Fru talman! Ingela Nylund Watz har frågat socialministern när och hur han och regeringen avser att agera för att antalet vräkningar med inblandade barn ska minska.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringen ser allvarligt på förekomsten av vräkningar, inte minst bland barnfamiljer. För att öka kunskapen om varför antalet vräkningar av barnfamiljer har ökat under senare år har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och analysera orsaken. Myndigheten ska redovisa hur olika kommuner arbetar för att förebygga vräkningar och vilka åtgärder som vidtas efter en genomförd vräkning. Dessutom ska Socialstyrelsen lämna förslag på åtgärder för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer och stötta kommunerna i deras arbete.

I november förra året överlämnade regeringen även propositionen Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning (prop. 2024/25:42) till riksdagen. I propositionen föreslås bland annat att de kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjningen ska ersättas med handlingsplaner för bostadsförsörjningen. Handlingsplanerna ska bland annat innehålla uppgifter om vilka behov av tillskott av bostäder som finns i kommunerna. I propositionen föreslås också att det ska tydliggöras att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift av de sökande. Riksdagen antog propositionen i slutet av januari, och de nya reglerna började gälla den 1 mars i år.

Inom ramen för regeringens nationella strategi för att motverka hemlöshet, som gäller mellan 2022 och 2026, har regeringen gett flera myndighetsuppdrag som är inriktade på att motverka vräkningar. Exempelvis har länsstyrelserna fått i uppdrag att under strategiperioden stödja kommunerna i deras arbete med att förebygga avhysningar. Vidare har Kronofogdemyndigheten fått i uppdrag att verka för att socialtjänst och hyresvärdar i alla kommuner ska samverka för att förebygga avhysningar. Det arbetet har särskilt inriktats på att förebygga avhysning av barnfamiljer.

Socialnämndernas kunskaper om levnadsförhållandena i kommunerna behöver få större utrymme i kommunernas samhällsplanering. Socialnämnderna har utifrån sina särskilda kunskaper om sociala aspekter i kommunerna möjlighet att påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden. Regeringen har därför gett Boverket och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett metodstöd som ska stödja socialtjänsten och utveckla det sociala perspektivet i samhällsplaneringen med inriktning på hemlöshet. Socialstyrelsen har dessutom fått i uppdrag att ta fram ett sådant stöd till socialtjänsten utifrån den bredare inriktning som finns i propositionen om en ny socialtjänstlag (prop. 2024/25:89).

För många hushåll är boendekostnaden den enskilt största utgiftsposten. Bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi. Det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget har varit en viktig åtgärd för att stödja hushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader. För att stärka den ekonomiska situationen för dem som har haft det allra svårast har regeringen vid fem tillfällen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Vi har dessutom höjt tillläggsbidraget när behoven bedömts som störst.

Fru talman! Världsekonomin befinner sig nu i en orolig tid, och det finns risk för att återhämtningen i ekonomin blir mer utdragen. Därför är det bra att de offentliga finanserna är så starka. Det ger goda förutsättningar för oss att hantera en eventuellt fördjupad lågkonjunktur. Svensk ekonomi står sig stark, inte minst jämfört med andra EU-länder. Det innebär också att Sverige kan göra mer för att stötta ekonomin när vi nu kanske går in mot en lägre tillväxt.

Fru talman! Jag kan verkligen förstå att många är oroliga och funderar på vad detta nu betyder för plånbok och jobb. Det finns också, som jag sa, risk för att återhämtningen i ekonomin blir mer utdragen. Men vi är redo att stötta svensk ekonomi om det behövs för de svenska hushållen. Sverige har starka statsfinanser, och det kommer att göra att vi kan hantera effekterna bättre än många andra länder.

Fru talman! Det är flera debatter på i stort sett samma ämne här i kammaren i eftermiddag. För en stund sedan debatterades hur regeringen kan säkerställa att barnkonventionen efterlevs när barn vräks från sina hem. Nu debatterar vi hur politiken kan bidra till att minska antalet vräkningar av barn, och om en liten stund är det en debatt om hur den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar kan förbättras.

