Fru talman! Mot bakgrund av att Ungern infört lagstiftning som i praktiken förbjuder arrangerandet av och deltagandet i prideevenemang har Johan Büser frågat mig vad jag anser om detta beslut, vilka konsekvenser detta bör få för Ungern samt vilka åtgärder som kommer att vidtas från svensk sida.

Att Sverige ska vara en stark röst för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter i Sverige, i EU och globalt är självklart. Var och en ska kunna älska vem man vill och vara vem man vill utan rädsla för repressalier.

Jag tillsammans med den övriga regeringen känner djup oro för utvecklingen för hbtqi-personer i Ungern, något jag och flera av mina regeringskollegor uttalat oss om den senaste tiden. Med den nya lagstiftningen begränsas dessutom mötes- och yttrandefriheten i landet. Dessa är mänskliga rättigheter som garanteras av bland annat artiklarna 19 och 21 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, liksom av artiklarna 10 och 11 i Europakonventionen.

Att på detta sätt inskränka såväl hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter som mötes- och yttrandefriheten är förstås mycket allvarligt. Ungern, liksom alla EU:s medlemsstater, är skyldig att garantera dessa rättigheter.

Sverige arbetar aktivt inom EU för att säkerställa att alla medlemsländer respekterar EU:s gemensamma värden och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Tillsammans med 15 andra medlemsstater och Europaparlamentet intervenerade Sverige till stöd för Europeiska kommissionen i dess talan mot Ungern gällande Ungerns så kallade barnskyddslag, som kommissionen bland annat ansåg vara diskriminerande mot hbtqi-personer.

Sveriges position i dessa frågor är välkänd och oförändrad. Sverige kommer även fortsättningsvis att ta alla möjligheter i akt att stå upp för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter i Sverige, i Ungern, runt om i EU och på andra ställen i världen.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Och tack, Johan Büser, för möjligheten att debattera en viktig fråga!

Jag har ställt liknande frågor till utrikesministern, så vi får kanske anledning att diskutera det här igen den 22 april. Jag vill likt Johan Büser säga att jag är väldigt stolt över att vi i Sverige ändå är ganska överens när det kommer till just de här frågorna. Jag tror att det är viktigt för hbtqi-aktivister och hbtqi-personer i EU och Europa, men framför allt i Ungern, att veta att det finns länder som står bakom dem. Det finns länder som markerar. Det finns länder som tar tydlig ställning i frågor som rör deras existensberättigande.

Men trots att EU har tydliga skrivningar i bland annat Europakonventionen men också i det vi gemensamt kallar de europeiska värdena ser vi att land efter land i EU går i fel riktning när det kommer just till att skydda hbtqi-personers rättigheter. Johan Büser nämnde några exempel. Ett annat exempel från ganska nyligen är Bulgarien, som inspirerat av Ungern har infört sådana här anti-hbtqi-propaganda-lagar.

Det som är talande och ett återkommande mönster är att det handlar om partier från den yttersta högern. Det här är partier som har varit ganska tydliga med vad de ämnar göra och på vilket sätt de tänker begränsa människors handlingsutrymme i det som är en demokrati, eller det som finns kvar av den demokrati som en gång har funnits.

Det är som Johan Büser sa: Hbtqi-personer i Sverige är såklart oroliga. De är inte oroliga för att de tror att den här regeringen kommer att införa någon lag som skulle begränsa deras handlingsutrymme, utan de är oroliga för att de inte vet vad framtiden kommer att utvisa.

Det finns nämligen ett parti i Sveriges riksdag som har täta band och har haft täta band med Fidesz i Ungern. Det är Sverigedemokraterna, och det kommer vi liksom inte ifrån. Vi kommer inte ifrån att Sverigedemokraterna har uttalat sig väldigt kritiskt mot olika hbtqi-rättigheter och olika reformer som skulle stärka hbtqi-personers handlingsutrymme i en demokrati.

Det här är någonting som också jag är orolig för. För, fru talman, jag tror att det är farligt att vara naiv i de tider vi lever i. Vi ser Donald Trump på andra sidan Atlanten, som Johan Büser också lyfter fram. Vi ser också vad som händer i Turkiet. I Turkiet har vi en svensk journalist som sitter fängslad. Där sitter också oppositionspolitikern İmamoğlu fängslad. Men allting började i februari med att man fängslade chefredaktören för den största hbtqi-organisationens tidning. Det var så det började.

Vi ser alltså ett mönster: När du vill inskränka demokratin angriper du hbtqi-personer först. Och varför är det så? Det beror på att de är extremt utsatta. Det är de framför allt i länder som har en konservativ ådra och i länder där religion spelar stor roll, som den gör i Ungern, Turkiet, Bulgarien och så vidare.

Jag skulle därför vilja fråga utrikesministern: På vilket sätt ämnar Sverige ytterligare stödja hbtqi-organisationer, framför allt i Ungern eftersom det är det interpellationsdebatten handlar om?

Det handlar såklart om att ta ställning, och det är jättebra att man fördömer och markerar tydligt. Men man måste också stödja. Jag skulle vilja veta på vilket sätt regeringen tänker göra det. Vilka konkreta åtgärder ämnar utrikesministern vidta när det kommer till att stötta framför allt hbtqi-organisationer i Ungern?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag vet att vi i sak delar samma oro för utvecklingen i Ungern när det gäller de här frågorna.

