Laila Naraghi

Fru talman! Det har över tid framkommit uppgifter - larm - om att den familjerättsliga lagstiftningen brister i skyddet av våldsutsatta barn. Det har handlat om att barn tvingas till umgänge och boende- och vårdnadssituationer, där de är helt ensamma och utlämnade till en förälder som utsätter dem för försummelse och fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, och om hur våldsutsatta föräldrar, oftast mammor, tvingats lämna över dessa barn, till våldsamma föräldrar, ofta mycket farliga pappor, trots att barnen protesterat på alla tänkbara sätt av rädsla för vad de skulle utsättas för av de våldsamma männen när de lämnades ensamma där utan något skydd.

Fru talman! Dessa larm beskrev att mammorna om de inte lämnade över barnen till papporna förlorade vårdnaden, och då blev barnen helt i männens våld. Mammorna anklagades för att sabotera barnens relation med papporna fast det i själva verket ju var männens våld som var umgängessabotaget. För våld saboterar både umgänge och liv.

Larmen kom om att samhället blundade för våldet mot barnen och mammorna, och vi socialdemokrater tog larmen på allvar och agerade i regeringsställning. År 2021 gav vår regering Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga hur uppgifter om våld eller andra övergrepp beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge. I deras rapport Uppgifter om våld är inget undantag framgick problemets omfattning tydligt: Det var systemhotande i meningen att våldsutsatta barn tvingades in i våldsamma förövares hem för att där utsättas för mer våld, trots att riskerna för våld ofta var kända inte minst hos polis och socialtjänst. Men barnen tvingades ändå till umgänge med förövarna, helt och hållet som ett resultat av andra vuxnas beslut i familjerätter och domstolar och, fru talman och ärade kollegor, som ett resultat av lagstiftningen. Jag ska återkomma till det.

Fru talman! År 2021 tillsatte vi socialdemokrater i regeringsställning också Utredningen om vikten av trygghet och kontinuitet för barn i utsatta situationer, som skulle se över reglerna i föräldrabalken om vårdnadsöverflyttning, adoption och just umgänge. Uppdraget syftade bland annat till att stärka skyddet för barn när fråga uppkommer om umgänge med en förälder som har utövat våld eller gjort sig skyldig till annan allvarlig kränkning. I grund och botten handlade det om att ta fram förslag för att ändra lagen så att barn inte längre av lagen och vuxenvärlden skulle tvingas in i förövares hem.

I januari 2023 kom så utredaren med sin självständiga produkt. Vi hade synpunkter, och det hade också många remissinstanser. Vi socialdemokrater har därför i riksdagen fortsatt det vi initierade i regering. Vi har gjort det intensivt för att få regeringen att lämna förslag till riksdagen att ändra lagen snarast.

Under 2023 lyfte vi en stor mängd frågor till regeringen utifrån olika perspektiv i syfte att få regeringen att agera snarast. Våren 2023 tog vi också initiativ till civilutskottets öppna sammanträde på temat Vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen. Det blev ett starkt tryck på regeringen när detta sammanträde genomfördes i september.

Hösten gick. Inget hände. Vi socialdemokrater tog ånyo initiativ, då till att kalla ansvarig minister Gunnar Strömmer till utskottet. Han kom i december förra året och lovade en proposition senast i september i år. Det var bra.

Därefter har vi socialdemokrater haft flera möten och god kontakt med Justitiedepartementet. Vi välkomnar att flera av våra inspel har omhändertagits.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Fru talman! Det vi har framfört till justitieministern var att åtminstone följande förändringar behövde ske:

Kontaktprincipen måste underordnas barnets rätt till liv och hälsa. Lagstiftarens intention att barnets rätt till liv och hälsa är överordnat kontaktprincipen måste tydligt framgå. Detta betyder inte att kontaktprincipen är oviktig. Självklart har barn rätt till en god och nära relation med sina föräldrar. Men lagen måste ge tydlig vägledning till beslutsfattare i kommuner och domstolsväsen att barnets rätt till liv och hälsa alltid är överordnad. Risk för våld måste beaktas, för våld påverkar barns liv och hälsa. Det gäller allt våld - fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, försummelse och så vidare.

Mål om vårdnad, boende och umgänge är framåtsyftande. Riskbedömningen är central. Lagstiftarens intention om dess betydelse måste framgå tydligt.

Lydelsen i 6 kap. 2 § föräldrabalken behöver skärpas.

Vi vill se en kontrollstation om tre år för att se om och hur nya lagstiftningen fått effekt.

Vi noterar att regeringen i propositionen instämmer i våra tre första förslag samt att regeringen avser att ta ställning till behovet av utvärdering när lagändringarna varit i kraft i några år.

Vi vill se en sådan utvärdering, inte minst i ljuset av vad som framkommit från bland annat Sveriges Psykologförbund och Rädda Barnen i slutfasen av beredningen.

Fru talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall till utskottets förslag om att anta dessa lagändringar.

Vi vill tacka kollegorna från riksdagens alla partier, inte minst kollegorna i uppföljningsgruppen där vi arbetade fram det öppna sammanträdet. Vi vill också tacka kanslichefen som hjälpt oss verkställa det.

Ett stort tack även till justitieminister Gunnar Strömmer! Det är ett styrkebesked för Sverige att arbetet från vår tidigare regering tas i mål på detta sätt.

Tack också till Gunnar Strömmers statssekreterare Mikael Kullberg, som vi har haft möten och konstruktiv kontakt med om formuleringarna.

Vi vill även uppmärksamma konstitutionsutskottets bidrag, som ofta hamnar i skymundan. Det var först med KU:s granskning av socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvalls bristande agerande i detta lagärende som regeringens beredning tog fart och form.

Jag satt själv i KU flera år innan jag placerades i civilutskottet för att ta vidare arbetet med vissa grundlagsnära frågor här, som barns och vuxnas rätt att inte utsättas för våld - något som den civilrättsliga lagstiftningen generellt sett uppvisat omfattande brister kring.

KU:s bidrag till detta lagärende visar betydelsen av riksdagens granskningsfunktion och hur grundlagen måste få genomslag i alla utskott, också i vårt.

Men, fru talman, vårt största tack riktas till civilsamhället - alla de barn och föräldrar, oftast mammor, som kämpat för denna lagändring. Det är barn och mammor som har lidit, plågats och utsatts för omfattande våld på grund av påtvingat umgänge, boende och vårdnad som resultat av den tidigare lagen. Det har inte handlat om några enskilda fall eller undantag. Det har handlat om systemfel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Ni är många som har varit i kontakt med oss, och vi vill tacka er alla för den kunskap och erfarenhet som ni delgett oss. Ni har fått betala ett högt pris - en del det allra högsta. De som mördats. Barnen som fått sina mammor mördade. Mammorna som fått sina barn mördade under umgänge.

Ansvaret för morden, också för annat våld, till exempel fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och försummelse, är förstås främst mördarnas och våldsverkarnas. Men inte enbart. Ansvar vilar också på den omvärld som möjliggjort våldet och som tvingat barnen att vara ensamma med förövarna, trots att omvärlden visste om riskerna.

En del politiker talar mycket om familjerätters och domstolarnas ansvar, och visst finns där ett ansvar. Men deras beslut styrs, fru talman, till syvende och sist av lagarna. Det vi ägnar oss åt här i huset, och därför är det så viktigt att vi lagstiftare ser vårt ansvar. Vi ska inte främst peka finger åt andra utan agera själva.

Fru talman! Sverige måste anses ha ett välfungerande rättssystem med välfungerande, självständiga domstolar och rättskipning. Enligt Freedom Houses årliga granskning får till exempel Sverige högsta möjliga betyg i rule of law. Att Sveriges domstolar systematiskt och återkommande har bortsett från våld i domar gällande vårdnad, boende och umgänge samt att våldsutsatta barn och kvinnor lämnas ensamma att skydda sig mot våldsutövande pappor kan alltså inte förklaras med att vi i Sverige generellt skulle ha dåliga domstolar.

Således torde slutsatsen vara enkel, nämligen att lagen har brustit. Lagen har inte skyddat de barn som utsätts för våld, och lagen har inte hjälpt de mammor som försöker skydda sina barn från våldet. I stället har lagen möjliggjort fortsatt våld.

Men, fru talman, nu är det slut med det. Nu ändrar vi lagen. Riksdagen och regeringen är tydliga: Kontaktprincipen är underordnad barns rätt till liv och hälsa. Ordentliga riskbedömningar måste göras. Barnet ska ges möjlighet att framföra sina åsikter. Risk för allt våld ska beaktas, det vill säga fysiskt, psykiskt, sexuellt, försummelse och så vidare.

Beslutsfattares bedömningar, det vill säga familjerätters och domstolars, ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet. Detta är ett tydligt besked från riksdag och regering. Pseudovetenskap, exempelvis föräldraalienationsteorin, har ingen plats i detta givet vad en samlad expertkår har uttalat.

Tidigare i år larmade man om hur pseudovetenskapliga teorier med bristfälligt eller rent av osakligt vetenskapligt underlag utnyttjas som vapen i familjerättsliga tvister. Den pseudovetenskapliga teori man varnade för var den så kallade föräldraalienationsteorin.

