Aron Emilsson (SD) om Särskild debatt om situationen i Israel och Palestina

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att vi inte fick något besked om ökat svenskt humanitärt bistånd, trots att det verkar behövas mer än någonsin. Vi hörde i går att över 100 lastbilar per dag behöver komma in till Gaza för att man ska klara befolkningens behov.

USA ihop med Egypten har spelat en väldigt konstruktiv roll de senaste veckorna för att öppna en korridor och komma in med förnödenheter - men det måste också finnas förnödenheter att skicka. EU ökar som sagt sitt humanitära bistånd till området nu. Man tredubblar det. Då tycker jag att ett land som Sverige skulle kunna göra detsamma. Också Sverige borde kunna kraftigt öka det humanitära biståndet. Det behövs mer än någonsin.

Fru talman! Det står klart att Hamas länge har varit det allvarligaste hindret för fred och utveckling i Palestina. Hamas hotar och dödar inte bara israeler utan också sitt eget folk. De förtrycker sitt eget folk. Låt oss vara tydliga med att bakom Hamas står en annan stor aktör, nämligen Iran, som ju även står bakom Hizbollah i Libanon. Det här är ett större spel.

Den viktigaste motvikten mot Hamas på den palestinska sidan är den palestinska myndigheten, alltså staten Palestina på Västbanken. Det vore en mardröm om också Västbanken skulle falla i händerna på Hamas.

Vi har varit i löpande kontakt med Israels ambassadör under de här veckorna. Vi har också varit i löpande kontakt med Palestinas ambassadör under de här veckorna. Vi tycker att det är oerhört viktigt att den palestinska myndigheten inte försvagas utan stärks. Vi ser samtidigt att det har funnits en diskussion bland regeringsunderlagets partier om att regeringen skulle ta tillbaka erkännandet av Palestina. Jag tycker att det vore ett enormt misstag. Det skulle bara spela Hamas i händerna. Jag hoppas därför att utrikesministern kan ge klart besked i dag att regeringen inte har några sådana planer och att man står fast vid erkännandet av Palestina.

Fru talman! Med all respekt tror jag att jag har både en längre historia och bättre koll på den historia vi har än vad Aron Emilsson har. Jag har varit engagerad i den här frågan sedan slutet av 80-talet. Jag var med dels vid tillfällen då vi redan då började bygga och fördjupa relationer mellan palestinier och israeler, dels i processen som ledde fram till Osloavtalet i början av 90-talet.

Det socialdemokratiska partiet är en av få aktörer i svensk politik som har goda relationer med både Israel och Palestina, och det står vi för. Vår vision om en tvåstatslösning är också den som även de stora aktörerna globalt sett har svängt in på. Jag erkänner gärna att det känns som att den är längre bort nu än på länge, men vi måste tillbaka dit.

Det socialdemokratiska partiet, både i Sverige och globalt, har spelat rollen som brobyggare mellan de aktörer som nu finns. Den rollen kommer vi att fortsätta att spela. Jag tänker inte ta på mig någon som helst kritik av den typ som Aron Emilsson för fram här, för den är faktiskt helt ogrundad.

Fru talman! Jag behöver kanske inte ens nämna Sverigedemokraternas historia eller det faktum att israeliska aktörer inte vill prata med Sverigedemokraterna. Det beror helt enkelt på er historia. Men vi har bra relationer med både Israel och de palestinska företrädarna. Så är det faktiskt.

Detta handlar inte om akademiska poäng utan om vilka olika traditioner vi kommer ifrån, och jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna både i regeringsställning och som rörelse alltid har agerat för ökad förståelse, att bygga broar och att hitta lösningar.

När jag hör Aron Emilsson lägga ut texten om biståndet förstår jag var hindret för att öka det humanitära biståndet till Gaza finns. Det är uppenbarligen Sverigedemokraterna som stoppar regeringen från att nu gå in med ökat humanitärt bistånd, trots att det behövs mer än någonsin. Det, fru talman, beklagar jag verkligen.

