Laila Naraghi

Herr ålderspresident! Riksrevisionen har granskat om statens insatser i samband med utredning, förvaltning och skifte av dödsbon är tillräckliga och effektiva. Riksrevisionen rekommenderar bland annat regeringen att se över de nuvarande regelverken för just utredning, förvaltning och skifte av dödsbon i deras helhet i syfte att möjliggöra en hantering av dödsbon som är snabb och smidig och samtidigt värnar om de berördas intressen.

Herr ålderspresident! Liksom regeringen instämmer vi i civilutskottet i flera av Riksrevisionens iakttagelser och bedömningar, bland annat att regelverket är gammalt och att det kan vara svårt för den enskilde att sätta sig in i det. Utskottet noterar att regeringen avser att noga följa utvecklingen i de frågor som Riksrevisionen lyfter fram i sin granskning.

Herr ålderspresident! När det gäller en översyn av regelverket konstaterar vi att det i utredningsbetänkandet SOU 2025:91 Nya regler om arv och testamente – bland annat ett testamentsregister i offentlig regi och ett stärkt skydd för efterlevande sambor lämnas flera förslag på modernare regler om arv och testamente, liksom språkliga förenklingar och moderniseringar av bland annat bestämmelserna om utredning, förvaltning och skifte av dödsbon.

Just detta, herr ålderspresident, tarvas det att säga lite mer om. Det har här i riksdagen vid flera tillfällen de senaste två decennierna diskuterats huruvida dagens ordning gällande upprättande av testamente är tillfredsställande. Flera ledamöter med olika partibeteckningar har både motionerat i saken och ställt skriftliga frågor till ansvariga statsråd.

Skatteverket redovisade i maj 2008 resultatet av ett utredningsarbete som de gjort. Skatteverket föreslog då att det skulle införas en möjlighet att registrera testamenten i ett officiellt testamentsregister. Men den dåvarande regeringen, som var moderatledd, valde att inte gå vidare med förslaget.

Herr ålderspresident! Frågan har dock fortsatt att vara aktuell. Riksdagen har också gjort tillkännagivanden. Att inrätta ett statligt testamentsregister kräver naturligtvis noggranna överväganden och lagändringar. Den förra regeringen – Sregeringen – gav i september 2021 Skatteverket i uppdrag att se över frågan och redovisa sin bedömning av hur en sådan tjänst skulle kunna utformas och administreras på ett effektivt sätt. Skatteverket redovisade uppdraget till Justitiedepartementet 2022. Justitieministern angav därefter att Skatteverkets redovisning utgjorde ett bra underlag inför det fortsatta arbetet med att överväga alla de rättsliga frågeställningar som aktualiserats och ta fram författningsförslag. Utifrån riksdagens tillkännagivande om testamentsregister och det arbete vår socialdemokratiskt ledda regering initierade och genomförde är det angeläget att detta följs upp och slutförs av denna regering.

Herr ålderspresident! Detta har vi socialdemokrater skrivit motioner om och ställt frågor om till regeringen eftersom det skulle underlätta hanteringen avsevärt. Särskilt viktigt är det för enskilda individer, som ofta också är i sorg. Detta rör sig ju om några av livets svåraste stunder, då frågor kring testamenten aktualiseras både när de förbereds och tankar om döden finns nära och när de sedan ska följas när någon älskad har gått bort. Då är det viktigt att reglerna och funktionerna kring testamenten är tillfyllest. Här finns stor förbättringspotential, och staten har en uppgift att fylla som ingen annan kan axla. Det är därför viktigt att ett testamentsregister kan komma på plats.

Herr ålderspresident! Vi socialdemokrater yrkar bifall till utskottets förslag, men vi vill alltså ta tillfället i akt och rikta ännu en uppmaning till regeringen att återkomma till riksdagen om frågan om testamentsregister.

Fru talman! Gode män och förvaltare ska vara viktiga stöttepelare för de personer i vårt land och vårt samhälle som är i behov av ställföreträdare, men det har framkommit omfattande brister i den reglering som funnits.

Det var den socialdemokratiskt ledda regeringen som 2019 tillsatte utredningen om ett ställföreträdarskap att lita på. Det var en översyn som syftade till att förbättra tillsynen, skapa bättre förutsättningar för att kompetenta personer ska ställa upp som ställföreträdare och stärka enskildas ställning och skydd.

I slutändan handlade utredningen om att de personer i vårt samhälle som är i behov av stöd och av en ställföreträdare ska kunna lita på att de får den hjälp som behövs. Utredningens betänkande presenterades 2021 och remissbehandlades.

Fru talman! Vi socialdemokrater har varit mycket måna om att utredningen ska tas vidare av nuvarande regering utan dröjsmål, så att lagen kan förbättras. Därför har vi tagit upp detta med justitieministern åtskilliga gånger. Vi har ställt skriftliga frågor och interpellationer, skrivit motioner och ordnat möten. Vi har haft möten med kunniga personer och organisationer, runt om i landet, bland annat gode män, förvaltare, överförmyndare, SKR, alltså Sveriges Kommuner och Regioner, och Centrum för rättvisa, som företrätt utsatta och bedragna individer som blivit lidande till följd av lagen.

Tillsammans har vi arbetat för att regeringen ska ta utredningen vidare. Vi har legat på, för att tala klarspråk, i flera år. Det har vi gjort, fru talman, därför att vi vet att det är många som väntat på en ny lag och som behövt att lagen ändras.

Det här blev tydligt i fallet Therese, som Uppdrag granskning uppmärksammade häromåret. Det var 2024 som SVT rapporterade om en kvinna som tre år tidigare försvunnit från sitt hem i Värmland. Hennes förvaltare hade bestämt att hon skulle hållas gömd. I Uppdrag granskning framgick dock att de som kände kvinnan var övertygade om att beslutet var fel, och hennes föräldrar sökte förtvivlat efter dottern.

Fram tills för några år sedan bodde kvinnan, som har flera funktionsnedsättningar, hemma hos sina föräldrar i Värmland, med hjälp av assistenter och en förvaltare som har företrätt henne och skött hennes ekonomi. Granskningen beskriver dock att samarbetet mellan föräldrarna, assistenterna och förvaltaren hade kantats av konflikter.

Förvaltaren ansökte om kontaktförbud för föräldrarna, men det avslogs av åklagare som konstaterade att det inte fanns risk för hot och våld mot kvinnan. Då ansökte förvaltaren i stället om skyddad folkbokföring i kvinnans eget namn, hos Skatteverket. Kvinnan flyttades till hemlig adress och försvann från alla offentliga register.

Föräldrarna upplevde att deras dotter hade kidnappats. Flera personer i familjens närhet ställde sig frågande till att kvinnan hölls gömd. Det fanns heller ingen dokumenterad tillsyn som motiverade att hon hölls gömd av förvaltaren. När SVT lyckades spåra kvinnan, som flyttats till en lägenhet 65 mil från sitt hem, uttryckte hon en önskan om att kunna bjuda familj och vänner till sin födelsedag, men det kunde hon inte. Hon sa till SVT: ”Jag har ju ingen telefon.”

Fru talman! Det som framkom i granskningen är oerhört allvarligt. En förvaltare, i detta fall företaget Optio, har tillåtits agera så här mot utsatta individer och dessutom fått betalt av staten för det, från skattepengar! Företaget har via sin vd låtit meddela att de har som policy att inte tala med journalister. Med hjälp av Skatteverket kunde förvaltaren och företaget sopa undan insyn, i ett system som redan dras med bristande tillsyn. Samma företag var även förvaltare åt Arne Gavelin i Västernorrland. Han blev satt under förvaltarskap mot sin vilja men fick efter lång kamp rätt mot staten i domstol.

