Ludvig Ceimertz (M) svarade Gudrun Nordborg i en replik om Processrättsliga frågor i debatten ”Protokoll 2024/25:98 Onsdagen den 9 april” den 9 april 2025.
Gudrun NordborgV· i en replikJag hör vad du säger, Ludvig Ceimertz. Nu är det ju så att praxis när det gäller möjlighet att delta digitalt i en rättsprocess varierar stort över landet. En del domare är otroligt restriktiva med detta, vilket skapar…Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, så att jag inte glömmer bort det.
Fru talman! Den svenska rättsstaten är en hörnsten i vårt demokratiska samhälle. Den vilar på förtroendet att den som utsätts för brott får upprättelse, att den som begår brott ställs till svars och att detta sker rättssäkert, snabbt och med hög kvalitet.
Men rättsstatens styrka är inte statisk. Den måste vårdas, utvecklas och anpassas till en tid där brottslighetens karaktär förändrats, där tempot ökar och där hot och tystnadskultur prövar systemets hållfasthet.
Det är därför denna regering, med Moderaterna i spetsen, driver ett brett och reforminriktat arbete för att återupprätta tryggheten, och rättsprocessen är en del av detta.
Fru talman! Låt mig inleda med att tala om en process som har varit igång ett tag. Det är ett exempel på en snabbare lagföring. Detta är sedan april 2023 ett arbetssätt som är infört i hela landet.
Det innebär att enklare brott – som ringa narkotikabrott, stölder eller trafikbrott – utreds direkt av polisen på plats. Det kan leda till åtal samma dag som brottet begås. I många fall får den misstänkte en rättegångstid redan vid ingripandet.
Det är inte bara ett nytt arbetssätt. Det är ett nytt synsätt. Det är en rättsstat som agerar i realtid och säger till brottsoffer: Vi ser dig, vi lyssnar och vi agerar. Till gärningspersonen säger den: Du möter rättsstaten här och nu, och inte om sex månader.
Under mitt senaste besök hos polisen tidigare i denna vecka lyftes just detta som ett framgångsrikt verktyg i arbetet mot vardagsbrottsligheten. Det frigör utredningsresurser, minskar belastningen i domstolarna och skapar en tydlig återkoppling i rättskedjan. Det är helt enkelt smart, snabbt och rättssäkert.
Det här vill vi ta vidare, och det har fattats beslut om att utöka och möjliggöra det här även när det gäller gärningsmän under 18 år. Det är positivt. Detta görs på prov, och det går framåt och ska vara igång i hela landet under 2026 för att sedan utvärderas. Resultatet talar sitt tydliga språk när det gäller just snabbare lagföring: från ungefär 22 veckor till knappt 7 veckor från brott till dom. Det är en positiv förändring, inte på marginalen utan faktiskt i rättsprocessens hjärta.
Fru talman! När jag lyfter fördelarna med detta vill jag passa på att nämna att samtliga av de partier som brukar räknas till det socialdemokratiska potentiella regeringsunderlaget hade reservationer när det här behandlades i kammaren och sedan infördes. Det kan man välja att fundera över.
Fru talman! Digitaliseringen förändrar också bevisningen. Brott sker i dag lika ofta i ett chattflöde som på en fysisk plats. Regeringen säkerställer därför att domstolarna får rätt teknik, rätt kunskap och rätt metoder för att hantera digital bevisning, fjärrförhör och liknande. Vi möjliggör för vittnen som riskerar att utsättas för hot att delta via videolänk, något som också aktualiseras i en av reservationerna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Fru talman! Här vill jag understryka att regeringen redan bereder konkreta förslag om att stärka möjligheten till videonärvaro genom processrättsliga reformer i allmän domstol. Domstolarna ska få större flexibilitet när det gäller att besluta om videolänk, både av effektivitetsskäl och av trygghetsskäl. Det är alltså inte brist på vilja som föranleder ett avslag på reservationen utan det faktum att arbetet redan är i full gång.
Fru talman! En effektiv process kräver också verktyg för att kunna lagföra dem som söker undkomma rättvisan. Därför har vi förstärkt möjligheten att använda hemliga tvångsmedel, hemlig dataavläsning, rumsavlyssning och kameraövervakning i kampen mot brottsligheten. Där breddar vi tillämpningen till fler brottstyper och tidigare skeden och möjliggör även mer preventiv användning.
Regeringen är också på väg att lägga fram och tidigarelägga införandet av att hemliga tvångsmedel ska kunna användas även mot barn under 15 år. Det är en nödvändig reform. Barn ska inte skyddas från rättsstaten, fru talman, utan av den. När barn begår mord, bär vapen eller utnyttjas av gäng måste samhället kunna agera med beslutsamhet och rättssäkerhet och med barnets framtid i fokus.
