Gunilla Svantorp

Fru talman! Jag tackar finansministern än en gång för detta.

S-regeringen gjorde ändå en viktig ändring när det gäller denna fråga när man förkortade tiden för att kunna ställa av en husbil. Det är viktigt.

Men det handlar om att man över huvud taget ska behöva ställa av husbilen för att minska skatten. Jag har ingen husbil, men när jag har pratat med folk som har husbil har jag fått höra att själva grejen med det är just det spontana, att man kan sticka iväg någonstans över helgen eller när man är ledig några dagar. Men då måste man planera detta och inte ha bilen avställd och så vidare. Själva grejen med att ha en husbil försvinner om man ska behöva trixa med skatten. Och man ska inte behöva trixa med skatten i Sverige. Det är jättekonstigt.

Man behöver alltså fundera över det som jag har varit inne på flera gånger, nämligen långsiktigheten.

Finansministern säger att man ska följa frågan. Men det är ändå regeringen som pekar med hela handen när det gäller frågor som man tycker är viktiga. Jag inser också att man som statsråd inte kan gå in och peta i vissa detaljer. Det får man inte göra. Men visst kan man peka med hela handen och säga att detta är en jätteviktig fråga, inte minst för besöksnäringen i vårt land, och då kan man inte landa i ett förslag som det nu finns en jättestor oro för och som gör att folk faktiskt inte köper husbilar. De vågar inte. Det är som i många andra frågor i Sverige i dag, där människor inte har råd, att de inte vågar. De låter bli, och det leder till att det inte blir några jobb, att det inte tillverkas saker och så vidare. Jag skulle därför önska lite mer snabbhet.

Sedan är klimatutmaningen jätteviktig. Då måste det vara bättre att vi tillverkar nya och klimatsmarta husbilar än att vi importerar gamla som faktiskt bidrar till ökade utsläpp.

(Applåder)

Fru talman! Tack, finansministern, för tydliga svar!

Något som jag funderar över är det som finansministern sa om att det är viktigt att det ska gå att vara husbilsägare i Sverige. Det kan vi verkligen hålla med om, men det är också viktigt att de husbilar som man äger i Sverige så långt det går är tillverkade i Sverige.

Om förslaget blir verklighet vet vi att tillverkningen av husbilar kommer att sjunka, och då försvinner det en mängd jobb från Sverige. I stället får vi importhusbilar. Detta är inte bra, och det vill vi verkligen inte se. Därför är det viktigt att förslaget inte blir verklighet.

Både finansministern och jag vet att regeringen styr myndigheterna, till exempel genom regleringsbrev, och då är det viktigt att där tala om vad man tycker är viktigt.

Vi vet också att någon gång i våras - jag kommer inte ihåg vilken månad - gjorde hela husbilsbranschen en hemställan till finansministern där de bad om att få en rättvis, förutsägbar och långsiktigt hållbar beskattning för husbilar så att de vet vad som gäller framöver och vet om de vågar investera eller inte. Jag vet inte om de har fått något svar på denna hemställan, men det skulle vara intressant om finansministern kunde säga något om hur den hanteras.

Det är ganska intressant att vi får svaret att man inte ska göra någonting men att man sänker skatten på drivmedel. Det är ungefär lika dumt som när klimatministern står och säger att man tar bort bonusen för elbilar samtidigt som man satsar jättemycket pengar på att vi ska ha laddinfrastruktur i hela Sverige. Vilka är det som ska ladda genom denna laddinfrastruktur? Vi ser ju att elbilsförsäljningen bara sjunker.

Det är klart att det är jättebra ifall drivmedelsskatten sänks, men om förslaget samtidigt leder till att folk inte har några husbilar spelar det ju ingen roll om man sänker den skatten. Det viktiga är att vi har en bransch som vet vad som är långsiktigt hållbart framöver.

En av de absolut viktigaste sakerna är långsiktigheten, för det handlar om en jättestor och tung investering. Det är vanliga människor som köper husbilar i dag. Det är väldigt ofta de som säljer sina hus och som i stället för att köpa en sommarstuga eller något annat köper en husbil. Det är folk som har varit ute och jobbat och som så att säga är vanliga svensson. De behöver veta att den investering de gör är långsiktigt hållbar och inte kommer att förstöra hela deras ekonomi, vilket det liggande förslaget kan leda till.

