Ludvig Ceimertz

Fru talman! Detta handlar inte på något sätt om att misstänkliggöra en viss grupp eller vissa människor. Detta handlar om att stoppa människor som på uppdrag av främmande stater ägnar sig åt företagsspionage i Sverige – åt att skada svenska intressen och svensk säkerhet.

Det handlar inte om att ge Polismyndigheten fri tillgång till Migrationsverkets register för att man ska kunna finkamma det. Det handlar inte om att söka människor hos Migrationsverket. Det handlar om att svensk polis, när man har fingeravtryck eller ansiktsbild, ska kunna jämföra med uppgifter hos en annan svensk myndighet, i det här fallet Migrationsverket, för att kunna säkerställa identiteten när inga andra metoder anses vara tillräckliga, fru talman. Det handlar just om att vi vill värna integriteten och tar det på stort allvar.

Men det är, precis som ledamoten Palmstierna säger, ytterst en avvägning man måste göra. Hur ska vi förhindra den grova organiserade brottsligheten, både den som sker inhemskt i Sverige och den som med stöd av främmande makt sker mot Sveriges säkerhet? I den avvägningen är det märkligt att Miljöpartiet alltid hamnar i att bromsa och stoppa när det handlar om att ge svenska myndigheter de verktyg som behövs för att skydda Sverige.

Jag är glad att vi i övrigt har en bred enighet i denna kammare och i Sveriges riksdag, men det är tråkigt att Miljöpartiet ännu en gång säger nej. Vi får hoppas att det inte i framtiden blir ett fortsatt veto i svensk rättspolitik.

Fru talman! Tack, ledamoten Palmstierna, för repliken och för frågan!

Ja, det stämmer att det finns en bred enighet för den här propositionen, vilket är positivt. Det finns en bred ansats i hela Sveriges riksdag att täppa till luckan i lagstiftningen. Man kan fundera på varför detta inte har skett tidigare, men det är ändå positivt att det nu finns en bred enighet.

Vi kan dock konstatera att Miljöpartiet säger nej till en användning av Migrationsverkets register för biometriska slagningar för att säkerställa en identitet när inga andra vägar är möjliga. Det gör man med anledning av att detta skulle vara djupt kränkande för de människor som kan tänkas finnas i registret. Man kan också se det som ett rätt effektivt sätt att avföra samtliga människor som finns i registret från vidare utredning.

Anledningen till att just Migrationsverkets register är väldigt attraktivt i det här fallet är att det handlar om statsstött spionage. Det handlar om att främmande stater försöker komma åt svenska företagshemligheter och svenska myndigheters säkerhetsarbete. Just eftersom det rör sig om främmande stater är det i Migrationsverkets register som möjligheten att få träff är störst. Det är också detta som denna utredning pekar på.

Alltid när vi jämför biometri eller annat behöver vi göra en avvägning mellan integritet och effektivitet. I just detta fall, fru talman, tillstyrker alltså samtliga remissinstanser utom en förslaget. Samtliga partier i Sveriges riksdag utom ett tillstyrker förslaget. Totalt är det alltså ett parti och en remissinstans som tycker att detta är dåligt. Resten tycker att det är bra, effektivt och ett bra sätt att skydda Sverige.

Fru talman! Svenska företag och forskningsmiljöer måste kunna skydda sina viktigaste tillgångar: sina företagshemligheter. Det här är ofta information som rör innovation, teknik, utveckling och säkerhet. I dag, fru talman, finns det en lucka i lagen. Om du har haft laglig tillgång till känslig information, exempelvis som anställd, men sedan missbrukar förtroendet har det inte varit straffbart. Detta är inte rimligt, och det är inte hållbart. Därför föreslår regeringen nu att ett sådant agerande ska kriminaliseras. Det här gäller tekniska företagshemligheter, det vill säga de hemligheter som är avgörande för våra företag, vår forskning och vår konkurrenskraft.

Propositionen handlar inte bara om en ny straffbestämmelse utan innehåller flera viktiga delar.

För det första: Det blir ett brott att röja eller utnyttja tekniska företagshemligheter även för den som haft laglig tillgång till dem. Det täpper till en lucka som alltför länge har varit öppen.

För det andra: Det blir straffbart även att försöka eller förbereda den här typen av brott. Straffskalan skärps vid grova fall.

För det tredje: Den som drabbas ska kunna begära vitesförbud och skadestånd direkt i brottmålet.

För det fjärde: Om det finns misstanke om att främmande makt ligger bakom ska polisen få använda hemliga tvångsmedel, till exempel övervakning eller dataavläsning, precis som de redan får vid terrorism och andra grova brott.

Sist men inte minst: I allvarliga fall ska polisen också kunna göra biometriska jämförelser, till exempel kolla om fingeravtryck eller ett foto från en övervakningskamera finns i Migrationsverkets register. Det är ett kraftfullt verktyg för att kunna identifiera en misstänkt som ägnar sig åt företagsspionage på uppdrag av främmande makt.

Varför är detta så viktigt? Jo, det är viktigt för vår innovationskraft. Svenska företag investerar enorma belopp i forskning och utveckling. Om andra kan stjäla resultaten utan att straffas undergrävs viljan att satsa. Det här förslaget stärker både innovationsklimatet och Sveriges konkurrenskraft.

Det är också viktigt för vår ekonomiska säkerhet. Företagshemligheter är i dag en måltavla för både konkurrenter och främmande makt. Det är ingen fiktion, utan det är verklighet. Den här lagen stärker vårt skydd mot spionage mot våra jobb och våra idéer.

Det är dessutom viktigt, fru talman, för att möta hotet från statsstyrd verksamhet. Vi vet att främmande makt och stater aktivt försöker komma åt känslig svensk teknik. Därför måste vi ge våra myndigheter rätt verktyg att kunna agera.

Fru talman! Mot denna bakgrund väcker Miljöpartiets reservation en del frågor. De motsätter sig bland annat att polisen vid de allra mest allvarliga brotten ska få göra biometriska jämförelser mot Migrationsverkets register för att identifiera en gärningsperson. Detta är faktiskt anmärkningsvärt. Vi talar om fall där det finns exempelvis fingeravtryck eller foton och där brottet kan vara beställt av främmande stat. Vi vet att till exempel Kina, Ryssland och Iran aktivt angriper Sverige. Att i det läget säga till polisen att de fingeravtryck och de bilder de har inte ska få användas för en identifiering därför att det kan kränka integriteten är märkligt, framför allt om uppgifter redan finns hos en svensk myndighet som kan samarbeta.

