Mathias Bengtsson (KD) svarade Caroline Helmersson Olsson i en replik om Vuxenutbildning i debatten ”Protokoll 2022/23:98 Onsdagen den 26 april” den 26 april 2023.
Caroline Helmersson OlssonS· i en replikMathias Bengtsson behöver inte övertyga mig. Jag tror att han behöver övertyga branscherna som har gjort enorma investeringar i dessa branschskolor, eftersom de har centrerat sina material och verktyg till ett ställe för…Fru talman! I Sverige prioriteras det livslånga lärandet. Här är och ska det vara möjligt att återgå till studier för att bygga på sin kompetens vid komvux, folkhögskolor eller lärcenter när så behövs. Vissa av oss har bytt karriär eller kommer säkert att byta karriär flera gånger under livet antingen för att vi själva vill eller för att vi av någon anledning behöver byta yrkesbana.
Oavsett om man är högutbildad eller lågutbildad ska ingen i yrkesverksam ålder hamna i en återvändsgränd när det gäller möjligheten att genom utbildning och hårt arbete förbättra sin situation och förverkliga sina livsdrömmar. I detta avseende utgör vuxenutbildningen en fantastisk möjlighet.
Men vuxenutbildningen har också en mycket viktig uppgift i att utgöra bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen. Det är viktigt att dörrar öppnas för människor på svensk arbetsmarknad och att hinder undanröjs så att de kan omskola sig till ett bristyrke.
Fru talman! Det kan finnas många skäl till att man behöver utbilda sig som vuxen. Det är inte ovanligt att en lästrött elev efter ett antal år blir motiverad att ta tag i sina studier och att komplettera sina betyg för att få högskolebehörighet eller för att gå en yrkesutbildning.
Det kan också gälla en nyanländ som behöver slussas in i det svenska samhället för att bli självförsörjande. Personen kanske har ett yrke med sig men behöver komplettera det med det som är specifikt för Sverige för att kunna utöva yrket i vårt land. Eller man kanske rent av vill skaffa sig ett nytt yrke som ger bättre möjlighet till jobb. Då är det viktigt, fru talman, att sfi fungerar bra, för det svenska språket är nyckeln in i samhället.
Det finns alldeles för många barn i Sverige i dag som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet och som aldrig har sett sina föräldrar komma hem efter att ha upplevt en dag med arbetsgemenskap med kollegor. De vuxna förebilder som de barnen hade behövt ha i familjen ersätts många gånger av kriminella som rekryterar barn och unga till ungdomsgäng och organiserad brottslighet.
Fram växer då inte bara ett skuggsamhälle och parallellsamhällen av utanförskap utan faktiskt också ett etniskt och kulturellt segregerat Sverige. Det säger sig självt att det är farligt och fel om människor som kommer till vårt land redan på förhand upplever sig vara dömda att misslyckas och fastnar i dessa parallellsamhällen.
Från politikens sida måste vi göra allt vi kan för att undvika detta. I ett samhälle där stora grupper av människor inte talar samma språk kommer tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet av naturliga skäl att minska. Inte minst gör bristande språkkunskaper det väldigt svårt att ta del av utbildning och att skaffa sig ett jobb när man kommit till vårt land. Språket är en otroligt viktig faktor för gemenskap och integration. Vuxenutbildning i form av sfi är därför en väldigt viktig pusselbit när det gäller att fler ska bli en del av det svenska samhället och att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning som vi står inför.
Språket är nyckeln för ett samhälle där var och en får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, där ingen hålls tillbaka och där ingen ska lämnas efter.
Fru talman! Att som nyanländ få komma in i arbete är oerhört viktigt. Det är viktigt för familjer att få den inkomst som ett arbete innebär. Det är viktigt för barnen att se sina föräldrar gå till jobbet. Och inte minst är det såklart viktigt för den enskildes självkänsla att så snart som möjligt komma i arbete och bli självförsörjande och slippa vara beroende av bidrag.
Många vittnar om att det är just studier i svenska i kombination med en yrkesutbildning som väsentligt ökar möjligheterna till jobb och etablering för nyanlända. Bästa sättet att lära sig svenska språket är att använda det, och då i en naturlig miljö. Därför är det angeläget att så många som möjligt får chansen att lära sig yrkessvenska på jobbet och kombinera sfi och yrkesvux.
Ett skäl till att man inte alltid kan visa upp så goda resultat när det gäller sfi-utbildningarna kan faktiskt vara att utbildningen i huvudsak organiseras så att personen först lär sig enbart svenska under ett antal år och efter det börjar en reguljär utbildning. Det gör att målet om ett arbete blir lite mer avlägset och att motivationen riskerar att sjunka.
Det skulle kunna skapa ett bättre sammanhang och motivation för eleverna att lära sig svenska om målet med utbildningen blir yrkeskunskap och om det finns en tydlig väg till egen försörjning. Därför är det viktigt att det finns en stor flexibilitet när det gäller inriktningar. Att kunna kombinera sfi med praktik, annan utbildning eller förvärvsarbete vore ett sätt att utöka flexibiliteten.