I ett skriftligt svar på en liknande fråga i våras svarade finansministern att det är viktigt att fordonsbeskattningen är rättvis och inte leder till oönskade effekter för någon typ av fordon. Det är ungefär vad finansministern sa nu. Det är därför viktigt att finansministern i dag är tydlig och ger branschen beskedet att det inte kommer att komma ett sådant förslag som de pratar om. Detta tycker jag är jätteviktigt. Jag vill veta, finansministern: Är det svaret till husbilsbranschen i dag?

Fru talman! Jag säger tack för svaret till finansministern, men ärligt talat tycker jag inte att det var så mycket till svar.

Man kan fundera på hur mycket finansministern egentligen vet om husbilsbranschen. Jag tänker därför att det kan vara läge att starta denna morgon med att folkbilda lite om hur husbilsbranschen ser ut.

Det är 140 företag runt om i vårt land som sysselsätter 2 500 anställda och omsätter 14 miljarder i Sverige. Husbilsgäster omsätter 2 miljarder på svenska campingar varje år. Man säljer 4 000 nya respektive 20 000 begagnade husbilar per år. I Värmland, där jag bor, finns 23 företag med 90 anställda. Det är ganska många för att vara ett litet län, som Värmland är. Deras omsättning är 1 miljard. Det är alltså en viktig bransch för väldigt många.

Vi vet också att besöksnäringen är en av de viktiga branscher som vi har i Sverige. Detta förslag kommer att leda till att både tillverkning och ägande av husbilar går ned om det skulle bli verklighet. Även om finansministern påstår att det inte finns något förslag påstår branschen något annat, nämligen att det finns ett förslag.

I nuläget har vi 110 000 husbilar registrerade i Sverige. Det innebär att vi ligger i Europatoppen. Men problemet, och anledningen till att jag ställde denna interpellation, är att husbilar inte har någon egen klassificering ur skattesynpunkt. Vi i Sverige har alltså inte samma regler som man har i övriga Europa. Detta att vi tolkar regler lite annorlunda är något som vi även tidigare har stött på inom infrastrukturområdet.

Jag skulle vilja veta mer om vad det är som gör att Sverige mäler ut sig och har annorlunda regler än alla andra, något som missgynnar en stor bransch. I vårt system har vi samma skatteklass för husbilar som för andra typer av fordon, fast det skiljer mycket mellan antal körda mil. En husbil körs i snitt 36,2 procent av körsträckan för en annan bil inom samma klass. Till exempel körs en lätt lastbil ungefär 1 389 mil per år och en personbil 1 490 mil per år. Ändå jämställs dessa ur skattehänsyn.

Därför är min fråga till finansministern varför man inte som i många andra länder ser till att ha en egen klassificering av husbilar, när de är så viktiga för många branscher.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Också jag konstaterar att jag hittills inte fått svar på de frågor som jag har.

Jag tänkte påminna om varför staten bidrar till folkbildningen. Det är för att stärka och utveckla demokratin, för att öka mångfalden och möjligheten för människor att påverka sin livssituation, för att skapa engagemang för samhällsutveckling på individnivå, för att jämna ut utbildningsklyftor, för att höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället och för att bredda intresset för kultur och öka delaktigheten i kulturlivet.

Detta gör man i folkbildningen genom studiecirklar, genom annan folkbildningsverksamhet och genom kulturprogram. Man gör det i hela vårt land, i varenda kommun - mycket tack vare ABF, som är de som finns i varenda kommun i hela vårt land.

Jag skulle vilja fråga statsrådet hur han tror att de syften som finns med folkbildningen uppnås framöver när en tredjedel av pengarna till studieförbunden försvinner och, som vi hörde Linus Sköld säga nyss, 24 000 aktiviteter brinner inne.

Herr talman! Även jag tänkte faktiskt prata lite grann om det sista inlägget i den tidigare interpellationsdebatten, men jag kan självklart också prata om folkbildningens framtid.

Jag vill inleda med att säga att jag blir väldigt upprörd över sättet som statsrådet, återigen, använder ABF Botkyrka på för att blanda bort korten. Folkbildningsrådet har i dag kommit med ett beslut. Man har nogsamt granskat den folkbildningsverksamhet som bedrivits i anslutning till fritidsgårdarna i Botkyrka, och man har inte funnit några belägg för felaktigheter i användandet av statsbidrag.

