Kjell-Arne Ottosson

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för frågorna!

Utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv råder ingen tvekan. Det är bara att gå tillbaka till tidigare kommittémotioner, då vi lade våra egna förslag till budget, för att se det. Ersättning för intrång är oerhört viktigt. De 125 procenten ser vi inte som en norm som ska fortsätta, utan gränsen behöver snarare höjas. Sedan är frågan om man ska hitta andra vägar för att ge ersättning.

Jag vet att vi är eniga med Centern – om Centern inte ändrat sig – om att till exempel kunna hyra ut sin mark till staten under tiden som det finns ett högt naturvärde. Naturen är ju inte statisk utan förändras. Det kan därför finnas naturvärden som kan försvinna när skogen förändras.

Vad gäller Grundlagskommittén är det hela väldigt enkelt. Vi hade majoritet, men man skrev inga förslag om förändringar om det inte fanns två tredjedels majoritet inom kommittén. Det var man väldigt tydlig med. Förslagen ska ju sedan passera riksdagen, och i och med kommande förändringar i lagen krävs två tredjedels majoritet för att en grundlagsändring ska kunna göras. Därför tog man inte fram några förslag, även om det fanns förslag om att stärka just äganderätten.

Jag kan absolut garantera Rickard Nordin att om det är något som vi som parti jobbar för i regeringen är det att på alla sätt peka på den rättsosäkerhet som finns i fråga om skogen. Det finns ju till och med stenhögar som får skydd. Det är helt absurt hur lagstiftningen tolkas i dag. Där gör i varje fall Kristdemokraterna sitt för att vi ska få en annan lagstiftning så att den enskilda markägaren verkligen kan lita på staten.

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för frågorna!

Jag kan bara beklaga det försenade tåget. Det är därför jag numera endast flyger, för det går inte längre att förlita sig på tåget.

Vad gäller den första frågan skulle jag helst se att vi inte exproprierar. Grundproblematiken är att staten ändå gör det. Vi borde faktiskt komma därhän att det inte skulle behövas. Höga naturvärden borde vara defaultläge, och dit kan vi komma om vi ser till att vi har en rättssäkerhet värd namnet. I grunden vill jag att vi inte ska behöva expropriera. Sedan finns det vissa områden som är så skyddsvärda att staten ser det som en nödvändighet, och då är det en självklarhet att det ska ersättas. Därom råder ingen tvekan.

Vad gäller grundlagskommittén var jag inte med i den, utan det var vår ledamot Anders Andersson. Den bild han ger skiljer sig diametralt från det som Rickard Nordin försöker påskina i repliken. Det var väldigt tydligt att det fanns några partier som verkligen ville ta tag i grundlagsfrågan. Centerpartiet var enligt den information som jag har fått inte ett av dem.

Efter Grundlagskommitténs arbete har det dessutom förekommit en del skriverier och debattartiklar där det framgått att det finns diametralt olika syn på vad Centerpartiet stod upp för i Grundlagskommittén och inte. Enligt vår ledamot var det tydligt att Centerpartiet inte stod upp för äganderätten på det sätt som Rickard Nordin nu gör i sin replik. Men jag var själv inte med i Grundlagskommittén, så jag hörde inte hur diskussionen gick där.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Som vi har hört i tidigare inlägg är detta ett tvådelat betänkande, där den ena delen handlar om en proposition om Nämdöskärgården och den andra om naturvård och biologisk mångfald.

Vad gäller frågan om Nämdöskärgården står ett enigt utskott bakom bildandet av en nationalpark, som nämndes tidigare. Sverige är det land i Europa som har absolut flest öar, och det gör att vi har en fantastisk skärgård. Därför är det glädjande att detta steg kan tas. Samtidigt har det kommit signaler från befolkningen i närliggande områden om att de är bekymrade över överspillningseffekter och vad de kan leda till i de områden där de bor och som de brukar, till exempel som lantbrukare.

Även om vi nu tar detta steg och skyddar Nämdöskärgården och gör den till en nationalpark är det viktigt att vi inte glömmer bort människan i systemet. Det måste fungera för dem som bor och verkar där ute. De har en vardag som ska gå ihop, och därför måste stort ansvar tas för att de farhågor som tydligt har adresserats till oss i utskottet inte ska besannas.

Jag ska gå över till några av de reservationer eller ärenden som finns i betänkandet. Det första gäller naturrestaureringslagen. Det är en märklig historia där det i grunden inte fanns majoritet inför att beslut skulle fattas i rådet, men så gick en österrikisk miljöminister emot sin egen regering. Därmed gick det beslutet igenom, trots att det inte skulle göra det. Det är vi många som är ytterst kritiska till, på flera grunder.

När det nu ändå måste implementeras, fru talman, är det viktigt att det implementeras på en miniminivå. Detta är också tydligt i det uppdrag som Naturvårdsverket med flera myndigheter fick i februari i år. Där står: ”Ett förslag till nationell restaureringsplan utformad på en mininivå och enligt EU-kommissionens format.”

Det är oerhört viktigt, fru talman, att vi verkligen hamnar där så att vi inte återigen gör som Sverige ofta gör när det handlar om att implementera EU-direktiv, nämligen tar två steg extra för att verkligen vara säkra på att vi har gjort nog. Vem är det vi straffar då? Jo, oss själva. I augusti nästa år ska utredningen vara klar, så att det kan implementeras. Vi ser fram emot en implementering som, förhoppningsvis, sker just på en miniminivå.

Ett annat område med många reservationer i betänkandet är områdesskydd, som vi har varit inne på tidigare här i kammaren. Vi har två partier i riksdagen som har ofantligt mycket mer pengar än alla andra partier och som då kan strössla ut pengar, som man lånar. Återigen glömmer man helt bort äganderätten. Man ser bara till den ena sidan och glömmer bort den andra: de som äger och sköter skogen. Återigen: Varför ser skogen eller marken ut som den gör? Jo, därför att människor har skött den.

I går förmiddag, fru talman, var jag ute och gick i ett naturreservat i mina hemtrakter i Värmland där man bland annat har gjort två naturvårdsbränningar. Det är tydligt att de delar i naturreservat där skogen tidigare har skötts är väldigt fina att gå i. Det är fin gammal tallskog och fina stigar. Sedan finns det områden där naturen har fått sköta sig själv, men där är det ingen som går. Där går inte att ta sig fram därför att det är totalt igenväxt. Där är dessutom livsfarligt att gå eftersom det finns träd som kan rasa. Man tar ofta lätt på dessa frågor, men det är inte så lätt.

Vattenfrågorna har också tagits upp tidigare i debatten. Regeringen satsar över 400 miljoner kronor på återvätning, men återigen: Vi får inte glömma bort att det är någon som äger marken. Det måste alltså ske på frivillig grund. Dessutom antog vi tidigare under riksmötet en havsmiljöproposition som berör flera av reservationerna i betänkandet. Det är alltså redan tillgodosett.

