Gunilla Svantorp

Fru talman! Ja, vi debatterar digitaliserings- och postfrågor här i dag.

Vi har en myndighet, Myndigheten för digital förvaltning, som för tredje gången har gjort en samlad analys av det svenska samhällets digitalisering. Man har tittat på befolkningens digitala kompetens. Man har tittat på landets bredbandsinfrastruktur. Man har tittat på digital omställning av företag och offentlig förvaltning. Och man ger en samlad bild av den digitala strukturens omvandling i samhället.

Det är en viktig undersökning eftersom den ger en bild som kanske ser lite annorlunda ut än den vi nyss fick höra om. Resultatet visar att Sverige ligger långt framme när det gäller digitaliseringen, men att vi sällan är först. Andra länder kommer i kapp och går om.

Undersökningen visar att näringslivets digitala omställning går bra men att man även där ser att när det handlar om centrala tekniker blir det sämre. Den visar att Sverige ligger efter andra länder inom 5G-täckningen, men man tror att man snart kommer i kapp. Den visar också att det fasta nätet är väl utbyggt, men på sina håll i landet - vilket vi som bor på landsbygden mycket väl vet om - ser det betydligt sämre ut. Undersökningen visar dessutom att Sverige står sig väl när det handlar om den digitala kompetensen hos befolkningen men att en alldeles för stor del ändå saknar grundläggande kompetens. Slutsatsen är att vi har gjort - och gör - mycket som är bra men att vi måste göra betydligt mer.

Jag tycker framför allt att det handlar om två saker som vi måste skärpa upp oss kring. Den ena handlar om vilka mål vi har. Det är ett bra mål att vi ska vara bäst på att använda digitaliseringens möjligheter, men den andra saken är att vi också måste ha mål som säger att vi ska vara bäst på att utveckla. Vi är ju inte för inte Sverige, som har hur många innovationer som helst att falla tillbaka på! Inom den digitala världen har vi Skype, Spotify och Klarna, och det finns säkert många fler exempel som jag skulle kunna räkna upp som personer faktiskt har utvecklat i Sverige. Därför behöver vi ett skarpare mål, och det behöver vi diskutera.

Jag skulle önska att vi kunde diskutera i en god ton och säga att alla behövs. Det handlar inte om vad den ena eller andra regeringen gjorde utan om att vi ska gå framåt tillsammans. Jag tror att det skulle vara väldigt viktigt. Sedan finns det annat vi behöver göra utifrån de tre analyser som gjorts. Det handlar framför allt om den offentliga digitaliseringen, där vi kan bli väldigt mycket bättre om vi sätter upp skarpa mål och pekar med hela handen - "hitåt vill vi" - och gör överenskommelser med framför allt SKR, som ju samlar kommuner och regioner.

I trafikutskottet har vi ansvar för den digitala infrastrukturen. Det är ett väldigt roligt område, för det handlar hela tiden om teknikutveckling, forskning, grön omställning och allting som just nu är väldigt aktuellt. Jag kan ta bilen som exempel. För ett tag sedan var det en fysisk sak, men i dag är den väldigt digital. Tack vare forskningen finns det i dag elektrifierade bilar, och då är det klart att det händer någonting med bilarna. De kan kommunicera med andra bilar och andra enheter. De kan ta emot information och ge ut information. För fordonsindustrin som helhet handlar det också om att i sina fordon integrera produkter som ska prata med andra produkter. Digitaliseringen är viktig på oerhört många olika sätt.

Sedan har vi hela frågan om AI, som tidigare talare var inne på. Det är viktigt att vi ser de fantastiska möjligheter som finns, inte minst inom hälso- och sjukvårdens sektor, som ju är avgörande för många av oss men också inom nästan alla sektorer som finns. Det är även viktigt att ha en struktur för öppna data, att vi använder den data som finns och att fler får tillgång till den. Samtidigt måste vi hålla koll på integritetskänsliga uppgifter och så vidare. Men många olika sektorer kräver i dag att man delar data.

Det finns många olika frågor där AI kommer att bli viktigt framöver. Det handlar inte minst om cybersäkerhet och det som händer runt omkring oss. Vi behöver verkligen vara på tå i de frågorna. Digitaliseringen är i dag en förutsättning för klimatomställningen, och vi behöver binda ihop de olika sakerna.

Samhällets grundläggande digitala infrastruktur ska utgå från staten, och informationen och datan ska inte ligga på en marknad. Det är en viktig grundläggande princip som vi måste hålla fast vid, tycker jag.

