Niklas Karlsson

Fru talman! Vill man bygga starka samhällen måste man förstå att tillit och respekt är helt avgörande – tillit till myndigheter och samhällsservice, att staten är närvarande för de medborgare man är satt att tjäna, och respekt, att visa att oavsett var du bor i vårt land och vilka förutsättningar du har finns vi här också för dig.

Vi lever i en tid där servicen har minskat och där tilliten avtar. Vi ser städer och till och med kommuner runt om i hela vårt land där de statliga myndigheterna flyttar bort – Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen. Polisen är långt borta. Den kommersiella servicen lägger ned. Då har de statliga servicecentren spelat en oerhört viktig roll – en viktig roll för att bygga tillit, en viktig roll för att visa respekt.

När de statliga servicecentren kom till handlade det om att förenkla kontakten med staten, att öka närvaron och finnas i hela landet, att öka tillgängligheten och att effektivisera den statliga servicen. Resultatet har visat att detta också har blivit uppfyllt. Den statliga närvaron har blivit mer påtaglig i hela landet genom inrättandet av de statliga servicecentren. Man har fått enklare myndighetskontakter och ökad tillgänglighet.

Jag kommer från en stad där det bor 50 000 invånare. Man skulle kunna säga att den ligger i en storstadsregion i västra Skåne. Vi har nära till mycket. Men vi ser också ett samhälle som har förändrats över tid, där man upplever att respekten inte finns och där tilliten börjar avta.

När vi dessutom befinner oss i en tid där arbetslösheten ökar och oron är stor är budskapet från Sveriges regering till alla som bor i Landskrona och andra städer runt om i vårt land: Vi ser er inte. Vi hör er inte.

Vi har sedan tidigare blivit uppmärksammande på vilka den borgerliga regeringen företräder och vilka intressen som ligger till grund för den politik man väljer att utforma. Det är i första hand de människor som redan har det gott ställt. Det har visat sig i den ekonomiska politiken, genom kliniskt riktade skattesänkningar till de människor som har högst inkomster, att man inte bryr sig särskilt mycket om de breda löntagargrupperna.

Nu kan vi också lägga till att det inte räcker att vara höginkomsttagare utan att du dessutom ska bo i de delar av Sverige där det redan bor flest människor och där man redan har bäst service. Det är en politik för dem som har det bra, en politik för dem som har stora inkomster och en politik för dem som bor i storstäderna. Resten av landet bryr man sig inte om. Man ser dem inte, och man hör dem inte.

Som socialdemokrat tycker jag att detta är djupt orättvist. Jag tycker att det är djupt orättfärdigt. Jag skulle också, herr statsråd, kunna drista mig till att säga att det som den borgerliga regeringen med stöd av Sverigedemokraterna nu genomför även är djupt ovärdigt.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill också ha det fört till protokollet att jag visserligen har tillbringat ett par år i Lund men i grunden är landskronit, precis som ledamoten Magnusson är Ystadpåg.

Det är ändå så att Sveriges myndigheter agerar utifrån de så kallade instruktioner, som finansministern uttryckte det, som regeringen har gett dem. Ansvaret kommer alltså alltid tillbaka till regeringen. Även om vi har självständiga och fristående myndigheter är det ju regeringen som äger sina myndigheter och kan styra dem. Regeringen kan tala om vad uppdraget är, var myndigheten ska finnas och hur den ska bedriva sin verksamhet.

Finansministern omfattade i sitt tidigare inlägg också uppfattningen att regeringen kan styra sina myndigheter, och kanske kan vi till och med vara överens om att man ska styra sina myndigheter. Då återstår frågan varför man tillåter saker och ting att utvecklas som de nu gör.

Tidigare har regeringen kunnat gå in och ändra beslut, som i Adrian Magnussons exempel från 2015 eller när man har valt att styra Systembolaget och säga hur närvaron ska se ut i hela landet. Så hade vi kunnat göra även med Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och alla andra myndigheter vi har. Vi tycker nämligen att det är viktigt att det finns en lokal närvaro i hela landet för att visa människor den respekt de förtjänar. Det är viktigt för att visa att vi finns till för alla och inte bygger byråkratiska borgar som bara bygger på principer om ekonomiska och rationella argument eller stordriftsfördelar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Sverige har ju sedan lång tid tillbaka en förvaltningsmodell med fristående myndigheter. Den har i många avseenden tjänat Sverige väl. Det man dock inte kommer ifrån, som är tydligt uttryckt i regeringsformens 1 kap. 6 §, är att det är regeringen som styr riket. Då kan man inte bara avfärda ett beslut med att det är myndigheterna som har tagit det, för regeringen har alltid möjligheten att ha en annan uppfattning om hur myndigheters verksamhet ska bedrivas.

Den som läser myndighetens beslut kan se att det är rent ekonomiska skäl som ligger bakom detta. Men det är ju också så att statlig närvaro runt om i hela vårt land måste bygga på mer än ekonomiskt rationella principer. Den storskalighet som håller på att utvecklas - långt ifrån människor, inlåst i byråkratiska borgar - har också ett pris.

Jag tror att det är viktigt att vi ser till att ha statlig närvaro i hela landet. Det skapar lokalkännedom och stärker legitimiteten och förtroendet i samhället för staten och för myndigheterna. Framför allt visar statlig närvaro runt om i hela landet på respekt för de människor som i dag kan uppleva en omvärld som förändras totalt och som kanske kan känna att ingen bryr sig om dem som inte bor innanför Stockholms tullar, i västra Skåne eller i Göteborgsregionen.

Det går att styra om man bara vill. Som gammal försvarspolitiker fick jag ganska tidigt lära mig denna fråga: Vem bär vad i vilken hand? Svaret är: Chefen bär alltid ansvaret i första hand. Samma princip kan tillämpas i dessa resonemang. Om regeringen har uppfattningen att den statliga närvaron måste bli bättre kan man styra genom regleringsbrev och förordningar. Ytterst kan man gå till Sveriges riksdag och kräva att vi lagstiftar om hur vi vill att det ska se ut i vårt land.