De här ämnena är indikationer på något väldigt oroväckande. Det är att den ekonomiska situationen för Sveriges barnfamiljer är akut. Under 2024 vräktes 711 barn från sina hem runt om i Sverige, och vi vet att den främsta anledningen är föräldrarnas oförmåga att betala hyran.

Enligt en ny rapport från Majblomman, Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen har över en fjärdedel av ensamstående föräldrar med låga inkomster, och nästan lika många sammanboende föräldrar, haft svårt att betala kostnader kopplade till bostaden. Än fler har haft svårt att ha råd med nyttig mat eller fritidsaktiviteter för barnen. Det är i ett läge när hyror och matpriser har stigit mycket fortare än vad lönerna har gjort, vilket innebär att inte ens människor med en trygg och fast anställning kan vara säkra på att pengarna räcker hela månaden.

Trots detta har regeringen och Sverigedemokraterna inte valt en väg som stöttar just de familjer som har det tufft. Tvärtom har de systematiskt prioriterat skattesänkningar för höginkomsttagare framför att ge stöd åt de familjer som verkligen behöver det.

Under mandatperioden har Tidöpartierna hittills valt att sänka det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer, och i sommar försvinner det helt. Nyligen meddelade regeringen och Sverigedemokraterna att de kommer att höja gränserna i högkostnadsskyddet för läkemedel, vilket kommer att drabba låginkomsttagare, äldre och kroniskt sjuka hårdast.

Dessutom planerar de att införa ett bidragstak för försörjningsstödet, vilket enligt regeringens egen utredare kommer att göra det oerhört svårt för föräldrarna med de allra lägsta inkomsterna att se till att deras barn får ett tryggt hem, mat på bordet och kläder på kroppen.

Jag tror att det är uppenbart för alla att denna kvadrupelsmocka mot landets barnfamiljer och låginkomsttagare kommer att leda till att fler föräldrar – oavsett om de har inkomster från lön, akassa, sjukförsäkring eller försörjningsstöd – kommer att få en sämre ekonomisk situation. Det kommer att innebära att fler barn vräks, i skarp kontrast till vad barnkonventionen säger och vad ren anständighet kräver. Så här kan vi inte ha det.

Fru talman! För mig och för Miljöpartiet är det självklart att politiken måste agera för att stötta utsatta hushåll. Vi vägrar att acceptera att barnen betalar priset för dålig politik. Alla barn har rätt till ett tryggt hem, mat på bordet och en meningsfull fritid.

Vi föreslår därför bland annat att det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer höjs och permanentas, och att det ordinarie bostadsbidraget höjs och indexeras i takt med inflationen, så att det inte urholkas i takt med att mat och hyror stiger. Bidraget behöver också breddas så att fler får rätt att ta del av det. Även barnbidraget och underhållsstödet behöver höjas och indexeras, så att bidragen faktiskt täcker de ökade kostnaderna.

Det är några av Miljöpartiets förslag för att stötta Sveriges barnfamiljer. Min fråga till minister Anna Tenje är om regeringen kommer att presentera några liknande förslag i sin vårändringsbudget. Det vi har hört hittills är helt enkelt inte tillräckligt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för interpellationen och övriga ledamöter för deltagandet i debatten. Det är angelägna och viktiga frågor om hur vi kan minska risken för vräkning av hushåll och särskilt med fokus på hushåll som inbegriper barn.

Alldeles oavsett vad ledamöterna anför om analyser och onödiga utredningar är det viktigt att poängtera att det handlar om samarbete. Det är ett samarbete mellan olika institutioner, myndigheter och instanser i vårt samhälle just för att kunna förebygga vräkningar och långsiktigt få till strukturer som gör att barn inte behöver vräkas.

