Mathias Bengtsson

Fru talman! Tack, Camilla Hansén, för den kompletterande frågan!

Det är klart att regeringen vill minska mängden administration för lärare och frigöra tid till det som lärarna utbildade sig till att göra, nämligen att undervisa. Att förskollärare, grundskollärare, gymnasielärare, rektorer och skolledare ska få minskad administration tycker jag är en självklarhet. Det är även något digitala verktyg kan hjälpa till med.

Jag har naturligtvis inte menat att någon haft något ont uppsåt när den som lärare rullat ut digitala läromedel eller som skolledare kastat in Ipadar eller datorer i klassrummen. Jag tror inte att någon som har skrivit en digitaliseringsstrategi har velat göra skolan sämre, men det är ju det som har blivit resultatet. Min slutsats är att det inte får hända igen.

Fru talman! Om vi skulle gasa i den riktning som Camilla Hansén förespråkar ser jag en risk att det blir mer av samma. Det vill jag inte uppleva. Jag vill få bort stöket, distraktionsmomenten och missbruket. Därför tror jag att regeringens linje med fysiska läromedel, fler läseböcker och mobilförbud är en bra politik.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten Camilla Hansén för frågan!

Det är klart att det är bra att ha en digitaliseringsstrategi i en värld som blir alltmer digitaliserad. Problemet i skolan är att man har haft en digitaliseringstrend som varit att allt digitalt har ansetts vara bra, oavsett innehåll. Alla har velat vara moderna early adopters och tillämpa allt. Det har varit datorer, Ipadar och digitala läromedel. Konsekvensen av det har varit mer stök på lektionerna, mindre koncentration för eleverna och att det har gått att missbruka de här digitala verktygen till att göra andra saker.

Min poäng är att digitalisering måste ske med försiktighet. Man måste se till att alla lärare vet hur de digitala verktygen ska användas innan man implementerar dem och säkerställa att de inte kan missbrukas och leda till någonting annat.

Konsekvensen av den digitaliseringshysteri som jag vill påstå att vi haft i Sverige har varit att svensk skola har blivit sämre. Då måste vi vända det. Vi kan inte gasa i det här läget, utan vi måste bromsa och vända tillbaka och sedan ta det lugnt och försiktigt och bara digitalisera där det faktiskt hjälper.

Fru talman! Svaret är 850 miljoner för trygghet och studiero. Det är speciallärare, det är mindre undervisningsgrupper och det är elevhälsa. Vi har 700 miljoner i kunskapsbidraget, också för att anställa mer personal så att vi kan minska grupperna, och inte minst höjd kvalitet i förskolan som hjälper de elever - ofta med utländsk bakgrund eller utländska föräldrar - som behöver lära sig språket att just lära sig språket.

Fru talman! Det har varit ett problem i svensk politik att vi haft en hög invandring till Sverige och till följd av det en integration som inte fungerat. Barn har växt upp i utanförskap och inte fått lära sig svenska språket. En av anledningarna till att politikerna inte tagit tag i det här problemet har varit att man varit rädd att bli utmålad som rasist. Det har funnits politiska motståndare som dragit rasistkortet på ett liknande sätt som Daniel Riazat gör i den här debatten.

Vilka drabbas allra värst av de här problemen? Vilka far illa av en sådan politisk retorik och en sådan politisk handlingsförlamning? Jo, det är barnen som växer upp i utanförskap och utsatthet och inte får den hjälp och det stöd som de behöver. Nu har vi en regering som hjälper de barnen och ser till att de lär sig svenska, kommer in i samhället och får en chans att klara skolan. Det är att hjälpa barn. Det är inte rasism.

(Applåder)

Fru talman! Det vi har sett i skolan under lång tid är en mobbning som är helt oacceptabel. Under de senaste tio åren, alltså till huvuddelen under en annan regering än den som jag företräder, har mobbningen också ökat.

Det är uppenbart att det har varit för slappt i den svenska skolan. Rektorer har inte tagit det här på tillräckligt stort allvar. Skolorna i Sverige har inte haft tillräckligt evidenssäkrade antimobbningsprogram. De har inte satt in tillräckliga åtgärder mot mobbning. Det ändrar vi nu. Lärare som inte haft tillräckliga befogenheter får nu tillräckliga befogenheter för att stå upp mot den som kränker, för att stå upp mot mobbaren, och ställa sig på den utsattes sida.

Daniel Riazat frågar vad det sänder för signaler till eleverna. Det här sänder signalen till eleverna att vi står på den utsattes sida. Tiden då det var den mobbade som skulle byta skola i stället för mobbaren är förbi. Den här regeringen ser till att rektorer, skolledare och lärare har de befogenheter som krävs, och alla elever kan känna sig trygga med att regeringen står på den utsattes sida mot mobbaren.

Fru talman! Jag tackar Niels Paarup-Petersen för frågan.

När det gäller processen framåt har regeringen tillsatt en betygsutredning som kommer att lämna sitt förslag. Därefter blir det förhandlingar mellan regeringspartierna om hur man tar förslaget vidare och vad man gör med det.

Jag uppfattade att frågan var vad som kommer att vara Kristdemokraternas ingång i den typen av samtal och förhandlingar. Jag delar ledamotens uppfattning att det vore bra om de insatser som elever gör under det som i dag är betyget E också skulle räknas in och att det skulle vara mer värt att anstränga sig även om man ligger under den gräns som är i dag.

Jag tror också att insatser i svensk skola i dag ofta sätts in lite för sent och att det finns en väldigt tydlig utslagning av dem som inte klarar dagens gymnasiebehörighet. Genom att laborera med och göra om betygssystemet skulle man kunna skapa ett system som styr mot tidigare insatser. Jag är öppen för att se över betygssystemet i den riktningen.

Jag uppfattar att jag är ganska överens med ledamoten i många av de här delarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för frågan. Svaret är: Ja, jag ser problem med dagens betygssystem.

Det är främst två problem, som jag var inne på i mitt anförande. Det ena är kunskapskraven som är för otydliga. Det är klart att det driver ohälsa och stress när lärarna inte vet hur de ska bedöma. Det blir då ännu svårare för eleverna att veta vad som förväntas för olika betyg. Det är klart att det leder till stress och oro.

