Mathias Bengtsson

Fru talman! Denna regering tillskjuter alltså medel till bland annat sfi-undervisning för ukrainare för att de som omfattas av massflyktsdirektivet ska kunna lära sig svenska. Språket är nämligen, som jag var inne på, en nyckel till samhället och en nyckel in i gemenskapen. Då måste man kunna förvänta sig att personer som ska stanna i Sverige, som ska bo i Sverige och som ska bli en del av det svenska samhället också lär sig språket. Då måste vi ha en sfi-undervisning som levererar, som håller hög kvalitet och som faktiskt också lär ut språket så att man inte bara så att säga sitter av timmarna utan att undervisningen också genererar den kunskap som man behöver för att komma in i gemenskapen och in i samhället och inte minst för att komma ut på arbetsmarknaden.

Att förvänta sig att människor vill lära sig språket och att också ge dem möjlighet till det tycker jag är en självklarhet.

Fru talman! Den här regeringen kommer som sagt att återkomma till exakt hur utredningen kommer att se ut framöver. Men jag konstaterar också att om den tidigare regeringen hade varit all in för att låta dessa branschskolor fortsätta, eller att låta detta försök fortsätta, hade man tidigare i somras eller under hösten tydligt kunnat avisera att försöket skulle fortsätta. Men några sådana initiativ kom inte. Det är lättare att ha ett högt tonläge i opposition än att ta ansvar när man själv sitter i regeringen.

Det är just eftersom det finns ett stort behov av arbetskraft på arbetsmarknaden och vi har en ganska hög arbetslöshet som denna regering har stora utmaningar att ta tag i som Socialdemokraterna lämnade efter sig efter åtta år. När Stefan Löfven tillträdde pratades det om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Detta jobblöfte blev så gott som ett praktfiasko. Sverige gick i rakt motsatt riktning i stället och hamnade i fritt fall på denna lista.

Det är denna utmaning som vi har framför oss: Hur kan så många som möjligt i arbetsför ålder som inte har ett jobb matcha den stora efterfrågan på arbetskraft som finns på arbetsmarknaden? Då handlar det om vuxenutbildning, kompletterande utbildning och inte minst, som vi är inne på, gymnasieutbildningar som matchar arbetsmarknaden. Detta är ett område som denna regering ser fram emot att fortsätta arbeta med.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Caroline Helmersson Olsson, för frågan! Grundfrågan är egentligen hur vi så effektivt som möjligt får ut elever i gymnasieåldern i arbete. Det är den viktiga frågan, och där pågår ett arbete inom regeringen med att ta fram så effektiva sätt som möjligt.

Branschskolan var en försöksverksamhet som nu inte fortsätter. Det är ganska naturligt att försöksverksamheter får pågå en viss period. Sedan får man utvärdera om de ska fortsätta eller inte. Branschskoleförsöket var framgångsrikt på vissa enskilda platser. Men som helhet är det svårt att se den stora framgången. Det kan finnas olika anledningar till det. Men bara för att försöket inte fortsätter betyder det inte att det var helt meningslöst eller att det var en dålig idé. Tvärtom finns det många bra saker som man kan ta med sig från detta branschskoleförsök när man ska fortsätta utveckla gymnasieutbildningarna.

Bara för att statsbidraget upphör ser jag inte något skäl till att en typ av liknande modell inte kan fortsätta finnas så att skolorna naturligtvis kan finnas kvar. Balansgången handlar snarare om vad som ska finansieras med statsbidrag, vad som kan bära sig själv, vilka delar som branschen kan ta ansvar för och så vidare. Det viktiga är att dessa utbildningar formas i samarbete med branschen.

Det pågår som sagt ett arbete i regeringen med hur motsvarande eller liknande utbildningar, eller utbildningar som på något sätt syftar till att tillgodose samma behov, kan se ut i framtiden. Det tittar vi närmare på, och det är inte på något sätt en bortglömd fråga. Tvärtom är det en prioriterad fråga som denna regering har tänkt återkomma till.

Fru talman! I Sverige prioriteras det livslånga lärandet. Här är och ska det vara möjligt att återgå till studier för att bygga på sin kompetens vid komvux, folkhögskolor eller lärcenter när så behövs. Vissa av oss har bytt karriär eller kommer säkert att byta karriär flera gånger under livet antingen för att vi själva vill eller för att vi av någon anledning behöver byta yrkesbana.

Oavsett om man är högutbildad eller lågutbildad ska ingen i yrkesverksam ålder hamna i en återvändsgränd när det gäller möjligheten att genom utbildning och hårt arbete förbättra sin situation och förverkliga sina livsdrömmar. I detta avseende utgör vuxenutbildningen en fantastisk möjlighet.

Men vuxenutbildningen har också en mycket viktig uppgift i att utgöra bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen. Det är viktigt att dörrar öppnas för människor på svensk arbetsmarknad och att hinder undanröjs så att de kan omskola sig till ett bristyrke.

Fru talman! Det kan finnas många skäl till att man behöver utbilda sig som vuxen. Det är inte ovanligt att en lästrött elev efter ett antal år blir motiverad att ta tag i sina studier och att komplettera sina betyg för att få högskolebehörighet eller för att gå en yrkesutbildning.

Det kan också gälla en nyanländ som behöver slussas in i det svenska samhället för att bli självförsörjande. Personen kanske har ett yrke med sig men behöver komplettera det med det som är specifikt för Sverige för att kunna utöva yrket i vårt land. Eller man kanske rent av vill skaffa sig ett nytt yrke som ger bättre möjlighet till jobb. Då är det viktigt, fru talman, att sfi fungerar bra, för det svenska språket är nyckeln in i samhället.

Det finns alldeles för många barn i Sverige i dag som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet och som aldrig har sett sina föräldrar komma hem efter att ha upplevt en dag med arbetsgemenskap med kollegor. De vuxna förebilder som de barnen hade behövt ha i familjen ersätts många gånger av kriminella som rekryterar barn och unga till ungdomsgäng och organiserad brottslighet.

Fram växer då inte bara ett skuggsamhälle och parallellsamhällen av utanförskap utan faktiskt också ett etniskt och kulturellt segregerat Sverige. Det säger sig självt att det är farligt och fel om människor som kommer till vårt land redan på förhand upplever sig vara dömda att misslyckas och fastnar i dessa parallellsamhällen.

Från politikens sida måste vi göra allt vi kan för att undvika detta. I ett samhälle där stora grupper av människor inte talar samma språk kommer tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet av naturliga skäl att minska. Inte minst gör bristande språkkunskaper det väldigt svårt att ta del av utbildning och att skaffa sig ett jobb när man kommit till vårt land. Språket är en otroligt viktig faktor för gemenskap och integration. Vuxenutbildning i form av sfi är därför en väldigt viktig pusselbit när det gäller att fler ska bli en del av det svenska samhället och att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning som vi står inför.