Fru talman! Det har varit tydligt att lagen brustit och att enskilda individer som Therese, Arne och många fler har lidit oerhört till följd av detta. Det rör sig om systemfel. Vi välkomnar därför att propositionen äntligen har kommit till riksdagen så att vi kan få en ny reglering på plats. Till exempel införs nu ett ställföreträdarregister, vilket vi socialdemokrater länge har velat ha.

Fru talman! Även om det är bra att regeringen går vidare med det vi startade har regeringens lagförslag stora brister. Det är en allvarlig brist att regeringen lämnar fri lejd åt privata företag som Optio att fortsätta att utnyttja enskilda individer och få betalt från skattemedel. Detta marknadsmisslyckande, som många lidit till följd av, måste bort, men regeringen väljer att inget göra.

Fru talman! Systemet med gode män och förvaltare bygger på människors ideella engagemang, det vill säga att det finns personer som på sin fritid och mot en relativt låg ersättning ställer upp och tar hand om en annan persons ekonomiska och personliga angelägenheter.

Det finns många ställföreträdare runt om i landet som gör fantastiska insatser för sina huvudmän, sina medmänniskor. Dessa ställföreträdare ska ha vårt erkännande och vår respekt. Vi socialdemokrater delar regeringens bedömning att det ideella engagemanget är en styrka för samhället och viktigt att bevara.

Bland dem som behöver en god man eller förvaltare finns dock personer med ett stort hjälpbehov som får vänta länge på att en ställföreträdare förordnas. Det förekommer även att överförmyndaren inte alls kan hitta en lämplig ställföreträdare för den som behöver hjälp.

Fru talman! Sedan några år tillbaka finns ett antal privata företag som tillhandahåller ställföreträdare. För att möta behovet av ställföreträdare i komplicerade ärenden har vissa kommuner även inrättat en så kallad förvaltarenhet. Justitieombudsmannen har uppmärksammat att kommunala förvaltarenheter kan fylla en funktion när det hos en överförmyndare råder brist på ställföreträdare som är beredda att åta sig nya och särskilt krävande uppdrag.

Vi socialdemokrater instämmer i regeringens bedömning att anställda ställföreträdare behövs i vissa fall, men vi motsätter oss regeringens förslag att vinstdrivande privata aktörer ska tillåtas tjäna pengar på utsatta individer. Det är inte värdigt att fortsätta så.

Fru talman! Efter att Ställföreträdarutredningens betänkande presenterats skrev professor emerita Eva Blomberg på DN Debatt häromåret om utredningens förslag. Hon skrev bland annat: ”Om jag vore kriminell skulle jag satsa på denna bransch. Cirka 40 miljarder kronor ligger i potten. Dagligen annonseras vilka som kan vara lämpliga offer och inte sällan var de bor. Det borde inte vara så svårt att lura pengar av dem i ett kontrollsystem som enbart bygger på att räkenskaper granskas en gång om året av överbelastade tjänstemän.”

Också andra har pekat på detta problem, bland annat Uppdrag granskning, som jag nämnde och som visat hur företaget Optio utnyttjat både Therese i Värmland och Arne i Västernorrland.

Det är fel att företag tillåts fortsätta så här. Det förstör enskildas liv. Samtidigt tjänar företag pengar på det, och det finansieras av våra svenska skattemedel. Det är uppseendeväckande att regeringen ställer sig på de här företagens sida och tycker att det är okej att de fortsätter att tjäna pengar på utsatta individer.

Vi socialdemokrater säger nej till detta. Vårt förslag är i stället att den som på grund av sin anställning åtar sig uppdrag som god man eller förvaltare ska få förordnas som sådan ställföreträdare inom kommunala förvaltarenheter eller annan icke-vinstdrivande organisation, om det finns särskilda skäl. Därför, fru talman, yrkar jag å Socialdemokraternas vägnar bifall till reservation 4.

Fru talman! En annan brist i regeringens förslag är deras slapphet mot kriminalitet. Vi socialdemokrater menar att om överförmyndaren har anledning att anta att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har begått ett brott – oavsett vilket brott det handlar om och oavsett vem som drabbats – ska överförmyndaren omedelbart anmäla detta till Polismyndigheten eller åklagare. Varför säger SD-regeringen nej till det? Varför denna slapphet mot kriminalitet som drabbar funktionshindrade och samhällets mest utsatta?

Fru talman! Låt mig ge ett exempel. Om en ställföreträdare exempelvis misstänks ha begått barnpornografibrott innebär det en riskfaktor för huvudmannen om denne är ett barn, även om huvudmannen i ett inledande skede inte misstänks vara brottsoffer för gärningen eller brottet inte har skett ”i samband med verksamheten”.

Ett annat exempel, fru talman, är om en ställföreträdare har ägnat sig åt bedrägerier och förskingring. Då finns det också en risk för huvudmannen, och det bör polisanmälas även om misstanken om bedrägeri och förskingring inte gäller huvudmannen. Personer som begått brott ska som regel inte parallellt vara ställföreträdare åt utsatta människor. Självklart måste det polisanmälas, oavsett vad. Varför håller Moderaterna, SD, L och KD inte med om detta?

Fru talman! Regeringens lagförslag brister också avsevärt när det kommer till barnen. För utsatta barn är det viktigt att vuxna som uppmärksammar oro kring barnet anmäler detta till socialtjänsten. För barn med ställföreträdare, eller barn som har föräldrar som har ställföreträdare, kan just överförmyndaren vara den enda som faktiskt har insyn och ser helheten kring ett barn som far illa. Precis som för andra kommunala tjänstemän som kommer i kontakt med barn ska det finnas en anmälningsplikt vid oro, menar vi.

Därutöver, fru talman, anser vi att barn har rätt till insyn i det som gäller dem, i enlighet med barnkonventionen, som är svensk lag. Vi socialdemokrater välkomnar regeringens förslag om ökad insyn för den enskilde i ställföreträdarens verksamhet men menar att barns rättigheter måste tydliggöras.

Vårt förslag är att gode män och förvaltare löpande ska hålla huvudmannen informerad om uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot det. Även förordnade förmyndare ska ha en sådan skyldighet i förhållande till barn som har fyllt 16 år. Förmyndare ska även informera ett yngre barn, om det bedöms vara till barnets bästa.

Att den förordnade ställföreträdaren har fullgjort sin informationsskyldighet ska redovisas i årsberättelsen, menar vi. Om yngre barn inte har informerats ska det i årsberättelsen motiveras varför, så att det blir transparent. Vad är anledningen till att Moderaterna, SD, KD och L säger nej till det?

Fru talman! Regeringen meddelar i propositionen sina planer om vilken myndighet som ska få de uppgifter som uppstår med lagändringarna. Då regeringens redogörelse för vald myndighet upptar ett visst utrymme i propositionen har vi i vår följdmotion framställt vad som saknas.

Kortfattat handlar det om att regeringen avser att utse MFoF. Men regeringens överväganden framstår som bristfälliga då inget nämns om de stora problem som framkommit om myndigheten.

I vår följdmotion tar vi upp det. Sammanfattningsvis rör det sig om att MFoF har uppvisat omfattande brister i fråga om sin rättstillämpning och verksamhet. Det har drabbat många utsatta individer, inklusive många barn.

Det torde därför vara uppenbart att MFoF inte har den kapacitet som krävs för att ta sig an ännu ett ansvarsområde som rör mycket utsatta individer, varav många barn.

Socialdemokraterna ifrågasätter därför regeringens ansats att göra MFoF ansvarig. Det framstår som ett dåligt underbyggt ställningstagande från regeringens sida. Vår förhoppning är att regeringen gör ett omtag och lägger uppgifterna annorstädes.

