bli av under den här planperioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Vi behöver se över var pengarna gör mest nytta och var vi får mest valuta för pengarna rent samhällsekonomiskt. Det är så vi måste prioritera. Det är svårt att prioritera. Vi kommer aldrig att ha tillräckligt med pengar för att täcka alla behov. Men det måste handla om den samhällsekonomiska lönsamheten och var samhället får mest tillbaka av investeringen. Det måste vara de investeringarna vi satsar på, inte investeringar som höghastighetsbanorna, som visat sig vara extremt olönsamma. Det är fel sätt att satsa pengar.

Herr talman! Huruvida någon landsände är mer gynnad än någon annan vill jag ha osagt. Alla hävdar att de missgynnade. Man räknar på lite olika sätt.

Höghastighetsjärnvägen var verkligen ett prestigeprojekt från början. Man skulle kunna åka snabbt mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Det skulle gynna oss som bor i de tre städerna, men det skulle inte gynna dem som bor däremellan. Nu har projektet förändrats över tid, och det finns delar av det som vi absolut ska ta till vara bland de planeringsprocesser som har gjorts.

När prislappen har stigit med jag vet inte hur många hundra procent från ursprungskalkylen kan vi moderater önska att man någonstans drar i handbromsen. Det är också något Riksrevisionen har varit tydliga med. De kritiserade just att det inte fanns kontrollstationer på vägen där man började ifrågasätta om projektet var värt att fortsätta med, eftersom kostnaden blev ofantligt hög.

Det är viktigt att vi tittar på var det finns brist på kapacitet. Det är där vi behöver fokusera. Nu byggs Göteborgs hamn ut, men man inser att det mesta som kommer därifrån kommer att behöva gå på järnväg eftersom Alingsås-Göteborg inte har den kapacitet som krävs. Och all tågtrafik från norra Sverige fastnar i Uppsala. Det gäller även pendlingstrafiken i regionen mellan Uppsala och Stockholm där man inte får fyrspår, vilket behövs.

Det är på de två sträckorna vi har störst kapacitetsbrister. När vi ska prioritera och har begränsat med pengar måste vi titta på var de största problemen finns.

När det gäller Fehmarn Bält är det intressant. Det är flera som har lyft upp den förbindelsen. Ett stort problem där är att det är enkelspår genom stora delar av Danmark. Det kommer alltså att bli stopp långt innan man kommer till Öresundsbron. Dessutom säger Trafikverket att kapaciteten kan ökas genom att man gör justeringar i brofästena så att den trafik som ska till Sverige klarar den ökning som Fehmarn Bält innebär. Det behövs inte nya stambanor för höghastighetståg för att klara den ökningen.

Herr talman! Det stämmer att hastigheten på Ostlänken har sänkts till 250, mycket tack vare att ett flertal moderata kommunalråd har varit tydliga med att man inte kan bygga järnväg och bara snabbt köra förbi en massa orter där det bor människor som behöver kunna pendla till jobbet. Det är jättebra och viktigt.

Det kommer besked från regeringen om de tre sträckorna så småningom. När det gäller Ostlänken har man kommit långt och har fokus på pendling. När det gäller Lund-Hässleholm planerar man fortfarande för höghastighetsjärnväg. Den är alltså mer tveksam, även om man säkert kan behöva mer kapacitet även på den sträckan.

Jag skulle vilja säga att vi behöver flyget inte bara som det är i dag, utan vi kan behöva mer flyg framöver. Ju mer flyget ställer om, desto bättre blir det. Det är ett effektivt sätt att transportera på, eftersom man inte behöver bygga lika mycket infrastruktur mellan platserna. Det räcker med en landningsbana på två kilometer i båda ändarna. Sedan kan man nå olika delar av landet på det sättet. Det är ett effektivt sätt att transportera människor på i förhållande till att bygga både järnväg och väg egentligen.

När det gäller BRA:s flygning med biobränsle är deras önskan att gå vidare och kunna flyga på 100 procent biobränsle nu när de har bevisat att det går. Det är dock inte så enkelt att marknaden sköter det. Det måste gå igenom ganska många tillståndsprocesser innan man får flyga passagerare på 100 procent biobränsle. Det viktiga är att de har visat att det går. De är beredda att ta allt vad det innebär för att få det godkänt.

I fråga om Bromma och Arlanda är det intressant. Det var tydligt att många ute i landet var förtvivlade när det gällde tanken på att lägga ned Bromma. Det är svårt att förstå som stockholmare. Men det har att göra med den tillgänglighet till Stockholm som Bromma skapar. Om man ska flytta den trafiken till Arlanda behöver man dessutom bygga ut och bygga om Arlanda. Men det är Miljöpartiet inte heller beredda att göra.

Flygfientligheten kommer inte att fungera om Sverige ska ha tillväxt i och tillgänglighet till hela landet. Den här regeringen har en helt annan syn på flyget. Jag tror att hela landet välkomnar det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Herr talman! Det påstås ju ganska ofta att regeringen inte är intresserad av att bygga järnväg över huvud taget, vilket inte stämmer. Det vi vill göra är att säkerställa att det byggs järnväg där det verkligen behövs, och att den byggs så kostnadseffektivt som möjligt.