Det här är ett tydligt exempel på hur Miljöpartiet gång på gång ställer sig i vägen när vi vill ge samhället bättre verktyg mot grov brottslighet. Det visar vad som står på spel. Om Socialdemokraterna ännu en gång ger Miljöpartiet avgörande inflytande över rättspolitik är det just reformer som denna som inte kan bli av.

Fru talman! Med den här propositionen stärker vi skyddet för svensk teknik, svensk forskning och svensk säkerhet. Vi ger våra myndigheter rätt verktyg att kunna möta en modern hotbild, och vi visar att Sverige aldrig kommer att vara ett lätt mål. Med detta vill jag yrka bifall till propositionen.

(Applåder)

Herr talman! Propositionen vi nu debatterar är ytterligare ett steg i kampen mot den organiserade brottsligheten. Att beslagta de kriminellas vapen och döma de kriminella för grova våldsbrott räcker inte, utan vi måste också slå mot det som gör brottsligheten lukrativ, mot ekonomin bakom, mot pengarna. Det är genom dem makten byggs upp. De kriminella gängen har egna system, men de använder våra bolagsformer och våra spelregler för att tvätta, förflytta och återinvestera sina vinster.

Organiserad brottslighet i Sverige omsätter enligt beräkningar 100–150 miljarder kronor per år. För att sätta det i ett perspektiv motsvarar det ungefär vad samtliga Icabutiker i hela landet omsätter per år. Pengarna genereras inte bara genom narkotikahandel och utpressning utan genom att företag används som brottsverktyg för att dölja svartarbete, fuska till sig bidrag eller tvätta pengar från bedrägerier. Bolag används som skal, inte för att skapa jobb och tillväxt utan för att dölja brott.

Om vi ska kunna bekämpa den organiserade brottsligheten måste vi strypa den kriminella ekonomin, för den utgör drivkraften och attraktionskraften. En del i detta är att stoppa kriminellas tillgång till företagsformen. Regeringens proposition utvidgar möjligheten att i fler fall och under längre tid meddela näringsförbud för kriminella.

I propositionen föreslås fem centrala förändringar.

För det första slopas kravet på att ett brott måste ha koppling till en näringsverksamhet. Det innebär att en person kan förbjudas att driva företag även om brottet inte skedde inom ramen för ett bolag.

För det andra ska den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, typiskt sett en gängkriminell, kunna meddelas näringsförbud. Med andra ord ska personer som på ett strukturerat eller upprepat sätt deltar i grov kriminalitet inte kunna driva bolag i Sverige.

För det tredje förlängs tiden ett näringsförbud kan gälla – detta så att näringsförbudet inte upphör samtidigt som man släpps ut från en anstaltsvistelse. Man ska inte kunna kliva ut från en anstalt och gå rakt tillbaka in i näringslivet.

För det fjärde införs en presumtionsregel. I normalfallet ska det meddelas näringsförbud, om inte uppenbara skäl talar emot.

För det femte stärks Kronofogdemyndighetens möjlighet att bedriva tillsyn på detta område.

Jag inledde med varför detta är viktigt. Organiserad brottslighet handlar om så mycket mer än det våld vi ser. Mycket handlar det om pengar och hur kriminella systematiskt utnyttjar företagsformen för att tvätta pengar, fuska till sig bidrag, ägna sig åt olika bedrägerier, lura äldre och dölja svartarbete. Med detta förslag gör vi det svårare för gängkriminella att driva bolag. Detta blir ett verktyg för att strypa den kriminella ekonomin genom lagändringar som kan ge konkret effekt.

Herr talman! Bolag ska bygga samhället, inte bryta ned det.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde David Josefsson (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Sverige står mitt i en historisk rättspolitisk förändring. Regeringen har inlett den största offensiven mot brottsligheten i modern tid. Det handlar inte bara om hårdare tag utan om att bygga ett rättssamhälle som fungerar i varje led. Vi stärker hela rättskedjan från polisens möjligheter att utreda brott och domstolarnas förmåga att döma till Kriminalvårdens kapacitet att verkställa straff på ett rättssäkert, effektivt och samhällsbyggande sätt.

Fru talman! Regeringen har tydligt flyttat fokus i kriminalpolitiken från gärningsmannen till brottsoffret. Brottsoffrets perspektiv sätts i första rummet, straffen ska spegla brottets allvar och den som återfaller i brott ska möta tydligare konsekvenser. Den som väljer att delta i gängkriminella miljöer, exempelvis, vill vi kunna döma till dubbla straff. Med vår politik kommer fler att sitta i fängelse under en längre tid.

Lika viktigt som tydliga konsekvenser är att straffet ska leda till något, vara meningsfullt och innehålla det som krävs för att bryta och förhindra risken för nya brott. Ett fängelsestraff handlar ytterst om att skydda samhället och ge brottsoffer upprättelse men också om att ge den dömda möjlighet att lämna kriminaliteten bakom sig. Det kräver en kriminalvård som har kapacitet, verktyg och möjlighet att arbeta med de intagna, säkerställa det återfallsförebyggande arbetet, förbereda för tiden efter avtjänat straff och se till att det finns möjligheter för detta.

Till följd av hur kriminaliteten utvecklats i landet, till följd av straffskärpningar och till följd av polisens nya verktyg att agera och klara upp brott har trycket på svensk kriminalvård vuxit sig historiskt högt. Det byggs nu nya anstalter på över 50 platser i landet. Det byggs i Kalmar och Kristianstad, där jag själv hade förmånen att delta när det första spadtaget togs för två veckor sedan. Det byggs på flera ställen runt om i landet, för denna utbyggnad är nödvändig. Även om nya anstalter byggs och resurserna ökar kommer trycket att vara väldigt högt under väldigt lång tid. Därför måste vi använda Kriminalvården på ett effektivt och klokt sätt.

Den här propositionen ger utökad möjlighet att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning. Förslagen stärker Kriminalvården och det återfallsförebyggande arbetet och gör att vi kan hindra att människor återfaller i nya brott utan att man för den sakens skull tummar på straffets kärna, nämligen att ge brottsoffer upprättelse och skydda samhället. Det handlar inte om att mildra straff. Det handlar om att använda utdömda fängelsestraff på ett klokt sätt för att skydda samhället, stödja återanpassning och värna förtroendet.

Propositionen innehåller tre centrala delar.

Den första delen är en utökad möjlighet till verkställighet i bostad med elektronisk övervakning, från dagens sex månader till ett år och sex månader. Vid de längre straffen – över sex månader – ska det göras en fördjupad lämplighetsbedömning där brottets karaktär, risken för återfall och brottsoffrets situation ska vägas in för att säkerställa att detta används där det är lämpligt, träffsäkert och säkert.