Fru talman! Avslutningsvis: Det är angeläget att följa upp om och hur lagändringarna får effekt samt om ytterligare lagändringar är motiverade. Erfarenheten visar att lagändringar inom detta område ofta får sina verkliga konsekvenser först i tillämpningen, exempelvis vad gäller rekrytering, arbetsbelastning och rättssäkerhet. Därför bör en kontrollstation om tre till fem år finnas, varför vi har föreslagit detta.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Markus Kallifatides (båda S).

Herr talman! Statsministern far med osanning. Oss veterligen är han inte polisanmäld. Han är inte föremål för en rättsprocess. Självklart måste riksdagen kunna få svar från statsministern om hans tjänsteutövning. Nyss medgav han ju att regeringen tillsatt en utredning på grund av de fel som begåtts på hans kansli när det gäller Landerholm.

Frågan infinner sig om statsministerns pressekreterare inkluderas i den utredningen. Statsministerns pressekreterare är en av statsministerns närmaste medarbetare och arbetar på direkt uppdrag av honom.

När Henrik Landerholm skrev inlägg i sociala medier om en av säkerhetsincidenterna, som medierna avslöjat, var det pressekreteraren som hjälpte honom att skriva inläggen. Det som skrevs innehöll flera felaktigheter och vilseledde om Landerholms förehavanden.

Herr talman! Min fråga till Ulf Kristersson handlar om hans tjänsteutövning, inte om något som är föremål för en rättsprocess. Frågan är: Agerade pressekreteraren på eget bevåg? Och föranledde det i så fall några åtgärder från statsministern?

Fru talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson ånyo för förtydligandena om frivillighet.

Jag gjorde för vår räkning en genomgång av de argument vi såg mot det som har framförts tidigare, och jag ska inte upprepa dem. Jag konstaterar att den tidigare regeringen och den nuvarande regeringen tycker att ordningen fungerar bra, och man vill inte ändra den. Det är en fråga som är väl genomlyst av utredningar, av tjänstemän och av Justitiedepartementet. Man har tittat på frågan.

Jag vill ändå tro att när två regeringar, med flera konkurrerande partier, landar i samma slutsats är frågan väl genomlyst. Det handlar inte om partipolitik, utan det handlar om en väl fungerande ordning som vi tror är den bästa för Sveriges barn.

Vi kan också konstatera att många löser problemet snabbt och enkelt, som en del av regelförenklingarna – som ledamoten uttryckte det i sitt anförande. Det här är inte något överhängande problem. Det finns en väl fungerande ordning. Den tidigare regeringen och den nuvarande regeringen är överens. Frågan är väl genomlyst, och vi kan konstatera att det är bra att det finns en samsyn.

Fru talman! Tack, Mikael Eskilandersson, också för detta förtydligande! Som jag förstår ledamoten handlar det om när föräldrarna är överens. Jag vet dock inte om det var helt tydligt, så ledamoten får gärna förtydliga det. Annars är det ju, precis som jag uppfattade att ledamoten sa, något helt annat.

Jag vill gärna ta mig friheten, när jag nu har tid här i talarstolen, att återkomma till det regeringen sa om just det som ledamoten tar upp. Jag läser ur utskottets betänkande om detta från förra mandatperioden, där utskottet citerar regeringens proposition:

”En möjlighet till digital bekräftelse av föräldraskap före barnets födelse skulle också innebära att systemet behöver byggas så att bekräftelsen kopplas till den blivande moderns personnummer i stället för barnets personnummer. En sådan ordning skulle förutsätta en kontrollfunktion i systemet för att knyta bekräftelsen till ett visst barn efter barnets födelse. Det skulle vidare uppstå behov av gallringsfunktioner för de situationer då graviditeten avslutats eller barnet inte föds levande. Det finns alltså flera frågetecken kring robustheten i ett system för digital bekräftelse som möjliggör att en bekräftelse görs före barnets födelse. Ett system som bygger på att bekräftelsen kopplas till moderns personnummer i stället för barnets skulle vidare rimligen förutsätta att bekräftelseprocessen endast kan initieras av modern och att hon i systemet behöver peka ut vilken person som ska få möjlighet att bekräfta föräldraskapet. En sådan ordning kan upplevas som omodern och mindre jämställd än ett system som bygger på att bekräftelsen utgår från barnet och som möjliggör att båda föräldrarna kan vara lika delaktiga i processen.”

Detta låg till grund för att vi socialdemokrater röstade nej till detta tillkännagivande förra mandatperioden. Vad jag förstår ligger det också till grund för nuvarande regeringspartiers nej till detta.

Jag vill tro att vi i civilutskottet också i denna fråga, efter förtydligandena från Centerpartiet och Sverigedemokraterna, är rätt eniga men att vi kanske landar lite olika i hur-frågan.

Fru talman! Tack återigen, Martina Johansson, för detta förtydligande! Jag tror att det är ett väldigt viktigt förtydligande. Vi är i stort väldigt överens i dessa frågor i vårt utskott. Utifrån hur diskussionen har gått tyckte vi dock att det var på sin plats med ett förtydligande i debatten.

Dagens ordning fungerar väl. Regeringen redogör för det. Det är väldigt många som använder möjligheten till digital bekräftelse i nära anslutning till att barnet kommer till världen. Det är väldigt positivt. Självklart ska barn ha de här rättigheterna. I grunden handlar det ju om barnen. När barnet har kommit till världen ska barnet ha rätt till detta. Här är vi helt överens.

Moderaterna kanske kommer att tala mer om detta senare i debatten, men både den här och den tidigare regeringen har ju talat om de administrativa och förvaltningsmässiga skälen till att det skulle vara en för stor förändring att ändra detta så att det sker före födseln. Det skulle kunna lägga orimliga arbetsuppgifter på hälso- och sjukvården, något som regeringen i dag inte är beredd att göra, om detta skulle läggas i de samtal som barnmorskor har med blivande föräldrar. Det handlar också om vad det skulle innebära för personnummer och så vidare.

För den som är intresserad redogörs det för detta under rubriken ”Utskottets överväganden” i betänkandet 2020/21:CU16 från förra mandatperioden.

Allt detta har både den förra regeringen och denna regering nogsamt tittat på. Vi har också en ordning som fungerar väl. Vi instämmer i det regeringen säger, helt enkelt.

Fru talman! I grunden säger vi nej till det här för att vi tycker att vi har en ordning som fungerar bra, och den uppfattningen har också nuvarande regering. Dagens ordning fungerar bra och utgör inget problem. Det är grunden.

Jag välkomnar verkligen Centerpartiets förtydligande, fru talman. Om föräldrarna inte är överens ska det här inte ske före födseln. Men det framgår inte i motionen, och det har inte framgått tidigare, vad jag har förstått, utifrån Centerpartiets utsagor. Det är ett väldigt viktigt förtydligande. Hade det gjorts tidigare hade mycket av det vi från Socialdemokraternas sida framfört här inte varit relevant. Här får gärna Centerpartiet förtydliga sig.

Det vi vill göra tydligt är detta: Om man har gift sig har man ingått ett avtal, och då är det något annat än om man inte har gift sig. Det menar vi borde vara självklart. Annars har äktenskap ingen juridisk verkan över huvud taget. Att ha ingått äktenskap är något annat än att inte ha gjort det. Det är det vi försöker framställa här. Det är skillnad på att ha gift sig och att inte ha gift sig. Om man inte har gift sig utformar man en ordning som blir bra för barnen utifrån det. En sådan ordning har vi i dag.

