Carina Ståhl Herrstedt

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag har full respekt för att saker och ting tar tid, även om det är grymt frustrerande att ständigt höra att saker bereds.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Med tanke på regeringens arbete med ofrivillig ensamhet är det ändå förvånande att detta inte går i lite högre tempo. När ledsagningen inte fungerar riskerar fler i praktiken att utsättas för social isolering. Därför är ett besked viktigt. Kan ministern svara på om det krävs ytterligare 500 dagar, eller kan vi förvänta oss ett besked i närtid?

Herr talman! På frågan om att reglera insatsen ledsagning i en särskild lagstiftning svarade socialtjänstministern mig att hon först ville se effekterna av Socialstyrelsens kunskapsmaterial riktat till kommunerna. Hon ville att det skulle ge resultat innan hon övervägde andra alternativ.

En månad senare lyckades vi få igenom ett tillkännagivande om att regeringen skulle se över förutsättningarna för att reglera ledsagningen i en särskild lag. I betänkandet gick det att läsa att Socialstyrelsens förslag om en sådan reglering redan bereddes i Regeringskansliet.

Vi närmar oss nu 500 dagar av beredning, eller i varje fall 500 dagar sedan rapporten landade på ministerns bord. Det intressanta här är att vi egentligen inte vet vilken information det är som stämmer. Avvaktar regeringen och ministern effekterna av kunskapsmaterialet, eller bereds det på kansliet? Oavsett vilket är min fråga: När kan vi vänta oss ett besked om vad regeringen tänker göra gällande ledsagning utifrån Socialstyrelsens förslag och tillkännagivandet till regeringen?

Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för en bra redogörelse för uppdraget.

Jag instämmer i att det här är viktiga frågor. Det fanns ett nästan färdigt förslag, precis som ledamoten anför. Jag instämmer också i att det är en brist att arbetet inte har kommit längre. Men de förslag som ledamoten tar upp kostar pengar, och där är mina händer bundna. Det är förslag som kostar pengar, och det är fråga om budgetprioriteringar. Det är bara att beklaga att de inte har varit prioriterade så här långt, och jag hoppas att vi framöver även i de här frågorna kan skjuta regeringen framför oss så att vi kommer till skott.

Det händer mycket på området på Socialdepartementet, och jag hoppas att man verkligen kan ta tag i denna specifika fråga. Den är viktig så att folk kan komma ut i arbetslivet och vara en del av samhället, och jag hoppas att vi kan putta regeringen framför oss och ta itu med det förslag som så förtjänstfullt ligger på bordet.

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan! Först och främst måste jag säga att jag instämmer i att det känns otroligt bra att vi åtminstone har kommit en bit på väg med de förslag till tillkännagivanden som vi i dag kan enas kring.

Anledningen till att de går att enas kring är att de är formulerade på ett sådant sätt att de handlar om att utreda, se över förutsättningar och så vidare. Som ledamoten känner till har vi ett budgetsamarbete med regeringen, vilket gör att jag inte kan stå bakom förslag som innebär kostnader eller på annat sätt påverkar budgeten här och nu. När det handlar om att utreda frågor kan jag göra det.

Detta svarar egentligen också på frågan om 2020 års tolktjänstutredning, där jag i sak instämmer med ledamoten. Jag vet att regeringen tittar på frågan, men det svaret kan man ju inte återkomma med år efter år. Här måste det verkligen hända någonting. Det är en viktig fråga som jag i sak önskar att jag kunde stå bakom, men som läget är kan jag inte det. Det skulle innebära kostnader, och de finns inte med i den budget som är presenterad.

Herr talman! I dagens betänkande behandlas en bredd av frågor. Det är inte helt förvånande att jag i dag tänker fokusera på de förslag och de frågor som faktiskt i dag samlar en majoritet. Låt mig börja med frågan om just ledsagning.

En fungerande ledsagarservice är superviktig för att de synskadade ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv, ett liv som många av oss andra tar för givet. Det handlar om att gå till och från sitt arbete och till och från matbutiken och om att träffa vänner och bekanta. De allra flesta människor, oavsett om de kan se eller inte, mår helt enkelt dåligt av att vara ofrivilligt bundna till sitt hem utan möjlighet att träffa andra. Det är precis detta som nu håller på att hända.

Rätten till ledsagning har successivt urholkats beroende på hur lagen tolkas. Vi har alltså än en gång en lag där tillämpningen över tid har förändrats till något helt annat än vad det från början var tänkt.

