Fru talman! Vi har i dag att behandla ungefär 120 olika yrkanden om lärare och elever i motioner från den allmänna motionstiden förra hösten. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Det som sker i klassrummen i dag avgör hur Sverige ser ut i morgon och i framtiden. Därför är det katastrofalt att svensk skola befinner sig i en så allvarlig situation. En av sju elever klarar inte grundskolan. Matematik och läskunskaperna är nere bland 2000-talets lägsta nivåer, enligt Pisamätningarna. Våld och hot har tyvärr blivit vardag för många elever och lärare.

Sverige hade en gång i tiden en skola i världsklass. Vi liberaler vill återupprätta den skolan. Vi vill se en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi vill ha en trygg skola som ställer tydliga krav och har höga förväntningar på alla, oavsett deras bakgrund. Skolan måste tillbaka till grunderna. Det skulle vara bra för alla, särskilt för de barn och ungdomar som behöver skolan mest.

Lösningen på landets utmaningar när det gäller segregation och långsiktig tillväxt finns i ett utbildningssystem av hög kvalitet. Barn och ungdomar som blir allt bättre i skolan skulle på sikt leda till en bättre kompetensförsörjning på arbetsmarknaden och en starkare och mer konkurrenskraftig svensk ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Men, fru talman, god utbildning är inte bara en tillväxtmotor. Enligt oss liberaler är det den absoluta hörnstenen i ett välmående och demokratiskt samhälle. Genom skolgången stärks individens makt över sitt eget liv. Det skapas också en utjämnande effekt om alla, oavsett hur hemförhållandena är, får gå i en avgiftsfri skola.

Fler måste vilja arbeta i skolan, och fler måste vilja bli lärare. Regeringen genomför just nu ett antal viktiga insatser för att hantera lärarbristen och stärka läraryrket. Det handlar till exempel om statsbidrag för karriärtjänster och insatser för behörighetsgivande utbildning. I vårändringsbudgeten för 2024 sköt vi till 850 miljoner kronor i statligt stöd till skolan i form av det så kallade kunskapsbidraget för att fler skolor ska kunna behålla sina lärare. De kommunala och fristående skolhuvudmännen har dock ett betydande ansvar när det gäller förutsättningarna för skolpersonalen.

Det är ingen hemlighet, fru talman, att Liberalerna vill se ett återförstatligande av huvudmannaskapet för svensk skola. Det skulle vara det enskilt mest effektiva sättet att garantera likvärdighet över landet och säkra stabil och enhetlig finansiering av skolsystemet. Det skulle därtill höja läraryrkets status.

Lärares arbetsmiljö måste bli bättre, och lärare måste få vara just lärare. Så lite tid som möjligt bör gå åt till administrativa bisysslor. Regeringen har tillsatt en utredning som ska göra en översyn och lämna förslag för att minska den administrativa bördan. Vi väntar också spänt på att få höra förslagen från utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan.

Lärare i utsatta områden har ett särskilt viktigt uppdrag. Därför har riksdagen beslutat att avsätta 165 miljoner kronor per år detta år och de kommande två åren för en bättre arbetsmiljö för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar.

Fru talman! För drygt 30 år sedan genomfördes mycket stora förändringar i det svenska skolväsendet. Huvudmannaskapet för skolan flyttades från staten till kommunerna. Något år därefter kom friskolereformen, som gav privata aktörer, såväl ideella som vinstdrivande, möjlighet att starta och driva skolor med skattefinansiering. Med friskolesystemet, kommunaliseringen och en del andra förändringar, bland annat minskad regelstyrning, blev en del saker som tidigare var självklara i svensk skola - till exempel att det finns matsal, gympasal och skolbibliotekarie - inte lika självklara.

Liberalerna vill återreglera grunderna i svensk skola. Vi har tillsatt utredningar om obligatorisk undervisningstid för elever som behöver det. Elever som är i behov av mer undervisningstid måste kunna få det. Det ska också kunna vara betingat med en skyldighet att delta i till exempel lovskola.