Vi ska också prata lite grann om posten, eftersom betänkandet även handlar om posten. Precis som tidigare talare sa har posten förändrats helt och hållet. Vi kan titta i våra egna brevlådor och se hur sällan vi som har anslutit oss till de digitala brevlådorna i dag får fysiska brev. Samtidigt måste det ändå finnas en infrastruktur för att vi i hela vårt land ska kunna få både brev och paket. Det är alltså viktigt.

Det finns ett antal utredningar. Vi får se vad de landar i så småningom och om de kommer med några förslag, men jag vill ändå poängtera att för Socialdemokraterna och mig är det jätteviktigt med en väl fungerande post i hela landet. Det måste vara utgångspunkten i förslagen som läggs fram. De kan inte bara vara på marknadens villkor. Detta måste också ingå i den grundläggande infrastrukturen.

Slutligen, fru talman, vill jag säga att jag självklart står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation nummer 4.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Erik Slottner.

Vart jag än kommer i dag och nästan oavsett ålder på dem jag träffar på är frågan om artificiell intelligens, AI, stor. Det finns en nyfikenhet på vad AI klarar av, men jag möter också en oro för att det går för fort och för om vi håller på att skapa något som människan inte kan styra över.

I den nationella inriktningen om AI säger vi att vi ska ta till vara de möjligheter som finns med AI, och det är jätteviktigt att vi gör det.

Men vad tänker statsrådet om de risker som finns med AI?

Herr ålderspresident och statsrådet! Det är många ord, men det sägs väldigt lite.

Jag skulle vilja påminna statsrådet om att vi fram till dess att hon tillträdde hade sänkta utsläpp. Nu har vi ökade utsläpp. Så där helt jättebra kan alltså inte den politik vara som regeringen har fört sedan den tillträdde, för då skulle vi inte ha ökade utsläpp inom transportsektorn eller ökade utsläpp över huvud taget - vilket vi har.

Jag skulle vilja säga så här: Vi har en gemensam utmaning oavsett vilket parti vi tillhör. Vi måste sänka utsläppen. Vi måste göra någonting åt att vår planet håller på att försvinna om vi inte gör någonting nu. Alla partier i Sveriges riksdag utom Sverigedemokraterna står bakom att vi ska göra någonting. Det är viktigt, och det förpliktar. Vi ska göra någonting oavsett vilket parti vi tillhör.

Många branscher inom transportsektorn står inför investeringsbeslut, på samma sätt som staten gör. Man ska investera i stora, tunga, nya och dyra maskiner eller lastbilar. Då måste man veta vad det är man ska investera i och åt vilket håll man ska gå. Då räcker det inte att bara säga att elektrifiering löser allting, utan vi måste ha med lite andra saker också.

S-regeringen satsade på incitament och visade åt vilket håll man ville gå. Jag skulle vilja fråga statsrådet: Är incitament en bra lösning framåt? I så fall - vilka incitament tänker sig statsrådet kan vara bra verktyg för att vi ska gå åt rätt håll och för att vi ska lyckas med att ställa om transportsektorn?

2030-sekreteriatet är noga med att säga att vi har en bred politisk majoritet som står bakom våra klimatmål och att vi har starka aktörer som ställer om. Så vad tänker regeringen göra?

Herr ålderspresident! Tack så mycket för svaret igen, statsrådet! Det är många ord. Det finns en riktning, okej, men vi vet ju också vad som har hänt. Den 18 oktober tillträdde Kristerssons regering och statsrådet. Det är snart sex månader sedan.

Tre veckor efter den 18 oktober, den 7 november, fattade regeringen beslut om att dagen efter ta bort bonusdelen i bonus malus-systemet. Det skedde över en natt - pang! Vi såg vad som hände. Bilförsäljarna fick ha nattöppet, och människor fick bestämma sig väldigt snabbt. När de skulle fatta ett av sitt livs stora investeringsbeslut fick de göra det på bara några timmar på grund av att regeringen valde att förändra någonting som hade funnits ganska länge.

Och vad händer nu? Nu är det en iskall marknad. Det säljs nästan inga elbilar över huvud taget. Före den 7 november hade Sverige högst andel laddbara bilar av den totala nybilsförsäljningen. I dag är det som sagt iskallt.

Statsrådet står och pratar väldigt mycket och har hela tiden som mål att vi ska bygga ut laddinfrastrukturen. Men då måste man också ha bilar som ska laddas. Om nybilsförsäljningen sjunker, vad händer då? Det måste ju hänga ihop, och jag tycker inte riktigt att politiken hänger ihop. Det är jättebra att vi bygger ut laddstolparna, och vi har också ett EU-gemensamt beslut om att det ska finnas en laddstolpe per tio elbilar. Men där ligger Sverige jättelångt efter. Det är bara 2 av 21 län och 52 av 290 kommuner som uppnår målet.