Den andra delen är införandet av en ny verkställighetsform: ett kontrollerat boende med elektronisk övervakning som är ett mellanting mellan anstalt och att avtjäna straffet i sin egen bostad. Den dömde bor i ett särskilt boende där Kriminalvården har ansvar och full koll på den intagnes dagar. Rörelsefriheten är starkt begränsad, men arbete, behandling och andra särskilda åtgärder kan tillåtas. Man har tydlig kontroll och kan arbeta med återfallsförebyggande åtgärder.

Den tredje delen är att vi samlar detta i en ny lag som ersätter dagens lagstiftning om intensivövervakning.

Fru talman! Detta är i grunden ingenting nytt i Sverige. Vi tar sikte på någonting som har funnits under lång tid och som har fungerat väldigt väl. Möjligheten att avtjäna straff i kontrollerat boende är visserligen en helt ny reform men ändå något vi har arbetat med länge, liksom elektronisk övervakning.

Vi vet att personer som avtjänar sitt straff med elektronisk övervakning löper lägre risk att återfalla i brott än den som avtjänar kortare straff på anstalt. Studier visar att intagna som avtjänar sitt straff genom elektronisk övervakning har större möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden och få ett större stöd. Dessutom minskar risken för återfall.

Det här är ingen slump. När verkställigheten sker nära vardagen under kontroll och med krav på arbete, behandling och struktur i vardagen minskar risken att man faller tillbaka. Det gör denna reform viktig.

Möjligheten att kunna avtjäna sitt straff på ett särskilt boende är också något som redan finns i dag. Det gäller dock inte för hela strafftiden, utan som en del när man avslutar sin strafftid. Efter att man avtjänat halva straffet kan man få flytta till ett så kallat halvvägshus. Vi ser att det ger god effekt för att minska återfallen i brott när man successivt återanpassas till samhället.

Detta är något som propositionen bygger vidare på. Vi ser vad som fungerar och gör mer av det. Det här är bra för återanpassningen och för att säkerställa att återfallen i brott minskar.

Fru talman! Det återfallsförebyggande arbetet är inte en sidofråga för kriminalvården; det är en kärnuppgift. För varje person som återfaller i brott skapas nya brottsoffer, ny otrygghet och nya kostnader, både mänskliga och ekonomiska. Därför är det viktigt att vi kan bryta detta.

Genom att fler människor, som har ordnade sociala förhållanden med ett arbete och en bostad, har möjligt att avtjäna sitt straff på detta kontrollerade sätt, då det är lämpligt, frigörs platser och kapacitet för Kriminalvården att arbeta mer effektivt, strukturerat och aktivt gentemot dem som sitter på anstalter. Det skapar större möjligheter även för dessa. Det här är ett konkret förslag som tar politiken framåt.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! I dag debatterar vi en proposition som tar sikte på fyra företeelser: oskuldskontroller, oskuldsintyg, oskuldsingrepp och underlåtelse att avslöja eller förhindra barnäktenskap.

Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är inte medicinska handlingar, fru talman, utan de är övergrepp och ska behandlas som övergrepp. De är integritetskränkande, saknar helt vetenskaplig grund och kan ge livslånga konsekvenser för de flickor som utsätts.

Regeringen föreslår därför i sin proposition att dessa handlingar ska kriminaliseras både inom och utom hälso- och sjukvården, vilket är viktigt. Oavsett om det finns samtycke eller ej ska det kriminaliseras att utföra denna typ av kontroller och ingrepp och att utfärda denna typ av intyg. Den som utför en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp ska kunna dömas till fängelse.

I propositionen föreslår vi också ett underlåtenhetsansvar vid tvångs- eller barnäktenskap. Den som har konkret vetskap om att ett barn riskerar att giftas bort men väljer att blunda ska kunna hållas ansvarig. Den som kan agera och finns i barnets närhet måste kunna agera, fru talman, för vi vet att just tystnaden, lojaliteten och rädslan ofta är det som gör att unga flickor lämnas ensamma när de behöver hjälp som mest. Med den här lagen sätter vi ned foten. Att blunda när ett barn ska giftas bort blir inte längre acceptabelt, utan det blir straffbart. Det blir en plikt att agera.

Fru talman! Detta är en del av regeringens breda arbete mot hedersförtrycket. Sedan vi tillträdde har vi steg för steg byggt ett starkare skydd. Det finns studier som pekar på att uppemot 240 000 unga i Sverige lever under hedersförtryck. I en studie i Botkyrka uppgav över 40 procent av flickorna i nionde klass att de är oroliga för att någon annan ska bestämma deras framtida partner. Detta handlar inte om marginella problem utan om ett systematiskt förtryck av framför allt unga flickor som pågår här och nu i Sverige.

Det är ett stort svek att vi inte har agerat tidigare. Det vi gör här i dag borde vi ha gjort för länge sedan.

Arbetet med att bygga ett starkare skydd mot hedersförtryck är en helhet. Det handlar inte om punktinsatser utan om ett stort arbete på flera områden. Detta är en av många viktiga delar, men vi måste gå fram med en helhet.

Den här regeringen går fram med flera åtgärder.

Bland annat går regeringen fram med förbud mot kusinäktenskap, vilket av ledande socialdemokrater har kallats för en genuin skitfråga. Men vi vet att kusinäktenskap ofta används som en del av hederskulturen för att hålla ihop släkter, kontrollera flickors liv och överföra hedersnormer till nästa generation. Därför föreslår regeringen att kusinäktenskap ska förbjudas i svensk lag och att utländska kusinäktenskap inte ska erkännas. Detta är en markering mot de strukturer som upprätthåller hedersförtryck och ett sätt att skydda barn och unga från tvång.

Regeringen skärper också lagstiftningen mot tvångs- och barnäktenskap. Vi har sett hur förövare har försökt kringgå lagen genom att flytta över gärningen till andra länder eller genom att kalla det något annat. Därför skärper regeringen lagstiftningen så att den gäller inte bara äktenskapet utan även förberedelser och försök och att föra någon utomlands för att giftas bort. Detta gör att staten kan ingripa tidigare.

Fru talman! Regeringen skyddar även barn genom mer omfattande utreserestriktioner. Vi vet att flickor riskerar att skickas utomlands under förevändning av semester eller familjebesök, men i själva verket ska de giftas bort eller i värsta fall könsstympas. Regeringen har gett landets kommuner och socialnämnder möjlighet att stoppa detta genom mer omfattande utreseförbud, för barn ska inte behöva sätta sig på ett flyg med vetskapen att de aldrig mer ska få bestämma över sina liv. Det är ett konkret verktyg som redan används och som har gett stor effekt. Många barn har hindrats från att föras utomlands. Det är positivt, men det räcker inte.