Som jag redogjorde för i mitt svar pågår ett digert arbete som jag bedömer som mycket viktigt på en mängd områden som involverar flera olika myndigheter. Frågan om vräkningsförebyggande arbete spänner över många olika fält. Därför är just samverkan och åtgärder på flera områden det viktigaste sättet att adressera frågan.

Regeringen har stöttat hushållen i en svår tid. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden ser man tydligt att den ekonomiska standarden ökar mest procentuellt sett i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de översta inkomstgrupperna.

Med det sagt kan jag förstå att det är många som nu känner oro och funderar på vad omvärldens oro kommer att ha för betydelse för ens egen plånbok och i vissa fall även för ens jobb. Just därför är det så viktigt att poängtera att Sverige står starkt, inte minst jämfört med andra länder. Våra statsfinanser är goda, vilket gör att vi kan agera kraftfullt om så skulle behövas framöver. Regeringen följer givetvis frågan mycket noga.

Samtidigt vet vi att det är arbete och egen inkomst som är den bästa garanten för att slippa såväl fattigdom som vräkningar. Det är ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Under 2023 var det enbart 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetade föräldrar som hade en låg ekonomisk standard. Bland hushåll där föräldrar inte förvärvsarbetar är däremot andelen med låg ekonomisk standard mycket hög.

Därför har regeringen lagt om politiken och vidtagit flera åtgärder för att just få fler att gå från bidrag till arbete. För dessa hushåll kommer detta att vara av helt avgörande betydelse för att minska fattigdom och utsatthet och minska risken för vräkningar. Men minst lika viktigt är att barnen i dessa familjer ser sina föräldrar gå till jobbet, givet att detta annars är ett utanförskap och en fattigdom som riskerar att gå i arv till barnen.

Vi vet att forskningen visar att långa bidragsperioder bidrar till ökade risker för bland annat ohälsa, fattigdom och utanförskap. Det försvårar givetvis ytterligare för människor att komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. För en ensamstående är det extra viktigt med en god inkomst för att klara ekonomin. Det är därför positivt att sysselsättningsgraden har ökat något bland ensamstående kvinnor med barn sedan 2021.

För att lyfta de här familjerna från en tuff ekonomisk standard är det viktigaste att angripa källan till problemet och inte bara symtomen, och det är det den här regeringen gör.

Fru talman! Vi hörde både socialförsäkringsministern och Caroline Högström i sina anföranden lyfta fram att en anställning och en lön är det bästa sättet att bryta utsattheten och minska risken för vräkningar av barn och barnfamiljer. Det är viktigt, och det hade kanske varit tillräckligt om svenska arbetare hade varit rättvist kompenserade och hade haft en god lön som motsvarade det arbete de gjorde. Det hade kanske varit tillräckligt om hyrorna i Sverige hade varit rimliga och om lönerna hade ökat snabbare än hyrorna.

Men det är inte det samhälle vi har i dag. Många av de mest utsatta barnfamiljerna består av vårdnadshavare med fasta anställningar. Ministern talade mycket om sammanboende föräldrar. Men enligt organisationen Sveriges Makalösa Föräldrar fattas det varje månad 3 029 kronor för en ensamstående förälder med två barn och en månadsinkomst på 25 000 kronor, vilket är en genomsnittlig medlem hos dem.

Som jag nämnde i mitt tidigare anförande har över en fjärdedel av ensamstående föräldrar med låga inkomster, och nästan lika många sammanboende föräldrar, haft svårt att betala kostnader kopplade till bostaden.

Ska vi minska antalet barnvräkningar behöver vi därför ett barnbidrag som täcker de faktiska kostnaderna för att ha barn. Vi behöver ett bostadsbidrag som täcker höga hyror, för vartenda barn i Sverige, oavsett om deras föräldrar har ett jobb eller inte och oavsett var i Sverige de bor, ska ha ett tryggt hem att bo i.

Det är inte det bidrag vi har i dag. Antalet barnfamiljer som får bostadsbidrag minskar varje år för att inkomstgränserna inte räknas upp. Färre får rätt till bostadsbidrag. Storleken på bostadsbidraget minskar.