Vi kan inte räkna med att vi ska nå målet genom att se till att det säljs färre elbilar. Vi måste ju ändå se till att göra rätt saker, och det känns inte riktigt som att regeringen gör det. Det är märkligt att öka takten när det gäller att sätta upp fler laddstolpar samtidigt som man tar bort incitamenten för att köpa en ny elbil.

Men allting kan inte klaras med laddstolpar. Det finns fler saker som vi måste göra, och det är det jag tycker att jag saknar i resonemanget och i det svar som jag har fått. Vad är det vi behöver göra mer för att vi ska åstadkomma de minskade utsläppen?

Framför allt handlar det om att flytta gods från vägen till järnvägen och sjöfarten. Och vad händer då? Då har vi kapacitetsbrist på framför allt järnvägen, där vi saknar spår. Vad gör regeringen då? Då stoppar man utbyggnaden av nya spår för järnvägen. Politiken hänger inte riktigt ihop.

Klimatpolitiska rådets rapport kom häromveckan, och den säger tydligt att EU håller kursen och ökar tempot men att Sverige har tappat styrfart och till och med ökar utsläppen. Vi har en iskall elbilsmarknad, vi har brist på järnvägsspår för att kunna flytta gods och vi har brist på långsiktiga spelregler. Hur ska vi då kunna uppnå det transportpolitiska målet? Dessutom ska vi tydligen vänta på handling till hösten.

Vad säger statsrådet om de här dubbla signalerna? Vad ska branschen göra? Vad ska de investera i?

Herr ålderspresident! Tack för svaret, statsrådet!

Jag skrev interpellationen eftersom jag som så många andra är väldigt orolig för klimatet och för vad som ska hända framöver. Häromveckan fick vi IPCC:s, FN:s klimatpanels, rapport. Den visar framför allt tre viktiga saker. Havsnivån stiger, isarna smälter snabbare och extremvädret blir allt vanligare. Det är någonting som vi kan se så fort vi sätter på nyheterna. Vi ser att det någonstans i världen pågår någonting.

Vi är sena på bollen, men det är inte kört, säger IPCC. Så är det. Världen har förbundit sig att göra någonting, att agera och att ställa om. Vi vet att transportsektorn är den sektor som vi måste göra allra mest i. Vi vet att vi ska få ned utsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Då krävs det olika insatser.

När man träffar branscherna inom transportsektorn, vilket vi i utskottet gör väldigt ofta, ser man att de är på tå och ställer om. Men de är också oroliga. De saknar långsiktiga spelregler. De vet inte riktigt vad det är som kommer att gälla framöver. Ska jag våga, eller ska jag inte våga? Vad är det som gäller?

För tre fyra veckor sedan besökte jag Lastbilscentralen i Karlstad, en stor aktör hemma i Värmland. De har under flera år arbetat med att ställa om och att köpa in ellastbilar, som är dubbelt så dyra som vanliga lastbilar. De testar hela tiden ny teknik och nya bränslen. De följer färdplanen, som alla branscherna har tagit fram.

Deras vd Lars säger att de investeringar som de har gjort lönar sig eftersom efterfrågan på hållbarhet bland deras kunder är stor. Men han säger också att det är väldigt viktigt med det stöd som har funnits. Det gäller till exempel stöd från Energimyndigheten och Klimatklivet. Det har bidragit till att man till exempel har kunnat bygga ut infrastrukturen med laddstolpar och så vidare.

S- och MP-regeringen och sedan S-regeringen efter den hade en solklar riktning framåt från fossilt till förnybart. Det var inget snack om den saken. Den interpellation som jag ställt handlar just om riktningen.

Svaret som jag har fått är att vi får vänta och se. Det duger inte riktigt. Med tanke på IPCC:s rapport som kom tycker jag inte att vi kan vänta till hösten med att peka ut riktningen för alla de företag i branschen som ska investera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad är det de ska investera i? Skulle statsrådet kunna säga någonting om det? Åt vilket håll tänker man gå? Det räcker inte med att bara säga att vi ska elektrifiera och ha fler laddstolpar. Jag tycker att man måste kunna säga lite mer.

Fru talman! Jag uppskattar också det här samtalet.

Jag hoppas verkligen att det som statsrådet har sagt tidigare i en interpellationsdebatt om att den förutvarande S-regeringen var lite senfärdig - vilket jag naturligtvis inte håller med om - inte gäller statsrådet här utan att frågan kommer att hanteras skyndsamt med tanke på hur många som påverkas.

