Fru talman! Laila Naraghi har frågat infrastruktur- och bostadsministern vilka åtgärder han avser att vidta inom sina ansvarsområden för att en person som har varit utsatt för brott i en nära relation och som med hänsyn till svårigheterna att ordna en ny bostad kan ha ett extra starkt behov av att vid en separation få behålla det boende som varit parets gemensamma ska kunna göra det oavsett boendeform. Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringen arbetar på bred front mot våld och kränkningar i nära relationer, i synnerhet när det gäller mäns våld mot kvinnor. Den 1 juli 2024 träder de lagändringar som Laila Naraghi lyfter i sin fråga i kraft. Genom dessa stärks det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta personer så att den som utövar våld mot en närstående ska kunna bli av med sin lägenhet samtidigt som den våldsutsatta personen får bättre möjligheter att ta över hyreskontraktet och bo kvar. Det är förövarna som ska behöva flytta, inte brottsoffren.

Det är givetvis viktigt att även våldsutsatta som inte bor i hyresrätt ska ha rätt till en trygg bostad. När det gäller frågan om vilka åtgärder som behövs beträffande andra boendeformer måste det dock beaktas att det finns stora skillnader i regelverken. Lagändringarna på det hyresrättsliga området handlar om vilka förutsättningar som ska gälla för att en hyresvärd ska behöva godta någon som vill överta ett hyreskontrakt som hyresgäst. Den som utsatts för brott får nu bättre möjligheter till det. Den specifika problematik som dessa lagändringar tar sikte på har ingen motsvarighet i reglerna för bostadsrätter eller ägda boenden. För att någon ska kunna ta över exempelvis en bostadsrätt eller en villa aktualiseras en rad frågor av ekonomisk karaktär som måste hanteras.

Vid en separation finns regler om bodelning i äktenskapsbalken och sambolagen (2003:376). Det är angeläget att ordningen för bodelningar fungerar väl. Utdragna bodelningsprocesser medför att det tar längre tid tills egendomen, exempelvis en gemensam bostad, fördelas. Även om det finns möjligheter för en domstol att bestämma vem som ska ha rätt att bo kvar i en gemensam bostad under en begränsad tid kan utdragna processer medföra problem.

Under 2024 avser regeringen att tillsätta en utredning som ska se över reglerna om bodelning i syfte att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning. Regelverket ska inte kunna utnyttjas av en våldsutövande partner i syfte att förhala bodelningsprocessen och därmed avhålla någon från att lämna en relation.

Regeringen vidtar också en rad andra åtgärder på området. Bland dessa kan nämnas finansiering av statsbidrag i syfte att långsiktigt stärka och utveckla kommunernas arbete när de erbjuder våldsutsatta hjälp med att ordna stadigvarande boende.

Vidare har Jämställdhetsmyndigheten fått i uppdrag att analysera bostadsmarknaden från ett jämställdhetsperspektiv. Det inkluderar uppföljning och analys av fördelningen mellan kvinnor och män vad gäller ägande och värdet på fastigheter och att lämna förslag på informationsinsatser för minskad ekonomisk ojämställdhet. Uppdraget ska slutrapporteras senast den 31 maj 2025.

Regeringen har nyligen också beslutat om ett nytt åtgärdsprogram för att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Programmet ska gälla 2024-2026.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som vi aldrig kan acceptera. Ytterst handlar det om att alla som lever i vårt land ska ha samma rätt till frihet och trygghet.

Fru talman! Jag tackar Laila Naraghi för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Det råder ingen som helst tvekan om att mäns våld mot kvinnor är ett av samhällets allra största och dessvärre också pågående misslyckanden. Lagstiftningen och de preventiva insatserna för att motverka denna typ av våld och övergrepp har varit alldeles för svaga. Därför är det för mig glädjande och viktigt att få vara en del av ett sammanhang där vi på bredden flyttar fram positionerna på detta område.