Det andra problemet är utslagningen i den svenska skolan. Uppemot 20 000 elever kommer inte vidare efter högstadiet så att de kan läsa ett gymnasieprogram.

Jag tror att man kan möta detta med olika åtgärder. En åtgärd som vi har varit inne på i den här debatten är en yrkesskola eller en lättare gymnasielinje för dem som inte når behörighet. Men jag är också öppen för att differentiera gymnasiebehörigheten till olika gymnasieprogram. Den som läser ett nationellt naturvetenskapligt program kanske inte behöver ha samma gymnasiebehörighet som de som läser de praktiska programmen. Man skulle kunna laborera med det utifrån vad som krävs för att klara av de olika programmen.

Det som jag inte tror skulle bli bra är om man skulle ta bort gränsen helt och säga att vem som helst kan få komma in på vilket program som helst. Det tror jag skulle skapa sämre kvalitet på programmen. Jag tror också att det skulle leda till en risk för att elever kommer in på ett program som de sedan inte klarar av. Det blir då ett dubbelt misslyckande om de misslyckas både på högstadiet och i gymnasiet.

Jag tycker att utslagningen är ett problem och att man kan laborera med både yrkesskolan och en differentierad behörighet.

Fru talman! Om skolan ska vara en plats för lärande måste det också vara en miljö där eleverna mår bra. Tyvärr ser vi en oroande utveckling där psykisk ohälsa blir allt vanligare bland våra unga. Detta är inte bara ett hot mot deras framtid utan också ett hot mot Sverige som kunskapsnation. Psykisk hälsa är nämligen en helt avgörande faktor för skolprestationer. Det är omöjligt att förvänta sig att en elev vars tankar kretsar kring huruvida den vill fortsätta leva ska kunna lösa ekvationer eller förstå matematikens språk.

Regeringen har en omfattande agenda för psykisk hälsa som går hela vägen från förebyggande och främjande insatser till stora satsningar på specialiserad vård. Ingen tidigare regering har haft en så hög ambitionsnivå som den nuvarande regeringen på detta område.

I kampen mot psykisk ohälsa utgör skolan en strategisk frontlinje. Ju tidigare vi fångar upp problemen, desto mindre är risken att de biter sig kvar och följer med upp i vuxenlivet. Kristdemokraterna anser att Sverige behöver en elevhälsogaranti som innebär att varje elev kan komma i kontakt med elevhälsan inom rimlig tid. Vi anser också att alla elever behöver erbjudas rutinmässiga samtal med skolans kurator. Dessutom borde regionerna få ett samlat uppdrag för elevhälsan och hela barn- och ungdomshälsovården, så att ingen elev faller mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin.

Även undervisningen i psykisk hälsa bör stärkas i skolan. Flera andra länder har i dag systematisk undervisning i psykisk hälsa, men Sverige saknar en sådan strategi. I länder som Finland, Danmark, Norge och Australien får eleverna undervisning i hur man hanterar känslor som oro, motivation, konflikter och stress. I Sverige har vi haft fysisk hälsa på schemat sedan mitten av 1800-talet. Nu är det rimligt att också den psykiska hälsan tar större plats i undervisningen.

Fru talman! Vi behöver också se över delar av skolsystemet så att systemet i sig inte driver upp den psykiska ohälsan. Skolan ska motverka stress och ångest och inte vara en motor för detta, men i dag finns det tyvärr sådana tendenser. Kunskapskraven är ett exempel på det. I dag är kunskapskraven ganska vaga och kan tolkas lite olika av olika lärare, vilket gör det omöjligt för eleverna att veta vad de ska göra för att uppnå olika betygssteg. Detta matar naturligtvis en stress som lätt blir en övermäktig, och därför behöver kunskapskraven skrivas om. Eleverna behöver tydliga förväntningar på sig och minskat utrymme för egen tolkning.

Fru talman! Psykisk hälsa påverkas naturligtvis inte bara av skolsystemet utan formas också av skolmiljön. En av de största utmaningarna där är tyvärr mobbning. På tok för många barn bär inte bara en ryggsäck med sig till skolan, utan de bär också en klump av oro i magen som många gånger väger ännu tyngre. Mobbning gör att man hamnar efter i skolan men kan också skapa ärr för livet och leda till psykisk ohälsa som får de allra mest förödande konsekvenser framöver.

Mobilerna har gett mobbningen en helt ny spelplan och har gjort det lättare än någonsin för mobbare att nå sina offer dygnet runt. Sociala medier och digitala chattar gör mobbningen svårare att upptäcka även när den sker under skoltid. Detta ställer högre krav på både skolor och föräldrar att arbeta aktivt mot mobbning.

Därför tar regeringen nu fram åtgärder för att det ska synas i praktiken att det råder nolltolerans mot trakasserier och kränkningar i svensk skola. Det får inte bara vara fina ord, utan det ska vara åtgärder som gör skillnad på riktigt ute i skolorna.

Rektorns ansvar ska förtydligas. Alla skolor ska ha evidenssäkrade antimobbningsprogram. Det ska bli lättare att flytta mobbaren - och inte den utsatta eleven - från skolan. Alla föräldrar måste kunna känna sig trygga med att eleverna i skolan behandlas med respekt.

Fru talman! Mobiler och skärmar gör det inte bara enklare för mobbarna utan är också en av de största sömnförstörarna för våra unga. Vi har en sömnkris i Sverige - svenskar i alla åldrar, och i synnerhet ungdomar, sover för dåligt. Hälften av högstadieungdomarna sover för lite. En tredjedel av alla tjejer i gymnasiet sover mindre än sex timmar per natt när de borde sova åtta till nio timmar.

Bristande sömn är både en av orsakerna till den växande psykiska ohälsan och, naturligtvis, en utmaning när det gäller skolresultaten. När man sover dåligt blir det svårare att hantera vardagens stress och utmaningar. Fokus försämras i skolan. Livet känns tyngre - ibland rent av meningslöst.

Att barn och unga sover alldeles för lite beror ofta på att de sover med mobilen i sängen. De skrollar sig till sömns till slut men går sedan ändå upp och kollar notiser under natten. Algoritmernas makt och fear of missing out gör att man fyller hjärnan med oväsentligheter under sena kvällar och nätter och därmed missar den viktiga sömnen. Föräldrar måste hjälpa till att skapa förutsättningar för skolan att ge eleverna kunskap genom att hantera skärmarna hemma.

