Herr talman! Jag har glömt vilken gång i ordningen det är som vi debatterar Finsam. Nummer sex, visar statsrådet här – tack för det! Det är för att det är en sådan otroligt viktig fråga, åtminstone för oss socialdemokrater.

Herr talman! Sverige har som bekant Europas näst högsta arbetslöshet just nu. Vi har precis passerat Grekland. Det smärtar mig att säga det.

Mellan åren 2023 och 2024 ökade antalet sjukskrivna personer med psykiatrisk diagnos med 5 096 personer.

Socialtjänsten och data från Kolada vittnar om en förändrad målgrupp som behöver försörjningsstöd hos kommunerna. Det är allt fler som lider av ohälsa.

Herr talman! Samordningsförbunden känner målgrupperna. De vet av erfarenhet vilken typ av stöd som människor med komplex problematik som befinner sig långt från arbetsmarknaden behöver för att öka sin hälsa och sin arbetsförmåga och kunna försörja sig själva. Samordningsförbunden har metoder och arbetssätt som ger effekt, och utvärdering efter utvärdering visar att samordnat stöd är effektivt och långsiktigt hållbart.

Herr talman! Statsrådet Tenje är inte ansvarig för myndigheten Arbetsförmedlingen, men hon är ansvarig för att styra myndigheten Försäkringskassan – och Finsamverksamheten.

För oss socialdemokrater är Finsam ett effektivt och bra verktyg som ska användas för att fler människor ska få bättre hälsa, ökad arbetsförmåga och egen försörjning. Vi förstår inte varför regeringen inte agerar när utvecklingen helt uppenbart går i motsatt riktning.

Jag har i flera debatter med statsrådet framfört att Försäkringskassans alltmer restriva tolkning av den 20 år gamla Finsamlagstiftningen – som, nota bene, inte har ändrats; ändå gör man nu helt andra tolkningar – har bidragit till stora problem för effektiva och välfungerande Finsamverksamheter. Det här leder förstås till att färre människor får det stöd och den hjälp som de behöver.

Herr talman! I förra veckan höll Nationella nätverket för samordningsförbund årskonferens. Alla förbund som jag då pratade med, både tjänstemän och politiker av olika partifärg, vittnade om att samverkansklimatet nu är så dåligt att kärnuppdraget – att hjälpa individer att öka sin arbetsförmåga och försörja sig själva – kommer i skymundan och försvåras därför att de ingående parterna lägger betydligt mer fokus på organisatoriska frågor, exkluderingskriterier och vilka pengar man får söka, inte får söka, får blanda och så vidare i stället för att göra det som man vet behövs för att hjälpa människor in på arbetsmarknaden.

Lagstiftningen ser som sagt exakt likadan ut i dag som den har gjort i 20 år. Jag har lusläst regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. Ordalydelsen som gäller Finsam är ordagrant likadan. Ändå gör Försäkringskassan en helt annan tolkning i dag.

Vi har väntat på den här debatten sedan den 14 februari, då jag lämnade in interpellationen, så nu förväntar jag mig stora nyheter från Anna Tenje. Alla parter ska bidra till att fler får hjälp, säger Tenje. På vilket sätt menar Tenje att Försäkringskassan har bidragit till att fler människor får samordnat stöd?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Åsa Eriksson och Sanne Lennström för att de lyfter Finsam som en viktig fråga.

Jag bor själv i en politiskt eftersatt förort till Göteborg. Det är en stadsdel där många människor varje dag kämpar för att hitta sin plats i samhället, där unga tappar sin framtidstro och där föräldrar med psykisk ohälsa eller språksvårigheter inte vet vart de ska vända sig. Det är en stadsdel där människor faller mellan stolarna – inte för att de inte vill arbeta, utan för att systemet inte samarbetar.

Det är här Finsam kommer in. Finsam är inte ett byråkratiskt experiment. Det är ett praktiskt verktyg för att hjälpa verkliga människor med verkliga problem. Genom att Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner och regioner samverkar kan man tillsammans möta individen med ett samlat stöd.

I dag ser vi tyvärr motsatsen. Statliga myndigheter drar sig undan. Finansieringen minskar i reella termer. EU-medel som borde användas stoppas. Resultatet har blivit att projekt i bland annat Göteborg har lagts ned. Personal har sagts upp, och människor får inte hjälp i tid.

