Morgan Johansson (S) om Internationell samverkan

Herr talman! På dagordningen i dag står utrikesutskottets betänkande om internationella relationer och internationell samverkan. Sällan har detta känts mer aktuellt än just nu med de krig och konflikter som pågår i världen, i Ukraina och Mellanöstern men också på många håll i Afrika.

Det känns som att internationell sammanhållning, solidaritet, kamp för mänskliga rättigheter och upprätthållande av folkrätten är viktigare än på mycket länge. Det är detta som har varit Sveriges profil i världen, och det är också delvis detta som betänkandet handlar om, det vill säga Sverigebilden - vilken bild av Sverige som går ut i omvärlden.

I decennier har bilden av Sverige varit den av ett land som står upp för folkrätt, internationell solidaritet, mänskliga rättigheter och demokrati, ett land som har gått i frontlinjen när det gäller jämställdhet, jämlikhet, klimatomställning och generell välfärd.

Sverige har varit beundrat i världen. Det svenska passet har varit ett av världens starkaste och har gett tillträde till flest länder visumfritt. Och vi är nog ganska många som på resor har ombetts att berätta allt om det exotiska som människor bara har hört om ryktesvägen: fullt utbyggd barnomsorg, kostnadsfria universitet, i praktiken kostnadsfri rätt till sjukvård i världsklass, fem veckors betald semester, tretton månaders föräldraförsäkring, den svenska partsmodellen på arbetsmarknaden, arbetsrätten, allmän sjukförsäkring, förbud mot att slå barn, förbud mot att köpa sex, ett av världens mest demokratiska länder, en stark och grundlagsfäst yttrande- och tryckfrihet som borgar för ett fritt åsiktsutbyte, starka och fria medier, offentlighetsprincip och meddelarskydd, som bland annat lett till att Sverige är ett av världens minst korrupta länder, och så allemansrätten och strandskyddet, som gör att vi kan bada i så gott som alla sjöar och vattendrag, vistas var vi vill i skog och mark och plocka bär och svamp på ett sätt som man inte kan på många andra ställen i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Allt detta har vi kunnat berätta om med stolthet, ofta inför ganska överraskade och imponerade utländska gäster. Det goda rykte som Sverige har haft i omvärlden har varenda svensk gynnats av, men inte bara varenda svensk utan också svenska företag, som har kunnat dra nytta av Sveriges goda namn när de har varit aktiva i länder världen över. Sverige har stått för något gott, för kvalitet och för redbarhet, och detta har varit en enorm tillgång för Sverige.

Men nu är det dessvärre en annan bild av Sverige som går ut. Högern har ägnat sig åt att baktala Sverige i omvärlden i alla år, och nu när man sitter på regeringsmakten passar man på att montera ned mycket av det som har gett oss vårt goda namn.

Nu leder Sverige inte längre klimatarbetet. Tvärtom är Sverige nu ett land där man aktivt ökar utsläppen. Nu leder Sverige inte längre arbetet med internationell solidaritet. Tvärtom skär Sverige nu ned på biståndet och överger enprocentsmålet. Nu står kvinnors och flickors rättigheter inte längre i centrum för utrikespolitiken. Tvärtom avvecklar Sverige nu den feministiska utrikespolitiken.

Och när FN:s generalförsamling röstade om en vapenvila i Gaza för att få in humanitär hjälp röstade Sverige inte för detta utan lade ned sin röst. 120 länder röstade för. Norge röstade för. Frankrike röstade för. Men Sverige lade ned sin röst, för det är så utrikespolitiken har blivit: ängslig och passiv.

Allt detta är illa nog, men värst av allt är det agerande som vi talade om alldeles nyss och som Sverigedemokraterna har stått för det senaste året. Det har inte bara solkat Sveriges rykte utan också varit rent hotdrivande mot svenska folket och svenska intressen.

Det började i januari i år med ytterligare en omgång koranbränningar. Då hade det gått en tid sedan dansken Rasmus Paludan brände Koranen senast, under valrörelsen 2022. Detta tyckte SD uppenbarligen inte räckte, så i början av året ringde en SD-kopplad person till Paludan och frågade om han kunde komma hit igen och den här gången bränna en koran utanför Turkiets ambassad. Det skulle väl vara kul att göra. Och så blev det. Den SD-anknutna personen finansierade dessutom Paludans omkostnader för detta.

Det hela väckte naturligtvis mycket stor uppmärksamhet, och i den vevan skärpte Säpo sin formulering när det gällde hotbilden mot Sverige. Tidigare hade Sverige betraktats som ett legitimt mål för islamistisk terrorism, men det ändrade Säpo. Efter det betraktades Sverige som ett prioriterat mål för islamistisk terrorism, det vill säga en klar skärpning av hotbilden.

Då skulle man kanske tro att Sverigedemokraterna kunde lugna ned sig lite och förstå att det här kanske inte var så bra. Men det blev precis tvärtom, för då for justitieutskottets ordförande Richard Jomshof ut och sa att om det inte passar kunde man väl bränna hundra koraner till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Då blev det ännu värre. Snart blev han dessutom bönhörd, för snart dök det upp ytterligare ett par personer som gärna ägnade sig åt detta. Paludan hade tröttnat, men nya dök upp. Deras motiv var oklara, men man kan konstatera att agerandet spelade ryska intressen rakt i händerna. Det var en solklar påverkansoperation, om ni frågar mig.

