Fru talman! Johan Büser har frågat mig vilka konkreta åtgärder Sverige har vidtagit sedan ICJ:s rådgivande yttrande och FN:s generalförsamlings resolution ES-10/24 för att säkerställa att Israels ockupation av de palestinska områdena inte erkänns som laglig och inte får ett stöd som möjliggör dess fortsättning och på vilket sätt Sverige avser att bidra till att säkerställa att Israel upphör med den olagliga utbyggnaden av bosättningar och annekteringen av palestinskt territorium, inklusive östra Jerusalem, i enlighet med ICJ:s yttrande.

Johan Büser har även frågat mig hur Sverige i sin återrapport till FN:s generalsekreterare har beskrivit sitt agerande och sina framtida planer för att uppfylla de skyldigheter som ICJ och FN:s generalförsamling har ålagt medlemsstaterna samt vilka initiativ Sverige planerar att ta inom EU och FN för att säkerställa att det internationella samfundet agerar kraftfullt för att få ett slut på Israels olagliga ockupation och säkerställa efterlevnad av folkrätten.

Sverige står helt och fullt bakom Internationella domstolens rådgivande yttrande. Yttrandet sammanfaller i avgörande delar med EU:s politik. Bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Regeringen är tydlig med att bosättarvåldet, bosättningsexpansionen, demoleringar och vräkningar måste upphöra. Detta budskap framförs även direkt till Israel. Regeringen agerar för ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare.

Varken Sverige eller EU har erkänt ockupationen eller annekteringen av östra Jerusalem som laglig. EU och dess medlemsstater erkänner inte några andra förändringar av 1967 års gränser än de förändringar som parterna kommit överens om.

EU har redan en omfattande politik för att differentiera mellan Israel och de ockuperade områdena såväl inom sina program och sin verksamhet som i handeln med Israel. Sverige står självklart bakom EU:s politik och vidtagna åtgärder, vilka EU samlat har rapporterat om till FN.

EU:s associeringsråd med Israel, som ägde rum den 24 februari, utgjorde ett viktigt tillfälle för dialog och budskap om bland annat för oss viktiga principfrågor, såsom Israels folkrättsliga ansvar. Jag är övertygad om att dialog i längden är det bästa sättet att finna förståelse för varandras perspektiv och påverka Israel i en positiv riktning.

Fru talman! Bland palestinierna är det många som tycker att ockupationen har pågått i över hundra år. Folkrättsligt pratar vi dock om en ockupation sedan sexdagarskriget 1967. Det är Golanhöjderna, Gazaremsan och Västbanken – inklusive östra Jerusalem – som anses vara ockuperat, och det är det vi har att följa även här i Sverige.

På Västbanken finns i dag 773 000 bosättare. Israel har byggt en mur för att skilja palestinier och israeler åt, och muren ligger helt och hållet på palestinskt territorium – 85 procent ligger inne på territoriet, och övriga 15 procent ligger på den gröna linjen. Det finns hundratals, kanske tusentals, vägspärrar inne på Västbanken, och det finns militära områden där palestinier inte får vara över huvud taget.

Man lever under olika lagar på de ockuperade områdena. Palestinierna lever under militära lagar och har till och med en annan straffrättsålder än de israeliska bosättare som bor i samma område. Tusentals palestinier grips varje år på Västbanken – många hundra av dem barn – helt utan brottsmisstankar. Och då pratar vi bara om Västbanken.

Israel säger att man drog sig tillbaka från Gaza för två decennier sedan. Men man kontrollerar gränser, man kontrollerar vatten och man kontrollerar luftrum. Man kontrollerar till och med Gazas ekonomi i och med att det är Israel som har tagit in skattepengar från Gazaborna och betalat ut dem. Dessutom är Internationella domstolen tydlig med att Gaza fortfarande är ockuperat.

Det är glädjande att utrikesministern säger att Sverige står helt och fullt bakom Internationella domstolens rådgivande yttrande. Men där tar det stopp. Den enda rörelse vi har sett sedan kriget började för ett och ett halvt år sedan är att man har infört sanktioner mot vissa våldsamma bosättare. Det brukar man vara ganska stolt över, men det är ju inte bosättarna som står bakom den politik som förs. Det är bosättarpolitiken som måste upphöra.