Eftersom det har framkommit farhågor om detta i slutfasen av beredningen av betänkandet bör det nämnas vad som står i propositionen, nämligen att det i regeringens lagförslag är tydligt att bedömningar ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet. Självklart har inte pseudovetenskap, som den nämnda, någon plats i bedömningarna som ska göras.

Fru talman! Civilutskottets och riksdagens intention är naturligtvis att våra lagändringar ska ge effekt för landets våldsutsatta barn och föräldrar. Men vi fortsätter självklart arbetet i riksdagen; mer behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Till exempel behövs förändringar i det processuella upplägget, så att våldsutsatta barn kan få möjlighet till juridiskt biträde i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge. Häromveckan lyfte vi socialdemokrater och Centerpartiet fram ett förslag om detta i civilutskottet, som regeringspartierna tyvärr röstade ned. Men vi noterar att de i dag har aviserat en utredning, och vi välkomnar självklart den.

Samhället behöver också fler verktyg för att hjälpa barn i relation till våldsutövande föräldrar. Ett sådant är umgänge med umgängesstöd. Det var en viktig reform 2010, men den tillämpas med varierande kvalitet över landet. Det är hög tid att utvärdera och förbättra den.

Fru talman! I juni förra året fick jag ett mejl jag aldrig kommer att glömma. Det var från mamman till Tintin; pojken i Luleå som mördades under umgänge i januari förra året. Trots mammans varningar och att alla myndigheter hade kunskap om riskerna för våld tvingades Tintin till umgänge - där hans pappa mördade honom.

Mamman, Sanam Gharaee, skrev till mig att hon på riksdagens hemsida läst om frågorna jag ställt till regeringen om vårt arbete med detta. Sedan dess har vi haft kontakt. Jag är tacksam för all den kunskap och erfarenhet Sanam förmedlat om Tintins liv och många andras liv, som är i kontakt med föreningen ni bildade - Lex Tintin.

I september förra året bjöd jag Sanam till riksdagen för att träffa alla partier. Det var ett möte som berörde och bidrog till konkret förändring. I dag finns Sanam med oss på läktaren. Hon kämpar för att inga fler barn ska tvingas till umgänge på det sätt som Tintin tvingades till det. Dessa lagändringar är en pusselbit, men det är ingen fullständig lex Tintin. Mycket mer krävs, menar Sanam. Vi socialdemokrater instämmer.

Fru talman! I september i år fick jag ett annat brev, som jag heller aldrig kommer glömma. Det var från Tintins mördare, hans pappa, som skrev från fängelset. Han skrev att han behövde ta sin sons liv, att Tintin är befriad. Han anmodade mig att lämna hans son i fred.

Någon tänker kanske att detta borde jag inte tala om här. Detta borde inte ges uppmärksamhet. Men tvärtom! En omvärld måste orka se förövarna, vad de står för, vad de gör mot barnen och hur de beter sig. Det finns så många exempel. Först då kan vi avlasta de barn och kvinnor som drabbas av dessa mycket farliga män. Det är inte barnen som ska tvingas till umgänge med dem. Det är inte mammorna som ska tvingas parera förövarna själva. Det är omvärlden som ska tvingas ta sitt ansvar att skydda barnen från dessa farliga män. Och då måste våldet, våldsverkarna, synliggöras. Först då kan lagen riktas rätt. Det är en del av det paradigmskifte vi nu genomför.

Fru talman! Jag har fått brev från Tintins föräldrar, men jag kan inte få något brev från Tintin själv. För pappan tog hans liv - under umgänge.

Som riksdagsledamöter företräder vi alla här i landet - också barnen. Vi vuxna måste lyssna på dem. Många är de barn som lider av våldet de tvingats utstå på grund av lagens tidigare utformning och vuxenvärldens beslut.

Barn har rätt till skydd mot alla former av våld enligt barnkonventionen och svensk lag. Dagens betänkande är ett steg i detta arbete, men knappast slutpunkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

I detta anförande instämde Denis Begic (S).

Fru talman! Vi står här i dag, den 5 november 2024, med en lagstiftning som innebär att staten genom förvaltare och gode män har möjlighet att ta över människors hela liv på ett alldeles vidrigt sätt, något som granskningar har visat och som jag också har sökt belysa med den här interpellationen.

Det är en lagstiftning där staten i praktiken kan omyndigförklara människor som Arne Gavelin, där andra, som det framstår, i princip verkar kunna kidnappas för pengarnas skull, där tillsynen är bristfällig och där stora summor försvinner från utsatta människor, ofta barn.

Det enda sättet att skydda sig eller få någon information över huvud taget verkar vara att få SVT eller Centrum för rättvisa att hjälpa en, men både ministern och jag vet ju att varken SVT eller Centrum för rättvisa kan hjälpa alla när det är lagen som brister. I grund och botten är detta ett systemfel - ett systemfel som också inkluderar marknadsmisslyckanden.

Hur länge ska det här få fortgå? Vi socialdemokrater tog i regeringsställning de första stegen för att ändra detta. En utredning tillsattes, förslag kom och remitterades och nu är det upp till nuvarande regering att ta nästa steg. Jag vill därför fråga om det som justitieministern aviserade kommer att ske under den här mandatperioden.

Fru talman! Jag minns hur jag som SSU:are i början av 2000-talet imponerades av Gunnar Strömmer när han som tidigare MUF-ordförande grundade Centrum för rättvisa till stöd för enskilda mot överheten - mot staten - för här var jag så enig med honom. Kanske har det att göra med att jag kommer från Småland, med vårt historiska arv, men jag vet att vi är många svenskar i hela landet som förfäras över att staten kan agera så här.

Jag hoppas verkligen att Gunnar Strömmer kan se nödvändigheten att ta sig an detta nu när han själv är justitieminister och en företrädare för staten. Nu ligger bollen hos honom. Jag vill gärna fortsätta att vara enig med honom om att staten inte ska få behandla människor så här!

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret och möjligheten till utbyte kring detta!

Tidigare var jag ledamot av konstitutionsutskottet, som varje år träffar Riksdagens ombudsmän - Justitieombudsmannen - för genomgång av deras tjocka ämbetsberättelse. Det är en tjock lunta om samhällets bristfälliga bemötande av enskilda medborgare. Ibland är ordet övergrepp det rätta ordet - övergrepp från det allmännas sida, precis som justitieministern talar om. Som justitieministern känner till ger JO skarpa rekommendationer till oss lagstiftare och till regeringen.

Efter valet placerades jag i civilutskottet, efter sex år i KU, för att ta vidare arbetet med vissa frågor där. Det är värdefullt att nu få arbeta i ett fackutskott just med civilrätten, som JO återkommande granskar implementeringen av. Det är angeläget att vi förmår omsätta de vackra orden i vår grundlag - det KU företrädesvis arbetar med - till verklig handling i annan lag, inklusive civilrätten.

Fru talman! Det som den funktionshindrade kvinnan i Degerfors och som Arne Gavelin har utsatts för av det samhälleliga är inte värdigt Sverige 2024. Så ska det inte få gå till. Det rör sig inte heller om enskilda fall eller om undantag. Det rör sig om systemfel som vi i riksdagen är väl medvetna om.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte den utredning som vi har talat om här. Det är dags för nuvarande regering att gå vidare. Jag undrar: När kommer detta att ske? Kan det presenteras en tidsplan för detta, precis så som vi har jobbat kring andra civilrättsliga ärenden, så att vi i riksdagen vet vad vi har att förvänta oss från regeringen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om regeringen tycker att förslagen är otillräckliga finns alla möjligheter att revidera dem. Vi socialdemokrater är öppna för dialog och samverkan om denna utredning, precis som vi har varit i andra frågor. Även dessa civilrättsliga systemfel kring förvaltarskap skapar ett enormt mänskligt lidande, och det är absurt att enskilda företag eller andra enskilda kan tjäna pengar på det.

Fru talman! Hus har sålts utan samtycke. Konton har länsats, och hemförsäkringar har hamnat fel.

Av de 91 överförmyndarnämnder som granskats i 2023 års inspektionsprotokoll fram till i början av december förra året fick 67 kritik av länsstyrelserna som granskade. Detta visar en kartläggning som TT gjort.

Sammanlagt fattas det över 3,4 miljoner kronor på personernas konton - i de allra flesta fall är det barn. I flera fall är det uppenbart att pengarna gått till annat än till den utsatta, alltså huvudmannen.

Fru talman! Professor emerita Eva Blomberg skrev häromåret på DN Debatt om förslagen i den utredning som vi här har talat om. I slutet av artikeln skrev hon:

"Om jag vore kriminell skulle jag satsa på denna bransch. Cirka 40 miljarder kronor ligger i potten. Dagligen annonseras vilka som kan vara lämpliga offer och inte sällan var de bor.

Det borde inte vara så svårt att lura pengar av dem i ett kontrollsystem som enbart bygger på att räkenskaper granskas en gång om året av överbelastade tjänstemän."

Fru talman! Jag vill i sammanhanget verkligen säga att det finns många gode män och förvaltare som gör ett fantastiskt jobb, som sliter, som aldrig skulle drömma om att luras och som gör stora personliga uppoffringar för att huvudmännen ska klara vardagen.