Vi satsar på fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper och bemannade skolbibliotek. Vi möjliggör nu mycket stora satsningar på riktiga böcker i skolan, både läroböcker och skönlitteratur i skolbiblioteken.

Vi ser över läroplaner. Det ska till exempel vara mer fokus på fakta- och ämneskunskaper. Läsning och läsinlärning är också något som ska uppvärderas betydligt. Dessutom behöver lärarutbildningen reformeras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Samtidigt, fru talman, kan det inte ha undgått någon att den psykiska ohälsan - för att vara uppriktig - har spridit sig som en löpeld, också bland unga och mycket unga barn i Sverige. Vi måste göra något åt detta.

Skolan kan ju inte i sig vända en trend som vi i dag ser i hela västvärlden och även långt utanför västvärlden, men det är mycket bra att regeringen nu har föreslagit en utredning om att stärka elevhälsan. Flera av de olika delarna kan komma in i detta. Den psykiska ohälsan är ett jätteproblem bland våra barn och ungdomar i dag.

Vi tar också kampen mot skärmberoende och överdriven användning av digitala verktyg i skolan. Barn lär sig bäst med papper och penna.

Fru talman! Det finns en välvilja inom svensk skola som ibland blir missriktad. Detta gäller till exempel systemet med så kallade extra anpassningar. Att elever med lässvårigheter förvägras möjlighet till intensivträning med speciallärare och i stället får som anpassning att till exempel "öronläsa" texter - i praktiken att lyssna på en ljudbok - är ett stort svek mot de elever som behöver skolan allra mest.

Skiftet mot inkludering och mer av extra anpassningar har i praktiken i många fall lett till exkludering för många elever. Det har också skapat en orimlig arbetsmiljö för många lärare. Det bör sägas att inkluderingen av alla elever i samma klassrum, liksom regleringen om extra anpassningar, gjordes med goda intentioner, och detta har säkert också varit till hjälp för många barn. Men det riskerar att bli mycket negativt för särskilt utsatta elever och för lärarnas arbetssituation. Utredningen om elevhälsan ska också titta på detta med de extra anpassningarna.

Pedagogiska experiment i all ära, fru talman, men det som är allra viktigast för svensk skola är att vi går tillbaka till grunderna.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att påpeka att den moderatledda regeringen består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna och att den genom Tidöavtalet har ett samarbete med Sverigedemokraterna. När mitt parti samarbetade med Socialdemokraterna under förra mandatperioden var det ingen som kallade regeringen L-regeringen eller C-regeringen. Jag tycker att vi ska vara korrekta och att den där retoriska slängigheten passar bättre på Twitter än i kammaren.

Fru talman! Så till den ekonomiska delen. Sverige har ett inflationsmål på 2 procent, och det bedömer man att vi kan nå i slutet av 2025. Nya rapporter från Europeiska unionen pekar på en ljusning i svensk ekonomi, och inflationens toppnivå på runt 10 procent har pressats ned. Men vi är långt ifrån framme. Alla verksamheter i Sveriges offentliga sektor och välfärd och även många privata anordnare med upphandlade kontrakt vittnar om att inflationen gröper ur möjligheten att höja kvaliteten. Det är ett brett problem som en regering oavsett färg hade behövt brottas med.

Vi gör allt vi kan för att satsa mer på skolan, men vi liksom Socialdemokraterna vet att pengar inte växer på träd. Vi har dock gjort stora satsningar på svensk skola och kommer att fortsätta att göra det. Men situationen är ansträngd, även för hushållen.

Sverige måste gemensamt bekämpa inflationsmonstret för att regeringen sedan ska kunna ta sats och göra nya omfattande satsningar på svensk skola.

Fru talman! Den enskilt viktigaste faktorn för att det svenska systemet ser ut som det gör är Socialdemokraterna. År 1989 drev de igenom en kommunalisering av svensk skola, vilket innebär att vi i dag har ett kommunalt huvudmannaskap. Låt mig påpeka för Paula Örn och hennes partikollegor att Socialdemokraterna drev igenom en reform som över tid kraftigt bidragit till en mycket bristande likvärdighet i svensk skola och som gjort att många svenska kommuner inte klarar sitt uppdrag som huvudman för skolan. Det är ett faktum.

