Johan Büser

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men tyvärr får vi fortfarande inga besked som kan förändra den växande humanitära katastrofen i Gaza och UNRWA:s akuta ekonomiska kris.

Låt oss återvända till Jordanien. UNRWA:s team berättade på plats att man har finansiering som räcker november ut. Därefter riskerar bland annat den vårdcentral och den skola som jag besökte att stängas ned. UNRWA är inte vilken organisation som helst; det är ett erkänt FN-organ som Sverige väljer att inte finansiera.

I Jordanien mötte jag som sagt barn som drömmer om en framtid i Mellanöstern bortom fattigdom och våld. UNRWA:s team berättade hur helt avgörande stödet från UNRWA är för de här människorna, för skolorna, för sjukvården och till och med för att få mat på bordet.

UNRWA berättade hur allvarlig deras finansiella situation är, bland annat för att Sverige har dragit in stödet. Sveriges regering bär ett mycket stort ansvar för denna utveckling. När Sverige håller tillbaka sina pengar slår det direkt mot UNRWA:s verksamhet – den verksamhet som pågår i Gaza, på Västbanken och i Syrien, Libanon och Jordanien.

Detta bör inte vara en fråga om prestige eller partipolitik. Det bör vara en fråga om barns liv, barns utveckling och barns framtid.

Internationella granskningar har redan gjorts. Kontrollmekanismerna har stärkts. EU och andra stora givare har återupptagit sina utbetalningar. Sverige står kvar – ensamt och handlingsförlamat. Tillsammans med Netanyahu och Trump står vi nu i det hörn som inte vill se UNRWA:s verksamhet och som inte vill finansiera UNRWA.

Jag upprepar min fråga till minister Benjamin Dousa: Borde inte ministern ha tagit sig tid att passa på att träffa UNRWA när de är här i Stockholm denna vecka?

Herr talman! Sverige har länge varit en av de mest pålitliga givarna till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, som vi också kallar för UNRWA. Stödet har genom åren räddat liv och gett hopp åt generationer som tvingats leva på flykt och i osäkerhet. Det har varit ett uttryck för solidaritet och ett konkret sätt att stå upp för mänsklig värdighet.

Regeringen har nu under lång tid valt en annan väg. Stödet till UNRWA är fryst. Sverige är därmed också ett av få EU-länder som håller inne sina pengar, trots att EU:s egen utrikeschef Kaja Kallas betonat hur avgörande organisationen är. Andra stora givare har dessutom återupptagit sina utbetalningar efter omfattande granskningar och skärpta kontrollmekanismer. Pengarna till UNRWA är inte bara siffror i en budget. De är skillnaden mellan liv och död. När pengarna nu hålls tillbaka står mat, mediciner och sjukvård på paus. Det blir effekten.

Vi ser hur barn i Gaza svälter. Skolor i flera länder där UNRWA verkar riskerar att stänga. Stödet från internationellt håll räcker till slutet av november. Det kan leda till att sjukvården kollapsar, för där har UNRWA en viktig roll. Här väljer Sverige att skynda på den utvecklingen och att stå vid sidan av.

Herr talman! Jag kom hem från Jordanien i går. Det var en resa tillsammans med Socialdemokraternas och Liberalernas båda biståndsorganisationer: Palmecentret och Silc. Vi var där för att diskutera Syriens framtid. Men vi gjorde också ett besök hos UNRWA, som verkar på plats i Jordanien.

UNRWA finns på Västbanken och i Gaza, Libanon, Syrien och Jordanien. Just i Jordanien har man tagit emot 2 ½ miljon palestinska flyktingar som en konsekvens av den långtgående och decennielånga israeliska ockupation som pågår. I Jordanien driver UNRWA i dag 160 skolor och många vårdcentraler. Vi besökte två av dem och träffade elevrådet. Jag såg själv barns ögon som glimmade av samma drömmar som våra egna barns. Trygghet, utbildning och en chans i livet är vad man hoppas på.

När man är där inser man att det inte är statistik. Det är människor precis som vi. Att kunna se sig själv i andra, Benjamin Dousa, är den mest grundläggande mänskliga impulsen. Den måste styra en humanitär politik värd namnet.

Mot den bakgrunden blir det ännu mer obegripligt att biståndsministern vägrar att träffa UNRWA när dess representanter dessutom är i Sverige under den här veckan. De är här i Stockholm i dag. De är redo att redogöra för sitt arbete och svara på många av de frågor som statsrådet Dousa själv brukar hänvisa till. UNRWA är redo att svara på frågor om hur de fortfarande når ut med hjälp både på Västbanken och i Gaza, trots att biståndsministern här i kammaren och på andra platser ständigt hävdar något annat.

Jag kan inte annat än att dra slutsatsen att det verkar vara politisk prestige för statsrådet Dousa och regeringen när det kommer till frågan om UNRWA:s finansiering. Därför vädjar jag nu till dig, Benjamin Dousa: Tänk inte på Socialdemokraterna, tänk inte på Magdalena Andersson, tänk inte på Morgan Johansson eller på Johan Büser, utan tänk på de palestinska barn som just nu svälter och de familjer som har förlorat allt. Tänk på att se dig själv i andra och att ledarskap nu måste handla om att kliva ur de partipolitiska skyttegravarna när människor lider.

Min fråga till ministern är avslutningsvis: Varför vägrar du att möta UNRWA när de är här mitt i en av vår tids värsta humanitära katastrofer?

Herr ålderspresident! Jag vill vara väldigt tydlig med att vi socialdemokrater tar kraftigt avstånd från den ungerska lagstiftningen om att förbjuda Budapest Pride och att vi kommer att verka kraftigt inom OSSE för att stärka hbtqi-personers rättigheter också vad gäller mötesfriheten.

Med det sagt vill jag gå över till en annan fråga till Björn Söder. Ledamoten Söder nämnde i sitt anförande utvecklingen i Georgien. Det stämmer att vi i OSSE-delegationen gjorde en resa dit. Detta var bra för att få en bättre inblick i utvecklingen i Georgien.

Det vi ser i Georgien är ju inte bara en tillfällig politisk kris. Jag skulle vilja säga att det är en medveten, stegvis nedmontering av demokratin. Regeringen har som jag sa drivit igenom en foreign agents-lag. Regeringen trakasserar civilsamhällesorganisationer, slår ned protester med våld och har till och med hotat att neka vård till nyss nämnda hbtqi-personer.

