Morgan Johansson

Fru talman! I fredags kunde vi läsa att gravida kvinnor i Gaza som måste föda med kejsarsnitt nu gör det utan bedövning. Kejsarsnitt utan bedövning! Det är bara en skärva av den verklighet som nu råder i Gaza.

Företrädaren för FN:s barnfond Unicef, Tess Ingram, har kommenterat detta i Sky News. Hon har sagt att nyfödda bebisar lider medan mödrarna blöder ihjäl, och det borde hålla oss alla vakna om nätterna. Dessa bebisar föds in i ett helvete. Precis så är det. Det Gaza som redan före invasionen och bombningarna var världens största utomhusfängelse, och där tillvaron för människorna redan var mycket svår, har nu förvandlats till just ett helvete på jorden.

Det här är en i raden av alla fruktansvärda nyheter som vi har kunnat ta del av under de över tre månader som kriget nu har pågått. Det är tre månader av nästan dagliga bombningar av tätbefolkade områden. Hela stadsdelar har jämnats med marken.

Hamas terrorattack den 7 oktober var ett fruktansvärt brott: 1 200 döda på en och samma dag. Israel har rätt att försvara sig mot Hamas. Men också krig har lagar. Ett krigsbrott rättfärdigar inte ett annat krigsbrott. Det är inte så internationell rätt fungerar.

Jag tittar på dödstalen i kriget. Hittills har uppskattningsvis 25 000 palestinier dödats. Talen kan vara lägre, och de kan också vara högre. Ingen vet hur många hundratals eller tusentals döda som finns under rasmassorna. Det lär vi inte ens få veta efter kriget. Många av dem kommer inte att kunna identifieras eftersom deras kroppar är sönderslitna. Det handlar om 25 000 palestinier, de flesta kvinnor och barn.

Hur många israeliska soldater har dödats? Där har vi faktiskt exakta siffror: 208 har dödats i Gaza. De palestinska förlusterna i Gaza är alltså över 25 000, de flesta kvinnor och barn. De israeliska förlusterna i Gaza är 208 soldater.

Så ser det ut - 99 procent av förlusterna i Gaza är på den palestinska sidan. Kan man då ens kalla det ett krig? Är det vad vi talar om? Är det inte snarare en massaker eftersom det är nästan bara den ena sidan som dör i Gaza?

Det vi talar om här är ett massivt övervåld som går långt över rimlighetens gränser, och det måste få ett slut. Vi kan hålla på och träta om vad vi ska kalla det och hur vi ska formulera oss. Ska vi säga tillfällig vapenvila? Ska vi säga humanitär vapenvila? Ska vi säga permanent vapenvila? Ska vi ens kalla det vapenvila? Ska vi inte i stället tala om eldupphör? Vi kan hålla på och prata om allt sådant och träta om hur vi ska formulera oss, men människor dör varenda dag medan omvärlden pratar.

Jag uppmanar den svenska regeringen att nu aktivt och starkt driva på i FN och i EU för en omedelbar vapenvila i Gaza och kräva att omvärlden använder alla till buds stående politiska och ekonomiska medel för att nå dit. Det internationella samfundet, fru talman, måste sätta stopp för dödandet - och det måste ske nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Jag är själv inte troende. Tvärtom - jag har i många år varit aktiv i Humanisterna, som ju står för det sekulära och organiserar både agnostiker och ateister. Men saken är den att alldeles oavsett vilken livsåskådning man har måste man respektera religioner och människors tro. Det är helt grundläggande. Markus Wiechel säger i ena andetaget att han gör det, och i nästa säger han att islam är en vedervärdig religion. Det är inte att respektera islam - tvärtom.

En annan företrädare för Sverigedemokraterna, Richard Jomshof, säger att om det inte passar så kan vi väl bränna hundra koraner till. Det är väl inte heller att respektera en religion? Det är tvärtom att hetsa mot just en sådan. Jimmie Åkesson säger att det börjar bli dags att riva moskéer här och att det inte ska finnas muslimska uttryck i stadsbilden, utan att de borde försvinna. De muslimska uttrycken i stadsbilden borde utrotas. Det är väl inte heller att respektera en religion?

Sverigedemokraterna har systematiskt under decennier odlat den här typen av hets och hat mot islam, och det är skadligt och splittrande. Det ska man inte göra. När det sker måste alla andra politiska krafter vara starka nog att ta avstånd och markera hårt mot det. Jag beklagar att moderater, kristdemokrater och liberaler inte klarar av att göra det i det här läget, för det är extremt viktigt att man håller rent på den sidan.

Jag vet inte vad Markus Wiechel pratar om när det gäller det socialdemokratiska verkställande utskottet, andra företrädare och så vidare. Där får han nog vara lite tydligare. Men nej, det finns inga som helst sådana kopplingar. Det hittar Sverigedemokraterna bara på för att försöka komma undan den andra debatten som nu finns från regeringens sida.