Språket är nyckeln för ett samhälle där var och en får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, där ingen hålls tillbaka och där ingen ska lämnas efter.

Fru talman! Att som nyanländ få komma in i arbete är oerhört viktigt. Det är viktigt för familjer att få den inkomst som ett arbete innebär. Det är viktigt för barnen att se sina föräldrar gå till jobbet. Och inte minst är det såklart viktigt för den enskildes självkänsla att så snart som möjligt komma i arbete och bli självförsörjande och slippa vara beroende av bidrag.

Många vittnar om att det är just studier i svenska i kombination med en yrkesutbildning som väsentligt ökar möjligheterna till jobb och etablering för nyanlända. Bästa sättet att lära sig svenska språket är att använda det, och då i en naturlig miljö. Därför är det angeläget att så många som möjligt får chansen att lära sig yrkessvenska på jobbet och kombinera sfi och yrkesvux.

Ett skäl till att man inte alltid kan visa upp så goda resultat när det gäller sfi-utbildningarna kan faktiskt vara att utbildningen i huvudsak organiseras så att personen först lär sig enbart svenska under ett antal år och efter det börjar en reguljär utbildning. Det gör att målet om ett arbete blir lite mer avlägset och att motivationen riskerar att sjunka.

Det skulle kunna skapa ett bättre sammanhang och motivation för eleverna att lära sig svenska om målet med utbildningen blir yrkeskunskap och om det finns en tydlig väg till egen försörjning. Därför är det viktigt att det finns en stor flexibilitet när det gäller inriktningar. Att kunna kombinera sfi med praktik, annan utbildning eller förvärvsarbete vore ett sätt att utöka flexibiliteten.

Precis som med all annan utbildning är det viktigt att det finns goda chanser till arbete när utbildningen är avklarad. Det är viktigt att utbildningarna möter de behov som finns. I stället för att låta krav på kunskaper i svenska stå i vägen för deltagande i utbildningar kanske det ibland till och med kan finnas skäl att vara mer flexibel när det gäller vissa yrkesutbildningar och att ta emot personer även med bristande språkkunskaper. Då kan kunskaper i svenska få komma parallellt med arbetet. Det är helt enkelt flexibilitet och människor i arbete som vi behöver.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för inlägget. Det stora problemet är att det finns en arbetsmarknad som är i stort behov av arbetskraft och att det finns för många personer som skulle kunna komma i arbete men inte gör det. Frågan som man måste ställa sig är: Hur får man de människorna i arbete?

När det gäller gymnasieskolan, som är det vi debatterar nu, är ett stort problem de elever som inte får gymnasiebehörighet och inte kommer in på en gymnasieskola. Jag tror att man behöver fånga upp den gruppen och ställa sig frågan vad vi kan göra för dem som går på IM-programmet och harvar på år efter år men aldrig riktigt kommer in på gymnasiet. Hur kan vi tillsammans med branschen hitta ett spår, så att också de kan komma ut på arbetsmarknaden och lära sig det nödvändiga som man behöver för att arbeta, få anställning och få den gemenskap som ett arbete innebär?

Försöket med branschskolorna visade sig ha både positiva och negativa delar när det utvärderades. Vissa utbildningar fungerade bra, andra mindre bra. Det finns olika förklaringar till det. Men det är inte säkert att just den modellen i den formen är det som är vägen framåt. Det är detta som regeringen mycket noga tittar på nu - hur kan vi skapa vägar in? Alla behöver inte läsa in högskolebehörighet. Alla kanske inte ens behöver ha gymnasiebehörighet. Men alla som vill komma ut på arbetsmarknaden ska få vara med och bidra för att mätta arbetsmarknadens behov. Det arbetet ser jag fram emot att debattera vidare här i kammaren.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en mycket viktig fråga. Hur vi kan matcha utbildningarna mot arbetsmarknaden är en otroligt viktig framtidsfråga för Sverige.

Jag vill först och främst vända mig mot bilden av nedskärningar i utbildningsväsendet. Att man tar bort tillfälliga pandemibidrag när de löper ut är ganska naturligt. Det ligger lite i naturen hos ordet "tillfällig" att de inte är permanenta.

Däremot gör regeringen en satsning på utbildningsväsendet och tillför ytterligare medel nu under våren, då man i vanliga fall inte brukar göra så stora ändringar. Den här regeringen har fokus på utbildning och på att arbetsmarknadens behov ska tillfredsställas. Det är inget snack om den saken.

Försöket med branschskolorna känner jag mycket väl till, inte minst för att en av skolorna, med fokus på karosseri- och lackeringsteknik, ligger i Falun i min hemvalkrets. Jag är mycket välbekant med deras verksamhet och hur den har fungerat under de år då försöksverksamheten pågått. Deras bild är att den har fungerat mycket bra på den skolan.

Men med det sagt är det inte en helt enkel fråga. Det är en balansgång man måste gå när det gäller branschskolorna. Man måste fundera på vilka delar som ska finansieras av statsbidrag, vad som kan bära sig självt och vad branschen kan möta med. Men en sak är säker, och det är att utbildningarna som vi har i Sverige måste utformas i samarbete med branschen för att de också ska leda till arbete. Den inriktningen är helt klart tydlig. Vi behöver titta på det här framåt. Vi behöver utreda vilka typer av utbildningar vi ska ha. Samarbete med branschen liknande branschskolorna är ingenting som jag utesluter.

Herr talman! De senaste månaderna har många tankar kopplade till gymnasievalet snurrat i huvudet på Sveriges niondeklassare. Förutom att de själva behöver fundera och bestämma vad de ska välja är det många runt omkring som är nyfikna och ställer frågor. Det är föräldrar, lärare, kompisar och släkt.

Många av oss kanske själva minns hur det var när man gick ur nian eller åtminstone när man tog studenten, eller så har man nyligen träffat någon i den åldern. Det enda man frågar och det enda de får prata om är vad de ska göra till hösten. Det är vad folk är intresserade av.

Det säger något om hur betydelsefullt det här är. Det är första gången i livet man får göra ett val och bestämma sig för en inriktning.

Herr talman! En förhoppning när niondeklassarna nu gör sina val är att riktigt många väljer ett yrkesprogram som ger anställning, kanske redan dagen efter studenten. Att ha en yrkesutbildning är inte bara bra för arbetsmarknaden, som ropar efter sådan arbetskraft, utan det ger också ungdomarna självförtroende när de är utbildade till ett yrke.