Det här är inget som är främmande för oss, för man pekar ju tydligt ut en statlig verksamhet som ska finnas i primärkommuner. Jag talar om Systembolagets verksamhet. Jag tycker att detta är bra, men jag tycker att sådana beslut bör fattas även i andra avseenden för att stärka lokalkännedomen, öka legitimiteten, visa respekt för människor och visa att staten finns i hela landet och är till för alla människor.

Adrian Magnussons fråga till finansministern är ju egentligen berättigad på ett större plan. Detta handlar inte bara om Skatteverkets kontor i Lund, utan det handlar om hur vi vill att vårt land ska se ut och hur man som regering väljer att styra sin verksamhet och sina myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag ska börja med det sista. Principerna som ska vara vägledande för en genomgripande skattereform bygger på neutralitet och enkelhet samt på rättvisa och förmåga att finansiera välfärden.

Det här lyckades vi med i början av 90-talet, och vi hade även gjort det tio år tidigare i form av en annan form av skattereform. Jag är övertygad om att den förutsättningen finns. Jag säger inte att det kommer att bli enkelt; vi kommer att gå in med olika perspektiv, vi kommer att ha olika krav och vi kommer att företräda olika intressen. Men det har gått förut, och politiken bör - måste - ha förmågan att göra det igen. Då handlar det naturligtvis om att ge och om att ta. Nej, enkelt kommer det inte att bli, men ja, nödvändigt är det.

Jag hör att finansministern har haft olika tankar, men hon svarar egentligen inte på frågan varför man har landat där man har landat just nu. Jag ser dock ändå fram emot att finansministern kan återkomma till de uppfattningar hon hade för något år sedan. Jag ser också fram emot att finansministern tar initiativ till att åtminstone inleda överläggningar och sonderingar gällande möjligheten att återigen genomföra en bred politisk skattereform.

Avslutningsvis vill jag så här i juletid rikta mig halvt personligen till finansministern. Finansministern är en sympatisk och omtänksam människa, och även om vi företräder olika perspektiv och ibland utbyter hårda ord i riksdagens kammare vill jag nu skicka med finansministern ett litet julevangelium inför den fridfulla tid som stundar.

"I ett land där julen kommer med kravbrev och glädjen stämplas endast mot faktura är det lätt att förväxla rikedom med välstånd. Ty fattigdom är inte en siffra som kan rationaliseras bort med skattesänkningar eller marknadslösningar - det är kalla nätter, tomma kylskåp och barn som inte önskar mer än värme. Trygghet får inte bli ett privilegium för de kreditvärdiga. Så ta nu med dig: Om ert hjärta är ett kontor, låt det stänga för revision och självrannsakan! Om era kalkyler är kalla, värm dem med människors röster - inte bara med siffror!"

God jul och gott nytt år!

Herr talman! Det är klart att regeringen med sin nuvarande utformning av skattepolitiken bidrar till att öka undantagen snarare än till att upprätthålla neutralitet och enhetlighet.

Risken med alla de undantag vi fortsätter att skapa är att vi tappar i legitimitet och förtroende för skattesystemet. Dessutom tappar vi när det gäller tillväxtskapande åtgärder. Vi tappar innovationskraft och entreprenörskap, och ibland skapar vi kanske också större orättvisor än nödvändigt.

Finansministern har naturligtvis rätt i det avseendet att det var en annan tid när skattereformen genomfördes i början av 90-talet. Det fanns ett visst mått av omvandlingstryck, kan man kanske kalla det, som krävde att politiken satte sig ned och tog ett helhetsgrepp om skattesystemet. Det var nämligen ineffektivt, krångligt och svårt att förstå.

Det var bra då, men under de år som vi har levt med nuvarande skattesystem har särreglerna blivit fler. Undantagen har ökat, och vi börjar uppleva samma utmaningar som de vi hade i början av 90-talet. Det där kan man inte bara avfärda med att det var en annan tid och att det såg annorlunda ut, för till detta ska läggas att Sverige ännu inte var medlem i Europeiska unionen när skattereformen genomfördes i början av 90-talet. Digitaliseringen var i sin linda, och samhällsutmaningarna såg helt annorlunda ut än vad de gör i dag, 30 år senare. Nog är alltså behovet av en skattereform ändå ganska påträngande. Idén kommer inte bara från Socialdemokraterna, utan den kommer även från många andra håll.

Herr talman! Jag noterar att Moderaterna en gång i tiden, för inte alltför länge sedan, hade precis samma uppfattning. Det är till och med så att Elisabeth Svantesson en gång, innan hon blev finansminister, skrev i Dagens Nyheter tillsammans med nuvarande statsminister Ulf Kristersson om hur påträngande behovet var av en övergripande skattereform. Tre år senare sa finansministerns nuvarande kollega Niklas Wykman i en intervju med revisionsfirman PWC precis samma sak som Elisabeth Svantesson gjorde 2019, nämligen att Moderaterna vill ha en skattereform.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man såg behovet, och man tyckte att det var påträngande. Man såg möjligheten att göra någonting bättre. Men nu när vi två år in i mandatperioden lever med en borgerlig regering och Elisabeth Svantesson som finansminister är tanken helt borta. Det är möjligt att svaret på frågan varför finns i något som finansministern uttryckte i den förra interpellationsdebatten, herr talman. Där sa hon i ett inlägg att hon inte styrs av några principer.

Det är möjligt att det här har övergetts under de senaste två åren, men finansministern får gärna förklara för oss andra vad det är som har skett. Jag kan nämligen inte frigöra mig från känslan att det som finansministern nu ägnar sig åt bygger så smått på någon form av grälsjuka gentemot socialdemokratin. Om jag har fel hoppas jag att finansministern rättar mig.

Finansministern får alltså gärna redogöra för varför hon på så kort tid helt har ändrat politisk uppfattning vad gäller behovet av en ny, genomgripande skattereform.