Det här är en auktoritär offensiv. Jag har själv mött organisationer i Georgien som nu fruktar för sin existens. Det är de som arbetar för kvinnors rättigheter, för pressfrihet och för minoriteters säkerhet. Det är dessa krafter – inte regeringen – som fortfarande håller fast vid de värderingar Georgien en gång förband sig till när man ville närma sig EU och närma sig och stärka sitt arbete med OSSE:s principer.

Min fråga till Björn Söder om Georgien blir därför: Hur ser Björn Söder på den georgiska regeringens agerande? Den attackerar det egna landets civilsamhälle. Tycker Björn Söder att den agerar i enlighet med de värden som OSSE står för? Och varför hör vi ibland så lite från Sverigedemokraterna när vi ser ett europeiskt land som rör sig i en så uppenbart tydlig auktoritär riktning?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill gärna anknyta till något som inte togs upp i Björn Söders anförande. Det handlar om det jag tog upp i mitt anförande: den kraftiga tillbakagång vi ser för hbtqi-personers rättigheter i flera av OSSE:s medlemsländer. Ett särskilt allvarligt exempel som nämnts är Ungern. Där röstade parlamentet i våras igenom en lag som i praktiken förbjuder prideevenemang. Budapest Pride skulle ha firat sitt 30-årsjubileum men har nu alltså förbjudits.

Det här är inte vilken parad som helst. Detta var den första prideparaden på östra sidan av järnridån efter murens fall. Att Ungern nu tystar dessa röster är ett brott mot både mötesfriheten och yttrandefriheten. Det är någonting som borde oroa oss alla, oavsett partifärg.

Vi vet ju att ledamot Söder tidigare på olika sätt har varit kritisk till pride som företeelse, bland annat här hemma i en svensk kontext. Nu ser vi dock en regim som använder en del av dessa argument för att inskränka grundläggande friheter. Det handlar inte längre om vad man tycker om pride, för det har man rätt att ha olika uppfattningar om. Detta handlar om den grundläggande friheten – rätten att samlas, att uttrycka sig och att få finnas.

Min fråga till Björn Söder är därför: Hur ser Björn Söder på det förbud mot Budapest Pride som Ungern nu inför? Och hur ser Björn Söder att vi kan försvara hbtqi-personers rättigheter inom OSSE?

Herr ålderspresident! Vi behandlar nu utrikesutskottets betänkande om OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

Under året har vi i den svenska delegationen fortsatt att vara en aktiv röst i församlingen, i en tid då OSSE:s grundläggande värden och möjligheter att verka prövas som aldrig förr. Det gäller egentligen för hela det globala systemet, med de institutioner som verkar för upprätthållandet av och respekten för den internationella rätten. Vad gäller OSSE med dess unika mandat att bygga säkerhet genom samarbete, mänskliga rättigheter och demokratiska institutioner är behoven större än någonsin tidigare under min livstid. Det är mer utmanat än någonsin.

Herr ålderspresident! Jag vill börja i Ukraina. Rysslands fruktansvärda angreppskrig och försök till total invasion och övertagande av landet har nu pågått i mer än tre år.

I februari i år reste jag till Kiev tillsammans med OSSE. Det var en resa som gjorde avtryck på djupet. Natten då vi anlände med tåget attackerades Kiev. Vi satt i skyddsrum, och vi såg byggnader som hade bombats till förstörelse i de centrala delarna av huvudstaden. För invånarna i Ukraina är det här vardag. För oss var det en påminnelse om att detta inte är en konflikt långt borta. Det är här, och det är nu. Det är i Europa.

Vi besökte även en minnesplats utanför Kiev. Det var en plats som var tillägnad unga soldater, födda 2003 och döda 2022. De var alltså endast 19 år gamla. Vi såg deras ungdomliga leenden på bilderna. Deras namn var inhuggna i sten. Det var en stark och sorglig stund, som påminde mig om vad det här handlar om: Ukraina slåss inte bara för sitt territorium. De slåss för sin demokrati, och de slåss för den europeiska säkerhetsordningen.

Vi träffade också talmannen i Ukraina. Vi träffade premiärministern, oppositionsledaren och flera civilsamhällesorganisationer. Jag slogs av enigheten men också av de allt tydligare varningssignalerna. Den politiska sammanhållningen i Ukraina utmanas. Därför måste Sverige inte bara bidra med vapen och bistånd utan också hjälpa till att stärka det demokratiska fundamentet. Det handlar om fria medier, det handlar om oberoende institutioner och det handlar om ett starkt civilsamhälle. Det är det som avgör hur ett land kommer att se ut också efter krigets slut.

Herr ålderspresident! Tillsammans med tio andra riksdagsledamöter från flera partier var jag valobservatör i Georgien i höstas. Det är ett land där EU-stödet är starkt bland befolkningen men där den styrande regeringen rör sig i motsatt riktning.

Foreign agents-lagstiftning, angrepp på civilsamhället och övervåld mot demonstranter är bara några händelser att nämna, men de är inte isolerade. Det är ett mönster. Vi som var valobservatörer på plats såg hur makten utnyttjas för att manipulera valprocesser och tysta opposition. Det är inte längre en demokrati under utveckling i Georgien. Det är en demokrati på kraftig reträtt. Och det sker samtidigt som den georgiska regeringen aktivt fjärmar sig från EU och skjuter upp sina anslutningsförhandlingar. Det är en farlig utveckling i vår del av världen.

Sverige och EU måste även i Georgien vara tydliga med sitt stöd till civilsamhället och till dem som fortfarande kämpar för demokrati, jämställdhet och minoriteters rättigheter. De finns där, och de behöver oss. Jag hoppas att vi i debatten här i dag kan stå enade i fördömandet av den mycket allvarliga utvecklingen i Georgien.

Herr ålderspresident! Vi har också sett hur hbtqi-personers rättigheter förtrycks och förkastas i flera OSSE-länder.

I Ungern har det införts lagar som förbjuder deltagande i eller anordnande av prideevenemang. Budapest Pride, som skulle ha firat 30 år i sommar, har förbjudits. Det är ett grovt brott mot mötesfriheten och yttrandefriheten och mot människors rätt att vara sig själva.

Samtidigt som detta sker i Ungern ska jag själv här i Sverige på lördag gå i West Pride-paraden hemma i Göteborg. Det är för många av oss en självklarhet att delta där. Men fortfarande möts människor också i vårt land av förtryck och blir begränsade i att vara de som de är.

Vi har politiska krafter här i Sveriges riksdag som har jämställt prideparader med legitimering av pedofili. I kommuner där högerkrafter styr vill man ta bort möjligheten att hissa regnbågsflaggan på kommunala byggnader. Det är en flagga som symboliserar alla människors lika värde.