Men också dessa pekar på brister i dagens system. Även för dessa behöver systemet förändras, för vi kan inte fortsätta ha det som i dag.

Den fråga som jag har ställt tidigare kvarstår därför: När får vi se regeringen gå från ord till handling? Vi har ett gediget underlag i och med denna utredning. Vi måste se till att grundlagarnas andemening om rättssäkerhet och personlig integritet ska finnas med i den civilrättsliga lagstiftningen också gällande gode män och förvaltare och de huvudmän som dessa personer har till uppgift att hjälpa, inte utnyttja.

Fru talman! Nyligen rapporterade SVT i Uppdrag granskning om en kvinna som för tre år sedan försvann från sitt hem. Hennes förvaltare hade bestämt att hon skulle hållas gömd. I Uppdrag granskning framgår dock att de som känner kvinnan är övertygade om att beslutet är fel. Hennes föräldrar söker förtvivlat efter dottern. Fram till för några år sedan bodde kvinnan, som har flera funktionsnedsättningar, hemma hos sina föräldrar i Degerfors, med hjälp av assistenter och en förvaltare som har företrätt henne och skött ekonomin.

Granskningen beskriver dock att samarbetet mellan föräldrar, assistenter och förvaltare har kantats av konflikter. Förvaltaren ansöker om kontaktförbud för föräldrarna, men det avslås av åklagaren som konstaterar att det inte finns risk för hot och våld mot kvinnan. Då ansöker förvaltaren i stället om skyddad folkbokföring i kvinnans eget namn hos Skatteverket. Kvinnan flyttas till hemlig adress och försvinner från alla offentliga register.

Föräldrarna upplever att deras dotter kidnappats. Flera personer i familjens närhet ställer sig frågande till att kvinnan hålls gömd. Det finns heller ingen dokumenterad tillsyn som motiverar varför hon hålls gömd av förvaltaren.

När SVT lyckas spåra kvinnan, som flyttats till en lägenhet 65 mil från Degerfors, uttrycker hon en önskan om att kunna bjuda familj och vänner till sin födelsedag. Men det kan hon inte, fru talman. Hon säger till SVT: Jag har ingen telefon.

Det som framkommit i granskningen är oerhört allvarligt - att en förvaltare, i detta fall företaget Optio, tillåts agera så här mot utsatta individer och dessutom får betalt från staten för det.

Fru talman! Företaget har via sin vd låtit meddela att de har som policy att inte tala med journalister. Med hjälp av Skatteverket har förvaltaren kunnat sopa undan insyn - i ett system som redan dras med bristande tillsyn.

Samma företag var även förvaltare till Arne Gavelin utanför Örnsköldsvik. Han blev satt under förvaltarskap mot sin vilja och fick efter lång kamp rätt i domstol med hjälp av Centrum för rättvisa, som justitieministern grundat och varit chef för.

Det är naturligtvis ett sundhetstecken att staten, när enskilda driver process mot den, kan medge när staten gjort fel. Men det kommer med ett högt pris för just den enskilda. Hur många fler fall finns det där ute egentligen? Och hur länge ska företag som det nyss nämnda få fortsätta att bete sig så här mot enskilda individer? Ska det krävas att SVT eller Centrum för rättvisa rycker ut till försvar för att människor inte ska utnyttjas hänsynslöst på grund av enskilda företags pengalystnad?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Både ministern och jag vet att varken SVT eller Centrum för rättvisa kan hjälpa alla när lagen brister som den gör. I grund och botten är detta ett systemfel - ett marknadsmisslyckande - som har möjliggjort för företag att tjäna grova pengar på utsatta individer och förvaltarskap nästan utan att det syns.

Fru talman! Gode män och förvaltare ska vara viktiga stöttepelare för de personer i vårt samhälle som är i behov av ställföreträdare, men det har framkommit brister i nuvarande reglering.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte därför 2019 en utredning om ställföreträdarskap att lita på. Den gjorde en översyn som syftade till att förbättra tillsynen, skapa bättre förutsättningar för att kompetenta personer ska ställa upp som ställföreträdare och stärka enskildas ställning och skydd. I slutändan handlade utredningen om att de personer i vårt samhälle som är i behov av en ställföreträdare ska kunna lita på att de får den hjälp som behövs. Utredningens betänkande presenterades 2021, och det har remissbehandlats.

Det är viktigt, fru talman, att dessa frågor nu tas vidare av nuvarande regering utan dröjsmål.

Under innevarande mandatperiod har vi socialdemokrater i civilutskottet haft god kontakt med justitieministern kring andra frågor på vårt bord. Min fråga är nu till justitieministern: Kan vi göra samma sak här, och kan vi med gemensam kraft ändra lagen också på detta område? Underlaget finns där att utgå från.

Herr talman! Varje dag plågas många barn av vuxnas våld, också av sina föräldrar. Dessa barn har rätt till ombud i brottmål och förvaltningsmål men inte i de mål som gäller hela deras vårdnad, boende och umgänge. Det innebär att barnets perspektiv inte får tillräcklig betydelse, och barn tvingas att fortsätta att leva med våld. Det måste förändras.

Vi socialdemokrater har tillsammans med Centerpartiet föreslagit ett utskottsinitiativ för att en lagändring ska kunna ske så att även dessa våldsutsatta barn får rätt till eget ombud. Vår förhoppning har varit att alla partier kan enas om detta parallellt med att vi beslutar om de lagändringar vi gemensamt knådar fram för tryggare hem för barn. Tyvärr ville Tidöpartierna, Moderaterna, SD, L och KD, inte ta detta steg i dag. Både Barnombudsmannen och barnrättsorganisationer har lyft upp vikten av att barn får ett eget ombud.

Jag vill be justitieministern svara på varför han och regeringen inte vill agera. Varför ska inte dessa våldsutsatta barn ha rätt till ombud precis som våldsutsatta barn i brottmål och förvaltningsmål?

Herr talman! Tack, justitieministern, för resonemanget! Jag vill kvittera och visa min uppskattning för arbetet med Tryggare hem för barn. Det var ju vår regering som tillsatte utredningen, och det är fint att detta nu tas vidare. Vi uppskattar också de samtal vi har haft i utskottet.

Antingen det är teoribildning eller ej konstaterar vi socialdemokrater att flertalet experter på området - psykologer och några av Sveriges främsta barnrättsadvokater, Lex Tintin-föreningen och andra föreningar - har larmat om att användningen av denna pseudovetenskap slår direkt mot våldsutsatta barn. Detta är något som vi i riksdagen och förhoppningsvis också i regeringen behöver reagera på. Hur hanterar vi detta?

Andra länder stoppar användningen av denna pseudovetenskap. Hur kan vi göra det i Sverige? Det är ju pseudovetenskap. Det är inte mitt ord utan experternas.

För tydlighets skull: Enligt Svenska Akademiens Ordlista betyder prefixet pseudo- "oäkta, sken-". Det handlar alltså om oäkta vetenskap, skenvetenskap, som används i beslut när det gäller våldsutsatta barn.

Att denna typ av skenvetenskap används av svenska myndigheter och domstolar är oroväckande. Det är vår uppgift att ta detta till oss och göra något åt det. Det är angeläget att Sverige gör som Spanien, Kroatien, USA med flera och förbjuder denna användning.

Vi har själva talat om att vi behöver höja kunskapsnivån i de här frågorna i domstolarna. Men hur möter vi då detta? Kan det åtminstone vara möjligt att titta på hur man har gjort i Spanien och Kroatien och i flera delstater i USA?

Jag vill hoppas och tro att regeringen och justitieministern instämmer i att något måste göras. Jag vet att många följer den här debatten, och jag vill säga att jag tar det på mycket stort allvar när det kommer larm om att detta används för att tvinga in barn i farliga situationer.

Fru talman! Flera av Sveriges främsta experter skrev nyligen i Psykologtidningen under rubriken "Föräldraalienation är pseudovetenskap". Bland undertecknarna fanns Maria Eriksson, Ole Hultmann och många fler. De beskriver hur och varför denna så kallade teori har kritiserats för att urholka barns rätt till delaktighet och skydd samt förminska betydelsen av barns egna utsagor. Artikelförfattarna slår hål på argumenten att detta skulle röra sig om vetenskap. Det gör det inte. Det är med experternas egna ord pseudovetenskap.

Fru talman! Jag vet att justitieministern har träffat Sanam Gharaee, mamma till Tintin som mördades under tvångsumgänge. Hon har tillsammans med flera andra experter nyligen larmat om att personer som är misstänkta för brott mot barn använder pseudovetenskapen om föräldraalienation som bevis för att få domstolen att lämna barns berättelse utan avseende. De skrev nyligen i GP om hur familjerättsliga tvister blir en arena för eftervåld där den våldsutsatta utmålas som tvivelaktig och den som påverkar barnet negativt. De skrev att domstolar, familjerätter och andra myndigheter ofta bortser från barns uttryckliga vilja mot bakgrund av teorin om föräldraalienation.