(Applåder)

Fru talman! Självklart är det rimligt att kräva. Det är självklart så. Alla aktörer i det här måste, precis som jag sa i mitt andra inlägg, förstå att Hamas är ett av de viktigaste problemen för en fredlig utveckling över huvud taget. Man måste bekämpa Hamas helt oförsonligt. Så är det bara.

Magnus Berntsson ska också se att Fatah på Västbanken är den viktigaste motvikten till Hamas. Om inte Fatah och den palestinska myndigheten hade funnits där hade risken varit att Hamas tagit över. Det värsta vi kan göra nu är att försvaga den palestinska myndigheten. Det var också därför jag ställde frågan till utrikesministern om man står fast vid erkännandet av den palestinska myndigheten. Det är extremt viktigt att få klart besked om att man gör det, därför att annars tror jag att det finns risk att situationen destabiliseras ytterligare.

Det finns en möjlighet till tvåstatslösning framåt, men då måste man se till att stärka den palestinska myndigheten snarare än att försvaga den.

Fru talman! Nu är det ju så att Abbas har varit tydlig i fördömandet av dödandet av civila - på båda sidor, har han sagt. Han har dessutom krävt ett frisläppande av gisslan på Gaza. Det tycker jag är ett viktigt besked.

Sedan tycker jag inte att man ska vara så negativ eller pessimistisk i förhållande till utvecklingen och möjligheten att hitta en väg framåt. Vi måste alltid leta efter lösningar. Vi har en palestinsk myndighet på Västbanken. Låt oss försöka jobba för att stärka den!

Det kommer naturligtvis också an på hur Israel agerar här, för Israel kan inte fortsätta bygga ut bosättningar på ockuperad mark. Då undergräver man ju både legitimiteten för myndigheten och möjligheten att över huvud taget kunna få en sammanhållen stat.

Hade vi kunnat enas där, i att också uppmana Israel att avbryta sina planer på att bygga ut bosättningar, tror jag att vi hade kommit ett steg på vägen. Men vi får trots allt inte ge upp visionen om en tvåstatslösning. Det är den enda realistiska möjligheten framåt.

(Applåder)

Fru talman! Nej, det gör vi inte. Vi har en lagstiftning när det gäller vapenexport som är tydlig med att vi som huvudregel inte exporterar vapen till länder där de kan användas i krig på det här sättet.

Ytterst är det faktiskt inte riksdagen som bestämmer det, utan det är Inspektionen för strategiska produkter och den exportkontrollnämnd där alla partier är företrädda. Jag står fast vid den lagstiftningen och de avvägningar som görs där.

Joar Forssell kanske ska akta sig lite för vad han öppnar upp för, för det är klart att om man säger att vi ska kunna sälja vapen till Israel kommer det säkert att komma någon som säger att vi ska kunna sälja vapen till den palestinska myndigheten. Ni förstår; ger man sig in i en sådan här diskussion vet man aldrig riktigt var den kan sluta.

Nej, jag tycker att vi ska stå upp för de regler och lagar som vi har och som det finns bred majoritet för och uppslutning kring i den här kammaren.

Fru talman! Jag är väl medveten om demokratikriteriet i lagstiftningen. Det var när jag var ansvarig för vapenexporten som vi införde det. Det är viktigt, men det ska faktiskt tolkas som ytterligare en begränsning av vapenexporten. Det finns många demokratier som vi inte exporterar vapen till. Det finns också andra kriterier som man måste väga in.

Återigen: Ger man sig in i en sådan diskussion som Joar Forssell nu för riskerar man att det slutar i att krav kommer att ställas på att exportera vapen också till andra. Det vill jag inte göra. Jag vill att vi ska ha en restriktiv syn på vapenexport i enlighet med den lagstiftning som vi har och inte börja öppna upp den dörren.