(Applåder)

Herr talman! Skattesystem kan låta lite tråkigt, men det handlar i huvudsak om att säkerställa att vi har tillräckliga skatteintäkter för att finansiera det som vi definierar som gemensamma angelägenheter, det vill säga vår välfärd.

För att bidra till legitimitet och rättvisa i skattesystemet är det viktigt att skattereglerna är generella, har breda skattebaser och är enhetliga. Dessutom ska ett skattesystem helst ha så få särregler och undantag som det bara är möjligt. Om man lever upp till kriterierna innebär det att vi bidrar till förståelse, skapar legitimitet för ett sådant skattesystem och dessutom minskar utrymmet och riskerna för fel och fusk.

Principerna var vägledande för den stora skattereform som Sverige genomförde i början av 90-talet. De byggde på principer och syften att utforma ett system som var samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt effektivt. De bärande principerna var bredare skattebaser, att skapa en mer neutral och likformig beskattning av olika inkomster, investeringar, sparformer och andra delar av den privata konsumtionen.

Nu är det ett tag sedan det var början av 90-talet. Sedan reformen infördes har ett stort antal avsteg gjorts från dessa principer. De har lett till att dagens skattesystem snarare kännetecknas av stora och allvarliga utmaningar. Alla de många avstegen från denna neutrala och likformiga beskattning har skapat smalare och instabilare skattebaser, som leder till brist på likformig beskattning och till stora samhällsekonomiska kostnader genom att snedvrida hushållens och företagens ekonomiska beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det allvarligaste problemet i dagens skattepolitik är den skattemässiga obalansen mellan arbete och kapital. Jag menar att Sverige är i behov av en stor, genomgripande och bred skattereform som också måste ske i bred politisk enighet.

Grundbultarna för en sådan översyn ska vara att skattesystemet ska generera stabila skatteintäkter för finansiering av gemensamma åtaganden, vara enkelt för enskilda och företag och dessutom bygga på principen om att skatt ska betalas efter bärkraft.

Herr talman! Nu är det inte så att jag är ensam om uppfattningen, utan kritiken mot de många undantagen och att vi inte lever upp till de principer som var vägledande för skattereformen på 90-talet är omfattande. Kritiken kommer från flera håll, inte bara från socialdemokrater eller från den politiska vänstersidan. Den kommer från Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, där Klas Eklund har skrivit en rapport. Ekonomiprofessor Lars Calmfors har pratat om detta, LO har pratat om detta, Riksrevisionen har pratat om detta och Studieförbundet Näringsliv och Samhälle har pratat om detta, och så vidare. De menar att vi inte lever upp till neutralitet och enhetlighet. Dessutom missar vi att skapa högre tillväxt, bättre innovationsmöjligheter, starkare entreprenörskap och starkare rättvisa genom att fortsätta att lappa och laga och tillåta ytterligare undantag i det skattesystem som vi lever med i dag.

Herr talman! Behovet av en stor skattereform är påtagligt. Ska man lyckas med det måste det ske i förhandlingar, brett tillsammans med de olika partier som finns i Sveriges riksdag så att vi orkar och förmår att leva över tid. Ser inte finansministern detta?

Herr talman! När argumenten är lite svagare kan man naturligtvis fokusera på motståndarnas tonläge, men jag vill ändå tydliggöra att det handlar om intressekonflikter. I grunden bygger politik på det, för man företräder olika intressen.

Vi ser nu den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna genomför. De företräder intressen för de människor som har de höga inkomsterna och de stora tillgångarna. Till detta finns andra politiska alternativ. Vi vill fokusera på vanliga löntagare och på att hålla ihop samhället.

Vi kan konstatera, utan att på något sätt bli raljanta, att i den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen företräder går principer före kunskap och erfarenhet.

Herr talman! När finansministern sedan försöker argumentera för sin sak genom att säga att det är en politik som fokuserar på de människor som kämpar och ställer klockan undrar man vad det egentligen innebär. Vilka är det som får ta del av den ekonomiska politik som regeringen genomför? Det är i huvudsak de som har de stora inkomsterna.

Man tar bort avtrappningen av jobbskatteavdraget. Det är de med inkomster över 65 000 som nu kan sätta oxfilé och ett glas med finare vin på bordet till fredagsmyset - förut kanske de käkade tacos.

Det är denna politik som den borgerliga regeringen företräder.

Vi raljerar inte. Vi konstaterar. Vi tycker att detta är fel. Vi tycker att det är omodernt. Vi tycker att det är orättvist.

Det finns ett alternativ till den politik som regeringen företräder. Den fokuserar på välfärden, på breda löntagargrupper och på att hjälpa och ge stöd till alla människor när det gäller att ta sig igenom den kris som Sverige för stunden upplever.

Herr talman! Det sägs att egenintresset aldrig ljuger. I regeringens politik visar det sig tydligt vilka intressen man faktiskt företräder.

Vi ser ju regeringens ekonomiska politik, som man nu har fört under två år. Det är en politik byggd på en nyliberal ekonomisk teori, där principerna går före och vi ser tydliga exempel på hur den borgerliga fördelningspolitiken ser ut.

Denna teori, det så kallade hästskitsteoremet eller hästskitsteorin, som Patrik Björck pratade om, som handlar om att man ska mata en häst så mycket det bara går för att sparvarna sedan ska kunna picka i avföringen, har i verkligheten visat sig inte fungera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi talar om värden som ökad tillväxt eller högre sysselsättning ser vi ingenting av detta i den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen och Sverigedemokraterna nu väljer att genomföra. Vår tillväxt är bland de lägsta i Europa. Vi har en arbetslöshet som nu är den högsta på tio år.

Man brukar säga: Regnar det på prästen stänker det på klockaren: Men så är det inte i verkligheten. Det visar sig i den förda ekonomiska politiken, och det visar sig genom historien när andra länder har valt att luta sig mot denna nyliberala ekonomiska teori.

Konsekvenserna av den förda ekonomiska politiken är att vanliga löntagare och välfärden får betala priset. Vi har en sjukvårdskris. Vi har pressade privatekonomier och privathushåll som man över huvud taget inte bryr sig om.

