Fru ålderspresident! Malte Tängmark Roos har frågat mig om jag och regeringen avser att förlänga det tillfälliga bostadsbidraget samt om jag och regeringen avser att genomföra några andra åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att klara av att betala sina hyreskostnader.

Isabell Mixter har frågat mig om jag anser att det är rätt läge att helt fasa ut det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget i juni 2025 samt om jag avser att ta initiativ för att förlänga det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget efter juni 2025.

Arber Gashi har frågat mig hur jag och regeringen motiverar att bostadsbidraget sänks samtidigt som boende- och levnadskostnaderna ökar.

Fru ålderspresident! På grund av USA:s införande av handelstullar befinner sig den globala ekonomin i en stor osäkerhet. Regeringen följer frågan mycket noga. Vi är redo att stötta svensk ekonomi om det behövs. Sverige har starka statsfinanser som ger goda förutsättningar att hantera en eventuellt fördjupad lågkonjunktur.

I vårändringsbudgeten satsar regeringen på direkta konjunkturstimulanser på 5,8 miljarder kronor för att stötta ekonomins återhämtning. Detta inkluderar riktade arbetsmarknads- och utbildningsinsatser för fler i jobb, ett tillfälligt förstärkt rotavdrag samt satsningar på vägunderhåll och bostäder. För att stärka just hushållens köpkraft har regeringen i budgetpropositionen för 2025 lättat på skattebördan för svenska folket genom sänkt skatt på bland annat arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta.

Fru ålderspresident! När jag lämnade in min interpellation hade jag ändå ett visst hopp inför den här debatten. När debatten sedan blev framskjuten tänkte jag att det kanske fanns en viss chans att regeringen skulle presentera en ändrad plan kring bostadsbidraget och tillägget till det, som vi debatterar här i dag.

Det är nämligen helt uppenbart att den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar, framför allt de med lägre inkomster, just nu är extremt allvarlig. Det borde regeringen såväl som Anna Tenje ha läst, sett och hört. De har likaväl som vi i oppositionen träffat Rädda Barnen, Röda Korset, Majblomman och Hyresgästföreningen när de presenterade årets undersökning, som visar att ekonomin för ensamstående föräldrar har förvärrats under det senaste året. Det är fler som inte har råd att äta sig mätta, som inte har råd med fritidsaktiviteter till barnen och som inte har råd med de mest basala sakerna till sig själva och barnen.

Vi har fått statistik på hur vräkningarna ökar, och vi ser hur matpriserna återigen rusar uppåt. Ändå går regeringen nu vidare med att helt fasa ut det höjda bostadsbidraget. För en genomsnittlig förälder med bostadsbidrag innebär det 750 kronor mindre i plånboken varje månad efter juni månad.

Fru ålderspresident! I sitt svar hänvisar Anna Tenje till att regeringen fokuserar på att stimulera ekonomin samt att man har sänkt skatten för dem som arbetar. Jag vill föra till protokollet att en undersköterska som tjänar 29 000 kronor i månaden alltså har fått 2 000 kronor i sänkt skatt på ett helt år med regeringens politik – 167 kronor i månaden. Den som har en månadslön på 150 000 kronor – vi kan kalla honom Jimmie Åkesson – har fått en skattesänkning på 40 000 kronor på ett år, alltså över 3 000 kronor per månad.

Att säga att skattesänkningar tillfaller alla som arbetar är i sig inte en lögn. Men det är en lögn att hävda att de framför allt tillfaller dem med låga inkomster och medelinkomster. Det är inte sant.

Det undandragna bostadsbidraget, som alltså ger 750 kronor mindre i plånboken, motsvaras inte på något sätt av de skattesänkningar för normalinkomsttagare som regeringen har genomfört. Dessutom äts den här lilla skattesänkningen snabbt upp nu när vi ser hur priserna skenar. Det räcker nästan med att titta på ett kaffepaket så är den där hundralappen är borta.