Fru talman! Förra veckan nåddes jag av allvarliga uppgifter från Uppsala Kvinnojour. Man beskrev hur våldsutsatta barn och föräldrar, ofta mammor, i domstolar tvingas försvara sig mot de våldsamma männens påståenden att barnen är rädda för sina pappor - inte på grund av pappans våld utan för att mamman tillämpar det som kallas föräldraalienation, en pseudovetenskap. Till domstolarna kallas "sakkunniga" som utger sig för att vara experter på just föräldraalienation. Det är som att kallas sakkunnig om att jorden är platt, också det pseudovetenskap. Dessa "sakkunniga" redogör i svensk domstol för hur föräldraalienation är en psykisk diagnos som behandlas med exponering. Men, fru talman, enligt Socialstyrelsen, som är ansvarig svensk myndighet i fråga om säkerhet kring diagnoser och behandling, finns ingen psykisk diagnos som kallas föräldraalienation. Ändå tillämpar svensk domstol, som sorterar under justitieministern och Justitiedepartementet, just föräldraalienation i resonemangen som domsluten vilar på.

Detta är kanske det yttersta exemplet på Regeringskansliets och svenska myndigheters stuprörstänk och det svek det innebär för våldsutsatta. Enligt uppgifter dömer alltså svenska domstolar våldsutsatta barn till umgänge, vårdnad och boende hos våldsamma föräldrar baserat på just föräldraalienation, trots att Socialstyrelsen säger att det inte är någon diagnos och trots att expertisen säger att det är en pseudovetenskap och beskriver på vilket sätt det är skadligt för barnen. Det är häpnadsväckande att detta får fortgå inom Regeringskansliets och riksdagens ansvars- och tillsynsområde.

Fru talman! FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor och flickor rekommenderade förra året alla stater att förbjuda användningen av föräldraalienation och till det relaterade pseudobegrepp i familjerätt och användningen av så kallade experter i detta. Flera länder har redan i lag gjort detta för att kunna skydda barn från våld. Lagarna har ofta tillkommit efter att barn mördats under tvångsumgänge som våldsamma män drivit igenom med hjälp av denna teori. Jag har från engagerade svenska advokater och psykologer fått information om att förbud införts i Spanien, Kroatien, Skottland och flera amerikanska delstater, bland andra Colorado, Kalifornien, Utah, Tennessee, Maryland och Pennsylvania. I Kanada, Irland och England pågår arbete med förbud. Det är angeläget att vi gör något liknande här i Sverige för att skydda barnen här från att utsättas för domar som vilar på pseudovetenskap.

Jag frågar därför: Hur avser ministern att agera för att skydda utsatta barn mot denna pseudovetenskap?

Fru talman! Jag tackar justitieministern för dessa ord. Ord är viktiga. Vår erfarenhet som socialdemokrater i civilutskottet är just att när vi har haft dessa meningsutbyten har det lett framåt. Jag uppskattar det, och jag har uttryckt den uppskattningen tidigare. Det är viktigt att vi kan dra åt samma håll.

Fru talman! Det är också väldigt viktigt, som justitieministern säger, att man när man hittar hål i förslag eller lagstiftning och har det stora Regeringskansliet till sin hjälp kan täppa till dessa. Det är alldeles utmärkt. Det är precis så vi ska arbeta.

Eftersom utredningen om bodelningsfrågor tas upp här vill jag ta tillfället i akt att fråga när denna utredning kommer att tillsättas. Finns det någon möjlighet att få ytterligare besked om det?

Mäns våld mot kvinnor måste motverkas med full kraft. Vi är överens om detta. Jag uppfattar det som att vi, oavsett färg på regeringen, jobbar på och stretar vidare bit för bit.

Det gäller också att jobba med detta inom det civilrättsliga. Som jag sa tidigare är den farligaste platsen för kvinnor hemmet. Där plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. Bristerna i den civilrättsliga lagstiftningen används dessvärre av våldsutövare för att kunna hålla kvar kvinnor i våldsamma relationer.

När en kvinna väl lyckas separera från en våldsam man måste samhället verkligen finnas där. Då gäller det att titta på alla tårtbitar i lagstiftningen.

Fru talman! Vi socialdemokrater i civilutskottet har haft mycket kontakt med justitieministern när det gäller våld mot barn och våld inom familjen - den familjerättsliga lagstiftningen. Men just detta med bostaden är en så viktig pusselbit för att kunna lämna en våldsam relation. Därför hoppas vi verkligen att regeringen kommer att ta sig an detta och tillsätta en utredning för att titta på hur vi kan göra samma sak med den bostadsrättsliga lagstiftningen som med den hyresrättsliga.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Jag tror att justitieministern vet att vi socialdemokrater i civilutskottet har uppskattat den kontakt som förevarit kring olika civilrättsliga frågor och våld i hemmet. Jag har till och med bjudit justitieministern till min hemkommun Oskarshamn, där socialdemokrater och moderater styr tillsammans.

Med detta som utgångspunkt och utifrån de principer som vi talar om här - att man ska slippa våld och få leva i frihet - hoppas jag att vi ska kunna ta viktiga steg framåt också i denna fråga.

Med detta sagt, fru talman, utgår jag ifrån att det som justitieministern säger är det som gäller i fråga om regeringens politik. I ett svar på en skriftlig fråga i april förra året sa justitieministern så här till mig: "Laila Naraghi har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera för att möjliggöra för våldsutsatta kvinnor att bo kvar i hemmet och för att se till att det är förövaren som måste flytta på sig. Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med full kraft. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor är en prioriterad fråga för regeringen och det inbegriper åtgärder för att hjälpa de kvinnor och barn som exponeras för våld. Här är möjligheten att bo kvar i en gemensam bostad en viktig del." Därefter skrev han ett stycke om utredningens förslag om förändrad hyresrättslig reglering.

Fru talman! Det är inte rimligt att en kvinna som blir utsatt för våld av en partner ska riskera att tvingas bryta upp från sin invanda miljö och lämna sitt hem. Det är justitieministerns egna ord. Det är bra ord, men de kan ju inte enbart gälla våldsutsatta kvinnor i hyresrätt.

Den fråga som infinner sig är: Är det enda som ni i regeringen vill göra på detta område ett initiativ som vi socialdemokrater tog i regeringsställning och som ni sedan följde upp, vilket var mycket bra?

Ministern nämnde också bodelningsfrågan, som även den är ett resultat av ett tillkännagivande som föreslogs av civilutskottet på initiativ av oss socialdemokrater. Vi fick en majoritet i utskottet som sedan landade i ett gemensamt ställningstagande av alla partier, vilket var väldigt bra.

Det är självfallet utmärkt att regeringen arbetar vidare med båda dessa saker och tar frågorna vidare, förbättrar och utvecklar dem i ett stort regeringskansli, precis så som ett regeringskansli ska arbeta, också på uppdrag av riksdagen. Men är det verkligen så att det krävs att vi socialdemokrater säger till regeringen vad som ska göras, för att regeringen ska skapa förändringar på detta område, så att våldsutsatta kvinnor kan få en bra bostadssituation?

Fru talman! Justitieministern har inte varit den enda i regeringen som har talat i allmänna ordalag om bostaden och hemmet och om våldsutsatta kvinnors möjlighet att vara kvar där, utan det har också jämställdhetsministern gjort. När hon talade om detta på en presskonferens under våren sa hon att vi måste ha ett regelverk som dels gör det möjligt att stoppa att hemmet används som en brottsplats, dels stärker brottsutsattas möjlighet att få behålla bostaden för egen del. Jag upprepar: ett regelverk som stärker brottsutsattas möjlighet att få behålla bostaden.

När jag och andra har lyssnat på regeringens stora ord och sett deras stolta miner - med rätta, då det är viktiga reformer - utgick vi ifrån att regeringens ambitioner och målsättningar gäller alla våldsutsatta kvinnor och att ytterligare ett steg kommer att tas, rimligtvis för bostadsrätter, så att våldsutövande män också kan vräkas från dem med hjälp av lagen och brottsoffret få bo kvar i hemmet.

Vi behöver inte tala om de exakta formerna för detta här i kammaren. Det gör vi sällan, utan man identifierar ett problem, ser en möjlig väg framåt och kan tillsätta en utredning om det. Om vi nu har kommit överens om att det är den våldsutsatta kvinnan som ska kunna bo kvar och att det är förövaren som ska flytta är det fullt rimligt att detta måste gälla alla boendeformer. Låt oss därför titta på hur man i nästa steg kan göra detta för bostadsrätter.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige i dag är hemmet. Där plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. När en kvinna lyckas separera från en våldsam man måste samhället finnas där, också lagen. Lagen måste vara på den våldsutsatta kvinnans sida, inte på förövarens och våldsutövarens. En viktig pusselbit för att kunna lämna en våldsam relation är att få till en ordnad bostadssituation, och det är ofta mycket svårt för en våldsutsatt kvinna.

När vi socialdemokrater satt i regering tog vi därför tag i denna fråga, tillsammans med en lång rad andra frågor som gäller mäns våld mot kvinnor. Just vad gäller bostadsfrågan startade vi som ett första steg arbetet med att ändra hyreslagen så att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla hyreskontrakt och förövaren flytta. Vi tillsatte en utredning, som tog fram ett konkret lagförslag. Vårt mål var tydligt: Det är självklart kvinnan som ska bo kvar i det gemensamma hemmet och förövaren som ska flytta.