(Applåder)

Herr talman! Nej, det finns inga kopplingar mellan det socialdemokratiska partiet och något slags radikal islamism. Det är något Markus Wiechel hittar på. Och nej, jag står inte för att återinföra något slags blasfemilagar. Däremot reagerar jag starkt när ledande politiker bedriver någon form av hatkampanj mot minoriteter. Alla ledande politiker måste faktiskt reagera starkt när sådant inträffar.

I tidigare replikskiften när jag pressade Markus Wiechel och frågade vad han tycker om Richard Jomshofs uttalanden om att islam är en vedervärdig religion bekräftade han att han också tycker det. Det visar på vad Sverigedemokraterna egentligen är för ett parti.

Jag har så svårt att förstå att moderater, kristdemokrater och liberaler kan sitta i samma sammanhang som och har gjort sig beroende av ett parti som bedriver den här typen av hetskampanjer. I mitt inlägg pekade jag på att det här inte är någon lek. Det får konkret betydelse och konkreta effekter för muslimer i Sverige, som känner sig utsatta och kanske i ökad utsträckning kommer att drabbas av hatbrott. De känner sig som något slags andra klassens medborgare. Det har betydelse om en företrädare för ett av de stora partierna säger att deras religion är vedervärdig. Det har betydelse, och det får helt enkelt effekt.

Det får naturligtvis också effekt i omvärlden när det upplevs som att den här typen av uttalanden legitimeras av den svenska regeringen som inte är klok och stark nog att säga ifrån.

Markus Wiechel har under debatten bara bekräftat mina allra värsta farhågor, det vill säga att det islamofobiska draget är starkt och dessutom växande, och det är ett mycket stort bekymmer för svensk politik.

Herr talman! Vi kan gärna ha en allmänpolitisk debatt. När det gäller vad vi har gjort med skolan får Margareta Cederfelt gärna tala om vad hon gjorde med skolan när ni drev igenom friskolesystemet som nu bara leder till att skolägarna kan stoppa fickorna fulla med pengar och dessutom driva fram en betygsinflation som förstör det svenska skolsystemet. Det är den reform som ni har genomfört och som jag inte tycker att man kan vara särskilt stolt över. Men det är kanske delvis en annan diskussion.

Jag är stolt medlem av Svenska kommittén mot antisemitism sedan många år tillbaka. Jag deltar alltid i uppmärksammandet av Förintelsens minnesdag den 27 januari. Senast jag var i synagogan var när man uppmärksammade årsdagen för novemberpogromen 1938. Vi socialdemokrater har aldrig tvekat när det gäller att fördöma antisemitism - aldrig. Och jag tänker inte stå och ta emot någon kritik för detta över huvud taget, utan här finns ett klart och tydligt ställningstagande.

Det man också alltid måste göra när man fördömer antisemitism är att vara beredd att fördöma andra hatiska uttryck och hets. Man måste klara av att fördöma islamofobi när man ser sådan. Det var precis det Margareta Cederfelt misslyckades med i det här replikskiftet. Jag frågade vad hon tyckte om Markus Wiechels uttalande om att islam är en vedervärdig religion, men jag har inte fått något svar.

Om det finns någon kraft kvar i den här regeringen borde den konstatera att måttet är rågat nu när Sverigedemokraterna hetsar mot en minoritet och dessutom sätter svenska intressen både i Sverige och utomlands och svenska medborgares säkerhet i fara. Man måste bryta med Sverigedemokraterna. Moderaterna måste förstå att det har gått så långt att samarbetet inte längre kan upprätthållas. Jag hade önskat större tydlighet i den frågan från Moderaternas sida.

(Applåder)

Herr talman! Först ska jag konstatera att Socialdemokraterna gick framåt i valet. Jag tror att det berodde bland annat på allt det som jag räknade upp och som har utmärkt Sverige, som fullt utbyggd barnomsorg, kostnadsfria universitet, fem veckors betald semester, allmän sjukförsäkring, partsmodellen och 13 månaders föräldraförsäkring. Allt detta är socialdemokratiska reformer som vi har genomfört under decennier och som har byggt upp en bild av Sverige som ett land där man tar ansvar för varandra och som ett land som har en stark generell välfärd.

Sedan kan jag konstatera att Moderaterna har gått emot nästan allt detta. Det kan inte jag hjälpa. Men ibland känns det lite konstigt när Moderaterna åker ut i omvärlden och skryter om svensk välfärd utan att nämna att de har varit emot så gott som varenda stor socialdemokratisk reform på dessa områden. Sedan får Margareta Cederfelt förlåta mig för att jag lyfter fram just dessa socialdemokratiska reformer.

Den frågeställning som vi debatterar nu är allvarlig. Jag har en motfråga till Margareta Cederfelt. Nu har vi precis hört Markus Wiechel säga att också han tycker att islam är en vedervärdig religion. Vi har precis hört hur Jimmie Åkesson på landsdagarna gick till ett frontalangrepp mot islam som religion. Det menar jag riskerar att leda till ökad hatbrottslighet mot muslimer. Det ökar motsättningarna i Sverige. Det riskerar faktiskt också att försvåra vår Natoprocess. Det känns därför lite konstigt när Margareta Cederfelt frågar mig om det när hon själv och hennes parti samarbetar med ett parti som inte precis har gjort saken lättare.

