Caroline Högström

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att det ibland målas upp en bild av att ena sidan vill ha noll bidrag och ingen hjälp medan man på den andra sidan är godhjärtad. Men så ser inte sanningen ut.

Vi har en bred politisk överenskommelse om våra socialförsäkringar. Vi har en bred politisk överenskommelse om den stabila och starka välfärd vi har. På ledamotens sida av politiken glömmer man bort att det också är någon som betalar för det hela.

Det kan bli lite fascinerande. Man säger att fler ska ha tillgång till bostadsbidraget och att man vill utöka bostadsbidraget. Det är en av de mest skuldsatta förmåner vi har. Där har allra flest skickats i skuld.

Det har varit nödvändigt att ha ett tillfälligt tilläggsbelopp. Det har vi alla varit överens om i en bred överenskommelse. Det har tidigare regeringar beslutat, och den här regeringen har förlängt det. Men det finns skäl till att det är tillfälligt.

Bostadsbidrag är inte det bästa. Det bästa är att man inte behöver ett bostadsbidrag. Det bästa är att man kan leva på sin lön – alltså sänker vi skatten.

Skatten är en av de största utgifterna en familj har. Men Miljöpartiet landar återigen i att vi ska vara godhjärtade och att vi ska ta med den ena handen och ge med den andra, i stället för att låta människor få behålla mer av sin lön. Då behöver vi ju inte riskera skuldsättning och de negativa aspekterna av den bidragspolitik som har förts.

Det finns absolut en tydlig skillnad inom svensk politik. Men skillnaden går mellan bidragslinjen och arbetslinjen. För oss handlar det framför allt om att man ska få behålla mer av sin lön.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Malte Tängmark Roos, för frågan och kommentarerna!

Detta här sätter ju fingret på skillnaderna i svensk politik på ett ganska intressant sätt. På er sida är en av politikens grundidéer att ta med ena handen och ge med den andra, och så kan man känna sig god. Det är detta det kokar ned till. Staten ska vara garanten för allt, och staten är den som ger.

Men ni glömmer att staten också är den som tar. Staten tar pengar från dem som genom ansträngning har arbetat ihop en lön. Moderaterna vill i stället att makten och lönen i så stor utsträckning som möjligt ska finnas hos den som har arbetat och skapat värdet. Flit måste löna sig.

Den förskollärare, undersköterska eller polis som ställer klockan och går till jobbet varje morgon och därmed bidrar till samhället ska få behålla mer av sin lön. Då behöver vi inte höja bidragen. Om man får behålla mer av sin lön från första början kan vi strunta i detta att ge med ena handen och ta med den andra, som vänstersidan annars återkommer till gång på gång.

Stärk individen i stället! Låt makten finnas där den hör hemma: hos den som skapat värdet – den som går till jobbet varje morgon! Detta är en tydlig skillnad i svensk politik, och den blir ännu tydligare i den här typen av debatter.

(Applåder)

Herr talman! Bland annat i budgeten för 2024 fick Försäkringskassan ett skarpt uppdrag att förbereda införandet av månadsuppgifter. Det arbetet är alltså uppenbarligen på gång, så jag vill inte alls kännas vid kritiken och den bild man försöker måla upp.

Från Socialdemokraternas sida har man ett högt tonläge kring familjer som har det kärvt och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt höjer ni skatten när ni har chansen. Titta på hur det har varit i Stockholm! Kommunalskatten, en av de mest träffsäkra skatter vi har och en av de största utgifterna för barnfamiljer, väljer ni att höja när ni sitter på makten i Stockholm.

Sedan 2006 har Moderaterna infört nio jobbskatteavdrag. Ni har sagt nej till alla. Ni har inte tagit bort dem, tack och lov, men ni har sagt nej till dem. Det är ett avdrag som har inneburit att en sjuksköterska, exempelvis, har fått nästan 48 000 kronor mer varje år. Det har ni sagt nej till, kategoriskt. Det rör sig om stora summor, som gör skillnad för hårt arbetande människor.

Ni säger att ni vill stärka ekonomin för barnfamiljerna. Men hur? Bara med bidrag, inte genom att man ska få behålla mer av sin lön eller genom flit. Att de som bär välfärden ska få behålla mer av sin lön är inte ett alternativ. Ni ska ta med den ena handen och ge med den andra. Det är socialdemokratisk politik.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Gashi, för frågan!

