Johan Büser

Herr ålderspresident! Jag vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja någonstans. Vi stod här tidigare och kommenterade en gruppledare i ett regeringsparti som köper vin från ockuperad mark. Men ledamoten Giertz lägger nästan en tredjedel av sin talartid på att tala om ökad vapenexport till Israel – att det kan gynna svensk krigsmaterielexport.

Det är ett sanslöst uttalande, skulle jag vilja säga, i spåret av att internationella domstolar helt har dömt ut Israels krigföring som ett tydligt och flagrant brott mot internationell rätt och folkrätt.

Jag tänker på det mänskliga lidande vi sett bara sedan vapenvilan bröts av Israel. Ledamoten sa felaktigt att det var Hamas som skulle ha brutit vapenvilan, vilket inte stämmer.

Vi citerade tidigare den tidigare statsministern Carl Bildt, som var väldigt tydlig om detta och som sa att vapenvilan bröts av Israel med USA:s godkännande. Jag tror att det är den bild som de flesta här inne delar.

Jag tycker alltså att också detta är anmärkningsvärt.

Flera länder har också avslutat, minskat eller stoppat sin vapenexport till Israel, såsom Kanada, Storbritannien, Italien, Spanien, Belgien och Nederländerna.

Det som tas upp om UNRWA stämmer inte. UNRWA är ett FN-organ som instiftades för att hantera den palestinska flyktingfrågan. Sverigedemokrater brukar brinna för att flyktingar ska ha rätt att återvända till sina länder, så jag tror att ledamoten behöver uppdatera sig om UNRWA:s uppgift.

Men mina frågor är egentligen: Vad tänker ledamoten Giertz om den internationella rätten? Vad tänker ledamoten Giertz om Israels krigföring? Vad tänker ledamoten Giertz om tvåstatslösningen och hur den ska uppnås?

Herr ålderspresident! Jag tror att det är viktigt att man som företrädare för Sveriges riksdag och för ett parti som säger sig företräda internationell rätt och folkrätt inte agerar på ett sätt som direkt bryter mot folkrätten. Konsumerar man varor från ockuperad mark bör det kritiseras. Om jag skulle börja konsumera ett vin från ockuperad mark i Ukraina som Ryssland har producerat skulle jag med rätta få väldigt mycket kritik.

När det finns en internationell rätt bör vi ledamöter förhålla oss till den. Det spelar ingen roll om man är absolutist eller inte; det kan handla om vilken vara som helst. Jag tycker att det blir problematiskt när vi har ledamöter som agerar på ett sådant sätt.

Vi socialdemokrater säger att dialog med Israel såklart är bra. Vi har dock sett att Israel flagrant bryter mot folkrätten, och det måste få konsekvenser. Därför säger vi att vi vill ha en handelsbojkott mot varor från ockuperade områden. Vi vill också stoppa associationsavtalet så att Israel inte förmånligt ska kunna handla samtidigt som man begår krigsförbrytelser. Det är en väldigt viktig princip.

Min fråga till Magnus Berntsson ställde jag mot bakgrund av hur jag upplever regeringens position. Det står tydligt att man är emot bosättningspolitiken och att man ser att bosättningarna är ett hot mot freden och mot en tvåstatslösning. Samtidigt har vi en gruppledare för ett av de tre regeringspartierna som lägger upp bilder på varor från ockuperad mark och säger att man ska njuta av dem. Jag tycker att det är smaklöst, olämpligt och slarvigt.

Min fråga till Magnus Berntsson var vad han själv anser om att en riksdagsledamot delar den typen av bilder. Vilken position vilar Berntsson i? Är det okej att konsumera som man vill, eller är det de facto ett hinder för freden att konsumera denna typ av varor?

Herr ålderspresident! Jag vill tacka ledamoten Berntsson för att han talade om bosättarpolitiken som ett hinder för freden.

Vi socialdemokrater tycker att associationsavtalet måste avbrytas så länge Israel inte respekterar internationell rätt och folkrätten. Vi socialdemokrater anser också att en handelsbojkott av varor från ockuperade områden måste ske. Regeringen är ju mer av uppfattningen att det ska märkas, och att man bör undvika detta, eftersom bosättarpolitiken är ett hinder för freden och tvåstatslösningen.

Vi ser dock problematiken och ambivalensen kring att upprätthålla detta. Till och med på Regeringskansliet har det i närtid serverats viner från ockuperad mark. Regeringen fördömer också bosättarpolitiken – precis som sagts tidigare i text och ord. Sett till vad många ledamöter ibland uttalar här i riksdagen och vad man från högerpartierna har uttalat känns regeringens position dock inte alltid fullt ut förankrad i de olika partierna.

Till exempel lade ledamoten Berntssons partikollega Camilla Brodin, gruppledare för Kristdemokraterna, ut en bild den 1 mars i sina sociala medier på en flaska Mount Hermon red-vin från de ockuperade Golanhöjderna. Ovanför bilden skrev hon: ”I en värld där mycket skakar, där allt som tidigare varit självklart inte längre är det. Var det självklart för mig denna vecka till middagen!”

Jag skulle vilja fråga ledamoten Berntsson vad han anser om sin gruppledares agerande. Vilken position har Berntsson när det gäller dessa viner? Är det att varor från bosättare bör undvikas, som regeringen menar, eller att det är helt okej att konsumera viner på ett sådant sätt och dessutom göra reklam för det, som ledamoten Brodin?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservationer 1, 8 och 10 i utrikesutskottets betänkande 15 om situationen i Israel och Palestina.

Debatten här i dag äger rum under mycket allvarliga omständigheter. För ett par dagar sedan bröt Israels regering vapenvilan, och människorna i Gaza har återigen kastats in i krigets fasor. Över 1 000 människor har redan mist sina liv.

Premiärminister Netanyahu har sagt att detta bara är början. Vi har också hört tal från Vita husets pressekreterare om att helvetets portar öppnas för alla som är emot USA och Israel. Detta är inte enbart retorik, utan det är en varning om ännu större lidande och ännu mer förstörelse.

Inte ens de anhöriga till gisslan tycks stödja Netanyahus fortsatta krigföring. De återstående personer som sitter i Hamas fångenskap måste släppas omedelbart, men det fanns en plan för fortsatt vapenvila. Det fanns en plan för att så småningom också gå in i fas två av den.