Regeringen skärper också lagstiftningen mot könsstympning. Det är ett av de grövsta övergrepp som kan begås mot flickor. Regeringen har förtydligat att svensk lag gäller även om ingreppet begås utomlands, och straffen har skärpts. Den som begår detta brott ska inte kunna gömma sig bakom gränser, traditioner eller tystnad.

Regeringen har också antagit ett omfattande åtgärdsprogram, Fri och trygg utan våld och förtryck. Det tar ett helhetsgrepp med över hundra åtgärder. Detta kan som tidigare nämnts inte hanteras med punktinsatser, utan det krävs ett helhetsgrepp.

Fru talman! Hedersförtryck har ingen plats i Sverige utan strider mot allt Sverige står för. Vi är ett land som ska bygga på jämställdhet och individens frihet. Flickor och kvinnor ska inte kontrolleras av sin familj, reduceras till sin familjs heder eller tvingas till äktenskap mot sin vilja. De ska ha samma rätt som alla andra att gå i skolan, träffa vänner, drömma om framtiden och välja sin partner. I Sverige är flickor ingen annans egendom utan individer med rätt till frihet och integritet.

Regeringens proposition är ett viktigt steg på den vägen. Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp kriminaliseras. Underlåtenhetsansvar för att stoppa barnäktenskap införs. Helheten förstärks genom förbud mot kusinäktenskap, utreseförbud för barn, skärpt lag mot könsstympning och ett omfattande åtgärdsprogram mot våld och förtryck. Detta gör regeringen för att varje barn, varje flicka och varje kvinna ska veta att staten står på deras sida, inte förövarens.

Fru talman! Sverige ska vara ett land där barn växer upp fria från hedersförtryck, där barn inte ska behöva oroa sig och där lagarna är skarpa, stödet starkt och budskapet tydligt: Hedersförtryck hör inte hemma i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Bedrägerier, framför allt telefonbedrägerier mot äldre, är en särskilt hänsynslös, systematisk och skamlös form av brottslighet. Det handlar inte bara om ekonomiska förluster utan också om en stigmatisering som skapar skam- och skuldkänslor. Det är därför viktigt att vi tar krafttag mot dessa bedrägerier.

I somras skärptes exempelvis lagstiftningen för att ha en strängare syn på bedrägerier. Regeringen har tillsammans med banker och brottsbekämpande myndigheter vidtagit åtgärder för att komma åt bedrägerierna som har gett stor effekt – brottsvinsterna har minskat med ungefär 40 procent.

I förra veckan träffade finansmarknadsminister Niklas Wykman tillsammans med justitieministern företrädare från bankerna och från brottsbekämpande myndigheter för att följa upp dessa åtgärder och vad mer som kan göras framåt för att bekämpa denna typ av brottslighet.

Min fråga är: Vad kan vi förvänta oss för fortsatta åtgärder för att bekämpa bedrägerier mot äldre?

Fru talman! Jag måste säga att det är lite intressant att frågan om lokaler nu har lyfts i två repliker med kommentaren att vi inte ska prata om det nu. Ändå läggs det tid på det.

Jag vill bara passa på att säga att jag delar uppfattningen att lokaler där domstolar finns, där polisen finns och där Kriminalvården finns ska vara trygga, säkra och stabila. Det ska inte finnas några oegentligheter. Det är därför regeringen har gett dessa myndigheter i uppdrag att kartlägga just detta. Regeringen har alltså agerat i frågeställningen. Jag tycker att det är viktigt att få det sagt eftersom det ändå lyftes två gånger, med medskicket att det inte skulle lyftas.

När det sedan gäller statens servicecenter är det inte det enda sätt som finns att delta digitalt under rättegångar. Det kan man göra på många fler sätt. Vi har också sett en stor ökning av antalet tillfällen där man deltar digitalt, från ganska få tillfällen. Vid de allra flesta rättsprocesser, åtminstone de lite större, finns det nu någon form av digitalt inslag.

Vi tycker att det är positivt och bra att den möjligheten finns och vill gärna att den ska utökas och kunna användas mycket mer. Det är nämligen bekymmersamt, som ledamoten Nordborg ger uttryck för, att det ser så olika ut runt om i landet. Det behöver bli mer likvärdigt. Det är också därför vi tittar på att ta bort principen att huvudregeln ska vara fysiskt deltagande. Den utredningen bereds just nu i Regeringskansliet.

När det gäller kompetensförsörjningen är det ett bekymmer som det arbetas med. Regeringen har i två raka regleringsbrev till Domstolsverket lyft fram att man ska arbeta med, utvärdera och komma tillbaka i den frågan.

Fru talman! Ja, det kan vara lämpligt att vi börjar med de frågeställningar som lyfts upp. Ledamoten Gudrun Nordborg lyfter upp deltagande via distans. I dag är huvudregeln att deltagande ska ske fysiskt på plats. Vi ser goda anledningar att se över det. Detta ska inte behöva vara huvudfallet, utan det ska i fler fall än i dag kunna fattas beslut om digitalt deltagande genom videolänk från en annan plats av hänsyn till trygghet för brottsoffer och vittnen, av rent logistiska skäl eller av andra skäl.

Det var därför Domstolsverket fick i uppdrag att titta på frågeställningen för att se vilka förändringar som behövde göras. Detta bereds just nu inom Regeringskansliet.

Kompetensförsörjningen för domstolarna är ett bekymmer. Det är ett problem när ärenden fastnar i flödet och det skapas köer. Det är därför viktigt att kunna ändra på processer, som jag redogjorde för i mitt anförande, med snabbare lagföring där vi på ett bra sätt kan frigöra resurser. Det är också viktigt att vi arbetar systematiskt och långsiktigt för kompetensförsörjningen, och det var därför regeringen gav Domstolsverket i uppdrag att se över sin kompetensförsörjningsplan och sedan utvärdera vilka insatser som var genomförda och vilken effekt de fått.

Dessutom har regeringen tillskjutit 1,2 miljarder kronor för att våra domstolar ska kunna arbeta effektivare, säkra kompetensförsörjningen och hantera fler ärenden.

Arbetet är alltså på gång. Det tas på allvar, och det är viktigt.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, så att jag inte glömmer bort det.

Fru talman! Den svenska rättsstaten är en hörnsten i vårt demokratiska samhälle. Den vilar på förtroendet att den som utsätts för brott får upprättelse, att den som begår brott ställs till svars och att detta sker rättssäkert, snabbt och med hög kvalitet.