Vad gäller kemikaliepolitiken har vi en stor samsyn här i riksdagen om att vi i största möjliga mån ska göra arbetet på EU-nivå. Det är där vi gör den stora delen eftersom inte heller kemikalier känner några gränser. Därför är det oerhört viktigt att vi på alla sätt klarar att göra EU:s kemikalielagstiftning ännu tydligare och starkare.

Allemansrätten finns också reservationer om, fru talman. Här är det återigen viktigt att tänka på att få en balans mellan markägarens intressen och allemansrätten. Det är ingen tvekan om att allemansrätten fyller en viktig funktion. Allemansrätten är helt central och något som verkligen är typiskt svenskt, men vi ser i dag att många använder sig av den i kommersiellt syfte, vilket jag verkligen beklagar. Vi måste klara av att komma bort från det. Jag noterar att Naturvårdsverket har ytterligare informationskampanjer i frågan för att tydliggöra att allemansrätten också sätter gränser. Tyvärr har det inte slagit igenom ännu, men vi får hoppas att vi kommer dit.

En sak som tar stor plats i betänkandet och som jag som värmlänning förstås inte kan komma undan är vargen. Där har vi ett antal tillkännagivanden från 2018 till 2022, alltså från den förra mandatperioden, som vi nu när vi har en annan regering tar tag i på allvar.

Jag tittade på regeringens hemsida och såg att det första pressmeddelandet kom den 25 oktober 2023; då togs de första stegen. Sedan har man hanterat dessa frågor fram till dags dato, i stort sett. Den 6 december i fjol antogs EU:s förslag om att ändra vargens skyddsstatus genom att flytta den från bilaga 2 till bilaga 3 i Bernkonventionen, alltså från strängt skyddad till skyddad. Den 21 maj i år gjordes förändringen i art- och habitatdirektivet, och vargen flyttades från bilaga 4 till bilaga 5.

Nu, fru talman, kan vi få jakt på riktigt och verkligen förvalta vargstammen. Dessutom skriver regeringen att det är viktigt att samarbeta med Norge och Finland i de här frågorna, och det kan jag bara skriva under på. Vargstammen är inte svensk, inte finsk och inte norsk, och vargen känner heller inga gränser. Därför är det viktigt att vi förvaltar vargstammen som en gemensam stam, vilket det också står i Bernkonventionen att vi ska göra.

Fru talman! Det är många viktiga frågor, men vi får inte glömma bort att vi inte kan ta bort människan ur ekvationen. Det är tydligt att en del partier önskar det, men människan har också rätt att finnas på jordklotet. Det får vi inte glömma.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för svaret! Det var ju glädjande att höra hur Joakim Järrebring ändå lyfter äganderätten, även om den inte var en del av anförandet. Det är otroligt glädjande att höra att han tycker att regeringen gör tillräckligt på det området. Att Joakim Järrebring pekar på förtroendet för våra markägare, för dem som äger och förvaltar skogen, är också jättebra. Låt det gärna skina igenom än mer.

Vi hade en grundlagskommitté där några partier ville styrka äganderätten ännu mer eftersom den så tydligt står i grundlagen men ändå gång på gång offras på miljöns altare. Det tas bara hänsyn till miljön, inte till dem som äger skogen eller marken.

Nu hade vi chansen att ta ett rejält grepp om frågan, särskilt eftersom Socialdemokraterna inte sitter i regering med Miljöpartiet. Chansen var stor att få ett blocköverskridande beslut i dessa viktiga frågor, men tyvärr tog Socialdemokraterna inte denna chans, vilket jag tycker är oerhört allvarligt.

Vad är det som gör att Socialdemokraterna väljer att inte ta denna chans om de nu som Joakim Järrebring säger vill understryka hur viktig äganderätten är? När chansen finns att verkligen lyfta upp detta i grundlagsarbetet väljer Socialdemokraterna att avstå. Varför gör de det när de äntligen har chansen och inte sitter i knät på Miljöpartiet?

Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för anförandet – ett anförande som jag i många delar kan hålla med om. Dock håller jag inte med om allt, av förklarliga skäl. Det är därför vi står här.

Joakim Järrebring nämnde i sitt anförande att regeringen vill att någon annan ska ta ansvar eftersom man inte gör det själv. Han sa också något i stil med att regeringen är rädd för att stöta sig med olika intressen.

I Joakim Järrebrings anförande hörde jag inte ordet ”äganderätt” nämnas en enda gång. Jag hörde inte någon gång att Joakim Järrebring berörde dem som faktiskt äger naturen, som Socialdemokraterna tydligen vill ta från dem.

Naturen blir inte till bara för att Joakim Järrebring står där. Det är faktiskt någon som äger marken och därmed också någon som sköter marken.

Att ge våra markägare långsiktiga spelregler så att de verkligen vågar sköta marken utan att riskera att staten ska komma och ta marken från dem är kanske det absolut bästa incitament som vi kan ge. Men jag noterar som sagt hur Joakim Järrebring inte med ett ord nämnde dem som äger marken, utan det var bara prat om att skydda mer och mer.

Ser inte Socialdemokraterna och Joakim Järrebring att vi i det här arbetet, med att skydda som vi ska göra, ändå krockar med den grundlagsskyddade äganderätten? Eller väger inte äganderätten tungt någonstans – väger naturen alltid tyngre än den grundlagsskyddade äganderätten för Socialdemokraterna?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Den tidigare regeringen beslutade i juni 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag att bland annat se över hur bestämmelserna om vattenbruk kan förenklas för att främja ett mer konkurrenskraftigt och hållbart vattenbruk. Utredningen antog namnet Fiske- och vattenbruksutredningen. I oktober 2023 överlämnades delbetänkandet Förenklade förutsättningar för ett hållbart vattenbruk. I den proposition som detta resulterade i och som vi behandlar i dag hanteras delbetänkandets lagförslag medan övriga delar av delbetänkandet bereds vidare inom Regeringskansliet.

Propositionen pekar på att vattenbruksnäringens tillväxt är relativt svag trots de geografiskt goda förutsättningarna för vattenbruk i Sverige. En bidragande orsak till den svaga tillväxten kan vara att regelverket för vattenbruk är komplext och involverar prövningar enligt olika lagstiftningar och av olika myndigheter. Regeringen anser därför att regelverket för vattenbruk behöver förenklas.

Därför är det välkommet med regeringens förslag till lagändringar som innebär att ett vattenbruks miljöpåverkan ska bedömas enbart enligt miljöbalkens regler om miljöfarlig verksamhet. De föreslagna ändringarna innebär att vattenbruksverksamheter kommer att bedömas enligt ett och samma regelverk, oavsett vad som föds upp eller odlas. Det nya regelverket kommer att skapa bättre förutsättningar för att öka vattenbruksproduktionen i Sverige på ett hållbart sätt. Regeringens utgångspunkt är alltså att ett vattenbruks miljöpåverkan ska prövas utifrån ett regelverk innan verksamheten kan inledas.