Vi har inte gett uttryck för det ledamoten framställer här. Jag ber ledamoten läsa i protokollet hur vi uttryckte oss. Det vi säger är att detta inte ska ske före födseln och att nuvarande ordning fungerar bra, alltså att bekräftelse ska ske efteråt om man inte är gift. Vi säger ingenting annat än detta. Det är bara att läsa protokollet.

Vi talar också absolut om att det är barnets bästa som ska vara i fokus. Vi talar inte om könen på föräldrarna när vi i övriga ärenden talar om detta.

Fru talman! Vi är i grunden positiva till den förändring som nu görs i och med lagändringarna om elektronisk inlämning av bouppteckningar. Det är bra att det blir enklare.

Digitaliseringen är i grunden positiv, men den måste ske med respekt för integritet och rättssäkerhet, fru talman. Regeringens analys av riskerna är för ytlig, menar vi. Regeringen identifierar problem men beskriver inte konkreta skydd eller uppföljningsmekanismer. Tyvärr blundar Tidöpartierna för hur förändringarna kan utnyttjas av kriminella och slå mot enskilda, och regeringen har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förekomma och förhindra det.

Fru talman! I propositionen lyfts frågan om att personliga uppgifter av känslig karaktär härmed, i och med lagändringarna, blir sökbara. Det innebär risker och problem som måste beaktas men som regeringen inte agerar mot. Det är besvärande. Vi socialdemokrater ser stora risker med detta, som det är nödvändigt att regeringen beaktar och tar höjd för, inklusive att det kan komma att krävas regleringsändringar.

Fru talman! Sekundäranvändning av offentliga data är något positivt när den sker i aggregerad eller anonymiserad form och bidrar till samhällsnytta. Det gäller exempelvis för forskning, innovation eller effektivare förvaltning.

Problemet uppstår när uppgifter kan kombineras på ett sätt som gör enskilda individer identifierbara, vilket möjliggör kommersiell exploatering. Det finns en verklig risk både ur ett integritetsperspektiv och för förtroendet för staten som informationsförvaltare. För oss socialdemokrater är det nödvändigt att också i detta sammanhang markera vår linje: Digitalisering och integritet måste gå hand i hand.

Fru talman! I propositionen meddelar regeringen också att riksdagens tidigare tillkännagivande om kvalitetssäkring i vårdnadsutredningar är tillgodosett och slutbehandlat. Vi delar inte denna bedömning, då de redovisade åtgärderna inte motsvarar det som riksdagen beslutat om i tillkännagivandet.

Det uppdrag till Socialstyrelsen och MFOF som regeringen hänvisar till som anledning till att tillkännagivandet är tillgodosett ska inte slutredovisas förrän nästa år. Utifrån hur tillkännagivandet är utformat, inklusive de bifallna motionerna i tillkännagivandet, kan det inte anses vara tillgodosett.

Vi emotser regeringens nästa skrivelse 75 för att se dess redogörelse i frågan. Vi kommer då att få återkomma till vår bedömning av huruvida detta kan anses vara tillgodosett och slutbehandlat. Vi redogör för detta i vår motivreservation nummer 2, som jag också, fru talman, yrkar bifall till för Socialdemokraternas räkning.

Fru talman! Vad gäller det andra tillkännagivandet som regeringen anser slutbehandlat, om digital bekräftelse av föräldraskap före födseln, drevs det igenom under förra mandatperioden av SD, M, KD, L och C. Vi välkomnar att de flesta av dessa partier ändrat sig och nu, liksom vi, inte vill genomföra detta. Det hedrar justitieminister Gunnar Strömmer att han slutbehandlar detta. Eftersom Centerpartiet dock har skrivit en motion om saken, och även lyfte fram det i vår betänkandedebatt häromveckan, vill vi säga något om saken för att få rätsida på de olika argument som framförs.

Fru talman! För det första: Dagens ordning fungerar bra för Sveriges barn och föräldrar. Vi delar regeringens bedömning.

Möjligheten för ogifta föräldrar att digitalt bekräfta föräldraskap har nu varit i kraft i drygt tre år. Enligt uppgifter från Skatteverket har andelen digitala bekräftelser av föräldraskap ökat för varje år, och statistik från 2024 visar enligt regeringen att 84 procent valde att bekräfta sitt föräldraskap digitalt. Reglerna om digital bekräftelse av föräldraskap har alltså fått ett mycket stort genomslag och innebär att fler barn kan få två rättsliga föräldrar i nära anslutning till födseln.

Det har inte framkommit att möjligheten att bekräfta föräldraskap skulle uppfattas vara alltför begränsad. Det som framställs i motionen är alltså inget överhängande problem som gör att barn står utan föräldrar. Däremot skulle förslaget kunna skapa stora problem för våldsutsatta kvinnor – mer om det senare.

Fru talman! För det andra: När ett par gifter sig, vilket i Sverige ska ske av fri vilja och utan tvång, ingås också de facto ett juridiskt avtal mellan dem. Det räcker att läsa äktenskapsbalken och föräldrabalken för att förstå det.

En man som gifter sig med en kvinna blir vårdnadshavare och far till de barn som kvinnan föder. Här görs inga faderskapstester. Att han är far till barnen presumeras, det vill säga antas. Att presumeras vara far och att axla ansvaret som vårdnadshavare är ett långtgående åtagande och en del av vad som följer av äktenskap.

Fru talman! Att göra motsvarande antagande som man gör för gifta makar för vilken man som helst som menar att han är far till barn som växer i vilken kvinna som helst är något helt annat. Att gifta sig, att ingå ett juridiskt avtal, är något annat än att inte vara gift och att inte ha något avtal. En man som inte är gift kan självfallet inte ha samma skyldigheter eller rättigheter som en man som är gift och har ingått ett juridiskt avtal med en kvinna.

Det blir faktiskt rätt märkligt när Centerpartiet försöker framställa det som att ingångna äktenskap inte spelar någon roll i fråga om ansvar, skyldigheter och rättigheter. Det är klart att det spelar roll!

Fru talman! För det tredje, och detta är viktigt: Det är inte så att lagen inte är anpassad för att föräldrar inte har ingått äktenskap, utan tvärtom. Om en ogift kvinna och en ogift man är överens om vem som är fadern kan detta i all enkelhet registreras enligt nuvarande ordning, precis som regeringen redogör för. Här finns inga problem. Samhället och lagen är väl anpassade till och moderniserade efter detta sätt att leva. Det är inga konstigheter.

Men om en gravid kvinna och en man inte är överens om vem som är fadern ska inte en man kunna kräva fysiska ingrepp eller stöd av myndigheter och vårdinrättningar för att driva sin sak mot den gravida kvinnan.

Frågan till dem som driver detta blir därför: Hur ska det verkställas? Om en kvinna motsäger sig en mans påstående – ska hon då tvingas till domstol för att få sin sak prövad? Och vad ska domstolen göra? Vilka redskap menar motionären att domstolarna ska få för att genomdriva en mans önskan att få ett faderskap bekräftat innan det ens finns ett barn?

Fru talman! Vad händer om domstolen fattar fel beslut? Tänk om det visar sig att den domstolen sa var fadern inte alls var fadern och att kvinnan hade rätt hela tiden! Är detta ens något vi vill lägga i domstolarnas knä?

Svaret från Socialdemokraterna är nej. Det vill vi inte. Den här typen av lagförslag går inte att verkställa på ett rättssäkert sätt som värnar kvinnors makt över sina egna kroppar.

Fru talman! Det fjärde argumentet handlar om våld i allmänhet och eftervåld i synnerhet, det vill säga det våld som män återkommande riktar mot kvinnor efter det att relationen har tagit slut. Men våldet tar inte slut. Det finns inget ”efter” i eftervåldet, utan det fortsätter och fortsätter, ofta understött och möjliggjort av samhället och lagstiftningen.