Men rättsstatens styrka är inte statisk. Den måste vårdas, utvecklas och anpassas till en tid där brottslighetens karaktär förändrats, där tempot ökar och där hot och tystnadskultur prövar systemets hållfasthet.

Det är därför denna regering, med Moderaterna i spetsen, driver ett brett och reforminriktat arbete för att återupprätta tryggheten, och rättsprocessen är en del av detta.

Fru talman! Låt mig inleda med att tala om en process som har varit igång ett tag. Det är ett exempel på en snabbare lagföring. Detta är sedan april 2023 ett arbetssätt som är infört i hela landet.

Det innebär att enklare brott – som ringa narkotikabrott, stölder eller trafikbrott – utreds direkt av polisen på plats. Det kan leda till åtal samma dag som brottet begås. I många fall får den misstänkte en rättegångstid redan vid ingripandet.

Det är inte bara ett nytt arbetssätt. Det är ett nytt synsätt. Det är en rättsstat som agerar i realtid och säger till brottsoffer: Vi ser dig, vi lyssnar och vi agerar. Till gärningspersonen säger den: Du möter rättsstaten här och nu, och inte om sex månader.

Under mitt senaste besök hos polisen tidigare i denna vecka lyftes just detta som ett framgångsrikt verktyg i arbetet mot vardagsbrottsligheten. Det frigör utredningsresurser, minskar belastningen i domstolarna och skapar en tydlig återkoppling i rättskedjan. Det är helt enkelt smart, snabbt och rättssäkert.

Det här vill vi ta vidare, och det har fattats beslut om att utöka och möjliggöra det här även när det gäller gärningsmän under 18 år. Det är positivt. Detta görs på prov, och det går framåt och ska vara igång i hela landet under 2026 för att sedan utvärderas. Resultatet talar sitt tydliga språk när det gäller just snabbare lagföring: från ungefär 22 veckor till knappt 7 veckor från brott till dom. Det är en positiv förändring, inte på marginalen utan faktiskt i rättsprocessens hjärta.

Fru talman! När jag lyfter fördelarna med detta vill jag passa på att nämna att samtliga av de partier som brukar räknas till det socialdemokratiska potentiella regeringsunderlaget hade reservationer när det här behandlades i kammaren och sedan infördes. Det kan man välja att fundera över.

Fru talman! Digitaliseringen förändrar också bevisningen. Brott sker i dag lika ofta i ett chattflöde som på en fysisk plats. Regeringen säkerställer därför att domstolarna får rätt teknik, rätt kunskap och rätt metoder för att hantera digital bevisning, fjärrförhör och liknande. Vi möjliggör för vittnen som riskerar att utsättas för hot att delta via videolänk, något som också aktualiseras i en av reservationerna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Fru talman! Här vill jag understryka att regeringen redan bereder konkreta förslag om att stärka möjligheten till videonärvaro genom processrättsliga reformer i allmän domstol. Domstolarna ska få större flexibilitet när det gäller att besluta om videolänk, både av effektivitetsskäl och av trygghetsskäl. Det är alltså inte brist på vilja som föranleder ett avslag på reservationen utan det faktum att arbetet redan är i full gång.

Fru talman! En effektiv process kräver också verktyg för att kunna lagföra dem som söker undkomma rättvisan. Därför har vi förstärkt möjligheten att använda hemliga tvångsmedel, hemlig dataavläsning, rumsavlyssning och kameraövervakning i kampen mot brottsligheten. Där breddar vi tillämpningen till fler brottstyper och tidigare skeden och möjliggör även mer preventiv användning.

Regeringen är också på väg att lägga fram och tidigarelägga införandet av att hemliga tvångsmedel ska kunna användas även mot barn under 15 år. Det är en nödvändig reform. Barn ska inte skyddas från rättsstaten, fru talman, utan av den. När barn begår mord, bär vapen eller utnyttjas av gäng måste samhället kunna agera med beslutsamhet och rättssäkerhet och med barnets framtid i fokus.

Fru talman! Jag vill också lite kort bemöta reservationer som finns kring hemliga tvångsmedel. Där argumenteras att lagstiftning som inskränker den personliga integriteten alltid bör tidsbegränsas och utvärderas. Det är en viktig diskussion som vi såklart ska ha. Men det är också en diskussion som förutsätter att man ser hela bilden, både behovet av rättssäkerhet och behovet av långsiktigt fungerande verktyg i brottsbekämpningen.

Det är därför regeringen har infört en hel del tidsbegränsad lagstiftning på området, bland annat möjligheten till dataavläsning i preventivt syfte. Vi lämnar dessutom årliga redovisningar till riksdagen av hur tvångsmedlen använts.

Regeringen har också redan tillsatt en systematisk utredning för att se över hela regelverket för hemliga och preventiva tvångsmedel, där syftet är att skapa ett tydligt och samlat regelverk.

Fru talman! Vi behöver inte bara nya verktyg. Det behövs också varaktiga arbetssätt. Tillfälliga undantag, även om de ibland kan vara goda, kan aldrig på sikt ersätta ett fungerande, legitimt och långsiktigt regelverk. Därför ser vi till att reformerna införs och att de utvärderas medan de används, förbättras i tid och förankras för framtiden.

Fru talman! Vi rustar inte bara verktygen. Vi måste också rusta rättsväsendet i sig självt. Vi har tillfört betydande resurser till Sveriges Domstolar och Åklagarmyndigheten. Vi möjliggör att fler domare och åklagare anställs, att ärendebalanser betas av och att rättsprocessen återfår den hastighet och tyngd som rättsstaten kräver och behöver.

Domstolsverket har fått i uppdrag att ta fram en kompetensförsörjningsplan med fokus på att stärka rekrytering, utveckla karriärvägar och fokusera på arbetsmiljön inom hela kedjan. Det handlar om att bygga en långsiktig förmåga.

Detta är också någonting som lyfts upp i en reservation, där man menar att det behöver göras. Men det är, fru talman, någonting som redan görs. Redan i 2023 års regleringsbrev lyftes detta upp, och Domstolsverket fick det i uppdrag. I regleringsbrevet för 2024 lyftes det igen för utvärdering av hur vi ska kompetensförsörja våra domstolar.

Fru talman! Det är inte punktinsatser som gör skillnad; det är det systematiska långsiktiga arbetet.