Medan andra länder, till exempel Frankrike, har varit mycket tydliga med att det är Israel som nu bryter vapenvilan är det förvånansvärt tyst från den svenska regeringen. Söker man en borgerlig politiker som säger något sanningsenligt och skarpt i den här frågan brukar man få söka sig till Carl Bildt. Han är tydlig med att han anser att Israel medvetet, med USA:s godkännande, bröt vapenvilan för att de helt enkelt inte ville fullfölja de fortsatta överenskomna villkoren.

Fru talman! Vi måste komma ihåg att detta krig inte bara handlar om raketer och flyganfall. Det handlar om människor, om familjer som kämpar för att överleva under omöjliga förhållanden och om barn som vaknar till ljudet av explosioner i stället för att gå till skolan. Och det handlar om en omvärld som alltför ofta vänder bort blicken.

Samtidigt eskalerar våldet på Västbanken. För första gången på två decennier rullar där israeliska stridsvagnar genom palestinska samhällen.

Bosättarvåldet har nått nya och skrämmande nivåer. Beväpnade bosättare attackerar palestinska familjer med nästan total straffrihet. De vapen som Ben-Gvir i den israeliska regeringen har satt i bosättarnas händer används nu precis som avsett – för att döda och fördriva palestinier från deras hem.

Herr ålderspresident! Det var chockerande att se den svenska regeringen strax före jul fatta beslutet att dra in allt kärnstöd till FN-myndigheten UNRWA, den organisation som kan leverera och levererar livsavgörande hjälp till palestinier. Det var inte bara ett svek mot vår långa tradition av humanitärt stöd, utan det var också ett svek mot våra egna principer, mot EU och mot FN men framför allt mot det palestinska folket.

Bara veckor tidigare stod Sverige och svenska regeringsrepresentanter i FN och bekräftade att UNRWA är oumbärligt för att hjälpa de drabbade i Palestina. Men sedan svängde regeringen plötsligt och hävdade att nya israeliska lagar gjorde att biståndet ändå inte skulle kunna nå fram. Detta var något som biståndsminister Dousa upprepade i kammaren senast i dag – att pengarna till UNRWA ändå bara fastnar på ett bankkonto.

Det är inte sant. Jag träffade själv i veckan två chefer på Sverigebesök här i riksdagen som också ska träffa regeringsföreträdare. De berättade att UNRWA är fullt operativt. På Västbanken står man för samhällsservice. Till Gaza bidrar man med nödhjälp, och man finns på plats i Libanon, Syrien och Jordanien. Man är på plats på många olika sätt. Pengarna kommer in via jordanska bankkonton. Motiveringarna som regeringen gav för att avsluta stödet till UNRWA är helt enkelt inte giltiga.

Herr ålderspresident! UNRWA når alltså dem som behöver hjälpen, och nu står vi ensamma som det enda EU-landet att vägra att stödja UNRWA. Jag tycker att det är beklämmande.

I 20 år har Ekumeniska följeslagarprogrammet skyddat palestinska skolbarn från bosättarattacker. Man har dokumenterat förstörelsen av palestinsk egendom, och man har erbjudit skydd till herdar som har hotats av beväpnade bosättare. Över 400 svenskar har deltagit i detta arbete.

Nu drar regeringen in också detta stöd. Sida har själv bekräftat att det beror på regeringens inriktning för den nya politiken.

Vad innebär indragandet av det stödet i praktiken? Jo, det innebär att fler palestinska barn måste gå till skolan i rädsla och att familjer sover med skorna på, redo att fly när som helst. Det innebär att 13-åriga Masa vaknar av att bosättare tränger in i hennes familjs tält och slår hennes sovande bröder. Det här är verkligheten på marken, och i stället för att stå upp för de mest utsatta har regeringen valt att överge dessa människor.

Herr ålderspresident! Förstörelsen av palestinska samhällen accelererar. Tusentals nya bosättarbostäder godkänns. Palestinska byar raderas från kartan. Högerkristna i USA talar om att Trump är vald för att välsigna och ta över det som återstår av Västbanken.

Utanför Gaza står lastbilarna och väntar, stoppade från att komma in med nödhjälp av den israeliska regeringen. Regeringen i Israel gör det tydligt genom sina handlingar: Den bekämpar inte bara Hamas. Den bekämpar det palestinska folkets existens.

Hur reagerar då omvärlden på alla dessa brott mot folkrätten? Ja, många länder lutar sig tillbaka och svarar inte alls. Det är tyst. Sverige har inte bara varit passivt och tyst, utan den svenska regeringen har i många fall indirekt eller ibland direkt valt att ställa sig på ockupationsmaktens sida framför den internationella rättens.

Genom att dra in stödet till UNRWA vänder vi inte bara ryggen åt palestinierna. Vi undergräver också tvåstatslösningen. Därmed bidrar den svenska högerregeringen till att göra freden mindre sannolik, inte mer sannolik.

Om vi säger oss stödja Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser, vilket vi socialdemokrater gör, måste vi också stödja Palestinas rätt att göra detsamma. Men ockupationen och bosättningsexpansionen gör, som situationen är just nu, att en palestinsk stat är omöjlig.

Herr ålderspresident! Vad bör då Sverige göra?

För det första måste vi omedelbart återuppta och stärka vårt stöd till UNRWA. Humanitärt bistånd är inte bara en budgetpost. Det är en moralisk skyldighet.

För det andra måste vi återställa stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet. Inga barn ska behöva riskera livet för att gå till skolan.

För det tredje måste vi verka för att EU pausar sitt associeringsavtal med Israel tills Israel respekterar mänskliga rättigheter och internationell rätt.

För det fjärde bör vi förbjuda försäljning av bosättarprodukter i Sverige. Regeringen ska definitivt inte servera bosättarviner vid sina officiella middagar, som har skett i närtid.

För det femte måste vi erbjuda medicinsk hjälp till palestinska civila från både Gaza och Västbanken. När sjukhus bombas och medicinerna tar slut måste Sverige agera. Jag noterar att Karolinska Universitetssjukhuset kommer att ta emot brännskadade personer från Nordmakedonien efter den fruktansvärda nattklubbsbranden. Det tycker jag är utmärkt, men varför kan inte den svenska regeringen också hörsamma förfrågan om att ta emot patienter i nöd från Palestina?