Herr talman! Om staten inte höjer sin medfinansiering till Finsam sätter man ett tak för vad kommuner och regioner kan bidra med. Finsam är uppbyggt på principen om jämbördigt ansvar, men om staten inte höjer sin andel kan inte heller andra parter göra detta. Det är kortsiktigt, tycker jag. Det är orättvist, och jag skulle påstå att det är samhällsekonomiskt dumt. För varje person som fastnar i passivitet, bollas mellan system och inte får rehabilitering ökar kostnaderna för försörjningsstöd, vård och psykisk ohälsa.

En färsk utvärdering som gjorts av Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, visar samtidigt att Finsam fungerar. Människor kommer i arbete, får bättre hälsa och behöver mindre stöd. Så varför är regeringen så passiv? Varför finns inga tydliga styrsignaler till Försäkringskassan? Varför har man inte ökat medlen när behoven har ökat?

Herr talman! Vi vet att det finns tiotusentals – kanske hundratusentals – människor i Sverige som skulle behöva det stöd Finsam ger. Men bara några få procent nås i dag. Ska vi nöja oss med det? Jag menar att vi måste ha högre ambitioner. Vi ska inte montera ned. Vi ska bygga ut. Finsam borde vara ryggraden i vår aktiva välfärdspolitik.

Jag uppmanar regeringen att ta ansvar. Höj statens medfinansiering av Finsam! Ge tydliga direktiv till myndigheterna – i det här fallet Försäkringskassan! Säkerställ att EU-medel når rätt målgrupp! Och framför allt, låt inte fler människor falla mellan stolarna!

(Applåder)

Herr talman! Det råder ingen tvekan här i plenisalen om att vi är ganska sampratade när det gäller just synen på samordningsförbunden. De fyller en väldigt viktig och värdefull funktion genom medfinansiering och samordnande av rehabiliteringsinsatser för att stödja människor att uppnå arbetsförmåga och egenförsörjning. Det handlar om personer som många gånger står ganska långt ifrån arbetsmarknaden och som under alltför lång tid har känt av en viss undanträngningseffekt.

Vi vet att forskningen visar att långa bidragsperioder bidrar till ökad risk för bland annat ohälsa, fattigdom och utanförskap. Detta försämrar ytterligare människors möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. Jag har därför följt just de här frågorna med stort intresse, och precis som ledamoten Högström sa har vi placerat dem mitt på bordet.

Om man tittar vidare på ISF:s utvärdering kan man konstatera att det har gett resultat för de personer som har tagit del av samordningsförbundens samfinansierade insatser i form av teamverksamhet. Dessa personer har fått större och bättre möjlighet att försörja sig själva.

Vi har som sagt haft ganska många debatter om detta i den här kammaren. För mig har det i hela processen varit väldigt viktigt att vara lösningsorienterad och snabbfotad. Det gäller inte minst i frågan om socialfondsmedlen. Frågan gäller hur de ska kunna komma en till del och framför allt att samordningsförbundens målgrupper ska kunna ta del av dessa pengar.

Herr talman! Det är viktigt att poängtera att tanken aldrig har varit att just samordningsförbunden ska ersätta den befintliga verksamhet som finns eller bli en egen rehabiliteringsmyndighet. Det uppdrag som Försäkringskassan nu har fått innebär att regeringen säkerställer att det finns en bottenplatta och en garant för att det alltid ska finnas en projektsamordnare. Försäkringskassan har fått ett uppdrag efter en mycket god dialog med regeringen om vikten av att socialfondsmedel – så kallade ESF-medel, som vi talar om här i dag – fortsatt ska kunna komma samordningsförbundens målgrupper till del. Ingen part ska med motiveringen att man inte mäktar med att vara just projektsamordnare avstå från att bidra till att ESF-medel ska kunna finansiera viktiga insatser.

Alla parter som i dag kan – och som även tidigare har kunnat – söka ESF-medel kommer även fortsättningsvis att kunna göra det. Vi såg dock att flera parter vittnade om svårigheter när det inte längre var möjligt att ansöka genom samordningsförbunden. Nu löser vi detta genom att Försäkringskassan blir bottenplattan och garanten.