Vi ser nu hur personer som under många år beviljats insatsen ledsagning plötsligt får insatsen indragen, helt utan att något i personens situation har förändrats. Det enda som har förändrats är hur man tolkar lagen.

Allt färre synskadade beviljas alltså ledsagning enligt LSS. I stället blir synskadade ofta hänvisade till insatser enligt socialtjänstlagen, vilket inte sällan innebär färre timmar och mer begränsningar kring vad ledsagningen faktiskt får användas till.

Herr talman! Det är inte ovanligt att kommunen dessutom har en avgift som är på flera hundra kronor per timme. Stödet via socialtjänsten leder alltså inte bara till minskade möjligheter att själv påverka. Kostnaden i sig påverkar och begränsar såklart rent ekonomiskt. Insatser enligt LSS är däremot avgiftsfria.

Dessa försämringar och dessa förändringar påtalas inte minst i den rapport som Socialstyrelsen lämnade för drygt ett år sedan.

Jag och mitt parti har lagt fram förslag om att regeringen ska se över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och också se över förutsättningarna för att reglera ledsagning i en särskild lag. Miljöpartiet har lagt fram exakt samma förslag. Tillsammans med övriga oppositionspartier har vi nu lyckats samla en majoritet för ett förslag om tillkännagivande i frågan. Det är för oss en viktig fråga, som vi nu hoppas omhändertas på bästa sätt.

En annan sak som jag och mitt parti länge kämpat för är uppräkningen av assistansersättningen. Därför är jag också otroligt nöjd med att vi nu även i den frågan har samlat en majoritet.

Varje beviljad assistanstimme ersätts med ett schablonbelopp. Men jag har suttit i riksdagen som ledamot sedan 2010, herr talman, och inte i någon budget har det någonsin framgått hur denna ersättning har räknats fram. Övriga förslag i budgeten har under alla dessa år presenterats med långa texter, statistik och diagram som visar hur man har landat i den slutsats man har landat i. Men när det kommer till just assistansersättningen, herr talman, står det i princip att det enligt socialförsäkringsbalken varje år ska tas fram ett schablonbelopp för assistansersättning och att regeringen för nästkommande år fastställer att schablonbeloppet ska ökas med si eller så många procent. Det är allt - helt utan förklaring av vad beslutet baseras på.

Detta tycker vi är en stor brist som vi vill ändra på. Därför är det även här väldigt glädjande att ett förslag som Sverigedemokraterna varit ensamma om att lägga fram nu lyckats samla en majoritet. Detta är faktiskt ett rent sverigedemokratiskt förslag, och det tycker jag att vi ska vara ärliga med. Oavsett vad som skrivs på nätet av olika organisationer, oavsett vad enskilda ledamöter eller partier ger sken av att ha drivit, är det ett parti som har lagt fram detta förslag, och det är Sverigedemokraterna.

Men nog om det. Det viktigaste är att vi får till ett bra förslag.

Att timersättningen över tid har varit alldeles för låg och inte följt löneutvecklingen eller samhällets övriga kostnadsutveckling är i sig en sak, och det instämmer jag i. Men att år efter år stå och diskutera, debattera och förhandla fram timersättningen är näst intill galenskap. Det innebär att assistansbolagen inte får någon som helst möjlighet att planera långsiktigt. Det är svårt för dem att utlova någon form av lönehöjning. Det är svårt för dem att rekrytera ny personal. Det är svårt för dem att behålla befintlig personal. Det är en helt orimlig ordning.

Därför är det märkligt att ingen tidigare regering oavsett färg och konstellation har tagit tag i frågan om att indexreglera assistansersättningen så att man skapar långsiktiga förutsättningar för dem som bedriver assistans.

Detta är ytterligare en fråga som vi sedan en tid har drivit men inte fått gehör för. Det gläder mig att vi i dag tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna i denna fråga har lyckats samla en majoritet för att utreda förutsättningarna för en långsiktigt hållbar finansieringsmodell som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader, det vill säga på något sätt indexeras mot utvecklingen i samhället.

Herr talman! Jag vill inte missa tillfället att även yrka bifall till reservation 17, som handlar om bilstöd. Jag har inte hunnit lyfta upp den frågan i dag, men kortfattat handlar den om att vi vill att regelverket för bilstöd utökas till att även omfatta personer som inte själva kör sin bil och att åldersgränsen för bilstöd tas bort.