För det sjätte måste vi erkänna verkligheten för vad den är. Om internationella domstolar talar om risken för ett folkmord måste vi agera i enlighet med det och arbeta starkt mot det. Alla som har begått krigsbrott måste ställas till svars, och Sverige måste stötta dessa processer och erkänna den internationella rättens legitimitet.

Det här är inte en tid för tvekan. Det här är en tid för att visa ledarskap. Var är den tidigare så starka svenska rösten när det gäller Mellanöstern och folkrätten? Jag hör den inte.

Herr ålderspresident! Jag står här i dag i riksdagens talarstol för att jag vägrar att titta bort eller tiga. Vi socialdemokrater vägrar att låta denna passiva regering vara den enda rösten för Sverige. Vi vägrar att möta det palestinska folkets lidande med likgiltighet.

Sverige var en gång en nation som stod upp för internationell rätt och mänskliga rättigheter. Det är det Sverige jag tror på. Det är det Sverige vi måste kämpa för. Vårt arbete måste fortsätta – för freden, för solidariteten och för alla människors lika värde.

(Applåder)

I detta anförande instämde Björn Petersson och Linnéa Wickman (båda S).

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag konstaterar att vi inte delar uppfattning och att Socialdemokraternas uppfattning är gemensam med EU:s samtliga länder förutom Sverige och den svenska regeringen.

Under veckan bröts den två månader långa bräckliga vapenvilan, trots att det fanns en plan för flera faser. Flera länder uttalade sig snabbt och tydligt. Frankrike fördömde Israel väldigt hårt för att man bröt mot vapenvilan. Jag saknar fortfarande ett liknande fördömande från den svenska regeringen.

Om man vill hitta en borgerlig politiker som säger som det är i Israel–Palestina-frågan brukar man kunna söka sig till den tidigare moderatledaren och utrikesministern Carl Bildt. Han säger att Israel medvetet och med USA:s godkännande bröt mot vapenvilan för att de inte ville fullfölja de villkor som man tidigare kommit överens om.

Vem anser ledamoten Saweståhl bär ansvar för att över tusen människor har dött på två dagar genom den brutna vapenvilan?

Fru talman! I går träffade jag och ett antal riksdagsledamöter chefer för FN-organet UNRWA här i riksdagen, och under sitt Sverigebesök träffar UNRWA också regeringsföreträdare som tillhör ledamoten Saweståhls eget parti. Vi fick en beskrivning av UNRWA:s verksamhet. Den är fullt operativ och verkar i Gaza under de oerhört svåra förutsättningar som råder där. Fokus är naturligtvis på nödhjälp.

UNRWA verkar dessutom på Västbanken, där man bedriver samhällsservice, till exempel utbildning. Man verkar också i östra Jerusalem, där man driver skolor. Utöver det finns man även i andra länder, såsom Syrien, Libanon och Jordanien.

När den svenska regeringen beslutade sig för att avbryta stödet mitt under en pågående humanitär katastrof i Mellanöstern motiverade biståndsminister Dousa det med att pengarna till UNRWA ändå bara fastnar på ett bankkonto. UNRWA kunde i går berätta att pengarna kommer in på ett bankkonto i Jordanien och att de verkligen gör nytta.

När jag tidigare i dag ställde en fråga under frågestunden här i kammaren upprepade statsrådet Dousa att pengarna fastnar på bankkonton. Detta är en osanning som vi måste komma ifrån.

Ledamoten Saweståhl sa att det är viktigt att det inte blir en polarisering. Men Sverige är nu det enda EU-land som för närvarande inte ger något stöd till UNRWA. Därmed sticker Sverige ut som en främmande fågel, och det sker med en regering som annars ofta talar om EU-samordning.

Tycker ledamoten Saweståhl verkligen att det i den här situationen är rätt att strypa pengarna till det enda organ som på plats kan ge verklig nödhjälp och samhällsservice till palestinierna?

(Applåder)

Fru talman! För ett år sedan rev israelisk militär Abus nybyggda bilverkstad utanför Betlehem, en verksamhet som han investerat 3 miljoner kronor i. Rivningsordern var redan utfärdad, precis som för tusentals andra palestinska hem och företag på Västbanken. Om detta kan vi läsa på följeslagarprogrammets Instagramsida.

Följeslagarprogrammet drivs av Sveriges kristna råd. Man följer palestinska barn till skolan så att de inte ska behöva vara rädda för att bli attackerade av militanta bosättare. Man dokumenterar även bosättarnas våld och spelar därmed roll för tryggheten i en miljö med ockupation och förtryck.

Det är 400 svenskar som har deltagit i verksamheten, men nu drar Sverige in stödet till detta program. Frågar man Sida hänvisar myndigheten till regeringen och regeringens politik.

Som svensk riksdagsledamot i utrikesutskottet tycker jag att denna politiska inriktning är helt fel. Därför frågar jag statsrådet Dousa om han är beredd att ompröva regeringens politik och ta initiativ för att återstarta följeslagarprogrammet.

Herr talman! Vi har nu haft en lång debatt om regeringens beslut att avveckla stödet till följeslagarprogrammet och UNRWA. Vi har även debatterat konsekvenserna för Israels krigföring och ockupationspolitik. Jag har under debatten noterat att statsrådet försvarat sin politik med argument om effektivitet och omprioriteringar och om att stöd fortfarande ges men genom andra kanaler. Men vi socialdemokrater ser att det är fråga om en uppenbar politisk kursändring för hela den svenska Mellanösternpolitiken. Detta är viktigt att påpeka. Sverige går från att vara en tydlig röst för mänskliga rättigheter i Palestina till att minska sitt engagemang, både i form av bistånd och i form av det talade ordet och dess konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta sker i en tid då situationen är värre än på mycket länge, som vi konstaterat. Gaza står och har under en tid stått på randen till svält. FN varnar för den värsta humanitära katastrofen i modern tid. Samtidigt, bara de senaste veckorna, eskalerar våldet på Västbanken. Sverige drar tillbaka livsviktigt stöd och talar med tyst röst.

Herr talman! Om regeringen verkligen står upp för folkrätten och om statsrådet menar allvar med sina ord som har sagts här om Israels ansvar är det dags att visa det även i handling. Det räcker inte att säga med kluven tunga att Israel måste skärpa till sig och ockupera lite mindre och att tala om en liten israelisk akilleshäl. Jag instämmer i stället i vad min kollega Linnéa Wickman sa: Detta är en skamfläck. Om det ska vi vara högljudda.