Har ledamoten sett den rapport som kommenteras i det här betänkandet, om bostadsbidraget och de problem som finns med det? Vi ska inte blunda för detta.

Det vi nu fasar ut är det tillfälliga tilläggsbeloppet – vi går tillbaka till en ordinarie nivå. Tillfälliga tillägg kan ju inte bli kvar år ut och år in, för då är de inte längre tillfälliga.

Tittar vi på skuldsättningen i samband med bostadsbidraget och antalet återkrav ser vi att 46 procent, tror jag, av alla får återkrav gällande bostadsbidraget. Tilläggsbeloppet var viktigt under en extrem tid med 10-procentig inflation, som vi tog över från Socialdemokraterna, och under pandemin. Då var det viktigt för att lösa krisen. Men tittar vi på vad som verkligen gör skillnad ser vi att det handlar om att göra så att fler får behålla mer av sin lön. Det gör skillnad på riktigt, hållbart över tid.

Vi hör återkommande krav från vänstersidan på höjning av exempelvis bostadsbidraget. Men låt oss se vad som faktiskt har hänt de senaste åren. En ensamstående mamma i Malmö med 25 000 kronor i lön får sedan 2023 behålla ungefär 5 000 kronor mer per år – för att hon går till jobbet. Det gör skillnad. Och om hon tar ett extra arbetspass får hon behålla mer av den lönen, till skillnad från hur bostadsbidraget fungerar: Varje tusenlapp i ökad inkomst leder till risk för återkrav.

Er bidragslinje innebär varken frihet eller trygghet. Den har ett ganska högt pris. Vi moderater tror på en politik som går ut på att det ska vara lönsamt att arbeta – varje arbetad timme ska göra skillnad. Det handlar inte om blanketter och risk för återkrav, utan den här mamman får behålla mer av sin lön. Hennes flit lönar sig. Det är moderat politik. Det är tydligt, och det är också hållbart över tid.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi den ekonomiska familjepolitiken, ett område som sätter fingret på några av de viktigaste värdena i svensk politik. Hur ser vi på ansvar? Hur ser vi på barn och familj? Hur bygger vi ett samhälle där människor inte bara får hjälp och stöd när det behövs utan också friheten och möjligheten att stå på egna ben och leva sitt liv så som de önskar och så som det passar deras vardagspussel bäst?

Det är också ett område där skiljelinjerna är tydliga. Å ena sidan har vi vänstersidans förslag om höjda generella bidrag, mer statlig detaljstyrning och ökad byråkrati. Å andra sidan har vi Moderaternas linje, som innebär att stärka familjers frihet, öka träffsäkerheten i stödsystemen och värna arbetslinjen. Vi är övertygande om att det är den enskilda familjen som är bäst på att fatta beslut för att få vardagspusslet att gå ihop. Staten ska stötta, inte styra.

Herr talman! Föräldraförsäkringen är ett av de viktigaste trygghetssystem vi har. Den har möjliggjort att föräldrar i Sverige kan kombinera yrkesliv med föräldraskap på ett sätt som få andra länder kan matcha. Den är flexibel, generös och trygg, men den är inte perfekt. Den behöver fortsätta reformeras och moderniseras, inte minst för att anpassas till hur familjer faktiskt ser ut i dag.

Därför är jag stolt över de frihetsreformer som den moderatledda regeringen har genomfört. Antalet dubbeldagar har fördubblats, vilket ger familjer mer gemensam tid i den mest sårbara perioden efter ett barns födelse. Möjligheten att överlåta upp till 90 dagar till en närstående är en efterlängtad reform för ensamstående, företagare och stjärnfamiljer.

Herr talman! Låt mig påminna om att detta är reformer som oppositionen målade upp som början på en systemkollaps. Men hur blev det? Det blev några tusen överlåtelser – de allra flesta till mor- eller farföräldrar. Det handlar om förbättringar för föräldrar i verkliga livssituationer, om mammor som behöver stöd och om barn som behöver trygghet. Dessa familjer har tack vare den moderatledda regeringen nu fått ökad flexibilitet och bättre möjligheter att kombinera familjelivet med arbete.

Herr talman! I betänkandet behandlas även regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om bostadsbidraget. Kritiken är tydlig. Systemet är för trubbigt, är för lätt att utnyttja och leder till för många återkrav. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Därför genomför regeringen nu viktiga förbättringar.