Vi vet att Sverige står inför en stor kompetensbrist inom många branscher, inte minst industri och hantverk. Inom dessa områden skulle det kunna skapas många fler jobb. Det finns potential för fler arbetstillfällen, men tyvärr väljer alltför få unga att gå ett yrkesinriktat program på gymnasiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Matchningen mellan arbetsmarknaden och de gymnasieutbildningar som eleverna väljer måste bli bättre. Det är helt avgörande för att Sveriges konkurrenskraft och företagsklimat ska stå sig starkt även framgent.

Här har många en viktig roll att spela, inte minst vi politiker men också studie- och yrkesvägledarna på högstadiet. De måste vägleda ungdomarna till att kunna komma ut på arbetsmarknaden. Ibland tycks studie- och yrkesvägledarnas roll till stor del gå ut på att ge eleverna vägledning att nå sitt drömyrke, oavsett vilka förutsättningar man har eller hur arbetsmarknadens behov ser ut.

Det behövs en balans. Studievägledarna behöver vara tydliga med hur arbetsmarknaden ser ut och vilka utbildningar som leder till ett arbete. Arbetsmarknadens behov behöver helt enkelt spela större roll. Vi tror att det skulle kunna leda ungdomarna mer rätt.

Herr talman! Att arbetsmarknadens behov får spela större roll är också viktigt när det gäller vilka utbildningar som över huvud taget erbjuds. Det behöver i större utsträckning styras av vilka behov som finns på arbetsmarknaden än vilka drömlinjer eleverna har.

Herr talman! Information är också viktigt. Många unga har ingen tydlig uppfattning - den kanske till och med är felaktig - om vad det innebär att jobba på en verkstad eller inom industrin. Därför är det viktigt att de får göra prao och studiebesök och att representanter för olika branscher kommer till skolan och gör presentationer.

Det gäller också att utbildningarna som ger arbete anpassas så att eleverna vill söka dem. Det behöver finnas utbildningar med fokus på yrkeskunskaper, där elever som är skoltrötta och annars inte orkar fullfölja gymnasiet kan välja bort högskolebehörighet. Men det behöver också finnas utbildningar för många av dem som kan tänka sig att gå ett yrkesprogram men vill ha högskolebehörighet. Genom att även yrkesprogrammen ger högskolebehörighet kan vi motverka kompetensbristen och stärka företagsklimatet. Att högskolebehörighet blir norm gör också att de höga förväntningarna blir norm i den svenska skolan. Det är bra. Vi behöver anpassa utbildningarna efter arbetsmarknaden och anpassa utbildningarna efter att eleverna är olika.

Herr talman! Fler elever behöver ta sig igenom gymnasiet. Tar man sig igenom gymnasiet har man goda förutsättningar att klara sig senare i livet. Oavsett vilket program man väljer bidrar gymnasieåren och de studierna till kunskap och bildning som personen har nytta av för sin egen utveckling. Dessutom är forskningen tydlig med att slutförda studier är det starkaste skyddsmedlet mot utanförskap genom minskad risk för arbetslöshet, långtidssjukskrivning och ekonomiskt och socialt utanförskap. Utbildning är helt enkelt på många sätt avgörande för Sveriges framtid.

(Applåder)

Herr talman! Skolans uppgift är att hjälpa alla barn. Det är att skapa förutsättningar för att varje barn ska få lära så mycket som möjligt, att varje barn ska få utvecklas som person och kunna förverkliga sin fulla potential.

Därför måste skolan förmedla kunskap för ett liv på arbetsmarknaden, men skolan behöver också förmedla klassisk bildning. Det handlar om förståelse för vårt samhälle, vår historia, vårt kulturarv och de värdefulla dygder och den etik som har förvaltats av kristen och västerländsk tradition. Det är minst lika viktigt för att utvecklas som människa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Utan en gemensam grundläggande etik skapas ett samhälle där den starke styr och den svage lider. Dagens debatt rör bland annat skolans värdegrund, med normer som alla människors unika och okränkbara värde och solidaritet med de utsatta. Den värdegrunden har en djup förankring i den kristna etiken och i västerländsk humanism.

Skolans ansvar är att förankra den värdegrunden hos eleverna genom att omsätta de etiska principerna i praktisk handling i arbetet mot mobbning och stök.

Herr talman! Alltför många elever bär inte bara på sin ryggsäck på väg till skolan. De bär också på en klump i magen av oro för vad som ska skrikas i korridoren i dag. Mobbningen har fördubblats de senaste tio åren, enligt Friends rapport, samtidigt som skolornas arbete för tryggheten har minskat.

Sociala medier har bidragit till att mobbningen även följer med hem i mobilen. För alltför många barn är inte det sista de får höra innan de somnar på kvällen förälderns ord "jag älskar dig", utan de får ett sms med ett hatfullt meddelande: Hur kan man vara så ful?

Herr talman! Det här behöver mötas på bred front med ett aktivt arbete från skolans sida, med skickliga lärare som agerar och evidenssäkrade antimobbningsprogram. Men vi behöver också fånga upp den växande psykiska ohälsan med stärkt elevhälsa och vård- och omsorgssatsningar.

Det gäller inte minst satsningar för trygga familjer. För i familjer som fungerar och har tid älskas vi villkorslöst. Där mäts inte kärlek i antalet likes eller prissätts i märket på tröjan. Där älskas vi för den vi är, inte för vad vi presterar eller hur vi ser ut.

Herr talman! Även elevhälsan är oerhört viktig. Många är de elever som vittnar om hur kontakten med elevhälsan var ett första steg på resan att må bättre. Samtidigt har vi alltför många vittnesmål som berättar om att man tagit sig modet att sträcka ut en hand men mötts av en frånvarolapp på skolkuratorns dörr.

Regeringens aviserade prioriteringar inom elevhälsoområdet är oerhört viktiga för att stärka tillgängligheten och stärka samverkan mellan elevhälsan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten så att barn och unga får tidiga och samordnade insatser.

Herr talman! Vi kan konstatera att svensk skola har stora ordningsproblem. Var femte elev i årskurs 9 känner sig inte trygg i skolan. Det är klart att elever som inte känner sig trygga lätt hamnar efter. De får svårt att hänga med i undervisningen.

Det finns uppenbarligen en hel del att jobba med bland eleverna, men dessvärre även bland lärarna. Nästan hälften av högstadieeleverna uppger att skolpersonalen inte alltid agerar när elever kränks eller behandlas illa.

En rapport från Sveriges kristna råd som visar att varannan kristen ungdom upplever sig kränkt för sin tros skull i skolan visar också att i en fjärdedel av fallen är det läraren som kränker.

