Fru talman! Johan Büser har frågat mig vilka åtgärder Sverige avser att vidta inom ramen för EU och FN för att stödja ett demokratiskt Syrien och säkerställa att den nya regeringen respekterar mänskliga rättigheter samt vilka resurser och biståndsinsatser Sverige avser att mobilisera för att stödja civilsamhället och demokratiska institutioner i Syrien, med särskilt fokus på inkludering av minoritetsgrupper.

Som Johan Büser konstaterar är läget i Syrien volatilt och skört. Det ligger i Sveriges och EU:s intresse att den nyligen tillträda övergångsregeringen förmår hantera de många och svåra utmaningar den står inför. Till detta är Sverige och EU redo att bidra.

Det är därför Sverige, tillsammans med övriga EU-länder, fortsätter att vara tydligt när det gäller förväntningarna på övergångsstyret. Alla syriers, även kvinnors och etniska och religiösa minoriteters, rättigheter måste respekteras i en fredlig och inkluderande övergångsprocess. Förövarna i den förfärliga våldsvågen i början av mars måste ställas till svars. Det är det nya styrets agerande – inte ord – som kommer att vara avgörande för internationellt stöd. Detta är vi och EU väldigt noga med att påpeka.

Sverige har konsekvent stöttat det syriska folket genom åren, både i Syrien och i andra länder i regionen. Regeringen vill att detta engagemang ska fortsätta.

Utöver humanitära insatser har Sverige ett stort bistånd till Syrien. I detta har civilsamhället varit en viktig partner för Sverige, inklusive i insatser som bidrar till bland annat ökad jämställdhet, mänskliga fri- och rättigheter samt demokratisk utveckling. Detta bistånd anpassas nu för att på bästa sätt stötta befolkningen i den svåra uppgiften att bygga ett fritt och demokratiskt Syrien för alla syrier, oavsett religion och etnicitet.

Regeringen bidrar även till diskussionen om hur EU kan stödja en positiv utveckling i Syrien, inklusive genom biståndet. Vikten av detta underströks inte minst vid den internationella Syrienkonferensen i Bryssel i mitten av mars, där EU utlovade 2,5 miljarder euro i stöd till Syrien och andra länder i regionen.

Fru talman! Tack till ledamoten Büser för att han har initierat även denna debatt, och tack till utrikesministern för att hon är här och svarar på dessa frågor i dag!

Det var väldigt välkommet att Assadregimen föll i höstas. Jag tror att många drog en lättnadens suck över det. Samtidigt blev man väldigt orolig för vad som skulle komma härnäst.

Det finns alltid en förhoppning när en diktator faller att det ska bli en snabb demokratisk utveckling, men så blir det ju sällan. Det krävs enorma arbetsinsatser för att få till riktig fred och riktig demokrati där alla personer har samma rättigheter och samma skydd.

Det tog väldigt lång tid för våra demokratier i västvärlden att evolvera till vad de är i dag, så vi kan inte förvänta oss att det ska ske över en natt i Syrien. Man kan inte bara lära av varandra, för alla länder har olika förutsättningar.

Syrien är lite unikt med alla dessa olika minoriteter – kurder, yazidier, syrianer, assyrier, alawiter och andra. De ska alla ha samma rättigheter. Då handlar det om hur man ska skydda det här territoriet, hur man ska få till en välfungerande demokrati och hur man ska se till att alla skyddas.

En viktig komponent i det hela är att oavsett vilket styre det är i Syrien har landet territoriell integritet på samma sätt som alla andra länder i världen. Vi ser efter Assads fall, men det skedde även före det, att både Israel och Turkiet attackerar mål inne i Syrien. Israel har utökat sin ockupation av vissa områden, och Turkiet fortsätter bomba olika kurdiska mål.

Här vill man gärna höra åtminstone ett uttalande att det här är brott mot internationell rätt och brott mot FN-stadgan. Det är det uppenbart, för Syrien och Israel och Syrien och Turkiet befinner sig inte i krig just nu. Länder får inte åka in och attackera andra länders territorium.