I budgetpropositionen för 2025 framhåller regeringen att den vill att svenska företag ska kunna utvecklas längs hela den blå värdekedjan, från fisket och vattenbruket via beredningsindustrin och samtliga förädlingssteg till marknad och konsument.

Inom ramen för livsmedelsstrategin 2.0 har regeringen beslutat om ett antal myndighetsuppdrag. Jordbruksverket har fått i uppdrag att under perioden 2025–2030 vidta ett antal åtgärder, bland annat stärka sjömatsproduktionen från yrkesfisket, vattenbruket och den blå värdekedjan i Sverige. Arbetet ska göras genom insatser som kan öka både vattenbruksproduktionen och beredningen av fisk.

Detta är, fru talman, viktigt ur flera aspekter men inte minst ur ett beredskapsperspektiv med tanke på hur omvärlden nu ser ut. All matproduktion vi kan hämta hem inom Sveriges gränser är bara positiv ur många synvinklar.

Herr talman! Även om vi just nu har en debatt i kammaren handlar betänkandet om en cirkulär giftfri ekonomi om ett område som vi till stor del är väldigt eniga i. Vi tycker alla att det är viktigt med en cirkulär och giftfri ekonomi. Det är en bärande del i förvaltarskapstanken, och väldigt mycket handlar om sunt förnuft.

Det finns självfallet reservationer, och det har redan yrkats bifall till vissa. Det är en del av politiken. Men här handlar det som sagt mer om hur vi hanterar ärenden och propositioner snarare än att vi är emot det som tas upp i reservationerna. Det handlar om hur vi handhar det hela – det är därför förslaget är att reservationerna ska avslås. Samma sak gäller när jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Statsministern har sagt att näringslivet är den nya miljörörelsen. Det har citerats många gånger. Det är oerhört viktigt för våra företag att det de producerar verkligen är gångbart och säljbart på marknaden.

Hållbar design och design som möjliggör återvinning och återanvändning i någon form är helt avgörande. Den nya ekodesignförordningen, som antogs i juni 2024, omfattar i jämförelse med direktivet både fler produkter och fler hållbarhetsaspekter. Förordningen utgör en ram för att fastställa ekodesignkrav som produkter måste uppfylla för att få släppas ut på marknaden eller tas i bruk. Syftet är att förbättra produkternas miljömässiga hållbarhet för att göra hållbara produkter till norm och minska produkters totala koldioxid- och miljöavtryck under deras livscykel.

Genom förordningen inrättas även ett digitalt produktpass. Vidare skapas en ram för att förhindra att osålda konsumentprodukter förstörs. Förordningen tillämpas på alla fysiska varor som släpps ut på den inre marknaden, med vissa undantag där det av olika skäl inte fungerar.

Vi är många här kammaren som i många delar ofta kritiserar EU och EU:s klåfingrighet. Men i detta fall har EU gjort ett mycket bra arbete för att vi ska få återvinning och återanvändning som norm. Ekodesigndirektivet är jättebra.

Något som däremot inte är lika bra, herr talman, men som är väldigt i ropet är all importhandel av fast fashion.

Regeringen verkar inom EU för att ta bort tullfriheten för försändelser av ringa värde. Tidigare i våras anordnade regeringen även ett rundabordssamtal med inbjudna representanter från myndigheter, näringsliv och civilsamhälle för att diskutera konsumentskydd och konkurrens mot bakgrund av problemen med ehandelsplattformar utanför EU.

Regeringen har nu inlett ett brett arbete med representanter från de berörda departementen för att täcka in frågor som konkurrenskraft, hållbarhet och konsumentskydd. Syftet är att intensifiera samarbetet och definiera vilka åtgärder som behöver vidtas på kort sikt för att förhindra att farliga produkter från plattformar som Temu och Shein importeras till Sverige.

Köp från kinesiska e-handelsplattformar kan uppfattas som ett riktigt klipp, i alla fall om man ser till priset. Men det betalas i form av att företag som följer svenska och europeiska lagar och regler riskerar att slås ut på grund av osund konkurrens och av att farliga produkter når den inre marknaden. Det är dags att stoppa importen av farliga varor och stärka konkurrensen och hållbarheten och skydda svenska konsumenter.

Dessutom orsakar fast fashion enorma klimatavtryck. Produkterna transporteras ofta långa sträckor, vilket innebär stora koldioxidutsläpp. Vi har i medierna sett vilka absurda vägar ett returnerat paket från något av dessa företag kan ta. Returer har exempelvis visat sig skickas från Sverige för att brännas i Atacamaöknen i Chile.

Textilier och återvinning är en annan fråga på delvis samma gata, vilket även Emma Nohrén tog upp i sitt anförande. Efter att vi fått nya regelverk sedan den 1 januari i år har det blivit olagligt att slänga tyg och gamla kläder i de vanliga hushållssoporna. I stället ska textilavfallet lämnas på någon av landets återvinningscentraler.

Problemen kring insamling och återvinning har tydligt gått fram till regeringen, och vid ett möte i utskottet med klimat- och miljöministern var hon tydlig med att vi inte kan sitta på händerna och invänta ett EU-gemensamt regelverk för hur bland annat producentansvaret ska hanteras. Här måste vi ta på oss ledartröjan och gå före. Jag ser fram emot resultatet av det.

Det är inte civilsamhällesorganisationerna som i sitt arbete med att hjälpa andra ska behöva ta smällen och hantera uppgifter som inte åligger dem. Det har vi tyvärr sett hända efter lagändringen. Deras fokus, herr talman, ska till hundra procent vara på att hjälpa andra som behöver hjälpen. Ministern är mycket tydlig med att vi måste få igång en svensk sorteringsindustri.

Vid morgonnyheterna i dag noterade jag för övrigt hur man i mitt eget vackra Värmland har börjat hantera gamla kläder och tyger så att de kan användas som isolering i väggar. De återanvänds alltså inte som kläder men väl som isolering. Det har visat sig att detta har lägre klimatavtryck än den isolering man vanligtvis använder sig av i dag.

Ett ämne som jag i alla år tagit upp härifrån talarstolen när vi har diskuterat cirkulär ekonomi är matsvinn. Det är något som gör mig irriterad och frustrerad. Det är märkligt hur vi totalt har tappat den kunskap som våra föräldrar hade. Jag brukar alltid säga att det inte är farligt att lukta och smaka på mjölken. Du känner om den är för gammal.

Jag var tvungen att göra ett experiment i fjol. Jag bor ju i Stockholm några dagar varje vecka och är sedan hemma några dagar. Därför blir det lite si och så med vad man har för pålägg i kylskåpet.