Fru talman! Jag vill också lite kort bemöta reservationer som finns kring hemliga tvångsmedel. Där argumenteras att lagstiftning som inskränker den personliga integriteten alltid bör tidsbegränsas och utvärderas. Det är en viktig diskussion som vi såklart ska ha. Men det är också en diskussion som förutsätter att man ser hela bilden, både behovet av rättssäkerhet och behovet av långsiktigt fungerande verktyg i brottsbekämpningen.
Det är därför regeringen har infört en hel del tidsbegränsad lagstiftning på området, bland annat möjligheten till dataavläsning i preventivt syfte. Vi lämnar dessutom årliga redovisningar till riksdagen av hur tvångsmedlen använts.
Regeringen har också redan tillsatt en systematisk utredning för att se över hela regelverket för hemliga och preventiva tvångsmedel, där syftet är att skapa ett tydligt och samlat regelverk.
Fru talman! Vi behöver inte bara nya verktyg. Det behövs också varaktiga arbetssätt. Tillfälliga undantag, även om de ibland kan vara goda, kan aldrig på sikt ersätta ett fungerande, legitimt och långsiktigt regelverk. Därför ser vi till att reformerna införs och att de utvärderas medan de används, förbättras i tid och förankras för framtiden.
Fru talman! Vi rustar inte bara verktygen. Vi måste också rusta rättsväsendet i sig självt. Vi har tillfört betydande resurser till Sveriges Domstolar och Åklagarmyndigheten. Vi möjliggör att fler domare och åklagare anställs, att ärendebalanser betas av och att rättsprocessen återfår den hastighet och tyngd som rättsstaten kräver och behöver.
Domstolsverket har fått i uppdrag att ta fram en kompetensförsörjningsplan med fokus på att stärka rekrytering, utveckla karriärvägar och fokusera på arbetsmiljön inom hela kedjan. Det handlar om att bygga en långsiktig förmåga.
Detta är också någonting som lyfts upp i en reservation, där man menar att det behöver göras. Men det är, fru talman, någonting som redan görs. Redan i 2023 års regleringsbrev lyftes detta upp, och Domstolsverket fick det i uppdrag. I regleringsbrevet för 2024 lyftes det igen för utvärdering av hur vi ska kompetensförsörja våra domstolar.
Fru talman! Det är inte punktinsatser som gör skillnad; det är det systematiska långsiktiga arbetet.
En annan sak som nämnts i reservationer, fru talman, är säkerhetsrisker kopplade till myndigheternas lokaler. Där har regeringen redan agerat och gett Domstolsverket, Kriminalvården och polisen i uppdrag att identifiera och hantera säkerhetsrisker i fastighetsägande och hyresförhållanden.
Myndigheterna har bland annat nu föreslagit förvärvstillstånd och statlig förköpsrätt och att vissa samhällskritiska fastigheter bör kunna ägas permanent av staten. Också här är arbetet alltså redan igång och fungerar på bredd.
Fru talman! Avslutningsvis: Rättsstaten är inte bara paragrafer och protokoll. Det är ett löfte till varje brottsoffer att vi ser, att vi bryr oss och att vi agerar. Vi kan inte vänta in framtiden. Vi måste bygga den med reformer som biter, med verktyg som fungerar och med en målmedvetenhet där man inte skäms för att kalla brott för brott och rätt för rätt. Vi reformerar för att människor ska få sin rätt i tid på riktigt.
Vi avstyrker reservationerna i betänkandet, inte av brist på engagemang utan därför att vi redan gör jobbet. Vi har tagit initiativet, vi har kraften och vi har förmågan. Vi vet vart vi ska, och vi har redan börjat gå dit för en tryggare morgondag.
(Applåder)
Fru talman! Jag reagerar på Ludvig Ceimertz reaktioner på flera reservationer. Det började med kommentarerna till digital möjlighet till deltagande i rättsprocessen, och sedan följdes det upp av fler kommentarer av Ludvig Ceimertz.
Jag vill nog påstå att jag är väl medveten om det som kom fram här om att en del arbete pågår. Men jag ser också att det finns en väldig kluvenhet. När det gäller digital tillgång till rättsprocesser har Domstolsverket velat använda olika servicecenter för att etablera bra videomiljöer på olika håll ute i landet. Samtidigt drar regeringen tillbaka möjligheten för ett antal servicecenter. Det här är inte bra ur demokratisynpunkt över huvud taget, och allra minst när det handlar om rättsväsendet.
