Herr talman! I dag ska vi debattera propositionen Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Den lag som föreslås kommer att ge ett antal statliga myndigheter samt kommuner, regioner och skolor en skyldighet att både på begäran och på eget initiativ lämna uppgifter till Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter. Lagförslaget innebär också förändringar i offentlighets- och sekretesslagen som ger både socialtjänsten och hälso- och sjukvården en utökad möjlighet att lämna uppgifter till brottsbekämpningen.

Syftet med de nya reglerna är att ge de brottsbekämpande myndigheterna ökad tillgång till information om exempelvis begångna brott, misstänkta brottsupplägg och individer med koppling till kriminalitet och därmed bättre förutsättningar att trycka tillbaka brottsligheten.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2025.

Herr talman! Låt mig inleda med ett exempel på hur denna nya lagstiftning skulle kunna fungera i praktiken. Ponera att en 16-årig kille misstänks börja röra sig i kriminella kretsar, men polisen saknar tillräcklig information för att kunna gripa in i tid. Socialtjänsten kan ha haft kännedom om pojkens relation med andra kriminella, och skolan kan ha noterat en hög grad av frånvaro eller andra varningssignaler. Men på grund av sekretessregler har dessa uppgifter inte delats med polisen. Det hinner gå så pass långt att pojken skjuter ihjäl en annan person. En människa är mördad, och en ung kille har valt att ta en annan persons liv.

Med förslaget i propositionen om en ny lag som gör det obligatoriskt för kommuner, regioner och myndigheter att på eget initiativ eller på begäran dela information med brottsbekämpande myndigheter hade polisen kunnat få tidig information och uppgifter om pojkens umgänge med kriminella och förändrade beteendemönster. En pojkes framtid hade kunnat ta en helt annan vändning. En annan människa hade inte behövt bli mördad.

Herr talman! Politiker i den här kammaren talar ofta om att hela samhället behöver sluta upp i kampen mot kriminaliteten. Denna proposition är ett utmärkt exempel på när hela samhället blir mer involverat i det brottsbekämpande arbetet för att skapa ett tryggare Sverige. Om vi vill stoppa nyrekryteringen till gängen krävs det ett ökat samarbete mellan våra brottsbekämpande myndigheter och dem som arbetar närmast de barn som riskerar att hamna på glid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! Det klingar en aning falskt om man i ena stunden pratar om att hela samhället behöver sluta upp i kampen mot kriminaliteten men sedan inte är beredd att genomföra de åtgärder som krävs.

Under alldeles för lång tid har Sverige låtit byråkratiska hinder och en överdriven rädsla för integritetsfrågor stå i vägen för en effektiv brottsbekämpning. Vi ser dagligen hur kriminella nätverk rekryterar unga såväl i våra skolor som på andra platser där barn på glid kan finnas. Då är det upp till oss politiker att genomföra de åtgärder som krävs för att hämma den organiserade brottslighetens fortsatta framväxt.

Herr talman! Om detta är en fråga om integritet, låt oss fråga oss själva: Är det verkligen integriteten hos de kriminella vi ska skydda när gängvåldet fortsätter att skörda liv och unga dras in i denna grova kriminalitet?

Trygghet är en förutsättning för frihet. Utan denna reform riskerar man att offra just den friheten för dem som faktiskt respekterar våra lagar. Det är i exempelvis skolan vi ser de första varningssignalerna när unga riskerar att hamna i kriminella miljöer. Genom att agera tidigt kan vi förhindra att dessa ungdomar dras allt längre in i fördärvet. Om vi vill arbeta brottsförebyggande är de här förslagen helt i linje med det som behöver göras.

Sammanfattningsvis är det som föreslås i propositionen ett avgörande steg för att ta tillbaka Sverige från de kriminellas grepp. Det ger oss nya verktyg för att skydda våra unga från att dras in i kriminalitet, för att stoppa nyrekryteringen till gängen och för att ta ytterligare steg för att återskapa tryggheten i samhället.

Herr talman! Låt oss nu gå från ord till handling. Sverigedemokraterna och regeringen talar inte bara om att hela samhället ska stå enat i kampen mot kriminaliteten. Vi är inte rädda för att fatta tuffa beslut utan genomför också de åtgärder som krävs för att stoppa nyrekryteringen av unga till gängen och för att skapa ett tryggare och bättre Sverige.