För ett par veckor sedan bjöd Sveriges Makalösa Föräldrar, föreningen för ensamstående föräldrar, på grötlunch här utanför riksdagen. De ville tala med oss om sin ekonomiska situation och framföra hur viktigt bostadsbidraget är för deras ekonomi. Där träffade jag Caroline, som ofta själv går hungrig för att ha råd med mat till sina barn. Jag hade önskat att någon från regeringspartierna var där och träffade dessa föräldrar, men de uteblev enligt de föräldrar som jag träffade.

Kanske är det så att regeringspartierna kör efter devisen ”Har man ingenting snällt att säga är det bättre att vara tyst”. För vem vill säga till en människa som knappt har råd med mat att jag prioriterar hellre höjda skatteavdrag till den som ska renovera köket än ser till att ni fortfarande kan sätta mat på bordet? Det är ju sanningen när det gäller hur den här regeringen nu väljer att prioritera.

Jag kanske är korkad, men jag förstår faktiskt inte hur höjt rotavdrag eller sänkt skatt för de allra rikaste ska mätta någons mage. Snart kommer också sommarlovet, vilket innebär att man måste servera fler mål mat om dagen. Redan i dag har man inte råd att mätta sig själv. Hur ska man då klara av att förlora ytterligare 750 kronor?

Fru ålderspresident! Anser Anna Tenje fortfarande att det är rätt läge att fasa ut det tillfälliga bostadsbidraget?

(Applåder)

Fru ålderspresident! När Sverige drabbades av pandemin och därefter en av de värsta inflationschockerna i modern tid agerade staten. Vi moderater stod bakom och förlängde det tillfälliga tilläggsbidraget för barnfamiljer. Det var helt rätt. Men det var också sagt att stödet skulle vara just tillfälligt. Sverige kan inte bygga långsiktig trygghet på tillfälliga krisåtgärder.

Vår politik är tydlig. Vi sänker skatten för låg- och medelinkomsttagare så att du får behålla mer av din lön och får mer egenmakt. Vi har också höjt försörjningsstödet och sjuk- och aktivitetsersättningen till ganska historiska nivåer. Vi stärker drivkrafterna till arbete. Det är inte nedskärningar. Det är ett skifte från osäkerhet till långsiktighet, från passivitet till egenmakt.

Fru ålderspresident! Jag vill redan nu passa på att bemöta några av de invändningar som vi har hört och säkert kommer att få höra under den här debatten, särskilt från Vänstern. De säger att regeringen sviker barnfamiljerna. Nej, vi har prioriterat just dem. Vi har riktat våra åtgärder dit där de gör mest nytta. Det handlar om breda skattesänkningar, särskilt för dem med små och medelstora inkomster. Det är nämligen långsiktigt hållbart. Det är det som gör att man faktiskt klarar av att betala sin hyra år efter år och inte bara halvår efter halvår.

Tillägget är inte längre tillfälligt. Därför behövs det att man tar ansvar. Det är därför vi föreslår att det fasas ut. Stödet ska inte hänga på varje halvårsbudget, för det gör det svårt för hushållen att planera.

Det finns också en diskussion om att göra höjningen permanent på olika sätt. Då ska man veta att det här är ett inkomstprövat bidrag. Vi vet att många bidrag i längden minskar drivkrafterna till arbete. Det är inte heller hållbart.

Vi vet att det finns barnfamiljer som fortfarande har det svårt. Vi ser dem. Men vi löser inte deras problem genom att förlänga det tillfälliga stödet år ut och år in. Dessutom har Riksrevisionen visat att dagens bostadsbidrag riskerar att leda till felaktiga utbetalningar och återkrav. Det slår faktiskt särskilt hårt mot barnfamiljer. Vi måste därför se till att bidraget blir mer rättvist, enklare och tryggare. Det handlar inte om att ge mindre utan om att ge rätt från början.

Precis som statsrådet Anna Tenje har varit inne på följer vi ekonomin noga. Regeringen är beredd att agera om ekonomin försämras igen, och det har man visat gång på gång. Men för att bygga ett starkt samhälle krävs att man håller fast vid principer. Det handlar om långsiktig trygghet. Det handlar om arbetslinjen. Det handlar om att ta ansvar. Det är så vi stärker Sverige och de barnfamiljer som behöver det allra mest.

Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaren på dessa interpellationer.

Hur motiverar man sänkningen av det tillfälliga tilläggsbidraget från 40 procent till 25 procent? Historiskt har det tillfälliga stödet legat på 25 procent, det vill säga från år 2020 till den 1 juli 2023. Från den 1 juli 2023 och under 2024 var nivån 40 procent, med hänvisning till att hög inflation pressade hushållen – i synnerhet hushåll med barn.

Fru ålderspresident! Den nivå som rådde under den socialdemokratiskt ledda regeringen var 25 procent, och det är också den nivå som gäller nu. Det är värt att poängtera skälet till att det tillfälliga tilläggsbidraget uppkom. Anledningen var pandemin och den ekonomiska situation som uppstod då många hushåll fick eller riskerade att få kraftigt sänkta disponibla inkomster. Bidrag kom snabbt på plats, och det var en bra lösning för att stödja dem som drabbades ekonomiskt av pandemin. Sedan fick vi kraftig inflation som motiverade en förlängning av det tillfälliga stödet.

Det tillfälliga tilläggsbidraget har varit träffsäkert, men samtidigt har det inte haft en optimal utformning. Exempelvis ingår det inte i den slutgiltiga avstämningen av bostadsbidraget. För regeringen och Sverigedemokraterna är det avgörande att motverka felaktiga utbetalningar. Förmåner ska endast lämnas till dem som har behov av och rätt till dem.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet föreslår att man ska permanenta det tillfälliga tilläggsbidraget till 40 procent av den ursprungliga nivån. Min fråga till dem är: Ska det tillfälliga tilläggsbidraget fortsättningsvis inte ingå i den slutgiltiga avstämningen av bostadsbidraget?

Fru ålderspresident! Det finns flera rapporter och prognoser om hushållens ekonomi under 2025, men det finns två rapporter som fokuserar mer på familjers ekonomi och som många refererar till. En rapport kommer från Länsförsäkringar, och i den skriver man att lägre kostnader, skattesänkningar och reallöneökningar väntar barnfamiljer under 2025. Sammantaget ska det ge närmare 4 600 kronor mer i plånboken per månad för en typisk barnfamilj med två vuxna och två barn. Kostnaderna för svenska barnfamiljer varierar regionalt till följd av Sveriges elprisområden. Även bostadspriserna varierar lokalt. De kan i sin tur påverka bolånen och därmed räntekostnaderna.

Det finns också en rapport som oppositionen har refererat till, nämligen Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2025, som Majblomman, Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen står bakom. Där framkommer det att ekonomin är ett bekymmer särskilt bland ensamstående föräldrar.

Fru ålderspresident! Regeringen och Sverigedemokraterna vill fortsätta att arbeta för att stärka ekonomin för hushållen. Det bästa sättet är att göra så att fler har ett jobb att gå till, att se till att fler kan gå från deltid till heltid och att se till att man får behålla mer av sin egen lön. Effekten av regeringens förslag och aviseringar på hushållens ekonomiska standard är väldigt tydlig: Procentuellt sett har standarden ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de övre inkomstgrupperna. Detta är värt att ta med sig.

Fru ålderspresident! Efter 28 minuter stående får jag nu ordet. Jag har ju för vana att stå upp när jag lyssnar till mina meddebattörer, och jag tänker fortsätta med det, alldeles oavsett hur många de är på listan. Jag tycker bara att det är trevligt att flera deltar i debatten.

Vi lever helt klart i en osäker tid. Det har nog inte undgått någon. Det är krig i vårt närområde, vilket påverkar oss dagligen. USA:s införande av handelstullar och en svag återhämtning på viktiga exportmarknader som Tyskland och Storbritannien påverkar oss. Allt detta påverkar självklart den svenska ekonomin och i förlängningen också de svenska hushållen. På vilket sätt det här kommer att utkristallisera sig vet vi ännu inte. Därför vet vi heller inte riktigt hur vi ska mota detta. Men att det kommer att påverka tillväxten är ändå ganska säkert.