Lagen – det vi sysslar med här i huset – ger våldsamma män rättigheter att trakassera kvinnor år ut och år in. Det handlar om mångåriga bodelningsprocesser och upprepade tvister som skuldsätter våldsutsatta kvinnor. Det handlar om kvinnor som tvingas ”samarbeta” med män som slagit dem och barnen, för annars förlorar mammorna vårdnaden om barnen. Det handlar om förföljelser, där lagen ger våldsamma män många verktyg för att fortsätta stalkning och trakasserier. Våldet kringskär kvinnornas och barnens liv, och det påverkar hälsa, ekonomi och livschanser.

Fru talman! Den civilrättsliga lagstiftningen har varit blind inför våldet och eftervåldet. Den har varit skriven som om solen alltid skulle skina och ingen man utöva våld mot någon kvinna. Lagstiftarens naiva blick på världen har drabbat många våldsutsatta barn och kvinnor mycket hårt. Ofta handlar det om mammor.

Detta började vi socialdemokrater städa upp i när vi satt i regeringen. Vi tillsatte utredningar för att kunna ändra lagen. Vi har fortsatt detta arbete i riksdagen, och vi välkomnar verkligen att denna regering har fortsatt det vi startade i regeringsställning. Det gör arbetet starkt och hållbart när vi är överens.

Fru talman! Därför säger vi självklart nej till att skapa ett nytt civilrättsligt verktyg för våldsamma män att kunna jaga kvinnor med. Utifrån det motionen föreslår skulle en våldsam man som blivit lämnad kunna använda en sådan lag för att påstå att kvinnan som lämnat honom är gravid med hans barn.

Vad händer om hon nekar? Hur ska staten garantera mannen rätten att få faderskapet fastställt innan det ens finns ett barn? Hur långt vill motionären att staten ska gå när det gäller att kringskära kvinnans rättigheter för att garantera att mannens krav blir verklighet? Det handlar om mannens så kallade rätt att få det faderskap han påstår finns fastställt innan det ens finns ett barn.

Lagstiftaren ska inte sätta ett sådant här civilrättsligt verktyg i våldsamma mäns händer. Vi socialdemokrater och flera andra har fullt sjå med att städa bort just sådana här avarter från civilrätten. Lagen ska inte möjliggöra eftervåld, utan lagen ska förebygga våld. Den ska också straffa våld.

Fru talman! Vi socialdemokrater röstade nej till tillkännagivandet förra mandatperioden. Vi välkomnar att regeringspartierna nu också landat i denna position: att tillkännagivandet slutbehandlas utan att tillgodoses. Det ska inte genomföras. Det hör inte hemma här.

Regeringens slutbehandling av detta bådar gott för att vi ska kunna ha långsiktighet och blocköverskridande samsyn i dessa frågor, precis som vi har haft i många andra under mandatperioden.

Fru talman! Avslutningsvis: Dagens debatt har temat elektronisk inlämning av bouppteckningar. Men eftersom regeringen valde att slutbehandla två tillkännagivanden, varav detta om faderskapstester är ett, har mitt anförande också handlat om det. Utifrån den motion som har väckts och argumentationen under året har vi bedömt att detta behöver bemötas. Vi hoppas att motionären gör ett omtag.

Fru talman! Justitieministern ger ett felaktigt uttryck för vad Socialdemokraterna har sagt i konstitutionsutskottet. Det blir rätt märkligt.

Jag vill också säga att justitieministern verkligen kan sina härskartekniker. Jag tänker inte tala mer om dem nu. Det kan vi ta i ett annat sammanhang.

Jag får inte raka besked. Det är inte ett rakt utbyte. Ska inte statsministern och hans kansli respektera tryckfrihetsförordningen? Borde inte handlingen ha registrerats och diarieförts i anslutning till att beslutet fattades att inte polisanmäla Landerholm?

Det måste väl ha varit skadebedömningen som var grunden för att inte polisanmäla det. I så fall borde den ha diarieförts enligt tryckfrihetsförordningen, lagen om offentlig anställning och brottsbalken. Här har inte något rakt utbyte förevarit.

Fru talman! Justitieministern har återkommande sagt att KU kan granska detta, att inget hindrar KU och att statsministern och han inte står i vägen. I princip säger justitieministern då att KU och ingen annan äger detta. Givet att vi socialdemokrater vill granska och moderaterna i KU stoppar oss får man ju tolka justitieministern som att det är moderaterna i KU som själva bär ansvar för mörkläggningen.

Tycker justitieministern att det är rimligt att hans partikamrater stoppar oss från att granska statsministern? Hur ser han på detta? Om justitieministern menar allvar med sina ord om att han respekterar grundlagen: Släpp KU-moderaterna fria!

Avslutningsvis, fru talman! Jag har själv arbetat på Regeringskansliet, på UD. Jag har själv varit inne i RK-karusellen och tagit fram och granskat underlag. Jag förstår att det sannolikt är Statsrådsberedningen som satt underlaget i justitieministerns hand. Han har kommit hit till riksdagen med svar som sätter honom själv i en väldig rävsax i fråga om svensk grundlag, i detta fall tryckfrihetsförordningen.

Jag beklagar detta. Jag säger det för att jag verkligen respekterar Gunnar Strömmer.

Fru talman! Jag noterar att jag inte får svar på frågorna. Det räcker för den som följer debatten att läsa protokollet, läsa min fråga och se vad justitieministern först svarade.

Varför dröjde statsministerns medarbetare med att göra en skadebedömning? Det finns inget svar på det från justitieministern. Varför polisanmäldes inte Landerholm? Varför diariefördes skadebedömningen först efter mer än 600 dagar? Det finns heller inget svar på det.

Fru talman! Jag noterar att justitieministern svar om varför det registrerades så pass sent, samtidigt som statsministerns beslut att inte polisanmäla Landerholm enligt Kristersson baserades på Säkerhetsavdelningens skadebedömning, minsann är KU-anmälanfähigt.

Det är anmärkningsvärt att man från statsministerns och justitieministerns sida i deras tjänsteutövning ignorerar tryckfrihetsförordningen, lagen om offentlig anställning och brottsbalken.

Min bild av justitieministern är annars att han är noggrann, men här har något gått snett. Nog borde väl justitieministern anse att tryckfrihetsförordningen ska följas också av herr statsminister, eller?

Vi får helt enkelt återkomma till granskningen av det svar som justitieministern lämnade här i dag. Jag ska också studera protokollet över vad som egentligen sägs här i dag från justitieministerns sida.

Fru talman! I riksdagen vill vi följa grundlagen och få granska statsministern. Det är vår uppgift. Kruxet är bara att statsministern nu hindrar riksdagen från att fullgöra sin uppgift. Det ger vibbar av andra mäktiga män i världen som skyddar sina kompisar och blockerar granskning.

I konstitutionsutskottet blockerar nämligen Kristersson möjligheten att titta på detta. Moderaterna blockerar oppositionens möjlighet till insyn och granskning. Det är ovärdigt. Argumentet som anförs är att Landerholm står inför rätta. Det är ett argument som inte håller, för vi vill inte granska Landerholm. Vi vill granska Kristersson.

Fru talman! Det faktum att justitieministern står här i dag och talar om frågorna jag ställt visar att det går att granska enligt gällande praxis. Om detta vore föremål för en rättsprocess skulle justitieministern inte stå här i dag och tala i sak om detta.

Detsamma gäller andra delar av denna härva som justitieministern också har uttalat sig om och där vidgått och erkänt att statsministern har gjort fel. Varför ska KU inte få granska statsministern? Svaret är rätt uppenbart.

