Niels Paarup-Petersen (C) svarade Mathias Bengtsson i en replik om Gymnasieskolan i debatten ”Protokoll 2022/23:93 Torsdagen den 20 april” den 20 april 2023.
Mathias BengtssonKD· i sitt anförandeDe senaste månaderna har många tankar kopplade till gymnasievalet snurrat i huvudet på Sveriges niondeklassare. Förutom att de själva behöver fundera och bestämma vad de ska välja är det många runt omkring som är nyfikna…Herr talman! De senaste månaderna har många tankar kopplade till gymnasievalet snurrat i huvudet på Sveriges niondeklassare. Förutom att de själva behöver fundera och bestämma vad de ska välja är det många runt omkring som är nyfikna och ställer frågor. Det är föräldrar, lärare, kompisar och släkt.
Många av oss kanske själva minns hur det var när man gick ur nian eller åtminstone när man tog studenten, eller så har man nyligen träffat någon i den åldern. Det enda man frågar och det enda de får prata om är vad de ska göra till hösten. Det är vad folk är intresserade av.
Det säger något om hur betydelsefullt det här är. Det är första gången i livet man får göra ett val och bestämma sig för en inriktning.
Herr talman! En förhoppning när niondeklassarna nu gör sina val är att riktigt många väljer ett yrkesprogram som ger anställning, kanske redan dagen efter studenten. Att ha en yrkesutbildning är inte bara bra för arbetsmarknaden, som ropar efter sådan arbetskraft, utan det ger också ungdomarna självförtroende när de är utbildade till ett yrke.
Vi vet att Sverige står inför en stor kompetensbrist inom många branscher, inte minst industri och hantverk. Inom dessa områden skulle det kunna skapas många fler jobb. Det finns potential för fler arbetstillfällen, men tyvärr väljer alltför få unga att gå ett yrkesinriktat program på gymnasiet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Matchningen mellan arbetsmarknaden och de gymnasieutbildningar som eleverna väljer måste bli bättre. Det är helt avgörande för att Sveriges konkurrenskraft och företagsklimat ska stå sig starkt även framgent.
Här har många en viktig roll att spela, inte minst vi politiker men också studie- och yrkesvägledarna på högstadiet. De måste vägleda ungdomarna till att kunna komma ut på arbetsmarknaden. Ibland tycks studie- och yrkesvägledarnas roll till stor del gå ut på att ge eleverna vägledning att nå sitt drömyrke, oavsett vilka förutsättningar man har eller hur arbetsmarknadens behov ser ut.
Det behövs en balans. Studievägledarna behöver vara tydliga med hur arbetsmarknaden ser ut och vilka utbildningar som leder till ett arbete. Arbetsmarknadens behov behöver helt enkelt spela större roll. Vi tror att det skulle kunna leda ungdomarna mer rätt.
Herr talman! Att arbetsmarknadens behov får spela större roll är också viktigt när det gäller vilka utbildningar som över huvud taget erbjuds. Det behöver i större utsträckning styras av vilka behov som finns på arbetsmarknaden än vilka drömlinjer eleverna har.
Herr talman! Information är också viktigt. Många unga har ingen tydlig uppfattning - den kanske till och med är felaktig - om vad det innebär att jobba på en verkstad eller inom industrin. Därför är det viktigt att de får göra prao och studiebesök och att representanter för olika branscher kommer till skolan och gör presentationer.
Det gäller också att utbildningarna som ger arbete anpassas så att eleverna vill söka dem. Det behöver finnas utbildningar med fokus på yrkeskunskaper, där elever som är skoltrötta och annars inte orkar fullfölja gymnasiet kan välja bort högskolebehörighet. Men det behöver också finnas utbildningar för många av dem som kan tänka sig att gå ett yrkesprogram men vill ha högskolebehörighet. Genom att även yrkesprogrammen ger högskolebehörighet kan vi motverka kompetensbristen och stärka företagsklimatet. Att högskolebehörighet blir norm gör också att de höga förväntningarna blir norm i den svenska skolan. Det är bra. Vi behöver anpassa utbildningarna efter arbetsmarknaden och anpassa utbildningarna efter att eleverna är olika.