Egentligen hade vi det precis så här under pandemin. Vi kunde till en början inte förutse vad som skulle inträffa och hur det skulle påverka de svenska företagen, sysselsättningen och hushållen, men det vet vi nu. Det blev en väldigt hög inflation. Den berodde inte bara på pandemin utan också på den politik som fördes då. Detta fick den här regeringen ärva, och det är något vi har fått kämpa med från dag ett.

Även de höga räntorna har haft en mycket negativ effekt på den svenska hushållen. Som Daniel Persson tog upp har dessutom drivmedelspriser och elpriser påverkat hushållen mycket negativt. Vi har sett allt detta och varit villiga att bemöta det.

Regeringen har i en svår tid varit villig att stötta hushållen på flera olika sätt. Om man ser på vilken effekt som den politik och de förslag som regeringen har lagt fram under mandatperioden har fått för hushållen blir det väldigt tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt sett har ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och att den har ökat allra minst i de två övre inkomstgrupperna. Så är fallet, och det ser man om man tittar på utfallet. Det är svårt att argumentera emot det.

I vårändringsbudgeten satsar regeringen ytterligare 5,8 miljarder i direkta konjunkturstimulanser för att stötta återhämtningen i ekonomin. Det görs för att stärka svensk ekonomi men också för att stärka de svenska hushållen. Detta inkluderar både arbetsmarknadsinsatser, för att få folk i arbete, och utbildningsinsatser, för att människor ska komma närmare arbetsmarknaden och kunna ta ett jobb.

Vi har också tillfälligt förstärkt rotavdragen för att stimulera en marknad där väldigt många nu är arbetslösa, för att få fler i arbete och för att fler män och kvinnor inom denna bransch ska få en egen lön att leva på så att de kan sätta mat på bordet till sina familjer. Vi har också satsat stort på både vägunderhåll och bostäder.

För att stärka hushållens köpkraft har regeringen även i budgeten för 2025 aviserat sänkt skatt på arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Drivmedel är nämligen något som fortfarande är otroligt betydelsefullt, inte minst för barnfamiljer på landsbygden – för att kunna ta sig till och från arbetet och framför allt också till och från olika aktiviteter.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Moderata politiker brukar tala om vänsterpolitik i termer av brödköer och säga att det är så det kommer att bli med Vänsterpartiets politik. Sanningen är att det är detta Sverige den här regeringen nu har skapat: ett samhälle med brödköer. Det är Sverige 2025.

Det finns ett gammalt citat som är lämpligt för att beskriva regeringens förda politik: Har de inte råd med bröd, låt dem äta kakor. Det är så den här regeringen styr det här landet just nu.

Regeringspartierna och Anna Tenje försöker nu försvara sig med att bidraget var tillfälligt och att konstruktionen var sådan att det någon gång skulle upphöra. De ensamstående föräldrar som nu kommer att förlora i genomsnitt 750 kronor i månaden struntar nog i om konstruktionen var tillfällig eller inte. Detta kommer att innebära att de har ännu mindre mat att ställa på bordet till sig själva och sina barn och att magarna får kurra ännu mer. Jag tror faktiskt att de struntar i om bidraget var tillfälligt eller inte och om det var en socialdemokratisk regering som införde det på 25 eller 40 procent från början.

Statsrådet måste ta sitt uppdrag med en otrolig lätthet. Vi vet att man som ansvarig socialförsäkringsminister har vissa riktlinjer att förhålla sig till när det gäller den ekonomiska familjepolitiken: att utjämna skillnader mellan barnhushåll och andra hushåll och se till att så få människor som möjligt lever med låg ekonomisk standard.