Att enbart uttala sig kritiskt men sedan fortsätta föra en politik som försvagar det humanitära stödet är ett svek mot det palestinska folket. Regeringen har fortfarande möjligheter att göra om och göra rätt. Frågan är om man har modet och viljan att göra det. En regelbaserad världsordning med den internationella rättens principer kräver politiker som är tydliga, konsekventa, pålästa och framför allt engagerade.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar statsrådet Dousas svar, men jag instämmer i det som Linnéa Wickman sa: Det är olyckligt att man lägger ned följeslagarprogrammet. Jag anser också att ministern med den nya inriktningen på Mellanöstern- och Palestinapolitiken gömmer sig bakom sin myndighet Sida. Nedläggningen av följeslagarprogrammet är de facto en konsekvens av regeringens politik.

När det kommer till UNRWA säger företrädare för den svenska regeringen, inklusive biståndsministern, att det är olyckligt att Israel förbjuder UNRWA att verka. Men samtidigt ströp man faktiskt stödet till UNRWA redan i förväg och får på köpet beröm av den israeliska regeringen. Det agerandet gör att Sverige sticker ut bland så kallade like-minded countries och att EU-spåret som regeringen brukar hänvisa till inte heller följs.

Organisationen UNRWA handlar inte bara om nödhjälp här och nu, vilket man kanske kan tro ibland när man hör de moderata ledamöterna. UNRWA handlar också om en hel del infrastruktur som inte är ersättningsbar, vilket också tidigare moderata ministrar här i kammaren har uttryckt.

Vidare verkar UNRWA, som vi har nämnt i tidigare debatter, även i Libanon, Syrien och Jordanien. Det är faktiskt ett FN-organ som kom till för att bidra till en tvåstatslösning och en lösning på flyktingfrågan. Det berör ju alla de palestinier som för länge sedan fördrevs från sina hem.

Biståndsministern själv uttryckte i en interpellationsdebatt så sent som här i januari att han lärt sig i samtal med den palestinske premiärministern att ockupationen är det största hindret för utveckling. Men under 2024 strök regeringen just detta ord från den nya utvecklingsstrategin. Det är inte konsekvent.

Regeringen hävdar även att den står bakom Internationella domstolens rådgivande yttrande från i somras. Men samtidigt har regeringen aktivt bestämt sig för att inte besvara FN:s generalsekreterares förfrågan om vilka åtgärder Sverige har vidtagit.

Herr talman! Jag tycker att det är olyckligt att biståndsministern och hans moderata riksdagsledamotskollegor sprider felaktiga och missvisande uppgifter. Det är allvarligt. I samband med beslutet om Sveriges stoppade stöd till UNRWA sa biståndsministern nämligen att det nu skulle bli lättare för biståndet att komma in och att biståndet annars skulle ha fastnat på ett bankkonto. Biståndsministern hävdade vidare att UNRWA har en lång förtroendekris med anställda som deltagit i terrorism och att UNRWA har kopplingar till antisemitiska skolböcker. Det är också flera uttalanden som han upprepat här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det går, som tidigare konstaterats, inte att ersätta UNRWA:s arbete på marken. Flera av de organisationer som Sverige riktar om stödet till säger själva detta. Och kopplingar till terrorism har avfärdats av de oberoende utredningar som har presenterats. Det är inte heller belagt att det finns kopplingar till antisemitiska skolböcker.

Jag var själv i Israel och Palestina för ett år sedan och träffade representanter för UNRWA. De beskrev också det som har offentliggjorts och att listor över anställda har delgetts Israel under många år utan några synpunkter.

Till sist: UNRWA har ett bredare mandat - detta har vi talat om - och verkar i flera andra länder.

Frågan varför missvisande uttalanden görs av biståndsministern måste ställas. Jag tror att det är så att biståndspolitiken är en del av Tidöavtalet. Den hanteras därmed i de fyra partiernas samordningskansli, och i frågan om stödet till UNRWA har tre partier röstat ned Moderaterna, möjligtvis under påhejande av en del moderata riksdagsledamöter. Den vilseledande argumentation som Benjamin Dousa nu framför hänger inte ihop. Man gör en sak, och sedan säger man det motsatta. Det framstår för allt fler som att också den svenska Mellanösternpolitiken har börjat dikteras av Sverigedemokraterna.

Vår nation har stått upp för mänskliga rättigheter, internationell solidaritet och rättvisa och måste fortsätta att göra det. Vi ska tala ut mot brott mot folkrätten och inte bara formulera ord på papper. Detta borde också vara en rimlig utgångspunkt för biståndsministern.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Sedan en tid tillbaka råder det äntligen en åtminstone tillfällig vapenvila i Mellanöstern. Detta innebär att det fasansfulla kriget förhoppningsvis kan upphöra, att barn i Gaza slipper uppleva bomber och drönare varje natt som de gjort i 15 månader och att gisslan kan släppas. Ansvar måste dock utkrävas och ansvariga ställas till svars från både Hamas och Israel för vad de har åsamkat alla oskyldiga civila.

Sverige har en lång tradition av att vara en stark röst för mänskliga rättigheter, folkrätten och det humanitära biståndet. Vi har varit en ledande aktör i arbetet för en tvåstatslösning och har konsekvent stått upp för rätten till ett värdigt liv, där människor kan leva fria från såväl ockupation som våld och terror.

Nu ser vi dock hur den svenska regeringen bryter med denna historiska linje. För det första har stödet till följeslagarprogrammet avslutats, ett program som haft en avgörande roll i att skydda civila palestinier och dokumentera övergrepp. För det andra har regeringen beslutat att ta bort stödet till UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar.

Herr talman! Låt oss börja med följeslagarprogrammet. Detta program har funnits i över 20 år och bygger på att internationella observatörer ska vara närvarande på platser där civila hotas av våld. Följeslagarna har varit på plats i de mest utsatta områdena på Västbanken, i byar där israeliska bosättare trakasserar, misshandlar och dödar palestinier. Deras närvaro har en dämpande effekt på våldet. När internationella ögon bevittnar det som sker finns en gräns för vad ockupationsmakten och bosättarna vågar göra.