Jag har i dag som sagt valt att fokusera på de frågor jag nu har lyft upp och som förhoppningsvis, om allt går som planerat, i eftermiddag också beslutas, det vill säga att det i dag lämnas två tillkännagivanden till regeringen med totalt fyra förslag - för det första att man ser över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning, för det andra att man ser över förutsättningarna att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag, för tredje att man framöver årligen ska redovisa hur man kommit fram till schablonbeloppet för assistans och för det fjärde, sist men inte minst, att man utreder förutsättningarna för en långsiktigt hållbar finansieringsmodell som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader.

Jag nöjer mig med detta, för jag ser att min talartid rinner ut. Jag yrkar som sagt bifall till reservation 17.

Fru talman! Bolag inom personlig assistans som har fått sina tillstånd indragna fortsätter att bedriva verksamhet genom att utnyttja kryphål i lagen. Det gör de genom att i stället kalla sig administrativa bolag, för då krävs nämligen inget tillstånd. Assistansberättigade blir alltså egna utförare på papperet och köper administrativ hjälp av företagen.

Tillståndsplikten är ett viktigt verktyg i arbetet med att stoppa oseriösa och rent av kriminella personer från att utnyttja assistansanvändarna och assistansersättningen. Vårdföretagarna med flera menar att alla, även de som ordnar sin egen assistans, ska omfattas av tillståndsplikten.

Att de som själva ordnar sin assistans i dag är undantagna från tillståndsplikten underlättar alltså för kriminella och oseriösa aktörer. Det är en situation som oroar mig. Oroar den också socialtjänstministern, och tänker hon på något sätt agera?

Herr talman! Jag tackar Johan Hultberg för svaren.

Självklart är det så att hormonbehandlingar inte diskuteras i det här förslaget. Men vi pratar ju fortfarande om att sänka åldersgränsen för när man kan ändra ett juridiskt kön, det vill säga att göra det lättare. Med det följer att allt fler kommer att gå vidare till någon form av behandling - det är ju självklart - och att det kommer att handla om hormonbehandling i de behandlingarna. Det var lite därför jag lyfte upp det.

Det rent konstitutionella problemet menar vi dock är att förslaget skulle ha gått ut på en ny remissrunda nu när det har kommit ny evidens och saker har blivit ändrade. Minoritetsskyddet fick vi inte lov att använda, utan det avslogs i utskottet. Det finns ett undantag i riksdagsordningen för att frångå detta, och det är om åtgärden skulle fördröja ärendets behandling så att avsevärt men skulle uppstå. Det avsevärda menet ska då motiveras. Jag läser och läser, och jag kan inte någonstans se att detta är motiverat. Vad är det som skulle innebära ett avsevärt men i det här ärendet?

Att fördröja lagförslaget skulle absolut inte innebära något avsevärt men. Tvärtom skulle det sannolikt öka risken för skador som aldrig går att återställa om riksdagen fattar det här beslutet. Det skulle öka risken att människor går vidare med sin ansökan och gör ett faktiskt könsbyte i alldeles för tidig ålder. Det går inte att återställa, och vi ser jättemånga som ångrar sig.

Herr talman! Jag vill passa på att tacka för Hultbergs tålamod med de många replikerna.

Replikerna föranleds av att det inte har funnits någon annan plattform att ställa frågor på. Vi har inte kunnat diskutera frågorna någon annanstans, för gång på gång har ministrar vid frågestunder och så vidare duckat för frågan och hänvisat till att den ligger i socialutskottet. Där har ingen sakdiskussion förekommit över huvud taget, och det har inte varit möjligt för oss att få svar på de frågor som har väckts kring förslaget. Därför blir det många repliker i dag.

Inte minst har vi förvägrats möjligheten att skicka ut ärendet på en ny remissrunda, trots att förutsättningarna faktiskt har funnits. Socialstyrelsen har ju sedan den tidigare remissrundan genomfördes kommit med nya råd gällande hormonbehandling av barn, och detta hade de tidigare remissinstanserna inte möjlighet att ta i beaktande i sina remissvar.

I nästan alla andra sammanhang pratas det vitt och brett - vilket naturligtvis är gott och sker med all rätt - om att beslut ska fattas utifrån beprövad vetenskap, kunskap och vetenskapliga bevis. Vad är det som gör att man här och nu är redo att fatta beslut som egentligen inte baseras på någonting av detta? Målgruppen är inte så stor; det framgår av ledamotens inlägg. Det finns ingen majoritet i det egna partiet, och det finns ingen majoritet för frågan hos det svenska folket.