Det är fullständigt oacceptabelt. Att som elev bli hånad, fördummad och ifrågasatt av sin lärare, som man står i beroendeställning till, och dessutom inför sina klasskamrater, ska ingen behöva bli utsatt för i ett samhälle som har skrivit under på de mänskliga fri- och rättigheterna.

Värst av allt är kanske att elever i Sveriges kristna råds undersökning har uppgett att ingen har brytt sig när de har vänt sig till skolan för att få hjälp. Det gör att kränkningen blir dubbel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Alla som jobbar i skolan måste på ett professionellt sätt kunna hantera att det finns människor med olika filosofiska och religiösa övertygelser, likaväl som andra minoritetsgrupper. De ska bemötas med respekt, även om man som lärare eller elev inte själv delar den övertygelsen. Det är någonting som vi behöver återkomma till och bevaka i det fortsatta arbetet. Att förbjuda kristna friskolor, där många av dessa elever äntligen har hittat en fristad, kommer aldrig att vara lösningen.

Herr talman! Lärarna är viktiga. De är helt enkelt avgörande för att eleverna ska må bra. Det är alla de mycket skickliga lärarna vi har ute i landet som bygger skolan stark. Det är lärare med varmt hjärta och fast hand som talar om vad som är rätt och fel och hur man behandlar varandra. Det är de som skapar en skola för barnen att längta till. Det är de som lägger grunden för ett tryggare samhälle i hela landet, ett tryggare Sverige.

Skolledarskap och lärarnas roll är nyckeln. Men det handlar också om ordning och reda i klassrummet och i korridorerna. Redan i dag ska det finnas ordningsregler på varje skola. Men de elever som bryter mot ordningsreglerna måste också mötas med tydliga konsekvenser.

Det finns i dag möjlighet till omhändertagande av föremål, utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering eller, i värsta fall, avstängning. Den typen av åtgärder behöver kunna användas ännu oftare och i större utsträckning.

Det behöver finnas en tydlig konsekvenstrappa för vad som händer vid regelövertramp och ordningsstörningar. Den som saboterar bör själv kunna vara med och laga skadan. Det är fullt rimligt att man i vissa fall skickar hem notan till föräldrarna till den som saboterat. Det måste helt enkelt råda nolltolerans mot klotter och skadegörelse, på samma sätt som det ska råda nolltolerans mot mobbning och kränkande beteende.

Den sortens agerande behöver alltid resultera i en direkt kontakt med hemmet så att föräldrarna kan ta sitt viktiga föräldraansvar. Samhället är större än staten. I det här fallet är vi övertygade om att familjerna själva, men också civilsamhället, skulle kunna bidra mer till att skapa trygghet i skolan på ett bättre sätt än i dag.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Civilsamhällets insatser är ovärderliga och borde naturligtvis stödjas i stället för att förstöras. Civilsamhällets insatser är otroligt viktiga för tradition, trygghet och framåtanda. Därför är det väldigt glädjande att Kristdemokraterna nu tar tag i frågan för att lösa den.

Det är ett glädjande besked som ministern ger - att de ideella föreningarna kan andas ut och lita på att regeringen arbetar i högt tempo för att komma till rätta med frågan.

Jag uppskattar att Lars Isacsson ställer denna interpellation så att vi får debattera midsommar i kammaren. Jag uppskattar också Socialdemokraternas engagemang i frågan, så att vi kan få ett brett stöd för de lösningar som behöver till. Men vi kommer inte ifrån att engagemanget framstår som något nyvaket.

Det finns en fråga som är relevant för väljarna: Varför agerade inte Socialdemokraterna i god tid? Om den tidigare regeringen hade agerat hade ju inte IFK Mora behövt betala 17 000 kronor för att stänga av två länsvägar i 30 minuter, och Tibble byförening hade inte behövt ha möten om att ställa in firandet. Det är alltså en relevant fråga att ställa utifrån vad Socialdemokraternas politik i praktiken i regeringsställning leder till.

Nu blir det i stället så, som med mycket annat, att Kristdemokraterna får städa upp i regeringsställning efter en socialdemokratisk regering. Vi gör det när det kommer till elförsörjningen. Vi gör det när det kommer till tryggheten. Vi gör det med sjukvården, och vi gör det med midsommarfirandet.

Jag ser fram emot att följa hur skyndsamt regeringen och Kristdemokraterna arbetar för att stilla oron i Dalarna.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Detta är en väldigt viktig fråga. De nya avgifterna ställer från och med årsskiftet till det för föreningslivet. Det handlar om ideella idrottsföreningar och byföreningar. Det är både idrottsevenemang och midsommarfiranden som hotas.

Kommer man från Dalarna är det kanske allra mest provocerande när det rör just midsommaren. Det är ju en tradition som fanns långt innan det fanns statliga vägar och som dalfolk har firat långt innan det fanns myndigheter som kunde sätta käppar i hjulet för dem.

Det är förstås en orimlig ordning. Det är djupt beklagligt att denna oro över huvud taget ska behöva finnas och att Tibble byförening, som Lars Isacsson nämnde, ska behöva ha ett möte där man funderar på att ställa in midsommarfirandet. Det är naturligtvis helt orimligt. Därför är det väldigt välkommet att regeringen nu har den här frågan på bordet och avser att agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vi kommer inte heller ifrån att detta framkom redan i februari 2022, för över ett år sedan, när regeringen var socialdemokratisk. Då hänger frågan lite i luften: Varför agerade inte Socialdemokraterna när denna nya tolkning aviserades i februari?

Den dåvarande regeringen hade all tid i världen på sig att stilla den oro som idrotts- och byföreningar kände. Men månaderna gick. Mars kom och ingenting hände. April kom och regeringen satt på händerna. Maj och juni kom. Vi firade midsommar förra året, och regeringen hade all information och hade kunnat agera, men ingenting hände. Juli och augusti var det samma sak. Det är först i valrörelsen i september som Socialdemokraterna av vad som tycks vara väljartaktiska skäl väljer att agera för att få bort frågan från debatten.

I det läget gav Socialdemokraterna Trafikverket sex månader att ta fram lösningar på den här frågan. Sex månader innebär att det går över årsskiftet, och den nya tolkningen implementeras och skapar dessa avgifter för till exempel IFK Mora. Hade man skyndsamt velat lösa frågan hade man kunnat ge Trafikverket mycket kortare tid, men sex månader visar också att det rör sig om någon sorts väljartaktiska skäl. Det duger inte!

Det är välkommet att regeringen nu agerar, men frågan faller tillbaka på den tidigare socialdemokratiska regeringen. Varför agerade man inte för att stilla byföreningarnas, hembygdsföreningarnas och idrottsföreningarnas oro när frågan dök upp? Varför satt man på händerna i sex månader?