Genom att exempelvis införa månadsuppgifter kopplade till arbetsgivardeklarationerna får vi ett system som bygger på aktuell inkomst, inte på uppskattningar. Det gör bostadsbidraget mer träffsäkert och minskar återkraven. Det här är reformpolitik på riktigt: mindre slöseri med skattebetalarnas pengar, mindre byråkrati och större träffsäkerhet.

Herr talman! Vi ska ha trygghetssystem som hjälper dem som verkligen behöver dem, inte system som göder kriminella och organiserad brottslighet. Tyvärr ser vi i dag att flera av våra förmåner och försäkringar är utsatta för bidragsbrott. Ett exempel är den tillfälliga föräldrapenningen, vab, som är särskilt utsatt. Bidragsbrott är tyvärr inget nytt problem, men vi ser hur de tar allt större proportioner.

Regeringen har därför gett Försäkringskassan skarpare verktyg, med möjligheter att frysa tillgångar, och tillgång till fler uppgifter från Skatteverket. Att motverka bidragsbrott är en viktig prioritering för den moderatledda regeringen, och fler verktyg för att komma åt kriminella som skor sig på välfärdssystemen är på väg, såsom sanktionsavgifter för dem som fuskar och till och med diskvalificering för dem som systematiskt begår bidragsbrott. Det är inte bara en ekonomisk fråga; det är en fråga om rättvisa och tillit. Varje gång någon fuskar med vab, föräldrapenning eller bostadsbidrag är det ett svek mot skattebetalarna och mot de barnfamiljer som verkligen är i behov av stödet.

Herr talman! Det är värt att påminna sig om att familjepolitik inte bara är bidragspolitik. För oss moderater är målet inte att göra människor beroende av staten utan att göra dem fria att stå på egna ben. Därför är arbetslinjen central. En stark arbetslinje är det mest kraftfulla verktyg vi har för att bekämpa barnfattigdom, för att minska ojämlikhet och för att stärka tryggheten.

Barn som växer upp i familjer där föräldrarna jobbar har bättre skolresultat, bättre hälsa och bättre framtidsutsikter. Det vet vi, och därför säger vi nej till bidragspolitik som gör det mindre lönsamt att arbeta, oavsett hur godhjärtad den låter i debatten.

Det är genom arbete, inte mer bidrag, som människor tar sig ur fattigdom. Därför vill vi att fler ska gå från bidrag till arbete och låta dem som arbetar behålla mer av sin lön genom sänkt skatt på arbete.

Samtidigt ser vi hur Socialdemokraterna tillsammans med sina samarbetspartier på vänstersidan försämrar ekonomin för dem som arbetar i kommuner och regioner där vänstersidan styr. En sjuksköterska i Stockholm får med Moderaternas politik behålla ungefär 10 000 kronor mer per år 2025 än 2023. Socialdemokraternas prioritering är snarare att höja skatten och ta mer av samma sjuksysters lön. Samtidigt försämrar man servicen, höjer kostnaden för kollektivtrafiken och stänger livsnödvändig ätstörningsvård. Prioriteringarna blir tydliga.

Herr talman! Vi vet att vänsterpartierna i den här debatten kommer att lyfta att barnbidraget ska höjas. Men för vilka? Ska det höjas för alla, oavsett om man är sjuksköterska eller riksdagsledamot och oavsett hur mycket man tjänar? Det är inte träffsäkert. Vi föreslår i stället skattesänkningar som stärker låg- och medelinkomsttagares ekonomi. Det är långsiktig politik som stärker hushållen, inte tillfälliga symbolinsatser.

Vi vet också att stora delar av oppositionen vill lägga miljardbelopp på olika bidragshöjningar. Det låter generöst – det kan kännas bra i magen. Men det är pengar vi inte har.

Oppositionens politik löser inte grundproblemen. Den förstärker dem och riskerar att göra ännu fler beroende av bidrag. Vi moderater stärker i stället möjligheterna för människor att leva på sin lön.

Herr talman! Vår politik är i grunden enkel. Vi vill att flit och ansträngning ska löna sig. Vi menar att trygghet kräver ansvar. Vi menar att människor, också föräldrar, i de allra flesta fall kan fatta kloka beslut om sina egna liv, om de ges rätt förutsättningar. Det är därför vi säger nej till fler statliga pekpinnar och fler reglerade dagar i föräldraförsäkringen och ja till ökad flexibilitet, frihet för familjer att själva utforma sin vardag och en välfärd där stödet går till dem som verkligen behöver det.