Jag yrkar bifall till propositionen.

Herr talman! De synpunkter som Gudrun Norberg lyfter fram är inte saker som står i motsats till varandra. Man kan faktiskt göra både och, både innan det är för sent och även när det är för sent.

Redan i dagens Sverige finns ett informationsflöde till brottsbekämpningen. Om exempelvis en narkoman föder barn rapporteras det till dem som är berörda, och barnet omhändertas redan vid förlossningen. Om sjukvården får in ett barn som har blivit skadat och föräldrarna misstänks ha skadat barnet rapporteras det också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Men det är skillnad på frivillighet och obligatoriskt. Med frivillighet kommer också en viss form av godtycklighet, där man är rädd för att ta vissa typer av konflikter. Om vi gör det obligatoriskt kommer vi att se att det sker i större utsträckning, vilket gör att vi kan skydda fler barn än i dag.

Herr talman! Jag kan hålla med om en del av det som Gudrun Nordborg säger. Vi kan göra både och, men ska vi göra både och behöver vi också genomföra de åtgärder som finns i den här propositionen. Vänsterpartiet menar i sin reservation att propositionen hotar medborgarnas integritet och riskerar att urholka tilliten till myndigheter som socialtjänst och skola genom att tvinga dem att dela uppgifter med polisen. Men detta argument faller platt när vi ser hur verkligheten faktiskt ser ut. Utan detta informationsflöde lämnas polisen maktlös att stoppa kriminaliteten i tid, medan gängens grepp om våra barn hårdnar.

Integritet är viktigt, men ska den verkligen väga tyngre än tryggheten för de barn som dras in i kriminalitet och blir offer för gängvåld? Propositionen har säkerhetsventiler för att skydda känsliga uppgifter. Det handlar inte om massövervakning utan om att ge rätt verktyg för att kunna skydda samhället. Vänsterpartiets rädsla för minskad tillit bleknar inför den tillit som vi förlorar när medborgare ser brottsligheten frodas utan någon som helst åtgärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! I grunden finns det en stor enighet om denna proposition. Det uppvisas en stor enighet mellan såväl regeringspartierna som oppositionen om nödvändigheten i att utöka informationsflödet.

Det var som Annika Strandhäll också gav uttryck för den tidigare regeringen som tillsatte denna utredning, och den nuvarande gjorde en del tilläggsdirektiv för att ta fram propositionen.

Det har visats ett tydligt behov av att vi behöver utöka informationsflödet mellan myndigheter men också mellan kommuner och regioner till myndigheter och brottsbekämpningen, och även från skolan till brottsbekämpningen. Utredningen är väldigt tydlig. Ska vi över huvud taget få någon effekt är det viktigt att uppgiftsskyldigheten följer med.

Propositionen är också tydlig med att det är polisen som fortsatt ska leda och ansvara för dialogen om vilken typ av uppgifter det är som behövs, för vägledningen och för att göra det enkelt för skolan att lämna uppgifter. Skolor har inte heller någon utredningsplikt eller uppsökandeplikt för information, utan informationsdelning ska ske på ett enkelt sätt där polisen har det stora sammanhängande ansvaret.

Herr talman! Ledamoten Strandhäll gjorde en poäng av att det var den tidigare S-regeringen som tillsatte utredningen. I de utredningsdirektiv som låg till grund för den fanns det ett tydligt behov av att säkerställa informationsdelningen från skolan till brottsbekämpande myndigheter. Det låg i direktiven, men nu har man valt att gå ifrån det. Jag undrar varför.

Herr talman! Jag noterade att jag inte riktigt fick svar på varför man landat så, utan bara att man hade landat så. Det kan vara okej.

Remissinstanserna har på flera punkter pekat på nödvändigheten i just den här förändringen. Inte minst de brottsbekämpande myndigheterna har varit väldigt tydliga med att detta behov är mycket stort för att kunna säkerställa relevant informationsdelning från skolor, andra myndigheter, kommuner och regioner. Det handlar om att bemöta och tidigt göra insatser för att förhindra att barn dras in i kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! Med tanke på hur det har sett ut tidigare och hur reservationen är formulerad kan jag dra en slutsats. Om vi yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation räknar jag med att det inom maximalt ett år kommer att kallas till en presskonferens där Socialdemokraterna kräver mer åtgärder för att säkerställa relevant informationsdelning till de brottsbekämpande myndigheterna. Jag ser i så fall fram emot det. Men samtidigt har vi inte tid att vänta på det.