Precis som med all annan utbildning är det viktigt att det finns goda chanser till arbete när utbildningen är avklarad. Det är viktigt att utbildningarna möter de behov som finns. I stället för att låta krav på kunskaper i svenska stå i vägen för deltagande i utbildningar kanske det ibland till och med kan finnas skäl att vara mer flexibel när det gäller vissa yrkesutbildningar och att ta emot personer även med bristande språkkunskaper. Då kan kunskaper i svenska få komma parallellt med arbetet. Det är helt enkelt flexibilitet och människor i arbete som vi behöver.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Fru talman! Jag måste göra ett försök till. Jag lovar att det blir det sista. Det gäller den lilla delen i den stora kompetensförsörjningsproblematiken - branschskolorna. Jag fastnar där. För mig är detta så jädra obegripligt. Man lägger tillbaka pengar när det gäller de andra utbildningsformerna. Varför kunde man inte ha lagt 10 miljoner till branschskolorna och förlängt försöket? Jag förstår det verkligen inte.
Jag vet att Mathias Bengtsson har besökt sin jättefina branschskola inom karosseri och lack i Lugnet i Falun och vet vilka investeringar som har gjorts där. Lagen faller den 1 juni. I och med det vill jag fråga Mathias Bengtsson: Hur ska de elever som har ett år kvar kunna gå klart sin utbildning i Falun? Det är en kommunal skola. Det duger inte att svara att det är huvudmännens ansvar. Bedömer ledamoten att det ens kommer att vara lagligt för andra kommuner att skicka elever till Falun?
Fru talman! Tack, Caroline Helmersson Olsson, för frågan! Grundfrågan är egentligen hur vi så effektivt som möjligt får ut elever i gymnasieåldern i arbete. Det är den viktiga frågan, och där pågår ett arbete inom regeringen med att ta fram så effektiva sätt som möjligt.
Branschskolan var en försöksverksamhet som nu inte fortsätter. Det är ganska naturligt att försöksverksamheter får pågå en viss period. Sedan får man utvärdera om de ska fortsätta eller inte. Branschskoleförsöket var framgångsrikt på vissa enskilda platser. Men som helhet är det svårt att se den stora framgången. Det kan finnas olika anledningar till det. Men bara för att försöket inte fortsätter betyder det inte att det var helt meningslöst eller att det var en dålig idé. Tvärtom finns det många bra saker som man kan ta med sig från detta branschskoleförsök när man ska fortsätta utveckla gymnasieutbildningarna.
Bara för att statsbidraget upphör ser jag inte något skäl till att en typ av liknande modell inte kan fortsätta finnas så att skolorna naturligtvis kan finnas kvar. Balansgången handlar snarare om vad som ska finansieras med statsbidrag, vad som kan bära sig själv, vilka delar som branschen kan ta ansvar för och så vidare. Det viktiga är att dessa utbildningar formas i samarbete med branschen.
Det pågår som sagt ett arbete i regeringen med hur motsvarande eller liknande utbildningar, eller utbildningar som på något sätt syftar till att tillgodose samma behov, kan se ut i framtiden. Det tittar vi närmare på, och det är inte på något sätt en bortglömd fråga. Tvärtom är det en prioriterad fråga som denna regering har tänkt återkomma till.
Fru talman! Mathias Bengtsson behöver inte övertyga mig. Jag tror att han behöver övertyga branscherna som har gjort enorma investeringar i dessa branschskolor, eftersom de har centrerat sina material och verktyg till ett ställe för att kunna skicka elever dit.
Ni kan gott fortsätta att utreda, fundera och planera, för det behövs. Men denna lag upphör att gälla den 1 juni. Det kommer att bli svårt. Eller bedömer Mathias Bengtsson att man kan fortsätta att skicka elever till andra kommunala gymnasieskolor? Nu pratar vi också om vuxenutbildning eftersom detta gäller även vuxenutbildningen, och där finns det verkligen ett behov av att utveckla branschskolor. De behöver faktiskt utvecklas och vårdas. Men lagen upphör att gälla den 1 juni. Och när har regeringen tänkt klart när det gäller hur detta ska bli? Det undrar jag, och det undrar många branscher. Och det undrar framför allt de elever som har gått årskurs 2 och som nu kanske inte kan fortsätta årskurs 3.
Fru talman! Den här regeringen kommer som sagt att återkomma till exakt hur utredningen kommer att se ut framöver. Men jag konstaterar också att om den tidigare regeringen hade varit all in för att låta dessa branschskolor fortsätta, eller att låta detta försök fortsätta, hade man tidigare i somras eller under hösten tydligt kunnat avisera att försöket skulle fortsätta. Men några sådana initiativ kom inte. Det är lättare att ha ett högt tonläge i opposition än att ta ansvar när man själv sitter i regeringen.
Det är just eftersom det finns ett stort behov av arbetskraft på arbetsmarknaden och vi har en ganska hög arbetslöshet som denna regering har stora utmaningar att ta tag i som Socialdemokraterna lämnade efter sig efter åtta år. När Stefan Löfven tillträdde pratades det om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Detta jobblöfte blev så gott som ett praktfiasko. Sverige gick i rakt motsatt riktning i stället och hamnade i fritt fall på denna lista.
