Herr talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att förbättra den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar, särskilt med tanke på att många av dem redan arbetar men ändå har svårt att klara sig ekonomiskt.

Det har inte kunnat undgå någon att osäkerheten i den globala ekonomin har ökat bara de senaste dagarna. USA:s tullar påverkar hela världsekonomin och syns i land efter land. Jag tror inte att någon i dag kan säga exakt vad som kommer att hända de närmaste dagarna och hur det kommer att påverka oss som land. Men läget är ytterst bekymmersamt, och regeringen följer frågan mycket noga.

Den höga inflation som har varit, men som nu har sjunkit, har haft stor påverkan på svenska hushåll, inte minst barnhushåll. Regeringen har under denna period agerat för att stötta hushållen i allmänhet och de svagaste hushållen i synnerhet. Analyser av effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden visar tydligt att den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de två översta inkomstgrupperna.

Det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget har varit en viktig åtgärd för att stödja barnhushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader. Regeringen har vid fem tillfällen förlängt detta tillfälliga tilläggsbidrag och har dessutom höjt tilläggsbidraget när behoven bedömts som störst.

Samtidigt är bostadsbidraget en förmån som är inkomstprövad och ger marginaleffekter. För grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden kan inkomstprövade bidrag i ett längre perspektiv minska drivkrafterna till arbete och egenförsörjning. Avsikten med det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget har alltid varit att det ska vara just en tillfällig förstärkning.

Ensamstående föräldrar som arbetar drar nytta av regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget. Detta riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta. Den genomsnittliga skattesänkningen för dem som berörs av förslaget uppgår till cirka 2 600 kronor per år.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på interpellationen.

Interpellanten tar upp en viktig fråga, och det är bra att vi kan debattera frågan och belysa den ur ett brett perspektiv. Vi känner igen problembilden som beskrivs i interpellationen, och vi vet alla att det har varit tufft för många under åren med hög inflation. Det har påverkat hela samhället och satt sina ekonomiska spår hos många.

Herr talman! Inflationen och höga räntor gjorde att reallönerna sjönk mellan åren 2021 och 2023. Det har varit kännbart för många, även för många barnfamiljer. Att bekämpa inflationen har varit en prioriterad fråga för Tidösamarbetet – att finna en bra balans mellan att stötta hushållen och att inte spä på inflationen. Men det ser ut som att inflationen är besegrad för denna gång.

Tidöpartierna och Socialdemokraterna använder samma ekonomiska förutsättningar när vi presenterar våra budgetförslag, men man ska vara på det klara med att vi har olika prioriteringar. Min uppfattning är att Socialdemokraterna har en mer ansvarsfull syn på ekonomin än deras tilltänkta samarbetspartner Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som vill öka statsskulden lavinartat.

Om man tittar på de skuggbudgetar som Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet lade fram under år med hög inflation kan man konstatera att om Sverige hade styrts med något av dessa budgetförslag skulle det ha spätt på inflationen ytterligare och förvärrat den ekonomiska sitsen för många hushåll, i synnerhet barnhushåll. Den ekonomiska politik som finns i det rödgröna blocket behöver synas, och väljarna behöver få veta vilken ekonomisk politik de får av den rödgröna sidan vid nästa val.

Herr talman! Efter en sjunkande inflation under 2024 har reallönerna ökat något. Vi har sett att industrins parter har enats om ett nytt kollektivavtal som sätter märket för löneökningar på svensk arbetsmarknad. Avtalet sträcker sig över två år och innebär totala löneökningar på 6,4 procent.

Med detta på plats kommer reallönerna att fortsätta uppåt. Vi får hoppas att den trenden fortsätter. Men en förutsättning för att vi ska få se fortsatta reallöneökningar är att inflationen fortsatt hålls på en bra nivå. Både Riksbanken och Konjunkturinstitutet spår att inflationen kommer att ligga på 2,5 procent 2025. Om så blir fallet kommer reallönerna att fortsätta uppåt, och det blir förhoppningsvis ett tillskott till barnfamiljerna.

Herr talman! Det finns flera faktorer som påverkar hushållen. Lägre drivmedelspriser är en förutsättning för att många familjer som bor på landsbygden ska ha råd att bo kvar och få ihop sitt livspussel. Drivmedelspriser på en rimlig nivå innebär även att priserna på varor och tjänster inte ökar till följd av höga drivmedelspriser. För att vara tydlig: Priset på matkassen ökar, men med socialdemokratiska drivmedelspriser hade det varit ännu värre.