Herr talman! En trygg miljö i skolan är vad vi alla vill skapa. Jag tänker mycket mer på de unga som tvingas gå i skolan med andra barn och ungdomar som dras in i kriminalitet och vilken otrygghet det innebär för dem.

Socialdemokraterna yrkar bifall till sin reservation angående ett ömsesidigt informationsflöde från de brottsbekämpande myndigheterna och pekar på att HVB-hem drivs av kriminella. Det finns ingen i den här kammaren, vare sig från vår sida, er sida, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet, som vill att HVB-hem ska drivas av kriminella. Men det Socialdemokraterna föreslår missar målet helt. Propositionens syfte är att rusta polisen med information för att bekämpa brott, inte belasta dem med onödig byråkrati.

Vi behöver i Sverige fler synliga poliser och fler poliser som kan göra sitt jobb. Skolor och socialtjänst ska inte agera polisiära analytiker. Deras roll är att larma, inte att få känsliga utredningsdetaljer som kan äventyra pågående operationer eller spridas felaktigt. Den typen av förebyggande arbete är viktigt, men det får inte urvattna den skarpa brottsbekämpning som vi akut behöver.

Jag håller med om det Ludvig Ceimertz sa om Socialdemokraterna: Ni sa nej till visitationszoner, och sedan ville ni göra hela södra Stockholm till en visitationszon. Ni säger nej till anonyma vittnen, och sedan säger ni ja. Ni säger nej till att gängkriminella ska bli av med sina medborgarskap. I framtiden kanske ni kommer att säga ja.

Nu säger ni nej till det här; i framtiden säger ni kanske ja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Herr talman! Vi står inför en av vår tids mest akuta utmaningar: att bekämpa och förebygga den grova kriminalitet som sliter isär vårt samhälle. Den organiserade kriminaliteten har blivit systemhotande och måste mötas av samhällets samlade kraft och samlade förmåga.

Vi sökte mandat hos svenska folket för att få ordning på Sverige, och reform för reform gör vi just det. Genom att slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga till de kriminella gängen kan vi bygga Sverige tryggt igen. Dagens proposition ska ses som en del av den helheten och det arbetet.

Regeringens proposition Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen är inte bara en viktig del i detta arbete utan en nödvändig reform för att våra brottsbekämpande myndigheter ska kunna göra sitt jobb.

Den organiserade brottsligheten, herr talman, har blivit alltmer komplex och avancerad. Kriminella nätverk drar nytta av de hinder som finns för myndigheter, kommuner och regioner att samarbeta, och det bristande informationsutbytet skapar kryphål som utnyttjas hänsynslöst.

Regeringens uttalade målsättning är att skapa en ny ordning i sekretesslagstiftningen som innebär att myndigheter och andra aktörer som utgångspunkt ska dela information till brottsbekämpande myndigheter utan hinder av sekretess. Låt mig lyfta fram varför detta förslag är både viktigt och nödvändigt.

Ett effektivt informationsutbyte är avgörande för att bekämpa kriminaliteten. För att stoppa brott måste vi förstå brottens struktur och förekomst. Polisen, Åklagarmyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter behöver ha snabb och korrekt information för att kunna förebygga brott och slå till mot brottslig verksamhet.

Den nuvarande lagstiftningen begränsar detta arbete.

I dag är det många gånger svårt för myndigheter, kommuner, regioner och skolor att dela information med brottsbekämpande instanser, även när det finns tydliga indikationer på brottslig aktivitet. Sekretessregler som är avsedda att skydda individen får i praktiken motsatt effekt – de skyddar de kriminella och förhindrar tidiga insatser riktade till barn. Genom att underlätta informationsutbytet kan vi täppa till dessa luckor.

Med det här förslaget blir det möjligt för myndigheter att både på begäran och på eget initiativ dela relevanta uppgifter med Polismyndigheten och övriga brottsbekämpande aktörer. Det handlar om att ge dem rätt förutsättningar att bekämpa brotten innan de begås.