Med detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare, Mats Sander och Viktor Wärnick (alla M).

Fru ålderspresident! Vi har hört krav på att fortsätta med det tillfälliga, gärna för alltid. Men det är inte politiskt ledarskap. Det är att skjuta problemen framför sig medan människor fastnar i ett system som inte leder dem vidare.

Vi har hört företrädaren från Miljöpartiet säga: Vi släpper principerna! Men man blundar för helheten. Man drar paralleller till att sänka skatten för de rikastes badrumsrenoveringar och glömmer helt att barnfamiljerna och de ensamstående mammorna inte lever i ett vakuum. De lever i vårt samhälle där vi måste få till en ekonomi som fungerar, som gör att deras jobb finns kvar, som gör att de får lön och kan sätta mat på bordet.

Lösningen är inte bara bidrag. Det är en stor skillnad, en väsensskillnad, mellan höger och vänster i svensk politik. Där har Arber Gashi helt rätt. Vänstern tittar bara på bidrag. Det är lösningen. Man glömmer att titta på helheten. Man glömmer det långsiktiga, det hållbara, det som faktiskt ger egenmakt. Det är inte hållbart.

Att ge stöd som håller över tid är att ta ansvar. Vi sänker skatten. Vi förstärker tryggheten. Vi bygger ett bostadsbidrag som fungerar bättre för att hjälpa fler att stå på egna ben. Det är inte att backa från ansvar. Det är att ta det på allvar.

Fru ålderspresident! Verklig trygghet handlar inte om att stanna kvar utan om att kunna ta nästa steg. Det handlar om att människor får kraft och möjlighet att själva forma sina liv. Det är så vi bygger egenmakt. Det är så vi bygger Sverige starkare. Då måste man också våga ta tuffa beslut ibland och se helheten, inte köpa att om vi bara ger mer och fler bidrag har vi löst det. Vi måste våga stärka människor för en längre tid än så.

Fru ålderspresident! När Sverige drabbades av pandemin och därefter en av de värsta inflationschockerna i modern tid agerade staten. Vi moderater stod bakom och förlängde det tillfälliga tilläggsbidraget för barnfamiljer. Det var helt rätt. Men det var också sagt att stödet skulle vara just tillfälligt. Sverige kan inte bygga långsiktig trygghet på tillfälliga krisåtgärder.

Vår politik är tydlig. Vi sänker skatten för låg- och medelinkomsttagare så att du får behålla mer av din lön och får mer egenmakt. Vi har också höjt försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen till ganska historiska nivåer. Vi stärker drivkrafterna till arbete. Det är inte nedskärningar. Det är ett skifte från osäkerhet till långsiktighet, från passivitet till egenmakt.

Fru ålderspresident! Jag vill redan nu passa på att bemöta några av de invändningar som vi har hört och säkert kommer att få höra under den här debatten, särskilt från Vänstern. De säger att regeringen sviker barnfamiljerna. Nej, vi har prioriterat just dem. Vi har riktat våra åtgärder dit där de gör mest nytta. Det handlar om breda skattesänkningar, särskilt för dem med små och medelstora inkomster. Det är nämligen långsiktigt hållbart. Det är det som gör att man faktiskt klarar av att betala sin hyra år efter år och inte bara halvår efter halvår.

Tillägget är inte längre tillfälligt. Därför behövs det att man tar ansvar. Det är därför vi föreslår att det fasas ut. Stödet ska inte hänga på varje halvårsbudget, för det gör det svårt för hushållen att planera.

Det finns också en diskussion om att göra höjningen permanent på olika sätt. Då ska man veta att det här är ett inkomstprövat bidrag. Vi vet att många bidrag i längden minskar drivkrafterna till arbete. Det är inte heller hållbart.

Vi vet att det finns barnfamiljer som fortfarande har det svårt. Vi ser dem. Men vi löser inte deras problem genom att förlänga det tillfälliga stödet år ut och år in. Dessutom har Riksrevisionen visat att dagens bostadsbidrag riskerar att leda till felaktiga utbetalningar och återkrav. Det slår faktiskt särskilt hårt mot barnfamiljer. Vi måste därför se till att bidraget blir mer rättvist, enklare och tryggare. Det handlar inte om att ge mindre utan om att ge rätt från början.