Vad är det som gör att frågan är så viktig att driva innan alla har fått säga sitt utifrån de nya vetenskapliga bevis som har framkommit?

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor!

Frågan gällde varför vi inte fortsatt stöder förslaget. Hur ska vi ändra det? När vi talar om att ändra i förordningen, talar vi då om att nolla det? Talar vi om att sänka det? Om vi talar om att sänka det, hur mycket ska vi sänka det utan att det slår fel? Om vi talar om att nolla det, hur slår det för de barn som redan har fått besked eller är på väg in i systemet?

Det finns alldeles för många hur-frågor i detta för att vi bara ska kunna trycka på en knapp och nollställa eller sänka. Det är vad vi måste titta på så att vi nu gör rätt och inte gör samma misstag. Det var absolut inga medvetna misstag som gjordes när det skrevs fram. Det var små ord som gjorde att vi står här i dag. Man valde att tala om grundläggande behov i stället för det totala hjälpbehovet.

Det är små ord som har betydelse. Det är just sådant vi måste analysera så att vi gör rätt den här gången. Det är ingen som gynnas av att vi hastar och att det blir fel igen. Jag tror att det ändå är ganska tydligt vad Sverigedemokraterna tycker och vill.

Jag kan försäkra ledamoten om att det har varit otaliga diskussioner om detta med regeringsunderlaget. Jag kan tryggt säga att jag inte har fått någon annan uppfattning än att alla står bakom att det är någonting som måste åtgärdas, men vi är fortfarande på frågan hur vi kan göra det på bästa sätt. Detta är ett ärvt problem som någon nu måste rätta till, och det är precis det vi försöker att göra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

Det schabloniserade föräldraavdraget

Herr talman! Tack för frågorna, Mikael Dahlqvist! Det var ett helt batteri. Jag ska försöka att komma ihåg dem.

Hade det inte varit enklare att ställa sig bakom utskottsinitiativet som föreslogs i december? Det innebar att nolla föräldraavdraget. Kan Mikael Dahlqvist säga här och nu att han vet exakt hur ett sådant beslut skulle landa? Jag kan inte göra det. Jag vet inte hur det till exempel skulle slå ute i kommunerna.

Jag vet inte hur kommunerna hanterar den här frågan. Det är det ingen som vet, och det är vad vi ska analysera. Vi har tidigare hört andra ledamöter säga att kommunerna förmodligen följer efter. Det gör de förmodligen, men det är det ingen som vet. Det är precis det som vi nu ska analysera. Vi ska få med oss hur Försäkringskassan bedömer det och hur de bedömer det ute i kommunerna.

Det ställdes en fråga om varför vi inte står bakom vårt eget förslag. Vårt eget förslag säger att vi vill att regeringen ska ta initiativ till att ändra i förordningen. Som jag sa i mitt anförande och i tidigare replikskiften är det precis det som vi nu tycker att man gör. Man tar ett initiativ.

Det var tyvärr inte hårdare skrivet än så. Det har jag suttit och beklagat mig över på utskottets sammanträden. Vårt förslag var för vagt formulerat för att ta ett initiativ till att ändra på detta. Därför har vi valt att inte stödja det.

Den sista frågan handlade om att det hade varit enklare för oss att säga ja till Socialdemokraternas och oppositionens reservation. I den står det: "Vi anser emellertid att regeringen redan nu bör vidta konkreta åtgärder när det gäller det schabloniserade föräldraavdraget. Regeringen bör skyndsamt fatta beslut om att ändra föräldraavdragets omfattning."

Det är där vi skiljer oss lite. Jag menar att det är precis det vi tittar på att göra nu. Att det är skyndsamt står i utskottstexten. Det står tydligt att vi inte har tid att vänta på Försäkringskassans rapport. Detta måste ske innan. Vi har också drivit på för att det ska ske tidigare. Det blir skyndsamt.

Herr talman! Jag tackar för ytterligare frågor.

Christofer Bergenblock är helt plötsligt lite orolig för att analysen skulle komma fram till att det inte är ett problem. Det blir en märklig vurpa i debatten. Det kommer såklart inte att hända.

Vi vet allihop att det är ett problem. Samtidigt får vi lite olika signaler. Försäkringskassan tycker att det är tydligt som det står i lagen i dag medan ISF tycker någonting annat. Det är precis det som man ska analysera.

Det handlar inte om huruvida det ska göras utan om hur vi gör det på bästa sätt. Om vi säger att vi ska nolla föräldraavdraget är vi tillbaka till det förslag som vi hade från början. Det fanns en anledning till att vi med bred enighet fattade beslut i den här frågan.