Herr talman! Ett exempel som visar varför detta är viktigt är Skatteverket, vars brottsbekämpande del och andra delar har svårt att dela uppgifter inom myndigheten. Att man även inom samma myndighet har svårt att utbyta information mellan olika avdelningar påvisar tydligt behovet av en ändring.

Inom skolan finns det många uppgifter som efterfrågas av de brottsbekämpande myndigheterna. Många av dessa uppgifter omfattas inte av sekretess eller tystnadsplikt och skulle därför kunna lämnas ut om de begärs ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

I dag är skolor med offentlig huvudman skyldiga att på begäran lämna ut sådana uppgifter, medan skolor med enskild huvudman saknar en motsvarande skyldighet. Detta ska nu fungera på samma sätt för kommunala och enskilda skolor.

Den kartläggning som utredningen har gjort visar att detta tillämpas väldigt olika runt om i Sverige. I skolor med ett väl utarbetat samarbete med polisen fungerar detta väldigt bra. I skolor med ett mindre utvecklat samarbete med polisen fungerar detta inte alls bra. Utredningen pekar tydligt på att om vi ska kunna få en konsekvent hantering av detta och säkerställa ett gott samarbete mellan skolan och polisen är uppgiftsskyldigheten en viktig del för att polisen ska kunna veta vilka uppgifter som finns.

Det är polisen som ska ansvara för detta. Det är polisen som ska göra det enkelt för skolorna; det ska inte bli någon administrativ börda för skolorna.

Herr talman! Ett brottsbekämpande samhälle kräver samarbete. Propositionen handlar inte bara om att stärka våra myndigheter utan också om att skapa en kultur av samarbete och informationsdelning mellan olika samhällsaktörer, där vi pratar med varandra för att gemensamt ta oss an denna viktiga insats.

Brottsbekämpningen är ingen isolerad uppgift. Den är en gemensam insats för hela vårt samhälle. Den grova kriminaliteten är nämligen ett hot mot hela vårt samhälle. Organiserad brottslighet är inte längre något som bara påverkar vissa utsatta områden. Det är ett samhällsproblem som underminerar tilliten till rättsstaten och tryggheten i hela vårt land.

Människor ska inte behöva vara rädda för att gå utanför dörren eller oroa sig för sina barns säkerhet och trygghet. Genom att stärka informationsflödet ger vi våra brottsbekämpande myndigheter de verktyg de behöver för att förebygga våld, skydda de mest utsatta och återta kontrollen över samhället.

Herr talman! Det är naturligtvis ingen universallösning att stärka informationsdelningen, men det är ett nödvändigt steg i rätt riktning. Det är en nödvändig reform av flera andra för att vi tillsammans ska kunna bekämpa kriminaliteten och återta kontrollen över den systemhotande brottslighet vi under alldeles för lång tid har sett växa fram.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Låt oss nu anta denna proposition och visa att Sverige står starkt tillsammans mot kriminaliteten!

(Applåder)

Herr talman! Dagens debatt handlar om ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. I grunden handlar det om att verksamma inom statliga myndigheter, regioner och kommuner under vissa förhållanden ska åläggas en rapporteringsskyldighet till polis och andra brottsbekämpande myndigheter. Regeringen å sin sida anför då att myndigheternas förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt och framgångsrikt sätt är helt beroende av bistånd från övriga delar av staten liksom av övriga delar av samhället. Ett av de viktigaste bidragen är information om begångna brott, om misstänkta brottsupplägg och om individer med koppling till kriminalitet.

Det ska sägas att detta är komplex materia som helt naturligt har väckt många frågor och reaktioner. Jag menar att betänkandet ska ses mot bakgrund av den brottsutveckling som vi har sett i vårt land. I snart sagt varje debatt om rättsväsen och brottsbekämpning som har hållits i kammaren under senare tid har det rått i stort sett politisk enighet om att vi befinner oss i ett allvarligt läge.