I Sverige har vi fördelningen 80-20. Kommunala pengar utgör 80 procent, och generella och riktade statsbidrag utgör ungefär 20 procent. I stället för att ta sina egna kommunalråd och kommunpolitiker i örat och säga till dem att de måste satsa på skolan skyller Socialdemokraterna på regeringen. Vi gör vad vi kan men vill se ett ökat statligt ansvar. Vi gör stora satsningar på läromedel och kunskapsbidrag bland mycket annat för att just möjliggöra för kommunerna att klara sitt uppdrag på ett bättre sätt. Men i grund och botten är det kommunerna som har huvudmannaskapet för svensk skola, och då måste även socialdemokratiska kommunalråd vara beredda att ta detta ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om dem som utgör ryggraden i svensk skola: våra lärare. Genom sitt outtröttliga arbete förmedlar de kunskap och inspiration. Deras insatser sträcker sig långt bortom klassrummen och påverkar inte bara var och en av eleverna utan även hela samhället.

Vi har alla upplevt dem. Jag hade en historielärare som på första lektionen konstaterade att hon är kommunist. Jag höjde såklart lite på ögonbrynen som väldigt aktiv i Moderata ungdomsförbundet och kände lite stress över att ha den typen av historielärare. Men inte en enda gång under undervisningen blev detta tydligt; inte en enda gång påverkade det vad hon förmedlade för historier eller kunskaper till oss. Hon var ett absolut proffs.

Jag hade en SO-lärare som vi kallade för militären. Han var den ende läraren i skolan dit hela klassen gick för att undervisas, alltså även de där riktigt stökiga killarna som vi i dag finner antingen under jorden eller bakom lås. De gick också på hans lektioner, för han höll ordning, han hade en disciplinerad undervisning och han fick alla elevers respekt. Vi är skyldiga svenska lärare tacksamhet och respekt. Men vi är också skyldiga dem fler kollegor.

Fru talman! Lärarbristen är stor. Cirka 72 procent av dagens heltidstjänster innehas av lärare som är behöriga. Resten är det inte. Enligt den senaste prognosen kommer behovet av lärare att minska fram till 2035, och ändå kommer 12 000 lärare att saknas. Över tid har alldeles för lite gjorts. Utan lärare blir det ingen skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Därför har regeringen vidtagit flera åtgärder för att göra yrket mer attraktivt, för att minska administrationen, för att göra det enklare för personer med relevant sakkompetens att bli lärare och för att få ordning på arbetsmiljön.

Några saker vill jag lyfta fram särskilt. Lärare måste få vara lärare. Det kan inte förväntas av dem att de ska utföra allt fler arbetsuppgifter under sin arbetsdag som inte har med undervisningen att göra. Därför har regeringen tillsatt en särskild utredare som ska göra en bred översyn av vilka uppgifter som tar tid från undervisningen.

Är det att fylla i mängder med papper från Skolinspektionen, eller är det att spendera timmar vid provtillfällen, vaktande brandlarm så att ingen drar igång dem för att få slippa provet? Minskad administration, färre arbetsuppgifter som inte har med undervisningen att göra och anställning av annan typ av personal som behövs i skolans värld är åtgärder som måste vidtas.

Det ska bli enklare och gå fortare för personer som redan har rätt sakkunskap inom ett specifikt ämne, exempelvis en forskare inom matematik, att utbilda sig till lärare genom pedagogisk utbildning. Vi ska korta tiden där det går. Alla som vill och som borde få bli lärare ska få bli det.

Vi har avsatt medel för att förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar, och vi prioriterar den obehöriga personalen på dessa skolor i fortbildningsinsatser för att ge dem möjlighet att under anställningen utbilda sig till behörig lärare. Målet måste vara att varje elev ska få en ordentlig grundutbildning och kunna ta sig vidare till gymnasiet, och då måste det kompensatoriska uppdraget genomföras.