Herr talman! Fler elever behöver ta sig igenom gymnasiet. Tar man sig igenom gymnasiet har man goda förutsättningar att klara sig senare i livet. Oavsett vilket program man väljer bidrar gymnasieåren och de studierna till kunskap och bildning som personen har nytta av för sin egen utveckling. Dessutom är forskningen tydlig med att slutförda studier är det starkaste skyddsmedlet mot utanförskap genom minskad risk för arbetslöshet, långtidssjukskrivning och ekonomiskt och socialt utanförskap. Utbildning är helt enkelt på många sätt avgörande för Sveriges framtid.
(Applåder)
Herr talman! Yrkesprogramsutredningen fann en efterfrågan på att ta större ansvar i näringslivet för vissa yrkesutbildningar med stor betydelse för arbetsmarknaden som riskerar att nedprioriteras inom utbildningssystemet. Utredningen föreslog ett inrättande av branschskolor för små yrkesområden. För att garantera kvaliteten i utbildningen ska en branschskola rekommenderas av en branschorganisation eller ha ett brett samarbete om utbildning med flera arbetsgivare inom branschen. För att kunna verka som utbildningsanordnare av branschskola ska verksamheten vara godkänd av Skolverket. Verksamheten med branschskolor inleddes med en försöksverksamhet hösten 2018 och ska pågå i fem år, det vill säga till 2023. Kristdemokraternas mening är att branschskolorna har potential att främja övergången från skola till yrke på ett bra sätt för branscher som annars lider av rekryteringsproblem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Detta var en uppläsning från den senaste arbetsmarknadsmotion som Kristdemokraterna väckt. Sedan dess har Kristdemokraterna inte väckt någon ny utbildningsmotion eller arbetsmarknadsmotion. I stället har man lagt ned branschskolorna. Det är verkligheten.
Mathias Bengtsson höll ett utmärkt anförande. Jag tror att vi är överens om oerhört mycket när det gäller yrkesutbildningar och de möjligheter de ger. Man ska kunna hitta sina egna vägar och få bättre möjligheter till jobb. Men trots att ledamoten lyfter fram yrkesutbildningarna i talarstolen har regeringen skurit ned på både yrkesvux och yrkeshögskolorna och fullständigt lagt ned branschskolorna. Jag vill gärna höra från ledamoten vad Kristdemokraterna vill göra för att ändra den inriktning som regeringen i dagsläget har, där man följer Liberalernas väg mot att minska de yrkesrelaterade utbildningarnas betydelse i det svenska utbildningssystemet.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för en mycket viktig fråga. Hur vi kan matcha utbildningarna mot arbetsmarknaden är en otroligt viktig framtidsfråga för Sverige.
Jag vill först och främst vända mig mot bilden av nedskärningar i utbildningsväsendet. Att man tar bort tillfälliga pandemibidrag när de löper ut är ganska naturligt. Det ligger lite i naturen hos ordet "tillfällig" att de inte är permanenta.
Däremot gör regeringen en satsning på utbildningsväsendet och tillför ytterligare medel nu under våren, då man i vanliga fall inte brukar göra så stora ändringar. Den här regeringen har fokus på utbildning och på att arbetsmarknadens behov ska tillfredsställas. Det är inget snack om den saken.
Försöket med branschskolorna känner jag mycket väl till, inte minst för att en av skolorna, med fokus på karosseri- och lackeringsteknik, ligger i Falun i min hemvalkrets. Jag är mycket välbekant med deras verksamhet och hur den har fungerat under de år då försöksverksamheten pågått. Deras bild är att den har fungerat mycket bra på den skolan.