Jag skulle vilja ha ett klart svar från Margareta Cederfelt. Vad har hon att säga om Sverigedemokraternas hetsande mot muslimer? Vad har hon att säga om Markus Wiechels nu tydliga ställningstagande om att han tycker att islam är en vedervärdig religion? Vad har hon att säga om den ökande splittringen i Sverige till följd av Sverigedemokraternas beteende?

Herr talman! På dagordningen i dag står utrikesutskottets betänkande om internationella relationer och internationell samverkan. Sällan har detta känts mer aktuellt än just nu med de krig och konflikter som pågår i världen, i Ukraina och Mellanöstern men också på många håll i Afrika.

Det känns som att internationell sammanhållning, solidaritet, kamp för mänskliga rättigheter och upprätthållande av folkrätten är viktigare än på mycket länge. Det är detta som har varit Sveriges profil i världen, och det är också delvis detta som betänkandet handlar om, det vill säga Sverigebilden - vilken bild av Sverige som går ut i omvärlden.

I decennier har bilden av Sverige varit den av ett land som står upp för folkrätt, internationell solidaritet, mänskliga rättigheter och demokrati, ett land som har gått i frontlinjen när det gäller jämställdhet, jämlikhet, klimatomställning och generell välfärd.

Sverige har varit beundrat i världen. Det svenska passet har varit ett av världens starkaste och har gett tillträde till flest länder visumfritt. Och vi är nog ganska många som på resor har ombetts att berätta allt om det exotiska som människor bara har hört om ryktesvägen: fullt utbyggd barnomsorg, kostnadsfria universitet, i praktiken kostnadsfri rätt till sjukvård i världsklass, fem veckors betald semester, tretton månaders föräldraförsäkring, den svenska partsmodellen på arbetsmarknaden, arbetsrätten, allmän sjukförsäkring, förbud mot att slå barn, förbud mot att köpa sex, ett av världens mest demokratiska länder, en stark och grundlagsfäst yttrande- och tryckfrihet som borgar för ett fritt åsiktsutbyte, starka och fria medier, offentlighetsprincip och meddelarskydd, som bland annat lett till att Sverige är ett av världens minst korrupta länder, och så allemansrätten och strandskyddet, som gör att vi kan bada i så gott som alla sjöar och vattendrag, vistas var vi vill i skog och mark och plocka bär och svamp på ett sätt som man inte kan på många andra ställen i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Allt detta har vi kunnat berätta om med stolthet, ofta inför ganska överraskade och imponerade utländska gäster. Det goda rykte som Sverige har haft i omvärlden har varenda svensk gynnats av, men inte bara varenda svensk utan också svenska företag, som har kunnat dra nytta av Sveriges goda namn när de har varit aktiva i länder världen över. Sverige har stått för något gott, för kvalitet och för redbarhet, och detta har varit en enorm tillgång för Sverige.

Men nu är det dessvärre en annan bild av Sverige som går ut. Högern har ägnat sig åt att baktala Sverige i omvärlden i alla år, och nu när man sitter på regeringsmakten passar man på att montera ned mycket av det som har gett oss vårt goda namn.

Nu leder Sverige inte längre klimatarbetet. Tvärtom är Sverige nu ett land där man aktivt ökar utsläppen. Nu leder Sverige inte längre arbetet med internationell solidaritet. Tvärtom skär Sverige nu ned på biståndet och överger enprocentsmålet. Nu står kvinnors och flickors rättigheter inte längre i centrum för utrikespolitiken. Tvärtom avvecklar Sverige nu den feministiska utrikespolitiken.

Och när FN:s generalförsamling röstade om en vapenvila i Gaza för att få in humanitär hjälp röstade Sverige inte för detta utan lade ned sin röst. 120 länder röstade för. Norge röstade för. Frankrike röstade för. Men Sverige lade ned sin röst, för det är så utrikespolitiken har blivit: ängslig och passiv.

Allt detta är illa nog, men värst av allt är det agerande som vi talade om alldeles nyss och som Sverigedemokraterna har stått för det senaste året. Det har inte bara solkat Sveriges rykte utan också varit rent hotdrivande mot svenska folket och svenska intressen.

Det började i januari i år med ytterligare en omgång koranbränningar. Då hade det gått en tid sedan dansken Rasmus Paludan brände Koranen senast, under valrörelsen 2022. Detta tyckte SD uppenbarligen inte räckte, så i början av året ringde en SD-kopplad person till Paludan och frågade om han kunde komma hit igen och den här gången bränna en koran utanför Turkiets ambassad. Det skulle väl vara kul att göra. Och så blev det. Den SD-anknutna personen finansierade dessutom Paludans omkostnader för detta.