Ja, det är viktigt för mig att gå i West Pride-paraden hemma i Göteborg, Men det är också viktigt att här i riksdagens kammare tydligt uttala stöd för Budapest Pride och fördöma det förbud som Ungerns regering nu vill införa. Sverige ska vara en tydlig röst för hbtqi-personers rättigheter i EU, i OSSE och globalt. Vi måste försvara rätten att leva öppet, fritt och jämlikt oavsett om det sker i Budapest, Batumi eller Borås.

Herr ålderspresident! Ett särskilt oroande exempel på tillbakagången för demokrati och mänskliga rättigheter finner vi i Turkiet. Under det gångna året har turkmenska aktivister deporterats från Turkiet, inte för brott utan för sina åsikter. Det är en del av ett större mönster där Turkiet använder rättssystemet som ett verktyg för att tysta oppositionella, minoritetsföreträdare och journalister.

Vi känner igen detta från flera år tillbaka och inte minst nu i närtid genom fallet med den svenska journalisten Joakim Medin, som greps och hölls fängslad i samband med sin rapportering om kurdernas situation i landet. Hans vittnesmål och arbete har belyst hur Turkiets auktoritära utveckling särskilt drabbar dem som rapporterar om mänskliga rättigheter och utsatta grupper. Att vara journalist eller aktivist i Turkiet i dag är för många förenat med livsfara.

Samtidigt ser vi hur detta förtryck inte stannar vid landets gränser. Turkiet utövar påtryckningar också i exilmiljöer genom hot, övervakning och internationella arresteringsorder.

Det här kräver ett skarpt svar från hela det demokratiska samfundet, från Sverige och från OSSE eftersom det står i bjärt kontrast till OSSE:s principer att fängsla journalister och deportera politiska oppositionella.

Herr ålderspresident! Vi blickar även västerut mot USA, ett land som säger sig vara världens främsta demokrati. USA är i dag ett land i förfall, ett land där stödet till Ukraina vacklar, konspirationsteorier vinner mark och det som borde vara en självklarhet, att acceptera korrekta valresultat, inte längre är det. Det är allvarligt, och det påminner oss om att demokratin aldrig någonsin kan tas för given någonstans. Det som sker i USA är ett symtom på den globala trenden att demokrati, internationell rätt och respekt för andra hotas. De högerpopulistiska, auktoritära och på vissa håll fascistoida vindar som vi ser runt om i världen är ett allvarligt hot mot vår fred och mot vår framtid.

Herr ålderspresident! En viktig del av vårt arbete är valobservationerna. Jag har under min tid i den svenska delegationen observerat i bland annat Serbien, Albanien, Kazakstan, USA, Ukraina, Uzbekistan och många fler länder. Det arbete som vi genomför tillsammans med parlamentariker från olika partier från andra länder är viktiga insatser för demokratin. Vårt internationella arbete är också ett sätt att visa solidaritet. Det är när vi lyssnar på människor på plats, på opposition, på civilsamhälle och på marginaliserade grupper, som vi förstår vad som står på spel.

Jag vill tacka vår svenska delegation, vårt sekretariat och våra kollegor i OSSE för ett viktigt och meningsfullt år. Utmaningarna är stora, men just därför är arbetet viktigare än någonsin.

Herr ålderspresident! Det finns ett uttryck och en paroll som vi socialdemokrater ofta använder i vårt internationella arbete: ”Alla folks frihet, hela världens fred.” Jag har ofta tänkt på det under resor i mina uppdrag. Jag tänkte på det när jag befann mig på det sydafrikanska barnhemmet med den föräldralösa och hivsmittade pojken. Jag tänkte på det när jag reste i Israel och det ockuperade Västbanken och när jag passerade checkpointen där. Jag tänkte på det när jag satt i skyddsrummet i Kiev.

Vi som är parlamentariker, oavsett om det är i Sveriges riksdag eller i USA:s kongress, har alla ett ansvar för att verka för en bättre värld, för alla människors lika värde och för alla människors frihet. Det är för den friheten som vi arbetar också här hemma i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Herr talman! Den här debatten har verkligen visat att trycket i Sverige nu ökar och att regeringen inte längre kan vara passiv. Vi socialdemokrater har här i kammaren länge talat om både fördömande av Hamas och det fördömande som rättmätigt och väldigt kraftfullt borde gå mot det Israel nu gör.

När det gäller frågan om UNRWA och biståndet säger de humanitära principerna att bistånd ska styras av behov – inte av politik. Regeringen valde trots det att säga nej när Sidas humanitära experter ville återuppta det svenska stödet till UNRWA. Myndighetens generaldirektör slog fast: Vi styrs av regeringen. Det är ett allvarligt avsteg från svenska biståndsprinciper.

Biståndsministern själv säger att beslutet motiveras med att andra aktörer kan ersätta UNRWA och att organisationen är problematisk. Men det stämmer inte. Sida säger själv att ingen annan kan fylla tomrummet.

Jag frågar utrikesministern: Delar utrikesministern biståndsministerns bild, eller litar hon mer på EU:s utrikeschef Kaja Kallas, som uttryckligen varnar för den desinformation om UNRWA som Sveriges regering bidrar till att sprida?

Sverige är det enda land som har fattat beslut om att permanent avsluta stödet till UNRWA. Det är ett beslut som utrikesministern är ansvarig för. Regeringen säger nej till att frysa handelsavtalet. Regeringen säger nej till att stoppa import från ockuperad mark, och regeringen säger nej till att sätta kraft bakom orden av fördömande mot det som nu pågår mitt framför våra ögon.

Apropå att plocka inrikespolitiska poänger vill jag slutligen säga att människor med bakgrund i Palestina dagligen tackar oss socialdemokrater för att vi står upp för den internationella rätten. Det räcker att gå ut på sociala medier för att se medborgare, kändisar, artister och folkrättsexperter som säger: Nu är det dags att höja den svenska rösten.

(Applåder)

Herr talman! Över 50 000 människor är döda. FN-byggnader bombas, sjukhus raseras, hjälparbetare dödas, mat och vatten blockeras och barn svälter ihjäl. Detta är inte bara ett krig; det är ett folkrättsbrott i realtid. Det är de värsta krigsbrotten som vi har sett sedan andra världskriget.

Internationella domstolen har slagit fast att ockupationen är olaglig. Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister Netanyahu, och det internationella samfundet måste agera.

