Herr talman! Den som har läst min interpellation vet att den egentligen var riktad till socialminister Jakob Forssmed utifrån hans roll som idrottsansvarig, med en förhoppning om att få en övergripande diskussion om idrottsrörelsen i stort men också om dess viktiga kopplingar till folkbildningen.

Nu är det i stället utbildningsminister Mats Persson som är här i dag för att ta denna debatt utifrån hans roll, med koppling till folkbildningen. Det är förståeligt, och jag är tacksam för det. Men jag hoppas också att utbildningsministern förstår att jag kommer att lägga fokus på idrottsrörelsen i stort samtidigt som jag kommer att göra kopplingar till folkbildningen och dess roll för samhället.

Idrottsrörelsen är, som jag nämner i min interpellation, en av Sveriges främsta och största folkrörelser. Det är hela 3,3 miljoner medlemmar som är engagerade i 19 000 idrottsföreningar och nästan 750 000 aktiva ledare som lägger ned otaliga ideella timmar för att få vår idrottsrörelse att fungera.

Varje dag runt om i vårt land, i alla Sveriges kommuner, är Sisu Idrottsutbildarna på plats för att stötta ledare och medlemmar genom att erbjuda kompetens, stöd och inspiration anpassat efter föreningens behov och förutsättningar.

Sisu är dessutom det studieförbund som har flest aktiva unga deltagare bland alla våra studieförbund. Arbetet sker till stor del ute i deras närområden. Det sker vid fotbollsplanen, vid friidrottsarenorna och i klubbstugorna.

Möjligheten att engagera sig i föreningarna på deras hemmaplan är av oerhörd vikt för alla de hundratusentals barn och unga som är aktiva. Det handlar om att utvecklas genom bland annat folkbildning. Varje investerad krona har därför en positiv effekt. Men det har väl varje investerad krona i varje studieförbund. Det är därför med stor sorg jag noterar att studieförbunden med högerregeringens politik inte bara hotas utan svart på vitt faktiskt minskar i och med budgetförslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dagens samhälle spelar studieförbunden och folkbildningen en avgörande roll i att främja individers utveckling, stärka demokratin och samhällsgemenskapen samt fungera som en värdefull resurs i det brottsförebyggande arbetet.

Att i en tid när vi har tydliga demokratiska klyftor och en ökad gängkriminalitet, där man framför allt riktar in sig på att rekrytera barn och unga, dra ned på studieförbunden och folkbildningen anser jag är anmärkningsvärt.

Det är såklart tacksamt för mig som stor idrottsälskare och förespråkare för vår svenska idrottsrörelse och modell att få veta att regeringen också inser idrottens roll i samhället och hur viktig den är. Om jag har förstått utbildningsministern rätt kommer man alltså att i kommande regleringsbrev att specificera att Sisu Idrottsutbildarna inte ska omfattas av den minskning som görs på studieförbunden.

Detta skapar dock nya frågor för mig. Mats Persson säger nämligen i sitt svar: "Utöver de hälsovinster och den sociala gemenskap som föreningsidrotten ger för den enskilde bedömer regeringen att idrotten i sig fyller en viktig funktion i arbetet med att främja integration och i det brottsförebyggande arbetet." Då blir mina frågor: Gäller inte detta alla studieförbund? Är inte kulturverksamhet, Svenska från dag ett, studiecirklar med mera också något som främjar social gemenskap, integration och det brottsförebyggande arbetet?

Om utbildningsministern håller med om att alla studieförbund faktiskt har den här inriktningen, borde då inte alla studieförbund undantas neddragningar?

Herr talman och statsrådet! Jag tänkte börja med att bemöta statsrådets sista inlägg i den föregående debatten, alltså det vi inte hade möjlighet att replikera på.