Verksamheten ska fortsättningsvis ske även hos parterna, och tillsammans ska insatser och projekt kunna identifieras, finansieras och koordineras genom samordningsförbunden där man finner det lämpligt. Samordningsförbundens fyra medlemmar ska alltså fortsättningsvis vara delaktiga till gagn för målgruppen, och principen om medfinansiering och aktivt engagemang ska kvarstå.

Därför ska uppdraget genomföras i samverkan med Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och SKR genom Nationella rådet för finansiell samordning. Detta skapar möjlighet till ökad finansiering som kommer målgruppen till del. De tilldelningsmedel som förbundet tidigare har använt för medfinansiering av ESF-medel kan användas för andra projekt till nytta för målgruppen. Samtidigt kan ytterligare medel från ESF tillgängliggöras.

Jag hoppas på mycket verkstad med de medel som nu återstår under ESF:s programperiod fram till 2027.

Fru talman! Jag tänker inte uppehålla mig vid ledamoten Högströms historieskrivning av den förra mandatperioden. Anledningen till det är att dagens debatt egentligen inte är till för oss som ledamöter eller för statsrådet utan för Finsam och de människor som jobbar där eller berörs av verksamheten. Den här debatten är till för att de ska få svar på frågan om den viktiga verksamhetens framtid.

Nationella nätverket för samordningsförbund, även kallat NNS, och samordningsförbunden i landet ser allvarligt på att det i dag saknas ett tillfredsställande system för att följa upp de insatser som finansieras och administreras genom samordningsförbunden. Det är i högsta grad alarmerande att vi inte kan följa resultatet av de 670 miljoner som förbunden omfattar årligen.

Arbetet med att säkerställa ett välfungerande uppföljningssystem behöver gå snabbt. Förbunden meddelar att de redan har väntat länge. En hemställan har lämnats till regeringen under 2024, och nu under våren 2025 har regeringen aviserat att Socialdepartementet ska lösa frågan. Det är många som hoppas att det är sant och att statsrådet kan ge lite tydligare och mer lugnande besked under debatten i dag.

NNS aviserade 2023 att förbunden och deras medlemmar i avvaktan på ett heltäckande uppföljningssystem bör ges ett tydligt uppdrag att sköta uppföljningen och möjliggöra för förbunden att få aggregerade data. Detta har inte skett än, men det är fortfarande ett tydligt önskemål.

Samordningsförbunden bör dessutom ges stabila förutsättningar att parallellt ta fram kunskap om förbundens arbete. I linje med detta önskar NNS att Inspektionen för socialförsäkringen och även andra utvärderingsinstitut, till exempel IFAU, ges fler regeringsuppdrag om effektutvärderingar inom ramen för Finsams arbete och resultat. Det finns olika områden som med fördel skulle kunna mätas och som skulle kunna bidra med värdefull kunskap. Här kan vi exempelvis nämna den senaste utvärderingen från ISF, men det finns många exempel på vad som även i övrigt kan effektutvärderas i en samverkan.

Samarbete med universitet och lärosäten bör utvecklas och även samarbeten med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingens analysenheter och andra myndigheter med forskningskompetens, exempelvis ISF och IFAU. I dagsläget pågår ett samarbete med MSI, Mötesplats Social Innovation, och Malmö universitet med flera. Uppdraget kommer från EU-kommissionen, som har ställt krav på sina medlemsländer att upprätta ekosystem för så kallade kompetenscenter för social innovation på temat inkluderande arbetsmarknad.

Jag har därför fortfarande samma frågor: Kan statsrådet lugna samordningsförbuden och de personer som är beroende av dessa med ett besked om ett bättre uppföljningssystem inom en snar framtid? Vad mer på detta tema kan effektutvärderas i samverkan?

(Applåder)

Fru talman! Företrädare för Socialdemokraterna står här och målar upp en bild av att samordningsförbunden är under hot, vilket inte stämmer. Det är att göra både samhällsdebatten och samordningsförbunden en rejäl otjänst. Det skapar oro och är helt utan verklighetsförankring. Dessutom lägger vi nu inte tid på att utveckla samordningsförbunden eller på att skapa de bästa möjligheterna för samordningsförbunden att nå målgruppen utan på att lugna och förklara att det inte är sant.