Jag måste fråga statsrådet om han inte hade tillgång till detta beslut och om han inte har haft tillgång till alla handlingar och underlag och till allt det som har sagts om ABF Botkyrka när han hela tiden, i varenda debatt, har valt att lyfta fram det i stället för att prata om folkbildningens framtid. Det skulle jag vilja ha svar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Folkbildningsrådet har kommit med ett beslut i dag, och jag tycker att ministern borde ha lyft fram det i sin debatt i stället för att slå på ABF.

Att säkerställa att skattebetalarnas pengar går till rätt saker var ytterligare en sak som statsrådet nämnde i sin tidigare interpellationsdebatt. Det är ju självklart - det är därför Folkbildningsrådet och Studieförbunden i samverkan hela tiden har försökt att rätta till det som har blivit fel genom alla de åtgärder som jag lyfte fram i den tidigare interpellationsdebatten.

Det är klart att man ska rätta till detta. Jag kan dock fundera över att statsrådet blir så upprörd över att skattepengar inte används till rätt saker i folkbildningen när han inte är ett dugg bekymrad över att skattepengar inte används till rätt saker på andra ställen. Skolan är ett exempel - pengar bara försvinner till vinster i friskolor i stället för att användas till barnen och till ökat stöd.

Nu ska jag återgå till det som den här interpellationsdebatten handlar om, nämligen folkbildningens framtid.

Om man väljer att göra som regeringen och statsrådet nu gör och ta bort en tredjedel av studieförbunden kommer man inte att kunna göra det som Anna Wallentheim så föredömligt har ställt frågor om, nämligen bidra till att förbättra folkhälsan genom att unga faktiskt kan delta i idrottsverksamhet även om de inte har traditionen från sitt hem att vara en idrottande människa. Det kommer inte att finnas några sådana verksamheter, för vem ska ordna dem om inte vi bidrar med nationellt stöd?

Ministern påstår att ABF Botkyrka har fifflat. Hade ministern tillgång till alla underlag? Hade han tillgång till det beslut som kom i dag? Visste ministern om detta? Det vill jag veta.

(Applåder)

(forts.)

Herr talman! Häromkvällen träffade trafikutskottet, där jag sitter, Techalliansen. De påminde oss då om hem-pc-reformen, som vi alla kommer ihåg, när vi ökade våra färdigheter genom att med fackets hjälp kunna hyra en hem-pc. Men de påminde oss också om hur det gick till - folkbildningen bidrog genom att anordna studiecirklar.

Alla studiecirklar som bidrar till att öka människors färdigheter runt om i vårt land är nu hotade.

Statsrådet sa: Jag vill inte göra riktade insatser utan hellre ge permanenta pengar. Detta kan vara lovvärt, men jag vill påminna om att verkligheten inte står still. Det händer sådant som gör att man kanske måste göra saker tillfälligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Exempelvis tror jag inte att vårt land hade klarat flyktingkrisen 2015 utan folkbildningens bidrag. I Värmland och Örebro var vi först ut med att önska pengar till Svenska från dag ett, som vi redan hade påbörjat utan statliga pengar. Till slut kom det pengar till Svenska från dag ett. Det var ett tydligt önskemål från sektorn själv, som S- och MP-regeringen faktiskt lyssnade på. Det var jätteviktigt för väldigt många människor att vi fick de pengarna.

Jag tycker slutligen, herr talman, att den syn på studieförbund som statsrådet ger uttryck för är problematisk. Om verksamheten ger rätt till stöd från CSN rör det sig om utbildning, och då är det försvarbart på något vis - så tolkade jag det statsrådet sa. Men folkbildning handlar om att man kan växa som människa och möta människor som man annars inte skulle möta. Varför ställer L upp på att motverka bildning?

(Applåder)

Herr talman! Jag blev glad när jag hörde svaret, nämligen att statsrådet ser folkbildningen som en viktig kraft i samhället och för vår demokrati. Desto märkligare är det att det i svaret framställs som att fusk och fel fortfarande pågår. Jag tycker också att det är märkligt när vi vet att folkbildningen står inför stora nedskärningar att säga att folkbildningen är en viktig kraft i samhället.

Jag har haft förmånen att få sitta i Folkbildningsrådets styrelse under några tuffa år när många förändringar har skett. Jag vill framhålla två saker, nämligen att det för det första har förekommit fusk och felaktigheter, och för det andra att det är ett faktum att både Folkbildningsrådet och studieförbunden har vidtagit många åtgärder, något som statsrådet väljer att inte lyfta fram i sitt svar. Det hade varit klädsamt om ministern hade gjort det. Eftersom han inte har gjort det tänkte jag lyfta fram några av åtgärderna. Det är viktigt att de som ser debatten och som kommer att läsa i efterhand vet att det har vidtagits åtgärder.