Vi måste kunna ändra på saker som uppenbart kan göras på andra sätt. Jag hoppas att statsrådet kommer att ge ett besked om viljeinriktningen. Samtidigt kan vi ställa oss frågan varför vi hanterar synnedsättning annorlunda i det här landet. Likaså undrar jag varför synnedsättning är den enda diagnosgruppen som inte bedöms utifrån funktion. Jag tror att vi alla vill ha en kvalitetssäkrad, rättssäker och rättvis process. Men vi vill också ha en riktning framåt som inte gör att människor måste bli av med sitt kort i onödan. Jag ser fram emot nästa steg från statsrådet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill lägga till att Svenska Glaukomsällskapet, som alltså är en underavdelning till Sveriges ögonläkarförening, säger två saker i ett brev som jag vet har gått till statsrådet. Bland annat säger de att det saknas vetenskaplig evidens för att påstå att de här små synfältsförändringarna påverkar körförmågan.

Det är det ena. Det andra de säger är att perimeterverktyget inte kan användas för att bedöma förmågan att klara trafiksituationer.

Det är som sagt en jättekomplex fråga, och att vi använder oss av icke vetenskaplig evidens skiljer ut oss i förhållande till hur andra länder gör. Dessutom är synnedsättning den enda av 14 diagnosgrupper som inte bedöms utifrån en funktionsbedömning, som exempelvis ett förarprov skulle vara.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att inte statsrådet visar en vilja. Vartåt vill statsrådet? Det är klart att rapporten inte visade exakt hur vi ska göra, men den visade ändå några steg framåt hur man skulle kunna harmonisera med övriga länder, något som jag tog upp i min fråga.

Jag tycker inte att vi i dag har fått svar på vartåt statsrådet vill med den här frågan som är så viktig för så många människor som faktiskt får en förändrad livssituation utifrån en försämrad syn.

Fru talman! Jag skrev den här interpellationen för att det varje år är långt över 2 000 personer som får sitt körkort indraget just på grund av synfältsbortfall och också för att Sveriges tolkning av EU:s körkortsdirektiv skiljer sig från andra länders. Andra länder tillåter att man har ett praktiskt prov som bedömer körförmåga, men det gör inte Sverige.

I svaret som vi alldeles nyss hörde säger statsrådet att det är en komplex fråga, och det kan man verkligen säga att det är. Statsrådet säger också att det krävs regeländringar och att regeringen ännu inte har tagit ställning.

Ja, det är en väldigt komplex fråga, särskilt för alla dem som varje år förlorar sitt körkort och som på grund av det också kan råka ut för att förlora sitt jobb och sin inkomst. Utredningen som VTI har gjort visar att människor får ett försämrat mående, och man kan faktiskt säga att många av dessa människor får sitt liv ganska förstört. Det man också ser är att många känner ett misstroende mot stat och myndigheter.

Den intressanta frågan i det här tycker jag ändå är varför Sveriges hantering skiljer sig från övriga länders. Varför gör vi en annan tolkning av EU:s direktiv? Vi har ju också under åren haft en försöksverksamhet som visade att 70 procent av dem som hade fått sitt kort indraget klarade körproven - hela 70 procent.

Det tycker jag ändå stämmer lite grann till eftertanke, och därför vill jag fråga statsrådet hur han tänker kring det faktum att vi hanterar den här frågan annorlunda än andra länder.

Herr talman! Det är bra att jag får tydliggöra att jag inte tror att mitt parti kommer att vara delaktigt i att på något vis se till att det blir som i skolans värld, där det kommer in pengar som gör att pengar som skulle ha gått till utbildning går till annat, det vill säga vinster och utdelningar från de aktiebolagsdrivna skolorna. Detta system behöver vi inte ha i infrastruktursektorn, och det kommer jag aldrig att bidra till.

Jag tycker däremot att det är viktigt att titta på hur det kan se ut i övrigt, men det ska inte vara något som man kan tjäna pengar på.

Herr talman! Än så länge har vår partikongress sagt att vi inte ska ha det. Det är vad jag har med mig.

Alla vi som har läst boken Sjukt hus inser att det där med privata pengar in i offentligheten och privata pengar som ska tjäna pengar på något som vi alla har gemensam nytta av kanske inte är jättebra.

Sedan kan privata pengar självfallet se olika ut. Ledamoten var i sitt anförande inne på pensionsfonder och annat, alltså inte aktiebolag som ska tjäna pengar. Vi är öppna för det mesta, men just nu, som det ser ut efter den senaste partikongressen, är det inte riktigt lika öppet, och då har inte vi det mandatet. Så ser det ut, ärligt talat.

Men jag tycker att det är spännande. Vi har sett Öresundsbron, men där var det lånefinansiering från två länder. Vi ser att bron kom och att den nu faktiskt snart ger pluspengar. Det är klart att jag också tycker att det är intressant att titta på, men vi har inte det uppdraget ännu.