Precis som statsrådet Anna Tenje har varit inne på följer vi ekonomin noga. Regeringen är beredd att agera om ekonomin försämras igen, och det har man visat gång på gång. Men för att bygga ett starkt samhälle krävs att man håller fast vid principer. Det handlar om långsiktig trygghet. Det handlar om arbetslinjen. Det handlar om att ta ansvar. Det är så vi stärker Sverige och de barnfamiljer som behöver det allra mest.

Herr talman! När vi pratar om ensamstående föräldrar i ekonomisk utsatthet tänker jag på alla de kvinnor som varje morgon ställer klockan tidigt, packar barnens väskor, går till jobbet och bär upp vår gemensamma välfärd i vård, skola och omsorg. De gör det de kan, och de gör det varje dag. De gör det med ansvar för både sina barn och samhället. Deras insats har betydelse. Därför ska det också märkas i plånboken när man går till jobbet.

Ledamöterna från Socialdemokraterna har gått upp och å ena sidan anklagat oss för att ha ett ensidigt fokus på skattesänkningar men å andra sidan bara pratat om våra skattesänkningar. Det är dock för just dem som ställer klockan och går till jobbet som skattesänkningarna är viktiga. Det ska göra skillnad. Du ska få behålla lite mer av din lön. Inte för att staten ska ha, utan för att du som enskild, som medborgare och som en del av vår välfärd ska ha.

De skattesänkningar som har gjorts, bland annat nu i budgetpropositionen för 2025, gör skillnad framför allt för dem som har små marginaler. Det är detta som gör att pengarna räcker längre – att inte göra som exempelvis socialdemokratiskt styrda Stockholm och höja skatten, ta bort människors egen inkomst och behålla den i de kommunala fickorna.

Herr talman! Vi vet att ensamstående kvinnor ofta har sämre ekonomi. Därför är det också vår skyldighet att driva en politik som inte binder fast dem i bidrag utan som öppnar dörren till egenmakt, arbete och långsiktig trygghet. De som tar ansvar ska också känna att samhället står på deras sida.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Det är sant att många ensamstående föräldrar, inte minst mammor, har en ekonomiskt pressad vardag. Det är ett reellt problem, men det är ett problem som kräver både lyhördhet och konkreta lösningar.

Svaret på ekonomisk utsatthet är inte att permanenta bidragssystem eller skapa nya beroenden av staten, utan svaret är att stärka människors förmåga att stå på egna ben. Moderaternas politik bygger på att alla som kan arbeta också ska arbeta men att det också alltid ska löna sig att göra det. Det ska alltid löna sig att ställa klockan på morgonen och gå till jobbet.

Herr talman! Jag tycker att statsrådet Anna Tenje uttryckte sig väl i sitt svar. Det är en orolig tid vi lever i. Kampen mot inflationen har varit viktig, och där har vi sett resultatet av regeringens politik. Nivåerna har faktiskt kommit ned, och regeringen har i budgeten för 2025 gjort viktiga satsningar och vidtagit viktiga åtgärder i just den riktningen.

De skattesänkningar som Socialdemokraterna gick upp i talarstolen och domderade om innebär att det lönar sig mer att arbeta och att man får behålla mer av sin lön. En genomsnittlig undersköterska får behålla mer av sin lön, och det ska inte underskattas. Det är pengar som gör skillnad, inte minst för den som är ensamstående med barn.

Vi har också vid flera tillfällen höjt exempelvis riksnormen för försörjningsstöd för att ta höjd för inflationen, som har varit särskilt kännbar för hushåll med små marginaler. Vi har alltså både stärkt skyddsnätet och förstärkt drivkrafterna att ta sig ur det.

Vi har, som statsrådet var inne på, under flera år stått bakom den tillfälliga förstärkningen av bostadsbidraget för framför allt barnfamiljer därför att det har varit en träffsäker åtgärd under en kris. Men nu när inflationen sjunker har man valt att trappa ned det från 40 till 25 procent.

Det är alltid svårt, men vi är otroligt stolta över vårt skyddsnät. Men skyddsnätet ska vara tillfälligt. Det ska vara en språngbräda, inte ett permanent tillstånd. Den verkliga tryggheten för barn och deras föräldrar kommer inte från att staten kliver in i varje livssituation utan från att fler får den frihet, stabilitet och framtidstro som en egen lön ger.