År 2021 kom det en 18-punktslista med åtgärder för stärkt kontroll. Åren 2022 och 2023 följde man upp rapporterna för att öka kunskapen. Några av de förändringar och förbättringar som har genomförts handlar bland annat om digital rapportering. Det innebär att det blir lättare att upptäcka felaktigheter, och det handlar om att studieförbunden har infört samkörningar för att upptäcka dubbelrapportering, det vill säga när man rapporterar till flera studieförbund på samma gång. Dessa förändringar genomförs nu under pågående verksamhetsår, vilket innebär att man då upptäcker felaktigheterna med en gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ytterligare en sak är att man tydligare kravställer efterkontrollerna och gör stickprov. En annan sak är att både Folkbildningsrådet och studieförbunden har ökat sin bemanning så att de ska kunna göra bättre uppföljningar och kontroller.

En annan sak är att Folkbildningsrådet kravställer internkontrollen med mer systematik och krav på likvärdighet. Det har också införts ett nytt statsbidragssystem som har fokus på bedömning av kvalitet i verksamheten. Det finns också visselblåsarfunktioner hos studieförbunden för att fånga upp signaler om felaktig bidragsanvändning eller andra missförhållanden.

Herr talman! Jag har tidigare också varit ordförande för ABF Värmland. Efter att ha varit ordförande vet jag att folkbildningen runt om i vårt land innebär en oerhört stor skillnad för många människor som får en andra, tredje, fjärde eller femte chans. Det vet statsrådet också.

Jag vill verkligen tacka Linus Sköld för att han har ställt denna viktiga interpellation, som tyvärr inte får några bra svar. Men det kan komma svar under debatten.

I 1947 års proposition angående åtgärder för främjande av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, som tillkom efter 1944 års folkbildningsutredning, framgår att statens stöd icke får leda till att bildningsarbetets frihet inskränkes. Genom en byråkratisering skulle en av de viktigaste förutsättningarna för det fria bildningsarbetet ryckas undan. Sedan slutar man med att folkbildningsarbetet ska vara fritt och frivilligt.

Hur kommer statsrådet att säkra att Sverigedemokraterna inte tillåts styra vad folkbildningen gör och vilka som deltar i folkbildningsarbetet?

(Applåder)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Erik Slottner.

Trafikutskottet har precis kommit hem från en resa till Estland med fokus på digitalisering. I Estland är man väldigt långt framme. Man har ett tydligt fokus på medborgarna, och målet är att man ska ge en sömlös service baserad på händelser i medborgarnas liv. Det ska också vara enkelt att använda de digitala tjänsterna.

Man har haft fokus på digitala klyftor. En lösning för att överbrygga dem har varit ett nationellt elektroniskt id-kort. I Estland är 99 procent av samhällstjänsterna digitala.

I Sverige har vi ett högt innovationsindex och många innovativa företag, men vi har inte lyckats få in det digitala i våra samhällstjänster. Min fråga till statsrådet är: Vill statsrådet arbeta för en ökning av de digitala samhällstjänsterna, och i så fall hur?

Fru talman! I förhandlingar gäller det att ge och ta. Men det gäller att inte överge sin egen politik och sin egen inriktning. Det är ändå anledningen till att vi alla har ett politiskt uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Jag måste ändå säga att Sverigedemokraterna är otroligt skickliga på att styra från baksätet men ändå låta som att de är i opposition.

Det är uppenbart att det inte finns en minister som går in på ett enda departement utan att ni har sagt okej till att de gör det och okej till att de lägger fram förslag. Det är så uppenbart.

En sak som vi har med oss från förra gången när alliansregeringen fanns var att man väljer att lägga väldigt mycket mer pengar på skattesänkningar än på välfärden.

I mitt fall när jag satt i utbildningsutskottet valde man att lägga 19 gånger mer på skattesänkningar än på skolan.

Det låter som att det kommer att komma pengar. Man säger: Vi kommer att lägga pengarna till infrastrukturen på helt andra saker än vad Socialdemokraterna ville lägga pengarna på.

Hos mig finns det i varje fall en väldigt stor oro för att de pengar som eventuellt blir över kommer att läggas på skattesänkningar. Vi vet vilka som gynnas av skattesänkningar.

Det är inte ensamstående mammor eller studenter. Det är de högavlönade männen som gynnas av skattesänkningar.