Det var den tidigare justitieministern Morgan Johansson som gav rättschefen och sedermera chefsrådmannen Magnus Hermansson uppdraget att utreda just ett stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor. Detta uppdrag redovisades sedan till Gunnar Strömmer när han tillträtt som justitieminister. Som han vet har vi socialdemokrater här i riksdagen i både motioner och skriftliga frågor uppmärksammat honom på denna utredning och tryckt på för att den ska omsättas i lag. Det är bra att regeringen har lagt fram ett konkret lagförslag om detta till riksdagen och att vi kan vara överens om detta, och det är ett styrkebesked för Sveriges arbete mot mäns våld mot kvinnor att förberedda lagändringar kan genomföras även om det skett ett regeringsskifte. Nyligen fattade riksdagen också beslut om denna lagändring, och den träder i kraft om en vecka, den 1 juli. Det är en seger för rättvisa och sunt förnuft och mot våldet.

Fru talman! Som justitieministern känner till gäller lagändringen enbart kvinnor som bor i hyresrätt då denna lagstiftning handlar om den hyresrättsliga regleringen. Det var ett första steg vi socialdemokrater tog i regering, och nu har socialdemokrater och moderater gemensamt i och med denna lag åstadkommit en bred parlamentarisk samsyn om principen att den våldsutsatta kvinnan ska kunna bo kvar och att den våldsutövande mannen ska flytta.

Nu gäller det att ta nästa steg, för givetvis ska denna princip gälla alla våldsutsatta kvinnor och alla våldsutövande män oavsett boendeform. Nästa steg skulle därför rimligtvis vara att tillsätta en utredning som ser över bostadsrättslagen och den reglering som gäller vräkning av bostadsrättsinnehavare. Också bostadsrättsinnehavare kan nämligen vräkas. En bostadsrätt kan förverkas i olika situationer, till exempel om man inte betalar sin avgift, stör sina grannar eller vanvårdar lägenheten. Här finns ett om inte likadant men motsvarande regelverk som för hyresrätter för när en bostadsrätt är förverkad. Givetvis borde det därför gå att göra motsvarande tillägg eller ändring i bostadsrättslagen som i den hyresrättsliga regleringen för att stärka våldsutsattas möjlighet att behålla bostaden.

Inte kan det väl vara så att justitieministern och regeringen menar att lagen ska skilja på hur allvarligt det är att en man utövar våld mot en kvinna i hemmet beroende på om hemmet är en hyresrätt eller en bostadsrätt. Det vore bisarrt. Nog måste samhällets och lagens principer om våld i hemmet gälla oavsett boendeform. Det torde åtminstone utredas, precis som man gjorde när det gällde den hyresrättsliga regleringen.

Fru talman! Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige i dag är hemmet. Där plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. När en kvinna lyckas separera från en våldsam man måste samhället finnas där, liksom lagen. Det är självklart kvinnan som ska kunna bo kvar i det gemensamma hemmet. Det är förövaren som ska flytta, inte kvinnan.

I regeringsställning startade vi socialdemokrater arbetet med att som ett första steg ändra hyreslagen så att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla bostaden och hyreskontraktet; det är förövaren som ska flytta. Vi tillsatte en utredning som tog fram ett konkret lagförslag.

Detta tog regeringen vidare, och vi har beslutat om ändringar här i riksdagen. Det är bra att vi är eniga om detta. Det är kvinnan som ska kunna bo kvar, inte förövaren.

Detta måste självklart gälla alla våldsutsatta kvinnor oavsett vilken boendeform de har, inte enbart de som bor i hyresrätt. Nu måste nästa steg tas. Därför är min fråga till bostadsministern vilka initiativ ministern avser att ta i regeringen för att detta ska gälla alla kvinnor, också i bostadsrätt med mera.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet och övriga deltagare i denna angelägna debatt i kväll. Det är viktigt att man ser att vi drar åt samma håll och att det finns stor partipolitisk enighet om detta. Jag har tidigare framfört till justitieministern och i den civilrättsliga diskussionen i civilutskottet, där jag vanligen arbetar, att vi uppskattar att vi kan försöka dra åt samma håll och hjälpas åt.

Under regeringen Löfven hade vi en bred partipolitisk enighet om samtyckeslagstiftningen. Den har betytt oerhört mycket och var ett paradigmskifte i synen på mäns våld mot kvinnor. Det var viktigt att vi gjorde det tillsammans. Nu gäller det att ta fortsatta steg. Som reformist och socialdemokrat är jag övertygad om att det här arbetet måste fortgå hela tiden.

I denna anda vill jag fortsätta lyfta upp den civilrättsliga frågan. Den tidigare regeringen gav Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att titta på just hur våld används när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Det ledde till Jämställdhetsmyndighetens viktiga rapport Uppgifter om våld är inget undantag.

Vår regering tillsatte sedan utredningen om tryggare hem för barn. I den inkluderades bland annat, vilket statsrådet känner till, att komma med förslag för att stärka skyddet för barn vid umgänge, det som har kommit att kallas och som är tvångsumgänge.

Nu gäller det att det kommer förslag om detta. Vi socialdemokrater har lagt fram vad vi ser behöver göras. Jag välkomnar verkligen att statsrådet sa tydligt i talarstolen här tidigare att vi måste se till att den familjerättsliga lagstiftningen inte används för att hålla kvar kvinnor i destruktiva relationer. Hon får gärna säga mer om just det arbetet.

Herr talman! Statsrådet sa alldeles nyss i sitt interpellationssvar att detta är ett arbete som ska ske "på alla samhällsnivåer". Det är väl känt, bland annat genom forskning - jag har själv ställt frågor till statsrådet om detta tidigare - att förövare ofta använder barn och husdjur som verktyg för att komma åt våldsutsatta kvinnor, för att utöva våld mot dem och för att få dem att stanna kvar i eller komma tillbaka till en våldsam relation.

Riksdag och regering har tidigare vidtagit åtgärder för att försvåra för våldsutövare att använda sig av husdjuren för att komma åt kvinnorna. Under en tidigare mandatperiod när jag själv satt i konstitutionsutskottet för Socialdemokraterna fattade vi bland annat beslut om sekretessbrytande bestämmelser mellan socialtjänst och kontrollmyndigheter för djurskydd för att möjliggöra information mellan myndigheterna. För att förhindra att en förövare skulle använda husdjuren mot en våldsutsatt kvinna har alltså åtgärder vidtagits.

Herr talman! Det vore anständigt att samma perspektiv anlades vad gäller barnen.

Vad måste då samhället göra för att förhindra att barnen används av en förövare mot en våldsutsatt kvinna? Detta vore till skydd både för barnen och för kvinnan.

För många kvinnor innebär dagens familjerättsliga lagstiftning att de stannar kvar i våldsamma relationer eftersom de är livrädda för vad förövaren ska göra med barnen om förövaren lämnas ensam med dem. Våld i olika former, till exempel fysiska, psykiska och sexuella övergrepp, kan länge döljas av förövare. Forskning visar också att barn ofta hotas till tystnad, herr talman. Barnen får höra vad som kommer att hända dem själva eller mamma om de berättar om övergreppen och våldet. Små barn har en särskild utsatthet, men alla barn i dessa situationer är mycket utsatta och skyddslösa, särskilt i ljuset av den familjerättsliga lagstiftningen.

Just den civilrättsliga lagstiftningen kring familjerätten har blivit ett slags kvinnofälla som håller fast våldsutsatta kvinnor i fortsatt våld av rädsla för vad en separation skulle innebära för barnen när dessa lämnas ensamma med våldsutövaren.

Vilka åtgärder avser alltså statsrådet att vidta inom sina ansvarsområden med anledning av det tema vi debatterar i dag, det vill säga hur vi ska göra för att våldsutsatta inte ska bli kvar i destruktiva relationer - också i ljuset av vad statsrådet sa, herr talman, om att detta arbete måste ske på alla samhällsnivåer?

Avslutningsvis, herr talman, vill jag kommentera vad statsrådet sa i interpellationssvaret med anledning av den nya lagstiftningen om skyddade boenden. Det är ett väldigt välkommet lagstiftningsärende som riksdagen klubbat och som initierades under den förra socialdemokratiskt ledda regeringen. Det är bra att vi har partipolitisk enighet kring detta.

Vi har dock nåtts av information från flera kvinnojourer, bland annat i Örnsköldsvik och Sundsvall, om att den nya lagstiftningen om skyddade boenden innebär att färre skyddsbehövande får det skydd från våld som de har behov av och rätt till eftersom färre barn än tidigare nu får följa med sina mammor. Det gör, herr talman, att mammorna väljer att inte ta den plats de har blivit tilldelade och har rätt till. Varför? Jo, för att de bedömer att det inte är till barnets bästa att lämnas ensam med våldsutövaren. Här har man inte tagit hänsyn till det barnfridsbrott som vår regering var med och drev igenom och tryckte på för.