Vägen framåt för ensamstående föräldrar går via jobb, utbildning och egenmakt och via en politik som fokuserar på tillväxt, ansvar och möjligheter. Det är detta som bygger ett Sverige där fler barn växer upp i ekonomisk trygghet och där fler vuxna kan känna stoltheten över att försörja sig själva och sina barn.

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är djupt allvarligt när barn påverkas av ekonomisk utsatthet. Vi lever dessutom i en orolig tid, som statsrådet har varit inne på. Men om vi ska ta frågan på allvar måste vi även våga tala om var ansvaret också ligger.

Malmö, som styrs av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är den kommun där flest barn vräks. Det är en stark påminnelse om att kommunerna har ett stort ansvar, ett ansvar de måste ta. Det handlar om att arbeta förebyggande, fånga upp ekonomiskt utsatta familjer i tid och ha bättre samverkan mellan socialtjänst, skola och hyresvärdar.

I Stockholm, som också styrs av Socialdemokraterna med stöd av samma partier, höjer man skatten. Man höjer skatten i regionen, den skatt som slår allra hårdast mot dem med låga inkomster – metodiskt, träffsäkert.

Fru talman! Regeringen tar sitt ansvar. Några av de skattesänkningar vi har gjort har nämnts. Vi har förlängt det tillfälliga tilläggsbeloppet inom bostadsbidraget. Vi har tillsatt den utredning som det har refererats till flera gånger om att kartlägga orsakerna bakom att barnfamiljer vräks, detta för att kunna rikta insatserna dit där de behövs som mest. Vi har också höjt normen för försörjningsstöd med hänsyn till inflationen – ganska historiska höjningar de senaste åren, om man ska vara ärlig. Framför allt har vi sänkt skatten på arbete för att fler familjer ska kunna gå från bidrag till egen försörjning.

Det är så vi bygger trygghet – inte med symbolpolitik utan med åtgärder som verkligen gör skillnad för barn och familjer i utsatthet.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag tänker låta den här interpellationsdebatten avslutas före uppehållet, om det inte är någon som har ett första ärende på sitt gruppmöte.)

Fru talman! Att barn påverkas av ekonomiska svårigheter i hemmet är ett allvarligt samhällsproblem. När en familj riskerar att mista sitt boende krävs det att samhället har fungerande insatser på plats långt innan situationen går så långt. Fokus måste ligga på att förebygga, inte på att hantera konsekvenserna i efterhand. Därför var exempelvis regeringens fokus på att få ned inflationen avgörande.

Fru talman! De allra flesta vräkningar av barnfamiljer sker inte utan föregående kontakt med socialtjänst, hyresvärdar och stödinsatser. Men vi behöver bli bättre på att agera tidigare. Det handlar om att upptäcka ekonomisk utsatthet i tid, att erbjuda vägledning om hushållsekonomi och att ge stöd för att människor ska ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Barnfamiljer hamnar ofta i riskzonen när föräldrarna har otrygga inkomster, lever på försörjningsstöd eller har fastnat i bidragsberoende. Därför är det vår övertygelse att vägen framåt måste börja med fler jobb, tydliga drivkrafter att arbeta och riktade insatser som stöttar människors väg tillbaka till egen försörjning.

Fru talman! Vi behöver ett starkare förebyggande arbete också på kommunal nivå, där skola, socialtjänst och civilsamhälle samverkar för att snabbt upptäcka och stötta familjer i risk. Det kan handla om skuld- och budgetrådgivning och flexibla hyreslösningar men också tydlig uppföljning för att inte låta problemen växa till något oöverstigligt.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en fungerande bostadsmarknad bygger på att avtal respekteras. Där måste vi vårda balansen: skydda barn från att drabbas men utan att urholka det ansvarstagande som hela bostadsmarknaden vilar på.

Fru talman! Barn ska inte hamna i kläm på grund av vuxnas misstag. Men lösningen ligger inte i att förbjuda konsekvenser utan i att skapa förutsättningar för människor att stå på egna ben. Tidiga, träffsäkra och samordnade insatser är vårt viktigaste verktyg för att trygga barns uppväxt och förebygga att familjer behöver stå utan tak över huvudet.

I detta anförande instämde Mats Sander (M).

Fru talman! Företrädare för Socialdemokraterna står här och målar upp en bild av att samordningsförbunden är under hot, vilket inte stämmer. Det är att göra både samhällsdebatten och samordningsförbunden en rejäl otjänst. Det skapar oro och är helt utan verklighetsförankring. Dessutom lägger vi nu inte tid på att utveckla samordningsförbunden eller på att skapa de bästa möjligheterna för samordningsförbunden att nå målgruppen utan på att lugna och förklara att det inte är sant.