Ja, vi är helt emot fusk. Fusk, dränering och dåligt använda skattepengar ska inte tillåtas. Det var därför den socialdemokratiska regeringen tillsatte utredningen Styrning och uppföljning av folkbildningen, som leds av Liberalerna - i varje fall en tidigare liberal, nämligen Christer Nylander. Frågeställningen är: Varför orkade inte regeringen vänta på den rapporten? Vad gjorde att det var så bråttom att genomföra dessa drastiska neddragningar?

Jag har vid både frågestunder och andra tillfällen hört Mats Persson lyfta fram Botkyrka, och det är klart att det inte är något bra exempel. Men där handlar det om kommunala pengar. Det var kommunen och studieförbundet i samverkan, så det var kommunala pengar. Det är illa nog; kommunerna har inte hur mycket resurser som helst. Men jag har väldigt tydliga exempel på annat: Jag satt i Folkbildning Västerbottens styrelse och var med när Studiefrämjandet nästan fick lägga ned sin verksamhet helt därför att man var inne och anmälde fel antal studietimmar för att nyttja statliga pengar. Det var statliga medel som skulle gå till folkbildningen och som inte gjorde det.

Det fanns alltså skäl att tillsätta utredningen. Men varför orkade man inte vänta på Christer Nylanders utredning? Svara på det, Mats Persson!

(Applåder)

Herr talman! Även jag tänkte faktiskt prata lite grann om det sista inlägget i den tidigare interpellationsdebatten, men jag kan självklart också prata om folkbildningens framtid.

Jag vill inleda med att säga att jag blir väldigt upprörd över sättet som statsrådet, återigen, använder ABF Botkyrka på för att blanda bort korten. Folkbildningsrådet har i dag kommit med ett beslut. Man har nogsamt granskat den folkbildningsverksamhet som bedrivits i anslutning till fritidsgårdarna i Botkyrka, och man har inte funnit några belägg för felaktigheter i användandet av statsbidrag.

Jag måste fråga statsrådet om han inte hade tillgång till detta beslut och om han inte har haft tillgång till alla handlingar och underlag och till allt det som har sagts om ABF Botkyrka när han hela tiden, i varenda debatt, har valt att lyfta fram det i stället för att prata om folkbildningens framtid. Det skulle jag vilja ha svar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Folkbildningsrådet har kommit med ett beslut i dag, och jag tycker att ministern borde ha lyft fram det i sin debatt i stället för att slå på ABF.

Att säkerställa att skattebetalarnas pengar går till rätt saker var ytterligare en sak som statsrådet nämnde i sin tidigare interpellationsdebatt. Det är ju självklart - det är därför Folkbildningsrådet och Studieförbunden i samverkan hela tiden har försökt att rätta till det som har blivit fel genom alla de åtgärder som jag lyfte fram i den tidigare interpellationsdebatten.

Det är klart att man ska rätta till detta. Jag kan dock fundera över att statsrådet blir så upprörd över att skattepengar inte används till rätt saker i folkbildningen när han inte är ett dugg bekymrad över att skattepengar inte används till rätt saker på andra ställen. Skolan är ett exempel - pengar bara försvinner till vinster i friskolor i stället för att användas till barnen och till ökat stöd.

Nu ska jag återgå till det som den här interpellationsdebatten handlar om, nämligen folkbildningens framtid.

Om man väljer att göra som regeringen och statsrådet nu gör och ta bort en tredjedel av studieförbunden kommer man inte att kunna göra det som Anna Wallentheim så föredömligt har ställt frågor om, nämligen bidra till att förbättra folkhälsan genom att unga faktiskt kan delta i idrottsverksamhet även om de inte har traditionen från sitt hem att vara en idrottande människa. Det kommer inte att finnas några sådana verksamheter, för vem ska ordna dem om inte vi bidrar med nationellt stöd?

Ministern påstår att ABF Botkyrka har fifflat. Hade ministern tillgång till alla underlag? Hade han tillgång till det beslut som kom i dag? Visste ministern om detta? Det vill jag veta.

(Applåder)

(forts.)