Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig om hur jag avser att agera för att våldsutsatta inte ska bli kvar i destruktiva situationer.

Jag vill tacka interpellanten för frågan och engagemanget för att stärka samhällets skydd och stöd till dem som drabbas av våld i nära relationer, ett engagemang som jag och regeringen delar. Att samhället ska kunna skydda utsatta och förebygga våld är en självklar och central del i regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen arbetar systematiskt och intensivt med att säkerställa att våldsutsatta ska få det stöd och skydd de behöver innan, under och efter uppbrottsprocesser. För att våldsutsatta ska kunna lämna destruktiva relationer behövs en kedja av samordnade insatser från en rad aktörer. Jag vill här nämna några exempel på regeringens åtgärder.

Regeringen arbetar just nu med ett nytt åtgärdsprogram för att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Det nya programmet ska gälla 2024-2026.

Regeringen har under 2024 avsatt drygt 600 miljoner kronor för att förstärka arbetet inom det jämställdhetspolitiska området. Genom satsningarna kan skyddet mot våldet och förtrycket stärkas samtidigt som stödet till utsatta förbättras.

Socialstyrelsen har 2024 fått i uppdrag att analysera och ta fram förslag på en samordnad stödkedja för våldsutsatta individer (S2024/00720).

Den 1 april 2024 trädde ett nytt regelverk i kraft som innebär att skyddat boende blir en boendeinsats enligt socialtjänstlagen med minimikrav och tillståndsplikt för den som driver skyddat boende. Reformen innebär stärkta rättigheter för barn i skyddat boende och en ny möjlighet att skydda barnet mot kontakt med en våldsutövande vårdnadshavare under vistelsen i boendet.

Regeringen har på straffrättens område också tillsatt flera utredningar för att få till ett perspektivskifte där reglerna i större utsträckning ska utformas utifrån ett brottsofferperspektiv och med beaktande av samhällets behov av skydd.

Som interpellanten lyfter har Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, nyligen redovisat ett uppdrag om förstärkt tillsyn av socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Ivos tillsyn visar på allvarliga brister i förhållande till gällande bestämmelser på detta område. Kommuner och regioner bör noga beakta tillsynsresultaten och åtgärda bristerna. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården har en mycket viktig roll i arbetet med såväl våldsutsatta som våldsutövare. Regeringen fortsätter att verka för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra genom insatser på alla samhällsnivåer.

Herr talman! Våld i nära relationer är ett stort problem som måste bekämpas med samhällets största kraft. Det är väldigt viktigt att vi debatterar just denna fråga.

Med det sagt vill jag också tacka interpellanten för att hon har ställt denna interpellation. Jag vill dock samtidigt säga att jag tycker att det är så dags att göra det nu, när man sitter i opposition. Socialdemokraterna var nämligen trots allt ett av de partier som röstade nej till viktiga reformer för att motverka mäns våld mot kvinnor. Varför gjorde inte Socialdemokraterna mer i frågan när de faktiskt satt vid makten?

Jag är som sagt ändå glad att interpellanten äntligen har vaknat och att hon nu ser vikten av att vi rör vid frågan. Det här är ett område som är angeläget precis varje dag, för just nu utsätts någon för våld i en nära relation.

Det är svårt att förstå hur det är att leva ett liv i en våldsutsatt relation och hur det upplevs. Det finns många som inte förstår varför man inte går, varför man inte anmäler och så vidare. Men det är inte så lätt. Om man aldrig har levt ett liv i en nära relation som kantas av våld av något slag vet man inte heller fullt ut vad det innebär. Jag vet vad det innebär. Jag har nämligen själv upplevt det.

Herr talman! Våld i en nära relation är en väldigt bred fråga, och det behöver därmed bekämpas på många plan. Det kan röra sig om allt från kontrollerande beteende till rena knytnävsslag, vilket är en verklighet som många tyvärr lever i. Det sker inte bara med en man som förövare, även om det oftast är en man. Det sker inte bara mellan personer som är födda i Sverige; det är nämligen vanligt med våld i nära relationer i parallella samhällen. Det sker inte bara fysiskt, utan psykiskt våld är också vanligt. Ofta går detta hand i hand.

Det sker inte heller enbart i vuxna förhållanden, utan våld i nära relation bland unga har ökat markant. Nästan var fjärde ung tjej har utsatts för brott i sin relation, enligt Brå.

Allt detta är viktigt, och det är viktigt att man är uppmärksam på det. Arbetet mot våld i nära relation är ett av vårt lands största misslyckanden. Det är ett stort samhällsproblem som vi helt enkelt inte kan blunda för. Vi måste ta ansvar, och vi måste bli bättre på att förhindra detta. Vi måste skydda den som utsätts men också skärpa straffen.