Vad gör då Sveriges regering? Jo, man fryser stödet till UNRWA. Man vägrar ställa sig bakom flera europeiska länders krav på att frysa EU:s handelsavtal med Israel. Man säger nej till att stoppa import från ockuperad mark, samtidigt som det har serverats vin därifrån inom Regeringskansliet.

Herr talman! UNRWA är den enda organisation som har kapacitet att nå fram i Gaza. Under vapenvilan i vintras lyckades de vaccinera 200 000 barn, förse en halv miljon människor med rent vatten och ge vård till över 350 000 Gazabor. Sida har bedömt att ingen annan aktör kan ersätta UNRWA. Det säger FN:s generalsekreterare. Det säger EU:s utrikeschef Kaja Kallas. Det säger Röda Korset, Rädda Barnen och Läkare Utan Gränser.

Trots det fortsätter regeringen att hävda, senast i Rapport häromkvällen via biståndsminister Dousa, att andra kan fylla tomrummet och att UNRWA är en olämplig organisation på grund av tveksamma skolböcker och kopplingar till Hamas. Sverige är nu det enda land i EU som inte stöder UNRWA. EU:s utrikeschef har varnat för att sprida desinformation om UNRWA, likt den som Dousa nu sprider.

Detta är ett svepskäl för att gå Israels ärenden, och vi beklagar att regeringen gör detta. Vi är många i Sverige som faktiskt skäms för det här.

Herr talman! De humanitära principerna är också tydliga när det gäller biståndet. Det ska styras av behov, inte av politik. Bistånd ska bygga på opartiskhet, effektivitet och professionella bedömningar. Men det som sker nu innebär att vår svenska regering frångår de principerna. När Sidas humanitära experter med full insyn i läget i Gaza rekommenderar att stödet till UNRWA ska återupptas väljer regeringen att säga nej. När Sidas egen generaldirektör får frågan om varför svarar han: Vi styrs av regeringen.

Detta är ett tydligt exempel på politisk styrning av humanitärt bistånd, och det innebär ett direkt avstånd från de principer som Sverige under lång tid har lovat att stå upp för.

Herr talman! Jag frågar mig: Hur kan regeringen med bibehållet samvete fördöma Rysslands brott i Ukraina men inte med full kraft agera för de svältande barnen i Palestina?

Internationell rätt måste gälla överallt, inte bara där det passar. Vi är många här i kammaren och bland svenska folket som kräver att Sverige återupptar stödet till UNRWA, agerar för en omedelbar vapenvila, slår fast att blockaden måste upphöra och stöder konkreta sanktioner mot ockupationen.

Det här handlar inte om att välja sida i en konflikt. Det handlar om att välja sida för folkrätten, för människovärdet och för livet. För att vara människa är att se sig själv i sin nästa.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaren på frågorna i min interpellation.

Jag tvivlar inte på utrikesministerns personliga engagemang i dessa frågor. Jag tvivlar heller inte på att både Fredrik Reinfeldt och många andra moderater, både här i kammaren och runt om i landet, står upp för hbtqi-personers rättigheter och verkligen tror på idén att man ska ha rätt att älska vem man vill. Det vi socialdemokrater är kritiska till i frågan är det vi har påtalat: bakgården där Sverigedemokraterna befinner sig och de väldigt allvarliga uttalanden som har gjorts.

Sverigedemokraterna är en del av det nuvarande regeringsunderlaget. Vi kan beklaga det, och vi är rädda för, att det kan innebära en risk när det kommer till de här frågorna längre fram om Sverigedemokraterna ska fortsätta att ingå i ett regeringsunderlag till höger.

Fru talman! När ett EU-land förbjuder pride förbjuder man inte bara ett evenemang. Det inledde jag med att säga. Man förbjuder människor att synas, att höras och att finnas. Vi i Sverige har ett ansvar att agera och att reflektera, för vi får inte tro att våra rättigheter är orubbliga. De måste försvaras varje dag, i varje beslut och i varje allians.

Sverige är och har varit ett föregångsland för hbtqi-rättigheter. Det ska vi fortsätta vara. Den visionen delar jag med utrikesministern. Det kräver att vi inte bara talar utan också agerar.

Fru talman! Jag ställde den här interpellationen mot bakgrund av att Stockholm Prides ordförande hörde av sig och kände en stark oro för förbudet mot Budapest Pride. Men det finns också en oro bland många hbtqi-personer här hemma. Den ska vi ta på allvar, och detta ska vi samverka kring, för att stå upp för alla människors lika värde.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag vet att vi i sak delar samma oro för utvecklingen i Ungern när det gäller de här frågorna.

Ungerns prideförbud är som sagt inte en olyckshändelse. Det är en del av en större, auktoritär, internationell strategi som går ut på att man börjar med att tysta minoriteter och stigmatisera hbtqi-personer och så småningom attackerar stora delar av civilsamhället. Det är samma mönster som vi ser i andra länder där demokratin är på tillbakagång. För närvarande är det alltför många länder som faller in under det.

Ungern bryter mot EU-fördraget. Artikel 2 slår fast att unionen bygger på respekt för mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter och jämlikhet. Sverige borde driva på, och ska fortsatt driva på, för att EU använder de mekanismer som faktiskt finns, både rättsliga och ekonomiska, när ett medlemsland systematiskt bryter mot dessa principer.

Precis som min kollega ledamoten Daniel Vencu påpekade måste vi här hemma också se till vår egen bakgård. På den bakgården hittar vi Sverigedemokraterna.

Jag kan bara beklaga att Moderaterna i regeringsställning har valt att samarbeta med detta parti. Sverigedemokraterna har gång på gång visat hur de ser på hbtqi-rörelsen. Vi har hört framträdande SD-politiker säga att pride är ”ett perverst jippo”, att regnbågsflaggor inte hör hemma på offentliga byggnader och att RFSL:s skolbesök är sexpropaganda. Vi har också hört företrädare jämställa deltagande i prideparaderna med att legitimera pedofili. Det är fruktansvärt, och det skapar oro. Tyvärr underminerar det också förtroendet för att regeringen fullt ut, till hundra procent, står upp för hbtqi-personers rättigheter även här hemma.

Här är det viktigt att utrikesministern är tydlig. Jag tycker också att vi har sett att utrikesministerns engagemang har varit tydligt i dessa frågor. Men jag skulle ändå vilja fråga utrikesministern: Hur ser utrikesministern på att regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna konsekvent ifrågasätter pride och hbtqi-rörelsen i Sverige? Hur ser hon på risken att det kan påverka regeringens trovärdighet i dessa frågor?