Det är ingen som vill tillbaka till hur vi hade det innan med det gamla föräldraansvaret. Inte minst har Malin Danielsson på ett väldigt bra sätt redogjort för att det är farligt om vi landar där.

Man säger att vi vill nolla det. Det kanske alla på något vis skulle vilja säga. Men vi måste också stanna upp och tänka. Är det bästa att nolla det? Är det bästa att sänka det? Är det bästa att ändra det? Vi lade fram förslag om att det inte skulle vara så högt och att vissa åldersgrupper skulle undantas när förslaget lades fram. Det har varit otydligheter i den här frågan.

Att ta fram förslag på åtgärder är precis det man ska göra nu. Vi måste titta på det och analysera. Hur gör vi det på bästa sätt? Det är ingen som är nöjd med hur det har gjorts hittills. Det är heller ingen som tar ansvar för att det har blivit så. Nu måste det rättas till. Vi tycker allihop att det ska rättas till. Vi har bara olika vägar dit.

Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågorna.

Det är kul att ledamoten tycker att jag har varit tydlig. Det var nämligen min ambition, och jag verkar i alla fall ha lyckats med den biten.

Som jag sa i mitt anförande studsade jag själv på de ord som Christofer nämner - just att det står att det ska utredas "om" utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner och "vid behov" tas fram förslag. Men det blir ju en ganska naturlig och korrekt ordning, för även om Christofer, jag och alla andra vet hur det ligger till kan man ju inte be någon att analysera någonting och redan på förhand säga vad de ska komma fram till. Det blir ju en märklig ordning.

Det är dock så man gör i alla utredningar: Trots att man egentligen vet hur landet ligger ber man någon utreda eller analysera det. Då blir det sådana här vaga skrivningar till en utredning eller analysgrupp. Med det sagt är det ingen som ifrågasätter att detta behövs och att det ska göras.

När jag i mitt tidigare replikskifte i dag sa att detta i någon mening redan är uppfyllt är det ju så här, om vi ska vara ärliga: Mitt yrkande handlade om att regeringen skulle ta initiativ till att ändra i förordningen. Jag menar att regeringen nu har tagit det initiativet, det vill säga till att titta på om det är i förordningen man ska ändra eller om det kanske är bäst att ändra i lagstiftningen - eller om man behöver göra både och. Det är precis det som ska analyseras.

Jag tänker att detta är ett viktigt arbete att göra. Det är också tydligt att vi inte kan invänta den rapport som kommer i september utan att detta är ett brådskande arbete. Med det anser jag inte heller att vi förhalar någonting.

Herr talman! Det mesta är redan sagt i den här frågan. Lagen som skulle ge fler - framför allt barn - möjlighet till assistans blev inte riktigt som det var tänkt. Det kan vi konstatera.

Vi kan också konstatera att trots lagändringen fortsätter Försäkringskassan att bedöma de grundläggande behoven med hänsyn till barnets ålder samtidigt som de tillämpar det nya föräldraavdraget. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var de partier som när förslaget lades fram varnade för att just detta skulle kunna ske. Vi såg en risk för att barn med omfattande funktionsnedsättningar skulle hamna under 20-timmarsgränsen om föräldraavdraget gjordes utan att man beaktade barnets helhetsbehov. Vi kan med smärta säga att det är där vi är i dag.

Det finns flera exempel på hur fel detta har blivit. Tidigt kom det varningssignaler, vilket många har varit inne på här, om att Försäkringskassan just gör dubbla avdrag. En lag som skulle möjliggöra assistans för fler barn slog nu i stället undan benen för detta. Sverigedemokraterna valde därför att redan under allmänna motionstiden i oktober lägga fram ett förslag om att regeringen skulle ta initiativ till att ändra i förordningen till Försäkringskassan, vilket är ett av de förslag vi har att ta ställning till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget

Nu är vi i läget att regeringen redan har tagit initiativ till att åtgärda detta, och därför finns det ingen anledning för Sverigedemokraterna att stå fast vid just det specifika förslaget. Det innebär inte att vi inte längre driver frågan, vilket vissa vill ge sken av, utan det är precis tvärtom: Vi driver den ännu hårdare, och vi driver den där den drivs bäst - det vill säga i diskussioner med regeringen.