Omfördelningen, den borgerliga fördelningspolitiken, är dessutom dubbel. Samtidigt som man väljer att sänka skatten för dem med de högsta inkomsterna och de största tillgångarna är man inte beredd att satsa på välfärden eller att ge pressade hushåll bättre ekonomiska förutsättningar. Det innebär också att de verksamheter i kommuner och regioner som utför välfärdens kärna nu måste börja se om sitt hus och höja kommunal- och regionskatterna.

Som ett exempel kan jag ta Bergs kommun. Där får 0,7 procent av befolkningen del av den stora skattesänkning som den borgerliga regeringen har genomfört, men alla ska vara med och betala priset när man nu måste höja kommunal- och regionskatterna för att klara av det nödvändigaste i välfärden. Så ser nämligen verkligheten ut.

Det som nu genomförs och det systemskifte vi står inför bygger inte på någon verklighetsförankrad teori eller uppfattning om att stärka tillväxten, sänka arbetslösheten eller höja sysselsättningen, utan det bygger på den borgerliga principen att det faktiskt är bra att ge lite mer åt dem som redan har och i bästa fall kasta små smulor åt dem som har lite.

(Applåder)

Fru talman! På mer än två minuter lyckades Boriana Åberg inte reda ut detta. Det är väl för att politiken hon företräder är så tunn.

Nu väljer regeringen att använda nästan halva reformutrymmet, 28 miljarder, till att sänka skatten, med fokus på dem som redan har höga inkomster och stora tillgångar. Detta är inte den första stora skattesänkningen - vi har sett det förut. Man gjorde det även i de andra budgetpropositionerna. Vi kan misstänka att denna resa kommer att fortsätta.

När man i riksdagens talarstol påstår att man kan göra både och - genomföra stora skattesänkningar för dem som redan har stora tillgångar samtidigt som man satsar på välfärden - är detta inte sant. Det är bara att bege sig utanför riksdagens kammare så ser man hur verkligheten gestaltar sig. Sjukvården är i kris. Vi har den högsta arbetslösheten på tio år. Vi har en skola som är otillräcklig. Vi har en gängkriminalitet som kryper allt längre ned i åldrarna.

Det hjälper inte. Ska man komma till rätta med detta, ge ungarna rätt förutsättningar och ha en sjukvård som är tillgänglig och fördelas efter behov måste man vara beredd att finansiera detta. Det går nämligen inte att göra både och - och det visar sig i verkligheten - oavsett hur många skrifter om moderat politik Boriana Åberg tycker att jag ska läsa.

Frågan kvarstår därför. Med den riktning som regeringen och Sverigedemokraterna nu lägger fast, med stora skattesänkningar med fokus på dem som redan har stora tillgångar och höga inkomster, vem står näst på tur? Vilka skattesänkningar kan vi se riksdagen få på sitt bord? Och framför allt, vem ska betala dem? Är det barnen och ungdomarna som går i skolan? Är det de sjuka som inte ska få den vård de behöver? Är det de äldre som inte ska få den trygga ålderdom de har rätt till? Är det de arbetslösa, de sjuka eller pensionärerna? Tala om det för oss, Boriana Åberg!

(Applåder)

Fru talman! Låt oss prata lite grann om våra respektive politiska projekt.

Som socialdemokrat tror jag på idén att man ska bidra till att människor får ett fritt och meningsfullt liv och kan förverkliga sina drömmar och sin innersta längtan. Det innebär att strävan efter jämlikhet blir central också i det politiska projektet, för det handlar om att ge människor de livsvillkor som krävs för att uppnå detta.

Vi är olika. Vi har olika förutsättningar, och det krävs olika insatser och olika stöd för att människor ska kunna uppnå detta. Det innebär i sin tur att i min idé om att skapa och bygga ett samhälle blir den generella välfärden central. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov - och alla är med och finansierar.

Vill man skapa en generell välfärd, som är omfattande och gör människor fria genom att ge dem rätt förutsättningar, beroende på deras livsvillkor, måste man också diskutera hur det projektet ska finansieras. Det är så vi pratar om skatt. Vi pratar om vad vi vill göra, vilket samhälle vi vill skapa och hur vi ska uttrycka det.

När man hör på Moderaterna i riksdagsdebatterna förstår man att det i deras värld är precis tvärtom. Det gemensamma projektet ska vara så litet som möjligt. Människor ska inte behöva avstå delar av sina inkomster eller tillgångar; de är deras och ingen annans. Det som är gemensamt finns knappt. Det reduceras till försvar, rättsväsen och polis - nattväktarstaten, det minimala. Det är något helt annat.

Har man den utgångspunkten förstår man varför regeringen för den politik den för och sänker skatten för dem med höga inkomster och stora tillgångar. Det innebär att den resa ni inledde för två år sedan bara är påbörjad. Då blir frågorna: Vem ska stå för de kommande skattesänkningarna? Vad har vi att förvänta oss? Vem ska betala dem?

Fru talman! I ett avseende instämmer jag i det som ledamoten Åberg framför i riksdagens talarstol: Satsningar på försvaret är viktiga. De är nödvändiga. Vi lever under sådana omständigheter och i en sådan omvärld att det inte finns något alternativ till att vi åter ska bygga upp ett folkförsvar, både militärt och civilt, och vi ska göra det tillsammans med andra.

Det innebär i sin tur att de anslagsökningar som vi nu ser på Försvarsmakten är av en sådan omfattning att det utgiftsområdet snart kommer att vara det tredje största i statens budget. Ska man vara beredd att satsa på det och finansiera det räcker det inte att prata om att man ska klämma åt kriminella, jaga skattefusk eller ge sig på dem som kubblar med bidrag. Det är rätt och riktigt: Fusk är fusk och ska bekämpas, alltifrån skattefusk till skatteflykt och skatteundandragande. I det är vi helt överens. Men det kommer att krävas resurser i en helt annan omfattning.