Jag provade med en sorts leverpastej. Det står att den är hållbar upp till fem dagar efter öppnandet. När jag kom hit den tredje veckan hade den fortfarande inte fått ludd på sig. Den luktade inte konstigt, och den smakade inte konstigt. Detta var möjligtvis att dra det lite långt, men vi måste få en annan attityd till mat, herr talman.

Eftersom jag bor där jag bor händer det ofta att jag flyger via Norge för att ta mig hem. Jag stannar då och köper mjölk på hemvägen, eftersom min lokala lanthandel stänger tidigare på dagen. Mjölken som kommer ut i butikerna i Norge har betydligt längre hållbarhet än mjölken som kommer ut i butik i Sverige. Den är mjölkad och hanterad på samma dag, men mjölken i Norge håller en vecka längre. Varför är det så? Jo, det är olika EU-regler.

Vi ser precis detsamma med ägg, herr talman. Det ser olika ut i EU, men vi har ändå one size fits all vad gäller ägg. Därmed har vi datumstämpling även på det. Vi kan ju se på naturen. Där är det inga ägg som ligger i kylskåp, till exempel. De håller ändå. Vi måste få en attitydförändring där.

Det är oerhört viktigt att vi får bukt med matsvinnet. Det är också något som tas upp i livsmedelsstrategin. På flera ställen i livsmedelsstrategin pekar man tydligt på hur vi både måste sluta kasta mat och underlätta för det man där kallar för livsmedelsdonation.

Eftersom jag redan håller på att överskrida min talartid, herr talman, ska jag försöka att gå in för landning. Det är inte bara i livsmedelsstrategin man flera gånger pekar på det här med matsvinn, utan man har även i regeringsbeslut gått vidare. Livsmedelsverket har fått tydliga uppdrag vad gäller detta med matsvinn.

Jag hade också tänkt prata lite grann om cirkularitet inom byggsektorn och andra delar kring både second hand, plast och kemikalier. Men min talartid är ute, och jag får därmed tacka för mig. Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär och giftfri ekonomi

(Applåder)

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för svaret!

Lotta Johnsson Fornarve har helt rätt i att vi ska värna, stärka och utveckla det nordiska samarbetet och att Norden är en viktig samarbetsarena. Ja, vi ska ha en debatt. Det är helt rätt; det är därför vi är här. Men återigen, som jag sa i mitt anförande: När vi vet vad Nordiska rådets grund är, vad Nordiska rådet faktiskt ska jobba med för frågor och vad som ger rådet livets rätt blir det väldigt märkligt när det i stället används som en megafon för att få ut den egna ideologin. Som jag sa ser vi tyvärr ofta, inte minst i rådet, hur Nordisk grön vänster använder denna metod när det rör sig om politik som man inte kan få igenom på hemmaplan, i sitt eget parlament. Då kommer man med förslaget till Nordiska rådet för att försöka få in det den vägen. Det är väldigt tydligt att det är just Nordisk grön vänster som har det angreppssättet.

Det står dem fritt att göra det – det är helt rätt. Men vi ser för det första att det inte leder fram. Det leder till debatt, men sedan leder det inte till något mer. Det bästa vore om vi alla, från vänster till höger, kunde samarbeta om de frågor som verkligen hör hemma i Nordiska rådet. Det handlar om nordisk nytta, om att underlätta för att studera och jobba över gränserna och pendla över gränserna och om att det inte ska vara problem med skatter, pensioner, sjukförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar och liknande när det händer saker i arbetslivet. Det är där vi har ett jobb att göra, för det är detta som verkligen berör den vanliga gränsbon, som pendlar över gränsen varje dag eller bor vid gränsen. Det är där vi gemensamt kan göra skillnad.

Jag vill efterlysa den hjälpen även från Vänsterpartiet och uppmana er att verkligen ta ett grepp om de frågorna så att vi blir en ännu tydligare kraft som pekar ut vilken väg Nordiska rådet ska gå.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för anförandet! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, men till slut klarade jag ändå inte att avhålla mig.

Detta var drygt åtta minuter agitation från Vänsterpartiet. Vi fick klart för oss vad som är vänsterpartistisk ideologi. Lotta Johnsson Fornarve har den fulla rätten att tala om det hon önskar från talarstolen. Men detta är ändå en debatt om nordiskt samarbete. Jag hörde väldigt lite om nordisk nytta. Jag hörde ingenting om att riva ned gränshinder men väldigt mycket om andra politiska frågor som ligger Vänsterpartiet varmt om hjärtat – det är tydligt.

Tyvärr, får jag säga, ser vi ofta detsamma i Nordiska rådet när vi möts där – i debatter och i medlemsförslag från Nordisk grön vänster, som den partigrupp som Vänsterpartiet ingår i heter, handlar det väldigt mycket om sådant som utgör Vänsterpartiets ideologi och väldigt lite om nordiskt samarbete och nordisk nytta.

Min fråga till Lotta Johnsson Fornarve blir: Ser inte Lotta Johnsson Fornarve och Vänsterpartiet på vilket sätt Nordiska rådet ska brukas? Det är inte för att sprida Vänsterpartiets ideologi, utan det är ett sätt att samarbeta tätare i Norden. Det är det som är grunden: att vi ska komma tätare tillsammans och jobba bättre ihop, inte att några partier bara ska sprida sin ideologi.

Fru talman! Till er på läktaren vill jag säga att trots att företrädare för två olika partier har pratat kan man tro att de tillhör samma parti. Jag företräder ett tredje parti, och under mitt anförande kanske ni tänker att det är samma parti igen. Så kan det låta när det gäller Nordenfrågor, för här är vi väldigt eniga. Problemet är dock att denna enighet inte speglas i beslut som tas i riksdagen eller i sådant som genomförs av regeringen. Här har vi en gemensam kamp att ta oavsett parti.

Fru talman! I början av mars hade jag glädjen att vara i Nya Zeeland. Det var en fantastiskt intressant resa med ett gäng riksdagskollegor. Det går ju inte att komma längre bort från Norden än så, i alla fall inte på jordklotet. De politiker vi mötte där var tydliga med att de trots det stora avståndet ville ha tätare kontakt med Norden. I en osäker värld känner Nya Zeeland stor samhörighet med Norden, trots att vi ligger på andra sidan jorden och att tidsskillnaden är tolv timmar – vilket kan leda till lite utmaningar om vi ska samarbeta. Detta visar hur otroligt viktigt det nordiska samarbetet är och signalerar att vi i Norden borde stärka vårt samarbete ännu mer.

Jag sitter inte i utrikesutskottet utan är ledamot i Nordiska rådets svenska delegation. Jag har alltså inte varit med i framtagandet av detta betänkande. Men jag noterar att fokus för motionerna tyvärr, får jag väl säga, är säkerhet, försvar och klimat, och det beror ju på omvärldsläget. Vi önskar nog alla att det inte var så utan att fokus var på kärnfrågorna i det nordiska samarbetet, nämligen att montera ned gränshinder och se till att vi jobbar ännu tätare tillsammans.