Fru talman! Den svenska skolan står inför stora utmaningar. Vi behöver återupprätta en utbildningstradition som bygger på tillit och förtroende mellan elever, lärare och föräldrar. Vi behöver en skola med ordning och reda där elever får uppleva trygghet och arbetsro, en skola som har höga förväntningar på både elever och personal, en skola som möter varje elevs utmaningar med tro på elevens potential att lyckas och en skola där varje barn får möjlighet att förverkliga sina egna drömmar.

Det finns många olika saker som behöver göras för att styra mot den här målbilden och vända utvecklingen i svenskt skolväsen. Många åtgärder behöver till, men att försvåra för friskolor att hjälpa elever är inte en av de sakerna. Tvärtom är en viktig del i att återupprätta det svenska skolväsendet att friskolorna får bästa möjliga förutsättningar att vara med och bidra för att hjälpa elever att klara skolan.

Fru talman! Friskolor skapar en mångfald och en större möjlighet för föräldrar och elever att använda sin rätt att välja en skola som passar, men också, kanske ännu viktigare, att välja bort en som inte fungerar.

Alla elever har rätt att gå på en skola där man mår bra, trivs, får arbetsro och blir behandlad med respekt. Men tyvärr är det inte så i dag. Det är ett stort problem som naturligtvis behöver angripas från flera håll, men det minsta man som elev här och nu kan förvänta sig är i alla fall att man då kan få byta till en annan skola.

Ett skolsystem som medger valfrihet och mångfald kan även vara kvalitetsdrivande och medverka till att utveckla hela skolväsendet. Ett aktivt skolval kan, om det är rätt använt och rätt konstruerat, vara en faktor som faktiskt också minskar segregation, eftersom det är betydligt lättare för ekonomiskt svagare familjer att välja en bra skola än att köpa en bostad i det område där skolan ligger.

Fru talman! Att få frihet att välja skola har ett värde i sig. Friskolor ska inte betraktas som komplement till den kommunala skolan, utan som skolor som verkar på precis lika villkor. Ska friskolor ha möjlighet att verka på lika villkor som de kommunala skolorna behöver de också få en rättvis ersättning. Det är här denna debatt med anledning av Riksrevisionens rapport kommer in i bilden.

Att hitta en modell för hur friskolor ska finansieras på ett rättvist sätt är inte helt enkelt, inte bara för att kommunens kostnader går att mäta på många olika sätt utan också för att friskolorna är så olika. De har olika profiler som kostar olika mycket, de har olika kostsamma elevunderlag och de har olika stora huvudmän som har olika förutsättningar när det kommer till stordriftsfördelar och investeringskapital och så vidare. Därför har vi anledning att närma oss den här frågan om ersättning till fristående skolor med viss ödmjukhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

För visst innebär hemkommunansvaret en extra kostnad för kommunen, visserligen inte nödvändigtvis för den enskilda skolan, men väl för kommunen som huvudman, och visst kan kommunala grundskolor ibland behöva bedriva sin verksamhet med mindre antal elever i klasserna än vad som vore mest ekonomiskt fördelaktigt. Men samtidigt är inte heller bilden riktigt så enkel. Samtidigt har inte heller alla friskolor det antal elever som de vill ha och behöver för en rimlig ekonomi. Och samtidigt blir ofta friskolor inte heller kompenserade för lokalkostnader på ett rättvist sätt, beroende på hur olika kommuner räknar. Vi vet också att tilläggsbeloppet för elever i behov av särskilt stöd mycket sällan betalas ut till friskolorna.

Därför behöver man titta närmare på den här frågan. Det finns inga givna enkla svar för hur man på rättvisast möjliga sätt ska ersätta friskolorna. Det är därför som Kristdemokraterna alltid har vänt sig emot vänsteridéer om att generellt sätta ned ersättningen för just de fristående skolorna. Men klart står dock att den nuvarande skolpengsmodellen har en del skeva effekter. Det är från Kristdemokraternas perspektiv rimligt att skolorna får ersättning per elev, men det blir såklart svårplanerat för huvudmännen när nivån på alla elevers skolpeng kan variera beroende på om en elev byter från den ena skolan till den andra.

Som vi har varit inne på tidigare i debatten är en stor del av skolans kostnader fasta och kan inte minska för att skolan tappar några elever. Om en elev byter från den kommunala skolan till en fristående skola i närheten ökar kommunens genomsnittliga kostnad per elev på dess egna kommunala skolor. Därmed ökar skolpengen och den totala kostnaden för eleverna i kommunen, trots att det egentligen är samma elevantal. Det är rimligheten hos sådana saker man kan fundera över.

Fru talman! Om man är anhängare av valfrihet och friskolor behöver man vara beredd på att fundera på dessa frågor, förfina systemet och rätta till skevheter. Därför har Kristdemokraterna länge varit förespråkare av ökad statlig styrning av skolpengsmodellen. Vi välkomnar därför Riksrevisionens slutsatser, regeringens svar och regeringens aviserade utredningar och förslag i Tidöavtalet. Vi ser fram emot vad som kan läggas på bordet så snabbt som möjligt.

Skolan finns till för eleverna, inte tvärtom. Sverige ska även fortsättningsvis ha ett skolsystem där föräldrar och elever har rätt att välja vilken skola man ska gå i, ett system där bra skolor uppmuntras och dåliga skolor granskas, åtgärdas och stängs ned, ett system där inget barn hålls tillbaka eller lämnas efter och ett system där varje barn får så goda förutsättningar som möjligt att förverkliga sina drömmar.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! För Kristdemokraterna handlar förskola och barnomsorg allra främst om att ge barn en trygg start i livet. Den kärlek, bekräftelse och omsorg som vi ger dem som små, både i hemmen och genom barnomsorg och förskola, får vi tillbaka i form av trygga och ansvarstagande ungdomar och vuxna.

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att varje förälder själv ska få välja barnomsorgsform. Varje barn är unikt, och föräldrarna är i de flesta fall de som bäst kan bedöma vad deras barn mår bra av. Oavsett om de väljer en kommunal eller fristående förskola, eller pedagogisk omsorg - eller om de för den delen inte väljer något av detta - är det en frihet som föräldrarna ska ha. Därför är det viktigt att det i varje kommun ska finnas en bred palett med både kommunala och privata alternativ med olika pedagogiska inriktningar som föräldrarna kan välja mellan.

Till den här mångfalden bidrar inte minst den pedagogiska omsorgen, familjedaghemmen. De flesta familjedaghem präglas av småskalighet, hemlik närhet och hög kontinuitet bland personalen, vilket utgör ett viktigt komplement till de ofta alltför stora barngrupperna i förskolan.