Anna Tenje talade om att det är svårt att förutse vad som händer med ekonomin, USA:s tullar och så vidare. Det är sant. Men det vi vet är att ensamståendes ekonomi förvärrades under 2024 och att många mammor går hungriga för att kunna mätta sina barn. Det vet regeringen. Ändå väljer man att nu ta bort en del av deras försörjning. Man talar om att skattesänkningarna kommer att kompensera för detta, vilket vi också vet att de inte gör. Det handlar om en betydligt lägre summa.

Jag undrar vad regeringen ska göra när vi nu ser brödköerna växa. Ska Stadsmissionen få mer pengar? Ska kyrkan få mer pengar? Ska skolan servera skollunch under sommaren? Vem ska se till att vi inte har hungriga barn i det här landet? Någonstans, fru ålderspresident, måste väl regeringen ändå bry sig om ifall vi har barn och mammor som går hungriga i Sverige 2025 eller inte.

Nu kanske någon opponerar sig och tänker att det väl bara är att ta ett jobb. Och varför skaffade man barn från första början om man inte har råd att försörja dem? Problemet är att det handlar om helt vanliga människor som har ett arbete som de går till varje dag – de arbetar och sliter hårt. Är man ensamstående kan man inte ta hur många jobb som helst. Man kan inte jobba dygnet runt. Någon gång måste man ta hand om sina barn också. Det tycker i alla fall jag är rimligt.

Frågan blir alltså: Vad ska regeringen göra när ensamstående mammor som jobbar heltid fortfarande inte har råd med hyra, fritidsaktiviteter och mat på bordet till sina barn? Vad avser regeringen att göra, förutom att hänvisa till någon paragraf om att det här var tillfälligt?

Vänsterpartiet har föreslagit höjda barnbidrag och höjt bostadsbidrag. Vi vill se till att något görs åt matpriserna och att elpriserna pressas ned. Regeringen gör ingenting. Man prioriterar skatteavdrag för renovering av kök.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Vi har hört krav på att fortsätta med det tillfälliga, gärna för alltid. Men det är inte politiskt ledarskap. Det är att skjuta problemen framför sig medan människor fastnar i ett system som inte leder dem vidare.

Vi har hört företrädaren från Miljöpartiet säga: Vi släpper principerna! Men man blundar för helheten. Man drar paralleller till att sänka skatten för de rikastes badrumsrenoveringar och glömmer helt att barnfamiljerna och de ensamstående mammorna inte lever i ett vakuum. De lever i vårt samhälle där vi måste få till en ekonomi som fungerar, som gör att deras jobb finns kvar, som gör att de får lön och kan sätta mat på bordet.

Lösningen är inte bara bidrag. Det är en stor skillnad, en väsensskillnad, mellan höger och vänster i svensk politik. Där har Arber Gashi helt rätt. Vänstern tittar bara på bidrag. Det är lösningen. Man glömmer att titta på helheten. Man glömmer det långsiktiga, det hållbara, det som faktiskt ger egenmakt. Det är inte hållbart.

Att ge stöd som håller över tid är att ta ansvar. Vi sänker skatten. Vi förstärker tryggheten. Vi bygger ett bostadsbidrag som fungerar bättre för att hjälpa fler att stå på egna ben. Det är inte att backa från ansvar. Det är att ta det på allvar.

Fru ålderspresident! Verklig trygghet handlar inte om att stanna kvar utan om att kunna ta nästa steg. Det handlar om att människor får kraft och möjlighet att själva forma sina liv. Det är så vi bygger egenmakt. Det är så vi bygger Sverige starkare. Då måste man också våga ta tuffa beslut ibland och se helheten, inte köpa att om vi bara ger mer och fler bidrag har vi löst det. Vi måste våga stärka människor för en längre tid än så.

Fru ålderspresident! Det här är mitt sista inlägg i denna debatt, så jag passar på att tacka statsrådet och alla andra som har deltagit.

Regeringen och Sverigedemokraterna arbetar för att stärka hushållen. Vi har genomfört skattesänkningar som träffar brett. Hushållens kostnader för räntor och el minskar. Regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar att hålla bränslepriserna på en fortsatt låg nivå – en viktig fråga för landsbygden och familjerna som bor där.