Även när det gäller att göra läxor i hemmet är skärmarna ett problem. Skärmarna konkurrerar om uppmärksamheten genom sin blotta närvaro. Även när du lyckas motstå frestelsen att ta upp mobilen distraherar själva tanken, som stjäl energi och koncentration. Dagens elever har i princip all världens underhållning inom en armlängds avstånd, och bara en av fem gör sina läxor utan digital distraktion. En utmaning i dagens skärmsamhälle är därför att få barnen att lyfta blicken och lära sig grunderna. Skolan måste vara en motkraft som står upp i kampen mot Tiktokhjärnan och dess krav på snabba kickar och underhållning, med fokus på att eleverna ska lära sig räkna och skriva och orka läsa längre texter utan genvägar eller snabba kickar - lite tråkigt tragglande, helt enkelt.

Därför ser regeringen nu till att alla elever från förskoleklass till årskurs 9 får en mobilfri skolgång. Mobilförbudet ska också gälla på raster och på fritis. Varje morgon kommer alla skolor i hela landet att samla in elevernas mobiler och ha dem i förvar under dagen.

Under lång tid har det rått en digitaliseringsiver i skolan. Allt digitalt har, i modernitetens namn, ansetts vara bra, men den tiden är förbi. Den digitala övertron i skolan har nått vägs ände - nu ska skolan tillbaka till grunderna.

Fru talman! Jag skulle också vilja lyfta fram föräldrarnas betydelse för barnens hälsa och skolgång.

Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara, hur mycket vi än försöker ställa saker till rätta och hur mycket vi än önskar att familjebakgrunden inte ska spela så stor roll för skolresultaten kommer familjen alltid att vara viktig. Familjens betydelse behöver därför erkännas av skolan, och föräldraansvaret behöver återupprättas.

För oss kristdemokrater är det viktigt att föräldrarna får stöd för att kunna ta sitt ansvar, att föräldrarna får verktyg för att kunna hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involveras i barnens lärande.

Föräldrarna måste bli skolans allierade och tala väl om dess betydelse i barnens liv och erkänna lärare och skolledare som en auktoritet. Skola och föräldrar behöver helt enkelt samarbeta och hjälpas åt för att våra barn ska få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt i skolan.

Fru talman! Skolan är en del av ett större samhälle där alla behöver hjälpas åt för att barnen ska vara trygga, må bra, uppföra sig och också få möjlighet till kunskap för livet. Det är så vi vänder kunskapsresultaten, och det är så vi tryggar Sveriges framtid.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Vi var många från Dalarna som satte kaffet i halsen när vi tidigt 2022 fick höra att Trafikverket skulle börja ta ut avgifter för evenemang på statliga vägar. Det var ett hårt slag mot bland annat skidlopp och cykellopp.

Men även traditionernas tradition, det näst intill heliga midsommarfirandet, hamnade i farozonen. Ett tydligt exempel är den lilla byföreningen i Tibble i Leksand, som skulle tvingas betala 20 000 kronor för att få resa majstången - 20 000 kronor för att få fira en tradition som har funnits i Dalarna sedan 1300-talet, långt innan det ens fanns statliga vägar eller statliga myndigheter!

Efter att den nuvarande regeringen tillträdde har avgiften tagits bort i två år, och nu har regeringen också löst frågan långsiktigt. Det är oerhört glädjande för hela det ideella föreningslivet i Sverige.

Kan socialministern berätta vad regeringen tänker göra framåt för att ytterligare hjälpa civilsamhället?

Herr talman! Mindre barngrupper i förskolan har varit en kristdemokratisk hjärtefråga ända sedan 2014; vi vill lagstifta om en reglering av barngrupperna. Forskning visar att små barngrupper gör stor skillnad. Barn utvecklar sitt språk bättre, lär sig samarbeta och känner sig tryggare. När grupperna blir för stora, däremot, blir det svårt för personalen att hinna med varje barns behov. Detta skapar stress både för barnen och för dem som har förskolan som sin arbetsplats.

Trots detta är barngrupperna på många förskolor i dag större än vad Skolverket rekommenderar. Så kan vi inte ha det. Därför är det väldigt positivt att regeringen nyligen kom med besked om att man är överens om att utreda en reglering av barngruppernas storlek. Jag skulle vilja fråga socialtjänstministern när föräldrar, barn och personal kan förvänta sig att mindre barngrupper i förskolan blir verklighet.

Herr talman! Det sägs att kunskap är makt, men kunskap är också frihet - frihet att tänka självständigt, att förstå världen omkring oss och att skapa sin egen framtid. Den friheten börjar ofta i våra skolor och i våra skolbibliotek.

Svensk skola har mycket att vara stolt över, men vi måste också vara ärliga med det vi har problem med. Vi har stora problem med studiero, otrygghet och inte minst sjunkande läsförståelse. Sverige har den sämsta studieron i Norden, och vi ligger under OECD-snittet. Det här hänger ihop; på skolor där det saknas trygghet och lugn i klassrummen sjunker också kunskapsresultaten och läsförståelsen.

När kunskapsresultaten sjunker är det inte bara siffror på papper. Det är också barn och unga som inte får den utbildning de förtjänar, som känner sig otrygga och som i värsta fall drar sig undan både skolan och sina vänner. De som drabbas hårdast är de som redan har det svårt. Enligt Friendsrapporten 2024 lider många av de mest utsatta eleverna av psykisk ohälsa och hög frånvaro. Det här är barn som vi från politikens sida har ett särskilt ansvar för att stödja.

Utöver bristerna i trygghet och studiero, vilka i sig driver den psykiska ohälsan åt fel håll, ser vi också att läsförståelsen sjunker bland eleverna. Pisa 2022 och Pirls 2021 visar båda att utvecklingen går åt fel håll. Vi vet att läsningen är nyckeln till så mycket: bättre skolresultat, större självkänsla och bättre förutsättningar att navigera vidare i livet. Ändå minskar läsningen bland barn i Sverige. På lågstadiet är det bara hälften av barnen som läser eller lyssnar på böcker dagligen. På gymnasiet är den siffran så låg som en av tio. Det är en utveckling vi inte kan acceptera.