En annan sak som nämnts i reservationer, fru talman, är säkerhetsrisker kopplade till myndigheternas lokaler. Där har regeringen redan agerat och gett Domstolsverket, Kriminalvården och polisen i uppdrag att identifiera och hantera säkerhetsrisker i fastighetsägande och hyresförhållanden.

Myndigheterna har bland annat nu föreslagit förvärvstillstånd och statlig förköpsrätt och att vissa samhällskritiska fastigheter bör kunna ägas permanent av staten. Också här är arbetet alltså redan igång och fungerar på bredd.

Fru talman! Avslutningsvis: Rättsstaten är inte bara paragrafer och protokoll. Det är ett löfte till varje brottsoffer att vi ser, att vi bryr oss och att vi agerar. Vi kan inte vänta in framtiden. Vi måste bygga den med reformer som biter, med verktyg som fungerar och med en målmedvetenhet där man inte skäms för att kalla brott för brott och rätt för rätt. Vi reformerar för att människor ska få sin rätt i tid på riktigt.

Vi avstyrker reservationerna i betänkandet, inte av brist på engagemang utan därför att vi redan gör jobbet. Vi har tagit initiativet, vi har kraften och vi har förmågan. Vi vet vart vi ska, och vi har redan börjat gå dit för en tryggare morgondag.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Det är viktigt att arbetet med kontaktförbuden är brett, sker på flera fronter och hänger ihop i hela rättskedjan. Men det är också viktigt att kontaktförbuden inte bara används i själva domen och blir en falsk trygghet och en produkt som inte ger den effekt det ska. Jag har nämligen sett att det inte fått tillräckliga konsekvenser om man bryter mot ett kontaktförbud.

Ser ministern ett behov av tydligare konsekvenser för dem som bryter mot kontaktförbud så att skyddet ökar?

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsmisslyckande. Brå har rapporterat att det dödliga våldet minskade under 2024, men denna positiva trend omfattar inte partnervåld mot kvinnor. I genomsnitt mördas 15 kvinnor varje år av män de har eller har haft en nära relation med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

För att stärka skyddet för våldsutsatta kvinnor har regeringen lagt en proposition på riksdagens bord om utökat kontaktförbud. Min fråga är vilken effekt justitieministern och regeringen förväntar sig att de föreslagna lagändringarna får. Jag undrar även vilka ytterligare åtgärder justitieministern kommer att vidta för att stärka skyddet för de kvinnor som utsätts för våld av någon som de har eller har haft en nära relation med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! Det var ju trevligt att få ett erkännande av att det görs ett förebyggande arbete. Det som görs är nog den största förändringen i det socialpreventiva arbetet på kanske 40 år i form av en nationell samordnad strategi och en förändrad socialtjänstlag, som ger ett förebyggande ansvar. Men det kallades nu för mindre justeringar. Jag tycker faktiskt, herr talman, att det är lite anmärkningsvärt. När den största socialpreventiva insatsen i modern tid görs kallas det justeringar i marginalen eller mindre insatser. Jag minns inte exakt vilka ord som användes, så jag ska inte lägga dem i munnen på någon.

Regeringens strategi mot kriminaliteten står på tre ben. Vi ska slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och motverka nyrekryteringen av unga till de kriminella gängen. För detta krävs det att man tar ett helhetsgrepp. Det har Johnsson Fornarve också framfört, och nu framför jag vilket omfattande arbete som görs. Men det arbetet måste få ta tid. Tyvärr löser det sig inte snabbt. Tyvärr kan man inte bryta nyrekryteringen på en gång. Det tar tid att förändra. Det tar tid att bryta mönster. Men att få till rivna sekretesshinder för att gemensamt, med hela samhällets kraft, kunna möta ungdomar på glid är jag helt övertygad om kommer att visa sig vara en nyckelfaktor. Det är synd att det är just det som Vänsterpartiet motsätter sig.

Herr talman! Tack, ledamoten Johnsson Fornarve, för ditt anförande! Jag lyssnade på det med en viss förvåning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Ja, det stämmer att regeringen driver en repressiv politik för att bekämpa de kriminella gängen, komma åt brottslighet och säkerställa att vi kan få fler lagförda samt skärper straffen och ger brottsoffer upprättelse. Men vi driver också en politik när det gäller ett omfattande förebyggande arbete.

Det var detta jag hakade upp mig på. Gång på gång sades det att regeringen inte gör någonting när det gäller det förebyggande arbetet – det är bara lås och bom. Jag tänkte därför att jag skulle nämna några saker som regeringen gör.

Man inför tidigare stöd i mödra- och barnhälsovården och föräldraskapsstöd och skolsociala team för att stärka föräldrarollen. Det är en riktad satsning till Bris för att hjälpa barn och unga att lämna kriminalitet. Det är ett förstärkt föräldraansvar, inklusive fler hembesök i mödra- och barnavården. Det är en ökad tillgänglighet inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Det är en elevhälsogaranti för snabb tillgång till professionellt stöd i skolan. Skolområden stängs för obehöriga för att man ska minska rekryteringen till gäng. Rektorer får lagstadgat ansvar för tryggheten, inklusive möjlighet att omplacera våldsamma elever. Det är skolsociala team.

Det är minskade sekretesshinder mellan skola, socialtjänst och polis för ett bättre informationsutbyte. Det är inrättande av en ny samverkansstruktur för barn i organiserad brottslighet.

Det är en ny socialtjänstlag med fokus på förebyggande insatser. Det är 8 miljarder för att implementera den.

Det handlar om fotboja för unga som vårdas på grund av brottslighet eller koppling till grov kriminalitet. Det är en översyn av HVB-vården för ökad trygghet och säkerhet. Utredning är tillsatt för att reformera hela ungdomsvården.

Det är en nationell strategi mot organiserad brottslighet för att mobilisera hela samhället i bekämpningen av kriminaliteten. Föräldrar och samhället ska sätta tydliga gränser och ta ansvar för att förebygga brott. Det handlar om regelbunden uppföljning och utvärdering för att säkerställa att inga barn faller mellan stolarna.

Detta säger ledamoten Johnsson Fornarve inte är någonting.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig vara tydlig: Vi har på många sätt ärvt ett trasigt system när det gäller den statliga ungdomsvården. Att polisen över huvud taget inte får informera Ivo, som har till uppgift att granska, om att det finns kriminella som driver eller arbetar på HVB-hem är absurt. Nu ändrar vi på det. Vi går fram med ny lagstiftning för att riva sekretessen, så att polisen och andra myndigheter i större utsträckning ska kunna samverka och dela information för att sätta stopp för detta. Vi har gett Ivo ett tydligt uppdrag att inspektera HVB-hemmen och stänga alla som har koppling till kriminalitet eller inte fungerar. Ivo har också fått ett resurstillskott för ändamålet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Vi har gått fram med en nationell samordningsfunktion för att hjälpa kommuner att göra placeringar. Det ska inte vara så att man vid varje enskild socialtjänst i Sveriges 290 kommuner ska sitta själv och ringa och leta efter HVB-hem, för man har ofta inte kunskapen och helhetsbilden. Det funkar i de större kommunerna, men i de mindre kommunerna är det svårt. Därför inför vi en nationell samordning för att placera ut barn och unga på HVB-hem.