Jag kan också konstatera att det finns lite olika uppfattningar om vad som är det snabbaste sättet att hantera frågan och uppnå resultat. Det finns i dag en möjlighet att föreslå ett tillkännagivande om att regeringen redan nu ska vidta konkreta åtgärder när det gäller föräldraavdraget, vilket är precis det vi anser att man nu har gjort. Men i detta måste vi också ha med oss att regeringen i praktiken kan hantera tillkännagivanden precis som den vill; det är egentligen ingenting som förpliktar.

Det vi gör nu är i stället att säkerställa att regeringen faktiskt agerar. Det är tydligt i utskottets text att det inte finns tid att vänta på Försäkringskassans rapport - en rapport som helt missar hur det ser ut i kommunerna. Nu har det alltså tillsatts en analysgrupp som ska analysera detta och ta fram förslag på åtgärder, vilket är ett uppdrag som Försäkringskassan inte har. Hur det ser ut i kommunerna kommer att bli en avgörande sak att titta på.

Även om det hade blivit ett tillkännagivande hade regeringen fått göra någon form av analys av läget för att komma fram till om rätt åtgärder vidtas och säkerställa att de får önskad effekt. Det vi gör nu är alltså i stället att vi tillsammans, på riktigt, säkerställer att regeringen faktiskt agerar. Det arbetet är dessutom redan påbörjat, och det är ett arbete som det annars skulle kunna vara upp till regeringens goda vilja att genomföra eller inte genomföra, helt utan någon tidsram. Att ett tillkännagivande skulle vara det snabbaste sättet är med andra ord inte korrekt. Att påstå att detta är något som förhalar processen är lite grann ett sätt att knipa några billiga politiska poäng.

Vi kan också konstatera att det finns ett visst fokus kring skrivningen att analysera "om" utfallet ligger i linje med lagstiftarens intentioner och "vid behov" ta fram förslag. Jag ska vara ärlig och säga att jag studsade på detta först, men vad jag har förstått kan man inte be någon att analysera något om man redan på förhand vet vad de ska komma fram till. Detta måste analyseras noga, så att vi landar i ett bra resultat.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

Fru talman! Först och främst gäller det detta med att stå och tala osanning. Jag har inte vid något tillfälle sagt att det var jag som har gjort någonting, utan jag sa att regeringen nu agerade. Det kanske inte riktigt stämde.

Det sades att vi inte står upp för vår politik. Det är vad vi gör i allra högsta grad. Det är precis det vi nu egentligen gör allihop tillsammans via utskottsinitiativ som det har lagts fram förslag till tidigare från Centern och via de debatter vi har haft. Vi har sett att regeringen agerar. Det är precis det vi gör. Vi tidigarelägger det.

Ett tillkännagivande kan regeringen egentligen göra precis vad den vill med. Det är inget som förpliktar. Det har vi sett med tidigare regeringar. Det finns en massa tillkännagivanden som fortfarande ligger i byrån och som inte någon har tagit ansvar för.

Det vi nu gör gemensamt är att vi ser till att regeringen faktiskt agerar. Då blir det också verkstad av det. Man ska göra en analys och ta fram förslag på vilka åtgärder som behöver göras. Det är inget uppdrag som Försäkringskassan har. Man ska titta på hur det ser ut i kommunerna. Det är inget uppdrag som Försäkringskassan har eller kan göra. Det är ett viktigt led i det hela.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget

Vi kan i dag säga att vi vill ändra på det. Det vill alla. Alla tycker fortfarande att det inte går rätt till. Det vi kan göra nu är att säkerställa att ändringen görs på ett bra sätt. Vi kan inte bara hasta i väg och säga: Nu ska vi ändra i lagen. Någon måste fortfarande titta på hur det ska ske.

Hur ska vi formulera lagen för att det ska bli rätt? Hur ska vi ändra i förordningen för att det ska bli rätt? Hur slår det i kommunerna? Ingen har tittat på de sakerna. Det är vad som måste göras. Att regeringen tar initiativ till att vidta några åtgärder är vårt förslag, och det är vad vi står bakom.

Fru talman! Jag ska försöka hålla mig till det ärendet handlar om. Jag kanske ska börja med att be svenska folket om ursäkt för att jag har sett till att matpriserna är höjda, vilket uttalades i detta bisarra inlägg.