Sällan har så många människor inför en interpellationsdebatt hört av sig till mig i förväg, önskat mig lycka till i debatten och till och med kommit med input som inför den här debatten. Det är många i vårt land som under åren har varit följeslagare, även en och annan moderat.

Så vad händer nu när Sverige drar tillbaka sitt stöd, herr talman? Vi vet svaret, och jag kan tala om det för ministern: Våldet kommer att öka. De palestinier som bor i dessa områden kommer att vara ännu mer skyddslösa. Ockupationsmakten Israel får fritt spelrum att kränka deras rättigheter utan konsekvenser att tala om.

Herr talman! Sedan har vi beslutet att ta bort stödet till UNRWA. Detta är ett beslut som får katastrofala humanitära konsekvenser.

Som vi talat om tidigare är UNRWA inte vilken organisation som helst. Det är den enda organisation som på allvar tillhandahåller grundläggande tjänster till miljontals palestinska flyktingar. Hundratusentals barn riskerar nu att stå utan utbildning, och sjukhusen i Gaza riskerar att inte få de mediciner de behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen säger att stödet ska omfördelas, att pengarna ska gå till andra aktörer. Men vilka då? Flera av de aktörer som regeringen ska ge stöd till säger själva att de inte kan ersätta UNRWA med dess infrastruktur och nätverk.

Herr talman! Regeringen talar gärna om att stå upp för folkrätten i dokument och i ord här i kammaren. Men i praktiken ser vi nu en väldigt svag svensk hållning mot Israel. Statsrådet har själv konstaterat att Israel bryter mot internationell rätt när de blockerar humanitärt stöd till Gaza. Ministern har kallat det ett "förbannat ansvar" för Israel att agera.

Sverige borde vara en röst för rättvisa och fred. Vi borde inte ha en regering som tyst backar undan när folkrätten kränks och som säger en sak den ena dagen för att sedan i praktisk handling agera annorlunda.

Var är de konkreta åtgärderna, Benjamin Dousa? Varför får Israels agerande inga egentliga konsekvenser? Jag tror att det är många som i det här läget förväntar sig mer av Sverige.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för det svaret! Jag instämmer helt när det gäller behovet av att inte på några sätt legitimera partiet Georgisk dröm med tanke på vad det partiet har visat sig stå för.

Men bortsett från detta är Georgien ett land med stor potential som står vid ett avgörande vägskäl. Vi ser en georgisk regering som väljer att fjärma sig från EU och våra värderingar, men vi ser också ett folk som fortsätter att kämpa för demokrati, frihet och närmare samarbete med Europa.

Det är vår skyldighet att ge dem allt stöd vi kan. Här har Sverige och EU en viktig roll att spela, inte bara genom ekonomiskt bistånd utan också genom att sätta press på den georgiska regeringen och visa att det helt enkelt finns konsekvenser om man bryter mot grundläggande demokratiska principer.

Jag vill avsluta denna interpellationsdebatt med att betona att vårt långsiktiga mål måste vara att hjälpa Georgien att återvända till en demokratisk reformväg. Det innebär att man stöder civilsamhället, fria medier och andra demokratiska aktörer. Och det innebär att EU:s dörr alltid måste vara öppen för länder som är villiga att respektera våra gemensamma värderingar.

Jag vill avslutningsvis tacka ministern för debatten i dag. Låt oss nu fortsätta arbetet gemensamt med att tydligt verka för ett fritt, fredligt och demokratiskt Georgien, som en del av en tryggare värld!

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för de initiativ som hittills tagits i fråga om Georgien. Både jag och utrikesministern var dessutom på plats vid OSSE:s ministerrådsmöte på Malta precis före jul. Jag uppskattade att utrikesministern då informerade mig och även att hon i sitt tal från svensk sida i Valletta framförde skarp kritik mot och oro för den utveckling vi ser i Georgien.

Ja, det finns ett stort värde i att vi här i Sveriges riksdag oavsett parti samt som stat inom EU är med och markerar mot den här utvecklingen. Det är positivt att höra att vi har varit pådrivande för att exempelvis lyfta frågan om Georgien i rådet för utrikes frågor, men det är också viktigt att nu och framgent ställa sig frågan: Gör vi tillräckligt?

Jag har tillsammans med kollegorna som också valobserverade i Georgien redogjort för hur vi på nära håll såg hur demokratin hotas när makthavare utnyttjar sina positioner för att begränsa oppositionen och manipulera valprocesserna. I Georgien handlar det inte bara om tekniska problem eller administrativa brister, utan det handlar om systematiska försök att hålla sig fast vid makten på bekostnad av det georgiska folkets rättigheter och dess längtan efter att få komma med i Europeiska unionens gemenskap. Det var också mot bakgrund av det här som valet i höstas underkändes.

Den här gradvisa förändringen i Georgien och denna utveckling i det georgiska samhället har vi kunnat följa under några års tid.

Jag har under de senaste åren i olika kapaciteter besökt Georgien. Där har varningstecknen varit tydliga under en lång tid. Organisationer som Transparency International har varit väldigt tydliga med hur de ser på utvecklingen. Den politiska oppositionen har uttryckt oro under lång tid, liksom civilsamhället, där inte minst hbtq-personer som nämnt far väldigt illa.

Frågan tidigare från kollegan och ledamoten Carina Ödebrink om EUmissionen, som vi ju besökte gemensamt, och dess framtid är också relevant i sammanhanget mot bakgrund av utvecklingen.

Det är tydligt att den nuvarande georgiska regeringen medvetet distanserar sig från EU och våra gemensamma värderingar. Sanktioner mot dem som är ansvariga för våldet mot demonstranter är en viktig signal, men vi måste vara redo att gå längre om situationen fortsätter att förvärras. Man kan överväga bredare sanktioner mot regeringsföreträdare och deras ekonomiska intressen och ytterligare skärpa kraven på att OSSE:s rekommendationer ska implementeras fullt ut.

En annan viktig fråga som vi redan har varit inne på handlar om det långsiktiga stödet till civilsamhället. Jag välkomnar förstås att Sverige har ökat sitt stöd med 25 miljoner kronor, men vi vet att dessa medel kanske inte alltid är lätta att få fram till rätt aktörer. Georgiska organisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter står nu under enorm press och behöver mer än bara ekonomiskt stöd. De behöver också politiskt stöd och säkerhet för att kunna verka fritt.