Då finns det två alternativ. Vi kan gemensamt bidra till detta genom till exempel en beredskapsskatt som i huvudsak ska betalas av dem som redan har höga inkomster och stora tillgångar, som vi tycker är rimligt och rättvist. Om man inte vill det får man i stället börja prioritera i den kaka som staten redan har, och då blir frågan till Moderaterna, regeringen och Sverigedemokraterna: Vem är det som ska betala den finansieringen? Är det återigen de sjuka, de arbetslösa och pensionärerna som ska avstå och få nedskärningar? Är det återigen välfärden som ska få mindre resurser för att vi ska rusta upp försvaret?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Vi tror och tycker att man ska göra både och.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det är möjligt att Moderaterna tycker att välfärden ska fördelas efter behov. Frågan är vad det är värt när man skär ned på välfärden och den inte längre är generell och inte omfattar alla. Det handlar ju också om att upprätthålla principer och vara beredd att finansiera välfärden.

Det är precis som Moderaterna säger: För detta krävs resurser. Då kan man fundera på vad det är som är resursskapande och skapar tillväxt i vårt land. Är det att ge riksdagsledamoten Åberg ytterligare skattesänkningar, som riksdagsledamoten kan spara, ta en resa till för eller köpa något bättre att äta en fredagskväll? Inte vet jag.

Alternativet är att använda pengarna på välfärden - att se till att varenda unge klarar skolan, att man kan få ett jobb när man kommer ut och att satsa på arbetsmarknadsutbildning så att det finns arbetskraft att anställa för de företag som vill anställa. Så skapar man tillväxt, generell välfärd och förutsättningar för alla att lyckas i livet. Det är också tillväxtskapande.

Det är det alternativet vi står för. Vi vill få kakan att växa, och vi vill fördela den bättre. Där skiljer sig borgerligheten från Socialdemokraterna.

Nej, jag ondgör mig inte över att Icahandlaren tjänar pengar. Det jag ifrågasätter är principen att Icahandlaren, som tjänar mycket mer än den anställda kassörskan, ska betala mindre i skatt än den som är anställd. Det tycker inte jag är rättvist. Det ifrågasätter jag, och det tycker jag att man borde göra annorlunda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Samma princip gäller när vi nu ska finansiera upprustningen av försvaret på grund av omständigheter som vi inte råder över och som vi måste förhålla oss till. Det är riktigt att satsa på ett ökat försvar, både militärt och civilt, och då måste vi också vara beredda att bidra efter förmåga.

Därför driver vi en beredskapsskatt. Om Moderaterna delar den uppfattningen är vi beredda att diskutera hur en sådan skulle kunna utformas. Vi kan börja här i kammarfoajén direkt efter debatten om ledamoten vill.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag tror att det blir tydligt här vilken skillnad det är mellan regeringen och Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna när det gäller att forma samhället.

Vi säger att det ska vara rimligt att ha ett gott och meningsfullt liv även om man inte bor i storstäder eller storstadsregioner. Människor ska ges förutsättningar för detta i andra delar av landet där man är i större beroende av bilen än vad man är i storstadsregionerna. Då handlar det om att ge dem förutsättningar att leva med sin bil och att ha ett bra liv - och det ska inte bli orimliga kostnader - utan att samtidigt göra det på bekostnad av miljön och klimatet, så att de försämras. Vi tror på möjligheten att göra både och.

I er värld tycks det vara så att ni inte bryr er om miljön och klimathotet. Priset för att sänka skatten på drivmedel, på bensin och på diesel får vara hur högt som helst.

Jag tycker att detta gestaltar sig lite grann i det exempel som Per Söderlund, Sverigedemokraterna, själv tar upp när han lyfter fram transporterna. När det gäller utmaningen för Transportsverige i dag handlar det inte i första hand om att sänka skatten på drivmedel. Det handlar om att ställa om så att transporterna blir miljövänliga, blir en del av klimatomställningen och blir tillväxtskapande. Då kan det snarare handla om att upprusta järnväg och se till att godståg kan passera genom hela vårt land. Det kan handla om att flytta gods från väg till järnväg eller till exempel till vattenburen trafik.

Det är tydligt vilka olika intressen vi företräder i politiken. Sverigedemokraterna och regeringen står på de människors sida som redan har det gott ställt. Ni bryr er inte om miljön. Den får ta den smäll som krävs för att ni ska få igenom er politik. Mot detta står ett ansvarsfullt, klimatvänligt och rättvist alternativ som inte minst vi socialdemokrater företräder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

(Applåder)

Fru ålderspresident! I förra replikskiftet kunde jag åtminstone sträcka mig så långt att jag kunde ge Sverigedemokraterna ett erkännande i fråga om att det kommit mycket gott från mikrobryggerierna. Jag väljer att inte sträcka mig längre än så just nu, för i grunden är det en inriktning i budgetpropositionen med ett tydligt fokus på de människor som redan har det gott ställt.

Man kan försöka framställa förslagen från Sverigedemokraterna och regeringen som att saker och ting görs av omsorg om vanliga löntagare och vanligt folk. Men det är inte sant, och ingen kommer att gå på det.

När det gäller just drivmedel och bensin och diesel delar jag inte Sverigedemokraternas uppfattning - att det skulle vara något dåligt att skapa incitament för människor att köra mindre. Man ska inte utnyttja bilen mer än nödvändigt.

I Sverigedemokraternas värld tycks det vara tvärtom. Man kanske ska uppmuntra människor att köra så mycket de bara kan, att ta bilen till Ica, 100 meter bort, eller till gymmet, 200 meter bort, när de ska springa 5 kilometer. Jag tycker att det är en orimlig politik.

Samtidigt är det viktigt att ge människor rätt förutsättningar. Vi som bor i storstäder eller storstadsregioner har tillgång till kollektivtrafik. Vi kan utnyttja den och ska naturligtvis göra det så mycket vi bara kan. Men de människor som inte har den möjligheten och som är i större beroende av bilen måste också känna en trygghet. De måste ges förutsättningar för ett drägligt och meningsfullt liv. Därför föreslår vi, till skillnad från Sverigedemokraterna och regeringen, inte att man bara sänker skatten på drivmedel. Det är nämligen kontraproduktivt, och det är miljöovänligt. Vi hittar andra system, till exempel en tankrabatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Vi kan mycket väl tänka oss att utveckla dessa tankar, men inte med samma syfte som regeringen och Sverigedemokraterna har.