Min fråga till Patrik Jönsson är: Kommer Sverigedemokraterna att bidra till någonting som de har sagt att de inte kommer att göra, men som de ändå gör? Alltså att bidra till skattesänkningar före satsningar på välfärden.

Fru talman! Jag har ungefär samma fråga.

Det är inte så väldigt länge sedan vi satt i kammaren och hade en votering. Då handlade det om yrkestrafiken, och Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna hade likalydande reservationer. Även då yrkade Sverigedemokraterna bifall till sin egen reservation, men i den avgörande voteringen valde man ändå att rösta för M, KD och L.

Nu ser vi precis samma sak igen. Jag har fått frågor i dag, för folk förstår inte detta. De undrar varför Sverigedemokraterna inte röstar på sitt eget förslag.

Sverigedemokraterna röstar först på sitt eget förslag. Kutymen i riksdagen är att man lägger ned sin röst när ens eget förslag faller, men det väljer Sverigedemokraterna att inte göra. I stället röstar de faktiskt emot sitt eget förslag. Det är jättekonstigt att de gör det.

Över huvud taget är det konstigt att man skriver reservationer när man ingår i ett samarbete, för då sköter man ju förhandlingen vid sidan av. Detta är jättekonstigt.

Hur ska människor förstå vad Sverigedemokraterna egentligen vill? Tonläget från Sverigedemokraterna är ganska högt i olika frågor när man är ute och talar om vad man vill, men sedan röstar man helt annorlunda när vi väl kommer hit till riksdagen.

Det är klart att det sker förhandlingar, men man blir ju väldigt nyfiken på vad Sverigedemokraterna har vunnit i denna förhandling. Jag uppfattar nämligen att detta är en av de stora frågorna för Sverigedemokraterna - hela tiden och i alla debatter pratar man om det bristande underhållet och att vi måste återta en del av underhållet i statlig regi. Nu väljer man att rösta emot det. Detta är helt obegripligt, Patrik Jönsson.

Fru talman! Som jag sa tidigare tror jag att man behöver läsa flera olika avhandlingar och flera olika rapporter för att se vad som verkligen är det som flest säger kontra det som några enstaka säger.

Jag och mitt parti kan inte förstå hur det kan vara billigare och bättre för staten att se till att konsulter gör det arbete som staten skulle kunna göra, det vill säga att ha koll på vad som behöver upphandlas. Det måste vara mycket bättre att den som redan är anställd gör det arbetet än att man betalar dyra konsulter för det jobbet, så vi kommer att fortsätta kämpa för att vi ska ta tillbaka en del av underhållet i statlig regi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer när ni i ert underlag för att styra det här landet har ett parti som har en helt annan åsikt. De har också en egen reservation, som de tänker rösta emot. Det ska bli jättespännande att se vad de kommer att få i stället.

(Applåder)

Fru talman! Det är väl alltid så att man tittar på de utredningar som visar på det man själv tycker, ungefär som ledamoten Stockhaus just gjorde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Det finns utredningar som visar att vi har tappat kompetens - att vi inte riktigt vet vad vi beställer när vi beställer. Jag tycker att det är viktigt att fundera på hur vi blir bättre beställare, inte minst med tanke på alla de aktörer som är inne i systemet. När man ser att det faktiskt inte fungerar i dag måste man ju vilja göra något åt det.

Därför har vi ganska länge - ända sedan 2014, tror jag - lovat att vi ska återförstatliga järnvägsunderhållet. Nu har vi sagt att vi vill återförstatliga delar av det. För att ha något att jämföra med är det viktigt att vi gör det.

Men för Moderaterna är det, som det känns, väldigt mycket ideologi att inte låta staten utföra underhåll. Det är alltid bättre att det är någon annan aktör som gör det. Jag tycker att det är märkligt, för man tappar ju kompetens. Inser inte Maria Stockhaus och hennes parti att man tappar en massa kompetens när man inte själv utför det man sedan ska ställa en kravspecifikation på?

Jag skulle vilja veta varför Maria Stockhaus är så emot att vi har två stycken utförare, dels staten och dels andra utförare, som vi kan jämföra. Jag tror att vi behöver alla utförare. Varför vill Maria Stockhaus säga nej till att staten ska vara en av dem? Om inte det är ideologi, då vet inte jag vad som är ideologi.

Fru talman! Det är roligt att debattera järnvägsfrågor, som vi gör just nu. Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2.