Vad kan vi då göra? Jo, en del av lösningen ligger naturligtvis i skolbiblioteken. Ett skolbibliotek är inte bara ett rum med böcker, utan det är en plats där eleverna får möjlighet att upptäcka världen genom litteraturen, stärka sin läsförståelse, bredda sina perspektiv och utveckla sin kreativitet. Ett skolbibliotek är en plats som inte bara ger faktakunskap som hjälper skoleleverna att kryssa i rätt svar på proven utan också utvecklar förmågan att förstå komplexa texter, resonera kritiskt och formulera egna tankar. Ett skolbibliotek, herr talman, är inte bara en plats där elever får ett rikare ordförråd, en bättre språklig förståelse och större möjligheter att lyckas i skolan utan också en plats där vi ger våra barn och unga möjlighet och verktyg att stå emot utanförskap och psykisk ohälsa. Läsning bygger empati. Genom att kliva in i olika karaktärers liv får eleverna en djupare förståelse för andra människors situationer och erfarenheter. Det är också en viktig del av att bygga ett sammanhållet samhälle.

Herr talman! Bibliotek är en viktig motvikt mot den digitala stress som många unga upplever i dag. I en tid när skärmarna tar alldeles för stor plats i ungas liv behöver vi platser som inspirerar till lugn och koncentration. Att läsa en fysisk bok och bläddra bland sidorna är någonting helt annat än att dra med fingret på telefonen. Fler barn behöver helt enkelt bli borttrollade i böckernas värld i stället för bortskrollade i den sociala mediesfären.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta skolbibliotek

Herr talman! Det är av alla de här anledningarna som regeringen och vi kristdemokrater nu tar viktiga steg för att säkerställa att alla elever, oavsett var de bor i landet, ska ha tillgång till bemannade skolbibliotek. Vi inför en tydligare definition av vad som räknas som ett skolbibliotek och ett förtydligande av deras uppdrag. Det handlar om att ge alla elever, oavsett bakgrund, möjlighet att nå sin fulla potential som människor.

Kristdemokraterna arbetar för en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Skolan ska vara en plats där alla elever känner sig trygga, där kunskap står i fokus och där alla barn får möjlighet att nå sin fulla potential. Skolbibliotek är en viktig del av den visionen och en investering i barnens och Sveriges framtid.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Fru talman! I Ludvika kommun i Dalarna finns flera dammar som i generationer har reglerat sjöarna i bygden. De hotas nu av rivning till följd av den nya nationella planen för omprövning av vattenkraft. En rivning skulle kunna få katastrofala konsekvenser för såväl lokalsamhälle som miljö.

Säfssjön, Tyfors, Gravendal och Strömsdal är några områden där dammarna är viktiga för såväl vattenreglering som näringsliv, för att inte tala om kulturarvet. Vi talar alltså om sjöar som har varit reglerade i hundratals år. Att tömma de sjöarna skulle både öka risken för översvämningar i oreglerade vattendrag och riskera att öka förekomsten av mygg på ett oönskat sätt, vilket vi har sett i till exempel nedre Dalälven.

Detta är ett problem på flera ställen i landet. Därför tänkte jag fråga klimat- och miljöministern: Vad gör regeringen för att rädda dammarna?

Herr talman! Det kan finnas många skäl till att man behöver utbilda sig som vuxen. Det är inte ovanligt att en lästrött elev efter ett antal år blir motiverad att ta tag i studierna och komplettera sina betyg för att få högskolebehörighet eller gå en yrkesutbildning. Det kan också gälla nyanlända som behöver slussas in i det svenska samhället för att bli självförsörjande. De kanske har ett yrke med sig men behöver komplettera det som är specifikt för Sverige för att kunna utöva yrket här i vårt land. De vill kanske rent av skaffa sig ett nytt yrke som ger bättre möjligheter till jobb.

Om man som nyanländ över huvud taget ska komma in på den svenska arbetsmarknaden är språket helt avgörande. Nästan en fjärdedel av företagen uppger att bristande språkkunskaper är huvudorsaken till deras rekryteringsproblem. Därför måste sfi fungera betydligt bättre än det gör i dag.

Herr talman! Det finns alldeles för många barn i Sverige som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet eller komma hem efter att ha upplevt en dag av arbetsplatsgemenskap med kollegorna. De vuxna förebilderna som dessa barn hade behövt ha i familjen får de i stället i kriminella som rekryterar direkt in i ungdomsgäng och organiserad brottslighet.

Fram växer då inte bara ett skuggsamhälle och parallellsamhällen av utanförskap utan faktiskt också ett etniskt och kulturellt segregerat Sverige. Det säger sig självt att det är farligt och fel om människor som kommer till vårt land redan på förhand upplever sig vara dömda att misslyckas och fastnar i dessa parallellsamhällen. I ett samhälle där stora grupper av människor inte talar samma språk kommer tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet av naturliga skäl att minska.

Vuxenutbildningen i form av sfi är därför en oerhört viktig pusselbit för att fler ska kunna bli en del av det svenska samhället och för att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning som vi står inför. Språket är en nyckel för ett samhälle där var och en får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Ingen ska hållas tillbaka, och ingen ska lämnas efter. Det är dags, herr talman, för en politik som utgår från att alla kan och ska lära sig svenska. Det är på så vis vi förbättrar integrationen och motverkar utanförskap.

Det går inte att nog betona hur viktigt det är att som nyanländ snabbt komma in i arbete. Det är viktigt för att familjen ska få den inkomst som ett jobb innebär. Det är viktigt för att barn ska se sina föräldrar gå till jobbet. Men det är självfallet också viktigt för den enskildes självkänsla att så snart som möjligt komma in i arbete, bli självförsörjande och slippa vara beroende av bidrag.

Många vittnar om att studier i svenska i kombination med studier inom yrkesutbildning väsentligt ökar möjligheterna till jobb och etablering för nyanlända. Bästa sättet att lära sig svenska är att använda det, gärna i en naturlig miljö. Därför är det angeläget att så många som möjligt får chansen att lära sig yrkessvenska på jobbet kombinerat med sfi.