Kristersson och Strömmer håller moderaterna i konstitutionsutskottet i ett hårt grepp. Det är besvärande att statsministern genom sitt parti förhindrar den grundlagsskyddade granskningen av regeringen.

Fru talman! Jag satt sex år i konstitutionsutskottet under regeringarna Löfven och Andersson. Aldrig att någon av dem skulle förhindra KU från att granska dem. Aldrig att vi S-ledamöter skulle stoppa den då borgerliga oppositionen från insyn och granskning.

Jag var med vid granskningen av Transportstyrelsen. Nog granskade vi regeringen. Vi satte grundlagen framför partilojalitet. Det tyckte våra statsministrar och övriga ministrar var en självklarhet, för Socialdemokraterna respekterar grundlagen. Det är pinsamt att Kristersson inte förmår detsamma, och det skadar Sverige.

Fru talman! Det vi ser i dag är i stället en statsminister som mörklägger. Vad är det Kristersson inte vill ska synas? Det är sorgligt att se justitieministern försöka täcka upp för detta statsministerns haveri.

Jag har själv erfarenhet av gott samarbete med Gunnar Strömmer, och jag uppskattar justitieministern. Jag hade höga förväntningar på hans integritet. Om han menar allvar med att riksdagen och KU ska få granska detta, se då till att släppa greppet om moderaterna i KU!

Det är inte värdigt att Moderaterna stoppar oppositionen från att granska regeringen. En dag kommer röken att skingras kring vad Kristersson håller på med på Statsrådsberedningen. Det kommer inte att vara vackert.

Jag begär inte att justitieministern ska hålla med mig. Men jag frågar varför han inte ställer sig på grundlagens sida. Riksdagen har rätt att få granska statsministern. Kan Gunnar Strömmer och Ulf Kristersson släppa greppet om KU-moderaterna så att en prövning kan starta?

Fru talman och justitieminister Gunnar Strömmer! Denna debatt handlar om statsministerns hantering av Landerholmskandalen. Statsministerns bästa kompis utsågs till säkerhetsrådgivare men slarvade och misskötte sig. Min interpellation handlar inte om Landerholms misskötta tjänsteutövning utan om statsministerns, det vill säga det vi i riksdagen enligt grundlag är ålagda att granska. Vi har velat granska statsministern, men han vägrar att svara på frågor. I stället skickas justitieministern.

Fru talman! Den tidigare säkerhetsrådgivaren misskötte sin tjänsteutövning, vilket innebar risk för Sverige. En av flera frågor som därmed har aktualiserats gäller regeringens skadebedömningar.

I Dagens Nyheter omnämns en skadebedömning från den 21 mars 2023. Den gjordes av statsministerns kansli med anledning av Landerholms misskötsel av hemliga uppgifter, men enligt DN upprättades skadebedömningen först en vecka efter incidenten.

Jag har frågat statsministern varför det dröjde, och det justitieministern läste upp ger inga svar. En allvarlig säkerhetsincident hade inträffat. Ansvarig var statsministerns bästa kompis, moderaten Henrik Landerholm. Varför dröjde statsministerns kansli med att göra en skadebedömning?

Fru talman! Varför polisanmäldes inte Landerholm? Det finns en skyldighet för en myndighet att anmäla misstankar om vissa brott. Enligt lagen om offentlig anställning ska den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott anmälas. Anmälningsplikten gäller bland annat misstankar om att någon av oaktsamhet röjt en hemlig uppgift, brottsbalken 20 kap. 3 §, vilket det ju handlade om här.

Det var statsministerns säkerhetsavdelning som gjorde skadebedömningen och involverade statsministerns närmaste medarbetare, och statsministern har till medierna sagt att det var säkerhetsavdelningens bedömning att inte polisanmäla – ett beslut som han som chef var informerad om och inte ändrade. Chefen är ansvarig!

Fru talman! Varför diariefördes skadebedömningen först efter mer än 600 dagar? Enligt justitieministerns svar nyss var det för att handlingen begärdes ut och att bedömningen då gjordes att den var att betrakta som färdigställd och därmed allmän.

Här avslöjas statsministerns och tyvärr också justitieministerns bristande respekt för våra grundlagar. I Sverige har vi nämligen sådana, och de gäller också Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer. Skadebedömningen borde väl sägas ha legat till grund för statsministerns och hans medarbetares beslut att inte polisanmäla Landerholm och var därmed att betrakta som allmän handling, enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen 2 kap. 10 §. Handlingen borde då ha diarieförts samma dag som beslutet fattades att inte polisanmäla Landerholm. Men det skedde ingen diarieföring.

Eller menar statsministern och justitieministern att beslutet att inte polisanmäla statsministerns bästa kompis vilade på annan grund, kanske den nära vänskapen eller partibanden? Här blir justitieministern svaret skyldig. Har statsministern ignorerat tryckfrihetsförordningen, eller har han skyddat sin kompis? Eller både och?

Fru talman! På frågestunden i går ställde jag en fråga till justitieministern om varför justitieministern står i vägen för att låta riksdagen granska Kristersson enligt grundlagen. Jag konstaterade även att Strömmer själv bara dras djupare ned i Landerholmhaveriet. I stället för svar fick jag en fråga. På vilket sätt då, undrade Gunnar Strömmer. Som han visste hade jag inte replikrätt då, men jag ska svara honom nu: på många sätt. Exempelvis har han snärjt in sig i statsministerns bristande tjänsteutövning i fråga om efterlevnaden av grundlagen tryckfrihetsförordningen. Det finns fler exempel i detta haveri. Jag har kollat, Gunnar Strömmer.

Sveriges riksdag borde få granska statsministern, men justitieministern ställer sig emellan och lånar ut sitt goda namn. Jag beklagar det, för det gynnar inte svensk demokrati.

Fru talman! Riksdagens ombudsmän, JO, har granskat statsministerns kanslis hantering av vissa frågor som rör Landerholmsskandalen. Det handlar om statsministerns bästa kompis som blev säkerhetsrådgivare, slarvade och misskötte sig.

JO riktar skarp kritik mot statsministerns kansli. Kansliets chef, statsministern, omfattas dock inte av tillsynen, utan det ankommer på riksdagen att göra den enligt grundlagen.

Kruxet är att statsministern nu hindrar riksdagen från att fullgöra sin uppgift. Trots att JO enligt praxis har granskat nekar Kristersson KU att göra detsamma. När vi riktar interpellationer till honom gömmer han sig bakom Strömmers pondus, och justitieministern har vidgått att statsministern har gjort fel.

Riksdagen måste få göra sitt jobb och granska statsministern så att vi kan dra lärdom av det som har skett. Det handlar om Sveriges säkerhet.

Varför står justitieministern i vägen för att låta riksdagen granska Kristersson enligt grundlagen? Strömmer dras dessutom själv allt djupare ned i Landerholmshaveriet.

Fru talman! Tack, ledamoten Larry Söder, för detta utbyte! Från Socialdemokraternas sida uppskattar vi verkligen när vi kan ha den här typen av utbyten i utskottet, i kammaren och i möten i övrigt. Jag välkomnar också beskeden som ges om att titta på frågan om detta kan användas i flera fall. Det tog jag upp tidigare.

Vi har noterat – och jag tror att det även kan ha sagts på civilutskottets forskningsseminarium eller i andra sammanhang här i riksdagen – att det inte är ovanligt att barn säger sig vilja ha umgänge också med en våldsam förälder för att de vill skydda den våldsutsatta föräldern och hålla koll. Det vittnar både barnrättsorganisationer och kvinnoorganisationer om.