Vi sverigedemokrater anser att samtliga straffskalor för allvarliga brott mot någon person bör skärpas överlag. Detta gäller även dem som utövar våld i en nära relation. Jag vill därför fråga statsrådet om regeringen har någon ambition att utöka straffskalorna för dem som utövar våld i nära relation.

Herr talman! Ivos rapport var otroligt viktig. Jag fick själv en presentation av rapporten. Självklart är det bra att dessa brister blottläggs, för så här kan vi inte ha det. Min bild är inte att detta är en fråga om resurser utan att det till stor del är en fråga om okunskap, bristande rutiner och saker och ting som går att åtgärda. Just därför är det bra att detta blottläggs.

Vi behöver arbeta för att se varför någon inte lämnar en våldsam relation. Jag har hört frågan väldigt många gånger när man pratat om detta: Om det är så illa, varför lämnar hon inte relationen? Jag vill berätta om två kvinnor som jag har mött.

Jag mötte en kvinna under valrörelsen inför riksdagsvalet. Vi kan kalla henne Anna. Jag deltog i en paneldebatt om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, och efter debatten kom Anna fram till mig och berättade att hon hade levt i en våldsutsatt relation. Efter år av grovt våld mot henne valde hon att lämna relationen. Hon berättade för mig att hon ångrade detta. Det gjorde hon därför att hon upplevde att situationen för hennes barn hade blivit sämre sedan hon lämnat relationen. Hon hade stor ångest för att hon nu utsatte sitt barn för den här faran.

Vi måste alltså verkligen se till barnperspektivet - inte bara för barnens skull, även om det är ett tillräckligt gott skäl, utan också för att kunna möjliggöra för de våldsutsatta att lämna relationerna.

Här har vi reformen om skyddat boende. Självklart ska vi noggrant analysera hur den faller ut, men en pusselbit där är att barnen får egen skyddsstatus och att vi tittar på hur vi kan skydda barnen genom skyddat boende.

Utöver detta bereder regeringen ytterligare förslag som syftar till att stärka skyddet för barn i samband med umgänge när en förälder har utövat våld eller gjort sig skyldig till annan allvarlig kränkning. Vi hoppas kunna presentera förslag även där. Frågan om tvångsumgänge, helt enkelt, är central i detta arbete.

Den andra kvinnan jag vill berätta om är en kvinna jag mötte i min roll som åklagare. Vi kan kalla henne Fatima. Fatima hade också utsatts för oerhört grovt våld. Hon blev också regelbundet våldtagen av sin man. Detta var ett otroligt starkt mål. Hon hade spelat in vad som hände på sin mobiltelefon, och vi spelade upp det i rätten.

Fatima lämnade inte relationen därför att hon inte trodde att hon fick utan sin mans tillåtelse. Hon visste inte att en kvinna i Sverige kan ansöka om skilsmässa utan mannens godkännande. Av den anledningen stannade hon i relationen. Hon gjorde inte dessa inspelningar för att använda dem som bevis på något sätt, utan hon gjorde dem för att hennes son om mannen försvann med barnet skulle kunna se hur hennes situation hade varit.

Detta blottlägger ytterligare en faktor som vi måste ta hänsyn till. Vi måste se även ur det perspektivet vad som gör att någon inte känner att man har möjlighet att lämna en våldsam relation.

Jag kommer i kommande inlägg att återkomma till de konkreta åtgärder som regeringen vidtar med anledning av den här problematiken.

Herr talman! Trots att Socialdemokraterna under tiden de styrde lovade att vända på alla stenar för att få bukt med kriminaliteten, mäns våld mot kvinnor och mycket mer gjorde de inte tillräckligt. I stället fick vi se hur allt det eskalerade.

Socialdemokraterna ledde den självutnämnda feministiska regeringen, och de misslyckades inte bara med att hantera den eskalerande gängkriminaliteten. De misslyckades även med en gemensam kraftsamling mot mäns våld mot kvinnor och med att bryta den negativa utvecklingen. Kvinnors utsatthet när det gäller sexualbrott ökade kraftigt under den tid som Socialdemokraterna satt i styre. Det är Socialdemokraterna som bär ansvar för det som den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna måste städa upp.

Herr talman! Gärningsmannens rätt till kontakt har tyvärr länge varit viktigare än den brottsutsattas rätt att slippa påtvingas samma kontakt. Det är något som jag helt enkelt inte får ihop. Därför är jag glad att det nyligen har gjorts en utredning om effektivare kontaktförbudslagstiftning och utökat skydd för utsatta personer samt att lagändringarna föreslås träda i kraft i juli 2025. Det är en del av alla de lagförändringar som borde ha trätt i kraft för länge sen men som tidigare regeringar inte infört.