Det är Israels regering som är ansvarig för det som sker på ockuperat område. Det är inte bara våldsamma bosättare. Det är Israels regering som accepterar att nya bosättningar byggs, och det är Israels regering som accepterar att det sätts upp nya militära spärrar för palestinier. Vi har inte heller sett någon form av sanktion gentemot de ministrar som allra mest pratar om ockupationen, det vill säga Smotrich och Ben-Gvir, och som nu pratar om att hela Västbanken ska annekteras. Ingenting har man sagt mot dem. De står dessutom och delar ut vapen till bosättarna.

Ekonomiskt bidrar ju Sverige fortfarande till de här bosättningarna i och med att vi inte ens har lyckats förbjuda import av varor från bosättare till Sverige. Det är fortfarande lagligt. Visst, varorna faller inte inom associationsavtalet och har inga tullättnader – men det är fortfarande lagligt att handla med dem. Det innebär att vi bidrar ekonomiskt till en fortsatt ockupation. Det strider mot Internationella domstolens rådgivande yttrande. Det strider mot FN:s resolution. Men där gör man ingenting.

Jag förstår inte. Vi får svävande svar från regeringen, men vi får inget svar på vad Sverige faktiskt gör för att leva upp till FN:s resolution och Internationella domstolens yttrande. Jag skulle vilja ha lite konkret handling. Man kan inte hela tiden gömma sig bakom EU i den här frågan. Det är dags för den här regeringen att steppa upp.

(Applåder)

Fru talman! Det är mer angeläget än någonsin att upprätthålla en regelbaserad världsordning. Sverige stöder Internationella domstolen, som är FN:s främsta rättsliga organ. Domstolens yttrande från den 19 juli förra året, som Sverige står bakom, är en utförlig redogörelse för folkrättsliga förhållanden rörande det ockuperade palestinska territoriet. Internationella domstolen konstaterar i yttrandet att Israel bryter mot flera centrala folkrättsliga regler och principer och konstaterar bland annat att Israels ockupation av det palestinska territoriet är olaglig. Även i andra avgörande delar sammanfaller det rådgivande yttrandet med EU:s politik, till exempel vad gäller att illegala bosättningar strider mot folkrätten.

Det finns ingenting som rättfärdigar den israeliska bosättningspolitiken, som aktivt undergräver möjligheten till en framförhandlad tvåstatslösning. Detta har regeringen också tydligt framfört till Israel i många olika sammanhang. Jag gjorde det senast själv, på plats i Israel, för två veckor sedan till Israels utrikesminister.

Bosättarvåldet måste få ett slut. Regeringen är därför drivande när det gäller införande av sanktioner mot extremistiska bosättare, utöver de nio individer och fem enheter som redan har listats. Det handlar om personer och enheter som är ansvariga för allvarliga och systematiska kränkningar av palestiniers mänskliga rättigheter på Västbanken och som därför listats inom ramen för EU:s globala MR-sanktionsregim. Detta är dock inte ett beslut som regeringen kan fatta enskilt, vilket jag tror att riksdagens ledamöter förstår, utan det krävs EU-enighet för denna sorts beslut. Vi fortsätter dock att ta upp frågan inom EU.

Jag tycker att Jacob Risberg på ett bra sätt beskrev bosättningsproblematiken och den expansion vi nu ser. Jag var som sagt på plats för två veckor sedan och fick en ingående redogörelse för hur Israel nu agerar väldigt offensivt. Inte bara utökar man det som vi traditionellt ser som bosättningar, utan man bygger också vägar på Västbanken som bara israeler får nyttja och skär därmed effektivt av palestiniernas möjligheter till exempelvis ekonomisk försörjning. Det är mycket allvarligt. Ett relativt nytt fenomen är herdeutposter, som har samma syfte, liksom arkeologiska utgrävningar med mera.