Om vi tittar på resultaten kan vi se att den här regeringen, med omtanke om samordningsförbunden och om målgruppen, gör skillnad. Man ser över uppföljningssystemet, eftersom systemet har ändrats på grund av en rest från tidigare. Redan 2020 kom en hemställan från Försäkringskassan om personuppgifter som det inte gjorts någonting åt. Men när vi faktiskt har en regering som levererar står Socialdemokraterna här i kammaren och beskriver en verklighet som inte finns, förutom kanske i Socialdemokraternas partigrupp.

Vi är dock flera som värnar om målgruppen och som vet att samordningsförbunden gör en viktig insats för individerna och för samhället. Det måste vi skapa bättre förutsättningar för. Därför är exempelvis den utvärdering som Försäkringskassan fick göra viktig. Nu behöver man titta på vad som kan göras vidare med det. Det vi har gjort med ESF-medlen är också viktigt för samordningsförbunden.

Den här regeringen levererar. Sluta måla upp en bild som inte stämmer överens med sanningen och som helt i onödan skapar oro för en viktig målgrupp och för en viktig samhällsinsats! Det borde bli ordning.

Jag tackar för debatten och kan lugna alla där hemma: Ni behöver inte vara oroliga.

Herr talman! Låt mig börja med att tacka både statsrådet Tenje och ledamöterna Eriksson och Lennström för att frågan om samordningsförbunden lyfts upp i kammaren igen – inte minst mot bakgrund av den diskussion några av oss hade hos NNS, Nationella nätverket för samordningsförbund.

Det fanns en viss självkritisk ton hos Socialdemokraterna, vilket jag då välkomnade. Men man missar återigen målet, för verkligheten är tydlig: När Socialdemokraterna hade regeringsmakten lyftes inte ett finger för att utveckla samordningsförbunden. Finsamlagstiftningen och dess potential för bättre samverkan mellan parterna hamnade i byrålådan. Där blev den liggande, dammig och bortglömd.

Det var först när statsrådet Anna Tenje och Moderaterna klev in på Regeringskansliet som arbetet faktiskt togs på allvar. Vi har inte blundat för problemen. Vi har öppnat ögonen och kavlat upp ärmarna.

Samordningsförbunden placerades mitt på bordet. Försäkringskassan fick ett efterlängtat uppdrag att utvärdera lagstiftningen. Inspektionen för socialförsäkringen fick i uppdrag att analysera effekterna. Efter detta har regeringen levererat ett nytt uppdrag om hur europeiska socialfondsmedel kan användas för att stödja målgruppen. Detta är inte små steg. Det är systematiska och ansvarstagande reformsteg.

Herr talman! Det handlar om ett genuint arbete för att följa samordningsförbunden in i framtiden. För det är ju staten som halkat efter – inte individen. Vi behöver modernisera vår samverkan och inte fastna i gamla strukturer. Vi ska för den sakens skull inte tappa bort målgruppen längs vägen.

Även om ledamöterna antyder att det går långsamt vill jag ändå säga att mycket har hänt på kort tid. Det har hänt mer än vad som hände när Socialdemokraterna styrde. Det är dock viktigt att vi gör rätt och inte bara är snabba. Målgruppen är nämligen bland de mest utsatta. Det är personer som ofta faller mellan stolarna men som behöver samhällets samlade kraft.

Vi står fast vid vår ambition: att skapa bättre samverkan, större effektivitet och ett starkare stöd till dem som behöver det mest. Det är ett ansvarstagande som jag hoppas att fler partier är beredda att ställa upp på.

Fru talman! Jag vill nog fortsätta mana till viss återhållsamhet från de socialdemokratiska ledamöterna i den här debatten. Den här interpellationen grundar sig på en utredning som lämnade slutrapport den 17 september.

Tidigare var jag inne på att nog inget av de förslag som lyfts fram i debatten är finansierat i de egna budgetmotionerna. Om jag inte missminner mig fanns det 15 öppna utredningar i en byrålåda på Rosenbad från de socialdemokratiska ministrarna, som haft närmare sju år på sig att göra något med dem men inte gjort det. Jag vet alltså inte vad jag ska säga om tonläget.