Om vi ska få fler att vilja bli lärare och vilja stanna kvar som lärare måste vi få ordning på arbetsmiljön. Det kan inte vara så att elever och lärare går till arbetsplatsen, otrygga och med en klump i magen, och får ta emot hot, spott och våld. Det får inte fortsätta på detta vis i Sverige.

Vi ska stärka rektorers och lärares befogenheter men också deras ansvar för tryggheten. Vi ska ha tydligare ordningsregler på alla skolor, och vi ska öka insatserna mot särskilt våldsamma elever. En elev som utsätter sina klasskamrater eller sin lärare för återkommande våld måste flyttas från skolan.

Det får vara slut med att politiker år ut och år in säger att det är mobbaren och inte den mobbade som ska flyttas. Nu ser vi till att detta blir gjort. Offret ska inte behöva flytta på sig en gång till, utan det är förövaren som ska flyttas.

Vi ska stänga skolorna för obehöriga. Hur kan vi ha skolplikt i Sverige - den enda tvingande instansen där barn måste infinna sig i nio år - och samtidigt inte stänga dörrarna för obehöriga? Hur kan det vara fritt fram för vuxna och andra att ta sig in på skolor? Hur kan detta ha varit det normala? Det är slut på det nu. Stäng skolorna för obehöriga!

Och inför anmälningsplikt! När en elev blir utsatt för ett brott ska ingen vuxen på skolan kunna förminska det. Ingen ska kunna undvika att göra en anmälan till polisen när ett brott har begåtts. Det är inte rimligt att det har varit på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Under året kommer en serie lärarråd att hållas. Lärare och förskollärare från hela landet kommer tillsammans med fackförbundet Sveriges Lärare att få träffa regeringen för att diskutera frågor som rör verksamheten. Ur detta kommer säkert viktiga insikter och inspiration till nya förslag. Det kommer att behövas. Frågan om lärarbristen är inte enkel att lösa, men för att komma till rätta med den krävs nära samarbete med professionen.

Det finns dock några elevassistenter, lärare och andra anställda inom svenskt skolväsen som vi gärna vill slippa, som vi behöver bli av med och som vi behöver skilja från deras anställningar i skolans värld: multikriminella personer som har begått brott före anställningen och som fortsätter att begå brott under anställningstiden. De har kunnat gå under radarn.

Få saker gör mig så provocerad som att den typen av människor har fått tillgång till våra barn och unga - personer som stjäl, misshandlar och säljer knark. Den typen av människor ska aldrig få sätta sin fot i ett klassrum i rollen som lärarassistent eller lärare. De ska aldrig få utgöra förebilder för barn och unga i svensk skola.

Den senaste gången man hade tillfälle att göra förändringar på detta område i lagstiftningen valde Socialdemokraterna att göra det ännu enklare för den typen av människor att komma undan och gå under radarn. Man valde att göra så att belastningsregistret, som var för tunt redan innan, inte skulle behöva arkiveras längre. Det skulle inte ens gå att följa upp att det hade begärts ut på rätt sätt. Detta var det senaste Socialdemokraterna gjorde, och det var inte många år sedan - 2021.

Nu har vi en regering som inte accepterar att detta får fortgå, och vi vidtar åtgärder för att strama åt. Moderaterna vill se att fler brott inkluderas i det belastningsregister som begärs ut och att det ska kunna begäras ut kontinuerligt. Människor som får anställning inom skolans värld kan ju behålla denna anställning under lång tid. Om de under denna tid begår brott måste detta uppdagas.

Registret ska inte få vara ett år gammalt så som i dag, och arkivering ska återigen ske. Aldrig mer ska en rektor behöva anställa kriminella personer blint, och aldrig mer ska föräldrar behöva vara oroliga för att dessa personer utgör deras barns förebilder. Det spelar roll vem som styr.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Daniel Riazat, för din replik!

Daniel Riazat inledde med att konstatera att Moderaterna har sagt att mobbaren ska flytta i stället för den mobbade och att alla i denna kammare håller med om det. Så kanske det är, men det är inte alla i denna kammare som ser till att det faktiskt blir så. Under alla år som Vänsterpartiet har haft ett inflytande över tidigare regeringar har man inte sett till att det blir så. I de kommuner där Vänsterpartiet är med och styr har man inte sett till att det blir så.