Herr talman! Jag tycker att det är lite spännande att lyssna på ledamoten Stockhaus upprördhet över att någon sträcka ströks. Ledamoten verkar ha glömt vad som hände när hennes eget parti styrde förra gången och hela Norrbotniabanan bara försvann med ett penndrag. Snacka om att se till att hela Sverige hänger ihop och att man kan förflytta sig!

Jag ska vara ärlig och säga att detta är något vi är jätterädda för. Vad kommer att hända? Man pratar mycket om vad som händer i norr, men kommer man att stå fast vid att det ska fortsätta att utvecklas och byggas enligt planerna uppe i norr - eller kommer man att använda de pengarna till att exempelvis sänka skatterna? Då räcker ju inte pengarna till, för då blir det ännu fler saker som kommer att behöva flyttas ut.

Innan man anklagar oss för en massa saker, herr talman, kan man alltså gå tillbaka och titta på sin egen historia. Vad var det som hände under den tiden man styrde förra gången? Sedan kan vi om högst fyra år se facit för vad som har hänt under den här mandatperioden.

Herr talman! Jag ska vara ärlig och säga att jag satt i utbildningsutskottet och jobbade med utbildningsfrågor då. Jag vet inte hur man planerade på den tiden - jag var inte delaktig i det arbetet - men jag vet att vi i den nationella planen har väldigt mycket som vi vill utveckla. Som jag sa förut finns det 437 miljarder kronor till utveckling av transportsystemet och allt som allt 799 miljarder.

Maria Stockhaus vet lika väl som jag att det finns önskemål om mycket mer vägar, järnvägar och hamnar än vad som kommer med; det finns alltid mer vi skulle vilja göra. Som vi hörde tidigare i dag handlar det även om regionerna, som ju gör sina prioriteringar. Vad jag har förstått har Västra Götalandsregionen gjort en annan prioritering, och det är klart att man som minister lyssnar på vad regionerna i stort gör. Vilken prioritering gör de? Om regionerna enas om något de tycker är viktigt får vi ändå hoppas att ministern lyssnar på dem. Det tycker jag är jätteviktigt att man gör.

Jag skulle vilja upprepa min fråga från tidigare till Maria Stockhaus. Vad är det viktigaste framöver? Vad tänker Maria Stockhaus driva på för i arbetet för en transportsektor som ställer om, mer än laddstolpar? Laddstolpar är jätteviktigt, men det finns mer som behöver göras - kanske inte minst på drivmedelssidan.

Herr talman! Låt mig först säga att jag inte har pratat om några fladdermöss. Jag vet inte vad ledamoten syftade på, men jag har inte pratat om det. Jag har hållit mig till ämnet ända till nyss, då jag fick frågan vad jag är mest stolt över att det socialdemokratiska partiet gjorde under den förra mandatperioden. Jag svarade på frågan. Det som är absolut viktigast för mitt parti är välfärden i vårt land, och den har vi satsat väldigt mycket på.

När det handlar om en myndighet som ligger under infrastrukturministern har Patrik Jönsson nu alla chanser i världen att påverka den, för det är ju regeringen som styr myndigheterna. Nu kan han alltså verkligen påverka. Nu har han chansen att rätta till alla de fel han tycker uppstår i olika myndigheter.

Som svar på frågan vad som har hänt på trafikområdet skulle jag vilja hänvisa till de nationella planer som har funnits under dessa åtta år och vad de har inneburit i form av nya infrastrukturprojekt och nya satsningar. Sedan vet ju både Patrik Jönsson och jag att det finns önskemål om mycket mer utöver det som redan har blivit av, men det har också hänt väldigt mycket.

I en oppositionsroll, eller vad man nu ska kalla det som Patrik Jönsson har varit i fram till det senaste valet, handlar det såklart om att hitta det som är fel och inte det som är bra. Jag förstår därför att Patrik Jönsson står och letar upp allting som var dåligt under den förra mandatperioden, men när han nu är i majoritet har han alla möjligheter att rätta till det.

Herr talman! Man vill självklart alltid göra mer. Men vi har ändå medverkat till väldigt mycket bra saker under den gångna mandatperioden. Vi har bland annat sett till att kommuner och regioner har fått 22 ½ miljard mer i ökade generella statsbidrag. Det är väldigt viktigt för att kunna anställa fler personer i välfärden, till exempel busschaufförer som kör människor till deras jobb och så vidare.

Jag är allra mest stolt över att vi har sett till att öka de generella statsbidragen. De gör skillnad för människor, oavsett var man bor. Titta på vilken kommun och region som helst under förra mandatperioden så ser du att de har fler anställda än före 2018. Det är jätteviktigt.

När man ska samarbeta med andra partier får man inte exakt som man vill. Det ser kanske Patrik Jönsson nu när Sverigedemokraterna samarbetar med regeringen och ingår i ett majoritetsstyre, även om de är utanför regeringen. Man får inte riktigt som man vill.