Den organiserade brottsligheten har fått fäste. Skjutningar och sprängningar fortsätter och har stark koppling till den organiserade brottsligheten. Det gäller även brott som exempelvis narkotikabrott, bedrägerier, utpressning och smuggling. Även våldsbejakande extremism och terroristbrott har i vissa fall kunnat kopplas till den organiserade brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Organiserad brottslighet berör hela samhället, är en av rättssamhällets största utmaningar och ses som systemhotande. Men det är inte bara den organiserade brottsligheten som innebär stora utmaningar. Det har nämnts av tidigare talare att förekomsten av våld mot kvinnor och barn är oacceptabelt hög, vilket vi absolut instämmer i. Inbrott, trafikbrott, tillgreppsbrott, smugglingsbrott och andra vanligt förekommande så kallade mängdbrott medför otrygghet och betydande skada mot enskilda, företag och samhället i stort.

Jag vill här poängtera att rikspolischefen vid åtskilliga tillfällen har framfört de problem som vi har att jobba med i dag, nämligen att polisen i ett alltför sent skede får kunskap och information om vad som pågår. Om man hade varit tidigare med att lämna den informationen till polisen hade de enligt rikspolischefens uppfattning kunnat avvärja betydligt fler brott än vad de gör i dag. Det ska tas med i beräkningarna när man pratar om ökat informationsflöde.

Herr talman! Dagens brottslighet är komplex och berör såväl enskilda som stora delar av samhällets verksamhetsgrenar. En hel del lagstiftning som har försett polis och andra med nya verktyg för en effektivare brottsbekämpning är nu på plats, men om vi ska nå verklig framgång krävs mer och att vi alla hjälps åt.

Bättre samverkan och ett ökat informationsutbyte måste till för att få önskad effekt. Om vi ska nå framgång och bli verkligt effektiva krävs ett aktivt bistånd från andra delar av samhället. Det må gälla andra statliga myndigheter, regioner, kommuner, näringsliv eller enskilda. Enkelt uttryckt behöver de brottsbekämpande myndigheterna tillgång till mer information där det finns uppgifter om misstänkta pågående eller planerade kriminella aktiviteter.

Farhågor har framförts om att det är svårt för den enskilde att avgöra när eller om uppgifter ska lämnas, och i så fall vilka. Min uppfattning är att det inte finns något exakt svar. I vissa fall är det tämligen självklart medan det i andra fall kan vara lite mer osäkert. Jag kan förstå det, men i grunden handlar det om engagemang och omsorg och att bry sig. Alla goda krafter och initiativ behövs om vi ska minska brottsligheten och öka tryggheten.

Herr talman! Lite magkänsla och sunt förnuft är inte fel. Om det finns en oro eller om något skaver finns ofta fog för det. Upplever man exempelvis tecken till radikalisering hos en skolelev – informera om det och överlåt till polisen att avgöra om uppgifterna är relevanta eller inte! Som nämnts här saknar rektorn kunskap om detta, och då är det väl lämpligt att överlämna bedömningen av om uppgifterna är relevanta eller inte till polisen. Jag kan utifrån egen erfarenhet säga att om uppgiften saknar värde kommer polisen inte att lägga ned någon möda på den uppgiften över huvud taget.

Till detta ska också läggas att vi redan i dag har samverkansformen SSPF, alltså skola, socialtjänst, polis och fritis, där det finns regeltolkningar som skiljer sig åt. Men med det nya förslaget ges ökade möjligheter att lämna information. Jag undrar vad vi ska ha grupperna till om de inte ska dela information. Ska de bara sitta och fika och vara gulliga mot varandra, eller vad är det egentligen de ska göra på SSPF-gruppträffarna? Det här är en reflektion med tanke på de tidigare anförandena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

I det här sammanhanget kan jag nämna att det finns pågående utredningar som ska se över möjligheten till ett ömsesidigt informationsutbyte så att polisen också kan lämna information till skola och socialtjänst i vissa lägen. Det är något som kan vara väl så viktigt. Det pågår, som sagt, utredningar, och förhoppningsvis kommer nya förslag fram.

Det behöver även påpekas att förslaget inte är sekretessbrytande i alla delar. En utlämnande kommun eller region ska kunna avstå från att lämna ut uppgift om det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Även socialtjänsten samt hälso- och sjukvården är till stora delar undantagna från förslaget. Men även i den delen pågår en utredning och översyn av sekretesslagstiftningen.