Min fråga är: Det är mycket bra att detta ska göras på alla nivåer, men hur ser vi till att det också sker på den civilrättsliga nivån?

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Martin Westmont, för informationen och de reviderade orden från Sverigedemokraterna!

Jag tycker nog ändå att det framstår som något vilseledande från Sverigedemokraternas sida när man pekar på att frågan hanteras i Tryggare hem för barn, för det gör den ju inte på det sättet. Frågan om att barn ska få möjlighet till ombud i alla civilrättsliga mål som gäller vårdnad, boende och umgänge har inte utretts i sin helhet i den utredningen. Det vore väldigt spännande om regeringen och regeringspartierna återkommer om just denna fråga inom ramen för detta.

Tidigare lyftes frågan upp om varför ingenting har hänt tidigare. Det har ju funnits flera utredningar på detta område där frågan tagits upp, till exempel Barnkonventionsutredningen och, senast, Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter.

Den utredningen framställde följande till regeringen: "Frågan om talerätt och juridiskt biträde för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge är en så pass omfattande och komplex fråga att det saknas möjlighet att inom ramen för denna utredning lämna konkreta förslag. Frågan bör därför utredas ytterligare."

Vi anser att det nu är dags. Frågan hade kanske kunnat finnas med i tidigare utredningar där möjligheten har funnits att titta på den, men utredarna har själva sagt att det behövs en särskild utredning om detta. Nu har vi, samtliga partier, det beskedet. Då är det detta som måste göras. Vi har tagit tag i frågan tidigare, och nu fortsätter vi med det.

Jag utgår från att alla partier lägger handling bakom sina ord här i kammaren, det vill säga röstar enligt hur de har uttalat sig - enligt de löften de har gett barnorganisationer, enligt vad de har stått och sagt här i kammaren och enligt vad de har skrivit kommittémotioner om. Jag lyssnar och hör, och jag hoppas att vi kommer att se fler saker framöver. Men det finns fortfarande en chans att rösta på vår reservation vid den kommande voteringen.

Herr talman! Tack, ledamoten Martin Westmont, för anförandet!

Vi socialdemokrater vill se en utredning om barns rätt till ombud även i civilrättsliga processer som handlar om deras vårdnad, boende och umgänge. Nyligen hade vi socialdemokrater och Centerpartiet en interpellationsdebatt tillsammans med justitieministern om detta, där också SD:s ledamot Martin Westmont anmälde sig.

Ledamoten Martin Westmont sa då: "Jag vill betona något som är av stor vikt, nämligen att barn får ett ombud som följer dem under hela processen och inte byts ut i den utsatta situation som barnet befinner sig i." Ledamoten ställde också, å SD:s vägnar, frågan till oss om vi var beredda att samarbeta i "denna viktiga fråga om att barn bör få ett eget ombud vid den här sortens tvister".

I utskottet har vi lagt fram vårt förslag om ombud för barn och utredningen. Vi har välkomnat stöd från alla i denna fråga, och förra året i civilutskottet kunde vi också enas om tillkännagivandet om en tidsgräns för bodelning. Men när vi satt där på utskottssammanträdet sa SD och Martin Westmont inte alls det om ombud för barn som sades här i kammaren i den interpellationsdebatt som jag nämnde, detta trots att SD lyfter upp dessa frågor i sin egen kommittémotion med ett tydligt yrkande och trots att de i Rädda Barnens enkätundersökning svarade tydligt ja på om man vill se en utredning om detta.

Min fråga till ledamoten Martin Westmont och SD är: Kommer ni att leva upp till löftet till Rädda Barnen? Kommer ni att leva upp till det som ledamoten sa här alldeles nyligen i kammaren? Jag tror att det var den talarstol som jag nu står i som ledamoten stod i då. Och kommer SD att leva upp till kravet i sin egen kommittémotion?

Herr talman! Det är nu ett drygt år sedan pojken Tintin mördades i Luleå av sin pappa under umgänge. Han tvingades till umgänge, trots sin rädsla, trots mammans varningar och trots att flera myndigheter var medvetna om riskerna. Tintin tvingades till umgänge och mördades under umgänge.

Det finns tyvärr många fler exempel på våld mot barn vid umgänge. Ofta har socialtjänst och tingsrätt kunskap om att risk för våld föreligger, men barnen har ändå tvingats in i förövarnas hem med övergrepp och våld som följd.

Barn är också de enda brottsoffer som tvingas träffa sina förövare. Samhället sviker de här barnen varje dag. Det handlar inte om enstaka fall eller undantag. Tvärtom är det så att våldsutsatta barn och mammor systematiskt lämnas ensamma av samhällets stödsystem och rättsväsendet för att själva tvingas värja sig mot våldet. Det finns gott om forskning och rapporter, och detta är väl känt.

Nu är det på oss, Sveriges riksdag, det beror om vi ska få till en praktisk förändring för de här barnen. Inget barn ska tvingas till umgänge med förövare, inget barn ska behöva uppleva våld och ingen mamma ska behöva lämnas ensam med att både skydda barnet mot pappans våld och mot samhällets tystnad inför och faktiskt upprätthållande av våldet.

Herr talman! Under året som gått sedan vi senast stod här i kammaren och debatterade familjerätt, i mars 2023, har vi socialdemokrater fortsatt att lyfta fram frågorna om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen.

Jag vet att många följer den här debatten och vill ta tillfället i akt att berätta om det arbete som har skett i civilutskottet.

För det första: Förra året tog vi socialdemokrater initiativ till ett öppet sammanträde i civilutskottet om just den familjerättsliga lagstiftningen och våld mot barn. Vi uppskattar att alla partier nappade på vår idé och att vi kunde göra detta gemensamt. Till sammanträdet bjöd vi in experter, och sammanträdet finns fortfarande att se på riksdagens hemsida.

Det som experterna talade om rådde det också stor enighet bland oss partier om. Kontaktprincipen har fått ett större genomslag i praktiken, och det finns risk för att barnen far illa. Vi var överens om att det måste säkerställas att prövningen utfaller till barnets bästa när en riskbedömning i fråga om våld aktualiseras, och det rådde stor samsyn om att den familjerättsliga lagstiftningen behöver ändras för att skydda barn från våld i familjen.

För det andra: I höstas bjöd vi in alla partier, så att de fick chans att möta Lex Tintin-föreningen som bildades av Tintins mamma Sanam Gharaee. Hon berättade om det som hänt och hur lagstiftningen i stället för att skydda hennes son tvingade honom till det umgänge där han mördades av sin pappa, trots att samhället alltså visste om riskerna vid umgänge. Vi uppskattar att alla partier deltog i det uppföljande mötet därefter.

För det tredje: Vi socialdemokrater har också tagit initiativ till att civilutskottets årliga forskningsseminarium, som vi hade i förmiddags och som också nämndes av ledamoten Larry Söder, fokuserar på frågorna om barn, umgänge och våld.

För det fjärde: Vi har legat på regeringen om besked om när det kommer förslag på verkliga lagändringar. Det var vi socialdemokrater som i regeringsställning gav Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning och på vilket sätt uppgifter om våld framförs och beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge.

Herr talman! Det var vi socialdemokrater som tillsatte utredningen som ledde till förslagen i Tryggare hem för barn. Det finns en del att säga om utredarens självständiga produkt, men det var vi som såg till att det nu faktiskt finns ett lagförslag på regeringens bord för oss att tillsammans arbeta med, komplettera och fatta beslut om - så att lagen äntligen snart kan ändras.

Det är vi som har legat på regeringen för att det ska komma en tidsplan för när dessa förslag kommer till riksdagen. När det dröjde kallade vi till slut justitieministern till utskottet, och han gav oss äntligen tidsplanen. Det är en tidsplan som Moderaternas socialtjänstminister sedan i medier förnekade ens fanns men som justitieministern ånyo, på vår fråga, fick bekräfta.

Det är uppenbart att det tyvärr varit rörigt i Regeringskansliet, eller åtminstone hos socialtjänstministern, som inte verkar förstå vad civilrätten tyvärr innebär för våldsutsatta barn. Men vi har välkomnat besked från och möten med justitieministern, som ju ändå är den ansvarige. Vi kommer att fortsätta att noga följa att orden blir verklighet, och vi uppskattar kontakten som funnits mellan oss och departementet.

Herr talman! Detta är bara några exempel på hur vi har försökt driva på för att ändra den civilrättsliga lagstiftningen kring våld mot barn i hemmet. Jag vill gärna ta detta tillfälle i akt att tacka andra partier för goda samtal kring frågorna om umgänge och våld. Det är uppenbart att det råder stor samsyn: Barn ska inte tvingas till umgänge, barn ska skyddas vid risk för våld och lagen måste ändras.

Men, herr talman, det räcker inte med vackra ord. Vi måste gå från ord till handling, nu. Vi socialdemokrater har i vår kommittémotion lagt fram en rad förslag på familjerättens område som innebär en fortsättning på det arbete vi gjorde i regeringsställning för att vi som land ska kunna förverkliga de vackra orden: Barn ska skyddas från våld oavsett vad, också när risken gäller föräldravåld.