Daniel Riazat meddelar också att Moderaterna har konstaterat att obehöriga inte längre ska få ha tillgång till Sveriges skolor. Det stämmer; det är Moderaternas besked. Ledamoten konstaterar samtidigt att vi alla i den här kammaren håller med om det. Det kanske ni gör. Det kanske Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör. Men det är bara andra partier som ser till att det blir så.

Under alla år som Vänsterpartiet har haft ett inflytande över tidigare regeringar har man inte sett till att obehöriga hålls borta från svenska elever. Vänsterpartiet har inte gjort detta. Vänsterpartiet har inte använt sitt inflytande för att freda elever som utsätts för våld i skolan. De utsätts för kontinuerliga trakasserier i skolan, och de möts på skolgården av främlingar som inte tillhör skolan.

Vänsterpartiet har inte använt sitt inflytande för att stoppa detta. Och varför har man inte gjort det? Jo, för att Vänsterpartiets prioriteringar, fru talman, är att prata om miljonärer, miljardärer eller vad det nu kan vara. I Vänsterpartiets värld är det aldrig den enskilda eleven, individen om man så vill, som är prioriterad. Det är inte dem man tar höjd för. Det är inte dem man försvarar. Det är inte dem man pratar om - inte nu, inte tidigare och kanske aldrig någonsin.

Fru talman! Den här regeringen satsar på svensk skola. Vi satsar på eleverna, på elevhälsan och på fortbildning och specialkompetens för lärarna. Vi satsar också på att göra det enklare för alla de 28 procent som är obehöriga bland våra lärare. Vi satsar på att de ska få utbildning för att göra det möjligt för dem att bli behöriga utan att förlora sitt jobb. Detta är satsningar och prioriteringar som regeringen gör.

Vi tänker använda varje möjligt sätt för att se till att lärarbristen blir mindre. I mitt anförande presenterade jag flera av dessa förslag.

Vi delar alltså inte Vänsterpartiets ambition att dessa nästan 30 procent av personalen ska få gå. Ledamoten inledde sin första replik med att fråga: Om Moderaterna vill ha bort obehöriga från skolgården, hur kan ni då tillåta obehöriga lärare? Jo, för att vi behöver dem. Svensk skola i dag behöver den personal vi har. Vi kan inte göra oss av med den. Vi kan inte ge 30 procent av de anställda sparken även om det är det Daniel Riazat och Vänsterpartiet vill.

Det är klart att vi skulle vilja att varje lärare var behörig. Därför satsar vi på möjligheten för dem som är anställda i dag att bli behöriga. Det är att prioritera skolan och eleverna.

(Applåder)

Fru talman! Jag är väldigt oroad över många av ordningsproblemen i den svenska skolan. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen var också väldigt orolig över den utvecklingen och tog den på stort allvar. Ett exempel är att skollagen ändrades så att det nu uttryckligen framgår att lärare och annan personal har rätt att ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar och andra ordningsstörningar. Vi har på många andra sätt också stärkt och förtydligat möjligheterna för lärare och rektorer att vidta åtgärder.

Det finns en överrepresentation av pojkar bland de elever som står för ordningsproblemen i skolan. Jag är övertygad om att det hänger ihop med att pojkars skolresultat varit sämre än flickors i flera decennier. Bara förra året var det nästan 10 000 pojkar som inte blev behöriga till gymnasiet. De löper ökad risk för arbetslöshet och kriminalitet. Det är ett svek mot alla pojkar som misslyckas i skolan. Det är också obegripligt med tanke på de risker som följer i skolmisslyckandets spår, inte minst för kriminalitet. Därför föreslog vi socialdemokrater i utbildningsutskottet i höstas ett initiativ om att Skolverket skulle få ett förtydligat uppdrag att föreslå åtgärder och arbeta för att stärka pojkars skolresultat utifrån forskning och beprövad erfarenhet. Men Sverigedemokraterna som regeringsunderlag sa nej till det. Varför, Jörgen Grubb?