Min fråga till minister Tenje är: Varför är inte regeringen villig att stärka barnbidraget och bostadsbidraget på det sätt som är uppenbart nödvändigt?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för det, även om jag har tre interpellationsdebatter kvar efter gruppmötet. Jag kommer alltså tillbaka.

Fru talman! När Socialdemokraterna och Miljöpartiet på allvar vill bryta utanförskapet och barnfattigdomen är de varmt välkomna att ansluta sig till regeringens politik för ökade drivkrafter till arbete, för att göra det mer lönsamt att arbeta och gå från bidrag till jobb och för heltidsaktivering av bidragssökande. Om de ställer sig bakom de förslagen kan människor komma närmare ett arbete och fler barn få se sina föräldrar gå till jobbet. Det är så man bryter den destruktiva spiralen och minimerar risken för att utanförskapet ärvs, som har varit Socialdemokraternas signum i flera decennier.

Det är väldigt tydligt att det är regeringen som står bakom de hårt arbetande svenskarna. Vi står på deras sida. Vi står också bakom dem som vill ta sig från bidrag till arbete och vill göra det möjligt för dem att göra så. Vi har gett mest åt dem som har allra minst. Vi har också sänkt skatten för ett genomsnittligt hushåll, som nu får behålla över 9 000 kronor mer av det man tjänat – pengar som i dyrtider definitivt gör sig bättre i hushållens plånböcker än i statens ficka.

Vad gör Socialdemokraterna när de får makten och ofta styr tillsammans med Miljöpartiet? Jo, då höjer de skatten i stället. Precis som ledamoten Högström visade är skatten i Malmö hög, och där vräks också flest barnfamiljer. Vi kan också titta på Stockholm. Om en sådan familj för vilken regeringen har sänkt skatten med över 9 000 kronor råkar bo i Stockholm får den i stället höjd skatt av Socialdemokraterna, både i regionen och i kommunen. Då försvinner 7 000 kronor av våra skattesänkningar på 9 000 kronor.

När ledamöterna pratar om tuffa ekonomiska tider, dyr mat, höjd hyra, ökade räntor med mera undrar jag om ledamöterna tror att dessa familjer får det bättre eller sämre när deras partikamrater i Stockholm på lokal och regional nivå plockar bort de här 7 000 kronorna.

Om Socialdemokraterna, och för den delen också Miljöpartiet, på riktigt är besjälade av att se till att hushållens ekonomi stärks, varför höjer man då konsekvent skatten varenda gång man får chansen? Som någon klok person har sagt – jag har tidigare återgivit det här i kammaren: I Socialdemokraternas Sverige ska alla få bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön.

Så är det inte för oss moderater. Så är det inte heller för regeringen. Vi ser i stället till att sänka skatten så att hushållen får behålla mer av sina pengar. Vi gör det också mer lönsamt att gå från bidrag till arbete så att fler hushåll, framför allt barnfamiljer, kan stå på en bättre och mer stabil grund och inte riskerar att hamna i en situation där man exempelvis blir vräkt.

(Applåder)

Fru talman! Ja, prioriteringar spelar roll och ger också konsekvenser. Att höja skatten för att finansiera höjda bidrag riskerar bara att låsa fast människor i fattigdom och utanförskap, ett utanförskap som vi vet går i arv mellan generationer. På så vis har stora delar av det utanförskap vi ser i dag skapats.

Det är just därför regeringen tycker att det är så viktigt att det blir mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Vi ställer högre krav på kommunerna och ser till att de har en större verktygslåda så att fler barn kan få se sina föräldrar gå till jobbet, just för att minimera risken för det utanförskap som annars kan komma.

Vi kommer att fortsätta arbeta för att bryta utanförskap, stärka hushållens ekonomi och få fler att komma i arbete och kunna leva på sin egen lön. Det skapar egenmakt, framtidstro och hopp även för nästa generation.

Jag tackar för debatten.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.