Det gäller verkligen att vara ödmjuk, precis som ledamoten säger, inför kunskap och information från professionella i fråga om vad som är det bästa. Vi var väldigt överens i Tryggare hem för barn och det arbete vi gjorde gemensamt där om att barn ska skyddas från allt våld. Vuxenvärlden har ett ansvar.

Fru talman! Låt mig också ta upp frågan om surrogatarrangemang. Vi socialdemokrater i utskottet har reserverat oss mot regeringens hållning i surrogatfrågan i EU-sammanhang. Vi har drivit att Sveriges hållning i EU ska vara att surrogatarrangemang inte ska främjas och att barn ska ha rätt att söka information om sin bakgrund. Det är ju inte barnen som har valt denna situation, precis som ledamoten säger. Surrogatarrangemang ska dock inte främjas.

Hur kan vi jobba kring det här tillsammans? Det finns en majoritet i utskottet för detta. Det blev också regeringens linje. Det var inte regeringens linje när regeringen kom till utskottet, men vi drev igenom ett majoritetsbeslut. Hur kan vi tillsammans, våra partier, jobba mot exploateringen av kvinnor och barn i surrogatindustrin? Vad gör regeringen på detta område?

Fru talman! Tack, ledamoten Larry Söder, för anförandet!

Jag vill ställa två frågor. Men först vill jag kvittera det som ledamoten lyfte upp; jag tror att vi är överens om väldigt mycket.

Min fråga gäller hur Kristdemokraterna och ledamoten Larry Söder ser på vårt förslag om att utvidga reglerna för vårdnadsöverflyttning, det vill säga den reservation som vi lyfter fram. I dag menar lagstiftaren att en förälder som mördar eller utövar allvarligt våld mot den andra föräldern förlorar vårdnaden om gemensamma barn. Vi vill utöka det till att inkludera också annat våld.

När jag hör ledamoten tala uppfattar jag det som att Kristdemokraterna också vill göra det under vissa förutsättningar. Är det något som vi kan jobba med tillsammans i utskottet? Det är min första fråga.

Fru talman! Den andra frågan gäller att vi socialdemokrater säger nej till så kallade surrogatarrangemang. Vi vill inte att de ska främjas, och det har vi verkat för i civilutskottet. Vi menar att surrogatarrangemang innebär risker för såväl barnen som kvinnorna och vittnar om en farlig människosyn, bland annat en farlig kvinnosyn.

Fru talman! Jag vet att vi socialdemokrater och Kristdemokraterna är överens om stora delar i denna fråga. Jag vill därför fråga Larry Söder om och i så fall hur Kristdemokraterna arbetar för detta i regeringsställning. I regeringen sitter Kristdemokraterna som bekant på både posten som socialminister, som Jakob Forssmed innehar, och posten som sjukvårdsminister, som kristdemokraten Lann innehar. Socialministern är dessutom chef för hela departementet, och ofta behandlas just civilrättsliga frågor också på Socialdepartementet. Avslutningsvis, fru talman, är Kristdemokraternas partiledare dessutom vice statsminister och har goda påverkansmöjligheter.

Jag är nyfiken på om det finns någonting vi kan göra tillsammans här och hur arbetet går med de här frågorna i regeringen.

Fru talman! Jag är mycket väl medveten om åtgärdsprogrammet. Det var ju vår regering som initierade att Sverige skulle ha den typen av arbete. Mycket i åtgärdsprogrammet är också sådant som nuvarande regering fortsätter att arbeta med. Det har kvinnoorganisationer och andra också konstaterat. Väldigt mycket av det som finns i programmet är sådant som är kvar sedan regeringen Löfven och regeringen Andersson. Det är alltså inte så jättemycket nytt.

Jag tror att ledamoten skulle ha förstått att det inte var mycket till svar om han själv hade läst åtgärdsprogrammet. I åtgärdsprogrammet finns ju inte särskilt mycket nytt när det gäller det civilrättsliga. Det civilrättsliga som finns där är sådant som den förra regeringen startade. Det handlar om att våldsutsatta kvinnor ska kunna ta över hyresrätter och om tryggare hem för barn. Men det finns inte så mycket nytt. Ja, det skulle vara detta med bodelningar då, som vi här i riksdagen gjorde ett enhälligt tillkännagivande om. Det går regeringen nu vidare med, och det är bra, även om det går lite sakta.

Min fråga är om det finns något mer. Hur kan vi se till att våldsutövande män ska förlora vårdnaden så att barn som utsätts för barnfridsbrott slipper ha sin gärningsman som vårdnadshavare? Är detta något vi kan vara överens om att åtminstone titta på?

Ska det verkligen krävas att en mamma mördas eller allvarligt skadas för att den våldsamma pappan ska förlora vårdnaden? Här menar vi socialdemokrater att det behöver göras en översyn av den lagstiftning som vi gick fram med under förra mandatperioden. Nu vill vi skärpa den tillsammans, när vi har denna blocköverskridande samsyn. Mycket har hänt de senaste åren – hur kan vi göra detta tillsammans?

Vi socialdemokrater har haft många positiva utbyten med regeringen i dessa frågor. Vi tvivlar inte på det engagemang som finns. Nu är frågan: Kan vi upprepa den fina sak som vi lyckades med när det gällde bodelningar, alltså att vi i riksdagen kom fram med idén, och sedan gör vi det gemensamt så att regeringen får genomföra den?

Fru talman! Statsminister Ulf Kristersson skrev nyligen, som jag sa i mitt anförande: ”Ingen uppgift är lika viktig för den här regeringen som landets säkerhet och medborgarnas trygghet. Det innebär att våld mot kvinnor ska bekämpas med precis samma kraft och beslutsamhet som vi bekämpar den organiserade brottsligheten med.”

Fru talman! Som jag också sa i mitt anförande utgår vi från att statsministern menar allvar med sina ord om kvinnor – alla kvinnor, också mammor som har barn med män som våldtar, slår och plågar dem och barnen. Vi räknar alltså med att regeringens arbete och aviserade kraft i dessa frågor också ska inkludera den civilrättsliga lagstiftningen, som påverkar så många här i landet, så att lagen kan skydda landets mammor från våldsamma män – de män som använder sitt faderskap, vårdnaden om gemensamma barn och de civilrättsliga lagarna kring detta som redskap och arena för att fortsätta plåga kvinnor och barn.

Min fråga, fru talman, till ledamoten Lars Beckman är därför om han kan säga något mer om statsministerns ministerråd mot mäns våld mot kvinnor och hur regeringen och rådet kommer att ta sig an frågor kring den civilrättsliga lagstiftningens påverkan på våldsutsatta kvinnors möjlighet till skydd från våldsamma män.

Vi vet att straffskärpningar är viktiga men inte är tillräckliga. Det finns exempel på män som sitter i fängelse, bakom lås och bom, men ändå kan fortsätta plåga våldsutsatta kvinnor genom civilrättsliga processer.

Jag vill också, fru talman, passa på att lyfta en fråga som vi socialdemokrater har tagit upp i civilutskottet och här i kammaren tidigare, nämligen att föräldrar som utsätter barn för hedersrelaterat våld och förtryck inte ska vara vårdnadshavare. Detta har vi yrkat på tidigare, men tyvärr har Moderaterna röstat emot. Är detta något ni kan vara beredda att ta upp i det nya ministerrådet? Jag tror verkligen att vi kan kroka arm.

Fru talman! Jag noterar att det finns en bred partipolitisk samsyn kring detta mellan de stora partierna, åtminstone några av dem, här i kammaren. Vi tycker att nuvarande ordning är tillräckligt god för Sveriges barn. Det finns också goda skäl för det.