Herr talman! Tiden efter ett uppbrott från en relation kantad av någon form av våld är oftast inte lätt. Att våga slappna av och lita på andra människor tar tid. För min egen del jobbar jag fortfarande med det, trots att det nu har gått sex sju år sedan jag blev fri. Så är det tyvärr för de flesta.

Att våga gå ut utan att ha en klump i magen och känna oro över att förövaren väntar på en är inte lätt. Därför vill jag fråga statsrådet på vilket sätt regeringen tänker underlätta för offren när det gäller just den biten.

Herr talman! Jag uppskattar också att vi har den här debatten och att vi har en bred samsyn om problematiken. Samsyn räcker dock inte, utan det krävs konkreta åtgärder. Det är också precis det som den här regeringen jobbar med.

Inom mitt ansvarsområde arbetar jag just nu intensivt med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram som ska börja löpa från i år. Det gäller att hitta de träffsäkra åtgärderna som faktiskt gör skillnad när det gäller den här problematiken.

Utöver det har regeringen tillsatt en utredning för att ta fram en ny nationell strategi för att ta ett samlat grepp om arbetet gällande mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, människohandel och prostitution.

En röd tråd genom regeringens arbete är att vi genomför ett perspektivskifte, från förövare till brottsoffer. Vi måste se mycket tydligare till brottsoffrens intressen. Tidigare politik har präglats av en ängslighet när det gäller att ingripa mot förövare. Priset för denna ängslighet har de våldsutsatta behövt betala.

I Sverige lever i dag alldeles för många våldsutsatta, framför allt kvinnor, gömda. Varje dag behöver de tänka på sin egen personliga säkerhet. Varje dag är de oroliga för att deras förövare ska komma och knacka på dörren, att förövaren har hittat dem. Detta är ett svek. Att dessa kvinnor tvingas leva på det sättet i Sverige är ett otroligt stort svek.

Regeringen genomför en rad åtgärder, bland annat inom rättspolitiken, för att komma till rätta med situationen. En utredning tittar just nu på hur vi kan höja straffskalorna. Som svar på ledamotens fråga genomför vi en översyn av straffskalorna när det gäller vålds- och sexualbrott.

Vi ser också över kontaktförbudslagstiftningen, som är en pusselbit. Vi tycker att man ska kunna utförda fler kontaktförbud, att fler kontaktförbud ska kunna förenas med elektronisk fotboja och att kontaktförbud ska kunna avse större geografiska områden. Det får helt enkelt bli förövarens frihet som begränsas i högre grad, snarare än brottsoffrens.

Vi ser även över hyreslagstiftningen. Det är orimligt som det är i dag då det ofta är den våldsutsatta som tvingas hamna i en osäker boendesituation på grund av att man lämnar en våldsam relation. Vi ser över hyreslagstiftningen så att det i fler fall ska gå att vräka förövaren, och kontraktet ska kunna överlåtas till den som är utsatt för våld.

Detta är några av de många åtgärder som regeringen vidtar inom detta område. Vi tycker helt enkelt att det är helt orimligt att man fortsätter att svika våldsutsatta på det sätt som man har gjort fram till i dag.

När det gäller Ivos rapport vill jag återigen betona att det ligger ett väldigt tungt ansvar på kommuner och regioner att ta till sig av kritiken som rapporten blottlägger och förändra sina rutiner. Jag menar att detta inte främst är en fråga om ekonomi utan om rutiner, som går att göra någonting åt.

Jag har flera gånger haft kontakt med SKR generellt om arbetet kring mäns våld mot kvinnor. Uppdraget till Socialstyrelsen finns som sagt också, och det syftar till att stötta kommuner och regioner i deras arbete. Det uppdraget ska slutredovisas 2027.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att förundras lite över Socialdemokraternas uppfattning att de ändå skulle ha gjort en hel del. De satt vid makten i åtta år! Jag tycker inte att man kan vara särskilt nöjd med de åtgärder som vidtagits när vi ser hur de våldsutsatta sviks. Och det är inte bara de våldsutsatta som sviks. I samhället i stort finns det i dag serievåldtäktsmän som avtjänar några få år på anstalt innan de släpps ut. De bosätter sig i områden där konsekvensen blir att kvinnor som bor där inte vågar gå ut. Det är resultatet av Socialdemokraternas passivitet under sin tid vid regeringsmakten. Det går inte att se det på något annat sätt.

Regeringen vidtar en rad åtgärder. Vi kommer också att i närtid presentera många åtgärder som vi vidtar för att komma till rätta med problematiken. Vi kan nämligen inte fortsätta svika de våldsutsatta, framför allt kvinnor, som drabbas av den här brottsligheten, på det sätt som man hittills har gjort.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.