Det hela väckte naturligtvis mycket stor uppmärksamhet, och i den vevan skärpte Säpo sin formulering när det gällde hotbilden mot Sverige. Tidigare hade Sverige betraktats som ett legitimt mål för islamistisk terrorism, men det ändrade Säpo. Efter det betraktades Sverige som ett prioriterat mål för islamistisk terrorism, det vill säga en klar skärpning av hotbilden.

Då skulle man kanske tro att Sverigedemokraterna kunde lugna ned sig lite och förstå att det här kanske inte var så bra. Men det blev precis tvärtom, för då for justitieutskottets ordförande Richard Jomshof ut och sa att om det inte passar kunde man väl bränna hundra koraner till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Då blev det ännu värre. Snart blev han dessutom bönhörd, för snart dök det upp ytterligare ett par personer som gärna ägnade sig åt detta. Paludan hade tröttnat, men nya dök upp. Deras motiv var oklara, men man kan konstatera att agerandet spelade ryska intressen rakt i händerna. Det var en solklar påverkansoperation, om ni frågar mig.

Då ökade upprördheten ännu mer internationellt, dock inte bland svenska muslimer, som inte brydde sig särskilt mycket under året. Däremot fick vi en internationell reaktion som ledde fram till de dramatiska händelserna i Irak i somras, då den svenska ambassaden i Bagdad brändes ned av en våldsam mobb. Det var ett rent mirakel att ingen svensk skadades i samband med det.

Då skulle man kanske kunna tro att Sverigedemokraterna hade tagit till sig att det faktiskt var skadligt att bete sig på det sättet, men det gjorde de inte. Tvärtom gick Richard Jomshof ut igen med nya hatiska uttalanden. Den här gången kallade han profeten Muhammed för krigshetsare och slavhandlare, uppenbarligen med en enda avsikt: att elda på konflikten och hetsa folkgrupper mot varandra.

Då tvingades Säpo konstatera att läget hade blivit ännu allvarligare, och man fick höja terrorhotnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala. Detta visade sedan vara en helt korrekt bedömning, för den 16 oktober sköts tre svenskar på öppen gata i Bryssel av en enda anledning: att de gick med svenska landslagströjor. Två av dem avled, och den tredje skadades svårt.

Det var ett islamistiskt terrordåd. Självfallet är det alltid gärningsmannen som har ansvaret för sina handlingar, och den här gärningsmannen dödades också dagen efter i samband med ett polisingripande. Men när det handlar om terrorhot har alla centrala aktörer ett ansvar för att försöka lugna ned situationen, minska spänningarna och inte provocera fram våld.

Man kan bara konstatera att detta har Sverigedemokraterna inte brytt sig om ett enda dugg. Tvärtom har man aktivt under hela året drivit på för ökade motsättningar. Det senaste exemplet såg vi i Åkessons tal under landsdagarna i förra veckan, där han tog ytterligare ett steg när det gäller att hetsa mot muslimer och islam. Moskéer kan rivas, tyckte han, och alla muslimska symboler - halvmånar, kupoler och minareter - ska bort från stadsbilden. Inget av det ska finnas.

Alldeles nyss fick vi höra Markus Wiechel bekräfta det här. Han sa att också han tycker att islam är en vedervärdig religion. Han skriver under på det som Richard Jomshof har sagt, vilket säger allt om det partiet. Det här var inget angrepp på våldsbejakande islamism, utan det var ett angrepp på religionen islam som sådan och ett solklart angrepp på religionsfriheten.

Detta fungerar som en signal till SD:s stormtrupper. Det är klart att när politiker hetsar mot minoriteter ökar risken för hatbrott mot just dessa minoriteter, och bara några dagar senare fick vi se hur en muslimsk begravningsplats i Göteborg vandaliserades.

Det var precis detta hat och denna hets mot minoriteter som gjorde att Hédi Fried och Emerich Roth - två av Förintelsens överlevare - varnade för SD, för de kände igen hatretoriken från sin ungdom. Då riktade den sig mot judar. Nu riktar den sig mot muslimer, men de som ägnar sig åt den typen av hets är samma andas barn. Det handlar om att spä på misstron mot minoriteter och att exploatera denna misstro politiskt. Detta är inget som helst nytt, utan det är klassisk högerextrem strategi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Det är alltså denna bild som nu går ut i omvärlden - bilden av ett land där man bränner koraner och där ledande politiker hetsar mot islam. Det är skadligt. Det är hotdrivande. Varenda gång Jimmie Åkesson öppnar munnen ökar hoten mot svenska folket och svenska intressen.

Det leder till att många muslimer i Sverige i dag känner sig utsatta, ifrågasatta, hotade och som något slags andra klassens medborgare. Det möjliggörs dessutom, dessvärre, av att vi har en regering som är så svag och som inte vågar säga emot utan som tvärtom aktivt skyddar och försvarar de värsta av hetsarna - som Jimmie Åkesson, som Richard Jomshof och som Björn Söder.