Fru ålderspresident! Jag vill inledningsvis yrka bifall till Socialdemokraternas reservationer 1 och 5.

Vi lever i en tid av förändring där gamla mönster bryts och nya utmaningar kräver uppmärksamhet. Det handlar om hur vi ska klara att upprätthålla och stärka vår gemensamma välfärd och om hur vi säkerställer att varje människa får möjlighet att ge liv åt sin innersta dröm och längtan.

Utmaningarna är sannerligen stora. Arbetslösheten är rekordhög. Sveriges tillväxt är bland de sämsta i Europa. Livsmedelspriserna har rusat. Sjukvården är i kris. Underhållsskulden växer. Klimatomställningen är akut. I kölvattnet av detta växer ojämlikhet och utanförskap.

I ett läge där Sverige blir fattigare krävs en politik som bottnar i verkligheten och ser människors vardag, en klar idé om vilket samhälle vi vill bygga och en tydlig riktning för hur det ska genomföras. Men verkligheten står uppenbarligen inte i fokus för Sverigedemokraterna och regeringen. I årets budgetproposition skär regeringen ned på sjukvården, låter nyrekryteringen till gängen fortgå, struntar i framtiden för byggbranschen och industrin och underlåter att stötta alla dem som kämpar för att få ihop vardagsekonomin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Svenska folket vill ha åtgärder för att ta tag i de problem man möter i sin vardag. Då väljer regeringen att låna pengar för att sänka skatten för dem som redan tjänar allra mest. I stället för att ta itu med de stora samhällsproblem Sverige har väljer regeringen att bränna miljarder på skattesänkningar för de människor som har störst tillgångar och högst inkomster. Krisen tillåts slå igenom med full kraft, och priset betalas av välfärden genom ständiga nedskärningar och av hårt arbetande löntagare.

Fru ålderspresident! Den gamla nyliberala devisen "regnar det på prästen stänker det på klockaren" gestaltas i allt väsentligt i regeringens förda politik. Låt mig ta ett par axplock!

I sin budget sänker regeringen och Sverigedemokraterna skatten för sig själva med över 30 000 kronor om året, samtidigt som man vägrar att höja barnbidraget - som enda land i Norden - och skär ned i bostadstillägget för de mest utsatta barnfamiljerna. I ett läge där regeringen har skapat en sjukvårdskris och vi har de största varslen sedan 2010 väljer regeringen att skära ned på resurserna till sjukvården.

Regeringen väljer att kalla sin budget för tillväxtbudget, men det stämmer inte, fru ålderspresident. Hade regeringen prioriterat tillväxt hade den satsat på sådant som genererar tillväxt: bostadsbyggande, snabbare energiutbyggnad och utbildning. Men det är inte där regeringen lägger krutet, utan det gör man på skattesänkningar för de mest välbeställda. Ännu förmånligare och lägre skatter för fåmansbolag står att vänta, exitskatten för att hindra skatteflykt vill man inte ha och så vidare. Listan kan göras mycket längre.

Samtidigt företräder vi socialdemokrater helt andra intressen. Vi står för en helt annan samhälls- och människosyn. I vår budget väljer vi att prioritera de problem som vanligt folk möter i sin vardag. Vi stöttar alla de svenskar som drabbats hårt av kostnadskrisen. Vi föreslår åtgärder för att stärka Sveriges tillväxt, och vi vill ge mer pengar till välfärden och sjukvården. Vi går fram med kraftfulla åtgärder för att stoppa våldet här och nu och bryta nyrekryteringen till kriminella gäng.

Fru ålderspresident! Skattepolitiken är inte bara siffror i ett budgetdokument - den är själva grunden för vårt samhällsbygge. För oss socialdemokrater är den ett verktyg för att skapa rättvisa, finansiera välfärden och säkerställa att alla människor, oavsett bakgrund, får en rimlig chans att leva ett gott och meningsfullt liv.

Skatt är undersköterskan på boendet, frukosten på förskolan och barnmorskan som förlöser när barnen föds. Skatt är höftledsoperationer, nationella prov och skolskjuts. Skatt är tåg, buss och kollektivtrafik. Så hänger det nämligen ihop. Skatt är gemensam finansiering av gemensamma angelägenheter och gemensam välfärd. När vi bevittnar dålig arbetsmiljö inom vården eller för lite undervisning och stöd i skolan måste vi koppla ihop det med den förda ekonomiska politiken.

Fru ålderspresident! Det är inte nog med det. Dagens skattesystem är dessutom utformat på ett sådant sätt att vi betalar mer i skatt på inkomst av lön än på avkastning av kapital. Frågan som varje riksdagsledamot borde ställa sig är: Varför är det rimligt att kassörskan på Ica ska betala en större andel av sin lön i skatt än vad Icas ägare gör? Det går faktiskt inte ihop. Och det finns många fler liknande exempel. Därför är det uppenbart att behovet av en skattereform är stort för att göra saker och ting mer begripliga, mer enhetliga och framför allt mer rättvisa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Fru ålderspresident! En del konstaterar hurdan verkligheten är och frågar sig: Varför? Jag drömmer om framtiden och frågar mig: Varför inte? Så vackert och kärnfullt formulerade sig en gång den brittiske dramatikern George Bernhard Shaw. Det är en sinnebild som står sig även i dag. Det är nämligen så att framtiden inte är något som bara händer oss. Den är någonting som vi skapar och formar tillsammans. Och även om den samtid vi lever i ställer stora krav på oss, för att kunna skapa en framtid att längta till, saknas det inte möjligheter.