Det kan skapa ett bättre sammanhang och motivation för eleverna att lära sig svenska när målet med utbildningen blir yrkeskunskap och när det finns en tydlig väg till försörjning. Därför är det viktigt med en stor flexibilitet så att man kan kombinera sfi med praktik, annan utbildning eller förvärvsarbete.

Herr talman! I Sverige ska det livslånga lärandet prioriteras. Här är det och här ska det vara möjligt att återgå till studier för att bygga på sin kompetens vid komvux, folkhögskolor eller lärcenter när så behövs. Vi är många här i kammaren eller bland dem som lyssnar på debatten som har bytt eller som kommer att byta karriär flera gånger under livet, antingen för att vi själva vill eller för att vi av någon anledning behöver ändra yrkesbana. Därför är det viktigt att det alltid finns en möjlighet att genom utbildning och hårt arbete förbättra sin egen situation och förverkliga livsdrömmar. I det avseendet är alla olika typer av vuxenutbildning en fantastisk möjlighet.

Vuxenutbildningen har även en mycket viktig uppgift i att utgöra bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen, så att de företag som jag nämnde i början får den kompetens de behöver.

Sammanfattningsvis är det viktigt att vi fortsätter arbetet med att öppna dörrar för människor att komma in på svensk arbetsmarknad och undanröja hinder för att man ska kunna omskola sig till ett bristyrke.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Den svenska skolan står inför en viktig utmaning, nämligen att ge alla elever de verktyg och de möjligheter de behöver för att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Skolinspektionens tillsyn och kvalitetsgranskningar visar dock att många elever inte får en tillräckligt stimulerande undervisning. Framför allt gäller det elever som är högpresterande, har specialintressen eller bedöms vara särskilt begåvade.

Det här är naturligtvis ett problem för dessa elever, som inte får möjlighet att uppfylla hela sin potential, men det är också ett problem för samhället som helhet. Om vi inte tar vara på alla barns fulla potential förlorar vi en viktig resurs för framtida innovation och utveckling. För att bemöta behovet har det sedan 2012 bland annat funnits en försöksverksamhet med så kallade spetsutbildningar, där elever har fått läsa vissa ämnen på högre nivå och i snabbare takt.

Internationella jämförelser visar att de länder som är bäst på att fånga upp högpresterande elever har spetsutbildningar, och de är utmärkande för dessa länder. Genom att erbjuda en miljö där eleverna kan utmanas och utvecklas kan vi höja den generella utbildningsnivån i Sverige och säkerställa att vi håller oss konkurrenskraftiga på en global skala.

En av de största fördelarna med spetsutbildningar är att de samlar elever och lärare med gemensamma intressen. Det skapar dynamik och synergieffekter som inte kan uppnås i ett vanligt klassrum genom att bara ge en enskild elev särskilt utmanande och avancerade uppgifter. Det händer någonting när elever med liknande ambitioner och intressen möts i samma klassrum. Då kan de motivera och inspirera varandra, vilket leder till en mer stimulerande och produktiv inlärningsmiljö.

Skolor som har deltagit i försöksverksamheten har goda erfarenheter och anser att spetsutbildningarna utgör en värdefull miljö för eleverna. Eleverna själva är nöjda med att de får större utmaningar och kan fördjupa sig i ämnen som de är särskilt intresserade av. De lyfter bland annat fram att det gemensamma intresset bland klasskamraterna bidrar till att skapa en positiv stämning och en positiv anda på lektionerna. Det skapar motivation och inspiration.

Skolorna som deltagit i försöksverksamheten har dock känt en viss osäkerhet gällande planeringen av spetsutbildningarna, eftersom det fortfarande har varit just en försöksverksamhet. Detta har gjort det svårt för dem att investera långsiktigt i dessa utbildningar. Därför är det ett viktigt steg som regeringen nu tar genom att permanenta spetsutbildningarna så att skolorna kan planera och utveckla sina program med större säkerhet och långsiktighet. Jag tror att en tydligare reglering också kan innebära bättre kvalitetssäkring och likvärdighet över hela landet, vilket är avgörande för att alla elever ska få så lika möjligheter som möjligt oavsett var de bor.

Herr talman! Samtidigt som vi stärker förutsättningarna för spetsutbildningarna förbättrar vi möjligheterna för elever att läsa i snabbare takt eller på en högre nivå inom deras befintliga skola. Nuvarande möjligheter räcker helt enkelt inte riktigt till för att ge eleverna den stimulans de behöver. Regeringen föreslår att rektorer ska kunna besluta att en elev får läsa ett eller flera ämnen på gymnasienivå, trots att eleven går på en högstadieskola, under förutsättning att det finns behöriga lärare som kan ge undervisningen. Jag tror att detta skulle innebära att fler elever kan få den anpassning de behöver för att hålla intresset och motivationen uppe genom hela sin skolgång. Det skulle också kunna leda till minskad stress och psykisk ohälsa bland högpresterande elever, som annars kanske kan känna sig uttråkade eller understimulerade i den vanliga undervisningen.

Genom att uppmuntra och stödja högpresterande elever visar vi att vi värdesätter varje persons unika talanger och strävar efter att skapa en skola där alla elever kan lyckas. Detta är inte bara en fråga om rättvisa utan också om att bygga ett starkt och framgångsrikt land och samhälle. Det är så vi bygger en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag väljer att svara på frågorna bakifrån och fram. Jag börjar med Miljöpartiets inflationsbrasa, som den budget som man har lagt fram faktiskt är.

Vi har helt enkelt olika politik Miljöpartiet och Kristdemokraterna om vad det innebär att satsa på skolan. Att låna upp pengar och spräcka statens budgetramverk till löpande utgifter är en dålig idé, för det kommer att spä på inflationen. Det hjälper inte kommunen, skolorna och eleverna. Det gör tvärtom så att de får mindre pengar i slutändan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

När det kommer till tid för barnen och disciplin menar jag att Miljöpartiet börjar i fel ände. De säger att lärare har för lite tid för barnen, och därför kan man inte hålla ordning och reda. Jag tror att det är tvärtom. Det är för att man inte håller ordning och reda som man inte får tid för barnen.