För det första: Vi vill till exempel se en utvidgning av lagstiftningen om vårdnadsöverflyttning vid dödligt och allvarligt våld. Vi vill se om det går att utvidga detta till fler typer av våld, och i så fall hur, för att förhindra att barn tvingas leva med förövare.

Det är fruktansvärt att det krävs att en mamma mördas för att barnet i princip automatiskt ska slippa ha en våldsutövande pappa som vårdnadshavare, eftersom han då i princip automatiskt fråntas vårdnaden. Men annat våld innebär inte denna ändring när det gäller vårdnad och inte heller när det gäller umgänge; barn runt om i vårt land tvingas återkommande till umgänge trots risk för och förekomst av våld. Detta behöver ändras.

För det andra, herr talman: En mamma som är rädd för mannen som utövar våld mot henne och barnen och som lyckats fly en våldsam relation för att skydda barnen och sig själv möter helt plötsligt en situation där den familjerättsliga lagstiftningen, civilrätten, tvingar henne till omfattande kontakter med mannen och återanpassning till hans våld. Om hon inte samarbetar riskerar hon nämligen att förlora vårdnaden.

Enligt Jämställdhetsmyndighetens granskning finns det flera exempel där en mans våld mot en kvinna har omskrivits till samarbetsproblem mellan två personer - som om kvinnan själv bär ansvar för våldet mannen utövar mot henne och barnen. Det finns till och med, herr talman, i myndighetens kartläggning exempel där förälderns och barnens vistelse på skyddat boende har bedömts som samarbetssvårigheter. Detta medför att uppgifter om våld förminskas eller osynliggörs och att barn och mammor dubbelbestraffas för våld de självklart inte är ansvariga för.

Detta är orimligt. Det är inte till barnens bästa, och därför behöver lagen tydliggöras och ändras. Om detta är vi överens.

För det tredje: Vi socialdemokrater vill se en utredning om barns rätt till ombud även i civilrättsliga processer som handlar om deras vårdnad, boende och umgänge. Det är dags. Faktum är, vilket har nämnts här tidigare, att sju av åtta riksdagspartier har svarat Rädda Barnen att man vill ha en utredning. Ändå lyckades vi inte få majoritet i civilutskottet för detta; vi nådde inte fram. SD, KD och L ville inte i utskottet stå för sina löften till barnorganisationerna.

I grunden, herr talman, handlar frågan om ombud om barns rättigheter. Barn har rätt till ombud, särskild företrädare, i brottmålsprocesser. Barn har rätt till ombud, offentligt biträde, i förvaltningsprocesser. Det synes inte logiskt att barn inte ska ha ett eget ombud i civilrättsliga processer som handlar om hela deras liv - frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.

Dagens processuella upplägg betyder alltså att när frågor om våld ska bedömas inom brottmål och förvaltningsmål har barnet rätt till eget ombud. Men när frågor om våld inom familjen ska bedömas har barnet ingen som för dess talan. Jag hoppas och tror att alla här i kammaren instämmer i inkonsekvensen i detta och vad den innebär för barn i allmänhet och våldsutsatta barn i synnerhet. Denna inkonsekvens, herr talman, är inte till barnens bästa, och den är inte värdig ett rättssamhälle.

Utredningar, myndighetsrapporter, Barnombudsmannen, civilsamhället - många har lyft detta krav. Vi har en majoritet i vår vackra kammare för detta. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 5, som gäller detta, för att ge samtliga partier möjlighet att faktiskt rösta enligt sin övertygelse - i går hade vi en lång debatt om betydelsen av att rösta enligt sin övertygelse - om att en utredning bör tillsättas. Jag har svårt att se varför detta ska vara så komplicerat. Jag hoppas alltså verkligen att vi ska kunna få en majoritet för denna reservation.

Herr talman! Avslutningsvis: Eftersom så mycket i detta betänkande och i det som tidigare lyfts här i kammaren kretsar kring regeringens beredning av Tryggare hem för barn vill jag här å Socialdemokraternas vägnar ge några tydliga medskick till regeringens arbete med att ta fram en lagrådsremiss; mycket av betänkandet handlar ju om detta. Vi har framfört detta också i andra sammanhang, men för transparensens skull och för protokollets räkning vill vi kortfattat ta upp det även i detta sammanhang.

För det första måste kontaktprincipen underordnas barnets rätt till liv och hälsa. Detta behöver framgå i lagtext eller i författningskommentarer, eller både och. Inom ramen för helhetsbedömningen måste lagstiftarens intention, att barnets rätt till liv och hälsa är överordnad kontaktprincipen, tydligt skrivas fram. Detta betyder inte att kontaktprincipen är oviktig. Självklart har barn rätt till en god och nära relation med sina föräldrar. Men lagen måste ge tydlig vägledning till beslutsfattare om att barnets rätt till liv och hälsa alltid är överordnad. Risk för våld måste beaktas, för våld påverkar barns liv och hälsa. Det gäller givetvis allt våld: fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, försummelse och så vidare.

För det andra är det viktigt att tydliggöra att mål om vårdnad, boende och umgänge är framåtsyftande och att riskbedömningen därför är central.

För det tredje menar vi att lydelsen i föräldrabalken 6 kap. 2 § behöver skärpas ytterligare, till exempel genom att framställa det som att det ska fästas särskilt avseende vid risken för att barnet far illa.

För det fjärde vill vi se en kontrollstation om tre år för utvärdering av hur det gått.

Herr talman! Vi kommer naturligtvis att återkomma om detta när vi väl får regeringens förslag. Men vi ville ta detta tillfälle i akt eftersom vi tror att regeringen hör denna debatt. Vi hoppas att detta ska kunna innebära att vi vinner tid och effekt.

För, herr talman, det brådskar att få till en förändring. Inget barn ska tvingas till umgänge där risk för våld föreligger. Lagen behöver ändras. Det är dags att gå från ord till handling.

I detta anförande instämde Denis Begic (S).

Herr talman! Jag tackar ledamoten Larry Söder för svaret.

Jag utgår från, och det är jag säker på att alla svenskar i det här landet gör, att partierna lägger handling bakom sina ord här i kammaren, på partikongresser och riksting och vad deras partiledare säger, det vill säga röstar så som de har uttalat sig.

KD har till Rädda Barnen sagt att man vill se en utredning om det här. Man har gett ett löfte om det. KD har uttalat att barn ska ha rätt till eget ombud vid vårdnadstvister och att man redan i dag driver det. På riksdagens bord finns nu ett förslag om att tillsätta den här utredningen för att barn ska få möjlighet till ombud i de här processerna.

Som nämndes enades vi partier i civilutskottet under förra riksmötet, förra året, om att det behövs en utredning för att se över tidsgränsen i bodelningsfrågor, för det är ett våldsinstrument som framför allt våldsutövande män använder sig av. Det skedde bland annat på initiativ från oss socialdemokrater, men många partier var iblandade. Och vi har verkligen uppskattat den goda dialogen i utskottet om detta. Vad skiljer då den här frågan från detta? Varför kan inte alla partier också i den här frågan, åtminstone sju av åtta, gemensamt säga till regeringen: Gör nu det här, för vi har en bred enighet i riksdagen.

Hittills har ju regeringen inte gjort något på det här området över huvud taget. Tvärtom får vi som står utanför Regeringskansliet uppfattningen att frågan blockeras av Moderaterna, som var det enda parti som sa nej till detta i Rädda Barnens undersökning.

Vad är det som hindrar Kristdemokraterna från att gå med oss och se till att utredningen nu blir verklighet?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Larry Söder för hans anförande. Jag ska lyfta fram samma sak som Martina Johansson lyfte fram.

Nyligen presenterade Rädda Barnen en enkätundersökning som visar att sju av åtta riksdagspartier anser att en utredning ska tillsättas om barns rätt till juridiskt ombud också i dessa processer. KD var ett av dessa partier. Det gladde mig. Just denna fråga hade en framskjuten plats på Kristdemokraternas riksting före jul. I motionssvar om denna fråga svarade partiledaren, näringsminister Ebba Busch, och hennes partistyrelse att KD redan i dag driver att barnets rättigheter ska stärkas och att barn i vårdnadstvister ska få rätt till ett juridiskt ombud. Och i självaste kärndokumentet på rikstinget, den familjepolitiska propositionen, står det att KD beslutade att barn ska ha rätt till ett eget ombud i en vårdnadstvist.

Min fråga är: Hur driver ni detta redan i dag? I utskottet, där vi tillsammans diskuterade och beslutade om de här frågorna, sa ju ledamoten Larry Söder inte ett ord om detta över huvud taget.

Jag vill ge ledamoten Larry Söder en möjlighet att inför väljare, medlemmar och delegaterna på rikstinget berätta hur det här görs. Jag hörde ju vad ledamoten sa till kollegan Martina Johansson, nämligen att detta jobbas med inifrån. Ska det då tolkas som att det är en fråga som är aktuell på Statsrådsberedningen i samordningskansliet? Är det en fråga som är uppe på partiledarnivå? Liberalerna har inte anmält sig till den här debatten, men Liberalernas partiledare tog ju upp frågan i en motion precis före valet.

Jag undrar om Larry Söder kan berätta lite mer om hur det interna arbetet går till, där ni redan i dag driver de här frågorna, för i utskottet sa ju KD:s Larry Söder inte ett ljud.