Detta är en känslig fråga för regeringspartierna. Det visade sig också när vi diskuterade detta betänkande i utskottet. Från början fanns det en skrivning i betänkandet om att det vore intressant att se hur till exempel koranbränningarna påverkat Sverigebilden. Den skrivningen ströks av majoriteten. Så känsligt var det alltså.

Jag tycker att detta är extremt sorgligt att se, dessutom farligt. Jag tycker att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna måste sätta ned foten mot SD. Regeringspartiernas tystnad mot denna hets tolkas i omvärlden som att man legitimerar den. Det är extremt allvarligt, skulle jag vilja påstå. Det skadar Sverige och svenska intressen. Nu tycker jag att det är hög tid att regeringspartierna bryter detta samarbete med SD.

Herr talman! Vi har inget avvikande budgetförslag på detta utgiftsområde. Däremot har vi starka åsikter om hur dessa pengar ska användas och också om hur Sverige sköter sina internationella relationer och om den bild av Sverige som går ut just nu, vilket vi har hört. Det utvecklar vi också i ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Men, herregud, förnekar Markus Wiechel att Richard Jomshof i våras sa att om det inte passar så kan vi bränna hundra koraner till? Förnekar Markus Wiechel att samme Richard Jomshof har sagt att islam är en vedervärdig religion?

När det gäller landsdagarna var det inte den våldsbejakande islamismen som Jimmie Åkesson gav sig på. Varför skulle han i så fall ha sagt att vi nu ska utrota, göra oss av med, alla symboler för islam ur stadsbilden, som kupoler, minareter och halvmånar? Det var ju inte våldsbejakande islamism som han angrep utan islam som sådan - en solklar kränkning av religionsfriheten. Det är alltså inte den våldsbejakande islamismen som ni kritiserar, utan religionen som sådan.

Det var precis denna typ av hets och hot mot minoriteter som personer som Hédi Fried och Emerich Roth, två av Förintelsens överlevare, kritiserade och som gjorde att de varnade för allt samarbete med Sverigedemokraterna. De kände igen denna typ av hatretorik från sin ungdom. Det var därför de varnade för Sverigedemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Nej, det är inte den våldsbejakande islamismen som ni ger er på, utan det är muslimer och islam som sådan. När ett parti så flagrant tar upp detta unkna idéarv som vi nu ser komma upp igen, då måste partier svara emot detta, kritisera dem, dra fram detta i ljuset och peka på det. Det är då man måste orka stå upp för dessa grundläggande mänskliga rättigheter och stå bakom alla människor som lever i vårt land, oavsett vilken religion de har. Det gör dessvärre inte Sverigedemokraterna.

Herr talman! Det är naturligtvis alltid bra när man kan vara överens om det grundläggande. Problemet är att Sverigedemokraterna under åratal, och kanske ännu mer nu på sistone, har drivit en retorik som är extremt splittrande på olika sätt, så jag vet inte om Sverigedemokraterna ska lära andra partier hur man bygger upp internationella relationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Vi har sett hur Sverigedemokraterna successivt har trappat upp hetsen mot muslimer. Ni har drivit på för koranbränningar. Nu senast på landsdagarna sa er partiledare att man borde riva en del moskéer och utrota muslimska uttryck ur stadsbilden, som halvmånar, kupoler och minareter.

Detta är naturligtvis ett uttryck för den retorik som Sverigedemokraterna har tagit till sig och har trappat upp under det senaste året, mer och mer aggressivt.

Detta är ingen lek. Det är inget spel vi håller på med, utan detta får konkreta effekter, både i Sverige och i omvärlden.

Hetsen mot muslimer som Sverigedemokraterna ägnar sig åt leder naturligtvis till ett ökat hot mot muslimer i Sverige. När ledande politiker hetsar mot minoriteter ökar så gott som alltid hatbrotten mot just minoriteter. Dessutom är denna typ av uttalanden hotdrivande mot Sverige. Vi har redan behövt höja vår terrorhotnivå från en trea till en fyra på en femgradig skala.

Min fråga till Markus Wiechel är: Kommer Sverigedemokraterna att fortsätta med denna hets och denna hatretorik mot islam och muslimer?

Fru talman! Före valet lovade Ulf Kristersson att Sverigedemokraterna skulle hållas utanför allt inflytande när det gäller utrikespolitiken på grund av deras extrema åsikter. Det var ett av alla de vallöften som Ulf Kristersson bröt omedelbart efter valet, då han förhandlade bort ett antal tunga poster i utrikespolitiken. De gick till just Sverigedemokraterna.

En av dem var posten som ordförande i riksdagens OSSE-delegation. Det är ett tungt uppdrag där man företräder Sverige i många utrikespolitiska och internationella sammanhang. Den posten gav Moderaterna till Björn Söder, som gjort sig känd för att bland annat ha sagt att judar inte kan vara riktiga svenskar. Det är ett kränkande uttalande. Det är ett extremt uttalande. Det är ett skadligt uttalande. Sådant splittrar Sverige.