Den högerkonservativa regeringens näst intill första beslut var att väldigt snabbt stoppa och pausa nya stambanor; det har vi hört här under debatten. Men de gjorde det utan att ha egna alternativ för ökad kapacitet. Det är väldigt mycket prat, men vi har ännu inte sett några förslag på vad som ska komma i stället.

Dagen före julafton i fjol pausade man Göteborg-Borås. Man avbröt Jönköping-Hässleholm, och man stoppade Hässleholm-Lund. En fjärde åtgärd kunde ha tillkommit, nämligen Ostlänken Järna-Linköping om den inte hade kommit för långt i planeringen. Det vi såg då, dagen före julafton i fjol, var en repris från 2006 då den dåvarande alliansregeringen avbröt Norrbotniabanan Umeå-Luleå. Den lyfte S-regeringen sedan tillbaka. Nu är den med igen i den nationella planen, men den är ju fördröjd.

Mitt i den gröna industriomställningen med ett ökat behov av persontrafik för kompetensförsörjningens skull och ett utökat behov av godstransport har man genom det politiska beslutet 2006 fördröjt att vi har en väl fungerande järnväg.

Trafikutskottet har under det här året och sedan december 2022 haft flera olika besök i utskottet från regioner och näringsliv runt om i vårt land - ifrån hela Sverige. De är oroliga och bekymrade, och de talar med en röst. De talar om att vi behöver ha förstorade arbetsmarknadsregioner som skapar tillväxt. De talar om de överenskommelser som gjordes redan för väldigt länge sedan, till exempel Sverigeförhandlingen, där de åtog sig att bygga bostäder mot att få något annat i stället. De är faktiskt ganska irriterade över att lagt kort inte ligger; så har jag uppfattat de besök vi har haft i utskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Järnvägens betydelse kan man nästan inte överskatta. Det handlar ju om att hålla ihop hela vårt land. Det handlar om att minska utsläppen genom att flytta över gods från väg till järnväg. Det handlar om att tillgodose det ökade transportbehovet, och det handlar om att bidra till resande och godstransporter så att vi kommer ut i världen och världen kommer till oss i Sverige.

Persontrafiken har fördubblats sedan 90-talet, och godstrafiken ökar. Den skulle kunna öka ännu mer om det fanns kapacitet. Men alla ska samsas i det gemensamma stråket, och där är det trångt.

Vi ser också att det händer saker i andra länder, som vi har hört här under debattens gång. Fehmarn Bält-förbindelsen är klar 2029. Vi är snart framme vid 2029. Vi vet att ny kapacitet behövs, och vi vet att befintliga stambanor inte räcker till. Vi vet också att EU har målsättningen att öka godstrafiken. Den kommer då att tränga undan den regionala trafiken.

Vår gemensamma reservation med Vänsterpartiet och Miljöpartiet handlar om järnvägens underhåll. Den handlar om ökad möjlighet för staten att bedriva underhåll i egen regi, och det gör den av två orsaker: dels benchmarking, dels den egna kompetensen.

Kompetens är något som vi har tappat. Det är väldigt svårt att ställa rätt krav i upphandlingar om man inte riktigt vet vad det är man efterfrågar. Därför är det viktigt att vi ser till att öka kompetensen hos staten. Vi måste ju få kontroll över kostnadsökningarna.

I mitten av 1800-talet var Sverige ett väldigt fattigt land. Folk utvandrade. Men vi hade ändå politiker som stod inte i den här kammaren men i någon av de andra två kamrarna och talade om att man måste bygga järnväg. Och det gjorde man. Man fattade det beslutet, och man byggde faktiskt ny järnväg. Man satsade på en investering som har kommit oss till godo i hundratalet år - mer än 150 år, till och med.

Jag vill avslutningsvis påminna om att i den här debatten pratar vi om 14 200 kilometer järnvägsspår. Vi pratar om 525 stationer, 15 000 spårväxlar, 4 100 broar, 165 tunnlar och tiotusentals kilometer kablar. Det är ett komplext system. Med S-regeringarna och deras kamrater har vi de senaste åren ökat både investeringarna och underhållet, men vi kommer att behöva mer framöver. Därför är det viktigt att vi använder våra pengar på rätt sätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror inte att det finns någon motsättning mellan några partier om att bygga där det är samhällsekonomiskt lönsamt. Men vi måste också titta på historien och se att det vi har byggt ibland har sagts inte vara samhällsekonomiskt men faktiskt har blivit det när det väl är byggt. Lite grann måste man nog alltså fundera. Man behöver titta på historien och se vad som har hänt och vad vi har gjort.