Vi socialdemokrater tror att grunden för ett gott och meningsfullt liv för de allra flesta är en stark generell välfärd. En tydlig och rättvis bottenplatta för välfärden skapar frihet åt flertalet. Det är nämligen så att välfärd frigör människor ur den ekonomiska underordningens bojor. Vi blir inte beroende av egna ekonomiska tillgångar för att kunna ta del av vård, skola och omsorg. Vi slipper dessutom ge upp stora delar av vårt eget liv för att ta hand om närstående som behöver sådana tjänster och inte har möjlighet att köpa dem på en marknad.

Den generella välfärden bygger på den allmännyttiga principen att vi gemensamt bidrar efter förmåga, så att välfärden finns där när den behövs, fördelad efter behov. Men det är välfärden som betalar priset i vårt land för en borgerlig budget där man tydligt prioriterar skattesänkningar för dem som redan har höga inkomster och stora tillgångar.

I stället borde vi se till att stärka välfärden och bottenplattan, som när vi socialdemokrater föreslår tillskott till välfärden genom ökade generella statsbidrag på 6 miljarder kronor till kommuner och regioner. Vi väljer dessutom att räkna upp dem med inflationen för att trygga bottenplattan i välfärden. Det är en satsning som totalt innebär ökade tillskott till kommuner och regioner med 15 miljarder kronor bara för nästa år.

Vi föreslår 3 miljarder i personalsatsningar för att korta vårdköerna och öka tillgängligheten. Människor ska känna tryggheten i välfärden när de behöver den. Bara genom att satsa på personalen kan vi ta oss ur den sjukvårdskris som den borgerliga regeringen och Sverigedemokraterna hjälper till att öka. På så sätt kan vi också stärka välfärden på sikt.

I budgeten för 2025 väljer regeringen och Sverigedemokraterna att kraftigt försämra tandvården utan att några förbättringar finns på plats. Man tar bort den fria tandvården för unga utan att ha landat med förslaget om hur det ska satsas på de äldre. Man väljer att ställa grupp mot grupp - unga mot gamla. Det säger vi socialdemokrater nej till. Tänderna är och ska vara en del av kroppen. Därför avvisar vi regeringens nedskärningar.

Fru ålderspresident! Att ge människor hopp och vilja att se fram emot morgondagen, utan att man med säkerhet vet hur den kommer att se ut, menar jag är en av politikens absolut viktigaste uppgifter. Det handlar inte bara om nästa budget eller nästa mandatperiod. Det handlar om vilka vi är som nation och hur vi vill att nästa generation ska se på det Sverige vi lämnar efter oss.

Avslutningsvis kan man konstatera att det hopp, den tro, den trygghet och den vilja att vakna upp till en bättre och ljusare morgondag som är en av politikens viktigaste uppgifter ändå kanske inte riktigt hör till det som alla människor i vårt land känner när de går och lägger sig i kväll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Det är en borgerlig regering med stöd av Sverigedemokraterna man kan tacka för det. Men det är väl ändå rimligt att säga: För den som vill, den som önskar och den som hoppas är en annan riktning möjlig. Den ska ni få chans att rösta fram om bara något år.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Oavsett vad Per Söderlund kallar detta - funkisskatt eller inte - finns det de facto en skillnad i beskattning mellan dem som arbetar och dem som är i behov av detta och har kroniska sjukdomar eller något annat. Det är orättvist och orättfärdigt. Så ska ett modernt välfärdssamhälle inte se ut.

Jag konstaterar att Sverigedemokraterna i sina löften till dem som man har bett rösta på dem sagt att funkisskatten ska bort. Tidigare har Per Söderlund sagt att han tänker återkomma till detta, att löftet gäller och att det faktum att man ställer upp för den borgerliga regeringen för att upprätthålla och öka skatteklyftan bara är något tillfälligt. Nu hör vi, två år senare, att Sverigedemokraterna inte alls har menat vad de sagt. De har lovat en sak men tycker något annat. Det erkänner man till och med nu i riksdagens kammare och säger att skatteklyftan är rimlig. Det löfte de gav var ingenting värt.

Man kan fundera över vilka andra löften som Sverigedemokraterna har ställt ut som de inte tänker genomföra. Min uppfattning om att Sverigedemokraterna ger sken av att stå på vanliga löntagares sida men sedan genomför något annat för att de företräder andra intressen får sannerligen vatten på sin kvarn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Det är en tråkig tid vi lever i när lögnen börjar bli arbetsredskap i politiken. Då är det bättre och ärligare att säga vad man tycker, vad man står för och varför det är rätt. I min värld är det inte så, vare sig att ha lögnen som arbetsredskap eller att genomföra en sådan politik.

Något ytterligare finns nog inte att tillägga. Sverigedemokraterna visar ännu en gång vilket parti de är och vilka intressen de företräder: de som redan har stora tillgångar framför vanliga löntagare.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag vet inte om det finns så mycket i Per Söderlunds anförande som man kan skriva under på, men en passus ska jag ge honom ett erkännande för. Mycket gott har kommit från småbryggerier. Det är vi helt överens om.

I övrigt var det mycket teknikaliteter och fokus på inflationsbekämpning, men något tal om Sverigedemokraternas och regeringens inriktning i budgetpropositionen, dess syfte och målsättning, var det inte. Det ligger man lågt med.

Vi som har deltagit i budgetdebatter genom åren har blivit medvetna om att Sverigedemokraternas intresse är något helt annat än det de försöker ge sken av. Vi ser det i årets budgetproposition; det är de bättre bemedlade som nu ska prioriteras framför vanliga löntagare. Vi ser det gång på gång. Vi ser det i denna budgetproposition, och vi har sett det i de andra budgetpropositionerna. Krutet ska läggas på skattesänkningar för dem som redan har det gott ställt: människor med högst inkomster och störst tillgångar, den rikaste procenten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Samtidigt försöker sig Sverigedemokraterna på tricket att ge sken av att de står på vanliga löntagares sida. Om någon fortfarande tvivlar på att Sverigedemokraterna helt har övergett vanligt folk ska jag lyfta ett exempel som vi debatterade redan för två år sedan, nämligen den orättvisa funkisskatten. Det handlar om den skatteklyfta som Sverigedemokraterna har återinfört mellan dem som arbetar och dem som har sjuk- och aktivitetsersättning.