När vi ska prioritera användningen av skattepengarna måste vi titta på vad som är samhällsekonomiskt lönsamt. Höghastighetstågen är inte det. De stambanorna är inte samhällsekonomiskt lönsamma. Prislappen när Sverigeförhandlingarna gjordes var en helt annan än i dag. Det är viktigt att fokusera på att pengarna används på ett klokt sätt.

I järnvägssystemet i dag är de två värsta flaskhalsarna Göteborg-Alingsås och Stockholm-Uppsala. Ingen av dem finns med i den nationella planen utom en liten del som inte kommer att påverka trafiken särskilt mycket. Uppsala-Stockholm ligger långt fram i tiden, framåt 2033, med en väldigt liten andel av finansieringen klar. Dessa flaskhalsar kommer att bestå. De är viktiga att fokusera på. Uppsala-Stockholm påverkar dessutom trafiken i hela norra Sverige.

Vi vill bygga järnväg, bygga vidare på det som finns och bygga dubbelspår där det finns enkelspår för att öka kapaciteten. Det går fortare, är mer kostnadseffektivt och mer samhällsekonomiskt lönsamt än prestigeprojekten med höghastighetsjärnväg.

När det gäller bilar - visst, det är fantastiskt att det finns laddinfrastruktur i Stockholm. Många som bor i innerstan vågar dock inte ha elbil eftersom det är svårt att ladda. Men nu pratar vi om hela landet och om snabbladdning för tung trafik. Den förra regeringen gjorde inte särskilt mycket, vilket innebär att den omställningen kommer att bli försenad. Man vågade inte satsa på laddbara, tunga lastbilar. Det är sorgligt att den förra regeringen inte tog tag i den frågan och såg till att detta kom på plats så att det kunde bli fossilfria transporter även på vägarna.

Herr talman! Elektrifieringen är en viktig del av att ställa om transportsektorn. Det är också viktigt att se till att det finns fossilfri el. Tyvärr tar det ju lite tid innan nya kärnkraftverk finns på plats, men Vänsterpartiet har historiskt sett varit med och lagt ned befintlig kärnkraft. Även om Linda Westerlund Snecker inte var född när folkomröstningen hölls måste ledamoten ändå kunna ta ansvar för sitt partis politik i den här frågan.

Det finns väldigt många ställen där det behöver utökas till dubbelspår så att kapaciteten ökas. Men att bygga höghastighetsjärnväg för att vi från Stockholm ska kunna ta oss snabbare till Göteborg och Malmö hjälper inte tågtrafiken i hela Sverige. Det hjälper inte dem som står och fryser på tågperronger i Örebro eller Vänersborg för att ta sig upp mot Stockholm eller någon annanstans i Sverige.

Om man nu tänker sig att det ska byggas höghastighetsjärnväg pratar alla om det som det stora, fantastiska miljöprojektet. Men problemet är att när man bygger järnväg - speciellt om man använder den nya byggmetod som alla förhärligar, nämligen landbroar - går det åt otroliga mängder betong och cement. Det innebär att man bygger upp en gigantisk klimatskuld, och när det sedan är färdigt någonstans runt 2045 ska man börja beta av den. Men med vad, om alla transportslag är fossilfria?

Man måste se helheten, men jag tycker att det finns ett förhärligande av att bygga järnväg. Man tar ingen hänsyn till att det också har miljökonsekvenser. Det är inte lösningen på allt, men det är lösningen på väldigt mycket. Regeringen vill se till att bygga på det vi har och att befintlig järnväg fungerar.

Herr talman! Jag var inte riktigt medveten om att det var en klimatpolitisk debatt vi hade här i stället för en debatt om utgiftsområdet transporter. Jag kan ändå försöka att bemöta en del av det som Linda Snecker tog upp.

Jag skulle säga att Vänsterpartiets budget är en allt-till-alla-budget med lånefinansiering som om det inte fanns någon morgondag och inte heller en ekonomi som är drabbad av hög inflation. Detta tar man inget ansvar alls för i sin budget.

Ska vi göra skillnad när det gäller klimatet måste vi göra saker som får effekt. Någonting som den förra regeringen har fått väldigt mycket kritik för är just att det som man genomförde inte hade någon effekt. Hade man till exempel satsat på att bygga ut laddstolpar för lastbilar hade lastbilarna haft en möjlighet att ladda. Vänsterpartiet är precis som Miljöpartiet. Vi ska inte köra bil över huvud taget - alltså är det inte intressant att bygga laddstolpar, framför allt inte för tung trafik. Men hade den förra regeringen gjort mer när det gäller detta hade vi ju haft laddstolpar för tunga lastbilar, och de som köper tunga lastbilar i dag skulle då ha haft möjlighet till snabbladdning över hela landet. Men där valde man att inte göra tillräckligt mycket.

Vi behöver också säkerställa att vi har el som tillverkas på ett fossilfritt sätt. Vänsterpartiet är ju medskyldigt till att Sverige har avvecklat kärnkraften och nu i stället kör Karlshamnsverket för fullt när det är kallt eftersom det saknas el.