Det är för stökigt på lektionerna i dag. Man måste ägna mycket tid åt stöket och att hantera oordningen. Därför får man inte tid till undervisningen och tid att bygga relationer med barnen. Jag vill nog bestämt mena att regeringens satsningar för trygghet och studiero kommer att ge mer tid för läraren med barnen.

När det kommer till digitala verktyg upplever jag att ledamoten lägger orden i min mun när hon hävdar att jag har hånat de lärare som använder digitala verktyg på ett bra sätt. Så är det absolut inte. Jag har ingenting emot att man använder digitala verktyg där det fungerar.

Problemet i svensk skola är att man har kastat in det utan att ha en plan för hur det ska användas. Det finns alltför många skolor där elever gör andra saker på sina datorer och skärmar och där lärare inte använder de digitala verktygen på något evidensbaserat sätt i undervisningen.

När vi också vet att skärmar är skadligt för barn att använda i för stor omfattning tycker jag att det är rimligt att ta bort skärmkravet från till exempel förskolan. Det är en bra politik som jag gärna står bakom.

(Applåder)

Fru talman! Det finns ganska gott om vetenskap och beprövad erfarenhet om att läsning av längre texter är bra för inlärningen och kunskapsinhämtningen. Det finns också ganska gott om vetenskap och beprövad erfarenhet om att skrivning, gärna med papper och penna där man själv formar bokstäverna med handen, är bra för inlärningen och kunskapsinhämtningen.

Ambitionen har funnits i svensk skola om att utbildningen ska vara kul och rolig, och därför skickar vi in skärmar, ipads, datorer och allt vad det är. Det har naturligtvis varit en lovvärd ambition, men problemet är att det inte har fungerat. Det har blivit mer stök, mer distraktion och sämre kunskapsresultat.

Vi kommer inte ifrån att skärmarna är ett stort problem i skolan. På många skolor har man kastat in elevuppsättningar med ipads i skolan, en-till-en-datorer. Sedan har man hållit tummarna och hoppats på det bästa. Resultatet har blivit att lärare och elever inte vet hur de ska använda verktygen. Eleverna blir oroligare och lär sig mindre, och det blir stökigare i klassrummet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

En ansvarsfull regering gör någonting åt det problemet. Det är därför som vi satsar på fysiska läromedel. Vi vrider tillbaka utvecklingen och ser till att digitala verktyg bara används just där de gör nytta. De ska inte användas som spelmaskiner eller distraktionsmoment som det tyvärr ser ut på många skolor i dag. Jag menar att det är att ta ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraternas lösning när det kommer till budgeten handlar alltid om att höja skatter. Möjligtvis vill man ha en teoretisk bankskatt som ingen tror kommer att fungera i praktiken. Anledningen till att jag inte står bakom den politiken är att jag tror att den är tillväxthämmande och gör att folk inte väljer att jobba fler timmar. Detta kommer på sikt inte att leda till större intäkter till Sveriges statsbudget.

Min poäng är också att jag tror att det finns andra åtgärder som kan hjälpa lärarna och eleverna än att bara ösa på mer pengar över svensk skola. De specialpedagoger som i dag jobbar i klassrummen med att stötta läraren skulle också kunna ha särskilda undervisningsgrupper - det blir alltså samma personal. Får man mer trygghet och studiero, så att det blir lugnare på lektionerna, tror jag också att det skapar en effektivitet som möjliggör att fler lärare och specialpedagoger skulle kunna sitta med särskilda undervisningsgrupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Att gå från skärmar till fysiska läromedel tror jag också skulle kunna öka kunskaperna utan att det kostar särskilt mycket pengar. Jag tror att mer av disciplinära åtgärder i lärarnas och rektorernas verktygslåda skulle kunna öka tryggheten och studieron utan att det kostar pengar. Jag tror att mer samarbete med föräldrarna och familjerna, ett föräldrakontrakt och tydligare förväntningar på eleverna hör till de åtgärder som skulle kunna lösa problemet utan att det kostar mer pengar.

Men sanningen är ju den, fru talman, att regeringen väljer att lägga 40 procent av reformutrymmet på välfärden. Det är den här regeringens prioritering. Staten prioriterar skolan. Det gäller att även de socialdemokratiska kommunerna gör det.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte riktigt om man kan säga att det är Kristdemokraternas fel att resurser är begränsade, att det inte finns oändligt med pengar eller att pengar inte växer på träd. Mycket kan man väl tillskriva Kristdemokraterna, men just det är möjligtvis inte mitt parti skyldigt till.

När man gör upp en budget har man som alla vet en viss summa pengar att förhålla sig till. Man gör prioriteringar och avvägningar. Den här regeringen har prioriterat välfärden. Den har också prioriterat skolan. Vi avsatte 1,2 miljarder i budgeten för 2024. Vi tillförde ytterligare 500 miljoner i vårändringsbudgeten. Statens bidrag till skolan är det största på 20 år mätt i löpande priser och det tredje största mätt i fasta priser. Andelen av bnp och andelen av statsbudgeten som går till skolan är de största någonsin. Jag vill mena att regeringen prioriterar skolan. När 40 procent av reformutrymmet går till välfärden vill jag också mena att det görs en prioritering av välfärden.

Men jag kan också slås av ledamoten Paula Örns beskrivning i de replikskiften som skett - det är hela tiden bara brist på pengar som är problemet i svensk skola. Jag skulle vilja säga att en av punkterna i Pisas kritik mot Sverige är att vi inte har någon effektivitet. Vi får inte pang för pengarna. Jämför man med andra länder lyckas de bättre med mindre pengar; Sverige som lägger ganska mycket lyckas inte lika bra ändå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Jag tror också att det till exempel handlar om ökad trygghet och studiero - man ska kunna koncentrera sig på skolarbetet på lektionerna utan att bli störd - och om kontakten med föräldrarna och hemmet och om elevhälsan. Man kan behöva ta ett annat grepp kring den psykiska ohälsan och kring mobbning. Jag skulle vilja ställa frågan till Paula Örn: Varför gjorde Socialdemokraterna inte tillräckligt mycket för att ta bort stöket på lektionerna så att eleverna kan koncentrera sig? Det kostar ju inte pengar.