Jag tror nog att Sverigedemokraterna får bestämma sig för om de ska vara i opposition eller en del av majoriteten. De är uppenbarligen en del av majoriteten, eftersom de är med och petar i det mesta som handlar om det nuvarande styret.

Som svar på frågan: Ja, jag är nöjd, framför allt med att vi har sett till att fler människor kan anställas i kommuner och regioner. Sedan finns det massvis med fler saker jag skulle vilja se, men jag skulle vilja ställa frågan tillbaka till Patrik Jönsson: Vad är det viktigaste som Sverigedemokraterna vill driva igenom under de fyra år som kommer?

Herr talman! Vi debatterar betänkandet TU4 om infrastrukturfrågor. Det känns lite viktigt att påminna dem som inte finns här i salen men som kanske sitter hemma och tittar om vad vi egentligen pratar om. Det handlar om 329 yrkanden från den allmänna motionstiden, 20 yrkanden i följdmotioner och också skrivelsen om nationell planering för infrastrukturen.

När man sitter och lyssnar kan man lite grann få intrycket att om vi gör så här finns det inga pengar till det där. Då vill jag ändå påminna om de 799 miljarder som ändå satsades. Av de 799 miljarderna skulle 165 miljarder gå till att vidmakthålla statliga järnvägar, 197 miljarder till att vidmakthålla statliga vägar och 437 miljarder till utveckling av transportsystemet. Det handlar alltså inte om antingen eller; det handlar om både och. Det är väldigt viktigt att komma ihåg det när man lyssnar på debatten, så det vill jag ha sagt först av allt.

Jag har suttit i trafikutskottet i 142 dagar, efter att länge ha jobbat med utbildningspolitik. I dag är den 142:a dagen. Det är roligt att byta utskott och ansvarsområde. Man lär sig en väldig massa saker och träffar nya människor.

Om det här området lär man sig framför allt att det handlar om stora, tunga och dyra investeringar, som egentligen bestämdes för väldigt länge sedan. De flesta sakerna i nationella planen bestämdes inte under förra mandatperioden utan för kanske fyra, fem eller sex mandatperioder sedan. Så måste också vi som är här i dag tänka. Vad ska hända i framtiden?

Det handlar om nödvändiga investeringar. Infrastruktur är kittet som håller ihop Sverige. Det är en förutsättning för jobb och tillväxt, för nya bostäder och inte minst för att öka framtidstron.

Det transportpolitiska målet är tydligt: Vi ska "säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet". Det förpliktar. Det är viktigt.

Till det finns också funktionsmål om tillgänglighet och hänsynsmål om säkerhet, miljö och hälsa. Vi har också ett klimatmål som säger att etappmålet är att minska växthusgasutsläppen från inrikestransporter med 70 procent till 2030 räknat från 2010. Mycket är gjort, men det räcker inte. Som någon sa tidigare: Vi måste öka takten i omställningen.

Vi socialdemokrater har åtta reservationer i betänkandet. Jag tänker uppehålla mig lite mer vid två av dem. Den första handlar om ett långsiktigt hållbart transportsystem. Vi ser att det går att ställa om. Alla vi som är ute och träffar transportbranschen inom olika transportslag ser att de har kommit jättelångt på sina håll. De ställer om för fullt. Det är fler bilar och lastbilar som är elektrifierade. Det går från fossila till förnybara drivmedel. Det går mot effektivare fordon och ökad effektivitet.

Det som efterfrågas från oss, från politiken, är långsiktiga spelregler men också en vilja, en tydlighet, en inriktning. Vart är det vi ska?

Sedan 2017 har vi ett klimatpolitiskt ramverk, med klimatmål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd, som säger att vi inte ska ha några nettoutsläpp alls 2045. Vi har en klimatlag som gäller sedan den 1 januari 2018. Och en klimatpolitisk handlingsplan ska tas vart fjärde år.

Socialdemokraterna är tydliga med att det här måste gå snabbare än i dag. Det är jätteviktigt. Branschen efterfrågar som sagt långsiktighet. Vart är vi på väg? Nu väntar vi spänt på den klimatpolitiska handlingsplan som förhoppningsvis snart kommer från miljö- och klimatministern.

Det är viktigt att ha ett långsiktigt hållbart transportsystem. Därför kommer vi att yrka bifall till reservation nummer 11.

Den andra reservationen är gemensam för hela oppositionen, det vill säga S, V, C och MP. Den handlar om det som vi har pratat lite om i dag: nya stambanor för tåg. Vi vet att det är trångt på spåren. Många godstransporter får inte plats. Persontrafiken på tåg ökar, men det gör inte godstrafiken på samma sätt. Det beror på att det är för trångt på spåren. Därför behövs fler stambanor.