Men låt mig också vara tydlig med att det inte löser sig bara för att kommuner tar över HVB-hemmen. Ivo stänger kommunala HVB-hem för att de har koppling till grov organiserad kriminalitet när det är hemkommunen som har placerat personer på boendet. Det är alltså inte i den änden vi ska börja för att komma åt problemet. I stället ska vi stärka Ivo, bryta sekretesshinder, ha nationell samordning och stänga alla HVB-hem som har koppling till kriminalitet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för repliken.

Låt mig vara tydlig: När vi ser kriminella driva eller arbeta på HVB-hem är det ett fullständigt misslyckande. Att det finns kriminella med koppling till grov organiserad brottslighet som arbetar med att ta hand om våra unga i riskzon är ett misslyckande på alla sätt. Det är också därför regeringen har agerat på många sätt i denna fråga.

Regeringen har stärkt Ivo, dels med ökade resurser, dels med ett tydligt uppdrag att göra granskningar av HVB-hem för att kunna stänga de HVB-hem som har koppling till kriminalitet. Vi har tillsatt en utredning för att se över hela den statliga ungdomsvården och ge den bättre effektivitet. För de grovt kriminella unga inför vi ungdomsfängelser. Vi stärker Sis, stärker HVB och stärker familjehem för att kunna differentiera i större utsträckning och stärka den statliga ungdomsvården.

Herr talman! När Ivo stänger även kommunala HVB-hem för att det finns kopplingar till grov organiserad brottslighet kan inte slutsatsen vara att problemet enbart handlar om att inte alla HVB-hem drivs av kommuner. När till och med kommunala HVB-hem tvingas stänga av Ivo kan alltså inte slutsatsen vara att bara kommuner ska få lov att driva HVB-hem.

Herr talman! Vi debatterar nu regeringens skrivelse Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott. Barn som misstänks för grova brott – bara där borde man stanna upp och förfäras över att vi över huvud taget har en riksrevisionsrapport om barn som misstänks för grova brott.

Den kriminalitet vi ser i Sverige i dag är brutal. Barn i allt yngre åldrar rekryteras av gäng. De används som springpojkar och lockas in i brottslighet som riskerar att prägla hela deras liv. Gängen utnyttjar barn skoningslöst. De får bära vapen, langa narkotika eller i värsta fall utföra grova våldsbrott, till och med mord.

Riksrevisionens granskning visar att statens insatser för att bryta barns brottslighet har varit otillräckliga. Det är bara att hålla med. De har varit otillräckliga under lång tid. Problemen har bara vuxit utan att tillräckliga insatser har gjorts. Denna revisionsrapport är ett tydligt tecken på det. Men jag tror att vi alla har sett det själva redan innan.

Riksrevisionen underkänner det arbete som har gjorts. Vi har sett gängen växa sig starkare och hur unga dras in, men samhällets respons har varit för sen och för svag. Men nu är en avgörande omläggning av kriminalpolitiken på väg. Regeringen tar ett helhetsgrepp för att förebygga, bekämpa och bryta kriminalitet hos barn och unga. Vi stärker rättsväsendet, socialtjänsten och hela samhällets förmåga att hantera dessa allvarliga problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

En av de stora reformer som genomförs är den nya socialtjänstlagen. Det är en lag som sätter det brottsförebyggande arbetet i centrum, och den kommer på plats i sommar. Det är en reform som innebär att vi slutar vara reaktiva. I stället bygger vi ett samhälle där vi identifierar risker tidigt, agerar i tid och har rätt verktyg för att gripa in snabbt när barn hamnar i riskzonen.

Det kommer att bli en avgörande förändring. Det ger socialtjänsten ökad befogenhet att sätta in insatser tidigt, även om vårdnadshavarna inte samtycker. Och det stärker samarbetet mellan socialtjänst, skola och polis för att säkerställa att barn i riskzonen fångas upp innan det blir för sent, herr talman.

Reformen är en tydlig förändring och en tydlig ändring av synsätt. Tidigare har det pratats om brottsförebyggande arbete utan att man har gett myndigheterna verktygen. Nu gör vi verkstad och skapar förutsättningar för att agera. Det ska vara svårt att komma in i kriminalitet men lätt att ta sig ur den.

Med den så kallade mellantvångsutredningen stärker vi och förtydligar föräldraansvaret. Samhällets ansvar kommer aldrig att kunna kompensera fullt ut för ett bristande föräldraansvar. Föräldraansvaret måste tydliggöras, och det måste stärkas. Vi stärker insatserna mellan de mest ingripande insatserna, som tvångsomhändertagande, och de helt frivilliga insatserna, där vi ser att hälften av alla föräldrar tackar nej. Vi lägger också 8 miljarder för att få implementeringen på plats.

Herr talman! Andra centrala delar i den omfattande strategin är Bob-strukturen och den socialpreventiva strategin Barriärer mot brott. Bob – barn och unga i organiserad brottslighet – är en ny samverkansstruktur mellan myndigheter som arbetar med just dessa frågor. Polisen, socialtjänsten, Kriminalvården, Sis, Åklagarmyndigheten och andra aktörer ska nu arbeta tillsammans på ett mer systematiskt sätt för att identifiera och bryta kriminalitet innan det går för långt.

Samtidigt förstärker vi det brottsförebyggande arbetet genom den socialpreventiva strategin Barriärer mot brott. Det handlar om att göra det svårare för barn och unga att dras in i kriminalitet från första början, om att bygga ett skyddsnät runt unga genom att ge skolan, socialtjänsten och andra aktörer större möjligheter att agera. Genom samverkansstrukturerna mellan kommun, stat och civilsamhälle kan vi agera med hela samhällets kraft.

Vi river också sekretesshinder. Det ska sägas att det inte har skett utan motstånd. Men nu river vi de sekretesshinder som gör det svårt för myndigheter, civilsamhälle, kommuner och regioner att samlas runt och hjälpa barn som är på väg in i kriminaliteten. Vi vill göra mer för att man ska kunna dela mer information, och ytterligare lagstiftning är på väg.