Tidösamarbetet genomför breda skattesänkningar. Det ska löna sig att arbeta, och det måste bli mer lönsamt att arbeta. Vi ser även lägre räntor och lägre elpriser. Långsiktigt stärker regeringen och Sverigedemokraterna hushållens ekonomi, och det ska vi fortsätta att arbeta med.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Det är sant att många ensamstående föräldrar, inte minst mammor, har en ekonomiskt pressad vardag. Det är ett reellt problem, men det är ett problem som kräver både lyhördhet och konkreta lösningar.

Svaret på ekonomisk utsatthet är inte att permanenta bidragssystem eller skapa nya beroenden av staten, utan svaret är att stärka människors förmåga att stå på egna ben. Moderaternas politik bygger på att alla som kan arbeta också ska arbeta men att det också alltid ska löna sig att göra det. Det ska alltid löna sig att ställa klockan på morgonen och gå till jobbet.

Herr talman! Jag tycker att statsrådet Anna Tenje uttryckte sig väl i sitt svar. Det är en orolig tid vi lever i. Kampen mot inflationen har varit viktig, och där har vi sett resultatet av regeringens politik. Nivåerna har faktiskt kommit ned, och regeringen har i budgeten för 2025 gjort viktiga satsningar och vidtagit viktiga åtgärder i just den riktningen.

De skattesänkningar som Socialdemokraterna gick upp i talarstolen och domderade om innebär att det lönar sig mer att arbeta och att man får behålla mer av sin lön. En genomsnittlig undersköterska får behålla mer av sin lön, och det ska inte underskattas. Det är pengar som gör skillnad, inte minst för den som är ensamstående med barn.

Vi har också vid flera tillfällen höjt exempelvis riksnormen för försörjningsstöd för att ta höjd för inflationen, som har varit särskilt kännbar för hushåll med små marginaler. Vi har alltså både stärkt skyddsnätet och förstärkt drivkrafterna att ta sig ur det.

Vi har, som statsrådet var inne på, under flera år stått bakom den tillfälliga förstärkningen av bostadsbidraget för framför allt barnfamiljer därför att det har varit en träffsäker åtgärd under en kris. Men nu när inflationen sjunker har man valt att trappa ned det från 40 till 25 procent.

Det är alltid svårt, men vi är otroligt stolta över vårt skyddsnät. Men skyddsnätet ska vara tillfälligt. Det ska vara en språngbräda, inte ett permanent tillstånd. Den verkliga tryggheten för barn och deras föräldrar kommer inte från att staten kliver in i varje livssituation utan från att fler får den frihet, stabilitet och framtidstro som en egen lön ger.

Vägen framåt för ensamstående föräldrar går via jobb, utbildning och egenmakt och via en politik som fokuserar på tillväxt, ansvar och möjligheter. Det är detta som bygger ett Sverige där fler barn växer upp i ekonomisk trygghet och där fler vuxna kan känna stoltheten över att försörja sig själva och sina barn.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det var ett intressant inlägg av Sverigedemokraterna, som oroade sig mer över Vänsterpartiets ekonomiska politik än över den ekonomiska situation som väldigt många barnfamiljer brottas med. Den diskussionen får SD gärna ta med Vänsterpartiet.

Herr talman! Det pratas fint här om att man ska vara lyhörd och stärka människors möjligheter att stå på egna ben och att det ska löna sig att arbeta. Sedan kommer man till slutsatsen att man ska sänka skatten. Statsrådet och Moderaterna är gång på gång inne på att människor ska arbeta och göra rätt för sig.

Fackförbundet Handels visar i sin senaste rapport att många av deras medlemmar, särskilt kvinnor, lever under EU:s fattigdomsgräns – trots att de arbetar, statsrådet. Deltidsanställningar och låga kontraktstider gör det omöjligt för väldigt många av Handels medlemmar att leva på sin lön. Uppräknat till heltid ligger snittlönen inom Handels på 29 000 kronor, men sett till faktisk arbetstid är inkomsten snarare 19 500 kronor före skatt.

Nästan fyra av tio anställda inom detaljhandeln uppger att deras löner är under fattigdomsgränsen. Även när ob-ersättning räknas in ligger en tredjedel som jobbar inom handel under gränsen. Samtidigt vill tre av fyra deltidsanställda med lägre än 30timmarskontrakt jobba mer, men de får inte chansen.