Då är min fråga till Ulf Kristersson, när vi nu ser hur antisemitismen växer i världen: Tänker han ta några som helst initiativ för att få Björn Söder utbytt på den posten?

Herr talman! På kort sikt behövs för det första en humanitär vapenvila för att få in de förnödenheter som behövs, men också för att kunna utreda om det har begåtts några krigsbrott. Om man tvekar om den frågan och inte riktigt vet vad som har hänt är väl det enda rimliga att man verkar för att släppa in ICC för att utreda den saken. Det är det första.

För det andra behöver frågan om de militanta bosättarna på Västbanken adresseras, för den är ett mycket stort problem. Jag hoppas att Sverige kan driva på så att vi kan få slut på morden och trakasserierna. Israel måste ta kontroll över sina bosättare. Det är extremt viktigt.

Vi har hittills i den här debatten inte fått några besked om hur regeringen tänker jobba vidare med dessa frågor som måste lösas på kort sikt. Tvärtom är det samma passivitet och samma nedlagda röster som vi har lärt oss är regeringens signum i utrikespolitiken.

På längre sikt måste vi hitta tillbaka till förhandlingsbordet. Den enda realistiska lösningen är en tvåstatslösning, även om en sådan kan kännas väldigt långt borta just nu. Men just därför behöver den palestinska myndigheten stärkas och inte försvagas, som somliga vill. Då är det oerhört viktigt att det finns en stark palestinsk aktör som en motvikt till terrororganisationen Hamas.

Herr talman! Problemet är att den svenska regeringen nu har gått i den andra riktningen. Man har stoppat utvecklingsbiståndet, och man har skurit ned på UNRWA. När det väl efter fyra veckor kom besked om att man skulle utöka det humanitära biståndet visade det sig att också det var en bluff, åtminstone till hälften, eftersom man tog hälften av pengarna från UNRWA.

Min fråga till utrikesministern är: Kommer det att fortsätta att vara på det här sättet? Kommer man att fortsätta att försöka att öppet och dolt försvaga den palestinska myndigheten? Det vore i så fall ett väldigt negativt besked.

Jag uppmanar regeringen att göra tvärtom och stärka den palestinska myndigheten. Det är extremt viktigt för att vi ska kunna få en fredlig utveckling på sikt på plats.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Azra Muranovic och Jacob Risberg för att ha tagit initiativet till denna debatt. Vi följer utvecklingen dag för dag, och det här berör miljontals människor i Mellanöstern och även tiotusentals människor i Sverige med band till Palestina och Israel.

Israel har rätt att försvara sig mot terrororganisationen Hamas, och organisationen måste släppa den gisslan de tog den 7 oktober. Terrorhandlingarna den 7 oktober måste villkorslöst fördömas. Det har vi socialdemokrater sagt från första dagen, och det tror jag att de allra flesta är överens om.

Men jag hoppas också att vi kan vara överens om att man i krigföringen inte får angripa civila mål, att civila måste skyddas och att sjukhus inte är legitima mål för krigföring. Vi kan också konstatera att uppemot 10 000 civila hittills har omkommit i striderna, att flera FN-anställda har dödats på kortare tid än någonsin tidigare och att ett stort antal journalister också har avlidit. Det pekar på att krigsbrott har begåtts, men ett krigsbrott rättfärdigar inte ett annat krigsbrott. Så fungerar inte internationell rätt.

Internationella brottmålsdomstolen är nu på plats och har den viktiga uppgiften att bedöma denna fråga. Och för att man ska kunna göra det måste det till någon form av vapenvila. Det krävs också någon form av vapenvila för att få in de förnödenheter som nu behövs, det vill säga bränsle, mat, läkemedel, så att befolkningen kan överleva. Därför var det fel av Sverige att inte stödja ett sådant förslag i FN, utan man lade ned sin röst. Man borde ha gjort som Norge och Frankrike gjorde, nämligen stödja förslaget. Nu kanske det ändå blir en vapenvila. Det gick igenom en resolution i natt i FN:s säkerhetsråd i den riktningen. Men det är inte Sveriges förtjänst att det blir så - tyvärr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är djupt oroad över situationen på Västbanken. Det är ett palestinskt område, men det har under decennier hackats sönder av israeliska illegala bosättningar. Det var till och med så att Netanyahus regering hade planer på att i strid med internationell rätt bygga ut ytterligare och flytta in hundratusentals på de palestinska områdena. Det hade också syftat till att totalt omöjliggöra en tvåstatslösning framöver.

Dessutom ser vi nu hur militanta bosättare har beväpnats med automatvapen, och det verkar som att de uppfattar att de har fria händer att trakassera och döda palestinier på Västbanken. Det är helt oacceptabelt, och det saboterar alla möjligheter till en fredlig utveckling.