Det är viktigt att vi tar till konkreta åtgärder och bygger barriärer för att unga inte ska rekryteras in i gängen. Och det är viktigt att de som ändå hamnar där ska få en väg ut.

Det är talande att den största kritiken främst handlar om att det går för långsamt, att det inte går snabbt nog. Jag kan hålla med om den kritiken. Det är en frustration som har funnits under många år. Men det är ändå intressant att kritiken mot att det inte går tillräckligt snabbt kommer när arbetet sätter fart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Under åtta år hade den tidigare regeringen chansen att agera. Det var åtta år då vi såg hur barn rekryterades till gäng utan att man vidtog de skarpa åtgärder som hade behövts. Man fortsatte att låta insatser hos socialtjänsten vara frivilliga. Vi såg hur HVB-hem misslyckades med att hjälpa ungdomar på glid.

När vi nu genomför den största kriminalpolitiska förändringen på decennier handlar kritiken om att det går för långsamt. Ja, det är frustrerande när det går för långsamt. Jag håller med. Men vi är på väg. Vi är igång. Vi har startat. Vi har gjort om arbetet. Vi tar krafttag. Vi tar ett helhetsgrepp för att få barn och unga ut ur kriminalitet och bryta nyrekryteringen till gängen.

Vi vet att vi inte kommer att lösa detta över en natt – långt ifrån. Det krävs uthållighet, ett heltäckande arbete och en kombination av förebyggande insatser och tydliga reaktioner på brott. Vi måste vara både repressiva och förebyggande. Det är därför vi har en tydlig strategi som omfattar hela rättsväsendet, socialtjänsten och civilsamhället. Vi ska kunna bryta tidigt. Vi är repressiva mot brott och förebyggande för att minska nyrekryteringen.

Låt mig vara tydlig: Vi kan inte vika oss. Vi kan inte låta barn bli brickor i gängens maktspel. Vi tänker inte ge upp kampen för ett tryggare Sverige. Vi måste bygga ett samhälle där brott möts av konsekvens och där den som lockas av kriminalitet ser en mur av motstånd framför sig – en mur byggd av lag, rättvisa och ett starkt samhälle. Det handlar inte bara om att lagföra brottslingar. Det handlar i grunden om att återerövra Sverige – gata för gata, kvarter för kvarter och barn för barn.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Många av förslagen som finns i skrivelsen är saker som regeringen redan genomför, är på väg att genomföra eller redan har på plats. Det är naturligtvis bra att ni tycker att förslagen ska genomföras, och det är naturligtvis bra att ledamoten Wallentheim och den socialdemokratiska kommittén i justitieutskottet tycker att regeringen gör ett bra arbete. Jag vill uppmuntra arbetet genom att säga att det borde göras. Det är positivt och något som vi naturligtvis välkomnar.

Men det blir också lite märkligt när kritiken handlar om att det blir för sent och för långsamt när det gäller saker som vi borde ha haft på plats redan.

I fråga om ökade befogenheter på HVB-hem handlar det om att personal ska kontrollera om boende använder droger och genomsöka rum. Det är sådant som borde ha varit på plats för länge sedan, och det är positivt att vi nu genomför dessa förslag. Det är naturligtvis bra att det sker påtryckningar på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Ledamoten Wallentheim säger alltså att det var den socialdemokratiska regeringen som påbörjade arbetet genom att tillsätta ett antal utredningar. Men det var en direkt följd av att den socialdemokratiska regeringen var i minoritet i riksdagen och att riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen att tillsätta dessa utredningar. Ett tillkännagivande på riksdagsspråk innebär att riksdagen kör över regeringen för att man ska göra jobbet. Ja, den förra regeringen var i minoritet i kammaren. Tur var väl det eftersom vi då kunde få utredningarna på plats.

Herr talman! I fråga om förebyggande arbete och resurssättning ville den tidigare regeringen göra ändringar i socialtjänstlagen, och man skrev in i utredningsdirektiven att förslagen inte får vara kostnadsdrivande. Vi tillskjuter 8 miljarder för ändamålet. Det är en skillnad i vem som styr.

Herr talman! Jag delar ledamoten Wallentheims inställning när hon säger att detta är ett svek mot de barn som kunde ha fått en bättre framtid. Det är helt korrekt. Men vi ska också ha med oss att när vi debatterar denna rapport från Riksrevisionen är det inte bara en granskning från Riksrevisionen utan också en utvärdering av åtta år av socialdemokratiskt misslyckande på området. Riksrevisionen visar att insatserna för unga i kriminalitet har varit för sena och för otillräckliga. Det är problem som vi ärvt och nu åtgärdar genom att göra det som inte gjordes tidigare.

Vi lägger fram en ny socialtjänstlag som kräver förebyggande och uppsökande arbete, och vi inför det så kallade mellantvånget med fotboja för unga och ett stärkt föräldraansvar. Det blir tydliga konsekvenser för föräldrar som vägrar att samarbeta. Vi inför obligatoriska allvarssamtal för att fånga upp unga i riskzon, och vi skärper kraven för att delta i behandling. Genom Bob-strukturen och strategin Barriärer mot brott samordnar vi myndigheterna och civilsamhället för att samverka och samarbeta tillsammans för att hjälpa unga som är på väg att fastna i kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! När Socialdemokraterna pratar om punktmarkering kan vi konstatera att vi nu ser till att det blir verklighet. Det är positivt. Och det är positivt att Socialdemokraterna i en sådan stor utsträckning har anslutit sig till en tydligare socialpreventiv linje och tydligare insatser i brottsbekämpningen. Det är bra att vi kan hitta en bred enighet i kammaren.

Men när vi är överens är det samtidigt synd att det skulle krävas ett regeringsskifte innan förslagen kunde bli verklighet.

Fru talman! För ungefär ett år sedan lanserade regeringen den socialpreventiva strategin Barriärer mot brott, som syftar till att tidigt identifiera riskfaktorer för kriminalitet och stärka samhällets skyddande strukturer. En central del i strategin är att olika myndigheter, kommuner och civilsamhället ska samverka bättre för att förebygga brott och bryta destruktiva mönster i tid.

Jag vill vända mig till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall. Regeringen har tagit viktiga steg för att stärka det socialpreventiva arbetet genom just den här strategin för att tidigt fånga upp ungdomar i riskzon.

Vilka effekter börjar socialtjänstministern se efter ett år med strategin Barriärer mot brott? Och vad avser socialtjänstministern att göra framöver för att ytterligare stärka arbetet med att bryta destruktiva mönster i tid och förhindra att ungdomar dras in i kriminalitet?