Herr talman! Jag kan inte frigöra mig från tanken när jag lyssnar på oppositionspartierna att det finns någon form av bristande tillit och misstro mot polisen att man skulle missbruka uppgifterna. Det är inte min erfarenhet att så är fallet. Dessutom åtnjuter polisen allra störst förtroende i de förtroendemätningar som görs. Ingen annan myndighet eller verksamhet har större förtroende än polisen, och det ska vi värna och vårda.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Liljeberg för hennes inlägg.

Det är väldigt positivt att vi i huvudsak har en bred enighet om behovet av att dela information och motverka sekretesshinder så att vi kan stå tillsammans och enade för att förebygga, bekämpa och förhindra kriminalitet.

Det jag hakade upp mig på var utläggningen om att vi skulle tvinga medarbetare i kommuner, regioner och skolor till avancerade analytiska utvärderingar av om en uppgift behövs eller inte. Det står uttryckligen i propositionen att polisen och de brottsbekämpande myndigheterna ska vara drivande i detta. Det är de som ska framföra vilken uppgift som behövs. Det införs ingen utredningsplikt eller plikt att göra kvalificerade analyser för någon annan.

Det kan handla om att polisen säger till en skola att de ser aktiviteter i ett visst kriminellt nätverk och att om någon därifrån dyker upp i närheten av skolan och pratar med elever vill de gärna få veta det. Då behöver inte skolan göra någon avancerad analys. Det kan också handla om att man kanske ser kraftiga förändringar i en elevs beteende. Då kan man också lämna information om det.

Det är alltså polisen och de brottsbekämpande myndigheterna som ska vara drivande i detta och som ska framföra vilka slags uppgifter som behövs.

Herr talman! Vi är som sagt i huvudsak överens, men ledamoten pekar också på att det hela går att lösa inom dagens regelverk. Vi är dock inte nöjda med hur det ser ut i dag, och därför vill vi få till en tydlig förändring.

I SOU:n pekas det tydligt på att om vi inte gör denna förändring riskerar effekten att utebli. Det ser nämligen så olika ut runt om i vårt land i fråga om hur väl detta är utbyggt och fungerar.

Regeringen trycker i sin proposition också på att det är polisen som ska vara ledande i detta. Det är de brottsbekämpande myndigheterna som ska tala om vilka uppgifter som behövs, och de ska ge vägledning, utse kontaktperson, göra analysarbetet och stå för helheten. Det är inte kommuner, regioner, skolor eller liknande som ska göra detta. De ska bara lämna ifrån sig en uppgift och har ingen utredningsplikt eller uppsökandeplikt. Uppgifter de har fått till sig, om de ser förändringar, får en oro eller magkänsla eller tänker att något kan vara relevant är sådant det trycks på i propositionen.

Jag tycker att det är synd att vi inte har nått enighet om detta, men samtidigt är det positivt att vi i huvudsak har hittat en bred enighet om propositionen, herr talman. Det här är nämligen en viktig förändring.

Herr talman! Mycket har sagts här i dag om regeringens proposition Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen, så jag känner att jag kanske inte behöver stå här och upprepa allt som har sagts.

Vi har pratat om remissinstanser, och jag noterar när jag läser svaren från olika håll att det finns en viss oro inom vissa grupper i samhället, bland annat inom lärarkåren. Det finns en oro över att lagen kommer att öka förekomsten av hot och våld mot lärare och annan skolpersonal.

Jag ser det inte riktigt på det sättet. Redan i dag får skolan lämna uppgifter till polisen i samband med brottsutredningar. Detta vet både elever och föräldrar. Den nya lagen kommer att säga att skolan måste bistå polisen i brottsutredningar. I min bok blir det då mycket tydligare. Det kan också betyda att en elev inte på samma sätt kan skrämma en lärare till tystnad. Man kan inte hota lärare eller annan skolpersonal för att få dem att inte gå till polisen eller prata med polisen, för nu måste skolan göra det.

Nu kom jag plötsligt in på hot och våld mot skolpersonal, och jag kommer, herr talman, att återkomma till detta; jag tycker att det är viktigt.