En positiv och viktig kraft i Georgien som har varit väldigt tydlig med att valet inte har varit legitimt och att det georgiska folkets och civilsamhällets intressen står under stark press är presidenten Salome Zurabisjvili. Hon har så sent som i december träffat representanter för olika stater. Därför skulle jag vilja ställa frågan till utrikesministern om hon i närtid har tänkt sig att träffa Georgiens valda president Salome Zurabisjvili, om det finns några sådana planer. Jag tror att det skulle vara en viktig signal att träffa henne.

Herr talman! Tack till utrikesminister Maria Malmer Stenergard för svaret på min interpellation!

Utvecklingen i Georgien är djupt oroande, precis som utrikesministern sa, och den kräver vår uppmärksamhet. Jag hade själv förmånen att delta som valobservatör vid valet som ägde rum i höstas. Jag observerade i Telavi i östra delarna av Georgien tillsammans med flera av mina kollegor. På plats bevittnade vi många av de brister som har rapporterats samlat av OSSE, ODIHR och andra organisationer - omfattande rapporter om att väljare utsatts för hot och påtryckningar.

Medierna i Georgien, särskilt de statskontrollerade, favoriserade det styrande partiet. Det begränsade väljarnas möjligheter att fatta informerade beslut. Statliga resurser användes för att gynna det styrande partiet. Dessutom kunde det konstateras att det förekom oegentligheter i själva valadministrationen.

Även om vissa delar av den georgiska valprocessen uppfyllde internationella standarder underminerades helheten verkligen av problemen som jag har nämnt. Det är också slutsatser som har presenterats tydligt.

När det gäller Georgien är det här inte bara fråga om ett enskilt val. Det är en del av en större negativ trend, där vi ser hur demokratiska principer och rättsstatens principer gradvis urholkas i Georgien. Landet var en gång ett föredöme för demokratiska reformer i regionen Kaukasus. Men det har tagit steg tillbaka, och det sker samtidigt som den georgiska regeringen tydligt signalerar att man prioriterar maktkoncentration framför en nära relation med EU. Bredvid står förstås ryska intressen och jublar åt den här utvecklingen.

Beskedet från det styrande partiet Georgisk dröm att man skjuter upp EUanslutningsförhandlingarna till 2028 och avstår från finansiellt stöd från EU är ett slag i ansiktet på alla de georgier som protesterar för ett närmande till EU. Dessa protester har bemötts med övervåld från myndigheterna, och vi ser att grundläggande fri- och rättigheter såsom yttrandefrihet och mötesfrihet sätts åt sidan.

Samtidigt, herr talman, ser vi att det finns hopp. Civilsamhället i Georgien liksom många enskilda individer är fortfarande starkt engagerade i att föra landet närmare EU. Här har vi som land och som medmänniskor en moralisk och politisk skyldighet att stödja dem.

Jag har därför två kompletterande frågor till utrikesministern.

Fråga ett: Utöver det som redan har gjorts och utöver det som Sverige redan har framfört, ser utrikesministern ytterligare åtgärder som Sverige och EU kan överväga för att pressa den georgiska regeringen att respektera demokratiska principer? Vilka är i så fall dessa?

Fråga två: Hur säkerställer regeringen att omfördelningen av stödet från regeringen till civilsamhället verkligen når fram till rätt aktörer?

Herr talman! Tack till Margareta Cederfelt för det arbete som du lade ned i den svenska OSSE-delegationen under dina år där! Tack också för ett gott samarbete och för att du drev delegationsgemensamma frågor av värde för den svenska delegationen!

Dagens debatt handlar om det gångna verksamhetsåret i den svenska OSSE-delegationen, men förstås också om en utblick framåt. Som har sagts här har vi glädjande nog en mycket aktiv svensk delegation - aktiv både på möten, på valobservationer och så vidare.

OSSE är världens största regionala säkerhetsorganisation med 57 medlemsstater i Europa, Kaukasus, Centralasien och Nordamerika. Säkerhetssynen är bred och utgår från tre dimensioner: en säkerhetspolitisk, en ekonomisk och miljömässig samt dimensionen om demokrati och mänskliga rättigheter. Det är kort och gott idén om den europeiska säkerhetsordningen.

Utmaningarna för OSSE när det kommer till de här frågorna är som vi vet många. Rysslands krig i Ukraina är nu inne på sitt tredje år. Under det gångna året har vi sett en oroande utveckling i Armenien och Azerbajdzjan, inte minst i regionen Nagorno-Karabach. Klimatutmaningen fortsätter att ställa krav på en politik för detta. Inte minst ser vi också en tillbakagång för såväl demokrati som mänskliga rättigheter i många av OSSE:s medlemsstater.

Herr talman! Rysslands krig i Ukraina fortsätter. Vi socialdemokrater verkar för ett fortsatt starkt svenskt stöd till Ukraina. Det gäller såklart även i OSSE, och vi kommer att fortsätta att verka för det tills den sista ryska soldaten har lämnat Ukrainas territorium. Ingen stat inom OSSE får ta sig rätten att attackera ett annat land. Det är ett tydligt brott just mot den europeiska säkerhetsordningen när man gör så. Det krig som nu rasar i vårt närområde är en existentiell fråga för Ukraina, men även för oss. Det är även en avgörande fråga för respekten för våra gemensamma normer, våra institutioner och den internationella rätten.

Ännu tycks inget slut på kriget finnas i sikte. Kriget är den största politiska förändringen sedan murens fall, och utöver enorma mänskliga lidanden bidrar kriget till en betydligt osäkrare värld, också utanför vårt närområde.

Inom OSSE:s parlamentariska församling står vi enade i fördömandet av kriget och om det ansvar som Ryssland och Belarus har för detta krig. Vi står i stark solidaritet med våra ukrainska parlamentarikerkollegor i OSSE, och vi står gemensamt upp för det ukrainska folkets rätt till fred och frihet.

Ett annat krig som pågår är det i Mellanöstern, och även om inte Israel och Palestina formellt är medlemsstater i OSSE har vi alla en skyldighet att agera i den frågan, oavsett var i världen vi befinner oss eller vilken stol vi sitter på. Efter Hamas brutala attack den 7 oktober och gisslantagandet, som fortfarande pågår, utkämpas ett krig i Gaza, där Israel nu har ett mycket stort ansvar för alla de tusentals oskyldiga civila som har dödats.