Ungerns prideförbud är som sagt inte en olyckshändelse. Det är en del av en större, auktoritär, internationell strategi som går ut på att man börjar med att tysta minoriteter och stigmatisera hbtqi-personer och så småningom attackerar stora delar av civilsamhället. Det är samma mönster som vi ser i andra länder där demokratin är på tillbakagång. För närvarande är det alltför många länder som faller in under det.

Ungern bryter mot EU-fördraget. Artikel 2 slår fast att unionen bygger på respekt för mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter och jämlikhet. Sverige borde driva på, och ska fortsatt driva på, för att EU använder de mekanismer som faktiskt finns, både rättsliga och ekonomiska, när ett medlemsland systematiskt bryter mot dessa principer.

Precis som min kollega ledamoten Daniel Vencu påpekade måste vi här hemma också se till vår egen bakgård. På den bakgården hittar vi Sverigedemokraterna.

Jag kan bara beklaga att Moderaterna i regeringsställning har valt att samarbeta med detta parti. Sverigedemokraterna har gång på gång visat hur de ser på hbtqi-rörelsen. Vi har hört framträdande SD-politiker säga att pride är ”ett perverst jippo”, att regnbågsflaggor inte hör hemma på offentliga byggnader och att RFSL:s skolbesök är sexpropaganda. Vi har också hört företrädare jämställa deltagande i prideparaderna med att legitimera pedofili. Det är fruktansvärt, och det skapar oro. Tyvärr underminerar det också förtroendet för att regeringen fullt ut, till hundra procent, står upp för hbtqi-personers rättigheter även här hemma.

Här är det viktigt att utrikesministern är tydlig. Jag tycker också att vi har sett att utrikesministerns engagemang har varit tydligt i dessa frågor. Men jag skulle ändå vilja fråga utrikesministern: Hur ser utrikesministern på att regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna konsekvent ifrågasätter pride och hbtqi-rörelsen i Sverige? Hur ser hon på risken att det kan påverka regeringens trovärdighet i dessa frågor?

(Applåder)

Fru talman! Med den nya lagstiftning som antagits i Ungern begränsas alltså mötes- och yttrandefriheten i landet. Jag och andra statsråd i regeringen, liksom flera av mina ministerkollegor i EU, har tydligt uttryckt vår oro över denna utveckling den senaste tiden.

Europeiska kommissionen har till uppgift att säkerställa efterlevnaden av EU:s gemensamma värderingar. Sverige stöder fullt ut kommissionen i detta mycket viktiga arbete. Jag och övriga regeringen följer förstås också utvecklingen och överväger vilka olika alternativ som står till buds.

Det svenska arbetet på området väntas även fortsättningsvis bidra till arbetet på EU-nivå, likaväl som EU-arbetet kan stödja den nationella nivån i Sverige och i andra medlemsstater.

Sedan kan jag bara referera till det som statsministern sa för inte så länge sedan och som jag håller med om: Ungern gör inte många rätt just nu utan rör sig snabbt längre och längre bort från det frihetliga Europa.

Sedan vill jag vara väldigt tydlig: Det råder inga som helst tvivel om var Moderaterna och regeringen står. Vi står upp för hbtqi-personers rättigheter. Och det var inte en socialdemokratisk statsminister som var först med att gå i pridetåg. Det var Fredrik Reinfeldt. Det var inte heller en socialdemokratisk statsminister som var först med att hissa en prideflagga på Sagerska palatset. Det var Ulf Kristersson. Det finns alltså inga som helst tvivel.

Vi står upp för individers fri- och rättigheter att få vara den man vill och älska den man vill. Det är inget vi kompromissar med.

Även jag är orolig över de mer traditionella vindar som blåser över världen och också över Sverige. Tyvärr har vi också sett ett antal mycket tragiska fall i våra utanförskapsområden där människor som kommer från andra länder har värderingar där man inte accepterar hbtqi-personer. Det är naturligtvis något som vi också måste jobba väldigt intensivt med.

Fru talman! Jag tror att jag och Johan Büser är väldigt eniga i vårt engagemang. Jag jobbar gärna i armkrok med Johan Büser i de här frågorna, för de är så viktiga. Regeringen har också ett brett engagemang, vilket jag har framhållit.

I januari presenterade vi en ny handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, som heter Stolt och trygg. Den syftar till att ytterligare förstärka arbetet på området genom att konsolidera, komplettera och kraftsamla. I det ingår förstås även regeringens internationella arbete med dessa frågor.

Det är precis som Johan Büser säger. Vi måste jobba i Sverige på en rad olika områden för att varje dag vinna dessa rättigheter, också internationellt. Alla ska kunna älska vem man vill och vara vem man vill utan någon som helst rädsla för repressalier.

Sverige kommer även fortsättningsvis att ta alla tillfällen i akt att stå upp för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter i Sverige, Ungern, övriga EU och på andra ställen i världen. Jag vill tacka för en väldigt viktig interpellation och ser fram emot att återkomma till de här viktiga frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.