Jag ska hålla mig till saken. Om vi ska vara riktigt ärliga innebär Sverigedemokraternas förslag i dag att regeringen ska ta initiativ för att komma till rätta med detta. Regeringen har återkommit redan innan och sagt att man nu tittar på det. Den har nu tillsatt analysgrupp, vilket innebär att förslaget redan är passé. Man har tagit initiativ. Det är också därför vi väljer att inte stå bakom ett förslag som i princip redan har genomförts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget

Ledamoten säger att vi sparar på pengarna. Det skulle vara väldigt intressant att få veta på vilket sätt vi har sparat på några pengar som har lett fram till detta. Det är ganska intressant att få veta. Så ärlig kanske man kan vara mot svenska folket när man ändå står här och pratar.

Ledamoten säger att vi nu försenar det väldigt mycket. Det skulle vara intressant att höra ledamotens tidsperspektiv på om vi skulle ha gjort ett tillkännagivande i dag. När hade det varit på plats?

Herr talman! Statsministern! Tidöpartierna jobbar hårt med att stoppa fusk, brottslighet och finansiering av terrorism, och inte minst statsministern har varit väldigt tydlig i frågan. Ambitionen är att varje kryphål ska hittas och täppas till. Därför blir det också väldigt märkligt att Moderaterna i socialutskottet parallellt med att stoppa fusket driver igenom en ny, förändrad könslagstiftning som ska göra det lättare att byta juridiskt kön, det vill säga byta personnummer utan utredning eller diagnos.

Tunga remissinstanser har hård kritik mot det förslaget. Bolagsverket flaggar för att personer som byter personnummer flera gånger blir svårare att spåra i deras register. Svenska Bankföreningen menar - och det här är intressant - att förslaget riskerar att bli ett verktyg för den organiserade brottsligheten att undkomma kontroller av penningtvätt och av finansiering av terrorism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Tycker inte statsministern att det blir problematiskt att man samtidigt som man bekämpar fusk också lägger fram förslag som riskerar att främja välfärdsfusk och finansiering av terrorism?

Herr talman! Lite spännande att svara på en fråga som inte är ställd, tänker jag!

Ledamoten säger att Synskadades Riksförbund blir "drabbade". Jag vill ändå poängtera att det ju inte är det som den här frågan handlar om. Frågan handlar om att säkerställa att de som är gravt synskadade eller blinda kan ha en ledarhund. Det är vad det handlar om. Så länge verksamheten - var den sedan ligger - fungerar kommer jag att vara nöjd, och det kommer vi också att följa upp. Det framgår av handlingarna.

Nu fick vi möjlighet att vara med tidigare i processen och titta på det förslag som skulle läggas i utskottet. När vi såg att det barkade hitåt ansåg vi att det var ett bättre alternativ att vara med och påverka där än att prompt stå fast vid ett nej.

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för en väldigt delikat fråga som jag absolut ska svara på!

Sverigedemokraterna har, som jag sa i mitt anförande, länge varit motståndare till detta. Vi har tyckt att man inte ska röra någonting som har fungerat bra. Vi har tyckt att man inte ska flytta det av ren princip.

Arbetet har pågått väldigt länge, och när diskussionen åter blommade upp för inte så länge sedan inför propositionen var vi fortfarande emot förändringen. Men information är aldrig av ondo, och vi ansåg att ärendet var så långt gånget att det inte var någon mening att streta emot. Vi såg hellre att vi tog möjligheten att göra våra inspel och på så sätt vara delaktiga i beslutet och göra det så bra som möjligt. Det är den enkla anledningen till att vi har stått bakom detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Beslutet har föregåtts av diskussioner med Synskadades Riksförbund från både vårt och regeringens håll. Synskadades Riksförbund har förstått situationen och att det skulle bli så här och också valt att säga att man väljer att göra det bästa av situationen. Man kommer att ställa sig bakom detta och göra det bästa av det.

I grunden såg vi alltså inte att detta var nödvändigt, men i steg två ville vi göra det bästa möjliga av det genom att vara med i processen och påverka. I stället för att prompt stå fast vid ett beslut bara för sakens skull är vi hellre med och påverkar det i rätt riktning.

Herr talman! Karin Sundin berättade om Ida som var i utskottet 2017. Jag minns den dagen väldigt väl. Jag satt nämligen i utskottet då, och det var faktiskt Idas berättelse om att leva med och utan ledarhund samt Synskadades Riksförbund som fick mig att sätta mig på mitt kontor och grotta ned mig i dessa frågor och ta fram motioner och förslag på området. Tack för den påminnelsen, Karin!