Men med det sagt är det inte en helt enkel fråga. Det är en balansgång man måste gå när det gäller branschskolorna. Man måste fundera på vilka delar som ska finansieras av statsbidrag, vad som kan bära sig självt och vad branschen kan möta med. Men en sak är säker, och det är att utbildningarna som vi har i Sverige måste utformas i samarbete med branschen för att de också ska leda till arbete. Den inriktningen är helt klart tydlig. Vi behöver titta på det här framåt. Vi behöver utreda vilka typer av utbildningar vi ska ha. Samarbete med branschen liknande branschskolorna är ingenting som jag utesluter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Herr talman! Som sagt tvivlar jag över huvud taget inte på Mathias Bengtssons önskemål om att få bra yrkesutbildningar. Jag ifrågasätter däremot att verkligheten håller med. Det blir ju färre nya utbildningar än på många år inom yrkeshögskolan, och yrkesvux har dragits ned. De pengar som kom nu i vårändringsbudgeten kan bara användas till korta kurser på yrkeshögskolan. De långsiktiga utbildningarna går pengarna inte att använda till. Det är också en verklighet. Man har totalt förändrat vad som faktiskt händer.
Att behovet av kompetent personal är enormt på svensk arbetsmarknad vet vi. Jag tror inte att plåtslagaren som inte kan anställa en medarbetare eftersom det inte finns några att anställa och som ser att branschskolan stängs ned hjälps av att det har varit en pandemi som inte längre finns. Jag tror inte att det hjälper folk som inte kan få de yrkesvuxplatser som nu är borta att det inte är pandemi längre. Inte heller de som behöver yrkeshögskoleplatserna blir hjälpta av att det inte längre är pandemi. Det blir färre platser. Det är ju det som är verkligheten.
Det är klart att det är en balansgång när det gäller hur stora bidrag staten ska ge och vad man ska fokusera på. Det kan finnas utbildningar som inte ska fortsätta utan läggas ned, andra som ska byggas ut etcetera. Vi i Centerpartiet har själva i nio år lagt fram förslag om att inrätta fler nya branschskolor, till exempel för lokförare, en yrkesgrupp som Liberalerna talat om på senare tid - det har ju tidningarna skrivit om. Detta kommer inte att bli av, för branschskolorna finns inte längre. Det är det som är skillnaden. Ja, det är en balansgång. Men regeringen balanserar ju inte längre. De har trillat ned från linan och ligger på golvet. Det är noll. De är döda.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för inlägget. Det stora problemet är att det finns en arbetsmarknad som är i stort behov av arbetskraft och att det finns för många personer som skulle kunna komma i arbete men inte gör det. Frågan som man måste ställa sig är: Hur får man de människorna i arbete?
När det gäller gymnasieskolan, som är det vi debatterar nu, är ett stort problem de elever som inte får gymnasiebehörighet och inte kommer in på en gymnasieskola. Jag tror att man behöver fånga upp den gruppen och ställa sig frågan vad vi kan göra för dem som går på IM-programmet och harvar på år efter år men aldrig riktigt kommer in på gymnasiet. Hur kan vi tillsammans med branschen hitta ett spår, så att också de kan komma ut på arbetsmarknaden och lära sig det nödvändiga som man behöver för att arbeta, få anställning och få den gemenskap som ett arbete innebär?
Försöket med branschskolorna visade sig ha både positiva och negativa delar när det utvärderades. Vissa utbildningar fungerade bra, andra mindre bra. Det finns olika förklaringar till det. Men det är inte säkert att just den modellen i den formen är det som är vägen framåt. Det är detta som regeringen mycket noga tittar på nu - hur kan vi skapa vägar in? Alla behöver inte läsa in högskolebehörighet. Alla kanske inte ens behöver ha gymnasiebehörighet. Men alla som vill komma ut på arbetsmarknaden ska få vara med och bidra för att mätta arbetsmarknadens behov. Det arbetet ser jag fram emot att debattera vidare här i kammaren.