För att familjernas valfrihet ska fungera väl behöver föräldrarna bli väl informerade av kommunen om vilka alternativ som finns. Detta är en förutsättning för att familjen ska få makten att göra ett välinformerat val om vilken barnomsorg de vill ge sina barn.

Som förälder ska man kunna lita på att barnomsorgen och förskolan, oavsett vad man väljer, ska vara stimulerande och utvecklande för barnen. Svenska skolor ska hålla en hög pedagogisk nivå samtidigt som de rymmer mycket lek och rörelse.

Fokus bör allra främst ligga på barnets sociala utveckling, samtidigt som förskolans roll för svenska språket betonas. Barn behöver få lyssna på högläsning och prata om berättelserna. Detta är allra viktigast för barn som inte kommer i kontakt med det svenska språket hemma.

Fru talman! En nyckel i barnomsorgen är tid för barnen. Tid för barnen ger tryggare barn, och trygga barn är det som på sikt ger ett Sverige där färre barn, ungdomar och vuxna mår dåligt. Barngrupperna behöver därför, oavsett barnomsorgsform, vara små. Stora barngrupper kan utsätta barn för en stress som kan få allvarliga konsekvenser för barnens utveckling. Utöver försämrad anknytning riskerar stressen bland annat att leda till koncentrationssvårigheter och försämrad inlärningsförmåga.

Om en barngrupp blir för stor riskerar de positiva effekterna av att vistas i en grupp att bytas till sin motsats. Relationer kan bli svåra att överblicka för barnen, vilket i sin tur kan leda till en känsla av anonymitet och otrygghet, vilket i nästa steg kan leda till aggressivt beteende eller andra yttringar såsom trötthet, nedstämdhet och håglöshet.

Skolverket har i dag riktlinjer om att det ska vara sex till tolv barn per småbarnsgrupp för barn i åldern ett till tre år, men enligt Lärarförbundets enkät är det få förskollärare som arbetar i en småbarnsgrupp som ligger inom riktlinjerna. Det är därför uppenbart att arbetet för att minska de stora barngrupperna behöver fortgå.

Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att det finns tid och att det finns en famn att krypa upp i för deras tvååring. Förskolepersonalen ska kunna känna sig trygga med att de får goda förutsättningar att utföra sitt fantastiska och viktiga arbete.

Kristdemokratisk barnomsorgspolitik syftar till att fler barn ska bli sedda, bekräftade och känna sig trygga i förskolan. Det lägger en grund som minskar risken för psykisk ohälsa längre fram i livet. Trygga barn är det som på allvar lägger grunden för ett tryggt samhälle och ett tryggare Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Tack, ledamoten, för resonemanget om detta! Det är en viktig fråga. Det är ett nytt stöd som vi håller på att implementera under det här året.

Som alltid med nya stöd behöver man följa hur myndighetsövningen blir, i det här fallet från CSN, och man behöver följa hur implementeringen och dimensioneringen blir. Sedan får man naturligtvis hela tiden förfina, förvalta och justera detta på bästa sätt utifrån det. Detta kommer vi att fortsätta att följa från regeringens och Kristdemokraternas sida.

Herr talman! Tack, Niklas Sigvardsson, för frågan! Det är en viktig fråga som ledamoten belyser. Det är viktigt att vi följer detta och jobbar vidare så att det blir så bra som möjligt; det tror jag att alla är överens om. Men som jag har varit inne på tidigare är detta en pågående process, och det finns inga tydliga svartvita besked att ge i dag.

Men om man ändå ska resonera lite kring detta finns omställningsstudiestödet till för att underlätta omställning genom utbildning mitt i arbetslivet. Det kom, som vi var inne på, till som en följd av parternas överenskommelse, och det behöver förvaltas på bästa sätt, i samarbete med de parter som slutit överenskommelsen, naturligtvis.

Sedan behöver det finnas ett regelverk kring detta. Det görs många ansökningar, och någon sorts urval behöver göras. Där står CSN för myndighetsutövningen och gör bedömningen.

Ur mitt perspektiv är en viktig del i omställningsstudiestödet att det används för utbildningar som matchar arbetsmarknadens efterfrågan och för att komma till rätta med den matchningsproblematik som finns på arbetsmarknaden. Det behöver kunna motverka kompetensbrist och stärka näringslivets konkurrenskraft. Detta är en viktig del som jag tycker att vi ska ha med oss när vi följer denna fråga framöver.

Herr talman! Utbildning är viktigt både för den enskilde och för Sverige som land. Utbildning ger människor möjlighet att förverkliga sina drömmar och att på ett nytt sätt bidra till samhällsbygget. Utbildning ökar möjligheterna till en bättre inkomst, bättre hälsa och ökad livskvalitet. Samtidigt bidrar utbildning också till utveckling, ekonomisk tillväxt och innovation.

Studiestödet möjliggör för studenter i alla åldrar att göra en investering i både sin egen och Sveriges framtid genom att utbilda sig vidare. Studiestödet ger alla som vill börja studera, oavsett bakgrund, nödvändiga ekonomiska förutsättningar att göra det, och det är precis så det ska vara. Det ska vara ambitionen och inte ekonomin som avgör om man kan hoppa på den utbildning man har drömt om länge.

Därför ska det svenska studiestödssystemet fortsätta vara ett av världens mest generösa. Alla delar av studiestödet, det vill säga studiebidrag under gymnasietiden, bidrag till elever med funktionsnedsättning, lärlingsersättning och studiemedel med bidragsdel och lånedel, ska sammantaget bidra till att utjämna skillnader i ekonomiska förutsättningar mellan enskilda och mellan grupper i samhället.

Herr talman! Ett konkurrenskraftigt näringsliv förutsätter personer med rätt utbildning. Det är viktigt att studiestödssystemet bidrar till att näringslivet försörjs med den kompetens som det behöver.

När en konjunkturnedgång nu väntas och det finns risk att långtidsarbetslösheten biter sig fast på höga nivåer spelar utbildning en viktig roll för att fler ska komma i arbete. Vi ser redan i dag en hög arbetslöshet, samtidigt som vi å andra sidan har mängder av branscher som är i stort behov av utbildad personal. För att lösa den matchningsproblematiken har studiestödet en viktig roll att spela för att riva hinder för människor att komplettera tidigare studier eller studera vidare på en högre nivå.

En arbetsmarknad i ständig förändring kräver att människor kan utbilda sig vidare under hela livet. Företag och entreprenörer anpassar sina erbjudanden efter marknaden och hittar på nya innovativa tjänster och erbjudanden. När marknaden och företagen förändras behöver också arbetskraften hänga med. Då är omställningsstudiemöjligheterna viktiga så att de som vill byta bana under karriären får möjlighet att göra det.