Inför Sveriges presidentskap i Nordiska rådet i år tog svenska delegationen fram ett program, och det gläder mig att vi med gemensamma krafter klarade att få till ett bra program med tydligt fokus på Nordiska rådets kärnverksamhet.

Vi ska fokusera på det som handlar om att riva gränshinder. Det ska handla om vardagsnytta för nordiska medborgare, om den nordiska gemenskapen och det nordiska samarbetet. Statsministrarnas vision, som vi har hört nämnas tidigare, ska även i fortsättningen var ledstjärnan. Att vi har kunnat enas om detta är jättebra. Det är ändå det som gör att Nordiska rådet arbetar för ”livets rätt”.

Nordiska rådet har genom åren tagit flera bra beslut, men utmaningen är att Nordiska rådet antar rekommendationer. Vi kan inte besluta för varje lands parlament. Problemet är att många av rekommendationerna stannar med att vara rekommendationer. Även om vi är helt eniga när vi fattar beslut i rådet blir besluten inte verklighet i respektive parlament. Vi borde hitta någon möjlighet där Nordiska rådets beslut får en större tyngd i de nationella parlamenten.

Hur vi ska göra detta vet jag inte. Det är kanske konstitutionsutskottet som ska hantera en sådan fråga. Men jag tror att det skulle tjäna oss alla väl om vi kunde hitta en annan väg in vad gäller besluten.

Fru talman! En annan utmaning är, återigen oavsett regering, hur vi ska få våra fackministrar att verkligen ta ägarskapet i de frågor där de borde ta ägarskap. Jessica Rosencrantz har redan fått höra skryt från talarstolen, och jag kan sälla mig till skrytet. Det var precis likadant under förra mandatperioden när Anna Hallberg från Socialdemokraterna var Nordenminister. I de debatter vi hade då, särskilt under pandemin, hörde vi aldrig någon minister generera så mycket skryt från alla partier i riksdagen, från höger till vänster. Anna Hallberg fick höra jättemycket skryt för det hon gjorde. Men problemet var att Anna Hallberg ”bara” var Nordenminister. Det vägde inte tungt nog. Det var först när ministrar som stod högre i rang kom in på banan som det hände saker.

Jessica Rosencrantz och jag har tidigare pratat om hur vi ska komma vidare i den här frågan. Nu har Nordenministrarna fått ett starkare mandat för att de ska driva på i frågorna, men vi måste få med oss våra fackministrar. Hur gör vi det?

Fru talman! En annan fråga vi har diskuterat i Nordiska rådet är gemensamma nordiska lösningar kontra bilaterala lösningar. Ur ett Nordenperspektiv ser vi gärna att det blir gemensamma nordiska lösningar, så att Norden behandlas på ett och samma sätt.

I fjol slöts ett nytt Öresundsavtal, och det är jättebra för dem som pendlar mellan Danmark och Sverige. Men för mig som vanligtvis när jag inte har det här uppdraget pendlar mellan Sverige och Norge hjälper inte det avtalet. Det är en utmaning. Vi måste hitta vägar till gemensamma nordiska lösningar, inte minst vad gäller arbetsmarknad, skatt, person och absolut – det är jag den första att skriva under på – infrastruktur.

Nu när alla nordiska länder är med i Nato – inte minst med tanke på säkerhetsläget – finns kanske den öppning som krävs för att få mer samarbete kring infrastruktur. Jag måste få fört till protokollet att Heléne Björklund sa att den svenska regeringen förvägrar oss att tillsätta ett ministerråd för transportinfrastruktur. Jag vill påpeka att det gjorde även den förra socialdemokratiska regeringen. Jag var lika kritisk då som jag är nu. Det spelar ingen roll att det är min egen regering; jag är fortfarande kritisk.

Utmaningen, fru talman, är att det bor många i Öresundsregionen men att våra gränsområden i övrigt är glest befolkade. Många av frågorna rör inte så många, men för dem de rör är de avgörande. Dessa frågor är en del av vardagen.

Föreställ er att det skulle gå en gräns längs med Drottninggatan eller längs med Riddarfjärden i Stockholms ström. Om du ska över från den ena sidan till den andra sidan – ja, då har du problemen. Det är så det är för oss som bor och verkar i gränsområdena. Vi lever som om gränsen inte finns, men den finns där och ställer till bekymmer.

Allt som vi kan göra för att underlätta vardagen är verkligen värdefullt. Det är dags för mig att avsluta, även om jag skulle vilja säga mer. Jag noterar dock att min talartid börjar närma sig slutet. Vi får inte glömma bort att det är vardagsfrågorna som är absolut viktigast. Det är återigen de som ger Nordiska rådet dess legitimitet och dess rätt att finnas.

Vi hade besök av – tror jag – Föreningen Norden. De visade en Powerpointpresentation om stora händelser i det nordiska samarbetet. Den senaste händelsen var 1975, alltså samma år som jag föddes. Och jag blir 50 år i år! Detta borde vi snart göra något åt. Vi måste ta större steg för att få ett än tätare samarbete så att Norden verkligen blir världens mest integrerade region till 2030.

(Applåder)

Herr talman! Det finns absolut mycket som Kjell-Arne Ottosson kan lära sig. Det är väldigt mycket här i världen han inte vet. Det erkänner han direkt.

Vad gäller det småskaliga fisket kan jag nämna att vi var i Helsingfors när Miljömålsberedningen jobbade med det som blev betänkandet Havet och människan. Vi åkte över dit för att lära av Finland. Jag ska inte säga att jag lärde mig, men vi blev serverade mört. I min värld är det kattmat. Men där förädlade man alltså till och med mörten. Jag har alltså lärt även ”the hard way”, får vi väl säga.

Ja, självfallet bygger man till stor del på Ices. Men sedan är det ändå nationell forskning. När man pratar med finländare om fisket är det tydligt att de har en helt annan bild. Jag noterar att även vissa svenska fiskare lutar sig mer mot den finländska forskningen än mot den svenska. Då får vi problemet att vi inte når fram. Det hör vi även på politisk nivå. Man kan diskutera de allra flesta frågor mellan Sverige och Finland utan problem. Men när det kommer till fisket blir det tuffa tag, eftersom vi har så olika bilder.

Samarbete med Finland var en av Anders Karlssons lösningar. Ja, gärna! Men då måste jag ändå åter ställa frågan: Hur?

Herr talman! Tack, Anders Karlsson, för anförandet!

Detta är kanske inte så mycket av en replik i vanlig ordning, utan det handlar om att jag vill förstå lite mer. I slutet av anförandet nämnde Anders Karlsson Finland. Det var det som gjorde att jag valde att trycka på knappen för att begära replik, även om timmen är sen. Jag ber om ursäkt till mina kollegor i utskottet för det och till övriga här i kammaren som måste jobba denna sena kväll.