Nu diskuterar vi de hyresrättsliga förutsättningarna att vräka den man som utövar våld och skriva över kontraktet på den våldsutsatta kvinnan. Låt mig sätta in detta i ett sammanhang av andra åtgärder som handlar om att skydda hemmet. Exempelvis ser vi framför oss en stor reform av kontaktförbudslagstiftningen, som i grund och botten är ägnad att skydda hemmet som en trygg plats. Men nu handlar det inte om att skydda bara hemmet utan att utvidga lagstiftningen till att gälla också större geografiska områden. Poängen är att en kvinna som har varit våldsutsatt ska kunna leva ett fritt och vanligt liv, och därför måste regelverken omfatta inte bara hemmet utan också exempelvis arbetsplatsen eller andra delar av orten där man bor och rör sig, kanske hela kommunen.

Allt detta ska ses som ett sammanhang. Mitt hem är min borg, och här ska jag vara som mest trygg. I grund och botten handlar det om att utforma en lagstiftning som gör att den våldsutsatta kvinnans frihet och trygghet värnas och att den våldsutövande mannens rörelsefrihet begränsas. Det är viktigt att säga.

Det betyder också att när vi närmar oss andra boendeformer är det inte ett uttryck för en relativisering av problemets betydelse utan en insikt om att vi kommer in på helt andra regelverk. Det hyresrättsliga är på det sättet ganska enkelt. Det handlar om vilka krav som kan ställas på och vilka möjligheter som kan ges till en hyresvärd när det gäller att disponera bostaden kontra vad som står i hyreskontraktet.

När det gäller bostadsrätter eller för den delen radhus eller villor som ägs gemensamt kommer andra regelverk in. Det handlar om att man äger bostaden eller, i bostadsrättsföreningens fall, om att man äger en andel i föreningen. Det gör att i en bodelning är till exempel inte en hyresrätt med, men det är däremot ett boende som utgör en tillgång. Det är därför regler om bodelning och annat kommer in.

I detta sammanhang vill jag lyfta upp ett initiativ som vi har tagit i en fråga som har ältats i decennier och som gäller bodelningar, hur dessa kan effektiviseras och hur den typen av frågor ska hanteras. Till att börja med ska bodelning inte användas som ett verktyg för den ekonomiskt starkare parten att trycka till den ekonomiskt svagare, som ofta är kvinnan och dessvärre i många fall också en våldsutsatt kvinna.

Jag tycker att utredningen om detta är en bra start, för den ger sig rakt in i de regelverk som omfattar exempelvis ägande av bostad eller ägande med en andel i en bostadsrättsförening, vilket är något annat än det hyresrättsliga.

Jag tycker att vi nu tar viktiga steg för att bredda frågeställningen, men vi gör det med full insikt om att olika slags boenden innebär olika slags regelverk och därmed också olika möjligheter att komma åt den viktiga fråga som Laila Naraghi lyfter upp.

Fru talman! Nej, jag är inte - i alla fall inte helt och hållet - beroende av tillsägelser från Socialdemokraterna när det gäller politiska initiativ. Jag kanske heller inte har ett fullt lika påträngande behov av att ta åt mig äran av allt som jag vidtar, utan jag betonar gärna det goda samspel som finns mellan oss och andra partier här i riksdagen för att komma framåt i dessa frågor och tar fasta på det. Jag delar gärna på både glädjen, ansvaret och stoltheten över det som åstadkoms.

Jag kan konstatera att det fanns bra saker där vi kunde ta vid när vi klev in i Regeringskansliet. En av dessa saker var den utredning som handlade om det hyresrättsliga skyddet. Det fanns luckor i den. Till exempel fanns det ett medvetet val att inte utsträcka ansvaret för den brottslighet som begås i lägenhet och i närområdet till att också omfatta barn som man har ett ansvar för. Detta tilläggsdirektiv tryckte vi in, och det tror jag var viktigt.

Vi tog fasta på det som fanns, och jag har med stor glädje och i samspel med en bred majoritet i riksdagen kunnat lägga det på riksdagens bord. Nu träder dessa viktiga regler och det hyresrättsliga skyddet i kraft.