Herr talman! Studier kan vara nyckeln till arbete och försörjning och till att gå från utanförskap till gemenskap. Det kan vara nyckeln för såväl enskilda som Sverige som nation till att växa med kunskap.

Sverige har många problem som vi behöver hantera. För att klara dem och för att fortsätta bygga det goda samhället är studiestödssystemet viktigt. Det ska vi vara rädda om.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Regeringen lägger alltså 1,6 miljarder i satsningar på utbildningsområdet. Det är viktiga pengar, totalt 12 miljarder i ökade statsbidrag.

Politik är prioriteringar. Att vi har en indexering som gör att alla inte betalar statlig skatt står Kristdemokraterna för. Jag tycker att det är bra att vi har denna indexering. Alla ska inte betala statlig skatt. Med Vänsterpartiets politik skulle 1,3 miljoner svenskar få högre skatt. Tre av tio poliser, en av fyra barnmorskor och många av Sveriges lärare skulle få högre skatt.

Vänsterns förslag tycks alltid vara att tillföra mer pengar genom att folk ska få mindre pengar i plånboken, men att bara skjuta till mer pengar är för mig som kristdemokrat inte att göra jobbet fullt ut. Vi behöver tillföra mer medel, och det gör vi i budgeten. Men man måste också göra rätt satsningar.

Vi behöver satsa på en skola med ordning och reda, med trygghet i korridorerna och med studiero på lektionerna, där mobilerna inte är med och stör på lektionstid och där läraren är den som är ansvarig för studieron och kan vidta de disciplinära åtgärder som krävs för att upprätthålla studiero. Då behöver vi dessa satsningar på läromedel, på lovskola, på speciallärare och på jour- och akutskolor.

Där klarar Vänsterpartiet inte av att göra hela jobbet, för att bara skjuta till pengar är inte att göra hela jobbet. Därför kommer Vänsterpartiet heller aldrig att kunna lösa svensk skolas riktiga problem.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Samuel Gonzalez Westling, för frågan! Den här regeringen tillför alltså 1,6 miljarder i satsningar på just utbildningsområdet. Det är satsningar på läroböcker, lovskola, speciallärare, sociala team med mera. Det är sådant som Vänsterpartiet inte lägger några riktade pengar på.

Totalt genomför den här regeringen satsningar på 12 miljarder i ökade statsbidrag, och också 5 miljarder av elkompensationsstödet kommer också kommuner och regioner till del. Det är viktiga pengar som kommunerna kommer att kunna använda till att bedriva skola.

De riktade statsbidragen till exempelvis läromedel har att göra med att det finns ett stort behov av tryckta böcker där eleverna kan få en sammanhållen bild av undervisningen. Där kan man få en överblickbar bild som man kan ta med hem till föräldrarna, så att föräldrarna också på ett enklare sätt kan ta del av barnens skolgång genom att se vad de jobbar med, i stället för att få en spretig bild från länkar och appar. Fysiska läromedel, där Sverige ligger efter andra framgångsrika länder på skolområdet, är en viktig satsning.

De riktade pengar som den här regeringen tillför, men som Vänsterpartiet inte vill specifikt rikta till läromedel, kommer att göra skillnad för de elever som är lite svaga och behöver allra mest stöd. Min motfråga blir därför varför Vänsterpartiet inte vill prioritera läromedel i sin budget på detta sätt.

Herr talman! Kristdemokraterna arbetar för en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Vi vill betona vikten av en skola som har höga förväntningar på både elever och personal - en skola som möter varje elevs utmaningar med tro på elevens potential att lyckas.

Statistiken är väldigt tydlig. Elever som går ut skolan med godkända betyg har i långtidsuppföljningar signifikant bättre ekonomi och fysisk och psykisk hälsa samt lägre grad av socialt utanförskap och kriminalitet. Att klara skolan är alltså en av de absolut viktigaste faktorerna för att inte hamna utanför samhället längre fram i livet. Med tanke på detta är det väldigt allvarligt att nästan en fjärdedel av eleverna i dag går ut grundskolan utan fullständiga betyg. Om skolan inte lyckas med sitt uppdrag skapas framtida problem för de unga men också för Sverige som land.

Herr talman! En grundläggande förutsättning för att elever ska kunna ta in kunskap i skolan är att de trivs och mår bra. Där är bland annat elevhälsan en viktig del. Många elever kan vittna om hur kontakten med elevhälsan var ett första steg på resan mot att må bra, samtidigt som många elever också kan vittna om att de har tagit mod till sig att sträcka ut en hand men mötts av en frånvarandelapp på skolkuratorns dörr.

Regeringens aviserade prioriteringar inom elevhälsoområdet är därför väldigt välkomna, liksom det arbete som pågår med att stärka samverkan mellan elevhälsan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten så att fler barn och unga får tidiga och samordnade insatser.

Men om elever ska trivas och må bra i skolan är det också grundläggande att de själva har fått välja vilken skola de vill gå i. Det offentliga ska erbjuda föräldrar och elever möjlighet att fritt välja en skola som passar och välja bort en som inte fungerar.

Kristdemokraterna står upp för varje elevs rätt att välja skola, oavsett om man väljer en fristående, en kommunal eller till och med en konfessionell skola. Det höjs ibland röster för att förbjuda en viss skolform bara för att enstaka huvudmän inte sköter sig. Kristdemokraterna är dock glada att kunna säga att den här regeringen inte har några sådana planer.

De elever som går på konfessionella skolor som följer skollag, läroplan och skolans värdegrund och kanske dessutom presterar både god studiero och goda kunskapsresultat kan vara lugna, för hotet mot de konfessionella skolorna är avvärjt. Den här regeringen är positiv till alla som bidrar positivt till vårt skolsystem.

Däremot är vi precis lika tydliga med att skolor som inte följer skollagen och läroplanen ska bemötas med inspektion, åtgärdsplan, uppföljning och i slutändan indraget tillstånd. Därför är det bra att Skolinspektionen tillförs medel för att fortsätta sin viktiga verksamhet.

Herr talman! Elever som har det tufft i skolan får det ännu tuffare om det inte finns arbetsro på lektionerna eller trygghet i korridorerna. Tyvärr är detta verkligheten på många skolor i dag. Alltför många elever bär inte bara med sig sin ryggsäck på väg till skolan utan också en klump av oro i magen för vad som ska skrikas i korridoren i dag eller för vem som ska dela ut en knuff vid skåpet. Det förekommer att lärare inte kan genomföra undervisningen på grund av stök i klassrummet, och det förekommer till och med att lärare hotas av elever.