Herr talman! Det här är den nya verkligheten i Sverige: Människor jobbar men är ändå fattiga. Svaret på det här från högerregeringen är att skattesänkningar är lösningen på alla problem vi har i Sverige. De löser alla hushållens problem.

Statsrådet pratar om skattesänkningar. Det handlar om några hundralappar i månaden. Samtidigt har matpriserna ökat med 20 procent på två år. Hyrorna har höjts. Elpriserna är fortsatt höga. Kollektivtrafikavgifterna har ökat. Det är inte så att alla andra kostnader i samhället har stått stilla så att man när man får en skattesänkning kan gå till affären och konsumera hur mycket man vill. Jag vet inte vilken verklighet statsrådet lever i.

Herr talman! Enligt rapporten Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2025, skriven av Hyresgästföreningen, Majblomman, Svenska Röda Korset och Rädda Barnen, har nästan en tredjedel av Sveriges ensamstående låginkomsttagare inte haft råd att äta sig mätta. Det är inte jag som säger det, utan det är rapporten som säger det.

Låt mig vara tydlig, herr talman: Det är inte barnfattigdom i teorin, utan det är barn i vårt land som går hungriga. Det är inte låg levnadsstandard i ett Excelark, utan det är barn som skäms för att de inte har de rätta kläderna. Och det är inte individen som bär ansvaret, utan det är samhället som sviker individen.

Herr talman! När man frågar familjerna själva vad som skulle kunna göra skillnad svarar de inte skattesänkningar för höginkomsttagare. I rapporten som jag hänvisar till säger många föräldrar att 1 000 kronor mer i månaden hade gjort stor skillnad. Då hade de kunnat köpa bättre vinterkläder till barnen och laga mer varierad mat, och de hade inte behövt säga nej till olika aktiviteter som barnen vill delta i.

Jag kunde ha låtit min son gå på fritidsaktiviteter, säger en mamma. Han älskar fotboll, men vi har inte haft råd.

Det är barnens liv vi pratar om, statsrådet, så bort med alla Excelmallar och alla procent! I Sverige i dag har vi väldigt många barn som inte kan äta sig mätta, som inte kan köpa de här kläderna och som inte kan gå på sina fritidsaktiviteter. Då är det vår skyldighet i det här parlamentet att ha en seriös diskussion: Hur gör vi nu så att alla barn i vårt land får jämlika förutsättningar att lyckas?

(Applåder)

Herr talman! Jag är relativt ny som riksdagsledamot, och jag får ibland frågor om hur jag upplever detta och om det är någonting som har visat sig vara annorlunda än vad jag trodde.

Det mesta med att sitta i riksdagen är nog ungefär som jag förväntade mig, men om det är någonting som jag absolut inte begriper är det Moderaternas inställning till den ekonomiska situation som det här landet befinner sig i. Jag kan för allt i världen inte begripa att vi i princip talar samma språk men ändå befinner oss i helt olika verkligheter.

Att vara ensamstående i Sverige betyder att vara i en kamp varje månad – en kamp mot höga hyror och dyrare mat och att barnen växer ur kläderna för snabbt. Det borde inte vara en kamp mot politiken också – för det är precis vad det har blivit. I detta läge, mitt i den ekonomiska stress som tusentals ensamstående lever med, väljer ni i stället att sänka skatten för de allra rikaste.

Det verkar också vara något slags brottningsmatch mellan moderater och sverigedemokrater när det gäller vilka som kan hålla emot den här typen av förslag mest. Jag trodde ärligt talat att Sverigedemokraterna var de i Tidösamarbetet som ändå försökte stå upp för en generösare och tryggare socialförsäkring.

Vi har sedan kunnat läsa diskussioner om att Sverigedemokraterna verkar vara de som hållit emot en extra utbetalning av barnbidrag i vårändringsbudgeten. Jag vet inte vad som är sant, men det som är tydligt är att den här regeringen – alldeles oavsett vilket parti det är vi pratar om – inte lyfter någonting när det gäller att förenkla situationen särskilt för våra ensamstående föräldrar där ute. Det är häpnadsväckande.

Jag hoppas att vi ses i morgon. Det har varit trevligt att debattera med statsrådet här i kväll, herr talman. Jag kommer att möta Makalösa Föräldrar utanför riksdagen i morgon. Jag hoppas att statsrådet också kommer dit.