Israel måste ta kontroll över de militanta bosättarna. Man måste se till att deras trakasserier av palestinierna upphör, och det är Israels ansvar som ockupationsmakt att göra det. Om de extrema bosättarna får hållas kommer våldet att eskalera ytterligare, och då kan vi vänta en storskalig våldsutveckling även där.

Är utrikesministern beredd att fördöma det bosättarvåld som vi nu ser och driva frågan i internationella forum tillsammans med andra länder så att våldet kan få ett slut?

(Applåder)

Fru talman! Jag är väl medveten om demokratikriteriet i lagstiftningen. Det var när jag var ansvarig för vapenexporten som vi införde det. Det är viktigt, men det ska faktiskt tolkas som ytterligare en begränsning av vapenexporten. Det finns många demokratier som vi inte exporterar vapen till. Det finns också andra kriterier som man måste väga in.

Återigen: Ger man sig in i en sådan diskussion som Joar Forssell nu för riskerar man att det slutar i att krav kommer att ställas på att exportera vapen också till andra. Det vill jag inte göra. Jag vill att vi ska ha en restriktiv syn på vapenexport i enlighet med den lagstiftning som vi har och inte börja öppna upp den dörren.

Fru talman! Nej, det gör vi inte. Vi har en lagstiftning när det gäller vapenexport som är tydlig med att vi som huvudregel inte exporterar vapen till länder där de kan användas i krig på det här sättet.

Ytterst är det faktiskt inte riksdagen som bestämmer det, utan det är Inspektionen för strategiska produkter och den exportkontrollnämnd där alla partier är företrädda. Jag står fast vid den lagstiftningen och de avvägningar som görs där.

Joar Forssell kanske ska akta sig lite för vad han öppnar upp för, för det är klart att om man säger att vi ska kunna sälja vapen till Israel kommer det säkert att komma någon som säger att vi ska kunna sälja vapen till den palestinska myndigheten. Ni förstår; ger man sig in i en sådan här diskussion vet man aldrig riktigt var den kan sluta.

Nej, jag tycker att vi ska stå upp för de regler och lagar som vi har och som det finns bred majoritet för och uppslutning kring i den här kammaren.

Fru talman! Nu är det ju så att Abbas har varit tydlig i fördömandet av dödandet av civila - på båda sidor, har han sagt. Han har dessutom krävt ett frisläppande av gisslan på Gaza. Det tycker jag är ett viktigt besked.

Sedan tycker jag inte att man ska vara så negativ eller pessimistisk i förhållande till utvecklingen och möjligheten att hitta en väg framåt. Vi måste alltid leta efter lösningar. Vi har en palestinsk myndighet på Västbanken. Låt oss försöka jobba för att stärka den!

Det kommer naturligtvis också an på hur Israel agerar här, för Israel kan inte fortsätta bygga ut bosättningar på ockuperad mark. Då undergräver man ju både legitimiteten för myndigheten och möjligheten att över huvud taget kunna få en sammanhållen stat.

Hade vi kunnat enas där, i att också uppmana Israel att avbryta sina planer på att bygga ut bosättningar, tror jag att vi hade kommit ett steg på vägen. Men vi får trots allt inte ge upp visionen om en tvåstatslösning. Det är den enda realistiska möjligheten framåt.

(Applåder)

Fru talman! Självklart är det rimligt att kräva. Det är självklart så. Alla aktörer i det här måste, precis som jag sa i mitt andra inlägg, förstå att Hamas är ett av de viktigaste problemen för en fredlig utveckling över huvud taget. Man måste bekämpa Hamas helt oförsonligt. Så är det bara.

Magnus Berntsson ska också se att Fatah på Västbanken är den viktigaste motvikten till Hamas. Om inte Fatah och den palestinska myndigheten hade funnits där hade risken varit att Hamas tagit över. Det värsta vi kan göra nu är att försvaga den palestinska myndigheten. Det var också därför jag ställde frågan till utrikesministern om man står fast vid erkännandet av den palestinska myndigheten. Det är extremt viktigt att få klart besked om att man gör det, därför att annars tror jag att det finns risk att situationen destabiliseras ytterligare.

Det finns en möjlighet till tvåstatslösning framåt, men då måste man se till att stärka den palestinska myndigheten snarare än att försvaga den.

Fru talman! Jag behöver kanske inte ens nämna Sverigedemokraternas historia eller det faktum att israeliska aktörer inte vill prata med Sverigedemokraterna. Det beror helt enkelt på er historia. Men vi har bra relationer med både Israel och de palestinska företrädarna. Så är det faktiskt.

Detta handlar inte om akademiska poäng utan om vilka olika traditioner vi kommer ifrån, och jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna både i regeringsställning och som rörelse alltid har agerat för ökad förståelse, att bygga broar och att hitta lösningar.

När jag hör Aron Emilsson lägga ut texten om biståndet förstår jag var hindret för att öka det humanitära biståndet till Gaza finns. Det är uppenbarligen Sverigedemokraterna som stoppar regeringen från att nu gå in med ökat humanitärt bistånd, trots att det behövs mer än någonsin. Det, fru talman, beklagar jag verkligen.

