Utrikesministern Tobias Billström (M) om Särskild debatt om situationen i Israel och Palestina

Fru talman! Jag kan också instämma i många av de saker som sades både här och i Morgan Johanssons första anförande. Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas terrorism och urskillningslösa raketbeskjutningar. Lika självklart är det att Israels legitima respons måste ske i enlighet med folkrätten och särskilt den internationella humanitära rätten, som syftar till att begränsa lidandet för civilbefolkningen och som alla parter till en konflikt måste följa. Det är naturligtvis också viktigt att man så långt som möjligt undviker att skada civila.

Regeringen gör just nu en genomgång av biståndet. Vi samarbetar också mycket med internationella partner. Vi kommer att komma tillbaka med ett besked i den här frågan.

Jag noterade inget i Morgan Johanssons anförande om vikten av att också betona hur förbjudet det är att använda civila som sköldar, vilket Hamas och andra terroristgrupper i Gaza gör, och vikten av att släppa den gisslan fri som Hamas olagligt har tagit. Morgan Johansson har dock tillfälle att göra det nu, så att den saken också står helt klar.

Fru talman! Regeringen har genomgående uppmanat båda sidor att respektera den internationella humanitära rätten och inte minst att skydda den civila befolkningen. Enligt den humanitära rätten har Israel som ockupationsmakt därtill en skyldighet att säkerställa humanitärt tillträde och tillgodose civilbefolkningens humanitära försörjning, det vill säga att den har tillgång till mat, vatten, medicin och annat som är nödvändigt för dess överlevnad. Det förtar dock inte Hamas skyldigheter enligt den internationella humanitära rätten, inklusive när det gäller att inte försvåra humanitärt tillträde.

Den svenska regeringen överväger just nu vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas när det gäller det humanitära biståndet och kommer att återkomma till detta.

Fru talman! Jag har hela tiden från regeringens sida varit mycket tydlig i beskeden vad gäller ansvaret. Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas terrorism och urskillningslösa raketbeskjutning, men lika självklart är det att Israels legitima respons måste ske i enlighet med folkrätten och särskilt den internationella humanitära rätten. Detta måste naturligtvis avgöras från fall till fall, och det var också det jag försökte få fram när jag diskuterade frågan i det inslag som Håkan Svenneling refererar till.

Vad som gäller just nu och framåt är att se till att parterna så långt som möjligt tar det ansvar de behöver ta för att undvika att skada civila. Som jag sa tidigare är direkta attacker mot civila och civil egendom inte tillåtna. Principerna om åtskillnad, proportionalitet och försiktighet måste alltid tillämpas.

Det är också förbjudet att använda civila som sköldar, vilket Hamas och andra terroristgrupper i Gaza gör.

Långsiktigt måste vi naturligtvis diskutera fredsprocessen och tvåstatslösningen, men det har jag redan redogjort för i mitt anförande.

Fru talman! Det är sant att det krävs två sidor för att fredsprocessen ska kunna fungera. Men jag hörde inte Håkan Svenneling tala om ansvaret för den palestinska myndigheten. De fredslösningar som har lagts fram under åren sedan Osloavtalet tecknades har inte bara handlat om vad israeliska politiker har gjort utan också om vad den palestinska myndigheten har gjort.

Regeringen är för att stödja den palestinska myndigheten i dess arbete. Men jag vill betona att en förutsättning för detta är att myndigheten tar avstånd från Hamas agerande. Det är viktigt att understryka. Det har inte skett på ett tillräckligt tydligt sätt. Men slutligen har president Abbas och den palestinska myndigheten fördömt dödandet av civila på båda sidor och uppmanat till frisläppande av gisslan. Detta framför Sverige också i officiella möten med myndigheten.

Den svenska regeringens inställning är som den har varit; vi förespråkar deeskalering, ett slut på våldet och naturligtvis att man återgår till förhandlingsbordet. Israel har rätt att försvara sig. Men det måste som sagt ske inom ramen för den internationella humanitära rätten.

Fru talman! Jag delar Kerstin Lundgrens uppfattning att det är viktigt att se till att civilbefolkningen i Gaza nås av humanitärt stöd. Sverige deltar, inte minst inom EU, i arbetet med att verka för humanitärt tillträde till Gaza. Det är positivt att humanitära konvojer vid flera tillfällen har släppts in från Egypten den senaste veckan. Detta måste fortsätta, och det måste vidareutvecklas.

Vidare har FN lagt fram en nödappell för att svara upp mot de stora behoven av humanitärt stöd i Gaza. Sverige är en stor kärnstödgivare till flera FN-organ och till humanitära organisationer som verkar på plats. Sveriges kärnstöd gör det möjligt för humanitära aktörer att snabbt skala upp sitt arbete när en humanitär kris, såsom denna, plötsligt uppkommer. Genom Sida bidrar Sverige också med direkt humanitärt stöd till civilbefolkningen i Gaza.

Fru talman! Nej, vi glömmer inte Ukraina i den här diskussionen. Det gäller även behovet av att inte ha några dubbla standarder.

Jag delar Kerstin Lundgrens uppfattning att det behövs utökat humanitärt tillträde för att det humanitära stödet ska kunna levereras. Det är självklart. Sverige stöder aktivt både FN:s och EU:s ansträngningar för att etablera ett säkert och hållbart humanitärt tillträde.

Genom Sida stöder Sverige också bland annat Röda Korset och civilsamhällesorganisationer. Det stöd som de tillhandahåller går till de mest utsatta grupperna i det här läget, särskilt barn, och bidrar bland annat till socialt skydd, tillgång till mat, hälsa, psykosocialt stöd, vatten och sanitet. Det sista är inte minst viktigt med tanke på den situation som uppstått på grund av vattenbristen.

Fru talman! Den stående, klara centralpelaren i diskussionen är att Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas terrorism och mot den raketskjutning som alltjämt äger rum, medan vi står här i kammaren och debatterar.

Men självklart måste också den legitima responsen från Israel ske i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten. Därför arbetar Sverige tillsammans med såväl FN som EU och i de diplomatiska kontakter vi har med partner i arabvärlden för att åstadkomma precis det. Det kräver mycket diplomatiskt hantverk. Det är mycket svåra frågor och flera olika intressen vi står inför.

Det gläder mig ändå att den långsiktiga målsättningen om en tvåstatslösning finns kvar hos väldigt många partner. Det måste vara slutmålet, och det är kanske det som mitt i den här mycket dystra situationen bär upp ansträngningarna för att nå både det kortsiktiga och det långsiktiga målet.

Fru talman! När en sådan här konflikt hastigt kommer är världssamfundet väldigt sällan förberett. Det finns många, mycket jobbiga exempel på det. Det gäller inte minst de problem vi såg i Afrika på 90-talet. Rwanda är ett tydligt exempel på när världssamfundet inte tillräckligt snabbt insåg vad som egentligen höll på att hända.

Med detta sagt vill jag än en gång upprepa vikten av att stå upp för de multilaterala organisationer som Sverige är medlem av, till exempel FN, och att arbeta med EU som den viktigaste plattformen i det här sammanhanget. När EU talar med en röst är vi nämligen mycket starkare.

Vi ska naturligtvis också arbeta tillsammans med partner i regionen. Jag har själv haft mycket omfattande diskussioner och långa samtal om de här frågorna med flera kollegor i regionen vid de möten i både Oman och Alger som jag deltagit i. Det kommer regeringen att fortsätta göra.

(Applåder)