För två år sedan sa Sverigedemokraternas Per Söderlund att han måste återkomma till dessa frågor längre fram. Ett år senare förnekade Söderlund funkisskattens existens. Nu har det gått två år, och funkisskatten har snarare utökats, trots Söderlunds och Sverigedemokraternas löfte om att återkomma i frågan. Nu undrar jag: Varför vill ni inte avskaffa den orättvisa funkisskatten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag vänder mig till finansminister Elisabeth Svantesson.

Sverige står inför stora utmaningar. Arbetslösheten är den högsta på tio år, sjukvården är i kris, tillväxten i Sverige är bland de lägsta i Europa, och gängskjutningarna kryper allt längre ned i åldrarna.

I det läget väljer Sveriges regering att lägga miljarder på skattesänkningar för den rikaste procenten i Sverige. Den som tjänar mer än 65 000 kronor i månaden, och särskilt de med ännu högre inkomster som regeringens ministrar och finansministern själv, får nu sänkt skatt med tusentals kronor varje månad.

Därför vill jag fråga finansministern: Vilka samhällsutmaningar är det man avser att lösa med dessa stora skattesänkningar för människor med de högsta inkomsterna och de största tillgångarna? Är det krisen i sjukvården? Är det den ökade arbetslösheten? Eller är det gängkriminaliteten som kryper allt längre ned i åldrarna?

Fru talman! Jag ska väl börja med en rättelse: Nej, vi har ingen kristdemokratisk regering utan en SD-styrd regering. Det är helt korrekt, och jag tackar för att statsrådet rättade mig kring detta.

Så här är det: Utredningsinstitutet är stort - så är det naturligtvis - men man har också annat till sitt förfogande. Man har ett helt statskontor, och man har ett helt regeringskansli. Möjligheten att fördjupa sig i detta finns alltså där. Det handlar inte om resursbrist, utan det handlar om vilja. Statsrådet har nu vid ett flertal tillfällen i två interpellationsdebatter sagt att man följer frågan men inte gör någonting. Jag kan inte konstatera annat än att svaret egentligen inte är någonting värt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den som följer utvecklingen kring systemet med dold mervärdesskatt kan konstatera att det har justerats under både socialdemokratiskt och borgerligt ledda regeringar. Det gjordes första gången 2008, då man gjorde en justering av mervärdesskattekompensationen. Det var en borgerlig regering som gjorde det. Statskontoret gjorde en översyn 2011, och det var en borgerlig regering som lät göra detta. Man lade också fram förslag i en offentlig utredning 2015, vilket under Magdalena Andersson som finansminister ledde till en förändring i förordningsskrivandet.

Det här är inte en fråga om resursbrist, utan det är en fråga om vilja. Om jag ändå ska tolka statsrådet välvilligt tror jag att han faktiskt tycker att man skulle kunna titta på detta och göra någonting bättre. Jag är inte ute efter att polemisera, utan jag är ärligt och uppriktigt ute efter att hitta ett system som är bättre. Jag sa i den förra interpellationsdebatten att jag sträcker ut en hand för att vi ska göra det gemensamt. Statsrådet svarade då att han, om Socialdemokraterna gör det, är beredd att fatta den handen. Nu kommer den igen, och jag hoppas att statsrådet tar den.

(Applåder)

Fru talman! Jag får i dag ungefär samma svar som för ett år sedan. Jag ska erkänna att det gör mig något besviken, med tanke på att vi ändå delar uppfattning - om statsrådet är ärlig i det han säger, vilket jag tror att han är. Han gav för ett år sedan, precis som han gör nu, uttryck för att systemet inte fångar upp det här på ett exakt sätt.

Jag är inte själv ute efter att ta bort schabloniseringen. Jag ser också fördelarna med den. Men jag tycker att det finns anledning att fundera över detta med anledning av det faktum att det inte råder konkurrensneutralitet och att vi från statens sida skapar incitament för att privatisera - inte för att det skulle stärka verksamheten och göra den bättre eller för att det skulle finnas principer eller argument i kommunerna för hur de ska utveckla det som de sysslar med utan för att det är rent ekonomiskt fördelaktigt.

Fru talman! Jag är inte heller ute efter att statsrådet i dagens debatt ska tala om hur saker och ting ska se ut i detalj. Men det är trots allt så att den regering som fortsatt styr riket har ett helt utredningsinstitut till sitt förfogande. Detta utredningsinstitut ska vi vara rädda om och stolta över. Det ger oss förutsättningar att när omvärlden förändras uppdatera våra samhällsanalyser och fundera på vad vi kan åstadkomma för att föra en politik som är rätt och riktig.

Den här interpellationsdebatten hade inte behövt vara så lång. Om det nu är så som statsrådet säger, att han tycker att det här är orimligt och att man åtminstone hade behövt uppdatera sig om vad som föreligger och vad man skulle kunna göra åt det, hade ju statsrådet mycket enkelt och mycket kort kunnat svara till mig och resten av kammaren: "Det här ska vi ta på allvar. Vi ska försöka göra någonting åt det. Men innan vi gör det behöver vi en uppdatering om hur verkligheten ser ut. Jag är beredd att ta detta vidare. Jag är beredd att eventuellt tillsätta en utredning. Sedan kan vi återkomma till diskussionen."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror inte heller att vi når hela vägen till perfektion. Men det finns alltid anledning att rätta till saker och ting som är fel. Även om det för närvarande inte föreligger någon flod av privatisering i Kommunsverige - en sådan kan naturligtvis komma - utgör både principen och de omständigheter vi lever under starka skäl till att göra mer än att bara följa medierapportering, lyssna på radio, läsa tidningar och ha ett antal möten med kommunala företrädare. Vi kan bättre. Det gäller även en kristdemokratisk regering, tror jag.