EU:s differentieringspolitik gör en tydlig åtskillnad i handeln med varor från Israel och varor med ursprung i ockuperat område. Enligt EU-reglerna får inte varor som kräver ursprungsmärkning och är tillverkade på ockuperat område märkas som varor från Israel när de förs in i EU. Det innebär exempelvis att dessa varor inte åtnjuter samma tullförmåner som varor från Israel. Konsumenten ser också varifrån varorna kommer.

Regeringen stöder som bekant – vi har ju diskuterat detta många gånger här i kammaren – inte en bojkott av Israel utan bedömer att samarbete och en rak dialog, som jag nu hade med Israels utrikesminister, ger bättre möjligheter att uppnå resultat. Dessutom innebär EU:s differentieringspolitik som sagt en tydlig åtskillnad i handeln med varor från Israel respektive varor med ursprung i ockuperat område.

Jag måste också säga någonting apropå att man från flera håll kritiserar att någon i regeringsunderlaget har lagt ut bilder på att personen äter mat från ockuperat område. Jag tycker inte att detta går att jämföra med det man väljer att inte nämna, det vill säga att det i Socialdemokraternas och Miljöpartiets eget tilltänkta regeringsunderlag finns personer som delar direkt antisemitiska bilder.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaren och även Johan Büser för att han har initierat denna debatt.

Jag tror att vi är överens om att det har begåtts krigsbrott i Gaza. Det är ganska uppenbart, särskilt i och med det Johan Büser nämnde om de 15 dödade hjälparbetarna.

Det kom ett kort uttalande på X från utrikesministern, som sedan raderades, och jag vet inte varför. I det fördömde utrikesministern kraftigt attacker mot hjälppersonal. Men det stod inte ett ord om att detta var ett uppenbart krigsbrott. Jag har aldrig hört regeringen använda ordet krigsbrott när det gäller konflikten i Gaza.

Låt oss gå till en annan militär ockupation där det också är uppenbart att krigsbrott har begåtts: Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina sedan februari 2022. Efter mindre än en månad införde EU ett förbud mot import av varor från de ockuperade områdena för att man inte skulle stödja Ryssland ekonomiskt i detta krig. Mindre än en månad!

Ockupationen av Västbanken, Gaza och Golanhöjden har nu pågått i över 60 år.

Jag frågar nu utrikesministern och skulle vilja ha ett svar i dag: Kommer utrikesministern att driva på för ett liknande förbud, åtminstone vad gäller varor från ockuperat område? Om inte, varför?

Glöm associationsavtalet, för där kommer vi aldrig att vara överens. Men vi kan väl åtminstone vara överens om att samma regler borde gälla för båda dessa ockupationer. Varför kan vi tillåta import av varor från ockuperat område i det ena fallet men inte i det andra?

Utrikesministern avslutade det raderade uttalandet på X med ”Nu räcker det.”, och det håller jag med om.

(Applåder)

Fru talman! Kraven på respekt för internationell humanitär rätt har varit och fortsätter att vara ett av regeringens nyckelbudskap. Vi framför det i våra kontakter med Israel, och vi gör det tillsammans med andra EU-länder och likasinnade. Ibland sker det offentligt och ibland på andra sätt som vi anser vara mer effektiva.

Jag måste verkligen vända mig mot det Daniel Vencu Velasquez Castro säger om att jag gömmer mig bakom EU. Vadå gömmer mig bakom EU? EU är vår viktigaste utrikespolitiska plattform, och det trodde jag att vi och Socialdemokraterna var överens om. Det är klart att vi har mycket större möjlighet att påverka om vi gör det genom EU än om vi gör det som ett enskilt litet land, precis som Daniel Vencu Velasquez Castro sa att vi är. Det är också därför vi driver på inom EU för att få fler listningar av de illegala bosättarna.

Vi ser med mycket stor oro på den allvarliga utvecklingen på Västbanken, inkluderat Israels utökade militäroperationer, som inneburit att tusentals människor tvingats lämna sina hem, och likaså på den fortsatta expansionen av israeliska bosättningar och demoleringen av palestinska hem. Detta tog jag också upp på det senaste associeringsrådet mellan EU och Israel. Under min resa till Israel och Palestina framförde jag också kritik gällande både det humanitära tillträdet och expansionen av bosättningar på Västbanken.