Utan en grundläggande etik skapas ett samhälle där den starke styr och den svage lider. Skolans värdegrund, med normer som alla människors unika och okränkbara värde och solidaritet med utsatta, har en djup förankring i den judisk-kristna etiken och i västerländsk humanism. Skolans ansvar är att förankra denna värdegrund hos eleverna genom att omsätta de etiska principerna i praktisk handling i arbetet mot mobbning och stök och för den delen också mot skadegörelse.

I detta arbete kan inrättande av sociala team ha en viktig roll. De kan bidra till trygghet och studiero, öka närvaron för eleverna och förbättra samverkan mellan skola och socialtjänst. Dessutom får lärarna möjlighet att lägga tiden på att fokusera på undervisningen i stället för att hantera ordningsproblem.

Studiero är viktigt för att alla elever ska lyckas i skolan, men varje elev behöver också få hjälp av pedagogerna för att nå sin fulla potential. Det är inte stigmatiserande att få speciallärarstöd. Däremot är det stigmatiserande att inte kunna läsa när alla ens kompisar kan det.

Alltför många barn får i dag tyvärr speciallärarstöd väldigt sent i skolgången, med tyngdpunkt på högstadiet. Det innebär att många har gått med svårigheter länge. Ska vi vända den utvecklingen måste vi sätta in extra stöd och hjälp tidigt, innan problemen har vuxit sig alltför stora. Då behövs det fler speciallärare. Därför är regeringens satsning där väldigt viktig.

Herr talman! Den enskilt viktigaste faktorn för studiero på lektionerna och för elevernas resultat är en duktig lärare. En av skolans stora utmaningar är därför att få rätt personer att söka sig till läraryrket. Då måste attraktionskraften i yrket öka. Det görs till exempel genom att låta lärare få vara lärare och att det finns tillgång till stöd och avlastning, som sociala team, speciallärare och elevhälsa.

Det behöver även bli enklare för akademiker att ställa om till läraryrket. Därför behöver de erbjudas en attraktiv och effektiv kompletterande pedagogisk utbildning, för när utbildningsvägarna blir mer effektiva kommer också fler att välja att ta den vägen.

Ett annat sätt att minska lärarens arbetsbörda är regeringens satsning på läromedel. Fysiska böcker hjälper läraren att slippa kopiera upp eller producera egna stenciler eller leta länkar i den utsträckning detta behöver göras i dag. Vi har sett utvecklingen under de senaste åren. Skolans digitaliseringskostnader har rusat samtidigt som barnens tillgång till läroböcker har rasat. Det drabbar eleverna, som inte får en sammanhållen och överblickbar bild när läroböckerna ger plats för länkar och appar. Det finns även undersökningar som visar att man lär sig bättre av att läsa i en fysisk bok än på en surfplatta.

Herr talman! När man talar om att elever ska må bra och ta in kunskap måste man också nämna familjen. Föräldrarna är de viktigaste personerna för ett barn. Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara kommer familjen alltid att vara avgörande.

Familjens betydelse behöver därför erkännas och föräldraansvaret återupprättas. Familjen måste kunna lita på att skolan gör allt den kan för att barnet ska få den kunskap det behöver, men skolan behöver också kunna lita på att föräldrarna ger sitt barn förutsättningar att ta skolan på allvar och att behandla andra människor med respekt.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag. Jag vill också passa på att tacka vår utskottsordförande, utskottets ledamöter och utskottskansliet för arbetet under året och önska er alla och alla Sveriges lärare och utbildningspersonal en god jul.

(Applåder)

Herr talman! Rekordmånga personer tar i dag emot studiestöd. Det svenska studiestödssystemet är och ska fortsätta vara ett av världens mest generösa. Som så många andra talare har anfört från den här talarstolen i kväll, herr talman, är studiestödet grundläggande för en jämlik utbildning. Det gör det möjligt för i stort sett vem som helst oberoende av familjens studiebakgrund eller ekonomi att studera och utbilda sig till någonting som man har drömt om länge och som kan leda till arbete och försörjning.

Vi har ett system som syftar till att utjämna skillnader mellan enskilda och mellan grupper. Det är någonting som vi ska vara stolta över i Sverige. Ett väl avvägt studiestödssystem skapar förutsättningar för såväl enskilda som Sverige som nation att växa med kunskap. Flexibla och välanpassade beloppsnivåer river hinder för människor att komplettera tidigare studier eller studera vidare på högre nivå.

Herr talman! Det är viktigt att studiestödssystemet bidrar till att näringslivet försörjs med den kompetens som det behöver. Ett konkurrenskraftigt näringsliv förutsätter att personer har rätt utbildning. När en konjunkturnedgång nu väntas och det finns risk att långtidsarbetslösheten biter sig fast på en hög nivå spelar utbildningen en viktig roll för att fler ska få chansen att komma i arbete. Vi ser redan i dag en hög arbetslöshet, samtidigt som en mängd branscher är i stort behov av utbildad personal. För att lösa den matchningsproblematiken har utbildningen och därmed även studiestödet en helt avgörande roll att spela.

Herr talman! Det är också viktigt att det finns omställningsmöjligheter. Det är klart att det ska finnas trygghet på den enskilda arbetsplatsen, men utvecklingen i samhället tvingar oss att låta arbetskraften hänga med. När företag och entreprenörer anpassar sina erbjudanden efter marknaden och hittar på nya innovativa tjänster och erbjudanden och när marknaden och företagen förändras behöver också arbetskraften hänga med och förändras i samma takt. Då är omställningsstudiemöjligheterna viktiga, så att de som vill byta bana under karriären får möjlighet till det.

Herr talman! Alla delar av studiestödet, såsom studiebidrag under gymnasiestudier, bidrag till elever med funktionsnedsättning, lärlingsersättningar och studiemedel med bidragsdel och lånedel, bidrar till att jämna ut skillnader i de ekonomiska förutsättningarna mellan enskilda och mellan grupper. Kristdemokraternas bedömning i stort är att många delar i studiemedelssystemet är väl anpassade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 december.)

Herr talman! För många unga är det en självklarhet att må bra, men för andra är det en ständig kamp där ångest, depression och självmordstankar är en del av vardagen. Den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga är ett av vår tids största samhällsproblem.

I arbetet för att vända utvecklingen är skolan och elevhälsan en viktig del. Många är de elever som kan vittna om hur kontakten med elevhälsan var det första viktiga steget på resan för att må bättre. Men många elever kan också vittna om hur de tagit sig modet att sträcka ut en hand men mötts av en frånvarandelapp på skolkuratorns dörr. Därför skulle jag vilja fråga skolministern vad regeringen avser att göra för att öka tillgängligheten till elevhälsan för Sveriges elever.