Om vi tittar på resultaten kan vi se att den här regeringen, med omtanke om samordningsförbunden och om målgruppen, gör skillnad. Man ser över uppföljningssystemet, eftersom systemet har ändrats på grund av en rest från tidigare. Redan 2020 kom en hemställan från Försäkringskassan om personuppgifter som det inte gjorts någonting åt. Men när vi faktiskt har en regering som levererar står Socialdemokraterna här i kammaren och beskriver en verklighet som inte finns, förutom kanske i Socialdemokraternas partigrupp.

Vi är dock flera som värnar om målgruppen och som vet att samordningsförbunden gör en viktig insats för individerna och för samhället. Det måste vi skapa bättre förutsättningar för. Därför är exempelvis den utvärdering som Försäkringskassan fick göra viktig. Nu behöver man titta på vad som kan göras vidare med det. Det vi har gjort med ESF-medlen är också viktigt för samordningsförbunden.

Den här regeringen levererar. Sluta måla upp en bild som inte stämmer överens med sanningen och som helt i onödan skapar oro för en viktig målgrupp och för en viktig samhällsinsats! Det borde bli ordning.

Jag tackar för debatten och kan lugna alla där hemma: Ni behöver inte vara oroliga.

Fru talman! Jag har som sagt väntat på den här debatten sedan den 14 februari, då jag lämnade in interpellationen. Jag vet att många som arbetar på olika samordningsförbund runt om i Sverige följer den här debatten. Men tyvärr tror jag inte att någon av dem har blivit klokare. De har nämligen alldeles nyss fått utskick om att samordningsförbund inte får sammanblanda sina medel eller tjänster med ESF-medel över huvud taget, men nyss stod statsrådet här och sa att man har rätat ut alla frågetecken och att det ska ske via Finsams beredningsprocesser. Jag tror att statsrådet kommer att få ett antal frågor från ett antal samordningsförbund efter det här.

Oavsett vilket är det precis som ledamoten Lennström säger: Finsam finns till för de individer som inte får stöd och hjälp med det de behöver av de ingående parterna, därför att de ingående parterna – vad statsrådet än säger – inte har rätt verktyg i sina verktygslådor.

Den här regeringen bryr sig kanske inte om att detta är en unik och efterlängtad lag, som enligt alla utvärderingar är oslagbar i fråga om att ge dem som står längst ifrån arbetsmarknaden den hjälp de verkligen behöver för att öka sin förmåga. Men nu vantolkas den så att fungerande verksamheter och effektiva insatser raseras. Eller så har man inte förmåga eller kompetens att styra de statliga myndigheterna dit man vill. Jag vet inte vilket som är värst. Men jag vet att det drabbar invånarna i Sverige och alla dem som behöver de här insatserna.

Jag tycker att ledamoten Dzenan Cisija sa det bra: Finsam borde vara ryggraden i vår aktiva välfärdspolitik. Det var banne mig det vackraste jag har hört på länge. Tänk om statsrådet kunde skriva det i sitt nästa regleringsbrev till Försäkringskassan! Då skulle många fler människor kunna få hjälp med att förbättra sin hälsa och sin arbetsförmåga och att försörja sig själva, eftersom de ingående parterna inte klarar det själva.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig vara tydlig! I en artikel som uppenbarligen inte kommit alla till del gick vi ut och lämnade besked kring ESF-medlen tillsammans med Nationella nätverket för samordningsförbund. För att markera vår samsyn och vårt samförstånd lämnar vi också besked när det gäller översynen av Finsamlagen. Den tar sin utgångspunkt i den utvärdering som ISF presenterade den 2 december 2024 och den analys av Finsamlagen som Försäkringskassan nyligen gjort. I den delen kommer vi också att återkomma, precis på samma sätt som vi kommer att återkomma om uppföljningen av verksamheten. Jag delar helt och hållet ledamoten Lennströms ståndpunkt att det är viktigt att få tydliga besked om vad som funkar och inte funkar, just för att samordningsförbunden ska kunna ta del av varandras projekt och kunna sprida dem, så att de kommer dem till del som verkligen behöver dem och därmed får fler i målgruppen att närma sig arbetsmarknaden och komma i egen försörjning.

Med detta, fru talman, får jag tacka för debatten. Men jag ser också fram emot fler debatter, vilket jag utgår från att det blir, givet att vi inte riktigt verkar stå på samma planhalva när det gäller vad som har sagts och gjorts och vad som är viktigast att göra härnäst.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Sander (M).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.