Fritidskortet är snart på plats som ett stöd till barnfamiljerna och en av de största folkhälsoreformerna på flera år som syftar till att främja barns och ungas förutsättningar att delta i fritidsaktiviteter.

Fru ålderspresident! Långsiktigt stärker vi hushållens ekonomi och styr bort från bidragsberoende. Det är den stora skillnaden mellan våra block. De rödgröna vill höja skatten och höja bidragen och gärna införa fler bidrag. Regeringen och Sverigedemokraterna menar att alla kan bidra utifrån sin egen förmåga och att arbetslinjen är det som finansierar vår välfärd samt att man måste få behålla mer av sin lön.

Vi måste se till att få fart på tillväxten så att arbeten skapas. Byggsektorn ser positivt på vårändringsbudgeten. Svenskt Näringsliv anser att budgeten för 2025 innehåller nödvändiga satsningar för att få fart på den tillväxt som stärker Sveriges konkurrenskraft och förutsättningarna för fler att få ett arbete.

Långsiktigt stärker regeringen och Sverigedemokraterna ekonomin för hushållen i en tid av oro i vår omvärld.

Fru ålderspresident! Det är uppenbart här i dag att det går en ideologisk skiljelinje någonstans mellan bänkraderna mellan vad vänsterpartierna är intresserade av att göra och vad regeringen med Sverigedemokraterna är intresserade av att göra. Jag välkomnar det. Precis som Arber Gashi tror också jag att det är bra att skiljelinjerna blir tydliga för svenska folket.

Vad jag hör här nu är att man från vänstersidan – för att hjälpa familjer som befinner sig i en tuff ekonomisk situation – inte angriper källan utan snarare är intresserad av att gå på symtomen. När man utifrån vårt perspektiv tittar på vad man behöver göra tycker jag att det framgick ganska tydligt i Daniel Perssons första anförande vad man behöver se till, och vad som finns på plats, för att fler familjer ska resa sig upp ur en ekonomiskt tuff situation.

Det handlar först och främst om att man har ett arbete att gå till och att drivkrafterna för att gå från bidrag till arbete är starka och finns på plats. Det har de under lång tid inte gjort. Arbetslinjen är nedmonterad sedan många år tillbaka, och den behöver nu återupprättas. Det gör vi genom ett aktivitetskrav i försörjningsstödet. Vi gör det genom ett bidragstak, och vi gör det genom en kvalificering till välfärden.

Men framför allt ska fler kunna leva på sin lön. När man väl har kommit till arbete måste fler kunna stå stadigt och kunna leva på sin lön. Det gör man ju genom att sänka skatten på arbete. Det är något jag vet att ni är emot och ständigt och jämt också har röstat nej till i denna kammare.

Ser man till budgeten år 2025 får en hårt arbetande vanlig barnfamilj där pappan är polis och mamman är sjuksköterska sänkt skatt med 9 000 kronor. Ser man utifrån ett perspektiv som går några år tillbaka – från år 2023 – har man alltså fått 23 000 kronor mer i plånboken. Då har man två hårt arbetande föräldrar i detta. Är man ensamstående mamma och jobbar heltid har man också fått del av dessa skattesänkningar. Detta är skattesänkningar som ni konstant har varit emot och som ni även är fortsättningsvis.

Vad jag hör här, fru ålderspresident, när jag lyssnar på framför allt ledamöterna från Miljöpartiet är att fler och högre bidrag ska komma fler till del. Det är de lösningar ni har. Då tänker jag att ni är med på Socialdemokraternas devis att alla ska få högre bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön. Det är inte så man bygger ett tryggt samhälle, och det är inte heller så man skapar tillväxt och välstånd i ett land. Det är definitivt inte hållbart långsiktigt.

Vi har valt att sänka skatten på arbete så att fler kan stå på egna ben och försörja sig själva. Det är viktigt. Det kommer fortsättningsvis att vara väldigt viktigt. Om vi går en tuffare ekonomisk tid till mötes framöver kommer det att vara viktigt att också fortsätta sänka skatten. Det är också viktigt att fler kommer i arbete. Det är den bidragsreform vi nu arbetar med för att fler ska göra just detta.