När det gäller reformen för bodelningar borde en utredning ha tillsatts för länge sedan. Glädjande nog får vi nu till denna utredning. Den kommer att vara viktig eftersom vi vet eller i alla fall på goda grunder kan anta att bodelning används som ett påtryckningsmedel mot den svagare ekonomiska parten, oftast kvinnan, i destruktiva relationer. Det är ett tillstånd som vi inte kan acceptera. Där finns också, som en del av bodelningarna, flera av de frågor som vi nu talar om, såsom tillgången till det som har varit en gemensam bostad, en bostadsrätt eller, för den delen, ett radhus eller en villa.

När det gäller bostadsrätter håller jag med Laila Naraghi om att det finns likheter mellan det hyresrättsliga skyddet och skyddet för bostadsrätter. Jag är fullt medveten om att det är två olika bostadsformer.

Laila Naraghi nämnde reglerna om förverkande och att de regelverk som gäller för bostadsrätter liknar regelverken för hyresrätter. Sedan finns det väsentliga skillnader som man också måste ta med i beräkningen när det gäller äganderättsfrågor, belåningsfrågor, tvångsförsäljningsfrågor kopplade till Kronofogdemyndigheten och så vidare. Det är inte ett argument för att inte se närmare på frågorna, men det är ändå omständigheter som ska vara med eftersom det gör att frågan skiljer sig från det hyresrättsliga, kanske också vad gäller enkelheten att hitta lösningar.

Med detta sagt är jag beredd att fortsätta att diskutera dessa frågor. Precis som Laila Naraghi har jag som utgångspunkt att vi ska göra allt vi kan för att värna våldsutsatta kvinnor och för den delen också andra personer som är våldsutsatta i nära relationer. Bostaden är en helt central fråga i den ekvationen.

Jag är glad för att vi har genomfört hyresrättsliga förändringar och att vi är på gång när det gäller bodelningar. Vi ska givetvis fortsätta diskussionen också när det gäller andra boendeformer, framför allt bostadsrätter, där det finns likheter med det hyresrättsliga. Jag är fullt medveten om skillnaderna.

Fru talman! Jag tackar än en gång Laila Naraghi för möjligheten att lyfta dessa frågor tillsammans i dag.

Jag vill verkligen ta fasta på den ambition som Laila Naraghi ger uttryck för och som jag verkligen delar - betydelsen av att vi mobiliserar på alla fronter för att komma åt det stora samhällsproblem som utgörs av män som slår kvinnor, och även annat våld i nära relationer.

Jag vill också bejaka vikten av att ha bredd i perspektivet när man tar sig an den här frågan. Jag tror för egen del att det straffrättsliga är väldigt betydelsefullt. Det är viktigt att vi inte begränsar oss till bara de kriminella gängen och nätverken utan att vi även ser att dagens straff när det gäller övergrepp på det här området inte speglar brottens allvar.

Det är en utomordentligt destruktiv ordning att Kriminalvården inte får överväga återfallsrisken som en omständighet när de ska avgöra om någon ska bli villkorligt frigiven eller inte. Det kan vara en utomordentligt farlig sak för kvinnor som har blivit utsatta för våld av en man som kommer ut i förtid. Det straffrättsliga är superviktigt.

Vi har talat om kontaktförbuden, och jag är säker på att vi kommer att kunna bygga gemensamma breda majoriteter kring detta när vi återkommer till riksdagen med de lagförslagen. Det ser jag fram emot. Jag är också väldigt glad över det vi gör på det civilrättsliga området.

När det gäller det hyresrättsliga har Laila Naraghi frågat om en tidpunkt för bodelningsfrågorna. Vi har sagt att det ska ske under året, och det står fast. Jag tänker att det är "show, don't tell", så ni får veta det när den kommer. Också andra frågor som rör vårdnad, umgänge, boende och som är relaterade till barn är i praktiken väldigt betydelsefulla frågor för kvinnor som har blivit utsatta för våld.

Låt oss bejaka den gemensamma ambitionen och glädjas åt allt vi gör gemensamt, se på nya frågeställningar och hålla bredden uppe när det gäller reformerna - från straffen till bostaden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.