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. I dag diskuterar vi, som flera andra har framfört, en väldigt viktig fråga, nämligen förslaget om att överföra ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till Myndigheten för delaktighet. Detta är en förändring som väcker oro hos många men också ett stort engagemang. Det är ofta så att en förändring väcker både debatt och oro. Man vet vad man har, men man vet sällan riktigt vad man får.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Jag tänkte göra en tillbakablick med lite snabba fakta så som jag har uppfattat dem.

Redan 1988 låg ansvaret för ledarhundsverksamheten på en myndighet, eftersom Statens hundskola då omvandlades till en renodlad myndighet. Myndigheten omvandlades 1992 till ett aktiebolag, som tyvärr försattes i konkurs våren 2002. Ett annat aktiebolag köpte upp bland annat ledarhundsverksamheten, ett bolag i den koncern som ägdes av Synskadades Riksförbund.

Men bristen på ledarhundar, ökade krav vid användning av statliga medel, upplevda osunda konkurrensförhållanden samt att transparensen i processen vid tilldelning av ledarhundar ansågs bristfällig gjorde att regeringen 2005 valde att lämna in en proposition med förslag till förändringar av verksamheten.

När Synskadades Riksförbund 2006 fick ansvaret för ledarhundsverksamheten var det efter att regeringen hade gjort bedömningen att det vid det tillfället inte fanns någon lämplig myndighet som kunde ansvara för ledarhundsverksamheten. Man valde då i stället att i lag reglera verksamheten avseende tilldelning och återtagande av ledarhundar, det vill säga myndighetsutövningen.

Redan när dessa förslag behandlades i utskottet och i riksdagen lyftes det fram tveksamheter kring att myndighetsutövning skulle överlämnas till en ideell förening. Detta är också en av anledningarna till att vi har dagens debatt.

Myndigheten för delaktighet bildades 2014 och har av nuvarande regering och dåvarande regering bedömts vara rätt myndighet för att ha det samlade ansvaret för ledarhundsverksamheten. Arbetet med att samla ledarhundsverksamheten på en myndighet har alltså pågått sedan många år.

Herr talman! Det förslag som nu ligger på bordet innebär en överföring av ansvaret för ledarhundsverksamheten till Myndigheten för delaktighet. Det skulle innebära att en och samma myndighet prövar ansökningar och tilldelar ledarhundar och samtidigt ansvarar för information, utbildningar, veterinärvård med mera.

Men som jag sa, herr talman, väcker förändringar alltid debatt och oro. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får. Det är denna oro som vi som parti har haft tidigare. Vi har under hela processen tidigare varit emot en flytt av verksamheten. Vi har stretat emot så länge det har känts meningsfullt. Men nu kändes ärendet långt framskridet. Och det finns en tydlig majoritet i frågan och med det också en tydlig utgång.

För oss är det dock viktigt att framhålla att Synskadades Riksförbund under en lång tid har varit en central aktör i denna verksamhet. De har byggt upp en stor erfarenhet och kunskap på området. Det är viktigt att vi inte förlorar den värdefulla kompetensen och erfarenheten i det framtida arbetet. Det är nödvändigt att vi ser till att övergången genomförs på ett sådant sätt att man inte kompromissar med kvalitet eller tillgänglighet i fråga om service för dem som är beroende av ledarhundar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Det är också viktigt att vi garanterar att myndigheten har de resurser och den expertis som krävs för att säkerställa en smidig övergång och för att man ska kunna fortsätta att erbjuda en hög standard i fråga om stöd och utbildning till dem som har beviljats ledarhundar.

Herr talman! Efter en god dialog med regeringen känner jag mig trots allt trygg med att förslaget inte kommer att leda till försämringar. Dessutom har regeringen lyssnat när det gäller den viktiga frågan om åldersgräns för beviljande av ledarhund. Man har valt att ge Myndigheten för delaktighet i uppdrag att se över nuvarande åldersgräns i syfte att överväga fördelar och nackdelar med en sänkt åldersgräns. Därför yrkar Sverigedemokraterna i dag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Tack för förtydligandet, Christofer Bergenblock!

Ledamoten har både rätt och inte rätt vad gäller tillkännagivanden. Det tillkännagivande som jag menade handlade egentligen om ett tilläggsdirektiv till Huvudmannaskapsutredningen, om att den också skulle titta på de grundläggande behoven.

Nu är det överspelat i sak. Men det visar samtidigt att det finns en tydlig majoritet när det gäller själva grundfrågan. Den förutsätter jag att regeringen tar tag i. Gör man inte det tänker jag att vi absolut kan hjälpas åt att knuffa dem framåt.