Det är dessutom inte enkelt att uppgradera och underhålla spår som används varje dag. Då blir det stopp. Det behöver byggas fler stambanor, så att man också kan underhålla dem som redan finns. Vi menar att nya stambanor är viktiga också för att skapa plats för mer godstransporter och för mer regional pendling på det befintliga nätet.

Med det yrkar jag bifall också till reservation nummer 40.

Slutligen vill jag säga att det inte är någon tvekan om vart Socialdemokraterna vill. Vi vill framåt. Vi vill att människor i vårt land ska ha framtidstro och tro på att vi ser någonting där framme som är bra och viktigt för både dem som lever nu och dem som kommer efter. Jag hoppas att det var så man tänkte på 1800-talet, att man hade en vision när man på den tiden vågade bygga nya järnvägar.

Investeringar i framtiden skapar jobb och ger hopp om framtiden. De ger nya möjligheter och ökad frihet. Man behöver inte ta ett jobb exakt där man bor, utan man kan åka några mil, eftersom det går ganska snabbt att förflytta sig.

Därför är det viktigt att vi i politiken bestämmer oss för vart vi vill, hur vi ska styra åt det hållet och vilka styrmedel vi ska använda. Vi socialdemokrater har den senaste mandatperioden tydligt pekat i vilken riktning vi vill. Jag skulle önska att den nya regeringen var lika tydlig.

(Applåder)

Fru talman! Det är jätteviktigt. Men något som man hör efterfrågas när man är ute och träffar branscherna, nästan oavsett för vilket transportslag, är långsiktiga spelregler. De undrar vad vi i politiken egentligen vill att de gör. De måste ju våga investera i till exempel ellastbilar.

Jag besökte en lastbilscentral i Karlstad häromveckan. De hade precis fått sin helt eldrivna tunga lastbil på 74 ton. Deras medskick till mig var detta: Ska vi våga måste vi veta vart vi ska någonstans och vilka styrmedel som ska gälla.

Jag tycker att Moderaterna och statsrådet Carlson är otydliga. Vad är det egentligen som ska gälla framåt? Jag tycker att det är jätteviktigt. Inte minst när man är så kategoriskt avvisande mot att bygga ny järnväg är det viktigt att vi vet och framför allt att branschen vet vad som ska gälla framåt.

Min fråga kvarstår: Vilka styrmedel är det som kommer att bli viktiga? Det behöver branschen veta.

Fru talman! Jag tänkte på det Maria Stockhaus sa om att driva på. Alla vet att målet är att vi ska ha nettonollutsläpp i trafiken till 2045 och att vi ska minska utsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 2010.

Häromdagen läste jag delbetänkandet från Trafikanalys, som är en produkt på väg till en kommande klimatpolitisk handlingsplan. Där sägs att det är viktigt att vi behåller beslutade styrmedel och kompletterar med nya, att vi inte minskar reduktionsplikten och därigenom sänker ambitionerna och att vi utreder om bränslen för fler trafikslag ska ingå. Det är något av det man säger är viktigt att göra för att nå åtminstone delmålet.

Vad hände då under den gångna mandatperioden? Jo, vi hade ganska många styrmedel, ett program för fordonstrategisk forskning och innovation, Upphandlingsmyndighetens kriterier för upphandling för att få ned utsläppen, Klimatklivet, reduktionsplikt, bonus malus och så vidare.

Jag är lite nyfiken på hur Moderaterna och den nya regeringens tänker gå framåt i dessa frågor. Hur tänker klimatministern och infrastrukturministern driva dessa frågor? Hur ska Sverige sänka utsläppen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för de här svaren. Även om jag inte fått svar på mina frågor är det ett viktigt ämne att diskutera över huvud taget. Gränsöverskridande infrastruktur är viktigt.

Ibland kan man tycka, om man bor någon annanstans än i södra Sverige, att vi pratar för lite om den gränsöverskridande infrastruktur som finns på andra ställen. Vi kanske också borde ha lite bättre statistik över godsflöde och sådant, som ibland kommer bort när det handlar om Norge och Sverige. Om jag ska skicka med en önskan till statsrådet är det att regionerna inte ska behöva ta fram den statistiken utan att vi tar fram den nationellt. Sådan statistik kan visa oss var i Sverige och Norge det är viktigt att vi satsar våra infrastrukturpengar.

Det finns alltså mer att önska. Jag hoppas att den här satsningen på Oslo och Stockholm kommer till stånd. Den behövdes redan för flera år sedan. Jag hoppas verkligen att det är en prioriterad fråga hos ministern.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är väldigt bra att en dialog pågår. Däremot hoppas jag att den informella dialogen vid nordiska ministermöten blir formell så att alla kan ta del av vad som sägs och görs.