Jag tyckte inte riktigt att jag fick svar på min fråga. Nu vet jag att detta är replikskiftets slutreplik, men jag vet också att ledamoten Martina Johansson har sitt huvudanförande kvar. Jag tillåter mig därför att upprepa frågan: Hur ska detta genomföras praktiskt? Jag menar inte i lagparagrafen, men lagar måste kunna vara verkställbara. Hur ska det genomföras att fastställa detta på det sätt som ledamöterna här tidigare talade om?

Ska man tvinga kvinnan att ta fostervattenprov? Ska man tvinga kvinnan att ta blodprover? Ska man kunna driva en gravid kvinna till domstol genom att hävda att man är pappa till hennes barn? Vad händer om det sedan när barnet är fött visar sig att domstolen hade fel?

Detta är den typ av överväganden som vi som lagstiftare ändå måste föreställa oss kan uppkomma. Lagar måste kunna vara verkställbara för de myndighetsutövare som ska jobba med detta.

Vi socialdemokrater vill inte se ett Sverige där staten påtvingar gravida kvinnor allvarliga och omfattande kroppsliga ingrepp. Det är inte det land vi vill ha.

Här blir de som framställer dessa förslag svaret skyldiga. Hur ska det här kunna verkställas?

Jag tycker att nuvarande regering verkar ha landat rätt när den väljer att inte gå vidare med det tillkännagivande som riksdagen på initiativ av regeringsunderlaget och Centerpartiet lade fram förra mandatperioden. Det hedrar justitieminister Gunnar Strömmer.

Fru talman! Tack, ledamoten Martina Johansson, för frågan! Jag vill kvittera och tacka tillbaka, för jag vet att ledamoten har ett stort engagemang för barn och för våldsutsatta barns rättigheter.

Jag vill även passa på att tacka för det goda samarbetet våra partier emellan under mandatperioden för att få till förändringar.

Jag noterade replikskiftet mellan ledamoten och utskottets vice ordförande från Sverigedemokraterna. Jag noterar också att regeringen i den proposition vi snart kommer att behandla i utskottet om elektronisk inlämning av bouppteckningar väljer att slutredovisa ett tillkännagivande, alltså ett majoritetsbeslut, från den förra riksdagen och det förra civilutskottet kring detta.

Som ledamoten, och säkert också övriga ledamöter i utskottet, känner till stod Socialdemokraterna inte bakom tillkännagivandet. Vi tyckte att nuvarande ordning var tillräcklig, och vi tyckte att man skulle avvakta med de ändringar som hade gjorts för att underlätta frågorna. Nu konstaterar vi och välkomnar, fru talman, att nuvarande regering också säger detta. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna står bakom det som står i propositionen, och vi utgick fram till den här debatten från att också Sverigedemokraterna gjorde det. Men samordningen i regeringen kanske inte riktigt är så som regeringen och regeringspartierna utmålar den.

Vi instämmer, kortfattat, i det som regeringen säger om att detta inte behövs. Det är dessutom svårt att genomföra. Men vi emotser naturligtvis den behandling som kommer att ske i utskottet av frågan, och vi kommer säkert att få anledning att diskutera tillkännagivandet också när skrivelse 75 ska hanteras.

Fru talman! Jag kan av ren nyfikenhet rikta en fråga tillbaka till ledamoten: Hur tänker sig Centerpartiet att fastställandet ska gå till? Hur ska det rent praktiskt verkställas?

Fru talman! Tack för att fru talmannen uttalar mitt efternamn rätt!

(LARS BECKMAN (M): Förlåt!)

Efter många år i svensk politik är jag van vid att män, likt ledamoten Lars Beckman, återkommande använder tillfällen att uttala ledamöters efternamn fel i den här kammaren. Det är klart att det kan ske ibland, men när det sker på rutin är det inget annat än en härskarteknik. Mitt namn står här precis framför dig, Lars Beckman. Det kan man också upplysa tv-tittarna om.

Jag tyckte att jag svarade på frågan. Jag tyckte att jag talade om detta i talarstolen; det vill jag upplysa fru talmannen och ledamoten om. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen initierade och startade ett paradigmskifte. Vi såg till att vi fick ett barnfridsbrott, som innebär att barn som bevittnar våld också blir brottsoffer. Vi och staten skapade ett paradigmskifte när vi sa att män som mördar eller allvarligt skadar mamman ska fråntas vårdnaden. Det ska ske en civilrättslig förändring.

Det är precis det här vi yrkar på i dag. Nu är det dags att gå vidare, och bollen ligger hos den här regeringen. Självklart kan man alltid blicka bakåt. Jag satt tidigare i konstitutionsutskottet, och där jobbar man mycket bakåtblickande. Men i det här utskottet är det vår uppgift att jobba framåt.

Jag talade om vad den tidigare regeringen gjorde, och jag talade om vad vi vill fortsätta att göra. Det handlar om en utökning av vårdnadsöverflyttningar. Där är frågan till nuvarande regering: Är ni beredda att kroka arm med oss och skärpa lagstiftningen? En mamma ska inte behöva mördas för att kunna skydda barnen från en våldsutövande pappa.

Vi vill se över formuleringen så att den också inkluderar andra typer av våld, till exempel latent våld. Där räknas kanske inte enskilda våldshandlingar i sig som allvarliga, men i stort innebär de ett sådant våld som en vårdnadshavare inte ska kunna utsätta den andra vårdnadshavaren för.

Vi vill utvidga denna lagstiftning, och vi hoppas kunna kroka arm när det gäller detta. Kanske kommer ledamoten att återkomma om det i det anförande han snart ska hålla.

Fru talman! Jag kan konstatera att vi under den här mandatperioden har varit väldigt överens i riksdagens partier om de lagförslag som har tagits fram. En av orsakerna till det är att det var vår regering som tillsatte utredningarna och gav myndigheten i uppdrag att ta fram de underlag som krävs. Jag är säker på att både fru talmannen, ledamoten i fråga och övriga ledamöter här inne i kammaren är väl medvetna om att lagstiftningsprocesser är ett lagarbete. Det tar också tid i en demokrati.

Justitieministern slår sig för bröstet över Tryggare hem för barn. Det var vi som tillsatte utredningen. Jag är väldigt stolt över att Sveriges nuvarande regering har tagit den vidare. Jag tror på att vi försöker att nå samsyn och jobba tillsammans i de här frågorna. Jag har flera gånger berömt regeringen, men jag har också jagat på den.

I den nuvarande regeringens arbete initialt under mandatperioden fanns inget arbete om de civilrättsliga frågorna. Det har varit tillkännagivanden, och civilutskottet har jagat på, och det har bidragit till att ett arbete har skett. Det är positivt. Det är bra att justitieministern Gunnar Strömmer har varit lyhörd inför detta, bjudit in till möten och arbetat på det sättet. Det är precis som också tidigare regering gjorde.

Jag ska nämna någonting om vad den tidigare regeringen gjorde. Vi såg till att ge Jämställdhetsmyndigheten det uppdrag som innebar att vi fick fram konkreta fakta om hur det såg ut i vårdnadstvister i Sveriges domstolar, där våld till exempel omskrevs som samarbetsproblem. Det ledde senare till utredningsdirektiv för Tryggare hem för barn.

Vi jobbade med samtyckeslagstiftningen. Vi såg till att tillsätta en annan utredning som regeringen har slagit sig för bröstet över. Det gäller att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla hyresrätter. Vi har jagat regeringen och nått samsyn om att regeländringar motsvarande de som skett i den hyresrättsliga regleringen också ska ske i den bostadsrättsliga regleringen.

Det finns många frågor där vi är överens. Jag tror att Sveriges våldsutsatta barn och kvinnor gynnas av att vi försöker att kroka arm och att vi ser arbetet som ackumulativt och jobbar framåt.