Utmaningen vad gäller just Finland är att svenska forskare visar en bild av läget i Östersjön och att finsk forskning visar en annan bild av läget i Östersjön. Det är tydligt att när Sverige och Finland ska försöka förhandla i fiskefrågor lutar sig Sverige mot den svenska forskningen och Finland lutar sig mot den finska forskningen. Och de pekar alltså åt diametralt olika håll. Det gör att förhandlingarna blir jättesvåra.

Hur anser Centerpartiet och Anders Karlsson att vi ska komma framåt i sådana förhandlingar när vi återigen, som jag lyfte upp i mitt anförande, har olika bilder av vad som är fakta? Det är, som jag nämnde, en stor utmaning i fiskepolitiken, inte bara i den här kammaren eller i Sverige utan även mellan länder.

Hur ska vi komma framåt? Om Anders Karlsson har svaret på det tar jag gärna emot det.

Herr talman! Jag yttrade mig inte riktigt som att säl och skarv skulle utgöra ett större hot, utan jag frågade Andrea Andersson Tay om Vänsterpartiet ansåg att de var ett hot.

En gråsäl tar ungefär 2 500 kilo fisk per år. Bara i Östersjön tar gråsälsstammen ungefär 100 000 ton. Skarven tar lika mycket. Skarv och säl äter upp lika mycket som det småskaliga fisket tar upp i Östersjön.

För att få någon sorts bot på detta vill Vänsterpartiet tillåta skyddsjakt enbart i vissa områden. Är det så jag ska tolka ledamoten?

Regeringen har underlättat för att vi ska kunna öka jakten på både säl och skarv. Om det är något som yrkesfiskarna verkligen beklagar sig över när jag träffar dem är det när de drar upp sina nät och de är fyllda av halva fiskar. Det är bara resterna efter säl och skarv kvar. De ser dem som ett jättestort hot mot det småskaliga fisket inne i kustnära områden. Där är det dessutom betydligt lättare för både skarven och sälen att jaga.

Jag tolkar Vänsterpartiets och Andrea Andersson Tays anförande så att sälen och skarven egentligen inte är något problem. Då borde man hurra när det ges lättnader för att jaga säl och skarv. Vi jobbar för att få bort sälhandelsförbudet, och vi jobbar för att förändra statusen för skarv på EU-nivå. På så sätt ska vi ha rådighet över våra egna bestånd av säl och skarv, men det verkar inte Vänsterpartiet vara intresserat av.

Herr talman! Jag tackar Andrea för anförandet.

Jag begärde replik för att ge Andrea Andersson Tay ännu mer talartid om något jag inte hörde i anförandet. I reservationerna i betänkandet hänvisas till att många lagar och regler ska bli hårdare, inte minst för att gynna det småskaliga kustfisket – som togs upp i det tidigare replikskiftet.

En sak som Vänsterpartiet inte nämner i sina motioner och inte heller från talarstolen, som verkligen spelar roll för ekosystemet i Östersjön, är skarv och säl. Om dem hörde vi ingenting i Andrea Andersson Tays anförande.

Anser Vänsterpartiet att skarven och sälen på något vis utgör en fara för fiskbestånden i Östersjön?

Fru talman! Här kommer ju svartmålandet igen, med de där värdeorden som jag inte riktigt gillar.

Här har vi en fiskarkår, en yrkeskår som ser till att vi får mat på bordet. De jobbar stenhårt. De följer lagar och regler. Ändå svartmålas de.

Om det är någon som ska svartmålas är det de politiker som är med och sätter ramarna för hur denna yrkeskår ska agera. Det är inte yrkeskåren som sådan som ska svartmålas. Detta är annars inte minst Andrea Andersson Tays parti väldigt duktigt på att göra i debatten.

Jag avslutade mitt anförande med att ta upp vikten av att fiskbestånden ska återhämta sig. Det vill vi alla, tror jag. Precis som Andrea efterlyste i sin slutreplik behöver vi ge stammarna möjlighet till återhämtning. Det får vi genom lägre kvoter.

Återigen: För fisken spelar det ingen roll om den dör i ett nät eller i en trål. Det handlar om lägre kvoter. Då kan man inte stå på sidlinjen och fäkta, som Vänsterpartiet gärna gör för att det ser bra ut i medierna, utan då måste man sitta vid förhandlingsbordet. Då måste man vara förhandlingsbar. Man måste vara spelbar. Man måste jobba i kulisserna för att få med sig övriga länder för att få en majoritet.

Man kan inte bara stå på barrikaderna och skrika nej, för då hjälper man ingen, allra minst sillen och strömmingen.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Andrea Andersson Tay, för frågan!

Det är ingen tvekan om att det småskaliga kustnära fisket absolut är jätteviktigt. För att kunna stötta det ytterligare är det uppdrag jag nämnde i mitt anförande en jätteviktig del. Det som det småskaliga kustnära fisket plockar upp är till största delen sådant som går till humankonsumtion, vilket ledamoten efterlyser. Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram en handlingsplan för ökade landningar och ökad beredning i Sverige av de pelagiska arterna. I och med detta uppdrag kan vi, när man kan agera på det, se till att vi ger dem de möjligheter de behöver.

Om vi kan få mer till humankonsumtion är det jättebra. Men vi har den utmaning som inte minst Björn Petersson nämnde i sitt anförande, nämligen dioxinhalterna. Vi har dioxinhalter och gränsvärden som gör att den som till exempel är ung eller gravid eller som vill bli gravid inte kan äta av mycket av den fisk som fiskas i Östersjön mer än några få gånger per år. Efterfrågan på den fisken blir inte stor när vi har den bilden vad gäller dioxinhalten. Detta är en stor utmaning. Andra industrier kan dock få bort dioxinerna, och det ger i led två mat till oss när fisken blir foder till andra djur. Det leder alltså ändå till mat på bordet.

Men jag är helt överens med Andrea Andersson Tay om att ju mer fisk vi kan få upp till humankonsumtion, desto bättre är det. Det är därför regeringen har gett uppdrag för att vi ska gå i den riktningen.

Fru talman! Det är tydligen inte bara fisken som leker!

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Listan över vad regeringen hittills har gjort är lång. Man har gett ett uppdrag om utflyttad trålgräns för fartyg över 24 meter. Man har gett HaV möjlighet att använda sig av i stort sett hela verktygslådan. Ett vetenskapligt försöksområde med följeforskning på över 40 mil är igång, med utflyttad trålgräns i Östersjön.

Regeringen har på svenskt initiativ infört trålfria perioder och områden både 2024 och 2025. Ett uppdrag har getts om att fiskeförvaltning ska integreras med förvaltning av predatorer, vilket är en ekosystemansats.