Det är också oroande att det sker vissa attacker mot olika minoriteter från den nya syriska regimen – och att det finns väldigt många motsättningar mellan de olika minoriteterna.

Jag vill gärna se att EU utformar en strategi för att hjälpa till i Syrien. Jag vill se att man bygger upp olika demokratiska institutioner och satsar på det. Jag vill se ett starkare stöd till civilsamhället, för det kommer att krävas. Jag vill se att man går in och verkligen skyddar alla minoriteter och ser till att samtliga minoriteter har en röst i den syriska framtiden.

Jag vill se lite mer action och lite mer stöd för Syrien i det här läget, framför allt stöd med krav. Vi kan inte fortsätta pumpa in pengar för att stödja på samma sätt som tidigare om vi inte samtidigt ställer krav på att pengarna ska hamna rätt. Och när regimen bryter mot det man kommit överens om får man se till att straffa den på olika sätt, kanske med hjälp av smarta sanktioner och så vidare. Jag vill se lite mer strategi från Sveriges och EU:s sida vad gäller Syrien.

(Applåder)

Fru talman! Tack till utrikesministern för svaret!

Jag tycker att det är välkommet att utrikesministern säger att regeringen kommer att se över hur man på bästa sätt kan stötta demokratiutveckling i Syrien. Jag har respekt för att sanktionsfrågan är svår, precis som utrikesministern säger.

Utrikesutskottet träffade Röda Korset här i riksdagen för ett tag sedan. Röda Korset framförde just det stora behovet av att se över sanktionerna och titta på smarta sanktioner. Det skulle vara välkommet om Sverige drev på för detta. Jag noterar att utrikesministern är öppen för det, och det tycker jag är positivt.

Såväl Röda Korset som Röda Halvmånen och FN-organ säger samma sak: De juridiska undantagen finns, men bankerna vågar inte eller kan inte förmedla pengarna. Stödet blir därför inte effektivt.

Så till frågan om återvändande, som jag var inne på tidigare. Många syriska flyktingar vill återvända, särskilt de som lever i andra länder nära Syrien. Men när de gör det märker de att det inte går. Sjukhusen fungerar inte. Det finns ingen sophämtning, och ibland finns det heller inget vatten.

Menar vi allvar med att skapa förutsättningar för dessa människor att återvända är det viktigt att vi inte bara bidrar med nödhjälp. Det kräver bistånd som stärker samhällsfunktioner också på den lokala nivån, alltså bistånd som går inte bara till nödhjälp utan också till långsiktig demokratisk utveckling. Det kan inte nog betonas.

Fru talman! Jag vill också lyfta fram det program som den nye syriske ledaren alSharaa nyligen har presenterat. Det är ett förslag till en övergångsregering och en möjlig framtidsplan för ett demokratiskt Syrien.

Det finns inga enkla vägar framåt, men detta initiativ har i alla fall väckt försiktig optimism hos en del av diasporan här i Sverige. Jag har träffat några som tillhör den. Det skulle kunna vara ett försök att samla oppositionella krafter att skapa en plattform för samtal och inkludering – inte bara mellan individer utan också mellan olika etniska och religiösa grupper.

Jag klandrar inte heller den delen av diasporan som känner starkt tvivel angående detta. Precis som utrikesministern har nämnt har vi i närtid med fasa sett våldsamheter och övergrepp i Syrien mot såväl alawiter som andra grupper.

Jag undrar hur utrikesministern bedömer initiativet från alSharaa och den nya övergångsregeringen. Ser utrikesministern detta som ett seriöst steg mot en möjlig övergång till ett demokratiskt Syrien?

Jag vill också ta upp frågan om Syrien som ett land av minoriteter, fru talman. Det är förstås viktigt att alla minoriteter inkluderas i återuppbyggnaden. Sverige måste stödja detta som en inkluderande demokratisk utveckling där alla grupper får plats.