Herr talman! Det blir väldigt tydligt här i kväll att regeringen står för arbetslinjen och att oppositionen som vanligt står för bidragslinjen. Vi sänker skatten för hårt arbetande kvinnor så att de kan få behålla mer av den lön de själva har arbetat ihop. Socialdemokraterna gör precis tvärtom.

Vi står för skattesänkningar som riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster. Samtidigt gör vi det mer lönsamt för alla att arbeta. Vi gör det dessutom mer lönsamt att tidigare ha arbetat, givet att vi också sänker skatten på pensionen.

Den senaste genomsnittliga skattesänkningen uppgår till 2 600 kronor per år. Jag förväntar mig inte, herr talman, att polletten ska trilla ned för de socialdemokratiska ledamöterna när det gäller varför just skattesänkningar är så viktigt. Jag förstår att man har en helt annan ideologi och drivs av helt andra saker. Man är mycket mer intresserad av att fixa och trixa med bidragen än att få medborgare som står på egna ben och kan försörja sig själva.

Jag vill ändå för tydlighetens skull poängtera att det är många fler vinster med sänkt skatt än att man bara får behålla mer pengar av sin egen lön i sin plånbok. Riksrevisionen skrev 2023 i en granskningsrapport att jobbskatteavdragen på ungefär 30 miljarder kronor då hade resulterat i att 25 000 fler människor hade kommit i arbete.

Det är alltså människor som har lämnat utanförskapet och nu i stället arbetar och kan försörja sig själva. De bidrar inte bara på våra arbetsplatser runt om i hela landet; de betalar nu också skatt i stället för att gå på bidrag. Detta är både en mänsklig vinst och en vinst för hela samhället som sådant.

Detta är skattesänkningar som Socialdemokraterna har röstat emot varenda gång man har fått möjlighet. Jag satt själv i kammaren 2007 och röstade igenom jobbskatteavdragen. De har sedan de infördes utökats i flera steg. En person som varje år sedan 2007 har arbetat heltid med svensk medellön har i genomsnitt i löpande priser fått omkring 27 000 kronor lägre skatt per år – 27 000 kronor, tack vare våra jobbskatteavdrag.

Regeringen anser att det är en god idé att man får behålla så mycket mer pengar av sin egen lön och att man också ska kunna leva på sin lön. Men i stället för att sänka skatten för hårt arbetande människor är Socialdemokraternas senaste förslag höjt barnbidrag med 200 kronor.

Man kan fråga sig hur mycket de 200 kronorna gör för en ensamstående kvinna som jobbar deltid och har en lön på 19 000. Om hon bor i Stockholm får hon höjd skatt både lokalt och regionalt. Hon får dessutom höjd avgift på sitt SL-kort. Då är situationen ganska beklämmande. Det är dock precis så här det är. Vid varje enskilt tillfälle som Socialdemokraterna kan ta höjer man skatten.

Vi är besjälade av att sänka skatten för människor så att de kan få behålla mer av de pengar de har arbetat in. Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna är precis lika fixerade vid att höja skatten och se till att man har en tuff ekonomisk situation.

(Applåder)

Herr talman! Jag framför ett stort tack för interpellationen och debatten. Det gäller även ledamöterna som har deltagit i debatten.

Debatten har varit klargörande. Den stora skiljelinjen går mellan arbetslinjen från regeringens sida och bidragslinjen från oppositionens sida. För oss är det viktigt att fler heltidsarbetande mammor och pappor ska kunna leva på sin lön och försörja sin familj. Det är också viktigt att det ska löna sig att arbeta. De som i dag jobbar deltid ska få möjlighet att jobba heltid, och därför är det viktigt att satsa på tillväxten och få igång företagen i Sverige så att fler kan få anställning. Det är inte tu tal om saken.

Men att höja skatten för dem som redan jobbar deltid leder däremot inte till ökade möjligheter att stå på egna ben och försörja sig själv. I stället leder det snarare till att man blir fast i ett bidragsberoende som sedan riskerar att ärvas av barnen.

Det är här skiljelinjen går mellan höger och vänster, och det är så det har sett ut i decennier. Regeringen har satsat på arbetslinjen och att göra det mer lönsamt att arbeta, och oppositionen har gjort precis tvärtom.

Fru talman! Eftersom ledamoten avslutade med att återge ett citat, tillåt mig att få göra detsamma. En klok person har sagt att Socialdemokraternas politik kan sammanfattas med några få ord: Alla ska få mer i bidrag men ingen ska kunna leva på sin lön. Det tycker jag att den här debatten har sammanfattat väl.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.