Det är denna utmaning som vi har framför oss: Hur kan så många som möjligt i arbetsför ålder som inte har ett jobb matcha den stora efterfrågan på arbetskraft som finns på arbetsmarknaden? Då handlar det om vuxenutbildning, kompletterande utbildning och inte minst, som vi är inne på, gymnasieutbildningar som matchar arbetsmarknaden. Detta är ett område som denna regering ser fram emot att fortsätta arbeta med.
(Applåder)
Fru talman! I sitt anförande nämnde Mathias Bengtsson att vi måste se till att tillgängliggöra vuxenutbildning och sfi för många fler. Vi måste se till att fler lär sig svenska när de ska bo här. Det kan alla hålla med även om man inte behöver hålla med om den väldigt mörka bild som Mathias Bengtsson nu gav och som också har förändrats utifrån ert samarbete med Sverigedemokraterna.
Men det blir också lite dubbelmoral, och det är det som min fråga gäller. När Kristdemokraterna i Ekot i Sveriges Radio fick frågan om de tyckte att ukrainare som kommer till Sverige ska ha rätt att läsa sfi sa de nej. Och när Kristdemokraterna fick frågan om människor i övrigt som söker asyl i Sverige eller är flyktingar ska få läsa sfi från dag ett sa de nej.
Jag undrar därför helt enkelt: Hur går det ihop att Kristdemokraterna är emot att de ukrainare som har kommit hit genom massflyktsdirektivet ska få läsa svenska och att de är emot att människor som har kommit hit på andra asyl- och flyktinggrunder inte ska få lära sig svenska från dag ett men att man sedan banne mig ska ställa krav på att människor ska kunna svenska efter en kort tid? Hur går dessa saker ihop?
Fru talman! Denna regering tillskjuter alltså medel till bland annat sfi-undervisning för ukrainare för att de som omfattas av massflyktsdirektivet ska kunna lära sig svenska. Språket är nämligen, som jag var inne på, en nyckel till samhället och en nyckel in i gemenskapen. Då måste man kunna förvänta sig att personer som ska stanna i Sverige, som ska bo i Sverige och som ska bli en del av det svenska samhället också lär sig språket. Då måste vi ha en sfi-undervisning som levererar, som håller hög kvalitet och som faktiskt också lär ut språket så att man inte bara så att säga sitter av timmarna utan att undervisningen också genererar den kunskap som man behöver för att komma in i gemenskapen och in i samhället och inte minst för att komma ut på arbetsmarknaden.
Att förvänta sig att människor vill lära sig språket och att också ge dem möjlighet till det tycker jag är en självklarhet.
Fru talman! Jag tackar Mathias Bengtsson för svaret, men jag måste ändå erkänna att jag är förvirrad.
Kristdemokraterna säger nej till att ukrainare ska få läsa sfi eftersom de har kommit hit i enlighet med massflyktsdirektivet. Kristdemokraterna säger nej till att övriga flyktingar eller folk med asylstatus ska få läsa sfi från dag ett. Kristdemokraterna är med i ett samarbete som leds av Sverigedemokraterna där man genomför sänkningar med miljarder av bidrag till kommunerna. Det kommer att leda till enorma och katastrofala konsekvenser för bland annat vuxenutbildningen.
Men sedan står Mathias Bengtsson här och säger att vi ska ställa krav på människor. Det ska vi absolut göra. Se då också till att er politik följer dessa krav och att de pengar som följer med där också följer dessa krav.
Personligen känner jag att det blir väldigt märkligt att säga till dem som har kommit från Ukraina eller från andra länder, som har flytt från krig och olika typer av fruktansvärda situationer: Ni får inte lära er svenska. Sfi ska inte finnas för er som kommer hit i enlighet med massflyktsdirektivet. Kristdemokraterna tycker inte att ni ska få det. Men ni måste kunna svenska, för det är ett krav som vi har för att vi ska se till att Sverigedemokraterna och deras väljare är nöjda med oss i detta samarbete.
Hur går dessa saker ihop, Mathias Bengtsson? Kan du svara på det i stället för att komma med det icke-svar som du gav i det förra replikskiftet?
Fru talman! Daniel Riazat behöver inte oroa sig. Det är skillnad mellan Vänsterpartiets och Kristdemokraternas politik. Den politik som har bedrivits i Sverige under åtta år och som Vänsterpartiet har stöttat och på olika sätt samarbetat om, där alltför många människor inte har fått chansen att lära sig det svenska språket, inte har fått chansen att komma in i samhället, inte har fått chansen att bli en del av den gemenskap som finns i Sverige och inte har fått chansen att få ett jobb och få den utbildning som krävs för att komma ut på arbetsmarknaden, lägger vi nu om. Nu har vi en regering som förstår vikten av det svenska språket och som förstår vikten av att ställa krav och ge människor chansen. Det är en politik för samhällsgemenskap och för att bryta utanförskap.
(Applåder)
(forts. § 16)