För att svara på frågan om sträckan Alingsås-Göteborg - jag har svarat på den många gånger förut - är det ju så att Västra Götalandsregionen har ett positionspapper där alla partierna är med på att de har en prioritering och att det inte är Göteborg-Alingsås utan däremot Borås-Göteborg. Jag tror att det vore väldigt kortsiktigt att inte lyssna på de lokala och regionala politiker som över alla partigränser ändå har enats om att detta är viktigast. Min fråga tillbaka till Maria Stockhaus är därför: Tänker ni köra över alla regionpolitiker? Det var nämligen det ni började med när ni stoppade bygget av nya stambanor.

När Fehmarn Bält-förbindelsen kommer, hur ska man docka i Sverige från den? Det har vi inte fått höra ett dugg om. Vi får aldrig några svar på det. Det kommer att öka behovet av kapacitet nästan hur mycket som helst, och det enda vi hör från Stockhaus och andra är att man ska bygga och underhålla det som redan finns. Hur ska vi faktiskt kunna ta emot det gods och den persontrafik som kommer nedifrån, och hur ska vi se till att det kommer ut i världen när det blir stopp i Hässleholm?

Fru talman! Det är alltid spännande att lyssna på ledamoten Stockhaus. Jag har några saker att ta upp.

Vi ska använda den järnväg vi har mycket mer effektivt, och det vi har ska fungera - steg för steg lägger vi om politiken. Så säger ledamoten Stockhaus.

När det handlar om det som vi socialdemokrater och även regeringsunderlaget - det vill säga Sverigedemokraterna - tycker är viktigt, nämligen att underhållet ska fungera, är hon dock väldigt tydlig med att det handlar om ideologi. Det vi vill handlar tydligen om ideologi.

Jag skulle ändå vilja ställa frågan om det inte är lika ideologiskt att tycka att det som inte fungerar ska vara kvar bara för att det är andra aktörer som driver det. Jag tycker nog att Stockhaus och hennes parti också ägnar sig väldigt mycket åt ideologi. Om vi nu gör det gör nog även Stockhaus det.

Jag är nyfiken på detta hur man ska kunna få en effektivare järnväg när man har de spår man har. Vi vet redan i dag att det är alldeles för trångt och att folk inte får plats. Varken persontrafiken eller godstrafiken får plats. Vi har väldigt mycket skogstid, alltså att tågen står stilla och väntar på att få komma ut på spåren. Maria Stockhaus säger att deras inriktning är att öka arbetspendlingen och verkligen utnyttja det som redan finns, men framtiden pratar Stockhaus ingenting om. Hur ska vi öka kapaciteten i järnvägen? Att underhålla det vi redan har ökar ju ingen kapacitet.

Jag är alltså lite nyfiken på detta. Skulle Stockhaus kunna utveckla lite grann hur man tänker kring en ökning av kapaciteten när det bara handlar om att underhålla det vi redan har?

Fru talman! Vi ska debattera Riksrevisionens granskning av Transportstyrelsens tillsyn. Granskningen visar att det är en svårstyrd och komplex verksamhet med över 100 tillsynsområden. Den visar också att Storbritanniens utträde ur EU har påverkat tillsynen av typgodkännanden, då denna verksamhet har ökat väldigt mycket. Den visar också att Transportstyrelsen efterfrågar mer pengar, men att man samtidigt inte har använt de pengar man har fått. Den visar slutligen att regeringen inte i tillräcklig omfattning styrt och följt upp verksamheten. Det saknas både indikatorer och mätbara mål.

Den 30 november i år ska Transportstyrelsen redovisa ett uppdrag som de har fått av regeringen om att stärka uppföljning, analys och prioritering av tillsynen. I väntan på det tycker vi socialdemokrater att det inte behövs några fler åtgärder. Riksrevisionens granskningar är viktiga, då både myndigheter och regeringen får kunskap om förbättringsmöjligheter.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag att lägga skrivelsen till handlingarna.