(Applåder)

Fru talman! Tack till utrikesministern för svaret!

Fru talman! Bakgrunden till interpellationen, förutom att det här är en väldigt viktig och central fråga, är att jag och mitt parti blev kontaktade av Stockholm Prides ordförande Mikael Budryk, som uttryckte en mycket stark oro över det som nu pågår i Ungern.

Fru talman! Budapest Pride är mer än en festival. Det är en symbol för frihet, för mod och för mänskliga rättigheter. Det är en plats där människor har fått känna stolthet i ett samhälle där de länge har tvingats dölja vem de är.

I år skulle Budapest Pride ha firat sitt 30-årsjubileum som den första pridefestivalen i Östeuropa efter järnridåns fall. Men i mars röstade det ungerska parlamentet igenom en lag som gör det olagligt att arrangera eller delta i evenemang som handlar om ”homosexualitet”. Det gör alltså pride olagligt. Det gör synligheten olaglig, och det är ett försök att förbjuda kärleken. Det här är inte bara en attack mot hbtqi-personer, utan det är ett angrepp på yttrandefriheten, mötesfriheten och EU:s allra mest grundläggande värden.

Fru talman! Det här är inte ett isolerat ungerskt problem, utan det är en del av ett bredare mönster. Vi ser det i Ryssland, där all prideverksamhet är förbjuden. Vi ser det i Uganda, där homosexuella nu riskerar dödsstraff. Vi ser det till och med i USA, där delstater under Trumps ledning har börjat förbjuda undervisning om könsidentitet och dra tillbaka skydd för transpersoner. I Polen har det varit en debatt om hbtq-fria zoner. Vi ser det alltså på många håll.

Vi måste tala om vad som sker i vår egen union. Ungern är EU-medlem. Detta är en attack från insidan – ett medlemsland som nu förbjuder människor att samlas och uttrycka sin identitet. Jag uppskattar utrikesministerns ord om oro. Jag uppskattar utrikesministerns engagemang i de här frågorna. Jag vet att engagemanget finns, och det ska inte förringas.

Men det är inte konstigt att hbtqi-personer också här i Sverige nu känner en växande oro, vilket Stockholm Prides ordförande också flaggar för. När rättigheter tas bort i demokratiska länder undrar man hur trygg man själv är.

Min fråga till utrikesministern är därför: Kommer Sverige inom EU och bilateralt att vidta konkreta åtgärder för att stödja arrangörerna bakom Budapest Pride och tydligt markera mot den ungerska lagstiftningen? Det skulle till exempel kunna göras genom diplomatisk närvaro, genom stöd till civilsamhället eller genom åtgärder inom EU:s rättsstatsmekanism.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaren på min interpellation. Ukraina kämpar som vi vet för sin frihet, men Ukraina kämpar också för sin demokrati. Demokratin är inte självklar, inte i Ukraina och inte heller på många andra ställen i vår värld. Vårt stöd ska inte stanna vid militär hjälp, utan vi ska bygga förtroende, institutioner och deltagande.

Vi har också någonting i Sverige som många andra länder inte har. Vi har faktiskt en bred politisk enighet här hemma i stödet för Ukraina. Det är väldigt glädjande. Detta tackar jag för att utrikesministern är en bärare av. Det är vi socialdemokrater också, och vi kommer att fortsätta med vårt engagemang för Ukraina.

Blickar vi ut ser vi oroväckande att stödet till Ukraina nu ifrågasätts i USA. I flera EU-länder växer splittringen. Det var också något som både jag och min kollega ledamoten Ödebrink märkte i måndags när vi träffade flera länder i OSSE:s parlamentariska församling. Det är oroande.

Som sagt: I Sverige står vi enade. Det är en styrka, och det är ett ansvar. Min avslutande uppmaning till utrikesministern i den här interpellationsdebatten är: Låt oss fortsätta använda den svenska enigheten och det förtroende som vi har byggt upp gemensamt för att fortsätta spela en mer aktiv roll i att stötta Ukrainas demokrati långsiktigt och strategiskt.

(Applåder)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för ett seriöst svar på frågan!

När det gäller Ukraina är vi överens om relativt mycket, och det är bra. Men jag tror ändå att Sverige redan nu ska förbereda sig för att ta en aktiv roll i ett kommande val i Ukraina, även om det, precis som utrikesministern påpekar, kommer att ta ett tag. Vi kan notera att opposition och regering i Ukraina åtminstone är överens om att man efter en eventuell vapenvila bör vänta sex månader med att hålla val. Det hörde jag och ledamoten Ödebrink senast i måndags på vårt möte med OSSE.

Fru talman! Att organisera ett val i ett land där delar av territoriet är ockuperat, där miljontals människor är på flykt och där informationspåverkan är konstant är bland det mest komplexa man kan göra. Jag var, som jag nämnde tidigare, i Moldavien och observerade i utbrytarregionen Transnistrien precis intill. Jag fick lära mig mycket om både OSSE:s arbete med medling där och hur man de facto organiserar ett val när delar av landets territorium helt enkelt är ockuperade.

Jag har sagt att jag tycker att Sverige kan bidra i och föra samtal med den ukrainska valmyndigheten, med andra internationella organisationer och med civilsamhället om vad som behövs för att ett legitimt val ska kunna hållas. Det handlar förstås om att bygga kapacitet och inte bara om att skicka valobservatörer på valdagen.

En viktig och central fråga att fundera på är hur vi säkrar informationsflödet till medborgarna. Vi vet att Ryssland lägger enorma resurser på desinformation – det har vi talat om – i både Ukraina och andra miljöer. Ganska nyligen hade vi en delegation från Moldavien på besök i Sveriges riksdag. De tog upp just problematiken med desinformation. Sverige har en viktig roll i att stödja oberoende medier, särskilt de som verkar digitalt och som också riktar sig till flyktingar i Europa.

Civilsamhället i Ukraina är glädjande nog starkt, men det är hårt prövat. Många organisationer arbetar redan med att övervaka offentliga beslut, stärka minoriteternas röster och möjliggöra för kvinnor och unga att både delta och bidra i det ukrainska samhället. Men deras resurser är såklart begränsade. När vi talar om valförberedelser bör vi också tala om stöd till dessa grupper.

Vi måste även ta höjd för att det inte bara handlar om teknik utan också om legitimitet. Ett val som sker i skuggan av ett eventuellt avslutat krig riskerar såklart att ifrågasättas, särskilt om det sker i ett klimat med intern politisk misstro, som jag nämnde tidigare. Det är därför viktigt att Sverige, som är en trovärdig och bred, enad aktör, hjälper till att lägga grunden för öppenhet och delaktighet redan nu.