Fru talman! Det gör det ju om möjligt ännu svårare för mig att svara när Jörgen Grubb inte kan redogöra för detaljerna, men vi får väl se vad det kommer för förslag.

I fokus för min fråga stod att pojkar tyvärr misslyckas i större utsträckning i den svenska skolan i dag. Det är ett stort problem i skolan eftersom det bidrar till oordningen. Det betyder inte på något sätt att det inte är ett problem att det finns flickor som stökar eller beter sig illa i skolan. Men jag pratade om pojkars skolresultat och vad vi måste göra för att vända den utvecklingen. Vi ser ju att skolmisslyckandet leder rakt in i gängkriminaliteten. Vi måste jobba förebyggande och vidta mer förebyggande åtgärder.

Jag hoppas att Jörgen Grubb håller med mig om att den bästa kränkningen är en kränkning som aldrig sker. Att ungar lyckas, mår bra och når kunskapsresultat i skolan gör att vi inte måste vidta repressiva åtgärder. De behövs också, men vi måste ju satsa på det förebyggande arbetet.

Jörgen Grubb pratade även i sitt anförande om satsningar på elevhälsan och fler speciallärare, men ledamoten blir svaret skyldig på samma sätt som utskottets ordförande Fredrik Malm och Moderaternas företrädare när det gäller varför man inte satsar de resurser som behövs i den svenska skolan. Varför prioriterar Sverigedemokraterna skattesänkningar, och varför tar man inte ansvar för att de fina saker man målar upp ska bli verklighet i den svenska skolan? I stället sviker man alla de här barnen genom att inte prioritera resurserna. Varför vill man inte att skolan ska ha de resurser den behöver?

(Applåder)

Fru talman! Skolan har under lång tid präglats av en strävan efter inkludering. Det har ansetts elakt och odemokratiskt att peka ut vissa elever med särskilda behov och ge dem särskild undervisning.

Den här inkluderingstanken, som innebär att alla elever ska undervisas i samma klassrum, har naturligtvis haft goda intentioner, men resultatet har inte blivit bra. Många enskilda elever har farit illa, särskilt de som allra mest behöver skolan. Elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer och elever inom autismspektrumet kan nämligen tvärtom bli hjälpta av att inte vara i stora klasser utan i stället få undervisning i mindre grupper med tydlig struktur.

Inkluderingstanken har också ställt till det för lärares arbetssituation. När alla elever ska undervisas i samma klassrum men med extra anpassning för olika elever har det många gånger blivit ohållbart. Vi behöver komma bort från att alla elever ska vara i samma klassrum med extra anpassning. I stället bör vi förbättra möjligheterna att anordna särskilda undervisningsgrupper i olika konstellationer.

Vi behöver därför fler speciallärare i skolan som kan stå för den praktiska undervisningen i särskilda grupper. Vissa barn bör till och med kunna få hela sin undervisning i en sådan grupp i stället för i helklass. Vissa elever kan behöva få stöd i en särskild undervisningsgrupp under en begränsad tid, i vissa ämnen eller under vissa moment.

Våra skolledningar behöver helt enkelt mer flexibilitet och större frihet att kunna bygga ut och utforma särskilda undervisningsgrupper för att de elever som har de största stödbehoven ska få det stöd de behöver.

Fru talman! Det är lärarna som bygger skolan stark. Det är lärare med varmt hjärta och fast hand som talar om vad som är rätt och fel och hur man behandlar andra som skapar en skola för barnen att längta till. Det är de som lägger grunden för ett tryggare samhälle i hela landet - ett tryggare Sverige - genom det arbete som de gör i skolan.

Alla kan vi väl tänka tillbaka på vår skoltid och komma på någon lärare som betydde extra mycket för vår trivsel i skolan och som hade en avgörande betydelse för vår utveckling som människor. Sverige har många fantastiskt skickliga lärare som tack vare sin ämneskunskap och pedagogiska kunskap inspirerar eleverna till mer kunskap, som leder klassen framåt och som håller ordning i klassrummet. Det är tack vare dem som Sverige har blivit det land som vi är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Sverige är beroende av lärarna i skolan, och vi är beroende av att de stannar i yrket och också att fler vill ta steget in i läraryrket. Attraktiviteten och statusen för läraryrket behöver därför höjas. Ett sätt är att höja behörighetskraven till lärarutbildningarna. I dag är det för många som kommer in på utbildningarna men som inte har möjlighet eller förmåga att slutföra dem. Det leder till att utbildningarna får dålig kvalitet och låg status.