Det är inte heller oväsentligt att fler får möjlighet att gå från deltid till heltid – att skapa bättre förutsättningar och bättre arbetsmiljö, inte minst inom flera kvinnodominerade yrken, så att fler orkar och kan gå från deltid till heltid.

Fru ålderspresident! Det är uppenbart att det går en stor och bred ideologisk skiljelinje mellan partierna. Jag tror att det är välgörande, för om vi ska bygga ett starkt samhälle framöver, öka tillväxten, få fler i arbete och få fler barnfamiljer att kunna stå på egna ben krävs det verkligen att vi tar de här frågorna på allvar.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det tillfälliga bostadsbidraget har tidigare varit det svar denna regering har gett när man frågat vilka åtgärder de vidtagit för att stötta hushållen i den ekonomiska krisen. Det har varit just bostadsbidraget regeringen pekat på och mycket riktigt också sagt är ett träffsäkert sätt att nå de svagaste hushållen.

Nu drar man undan denna åtgärd. Frågan blir vad som kvarstår i stöd till de svagaste hushållen. Såvitt jag kan se blir svaret: ingenting. Anna Tenje får gärna svara om det finns någonting annat.

Jag är ingen ekonom, men Anna Tenje ställde en fråga om vad källan till den här situationen är. Då kan man säga som så att man har en lön som är en inkomst, man har barnbidrag och man har kanske en viss del bostadsbidrag. På andra sidan har man utgifter. Dessa överstiger inkomsterna på grund av att utgifterna helt enkelt har ökat i snabbare takt än inkomsterna.

Anna Tenje pratar varmt om att vi inte ska ha ett bidragsberoende och att människor ska arbeta. Sanningen är ju att de här människorna arbetar. Man kanske är undersköterska – ett arbete vi väldigt gärna vill att fler ska vilja ha eftersom det är brist i de yrkeskategorierna. Men en undersköterskelön räcker inte för den som är ensamstående och ska försörja två barn. Alla kalkyler visar att det inte går ihop.

Anna Tenje blir svaret skyldig. Vill Anna Tenje höja lönerna för undersköterskorna, eller ska hon pressa ned priserna? Det är något av de två alternativen som kvarstår om man inte vill att det ska finnas bidrag. Vad vill regeringen göra?

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag vill tacka för interpellationerna, för frågorna och för debatten. Jag vill också tacka övriga som också har anslutit till debatten.

Fru ålderspresident! Jag vill avsluta med att återigen konstatera att regeringens inriktning är mycket tydlig. Fler ska hjälpas in i arbete och in i egen försörjning, och fler ska kunna leva på sin lön. Kan man inte leva på sin lön i dagsläget är lösningen inte att vi höjer skatten på arbete. Lösningen är snarare att göra precis som regeringen har gjort, att sänka skatten på arbete. Då ökar förutsättningarna för att man ska kunna leva på sin egen lön och få mer pengar i plånboken för att själv kunna bestämma vad man vill göra med pengarna.

Jag nämner det återigen: En familj med en hårt arbetande polis och en hårt arbetande sjuksköterska får med årets budget 9 000 kronor mer i plånboken. Jämför man med 2023 handlar det om 23 000 kronor mer i plånboken. Det ger alla som arbetar bättre förutsättningar att kunna stå på egna ben och försörja sig själv men framför allt att leva på sin lön.

Fru ålderspresident! Nu fortsätter regeringens arbete i full fart för att få igång en rejäl bidragsreform och återupprätta arbetslinjen, så att fler kan gå från bidrag till egen försörjning men framför allt gå ifrån ekonomisk utsatthet och fattigdom. Det är en fattigdom som dessutom riskerar att gå i arv till barnen. Fler barn behöver se sina föräldrar gå till arbetet. Men det är en annan debatt, och den återkommer vi säkert till.

Stort tack för i dag och för ett stort engagemang i den här frågan!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.