Vidare är den humanitära situationen fruktansvärd. Nödhjälpen når inte fram i tillräckligt stor omfattning och stoppas till och med ibland vid gränsen. Internationella brottsmålsdomstolens chefsåklagare meddelade i veckan att han anser att en arresteringsorder bör utfärdas mot Hamas och Israels ledare. Det är nu viktigt att ICC fortsätter att utreda krigsbrott och får det stöd som ICC förtjänar i sitt arbete med att upprätthålla den internationella rätten.

Den enda vägen framåt nu är en omedelbar vapenvila, en förhandlad tvåstatslösning och respekt för den internationella rätten. Den socialdemokratiskt ledda regeringen erkände som bekant staten Palestina redan 2014, och i dagarna kom också erkännanden från Norge, Irland och Spanien.

Det finns anledning till initiativ i denna fråga också i OSSE:s parlamentariska församling. Vi socialdemokrater kräver att inte bara Israel, utan också Palestina, ska ingå i OSSE:s Medelhavsforum framöver. Detta är något som min kollega Kadir Kasirga driver tillsammans med oss i den socialdemokratiska gruppen i OSSE inför vårt sommarmöte.

Herr talman! Jag har under mina år i OSSE besökt Georgien flera gånger. Senast i januari gjorde hela den svenska delegationen ett besök i landet. Liksom Ukraina har Georgien drabbats av rysk aggressivitet. 20 procent av Georgiens internationellt erkända territorium kontrolleras de facto i dag av Ryssland.

Vi fick möjlighet att på plats tillsammans med EU:s krishanteringsinsats besöka den administrativa skiljelinjen vid Sydossetien. När det för ett tag sedan meddelades att Georgien fick kandidatstatus till EU var vi många som där och då gladdes över detta besked och såg en georgisk framtid i EU. Stödet för detta bland det georgiska folket är också starkt.

Men det finns nu tyvärr anledning att känna en mycket stark oro för utvecklingen i landet. En så kallad foreign agents-lag diskuteras och är nära att implementeras. Mycket tyder på att den kommer att antas inom kort. Omfattande protester har ägt rum i landet, och vi ser en mycket repressiv och auktoritär utveckling just nu.

I går hade jag förmånen att få träffa organisationen Kvinna till Kvinna här i riksdagen, och de kunde berätta om ett starkt tryck på organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter såsom minoriteters rättigheter, kvinnors rättigheter och hbtqi-personers rättigheter. Ett exempel på denna repression är att vårdpersonal enligt ett lagförslag ska kunna neka hbtqi-personer möjlighet till grundläggande sjukvård. Det finns alltså anledning för oss att följa denna oroande utveckling vidare.

Ett av förslagen som vi socialdemokrater driver tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet här i dag är att Sverige bör verka för att den så kallade Moskvamekanismen ska åberopas när hot mot hbtqi-personer anses vara överhängande, som i Georgien.

Moskvamekanismen är ett instrument som ger OSSE möjlighet att sända en rapportör till en medlemsstat om det bedöms föreligga ett särskilt allvarligt hot mot uppfyllande av något av de åtaganden som respektive land har gjort när det kommer till demokrati och mänskliga rättigheter.

Herr talman! Demokrati och mänskliga rättigheter är också en av de viktigaste frågorna för svenska folket när det nu stundar EU-val. I veckan öppnade förtidsröstningen. Vi ser hur demokrati och mänskliga rättigheter utmanas i många europeiska länder som också är medlemsstater inom OSSE. Endast åtta länder i världen har en fullgod pressfrihet. Vi ser hot mot demokratin också här på hemmaplan med andra stater som vill lägga sig i våra angelägenheter, men vi ser det också internt med ökade terrorhot. Vi ser också trollarméer som är subventionerade av Sveriges näst största parti. Det är också ett demokratiproblem som vi behöver ta tag i och som hotar det fria demokratiska samtalet.

Herr talman! Margareta Cederfelt nämnde en viktig del av OSSE:s verksamhet, nämligen våra valobservationer. Hon nämnde också de valobservationer vi har genomfört under året i Kazakstan, Turkiet, Polen och Serbien. Även 2024 är ett intensivt valår. Jag har för egen del som ambition att observera de mycket intressanta valen senare i år i Moldavien, Georgien och USA.

Herr talman! Jag inledde mitt anförande med att konstatera att utmaningarna inom OSSE som organisation är betydande, och jag exemplifierade med Rysslands krig i Ukraina, utvecklingen i Georgien samt tillbakagången för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Även om utmaningarna är stora är OSSE ett unikt forum för diskussioner och förhandlingar om regional säkerhet som långsiktigt kan verka för att återupprätta den europeiska säkerhetsordningen och respekten för folkrätt, humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Därför är och förblir det svenska medlemskapet och arbetet i denna organisation viktigt.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma reservation nummer 2 om Moskvamekanismen. Jag vill också tacka den svenska OSSE-delegationen och vårt sekretariat för det gångna året och passa på att önska er alla en riktigt fin sommar så småningom.

Herr talman! Detta betänkande och dagens debatt handlar ju om mänskliga rättigheter. Vi är nog många som uppfattar att Sverigedemokraterna historiskt inte har varit de främsta försvararna av mänskliga rättigheter. När det gäller religiösa minoriteter, sexuella minoriteter och många andra utsatta grupper har Sverigedemokraterna inte direkt - inte heller i dag - gjort sig särskilt kända för att vara försvarare av dessa.

Vi var nog också många som i går satte på tv:n och såg på Kalla fakta, där det rapporterades om trollfabriker som påminner om Rysslands sätt att arbeta. Några av de partier runt om i Europa som är närstående till Sverigedemokraterna har också uppenbara Rysslandskopplingar. Vi ser i opinionsmätningar hur AFD nu är Tysklands näst största parti. Vi ser hur Nationell samling i Frankrike går väldigt starkt framåt. Om det är något som kännetecknar denna typ av partier är det ju att de när de får makt, och när de söker makten, attackerar och splittrar. De försämrar ofta de mänskliga rättigheter som jag i mitt anförande talade om att jag en gång i tiden engagerade mig för. Jag talar om idén om alla människors lika värde.