Jag skulle vilja höra hur utrikesministern ser på att Sverige skulle kunna bidra med stöd till valmyndigheten, till att stärka oberoende medier och till civilsamhället, så att vi också motverkar desinformationen.

Fru talman! När jag i februari reste till Ukraina med OSSE fick jag med egna ögon se något som är svårt att beskriva och omöjligt att glömma. Jag fick se en del av krigets verklighet.

Vi rullade in med tåget i ett mörkt Kiev, tidigt på morgonen – en natt då staden attackerades. Under resan de få dagar vi var där fick vi, liksom många andra som har besökt Ukraina eller befinner sig i Ukraina, sitta i skyddsrum. Människor som bor och lever i Ukraina är vana, och vi som är där tillfälligt är inte vana. Det här var en upplevelse som gör det omöjligt att prata om Ukraina som en konflikt långt borta. Ukrainas konflikt är på sätt och vis också här. Det är nu och det är Europa.

Ett annat besök som vi gjorde under vår resa till Ukraina var att åka till en minnesplats tillägnad unga människor strax utanför Kiev. En del av dem var födda så sent som 2003. Några av dem var så unga som 19 år när de gav sina liv i kampen för att försvara sitt land. Det var en av de mer gripande upplevelserna i mitt liv att se minnesplatsen och tänka på alla de liv som inte fick levas. De slogs för ett fritt, demokratiskt samhälle – värderingar som vi delar i Sveriges riksdag.

Under resan träffade vi talmannen, premiärministern och den tidigare presidenten Porosjenko. Vi mötte både regering och opposition. Det som slog mig då var hur imponerande enigheten, som man har lyckats upprätthålla, har varit sedan Rysslands fullskaliga krig inleddes 2022. Men på senare tid har jag i möten med ukrainska parlamentariker och oppositionella, och Porosjenko själv, hört varningssignaler om att den politiska sammanhållningen börjar utmanas. Därför är det viktigt att Sverige och det internationella samfundet stöder Ukraina inte bara militärt utan också demokratiskt.

Fru talman! Jag har själv ett särskilt intresse för val och demokratiska processer. Jag har varit valobservatör för OSSE flera gånger i USA, på västra Balkan, i Centralasien, nyligen i Moldavien och tidigare även i Ukraina. Jag har en del av de insikter som krävs för att genomföra val i svåra sammanhang. Och det är därför jag har ställt interpellationen.

Ukraina är, precis som utrikesministern påpekar, inte redo att nu hålla val. Men när den dagen kommer, vilket vi hoppas, måste allt finnas på plats. Det handlar om tillit, infrastruktur, oberoende medier, fungerande valadministration och möjlighet för flyktingar och internflyktingar att delta. Sverige ska naturligtvis vara redo att bidra, inte i sista stund utan i god tid.

Vi hör nu tal om en eventuell vapenvila, även om jag och andra självklart tvivlar på Rysslands verkliga intentioner att uppnå en vapenvila. Ändock är det tal om val mer än vad det har varit under tidigare år av detta fruktansvärda krig. Därför har jag en uppmaning till utrikesministern: Det kan vara klokt att ta vissa initiativ bilateralt via OSSE och EU för att säkerställa att ett framtida val i Ukraina blir både fritt och rättvist och att Sverige ger signaler om att vi är villiga att bidra till valet på ett bra sätt.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för debatten rörande min interpellation!

Jag tycker att det är positivt att utrikesministern ser positivt på att titta närmare på smarta sanktioner. Jag tror att det är otroligt viktigt att utforma sanktioner på ett sådant sätt, när vi ser över 7 miljoner människor på gränsen till svält. Som sagt räcker en månadslön i många fall endast till två kilo kött.

Vi behöver vara överens om att Syrien inte får glömmas, och vi måste agera – politiskt, ekonomiskt och moraliskt. Sverige har varit en viktig röst och en stor biståndsgivare under lång tid. När biståndet minskar så alarmerande i världen – inte minst när det gäller USAID som nämndes tidigare i debatten – är det viktigt att Sverige inte vänder bort blicken utan är med och bidrar.

Vi vet att det sannolikt inte kommer att hållas val i Syrien på minst fyra år. Detta är någonting jag ser allvarligt på och som Socialdemokraterna tycker är viktigt. Jag utgår från att också utrikesministern i sina kontakter kommer att framföra att val måste hållas i Syrien.

Civilsamhället är en viktig garant framöver. Det behöver stärkas för att öka människors möjlighet till organisering i landet. Vi kan behöva fundera ytterligare på hur vi bäst stärker dessa aktörer: de små lokala organisationerna, kvinnoföreningarna och ungdomsnätverken.

Jag vill tacka för den här debatten. Jag ser fram emot att utrikesministern tar initiativ för att ändra sanktionsregimen så att hjälpen som Röda Korset och Röda Halvmånen efterfrågar kommer fram.

Fru talman! Tack till utrikesministern för svaret!

Jag tycker att det är välkommet att utrikesministern säger att regeringen kommer att se över hur man på bästa sätt kan stötta demokratiutveckling i Syrien. Jag har respekt för att sanktionsfrågan är svår, precis som utrikesministern säger.

Utrikesutskottet träffade Röda Korset här i riksdagen för ett tag sedan. Röda Korset framförde just det stora behovet av att se över sanktionerna och titta på smarta sanktioner. Det skulle vara välkommet om Sverige drev på för detta. Jag noterar att utrikesministern är öppen för det, och det tycker jag är positivt.

Såväl Röda Korset som Röda Halvmånen och FN-organ säger samma sak: De juridiska undantagen finns, men bankerna vågar inte eller kan inte förmedla pengarna. Stödet blir därför inte effektivt.

Så till frågan om återvändande, som jag var inne på tidigare. Många syriska flyktingar vill återvända, särskilt de som lever i andra länder nära Syrien. Men när de gör det märker de att det inte går. Sjukhusen fungerar inte. Det finns ingen sophämtning, och ibland finns det heller inget vatten.

Menar vi allvar med att skapa förutsättningar för dessa människor att återvända är det viktigt att vi inte bara bidrar med nödhjälp. Det kräver bistånd som stärker samhällsfunktioner också på den lokala nivån, alltså bistånd som går inte bara till nödhjälp utan också till långsiktig demokratisk utveckling. Det kan inte nog betonas.