(Applåder)

Fru talman! Skolan har under lång tid präglats av en strävan efter inkludering. Det har ansetts elakt och odemokratiskt att peka ut vissa elever med särskilda behov och ge dem särskild undervisning.

Den här inkluderingstanken, som innebär att alla elever ska undervisas i samma klassrum, har naturligtvis haft goda intentioner, men resultatet har inte blivit bra. Många enskilda elever har farit illa, särskilt de som allra mest behöver skolan. Elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer och elever inom autismspektrumet kan nämligen tvärtom bli hjälpta av att inte vara i stora klasser utan i stället få undervisning i mindre grupper med tydlig struktur.

Inkluderingstanken har också ställt till det för lärares arbetssituation. När alla elever ska undervisas i samma klassrum men med extra anpassning för olika elever har det många gånger blivit ohållbart. Vi behöver komma bort från att alla elever ska vara i samma klassrum med extra anpassning. I stället bör vi förbättra möjligheterna att anordna särskilda undervisningsgrupper i olika konstellationer.

Vi behöver därför fler speciallärare i skolan som kan stå för den praktiska undervisningen i särskilda grupper. Vissa barn bör till och med kunna få hela sin undervisning i en sådan grupp i stället för i helklass. Vissa elever kan behöva få stöd i en särskild undervisningsgrupp under en begränsad tid, i vissa ämnen eller under vissa moment.

Våra skolledningar behöver helt enkelt mer flexibilitet och större frihet att kunna bygga ut och utforma särskilda undervisningsgrupper för att de elever som har de största stödbehoven ska få det stöd de behöver.

Fru talman! Det är lärarna som bygger skolan stark. Det är lärare med varmt hjärta och fast hand som talar om vad som är rätt och fel och hur man behandlar andra som skapar en skola för barnen att längta till. Det är de som lägger grunden för ett tryggare samhälle i hela landet - ett tryggare Sverige - genom det arbete som de gör i skolan.

Alla kan vi väl tänka tillbaka på vår skoltid och komma på någon lärare som betydde extra mycket för vår trivsel i skolan och som hade en avgörande betydelse för vår utveckling som människor. Sverige har många fantastiskt skickliga lärare som tack vare sin ämneskunskap och pedagogiska kunskap inspirerar eleverna till mer kunskap, som leder klassen framåt och som håller ordning i klassrummet. Det är tack vare dem som Sverige har blivit det land som vi är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Sverige är beroende av lärarna i skolan, och vi är beroende av att de stannar i yrket och också att fler vill ta steget in i läraryrket. Attraktiviteten och statusen för läraryrket behöver därför höjas. Ett sätt är att höja behörighetskraven till lärarutbildningarna. I dag är det för många som kommer in på utbildningarna men som inte har möjlighet eller förmåga att slutföra dem. Det leder till att utbildningarna får dålig kvalitet och låg status.

Ett annat sätt för att höja läraryrkets status är att utveckla karriärtjänstreformen, så att skickliga lärare kan ta nya steg inom yrket.

Lärare behöver därtill i första hand få jobba med det de har utbildat sig till, nämligen att undervisa. Därför behöver administrationen minska, kringuppgifterna minimeras och andelen övrig personal i skolan öka.

Fru talman! Om de bästa lärarna ska välja att stanna inom yrket behöver vi också en gång för alla göra upp med ordningsproblemen och stöket i skolan. Det är viktigt för att förbättra lärarnas arbetsmiljö och för att de ska kunna fokusera mer på undervisningen. Det är naturligtvis också viktigt för eleverna.

Lärarens befogenheter behöver vara tydliga, och disciplinära åtgärder som att omhänderta föremål eller som utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering eller, i värsta fall, avstängning måste kunna användas i större utsträckning. Det handlar om att ha höga förväntningar på eleverna att kunna visa respekt för varandra och för lärarna.

Stöket och otryggheten i skolan måste alltså bort för lärarnas arbetsmiljös skull men också för elevernas skull. Det är klart att en elev som inte känner sig trygg i skolan väldigt lätt hamnar efter. Man får svårt att hänga med i undervisningen, vilket även kan påverka den psykiska hälsan.

Just den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga är ett av vår tids största samhällsproblem. Andelen ungdomar som känner sig nere har fördubblats de senaste 20 åren. Av alla unga tjejer lider 25 procent av ängslan, oro eller ångest. Hos Bris har antalet kurativa samtal fördubblats bara de senaste tio åren.

Det här har sannolikt många olika orsaker. Otryggheten i skolan bidrar naturligtvis inte positivt utan negativt. Även mobiltelefonerna och skärmarna spelar nog också roll. Det är knappast en slump att barns ökade oro, ångest, stress och självskadebeteende sammanfaller med den ökade användningen av sociala medier under dygnets alla timmar. Det går inte att komma ifrån att många av barns och ungdomars psykiska problem tycks börja och sluta med skärmen.

Att ständigt vara uppkopplad, att ständigt få sitt värde mätt i lajks och att ständigt vara rädd för att ha missat något är en livsstil som sliter på hjärnan. Det sliter också barnen från annat, såsom träning, sömn, familj, vänner, läsning, klättring eller lek utomhus.

Denna utveckling behöver vi ta på allvar. Folkhälsomyndigheten behöver göra sitt och komma med tydliga rekommendationer. Föräldrar måste få hjälp och stöd att sätta gränser, och sociala medier-bolagen behöver regleras på EU-nivå. Men också skolan behöver vara försiktig. Skolan måste vara en motvikt mot skärmarnas dopaminsökande sekundlek med barnens hjärnor. Den digitaliseringsiver som under lång tid har tillåtits råda i skolan, där allt digitalt i modernitetens namn har ansetts vara bra oavsett innehåll, måste stoppas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Skolan behöver komma tillbaka till grunderna med fokus på räkning, skrivning och att läsa längre texter - gammalt tråkigt men hederligt tragglande helt enkelt.

Avslutningsvis, fru talman: Den psykiska ohälsan behöver naturligtvis mötas med en tillgänglig elevhälsa. Det behöver finnas en elevhälsogaranti som ser till att varje elev på varje skola får tillgång till elevhälsan inom rimlig tid.