Ett annat sätt för att höja läraryrkets status är att utveckla karriärtjänstreformen, så att skickliga lärare kan ta nya steg inom yrket.

Lärare behöver därtill i första hand få jobba med det de har utbildat sig till, nämligen att undervisa. Därför behöver administrationen minska, kringuppgifterna minimeras och andelen övrig personal i skolan öka.

Fru talman! Om de bästa lärarna ska välja att stanna inom yrket behöver vi också en gång för alla göra upp med ordningsproblemen och stöket i skolan. Det är viktigt för att förbättra lärarnas arbetsmiljö och för att de ska kunna fokusera mer på undervisningen. Det är naturligtvis också viktigt för eleverna.

Lärarens befogenheter behöver vara tydliga, och disciplinära åtgärder som att omhänderta föremål eller som utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering eller, i värsta fall, avstängning måste kunna användas i större utsträckning. Det handlar om att ha höga förväntningar på eleverna att kunna visa respekt för varandra och för lärarna.

Stöket och otryggheten i skolan måste alltså bort för lärarnas arbetsmiljös skull men också för elevernas skull. Det är klart att en elev som inte känner sig trygg i skolan väldigt lätt hamnar efter. Man får svårt att hänga med i undervisningen, vilket även kan påverka den psykiska hälsan.

Just den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga är ett av vår tids största samhällsproblem. Andelen ungdomar som känner sig nere har fördubblats de senaste 20 åren. Av alla unga tjejer lider 25 procent av ängslan, oro eller ångest. Hos Bris har antalet kurativa samtal fördubblats bara de senaste tio åren.

Det här har sannolikt många olika orsaker. Otryggheten i skolan bidrar naturligtvis inte positivt utan negativt. Även mobiltelefonerna och skärmarna spelar nog också roll. Det är knappast en slump att barns ökade oro, ångest, stress och självskadebeteende sammanfaller med den ökade användningen av sociala medier under dygnets alla timmar. Det går inte att komma ifrån att många av barns och ungdomars psykiska problem tycks börja och sluta med skärmen.

Att ständigt vara uppkopplad, att ständigt få sitt värde mätt i lajks och att ständigt vara rädd för att ha missat något är en livsstil som sliter på hjärnan. Det sliter också barnen från annat, såsom träning, sömn, familj, vänner, läsning, klättring eller lek utomhus.

Denna utveckling behöver vi ta på allvar. Folkhälsomyndigheten behöver göra sitt och komma med tydliga rekommendationer. Föräldrar måste få hjälp och stöd att sätta gränser, och sociala medier-bolagen behöver regleras på EU-nivå. Men också skolan behöver vara försiktig. Skolan måste vara en motvikt mot skärmarnas dopaminsökande sekundlek med barnens hjärnor. Den digitaliseringsiver som under lång tid har tillåtits råda i skolan, där allt digitalt i modernitetens namn har ansetts vara bra oavsett innehåll, måste stoppas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Skolan behöver komma tillbaka till grunderna med fokus på räkning, skrivning och att läsa längre texter - gammalt tråkigt men hederligt tragglande helt enkelt.

Avslutningsvis, fru talman: Den psykiska ohälsan behöver naturligtvis mötas med en tillgänglig elevhälsa. Det behöver finnas en elevhälsogaranti som ser till att varje elev på varje skola får tillgång till elevhälsan inom rimlig tid.

Kristdemokraterna har även jobbat länge för att man ska se över huvudmannaskapet i fråga om elevhälsan. Jag tror att vi skulle se flera positiva effekter om regionerna tog över huvudmannaskapet och på så vis säkerställa att inget barn faller mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)