Med det sagt ser jag fram emot utrikesministerns svar angående hur hon ser på övergångsregeringen.

Fru talman! Det är som sagt helt klart så att utmaningarna är enorma. Det är en ekonomi i kollaps i ett land som under Assadregimen trasades sönder av en grym och utstuderad sekterism och brutalt våld mot den egna befolkningen. Ett decennium av krig har tvingat miljontals människor på flykt. Många av dem lever nu här i Sverige.

Situationen i Syrien kommer fortsatt att vara skör. Sverige är tillsammans med EU tydliga i våra förväntningar på en inkluderande övergångsprocess där alla syriers rättigheter respekteras.

När det gäller Johan Büsers fråga om hur jag ser på övergångsstyret är det till att börja med välkommet att en övergångsregering nu finns på plats. Det möjliggör fördjupade samtal om EU:s förväntningar och stöd, inklusive inom områden som minoriteters och kvinnors rättigheter. Det är positivt att interimstyret verkar vilja försöka hitta en väg framåt, som tillgodoser förväntningarna från den mångfald som kännetecknar den syriska befolkningen och även de tydliga budskap som vi och andra delar av omvärlden sänder.

Jag räknade dock snabbt till sju Mohammed – tror jag att det är – och en kvinna i denna övergångsregering, så det finns väl fortfarande en hel del att önska när det gäller kvinnors möjlighet att påverka där. Jag träffade för övrigt denna kvinna på säkerhetskonferensen i München innan hon tillträdde. Hon är i alla fall en mycket kraftfull kvinna, och jag tror att hon kan bidra till väldigt mycket i Syrien.

Detta är ingen enkel uppgift, och till syvende och sist måste det vara upp till det syriska folket att bestämma vad som är acceptabelt. Samtidigt är stödet från omvärlden såklart fortsatt viktigt. Det är positivt att en överenskommelse nu har nåtts med det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien om att införliva deras institutioner i den syriska staten. Genomförandet av denna överenskommelse blir viktig, och regeringen följer utvecklingen noggrant. Förhoppningen är såklart att den ska leda till ett mer fredligt, stabilt och enat Syrien.

Jag vill också vara tydlig med att Sverige och EU fortsätter att påpeka vikten av att respektera Syriens suveränitet och territoriella integritet. Detta gäller också i förhållande till Syriens grannländer.

Jag håller också med om att vi behöver smarta sanktioner. Vi har från svensk sida hela tiden påpekat vikten av att ställa tydliga krav och av att de lättnader som görs också är reversibla. Då kan det få konsekvenser om man inte lever upp till kraven.

Jag ser mycket fram emot att diskutera sanktioner närmare med Jacob Risberg i ett annat sammanhang.

Fru talman! Jag tror att jag, Johan Büser och Jacob Risberg i mångt och mycket är överens när det gäller vår inställning till Syrien. Det finns en möjlighet nu när det fruktansvärda Assadstyret har fallit. Det är positivt att det nu finns en övergångsregering på plats, men det finns också väldigt många utmaningar kopplade till detta. Det är viktigt att vi stöttar på ett väldigt aktivt sätt och är tydliga med att ställa krav på det nya övergångsstyret. Det finns risk för bakslag. Jag tror att vi får ställa in oss på att det kan bli fler sådana och att vi då kommer att behöva agera.

Vi behöver som sagt fortsätta att vara tydliga i våra förväntningar på det nya styret och i vårt stöd till en ordnad fredlig och inkluderande process där alla syriers rättigheter respekteras. Brysselkonferensen till stöd för Syriens folk och den pågående övergångsprocessen, som ägde rum i anslutning till FAC i mitten av mars, underströk hur enade vi inom EU och i det internationella samfundet också är.

Vad gäller val tror jag att planen är att det ska hållas inom fem år, om jag inte minns fel, och det är väl hög tid.

Tack så jättemycket för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.