Känner inte Markus Wiechel en stark oro för att partier som Alternative für Deutschland och Nationell samling i Frankrike nu går starkt framåt och därmed riskerar att hota och försämra de mänskliga rättigheter som vi här i kammaren i dag talar oss varma för? Det skulle jag vilja ha svar på.

Herr talman! Min fråga till Markus Wiechel kommer att handla om det vi talade om tidigare här i dag. Det gäller ekocid.

Det parti som Sverigedemokraterna samarbetar med, Moderaterna, säger nej till att i dagsläget driva på för att ekocid ska inkluderas i Romstadgan. Även om Jimmie Åkesson nu nyligen har sagt att det finns en övre gräns för stödet till Ukraina tänker jag att det skulle vara en väldigt bra sak om Sverigedemokraterna kunde backa upp Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet i att vi ska driva på för och uppmana regeringen att arbeta för att ekocid ska göras till ett internationellt miljöbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Jag ser inte att Sverigedemokraterna har nämnt eller uttalat sig om detta, så jag skulle vilja ställa frågan till ledamoten Markus Wiechel hur han ser på frågan om ekocid.

Herr talman! Huruvida man kan lita på Socialdemokraterna eller inte är inte riktigt temat för dagens debatt. Vi kan också ha en debatt om huruvida man kan lita på Sverigedemokraterna som parti. Jag satt själv och tittade på Kalla fakta på tv i går. Där finns en del som väcker frågor. Kan man lita på Sverigedemokraterna, och vad finns det för partikultur där? Men det är inte detta vi ska diskutera nu.

Jag kan konstatera att den utrikespolitik som den socialdemokratiskt ledda regeringen drev bland annat innebar att vi stod upp för ett enprocentsmål i biståndet. Vi säkerställde att vi hade ett stort och starkt stöd för mänskliga rättigheter i världen, inte bara i vårt närområde utan i många delar av världen. Man kan lita på Socialdemokraterna när det kommer till att stå upp för Ukraina.

Sverigedemokratiska företrädare talar om att det nu finns en övre gräns för stödet till Ukraina. Kan man lita på Sverigedemokraterna när det kommer till stödet till Ukraina? Kan man lita på Sverigedemokraterna när de har systerpartier som har eventuella Rysslandskopplingar? Det är frågor jag ställer mig emellanåt. Kan man lita på Sverigedemokraterna när det kommer till frågor som rör utsatta minoriteter, hbtqi-personer? Vad hände med den feministiska utrikespolitiken? Vad ser man för arbete kring jämställdhet runt om i världen? Kan man lita på Sverigedemokraterna där? Det är också frågor jag ställer mig.

Jag tror att om man röstar på Socialdemokraterna kan man lita på att vi kommer att höja biståndet igen. Vi kommer att stå upp för mänskliga rättigheter. Vi kommer att stå upp för kvinnors rättigheter. Vi kommer att stå upp för etniska och religiösa minoriteters och hbtqi-personers rättigheter. Vi kommer att stå upp för demokrati. Vi kommer inte att inleda något samarbete med några högerextrema partier - det kan jag lova dig, Markus Wiechel.

Herr talman! Tack, Markus Wiechel, för frågan! Det stämmer att vi hade ett partikongressbeslut om det som nämns här, om folkmord. Det var många engagerade socialdemokrater som drev på för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Sedan blir inte alltid ett partikongressbeslut också detsamma som regeringens politik. Det blir inte alltid exakt genomfört. Vi har olika uppfattningar i de här frågorna.

Vi har fortfarande kvar partikongressbeslutet såvitt jag vet, så det socialdemokratiska partiet har samma uppfattning som tidigare. Jag har dock inte suttit i regeringsställning själv. Stefan Löfven är inte heller här och kan motivera sitt beslut. Men det är klart att det finns anledning att uppmärksamma och fortsatt driva den frågan. Det kan jag personligen tycka.

Herr talman! Jag blir naturligtvis glad över att det finns en positiv inställning till att se över detta. Jag förutsätter också att regeringen läser in sig på Margot Wallströms rapport och arbetar i enlighet med de rekommendationerna. Det skulle vara väldigt välkommet.

Självklart hade vi varit glada om också ni hade röstat för vårt förslag om att detta arbete ska sättas igång redan nu och att man inte ska riskera att låta det vänta. Men jag uppfattar ändå att ledamoten är positivt inställd till detta och att regeringen kommer att arbeta vidare med det i enlighet med vad som har redovisats i EU-nämnden.

Vi fortsätter att följa detta. Tack för debatten!

Herr talman! Ja, det stämmer som ledamoten Tolgfors påpekar att detta är ett förslag som fyra partier i Sveriges riksdag nu lägger fram. Vi uppmanar regeringen att driva på för att följa rekommendationen från den arbetsgrupp som förra utrikesministern Margot Wallström ledde, alltså att vi ska lägga till ekocid i Romstadgan, så att det blir möjligt att vid internationella brottmålsdomstolen åtala länder som begår väldigt grova miljöbrott. Vi har sett det i fallet med Kachovkadammen, som Ryssland sprängde, vilket har fått omfattande miljökonsekvenser.

Jag känner personligen stor oro för det som beskrivits i Göteborgs-Postens reportage om ryska skuggflottor med skepp som riskerar att släppa ut olja. Det finns många fler exempel runt om i världen på att stater använder miljöförstöring som ett vapen mot andra. Detta kommer vi säkert tyvärr att få se fler exempel på i framtiden.

Det är inte min uppgift att här säga exakt hur detta ska gå till, men jag tycker att det är viktigt att Moderaterna och övriga partier som ingår i regeringsunderlaget tar vår utsträckta hand för en majoritet i riksdagen och uppmanar regeringen att se över detta, så att Sverige blir pådrivande när det gäller att utveckla och stärka den internationella rätten och se till att andra stater också följer den internationella rätten.

Ekocid är ett sådant brott som vi, i enlighet med den arbetsgrupp som Margot Wallström arbetade med, vill ska läggas till i Romstadgan. Här skulle det vara väldigt välkommet om ledamoten Tolgfors själv blev pådrivande i sitt parti och utrikesminister Billström sedan kan arbeta för detta. Det tror jag skulle vara välkommet, och det skulle vara ytterligare ett exempel där vi i Sverige kan stå enat i frågor som rör Ukraina och Ryssland.