(Applåder)

Fru talman! Med all respekt tror jag att jag har både en längre historia och bättre koll på den historia vi har än vad Aron Emilsson har. Jag har varit engagerad i den här frågan sedan slutet av 80-talet. Jag var med dels vid tillfällen då vi redan då började bygga och fördjupa relationer mellan palestinier och israeler, dels i processen som ledde fram till Osloavtalet i början av 90-talet.

Det socialdemokratiska partiet är en av få aktörer i svensk politik som har goda relationer med både Israel och Palestina, och det står vi för. Vår vision om en tvåstatslösning är också den som även de stora aktörerna globalt sett har svängt in på. Jag erkänner gärna att det känns som att den är längre bort nu än på länge, men vi måste tillbaka dit.

Det socialdemokratiska partiet, både i Sverige och globalt, har spelat rollen som brobyggare mellan de aktörer som nu finns. Den rollen kommer vi att fortsätta att spela. Jag tänker inte ta på mig någon som helst kritik av den typ som Aron Emilsson för fram här, för den är faktiskt helt ogrundad.

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att vi inte fick något besked om ökat svenskt humanitärt bistånd, trots att det verkar behövas mer än någonsin. Vi hörde i går att över 100 lastbilar per dag behöver komma in till Gaza för att man ska klara befolkningens behov.

USA ihop med Egypten har spelat en väldigt konstruktiv roll de senaste veckorna för att öppna en korridor och komma in med förnödenheter - men det måste också finnas förnödenheter att skicka. EU ökar som sagt sitt humanitära bistånd till området nu. Man tredubblar det. Då tycker jag att ett land som Sverige skulle kunna göra detsamma. Också Sverige borde kunna kraftigt öka det humanitära biståndet. Det behövs mer än någonsin.

Fru talman! Det står klart att Hamas länge har varit det allvarligaste hindret för fred och utveckling i Palestina. Hamas hotar och dödar inte bara israeler utan också sitt eget folk. De förtrycker sitt eget folk. Låt oss vara tydliga med att bakom Hamas står en annan stor aktör, nämligen Iran, som ju även står bakom Hizbollah i Libanon. Det här är ett större spel.

Den viktigaste motvikten mot Hamas på den palestinska sidan är den palestinska myndigheten, alltså staten Palestina på Västbanken. Det vore en mardröm om också Västbanken skulle falla i händerna på Hamas.

Vi har varit i löpande kontakt med Israels ambassadör under de här veckorna. Vi har också varit i löpande kontakt med Palestinas ambassadör under de här veckorna. Vi tycker att det är oerhört viktigt att den palestinska myndigheten inte försvagas utan stärks. Vi ser samtidigt att det har funnits en diskussion bland regeringsunderlagets partier om att regeringen skulle ta tillbaka erkännandet av Palestina. Jag tycker att det vore ett enormt misstag. Det skulle bara spela Hamas i händerna. Jag hoppas därför att utrikesministern kan ge klart besked i dag att regeringen inte har några sådana planer och att man står fast vid erkännandet av Palestina.

Fru talman! Där är vi inte heller oense på något sätt, snarare tvärtom. Att Hamas har tagit över 200 personer till Gaza som gisslan är i sig ett fruktansvärt terrordåd, ovanpå allt det dödande som man ägnade sig åt den 7 oktober - ett av de värsta terrordåden i historien, faktiskt. Självklart måste allt tryck läggas på Hamas för att man ska släppa gisslan.

Det finns dock ingen motsättning mellan att oförsonligt bekämpa Hamas och att försöka hjälpa och understödja palestinierna så mycket man kan, de civila palestinier bland vilka behoven nu växer. I går fick vi höra att det behövs över hundra lastbilar livsmedel, medicin och andra förnödenheter för att man ska kunna klara sig. Jag har fortfarande inte hört från den svenska regeringen om man tänker trappa upp det humanitära biståndet. Min uppmaning till den svenska regeringen är: Gör det! Det behövs mer än någonsin.

Fru talman! Det fanns mycket i utrikesministerns inledningsanförande som jag uppskattade väldigt mycket - naturligtvis fördömandet av Hamas, som var solklart, men också att utrikesministern tryckte så hårt på att internationell rätt måste följas. Israel har en självklar rätt att försvara sig men måste hålla sig inom de ramar som folkrätten sätter. Det var viktigt att han poängterade det.

Däremot saknade jag ett besked i utrikesministerns andra inlägg, där han berörde behovet av humanitärt bistånd. Jag sa i mitt inlägg att EU nu ökar sitt humanitära bistånd kraftigt. Man tredubblar det. Jag vet att detta har diskuterats också i Sverige. Jag skulle vilja ha ett besked från utrikesministern: Tänker Sverige också öka sitt humanitära bistånd till området? Det är mer nödvändigt än någonsin tidigare i det här läget.