Fru talman! Jag vill också lyfta fram det program som den nye syriske ledaren alSharaa nyligen har presenterat. Det är ett förslag till en övergångsregering och en möjlig framtidsplan för ett demokratiskt Syrien.

Det finns inga enkla vägar framåt, men detta initiativ har i alla fall väckt försiktig optimism hos en del av diasporan här i Sverige. Jag har träffat några som tillhör den. Det skulle kunna vara ett försök att samla oppositionella krafter att skapa en plattform för samtal och inkludering – inte bara mellan individer utan också mellan olika etniska och religiösa grupper.

Jag klandrar inte heller den delen av diasporan som känner starkt tvivel angående detta. Precis som utrikesministern har nämnt har vi i närtid med fasa sett våldsamheter och övergrepp i Syrien mot såväl alawiter som andra grupper.

Jag undrar hur utrikesministern bedömer initiativet från alSharaa och den nya övergångsregeringen. Ser utrikesministern detta som ett seriöst steg mot en möjlig övergång till ett demokratiskt Syrien?

Jag vill också ta upp frågan om Syrien som ett land av minoriteter, fru talman. Det är förstås viktigt att alla minoriteter inkluderas i återuppbyggnaden. Sverige måste stödja detta som en inkluderande demokratisk utveckling där alla grupper får plats.

Med det sagt ser jag fram emot utrikesministerns svar angående hur hon ser på övergångsregeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation!

Jag har träffat många människor från Syrien som lever här i Sverige. Några har blivit nära vänner till mig. Andra har jag mött i samtal med diasporan, där det ofta funnits en dubbel känsla: lättnaden över tryggheten här, men också en djup oro för vad som händer i det land de tvingats lämna.

Det är för deras skull – och för Syriens framtid – som vi måste prata om Syrien här i kammaren, inte som en konflikt långt borta utan som en verklighet där 7,2 miljoner människor i dag är i akut behov av humanitär hjälp, där en månadslön ibland bara räcker till två kilo kött, där barn växer upp i ruiner och där människor som försökt återvända har tvingats fly igen, inte för att de förföljdes utan för att det inte går att överleva i hemlandet.

Fru talman! De internationella sanktioner som har funnits och som i dag finns mot den syriska regeringen har ett syfte: att ställa ansvariga till svars. Men vi måste också våga tala om de konsekvenser som sanktionerna får. Röda Halvmånen, som står för 80 procent av den humanitära hjälpen i Syrien, vittnar om att pengarna inte kommer fram. Bankerna vägrar. Byråkratin kväver hjälpen.

Det är dags att Sverige kliver fram och driver på inom EU för smarta sanktioner – sanktioner som träffar regimtjänstemän och krigsförbrytare men som inte hindrar sjukhus från att få sprutor eller barn från att få mat.

Här hemma ser vi hur regeringen minskar det generella svenska biståndet i rask takt. Vi har också fått nyheter från andra sidan Atlanten – från president Trump – om att USAID, som länge varit en hörnpelare när det gäller det svenska biståndet till Syrien, också drar tillbaka stora delar av sitt stöd.

Om USA lämnar det här ofattbara vakuumet efter sig, är det då läge för Sverige att backa generellt från det svenska biståndet? Vi socialdemokrater har uppfattningen att Sverige borde ta större ansvar.

Regeringen talar ofta om mer arbete i närområdet. Det är en uttalad strategi. Jag menar att det på sikt blir en farlig reträtt, för Syrien är inte bara vårt moraliska ansvar. Det är också avgörande för regional stabilitet och säkerhet i Mellanöstern.

Vi måste tala om Syriens framtid. Syrien ska vara ett land där inte bara vissa grupper får plats, för då blir det aldrig ett stabilt Syrien. Kurder, druser, alawiter och kristna – alla måste få sin plats i ett nytt, demokratiskt system. Sverige ska vara en garant bland flera andra för deras rättigheter.

Därför skulle jag vilja följa upp min interpellation och fråga utrikesministern hur hon ser på behovet av att Sverige tar initiativ för att reformera sanktionssystemet till ett smartare, mer effektivt verktyg och hur hon ser på risken att Sverige i skuggan av minskat USA-stöd också viker undan från sitt ansvar, särskilt i ett läge där regeringen ofta talar om att vi ska arbeta främst i vårt närområde.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för debatten med anledning av min interpellation!

Jag fick inte svar på mina frågor om den oberoende utredningen och att Sverige borde kräva en sådan om ambulanserna och de hjälparbetare som brutalt grävdes ned i Gaza. Vi hörde heller inga ord om fördömande av de krigsbrott som Israel har begått och fortfarande begår och att man dessutom bröt den vapenvila som det fanns en plan för.

Jag har hört andra ståndpunkter som utrikesministern framfört, och flera av dem tycker jag är bra. Men det krävs nu att Sverige som nation höjer tonläget mot EU och i det internationella samfundet och dessutom driver på för en starkare politik mot Israels ockupation. Det var mot denna bakgrund som jag ställde interpellationen.

Både jag själv och kollegorna Risberg och Vencu har lyft fram att vi känner tveksamhet när så många enskilda riksdagsledamöter i utrikesministerns regeringsunderlag besöker bosättningar och lägger upp bilder som något slags statement för varor från ockuperad mark. Vi hörde en företrädare från Sverigedemokraterna häromveckan som stod i kammaren och sa att det nu är tid att exportera mer vapen till Israel.

Vi socialdemokrater är tydliga. Vi vill att Sverige ska driva på för att EU ska pausa Israels förmånliga associationsavtal med EU. Vi vill ha ett stopp för försäljning av bosättarvaror i Sverige. Vi vill se fler sanktioner mot politiska och militära företrädare i Israel. Vi vill återupprätta stödet till UNRWA, för de är otroligt viktiga. Det säger också EU:s utrikeschef.

Vi får inte tveka om den internationella rätten. Vi måste stötta den palestinska myndigheten, som för närvarande är den enda aktör som står upp för en tvåstatslösning.

Med detta tackar jag för debatten.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Jag hör utrikesministerns ord. Jag håller med om en del, men jag måste ändå säga att jag sammanfattningsvis inte ser någon verklig politisk vilja att gå längre än EU:s lägstanivå.

Utrikesministern fortsätter att tala om dialog med Israel. Jag tror dock att alla vi som följer kriget – alla vi som ser den ockupation som fortsätter med våldsam kraft och ser det krig som pågår och de brott som begås mot krigets lagar och den internationella rätten – ser att dialog med Israel inte fungerar.