Regeringen har även gett ett uppdrag om att se över sälskyddsområden för att frigöra klippor och hällar och på så vis underlätta jakt. Och man ska vetenskapligt undersöka ett område där säl- och skarvpopulationer tas bort eller minimeras för att se effekterna på fiskbestånd. Landsbygdsministern skickade för övrigt nyligen brev till kommissionen om att ta bort sälhandelsförbudet.

De andra Östersjöländernas fiskeministrar bjöds hit på ett studiebesök under fjolåret och gavs ett tydligt budskap om försiktighet. Dessutom kom den nye fiskerikommissionären Costas Kadis och fick också ett väldigt tydligt budskap: Vi behöver ge sillbeståndet möjlighet till återhämtning. Ices råd behöver ta större hänsyn till ekosystemet som helhet.

Tack vare förhandling och att man satt kvar vid bordet vid den senaste förhandlingen fick vi en 15 000 ton lägre sillkvot. Om man valt den mer medialt rätta bilden och sagt nej hade kvoterna alltså ökat med 15 000 ton. Vi hade aldrig så låga kvoter någon gång under den rödgröna regeringens fögderi. Vi har aldrig legat på Ices miniminivå. Om vi hade gjort det under S-MP-regeringen och om de hade sett till att vi fått det vid de förhandlingar som hölls då hade bilden i dag varit en helt annan.

Regeringen har lagt fram en havsmiljöproposition, vilket den förra regeringen inte lyckades få fram under sina år.

Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram en handlingsplan för ökade landningar och ökad beredning i Sverige av pelagiska arter från svenska fiskemöjligheter. Man ska också ta fram en vision för det pelagiska fisket.

Listan över vad regeringen hittills har gjort kan göras ännu längre, men i debatten låter det ofta som om regeringen och landsbygdsministern sitter på händerna och inte gör något.

Tyvärr, fru talman, styrs fiskedebatten dessutom ibland väldigt mycket av känslor och väldigt lite av fakta. Precis som i skogsdebatten råder det också olika syn när det gäller vad som är fakta och vad som är fejk, och detta gör det tyvärr inte lättare att ha en seriös debatt. Debatten skulle förtjäna bättre – även om jag villigt ska erkänna att deltagarna i dagens debatt här verkligen har hållit sig till fakta. Det är mer i medierna vi ser att det är annorlunda.

De flesta av reservationerna i betänkandet finns under rubriken Åtgärder för hållbara fiskbestånd. Många av dessa reservationer kan nog alla partier mer eller mindre skriva under på, men flera av de delar som efterfrågas i reservationerna har omhändertagits i den havsmiljöproposition som riksdagen röstade igenom i november i fjol eller genom andra uppdrag som getts av regeringen. Det handlar alltså om saker som redan beslutats. Andra delar går inte att ensidigt driva igenom då fisket regleras på EU-nivå och vi även har andra bilaterala avtal.

I den tidigare nämnda propositionen Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske presenterade regeringen sitt förslag till inriktning för havsmiljöpolitiken. Där var regeringen tydlig med att målet för havsmiljöpolitiken är att god miljöstatus i havsmiljön nås och upprätthålls samtidigt som havets resurser används hållbart så att havsanknutna näringar liksom livsmedelsförsörjningen kan utvecklas. Det handlar alltså återigen om mycket av det som efterfrågas i reservationerna.

Fru talman! När vi läser om den gemensamma fiskeripolitiken på EU-nivå och det som står i grundförordningen handlar det återigen om texter som nog alla partier här inne och de flesta i samhället i övrigt står för – oavsett om du är fiskare, representerar en naturvårdsorganisation eller är en vanlig fiskkonsument, sportfiskare eller politiker. Det låter jättebra, och med de villkoren uppfyllda borde allt vara frid och fröjd.

Men trots att man har dessa statuter att luta sig mot när besluten om den gemensamma fiskeripolitiken ska tas verkar många av EU-länderna inte bry sig om dem, utan andra faktorer väger tyngre. Då blir det inte heller, fru talman, lätt att ta rätt beslut i fiskeförhandlingarna. Om vi kunde förmå kommissionen att ställa rätt frågor till Ices skulle det kanske hjälpa oss något på vägen mot mer hållbara kvoter, för självfallet lutar man sig mot Ices råd när beslut ska tas. Men råden bygger på de frågor som ställs av kommissionen och inte på de frågor som kanske borde ställas av kommissionen.

Fru talman! Mycket av debatten i medierna handlar också om det storskaliga fisket i Östersjön, och för att verkligen sätta narrativet används ofta väldigt starka värdeord som svartmålar en hel yrkeskår som faktiskt följer gällande regler. Det är ingen tvekan om att fiskbestånden i Östersjön behöver återhämtning, men då handlar det återigen om att få lägre kvoter. Fisken bryr sig inte om ifall den dör i en trål eller i ett nät.

På en del av partierna här i riksdagen, miljöorganisationer och många medier låter det så lätt – det är bara att förbjuda trålfisket. Ja, inom våra egna vatten kan vi agera, vilket vi har gjort, men i övrigt handlar det om förhandling på EU-nivå. Då måste vi få övriga länder med oss, och det måste man ta till sig oavsett vad man tycker om trålfisket.

Det duger inte heller att bara protestera och säga nej, utan man måste jobba i kulisserna genom att bjuda in andra länders ansvariga fiskeministrar för att ge dem en bättre bild så att de får förståelse för hur det faktiskt ser ut. Man måste bjuda in den ansvarige fiskekommissionären för att ge en mycket tydlig bild och skicka med signaler om allvaret. Man kan inte bara rösta nej för att det låter bra i medierna och i debatter, utan man måste sitta kvar vid förhandlingsbordet och förhandla och vara spelbar.

Precis så agerar Sverige under den här regeringen. Man använder alla möjliga kanaler för att påverka och driva den gemensamma fiskepolitiken i rätt riktning för att fiskbestånden ska återhämta sig – för det vill vi alla.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för svar!

Det är alltså inte nog med att vi har ett utsläppshandelssystem på EU-nivå; vi ska dessutom komplicera och fördyra det hela med ett utsläppshandelssystem på nationell nivå. Dessutom ska vi höja priserna rejält på bränsle. Frågan är hur vi över huvud taget ska ha råd att producera någonting i det här landet med alla de här pålagorna.

Katarina Luhr och undertecknad stod här och debatterade tidigare vad gäller skog, till exempel, och Miljöpartiets längtan efter att gå tillbaka till blädning. Vi ska plockhugga, menar hon. Då är frågan: På vilket sätt ska vi få råvaror till biobränsle från skogen om vi ska gå tillbaka till blädning igen? Dessutom vill man låta grot ligga kvar i skogen för att det ska gå tillbaka som gödning, för vi ska visst inte ha någon gödning i skogen i övrigt för att öka tillväxten.

I jordbruket, där vi också kan hämta råvaror, vill man från Miljöpartiets sida inte ha insatsvaror som växtskyddsmedel och gödning för att få bra skördar. Därmed sätter man käppar i hjulet också för jordbruket.