Herr talman! Nyligen presenterade Rädda Barnen en enkätundersökning som visar att sju av åtta riksdagspartier menar att en utredning behöver tillsättas för att se över möjligheten för barn att få ett eget ombud i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge. Tillsammans motsvarar dessa sju partiers ledamöter en rejäl majoritet här i kammaren: 281 av 349.

Flera utredare och myndigheter har framfört samma sak. Det gäller till exempel Fredrik Malmberg från Institutet för mänskliga rättigheter, som ju också var regeringens utredare för En uppväxt fri från våld.

Det gäller också Barnombudsmannen, som har uttryckt sig så här: "Barnet ska skyddas i rättsprocessen och inte från processen. Barnet ska skyddas i domstolen och inte från domstolen." Barnombudsmannen har också föreslagit att barnet ska få ett eget ombud i processen, som enbart för barnets talan.

Herr talmannen kanske undrar varför jag deltar i denna debatt och socialutskottet kring en fråga som handlar om barns vårdnad, boende och umgänge. Det är ju en fråga som hör hemma i civilutskottet, där jag arbetar. Svaret är att ett yrkande om detta återfinns i just detta betänkande, samtidigt som vi i civilutskottet bereder likartade yrkanden. Jag ska återkomma till detta men vill först ägna mig åt själva sakfrågan.

Herr talman! Såväl forskare, experter, civilsamhälle och myndigheter som statliga utredningar har konstaterat brister i hur barns rättigheter tillgodoses i processer om deras vårdnad, boende och umgänge. Flera myndighetsrapporter har visat på stora brister. Det gäller bland annat domstolars bristfälliga riskbedömningar kring våld och att barns berättelser och åsikter sällan lyfts och ges betydelse.

Även flera statliga offentliga utredningar har lyft detta, exempelvis Barnkonventionsutredningen och senast utredningen Barns möjligheter att utkräva sina rättigheter. Den framställde följande till regeringen: "Frågan om talerätt och juridiskt biträde för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge är en så pass omfattande och komplex fråga att det saknas möjlighet att inom ramen för denna utredning lämna konkreta förslag. Frågan bör därför utredas ytterligare."

Herr talman! I grund och botten handlar detta om barns rättigheter. Barn har rätt till ombud, särskild företrädare, i brottmålsprocesser. Barn har rätt till ombud, offentligt biträde, i förvaltningsprocesser. Det synes inte vara logiskt att barn inte ska ha ett eget ombud i civilrättsliga processer som handlar om hela deras liv - deras vårdnad, boende och umgänge.

Dagens processuella upplägg betyder alltså att när frågor om våld ska bedömas i brottmål och förvaltningsmål har barnet rätt till eget ombud. Men när frågor om våld i familjen ska bedömas har barnet ingen som för dess talan. Jag hoppas och tror att alla i kammaren kan instämma i att detta innebär en inkonsekvens för barn i allmänhet och för våldsutsatta barn i synnerhet. Denna inkonsekvens är inte till barnens bästa, och det är inte värdigt ett rättssamhälle. Barnets rätt till ombud i dessa processer har också lyfts av Lex Tintin-föreningen, som ju har träffat flera av oss här i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Herr talman! Vi socialdemokrater vill se en utredning om barns rätt till ombud även i civilrättsliga processer som handlar om deras vårdnad, boende och umgänge. Också andra partier lyfter detta. Det gäller bland annat Centerpartiet, som vi socialdemokrater nyligen hade en interpellationsdebatt med justitieministern tillsammans med.

I kommittémotionen Barnvänlig familjerätt av Mikael Eskilandersson med flera skriver Sverigedemokraterna under rubriken Familjemedling för barnets bästa vid separationer och vårdnadstvister följande: "Enligt lagen ska fokus ligga på barnens bästa. Trots detta är det föräldrarnas intressen som idag tas till vara genom juridiska ombud och det är främst ur föräldrarnas perspektiv som vårdnaden diskuteras och lösningar presenteras." I motionen står också följande: "Genom ett särskilt ombud för barnet kan barnets intressen bättre tillgodoses än fallet är idag."

I SD-motionen finns också ett yrkande om att riksdagen ska ställa sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur en särskild stödperson bör utses åt barnet senast i samband med en familjemedling.

Herr talman! Det är alltså inte bara en enkätundersökning från Rädda Barnen som visar att en majoritet här i kammaren tycker att en utredning ska tillsättas. Det finns de facto också yrkanden från en majoritet i kammaren som är för en utredning om ett ombud eller en stödperson för barn i civilrättsliga processer.

Kruxet är bara att dessa yrkanden från en majoritet i kammaren inte behandlas i samma betänkande och utskott. Socialdemokraternas yrkande om utredning liksom Centerpartiets och Miljöpartiets behandlas i civilutskottet. SD:s yrkande behandlas däremot i socialutskottet och i detta betänkande, trots att det enligt motionen handlar om vårdnadstvister - alltså om civilrätten.

Herr talman! I nyss nämnda interpellationsdebatt med justitieministern om barns rätt till ombud i vårdnadsmål, som vi socialdemokrater hade ihop med Centerpartiet, anmälde sig också SD för att delta. Ledamoten var då tydlig och sa: "Jag vill betona något som är av stor vikt, nämligen att barn får ett ombud som följer dem under hela processen och inte byts ut i den utsatta situation som barnet befinner sig i."

Partiet ställde också frågan till oss om vi var beredda att samarbeta i "denna viktiga fråga om att barn bör få ett eget ombud vid den här sortens tvister".

Snart fattar vi i civilutskottet beslut om betänkandet där frågan om barns rätt till ombud i dessa civilrättsliga mål behandlas. Jag utgår från att alla partier lägger handling till sina ord här i kammaren, det vill säga röstar så som man har uttalat sig. Det gäller också SD, som både i sin kommittémotion, i sina ord i denna kammare häromveckan och i sitt löfte till Rädda Barnen har talat för just detta: barns rätt till ombud. Jag hoppas att SD inte tänker gömma sig bakom formaliaargument om att ert yrkande placerats i ett annat utskott, i socialutskottets betänkande 18, eller dylik pappersexercis. Det vore inte värdigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Herr talman! Liberalernas partiledare Johan Pehrson skrev så här före valet i en riksdagsmotion: "I samband med vårdnadstvister borde barnet ha rätt till ett eget ombud som för dennes talan."

Också Kristdemokraterna gav frågan en framskjuten plats på sitt riksting före jul. I ett motionssvar om denna fråga svarar partiledare och näringsminister Ebba Busch och hela hennes partistyrelse att KD redan i dag driver att barnets rättigheter ska stärkas och att barn i vårdnadstvister ska få rätt till ett juridiskt ombud. Och i självaste kärndokumentet på rikstinget, den familjepolitiska propositionen, beslutade KD att barn ska ha rätt till ett eget ombud i en vårdnadstvist.

Avslutningsvis, herr talman: Riksdagen har en majoritet för detta, bland partierna och i yrkanden. Många partier har varit mycket tydliga. Jag hoppas att det också kommer att synas i utskott, justering och sedan votering inom kort. Det är ett underbetyg om detta faller på ren och skär formalia, för att det fallit mellan stolarna.

Kan vi se till att enas om ett beslut om denna utredning så att barn får rätt till ombud också i dessa processer?

(Applåder)

Herr talman! Jag uppskattar som sagt att ministern tog replik på mig. Det tycker jag bådar gott för framtida utbyten också mellan våra partier. Jag kommer från en kommun där vi socialdemokrater styr med Moderaterna. Det är väldigt effektivt, och man når långt när man kan samarbeta.

Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende

Jag konstaterar också att det var påtryckningar från vårt parti som i civilutskottet ledde fram till att ett enigt utskott fick till ett tillkännagivande om bodelningsprocesser. Jag tror verkligen att man kan samverka över partigränserna.

Men när jag nu har möjligheten och Moderaterna har en så hög svansföring kring att ni går före kan jag konstatera att i den undersökning som Rädda Barnen presenterade i förra veckan sa sju av åtta partier i den här kammaren att de var beredda att ge barn ett eget ombud i tvister om vårdnad, boende och umgänge. Barn ska inte skyddas från processer; de ska skyddas i processer.

Vilket parti var det som inte tyckte det? Jo, det var socialtjänstministerns och den så kallade barnrättsministerns parti Moderaterna - det enda partiet här i kammaren som säger nej till att barn ska få ett eget ombud i de här tvisterna!

Jag önskar verkligen att Moderaterna kan sälla sig till oss övriga partier och göra handling också av de ord som ministern uttalade tidigare i sitt anförande om att barns röst ska höras. Det ser vi fram emot, för jag tror verkligen att vi har väldigt mycket gemensamt, och vi kommer ju att fortsätta att prata om de här frågorna i socialutskottet, i justitieutskottet och i civilutskottet där det också finns flera ledamöter.

Jag är helt säker på att det finns goda förutsättningar att stärka våldsutsatta barns rättigheter, oavsett om de har ett skyddat boende eller om de inte har fått en sådan plats.

Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 februari.)