Fru talman! Sverige – och regeringen – säger att man inte erkänner ockupationen, men Sverige som land importerar vin från ockuperad mark. Vi hittar det på Systembolaget. Vi hittar även andra ockuperade varor som säljs i olika former av sortiment. Regeringen säger själv att man inte vill driva på för att bryta eller pausa associationsavtalet som EU har med Israel, som ger Israel väldigt förmånliga villkor.

Israel ockuperar Gaza, och Ryssland ockuperar Ukraina. Men Sverige skiljer på internationell rätt och åtgärder beroende på vilket land som ockuperar. Det är beklagligt.

Medan Sverige säger sig stå upp för folkrätten har vi som enda EUland valt att frysa stödet till UNRWA, trots att FN:s generalsekreterare har uppmanat oss att fortsätta med det och trots att EU:s nya utrikeschef Kaja Kallas i veckan uttryckte starkt stöd för UNRWA och sa att det är viktigt att ta avstånd från de konspirationsteorier och den desinformation som omgärdar UNRWA:s arbete. Att Sverige här väljer att gå en annan väg än alla andra EU-länder är mycket anmärkningsvärt.

Efter att Israel bröt vapenvilan fortsätter övergreppen på marken. Över 400 hjälparbetare har dödats. 15 av dem grävdes ned i Gaza, och de hade händerna bundna. Dessutom var ambulanserna demolerade och nedgrävda. Vi har sett FN-byggnader bombas, journalister mördas och sjukhus slås ut. Till detta kommer Rafamassakern där över 300 kvinnor och barn dödades under en enda natt.

Då blir det fel när Sverige hänvisar till dialog med Israel som sitt främsta verktyg, för någon gång måste det vara nog.

Jag frågar därför utrikesministern igen: Hur kan Sverige mot bakgrund av ICJ:s dom, FN:s rapporter och den dokumenterade terror som begås mot civila fortfarande avstå från att föreslå egna åtgärder? Kommer utrikesministern att kräva en oberoende utredning av de nedgrävda hjälparbetarna och ambulanserna?

(Applåder)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det utslag som Internationella domstolen gav den 19 juli 2024 var otroligt tydligt. Det är tydligt att Israels ockupation av Palestina är olaglig, och det är tydligt att staterna inom FN måste vidta åtgärder för att motverka Israels ockupation av Palestina.

Det är mot den bakgrunden som jag har ställt interpellationen och som jag vill fråga utrikesministern här i kammaren vad Sveriges regering har gjort sedan dess. Jag tycker också att det är viktigt att vi fortsätter sätta press på Sveriges regering eftersom vi inte är nöjda med det som har gjorts hittills.

Det här var ett tydligt rådgivande yttrande som inte bara fördömer annekteringen av östra Jerusalem och expansionen av de pågående bosättningarna utan också slår fast att det internationella samfundet som helhet har en skyldighet att inte erkänna och understödja den olagliga situationen.

Fru talman! Utrikesministern säger att Sverige står bakom ICJ:s yttrande. Det tycker jag självklart är bra. Men samtidigt hör vi att regeringen har valt att inte vidta några egna åtgärder utöver EU:s minimigemensamma politik, så att säga. Sverige har alltså inte vidtagit några självständiga åtgärder för att särskilja sig från länder som är långt mer passiva än vi borde vara. Regeringen säger till exempel nej till att förbjuda handel med varor från illegala bosättningar trots att ICJ:s utslag säger att det är vår skyldighet att inte bidra ekonomiskt till ockupationen.

Samtidigt ser vi att detta är svårt att förhålla sig till. Det finns exempel där Regeringskansliet har beställt in vin från ockuperad mark, och en företrädare för Tidöpartierna här i riksdagen – Kristdemokraternas gruppledare – delar till och med att hon förtär vin från de ockuperade Golanhöjderna. Detta är olämpligt. Vad säger det egentligen om regeringens verkliga hållning till ockupationen, och vad säger det till palestinierna?

Fru talman! Vi socialdemokrater är tydliga. Vi vill utvidga sanktionerna mot Israel, inte bara mot några enstaka bosättare utan även mot de militära och politiska beslutsfattare i Israel som bär det verkliga ansvaret för att ockupationen upprätthålls och övergreppen fortsätter.

Låt oss också vara tydliga: Det som vissa av bosättarna gör när de attackerar palestinska bönder, bränner hem och fördriver hela byar med våld är terrorverksamhet. Borde inte dessa aktörer terrorstämplas på samma sätt som andra grupper som riktar våld mot civila, till exempel Hamas?

ICJ har gjort sitt och varit tydlig, och nu är det vår tur att göra vårt. Min fråga till ministern är därför: Är den svenska regeringen beredd att stödja ett förbud mot handel med bosättningsprodukter, utvidga sanktionerna mot politiska och militära beslutsfattare i Israel samt terrorstämpla de aktörer bland bosättarna som systematiskt angriper palestinska civila?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Ja, vi kan vara överens om att den 7 oktober var en fruktansvärd dag. Tusentals människor mördades och gisslantogs. Många sitter fortfarande kvar i Hamas fångenskap. Vi fördömer Hamas, och vi fördömer självklart alla de fruktansvärda metoder som Hamas har använt.

Vi socialdemokrater kräver också att gisslan omedelbart ska släppas. Det fanns en plan i vapenvilan, fas ett. Nu när fas två skulle inledas och resterande del av gisslan skulle kunna släppas valde Israel att bryta vapenvilan.

Jag fick inte riktigt svar på vad ledamoten Giertz anser om Israels krigföring. Den ligger ju inte i linje med internationell rätt. Jag saknar kommentarer om det. Jag hörde heller ingen kritik i anförandet mot Israels krigföring.

Jag skulle vilja fråga ledamoten vad han egentligen tycker om den israeliska ockupationen. Den israeliska ockupationen bidrar till misär och till att människor fördrivs från sina hem. Den bidrar också till radikalisering så att terrorgrupper och annat kan växa fram. Detta är något som vi måste motverka. För att vi ska kunna motverka det, för att människor inte ska behöva leva i misär och för att människor inte ska ansluta sig till terrorsekter, vilket aldrig är försvarbart, behövs det fred. Det behövs en tvåstatslösning. Man behöver ge människor hopp.

På vilket sätt arbetar Sverigedemokraterna för att palestinier och israeler ska kunna leva sida vid sida, och hur arbetar Sverigedemokraterna för en tvåstatslösning? Det kanske är den viktigaste fråga jag har ställt till ledamoten Giertz.