Jag har nämligen både som polis, vårdnadshavare och förälder erfarenhet av våld i skolan. Som polis har jag faktiskt inte en enda gång varit med om att skolan inte har varit behjälplig när det har begåtts ett brott i skolan eller av någon av skolans elever eller av personal. Det finns en sorts inbyggt samhällsansvar hos skolpersonal. Om ett brott har begåtts och polisen behöver utreda det hjälper man till. Detta har skett utan att förtroendet för skolpersonalen på något sätt har skadats.

Men självklart har det funnits gånger då detta inte har fungerat och skolan inte har samarbetat, och det är då jag tror att den här lagen kommer att göra skillnad. Man kommer inte att kunna sopa brott som begås i skolmiljö under mattan eller av olika anledningar försvåra polisutredningar.

Sedan blir jag, som en parentes, lite förvånad över hur en av remissinstanserna resonerar när det gäller lagförslaget. Det handlar om Göteborgs stad, som ställde sig negativ till lagförslaget. De menar att hjälp till polisen i brottsutredningar ”inte ligger inom skolans uppdrag”. Det är faktiskt väldigt få verksamheter som har som sitt grunduppdrag att hjälpa polisen i brottsutredningar. I min värld handlar det om ett samhällsansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökat informations-flöde till brotts-bekämpningen

Göteborgs stad uttrycker vidare i sitt remissvar att om en lärare skulle bistå polisen vid brottsbekämpning skulle detta riskera att ta tid från annat. Om en elev knivhugger en annan elev tycker alltså Göteborgs stad att skolan inte ska bistå polisen vid brottsutredningen för att ta reda på vem som gjorde detta och hur det gick till, för det kan ta tid från annat – som att rätta ett matteprov? Var är det samhällsansvar vi pratar om hela tiden? Det gäller alla, tycker i alla fall jag.

Herr talman! Tillbaka till våldet mot lärare och skolpersonal och den oro de i dag känner. Den ska vi ta på allvar. Skyddet för lärare och annan skolpersonal måste stärkas. Om en elev hotar en lärare ska de rättskipande myndigheterna, i det här fallet polisen, komma till skolan, ta ynglingen i fråga i örat – bildligt talat, menar jag – och tala om för honom hur man uppför sig. Om han inte förstår – jag säger ”han”, för det är oftast en han – hur man uppför sig får man placera honom på en annan plats tills han har förstått hur man uppför sig.

Lärares och elevers trygghet inne på en skola är prio ett. Skolan ska vara den absolut säkraste platsen i samhället för våra barn. Inget barn ska gå till skolan och vara rädd för att bli utsatt för ett brott, till exempel det som vissa kallar för mobbning. Stryk det ordet ur ordlistan, herr talman! Sluta säga mobbning! Det heter ofredande, olaga hot, sexuellt ofredande, förolämpning; det är vad det är. Det handlar om brott. Jag vill upprepa det: Inga barn ska känna sig otrygga i skolan. Jag kan inte säga det för många gånger.

Därför är jag glad att jag tillhör ett parti, Liberalerna, som har detta högst upp på sin dagordning: att skolan ska vara en säker plats för våra barn. Där ska det läggas jätteresurser. Den pengapåsen skulle inte ha någon botten om jag fick bestämma.

Jag blir vansinnig när jag hör hur det fungerar i vissa skolor – hur det hotas och utövas våld mot andra elever och mot lärare.

Herr talman! De senaste fem åren har våldsanmälningarna på svenska låg- och mellanstadier – vi pratar alltså om åtta, nio- och tioåringar – ökat med 60 procent. Förra året anmäldes 360 fall av våld mot lärare.

Jag har många lärare i min bekantskapskrets, och jag är uppvuxen med en pappa som är lärare. Jag har därför fått höra många skräckhistorier om hur det kan gå till i skolvärlden och om det våld som finns där. Det är helt klart att det skiljer sig ganska mycket mellan skolor. Det finns skolor som inte har några problem alls och skolor där problemen är gigantiska – där lärare hotas och elever gör som de vill, helt utan konsekvenser.

Så kan vi inte ha det. För att skolan ska bli en säker plats behöver vi ordning och reda, och det måste bli konsekvenser om man som elev inte följer de regler som finns. Skolan ska vara en säker plats för både elever, lärare och annan skolpersonal.