Fru talman! Ja, jag har fått ett svar. Men jag är fortfarande förundrad. Det är klart att grundläggande värderingar som hela vårt samhälle bygger på också måste finnas hos en ledning i en myndighet. Oavsett om man är anställd hos polisen, hos posten, i en förskola och så vidare ska man veta att de grundläggande värderingar som finns i den organisation där man verkar bygger på det som vårt land har sagt är viktigt, det vill säga till exempel att män och kvinnor har lika villkor, lika möjligheter och lika skyldigheter. Om man då inte pekar på det och har med det som en av sina viktiga uppgifter, tror ledamoten då att det skulle hända någonting i denna organisation? Det skulle det såklart inte. Det är det som vi har sett. Om vi backar tillbaka och tittar på historien var det faktiskt bara mannen som räknades, för att tala om jämställdhetsperspektivet i detta land. Detta har vi förändrat. Det är tack vare det som jag i dag kan stå här i riksdagens talarstol och prata. Det kunde man inte för över hundra år sedan om man var kvinna. Så det är klart att det är jätteviktigt att vi håller fast vid detta och hela tiden pratar om vikten av våra grundläggande värderingar.

Sedan tror jag att ledamoten har läst detta lite dåligt. För det är klart att myndigheternas kärnuppgift inte är detta. Deras kärnuppgift är någonting annat. Men i deras arbetsuppgifter ingår det att se till att de faktiskt har med sig de grundläggande värderingarna. Jag är därför fortfarande förundrad, fru talman.

Fru talman! Jag tror faktiskt inte att jag hörde rätt. Jag tänkte därför att jag verkligen måste kontrollera vad ledamoten sa alldeles nyss från talarstolen.

Det är självklart jätteviktigt att alla våra myndigheter arbetar med både mångfald och jämställdhet. Hela vårt land tycker att det är väldigt viktigt att vi ser till att både män och kvinnor och människor från andra länder har lika möjligheter, lika rättigheter och lika skyldigheter i detta land. Därför är det också viktigt att vi på den politiska nivån visar att vi tycker att det är väldigt viktigt och därför målsätter vad som ska göras.

Men jag uppfattade alltså att ledamoten sa att man inte ska hålla på med detta. Uppfattade jag honom rätt?

Fru talman! Det kanske är läge att påminna Maria Stockhaus om vad som hände förra mandatperioden. Ett par år av förra mandatperioden försvann i en pandemi. Åtminstone i det utskott som jag då satt i, utbildningsutskottet, fick man lägga allt annat åt sidan och jobba uteslutande med sådant som handlade om pandemin. Det är möjligt att det var så också i trafikutskottet - jag vet inte, för jag satt inte i det utskottet då.

Maria Stockhaus säger att vi behöver ett vassare politiskt ledarskap i de här frågorna. Som svar på min fråga säger hon: Vi får se vad vi behöver göra för att uppfylla förordningen. Det är väl inte att gå först? Att sätta dagordningen gör man väl inte genom att se vad man behöver göra för att uppfylla förordningen, utan det gör man genom att tala om vad man vill göra.

Man säger en sak i talarstolen, men sedan är det något helt annat som presenteras. Jag förväntar mig betydligt mer än bara den typen av svar framöver.

Fru talman! Jag kan också tycka att det har tagit lång tid, men det var ändå S-regeringen som tillsatte utredningen. Om jag förstått det hela rätt var det sedan komplikationer i utredningen som gjorde att man var tvungen att tillsätta ytterligare en utredning, vilket gjorde att det tog tid. Det tror jag nog att Maria Stockhaus vet, med tanke på att hon har suttit i trafikutskottet längre tid än vad jag har gjort.

Jag tror att det är väldigt viktigt att se till att försöka få undan alla de hinder som gör att bredbandet inte byggs ut tillräckligt mycket. På sina håll har det byggts ut jättebra - det kan man inte minst se där jag bor, i den kommun som faktiskt var först i Sverige med en dygnetruntöppen Icaaffär där man loggar in med bank-id. Det är tack vare att den digitala infrastrukturen har byggts ut som det är möjligt. Helt värdelös var alltså inte S-regeringen under sina år. Man prioriterade att se till att det finns en digital infrastruktur. Men det är klart att man alltid kan bli väldigt mycket bättre.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Maria Stockhaus om statlig elektronisk legitimation. Sverige är ett av de få EU-länder - kanske till och med det enda - som inte har en statlig e-legitimation. Vi har andra sådana legitimationer, men ingen statlig. Den nya EU-förordning som heter eIDAS menar på att vi i alla länder måste ha en digital plånbok. Jag skulle vilja veta hur Maria Stockhaus och regeringen ser på den här frågan. Kommer vi att vara positiva till att det tas fram en statlig elektronisk legitimation?