Frågan är återigen: Var ska varorna hämtas? Jag tycker att det vore jättebra om vi kunde få till en utökad inhemsk produktion. Där är vi helt eniga; det vore alldeles utmärkt. Men om vi inte ger vare sig skogen eller jordbruket chansen att bidra med varorna, var ska vi då hämta råvarorna till det inhemskt producerade drivmedlet?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för anförandet!

I ett tidigare anförande efterlystes ärliga eller hederliga politiker – jag minns inte riktigt vilket det var, men någonting i den stilen sades. Katarina Luhr ska ha kredd, för hon är verkligen ärlig, hederlig och tydlig med vad Miljöpartiet vill. I det avsnitt av 30 minuter där Amanda Lind var med var det också väldigt tydligt, inte minst vad gäller reduktionsplikten och priset på bränsle. Det ska höjas kraftigt.

Vi hörde Katarina Luhr i sitt anförande nämna en massa andra åtgärder som skulle komma i tillägg till reduktionsplikten. Som vi har hört åtminstone de senaste två åren i budgetdebatten har vi två partier i den här kammaren som har så ofantligt mycket mer pengar än övriga partier. Det är ohemult stora lån som ska tas för både stöd och investeringar. Men jag ska låta den bollen ligga och komma tillbaka till biobränslet.

Miljöpartiet skriver om hållbart bränsle i sina motioner, och man har reservationer om det. Därför måste jag fråga Katarina Luhr: Av vad ska vi producera biobränslet i Sverige? Vi ska ju öka självförsörjningen av inhemskt producerat biobränsle. Vad ska vi använda oss av?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen och avslag på samtliga reservationer.

Propositionen innehåller flera förslag på lagändringar i syfte att anpassa svensk lagstiftning till förändrade EU-direktiv om förnybar energi, bränslekvalitet och energieffektivitet samt till EU-förordningen ReFuelEU Aviation. Den innehåller även förslag om en ny reduktionsplikt och nya regler för datacenter och hållbara bränslen.

Det är i många delar ganska komplicerad materia som hanteras i betänkandet, och vi ser i följdmotionerna – och har även märkt det i debatten hittills – att det mesta ändå ännu en gång kretsar kring reduktionsplikten och biobränslen. Där finns det flera olika förslag. Delen om datacenter får dock ligga orörd, vad jag kunnat utläsa. Därför kommer inte heller jag att beröra den närmare i mitt anförande.

Propositionen tar upp nya och ändrade hållbarhetskriterier för bränslen. Hållbarhetskriterierna utvidgas till att omfatta fler typer av bränslen, inklusive förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung och återvunna kolbränslen.

Förslagen i propositionen överensstämmer med de skyldigheter som följer av Sveriges EU-medlemskap. De flesta förslagen syftar till att genomföra de nya hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet.

Medlemsstaterna har i vissa delar möjlighet att införa en mer långtgående lagstiftning än förnybartdirektivet föreskriver. Det skulle till exempel kunna vara att kräva hållbarhetsbesked från fler anläggningar som använder fasta och gasformiga biobränslen. Men en sådan lösning framstår som administrativt betungande. Därför har man valt bort det i propositionen.

Förslagen bedöms därmed inte gå utöver vad förnybartdirektivet kräver. Det är glädjande, fru talman, då Sverige tidigare i många stycken gärna gått längre än vad som krävs och överimplementerat EU-lagstiftning. Det har sedan slagit tillbaka mot oss själva.

Syftet med hållbarhetskriterierna är att säkerställa att de förnybara bränslen som används i Sverige är hållbara. Det ställs krav både på den råvara som används i produktionen och på att användning av förnybara bränslen ska leda till minskning av utsläpp av växthusgaser jämfört med användning av fossila bränslen.

De flesta motionerna i betänkandet rör reduktionsplikten i någon form. Den nya reduktionsplikt för bensin och diesel som föreslås i propositionen blir mer teknikneutral och kan även uppfyllas genom leverans av fossilfri el från publika laddstationer.

Som vi har hört tidigare höjs nivåerna för utsläppsminskning från 6 till 10 procent för både bensin och diesel för att Sverige ska styra mot sitt ESR-åtagande. Jag vill här lägga till att Styrmedelsutredningen har i uppdrag att analysera om styrmedel kan utformas för att fasa ut fossila bränslen ur de sektorer som omfattas av EU:s ansvarsfördelningsförordning, även kallad ESR-förordningen, i den takt som krävs för att på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt nå det långsiktiga klimatmålet till 2045 och de övriga EU-rättsliga åtaganden som Sverige har på klimatområdet.

Styrmedelsutredningen ska bland annat lämna förslag om hur reduktionsplikten bör utvecklas och analysera vilka andra styrmedel som kan användas för att säkerställa att Sveriges klimatåtaganden inom EU nås.

Utredningen ska också titta på om ett gemensamt reduktionskrav ska ställas när det gäller bensin och diesel. Med tanke på hur det gick med den förra regeringens beräkningar och bristande underlag gällande reduktionsplikten är det nu oerhört viktigt att det blir ett underlag som det faktiskt går att bygga beslut på, och beslut som håller över tid.

Detta med att få beslut som håller och få bort ryckigheten i politiken är också något som väldigt tydligt har efterlysts av remissinstanserna. Dessutom är delen som ska analysera vilka andra styrmedel som kan användas för att säkerställa att Sveriges klimatåtaganden inom EU nås oerhört viktig, så att vi inte än en gång lägger alla ägg i samma korg.

Fru talman! Jag vill bemöta några av de reservationer som finns i betänkandet. Särskilt vill jag nämna hur Miljöpartiet och Vänsterpartiet – som vi delvis redan hört från talarstolen – å ena sidan kräver en ökad mängd biobränsle men å andra sidan kräver ett mer återhållsamt jordbruk och skogsbruk. Man anser att Sverige bör sträva efter att i allt större utsträckning stärka den nationella förmågan till självförsörjning av drivmedel, men vad ska det produceras av? Dessutom är ju kortlivade produkter av ondo i dessa två partiers narrativ, vilket tydligt kom fram i skogsbruksdebatten tidigare under våren men även i de två klimatdebatter som vi hade för två veckor sedan. Detta gör att deras ekvation inte går ihop. Vi ska ersätta fossilt material, men vi ska inte använda oss av skogen. Samtidigt ska vi öka självförsörjningen. Vad ska vi då använda oss av? Vill vi ha omställning eller inte?

Propositionens inriktning innebär skärpta och breddade hållbarhetskrav för bränslen, nya rapporteringskrav för datacenter och en omarbetad och mer teknikneutral reduktionsplikt. Syftet är att nå EU:s klimatmål och främja elektrifiering, vilket i allra högsta grad är omställning för framtiden.

(Applåder)