Kristdemokraterna har även jobbat länge för att man ska se över huvudmannaskapet i fråga om elevhälsan. Jag tror att vi skulle se flera positiva effekter om regionerna tog över huvudmannaskapet och på så vis säkerställa att inget barn faller mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det är ungefär en månad kvar tills Sveriges elever får sommarlov, och många barn har olika aktiviteter, äventyr och semestrar som de längtar till. Men många elever har också någonting ännu starkare som de längtar ifrån. För alltför många elever innebär skolan en vardag som innebär oro och otrygghet och där de inte kan trivas.

Den årliga kartläggningen från Friends visar att nästan varannan elev i mellanstadiet utsatts för kränkningar i skolan det senaste året. 14 procent rapporterar att de utsatts för mobbning. Det här är rapporter som tyvärr ser ganska lika ut år efter år. Mer än var tionde elev känner sig otrygg i skolan. Över hälften av eleverna uppger att andra elever stör ordningen i klassrummet, så att de inte kan arbeta i lugn och ro.

De här ordningsproblemen, med våld, stök och kränkningar, skapar naturligtvis en enorm stress som gör att barn och unga mår dåligt och hamnar efter. Att utsättas för mobbning som barn kan dessutom också få långtgående konsekvenser för hälsan i vuxenlivet och kan leda till dålig självkänsla, depression, ångest, psykisk ohälsa eller självskadebeteende. Ordningsproblemen i svensk skola är ett stort svek.

Särskilt allvarliga är siffrorna om att nära hälften av högstadieeleverna upplever att lärare eller skolpersonal inte alltid agerar när man kränks eller behandlas illa. Vi kristdemokrater kan aldrig acceptera att vuxna människor passivt ser på när elever kränks eller stöket breder ut sig på våra skolor. Skolan får aldrig kapitulera för dem som väljer att störa, sabotera och trakassera i stället för att behandla andra med respekt.

Fru talman! Ingen förälder ska behöva skicka iväg sin lilla son eller dotter till skolan med oro i magen över vad de andra barnen ska göra eller säga, och inget barn ska behöva känna sig otryggt i skolan och dess korridorer. Det minsta man som förälder ska kunna begära är att skolan är en trygg plats där eleverna behandlar varandra med respekt. Det som behövs nu är en skolpolitik för ordning, trygghet och respekt.

Hur skapar man då det, fru talman? Jag tror att man behöver mer tid för barnen. Jag tror att vi behöver skapa förutsättningar för mindre undervisningsgrupper, bättre stöd till eleverna, fler speciallärare och fler specialpedagoger. På så vis vill vi på ett bättre sätt anpassa undervisningen till den enskilda elevens förutsättningar, så att fler barn får möjlighet att klara skolan. Jag tror att det skulle skapa förutsättningar för trygga skolor, men jag tror också omvänt att trygga skolor skulle skapa förutsättningar för mer tid till barnen. Det där går hand i hand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Vi behöver också säkerställa att lärare och annan skolpersonal står redo att gripa in mot mobbning och trakasserier. De antimobbningsprogram som finns på skolorna måste vara evidenssäkrade, men det behövs också mer utbildning i ledarskap och konflikthantering redan på lärarutbildningen och som vidareutbildning. Skolpersonalen behöver dessutom befogenheter att gripa in mot elever som stör ordningen. De befogenheter skolpersonalen har behöver nog förtydligas och skärpas.

I dag finns viss möjlighet till utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering och avstängning, men de åtgärderna behöver kunna användas i större utsträckning. Vi anser att ett större batteri av disciplinära åtgärder bör kunna sättas in mot elever som väljer att hota, kränka eller sabotera i stället för att behandla andra elever med respekt.

Kristdemokraternas arbete för mer ordning och trygghet kommer envist att fortsätta tills det råder nolltolerans mot mobbning och kränkningar i de svenska skolorna. Vartenda fall av kränkningar och trakasserier behöver få tydliga konsekvenser, och den sortens beteende bör naturligtvis också leda till en direkt kontakt mellan hem och skola.

Skolgången sker nämligen tillsammans med föräldrarna. Vikten av att föräldrar involverar sig och bryr sig om barnens resultat i skolan kan inte nog betonas. Föräldrar behöver därför få stöd och hjälp att ta sitt föräldraansvar, hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involveras i barnens lärande.

Jag pratade i helgen med en lärare som sa att om alla föräldrar bara såg till att barnen sov på natten och åt frukost på morgonen skulle väldigt mycket vara löst i svensk skola. Man kan tycka att det är ganska grundläggande, men uttalandet säger någonting om att det finns ganska många familjer där det där inte är någon självklarhet.

Jag tror att en så enkel sak som ett förväntansdokument skulle kunna bidra - ett slags ansvarskontrakt mellan elev, föräldrar och skola som tydliggör förväntningarna på eleven när det gäller skolans ordningsregler, bemötandet och naturligtvis också själva studierna men som också tydliggör vad föräldrarna konkret kan göra för att stötta sina barn och höja kunskapsresultaten. Skolan kan göra mycket på egen hand, men ett starkt föräldraansvar är helt avgörande för att vi ska klara av att förbättra kunskapsresultaten och göra Sveriges skolor till trygga skolor där ingen hålls tillbaka, där ingen lämnas efter och där alla barn behandlas med respekt.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag delar inte ledamotens tankar om att regeringsunderlaget skulle vara splittrat. När jag pratar med mina kollegor inom Tidöpartierna upplever jag att det finns en stor samstämmighet om att det behövs en lagstiftning för att få insyn i fristående skolor så att man kan jämföra dem med kommunala skolor.

Det är ganska orimligt att jag innan remissrundan ens är avslutad och regeringsförhandlingarna slutförda ska kunna redogöra för hur denna lagstiftning kommer att se ut i detalj när den läggs på riksdagens bord. Jag kan bara redogöra för intentionen, och utifrån utredningen ska vi ha en insyn som ger möjlighet att jämföra fristående skolor och kommunala skolor.

Jag är inte säker på att det finns så stora skillnader mellan Centerpartiet och regeringsunderlaget som Anders Ådahl försöker göra gällande, men det kommer väl att visa sig när vi har den slutgiltiga debatten efter att lagförslaget lagts på riksdagens bord.

(Applåder)