När det handlar om domare har vi från Vänsterpartiet haft kontakter som har lett till att vi är oroade över hur situationen ser ut. Vi tycker att arbetet måste accelerera och att man måste ge mer stöd på olika sätt för att rekrytera domare och avlasta dem som är hårt pressade i dag. Det gäller också lokalerna, som jag kommer att återkomma till i mitt anförande. Men låt oss börja med det här.
Ger man med en hand och tar tillbaka med en annan?
Fru talman! Ja, det kan vara lämpligt att vi börjar med de frågeställningar som lyfts upp. Ledamoten Gudrun Nordborg lyfter upp deltagande via distans. I dag är huvudregeln att deltagande ska ske fysiskt på plats. Vi ser goda anledningar att se över det. Detta ska inte behöva vara huvudfallet, utan det ska i fler fall än i dag kunna fattas beslut om digitalt deltagande genom videolänk från en annan plats av hänsyn till trygghet för brottsoffer och vittnen, av rent logistiska skäl eller av andra skäl.
Det var därför Domstolsverket fick i uppdrag att titta på frågeställningen för att se vilka förändringar som behövde göras. Detta bereds just nu inom Regeringskansliet.
Kompetensförsörjningen för domstolarna är ett bekymmer. Det är ett problem när ärenden fastnar i flödet och det skapas köer. Det är därför viktigt att kunna ändra på processer, som jag redogjorde för i mitt anförande, med snabbare lagföring där vi på ett bra sätt kan frigöra resurser. Det är också viktigt att vi arbetar systematiskt och långsiktigt för kompetensförsörjningen, och det var därför regeringen gav Domstolsverket i uppdrag att se över sin kompetensförsörjningsplan och sedan utvärdera vilka insatser som var genomförda och vilken effekt de fått.
Dessutom har regeringen tillskjutit 1,2 miljarder kronor för att våra domstolar ska kunna arbeta effektivare, säkra kompetensförsörjningen och hantera fler ärenden.
Arbetet är alltså på gång. Det tas på allvar, och det är viktigt.
Fru talman! Jag hör vad du säger, Ludvig Ceimertz. Nu är det ju så att praxis när det gäller möjlighet att delta digitalt i en rättsprocess varierar stort över landet. En del domare är otroligt restriktiva med detta, vilket skapar bekymmer, oro och rädsla för många både offer och vittnen. Så får det inte vara.
När det handlar om att göra det möjligt med digital närvaro har jag också erfarenhet efter att länge ha arbetat både i och utanför rättsväsendet, och det kräver att man gör det under säkra förhållanden. Där vore servicecentren utmärkta att behålla för att garantera det.
Jag känner också igen sedan många reformer tillbaka att man har försökt ändra på möjligheten att rekrytera kvalificerade jurister till domartjänster. Det går ibland trögt. Där måste det göras mer. Detta är dock ingenting som den SD-ledda regeringen på egen hand har hittat på nu. Det är ett krav sedan mycket länge.
Jag sparar att kommentera frågan om det viktiga med lokaler som är skyddade och icke- privata och inte riskerar kriminell inblandning. Det handlar om hela rättskedjan, inklusive domstolslokaler ibland.
Fru talman! Jag måste säga att det är lite intressant att frågan om lokaler nu har lyfts i två repliker med kommentaren att vi inte ska prata om det nu. Ändå läggs det tid på det.
Jag vill bara passa på att säga att jag delar uppfattningen att lokaler där domstolar finns, där polisen finns och där Kriminalvården finns ska vara trygga, säkra och stabila. Det ska inte finnas några oegentligheter. Det är därför regeringen har gett dessa myndigheter i uppdrag att kartlägga just detta. Regeringen har alltså agerat i frågeställningen. Jag tycker att det är viktigt att få det sagt eftersom det ändå lyftes två gånger, med medskicket att det inte skulle lyftas.
När det sedan gäller statens servicecenter är det inte det enda sätt som finns att delta digitalt under rättegångar. Det kan man göra på många fler sätt. Vi har också sett en stor ökning av antalet tillfällen där man deltar digitalt, från ganska få tillfällen. Vid de allra flesta rättsprocesser, åtminstone de lite större, finns det nu någon form av digitalt inslag.
Vi tycker att det är positivt och bra att den möjligheten finns och vill gärna att den ska utökas och kunna användas mycket mer. Det är nämligen bekymmersamt, som ledamoten Nordborg ger uttryck för, att det ser så olika ut runt om i landet. Det behöver bli mer likvärdigt. Det är också därför vi tittar på att ta bort principen att huvudregeln ska vara fysiskt deltagande. Den utredningen bereds just nu i Regeringskansliet.
När det gäller kompetensförsörjningen är det ett bekymmer som det arbetas med. Regeringen har i två raka regleringsbrev till Domstolsverket lyft fram att man ska arbeta med, utvärdera och komma tillbaka i den frågan.