Fru talman! Jag kanske krasst kan konstatera att man har högre tilltro till och krav på ett moderat statsråd än på sina egna ministrar. Man vet ju att Moderaterna levererar. Man vet att när Moderaterna sitter i regeringen levererar vi på våra vallöften. Vi levererar politik för Sverige.

Avslutningsvis vill jag säga att det här är viktiga områden som kräver varsamhet och noggrannhet. Vi har sett vad hastiga och slarviga reformer gör med vårt socialförsäkringssystem, och därför är det viktigt att se till helheten och agera varsamt vid reformering. Behovet av exempelvis arbetsplatsnära rehabilitering är viktigt, och vi behöver anstränga oss för att säkerställa att människor inte göms och glöms i socialförsäkringen och att det finns en väg tillbaka till arbetsmarknaden. Vi vet ju att det gör skillnad för individen och för samhället i stort.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag vill börja med att vända mig emot det som jag upplever att många av de socialdemokratiska ledamöterna gör i den här talarstolen, vilket är att antyda att saker inte händer.

Det här är en reformstark regering. På område efter område genomför man stora och viktiga reformer för att komma åt de samhällsproblem vi står inför. Det kommer förslag, nu senast i budgetpropositionen för 2025, kopplade till ökad tillväxt, infrastruktur och sänkt skatt för alla som arbetar. Det kommer också bidragsreformer, som presenteras under våren.

Som systemet ser ut ligger mycket i utredningar, vilket också nämns i de här interpellationerna. Men man väljer att antyda att det som står i budgetpropositionen för 2025 bara är fina ord. Man ger det knappt en månad innan man säger: Nänä, här kommer ni inte att göra någonting!

Någonstans måste ju politiken få verka. Förslagen i budgetpropositionen för 2025 om ökat stöd till återgång till arbete tror jag kan ha en riktigt viktig effekt, fru talman, men då måste man ge dem lite mer än en månad att få genomslag.

Men, fru talman, det är väl en del av det politiska spelet att slå på trumman när det knappt har gått en månad och för den delen att antyda om och driva på för frågor som man själv över huvud taget inte har budgeterat för i sin budget.

Vi kan ta diabetesföräldrarna som ett exempel. Socialdemokraterna själva har inte med dem i sin budgetproposition, vilket jag såklart tycker är synd. Det är viktigt, och vi behöver komma vidare med det. Det kommer säkert statsrådet att beskriva framöver.

Men det är ett högt tonläge från Socialdemokraterna, fru talman, fast man faktiskt redovisar ganska tunt när man själv har makten och för den delen i sin egen budgetmotion.

(forts.)

Herr talman! Min fråga går också till statsrådet Andreas Carlson.

Höjd beredskap har varit ett av regeringens viktiga och nödvändiga mål. Och vi ser hur vi brett inom olika områden har stärkt just beredskapen sedan regeringsskiftet på både lokal och nationell nivå, vilket såklart är viktigt och nödvändigt.

I veckan lyftes frågan i mitt hemlän Västmanland om hur regeringen planerar att stärka beredskapen inom transportsektorn. Runt om står det exempelvis dieselbussar och dieseltåg som man har fasat ut av miljömässiga skäl. Dessa fordon skulle kunna vara viktiga komplement vid exempelvis krig eller kris.

Kan infrastrukturministern berätta något om regeringens arbete för en stärkt beredskap inom transportsektorn och en robust infrastruktur och hur man planerar att samverka med kommuner och regioner runt om i Sverige?

Fru talman! Det lustiga i kråksången är att barnbidrag mig veterligen även går till de där höginkomsttagarna som Mixter så föraktfullt ofta pratar om. Det är alltså inte ett träffsäkert sätt att stötta människor i behov av stöd.

Vänsterpartiet har som vanligt obegränsat med pengar och föreslår 14 miljarder i ökade bidrag. Var ska de här pengarna komma ifrån? Vilka ska arbeta och säkerställa välfärdens finansiering när fler och fler hamnar i olika typer av bidragsfällor?

I Vänsterns Sverige verkar det vara otänkbart att stärka människors självständighet. Genomsnittsarbetaren i Västerås, Medelsvensson, som inte har någon superhög lön, får med Moderaternas budget behålla 258 kronor mer per månad. Varför är det så otänkbart för Vänsterpartiet? Varför är det så otänkbart att människors arbete ska löna sig? Det förstår jag inte, fru talman.

(Applåder)