Jag skulle vilja belysa det hela genom ett exempel från en annan sträcka. När man satte in X2000 mellan Stockholm och Göteborg och det gick att åka sträckan på tre timmar blev det en jättestor överflyttning från flyg till tåg. Helt plötsligt insåg hela 70 procent av dem som flög att det var smartare att ta tåget.

Jag tror att man skulle kunna hitta flera sådana exempel som visar att det här är väldigt viktigt, inte minst med tanke på att vi ska sänka utsläppen inom transportsektorn med 70 procent till 2030. Vi behöver försöka göra de åtgärder som kan bidra till att utsläppen sänks.

Norge är ett av Sveriges viktigaste handelsländer. För just exportföretag är det oerhört viktigt att det finns bra järnväg och att man kan flytta både gods och människor.

Nu är det lite osäkert vad som gäller och inte gäller för den nationella planen, men i den står det ändå tydligt att vi ska utveckla infrastrukturen för gränsöverskridande transporter. Vi har också de nordiska ländernas vision om att vi ska bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030. Jag tycker att det är skrivningar och beslut som förpliktar. Det gör att statsrådet måste kunna säga något om sina tankar om hur vi faktiskt blir världens mest hållbara och integrerade region och där infrastrukturen är en jättestor del i arbetet.

Jag bor i en gränskommun i Värmland. Vi kunde se vad som hände under pandemin. I vanliga fall märker vi inte alls att vi har en gräns mellan två länder. Vi förflyttar oss, bor i det ena landet och jobbar i det andra och så vidare. Men helt plötsligt fanns det en gräns som märktes. Vi är många som har sagt att vi efter pandemin verkligen måste se till att vi får gemensamma projekt för att uppfylla den där visionen. Vad kan då vara bättre än att ha ett gemensamt infrastrukturprojekt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En av alla de utredningar som har gjorts av denna sträcka säger att den här ombyggnationen och nybyggnationen är lönsam ur klimatperspektiv redan fem år efter bygget. Det borde också vara någonting som väger ganska tungt när man funderar på vilka infrastruktursatsningar som man ska göra i vårt land.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga statsrådet: Hur blir vi i de nordiska länderna världens mest hållbara och integrerade region till 2030, om vi har fokus på transportsektorn?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

En tågresa mellan Oslo och Stockholm tar i dag fem timmar - i bästa fall. Oftast tar den ännu längre tid. En åtgärdsvalsstudie visade 2017 att man kan nå målet tre timmars restid genom utbyggnad av befintlig infrastruktur plus ett par nya länkar längs den sträckningen. Det finns också en nyttoanalys som visar att hela sträckan är samhällsekonomiskt lönsam att bygga och bygga om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Flera utredningar gjorda efter åtgärdsvalsstudien har också visat på vikten av dubbelspår på framför allt Värmlandsbanan. Den har pekats ut i nationella dokument som en brist.

Huvudstäderna Oslo och Stockholm ligger på lite drygt 40 mils avstånd från varandra. Det bor 3 ½ miljoner människor längs vägen, och man passerar väldigt många kommuner - 54 stycken tror jag att det är. Den är en jätteviktig länk, som inte bara bygger ihop två huvudstäder utan också omlandet längs hela sträckan.

Före pandemin företogs 1,4 miljoner flygresor mellan huvudstäderna. Prognoser visar att 1 miljon av dem skulle ersättas av tågresor om restiden blir tre timmar. Vi kommer alltså att se en nytta för såväl städer och omland som klimat. Vi får dessutom starkare arbetsmarknadsregioner och ökat bostadsbyggande.

Jag ställde frågor till ministern som jag inte tycker att jag har fått svar på. Jag frågade om det pågår någon dialog med den norska regeringen, och det har jag inte fått svar på. Därför upprepar jag den frågan.

Jag ställde också en fråga om statsrådet kommer att lägga det uppdrag som de båda myndigheterna i Sverige och Norge efterfrågar i den möjlighetsstudie man presenterade. Jag fick till svar att beredning pågår, men den har ju pågått hur länge som helst. Det har varit utredning på utredning. Jag tycker verkligen att det är på tiden att statsrådet talar om ifall man tänker göra någonting, inte minst med tanke på att bägge länders myndigheter nu faktiskt har utrett den här möjlighetsstudien.

I möjlighetsstudien har man kartlagt marknadspotentialen och kapaciteten, som ökar. Man har kartlagt kostnader och samhällsnytta, och man har tittat på det ökande resande som kan bli resultatet av minskad restid mellan städerna. Jag ber statsrådet att svara på mina frågor, för jag har inte fått svar.