Det är centralt att Israel agerar i enlighet med folkrätten och att dödsfall, inklusive nu senast de fruktansvärda 15, utreds, och vi välkomnar att Israel har sagt att man också ska göra det.

Jag menar fortfarande det jag skrev om att det räcker nu. Det var ett rent misstag att mitt uttalande på X raderades, och jag står bakom vartenda ord jag skrev.

Sverige och EU har också konsekvent uppmanat Israel att omedelbart överföra de palestinska skattemedel som Israel håller inne. Detta var också ett tydligt budskap från EU vid associeringsrådet.

Regeringen är övertygad om att en hållbar fred mellan Israel och Palestina måste bygga på en tvåstatslösning. Regeringen stöder EU:s och FN:s arbete med att få till stånd en trovärdig process för en förhandlad tvåstatslösning och står i nära kontakt med likasinnade och företrädare för regionen.

Vi gör väldigt mycket. I år har vi dubblat det humanitära stödet till Gaza och regionen, vilket helt försvinner i debatten. Vi bidrar även mycket till Eupol Copps, som är en viktig del i att bygga den palestinska myndigheten stark, vilket är en förutsättning för att på sikt få till en tvåstatslösning.

När det gäller stödet till UNRWA stämmer det inte att alla andra EU-länder resonerar annorlunda än Sverige. Nederländerna har meddelat att man successivt kommer att dra ned på stödet. Detta är genuint svårt, och vi har i FN varit väldigt tydliga med vår kritik mot knessets beslut. Men vi är där vi är, och vi vill säkerställa att de 800 miljoner vi avsätter till Gazaregionen faktiskt når fram.

Jag tycker att det är magstarkt att kritisera att vi bistår med mycket stöd humanitärt och att vi gör det genom till exempel World Food Programme, för indirekt säger man då att det inte är viktigt. Det är otroligt viktigt. Hjälpen måste nå fram. Vi måste bry oss om dessa människor på riktigt och se till att vi kan avhjälpa deras väldigt svåra situation.

Slutligen kan man inte rakt av likställa Rysslands krig mot Ukraina med situationen i Gaza. Israels krigföring i Gaza är ett svar på Hamas vedervärdiga attack den 7 oktober.

Det är viktigt att det här utreds av Internationella domstolen, men det är de och naturligtvis även ICC som ska göra det. Det är bara de som kommer att ha alla fakta i målet, och därför är det de som ska avgöra vilka brott som har begåtts, inte politiker i Sveriges riksdag.

Fru talman! Till skillnad från vad som antyds i debatten menar jag att Sverige gör väldigt mycket. Vi driver på tillsammans med EU för att få stopp på de fruktansvärda striderna, som skördar många civila offer. Vi driver på för ytterligare sanktioner mot illegala bosättare. Sverige bidrar med ett mycket stort belopp till humanitärt stöd till Gaza och regionen, närmare bestämt 800 miljoner kronor. Vi är också de som har flest sekonderade till Eupol Copps, som är viktiga för att bygga upp palestinska myndigheter och därmed skapa förutsättningar för en tvåstatslösning.

I oppositionens inlägg saknar jag helt ett resonemang om Hamas ansvar i detta. De bygger tunnlar under civila institutioner i Gaza och bidrar därmed till att använda civila som mänskliga sköldar. Det är mycket allvarligt. Från oppositionens sida har man heller inte nämnt den utlösande faktorn, det vill säga de vedervärdiga övergrepp som begicks den 7 oktober.

Jag var själv på plats på kibbutzen Nir Oz och på Novafestivalens minnesplats. Det är intryck som man aldrig glömmer. Attacken var den utlösande faktorn för kriget. Att jämföra det med Rysslands helt oprovocerade attack på Ukraina låter sig inte göras.

Jag tycker återigen att det är väldigt modigt av Socialdemokraterna att peka på bilder som har delats av vårt regeringsunderlag när de har personer i sitt eget regeringsunderlag som delar antisemitiska bilder.

Med detta vill jag tacka för debatten om en angelägen fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.