Då ökade upprördheten ännu mer internationellt, dock inte bland svenska muslimer, som inte brydde sig särskilt mycket under året. Däremot fick vi en internationell reaktion som ledde fram till de dramatiska händelserna i Irak i somras, då den svenska ambassaden i Bagdad brändes ned av en våldsam mobb. Det var ett rent mirakel att ingen svensk skadades i samband med det.

Då skulle man kanske kunna tro att Sverigedemokraterna hade tagit till sig att det faktiskt var skadligt att bete sig på det sättet, men det gjorde de inte. Tvärtom gick Richard Jomshof ut igen med nya hatiska uttalanden. Den här gången kallade han profeten Muhammed för krigshetsare och slavhandlare, uppenbarligen med en enda avsikt: att elda på konflikten och hetsa folkgrupper mot varandra.

Då tvingades Säpo konstatera att läget hade blivit ännu allvarligare, och man fick höja terrorhotnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala. Detta visade sedan vara en helt korrekt bedömning, för den 16 oktober sköts tre svenskar på öppen gata i Bryssel av en enda anledning: att de gick med svenska landslagströjor. Två av dem avled, och den tredje skadades svårt.

Det var ett islamistiskt terrordåd. Självfallet är det alltid gärningsmannen som har ansvaret för sina handlingar, och den här gärningsmannen dödades också dagen efter i samband med ett polisingripande. Men när det handlar om terrorhot har alla centrala aktörer ett ansvar för att försöka lugna ned situationen, minska spänningarna och inte provocera fram våld.

Man kan bara konstatera att detta har Sverigedemokraterna inte brytt sig om ett enda dugg. Tvärtom har man aktivt under hela året drivit på för ökade motsättningar. Det senaste exemplet såg vi i Åkessons tal under landsdagarna i förra veckan, där han tog ytterligare ett steg när det gäller att hetsa mot muslimer och islam. Moskéer kan rivas, tyckte han, och alla muslimska symboler - halvmånar, kupoler och minareter - ska bort från stadsbilden. Inget av det ska finnas.

Alldeles nyss fick vi höra Markus Wiechel bekräfta det här. Han sa att också han tycker att islam är en vedervärdig religion. Han skriver under på det som Richard Jomshof har sagt, vilket säger allt om det partiet. Det här var inget angrepp på våldsbejakande islamism, utan det var ett angrepp på religionen islam som sådan och ett solklart angrepp på religionsfriheten.

Detta fungerar som en signal till SD:s stormtrupper. Det är klart att när politiker hetsar mot minoriteter ökar risken för hatbrott mot just dessa minoriteter, och bara några dagar senare fick vi se hur en muslimsk begravningsplats i Göteborg vandaliserades.

Det var precis detta hat och denna hets mot minoriteter som gjorde att Hédi Fried och Emerich Roth - två av Förintelsens överlevare - varnade för SD, för de kände igen hatretoriken från sin ungdom. Då riktade den sig mot judar. Nu riktar den sig mot muslimer, men de som ägnar sig åt den typen av hets är samma andas barn. Det handlar om att spä på misstron mot minoriteter och att exploatera denna misstro politiskt. Detta är inget som helst nytt, utan det är klassisk högerextrem strategi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationell samverkan

Det är alltså denna bild som nu går ut i omvärlden - bilden av ett land där man bränner koraner och där ledande politiker hetsar mot islam. Det är skadligt. Det är hotdrivande. Varenda gång Jimmie Åkesson öppnar munnen ökar hoten mot svenska folket och svenska intressen.

Det leder till att många muslimer i Sverige i dag känner sig utsatta, ifrågasatta, hotade och som något slags andra klassens medborgare. Det möjliggörs dessutom, dessvärre, av att vi har en regering som är så svag och som inte vågar säga emot utan som tvärtom aktivt skyddar och försvarar de värsta av hetsarna - som Jimmie Åkesson, som Richard Jomshof och som Björn Söder.

Detta är en känslig fråga för regeringspartierna. Det visade sig också när vi diskuterade detta betänkande i utskottet. Från början fanns det en skrivning i betänkandet om att det vore intressant att se hur till exempel koranbränningarna påverkat Sverigebilden. Den skrivningen ströks av majoriteten. Så känsligt var det alltså.

Jag tycker att detta är extremt sorgligt att se, dessutom farligt. Jag tycker att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna måste sätta ned foten mot SD. Regeringspartiernas tystnad mot denna hets tolkas i omvärlden som att man legitimerar den. Det är extremt allvarligt, skulle jag vilja påstå. Det skadar Sverige och svenska intressen. Nu tycker jag att det är hög tid att regeringspartierna bryter detta samarbete med SD.

Herr talman! Vi har inget avvikande budgetförslag på detta utgiftsområde. Däremot har vi starka åsikter om hur dessa pengar ska användas och också om hur Sverige sköter sina internationella relationer och om den bild av Sverige som går ut just nu, vilket vi har hört. Det utvecklar vi också i ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Först ska jag konstatera att Socialdemokraterna gick framåt i valet. Jag tror att det berodde bland annat på allt det som jag räknade upp och som har utmärkt Sverige, som fullt utbyggd barnomsorg, kostnadsfria universitet, fem veckors betald semester, allmän sjukförsäkring, partsmodellen och 13 månaders föräldraförsäkring. Allt detta är socialdemokratiska reformer som vi har genomfört under decennier och som har byggt upp en bild av Sverige som ett land där man tar ansvar för varandra och som ett land som har en stark generell välfärd.

Sedan kan jag konstatera att Moderaterna har gått emot nästan allt detta. Det kan inte jag hjälpa. Men ibland känns det lite konstigt när Moderaterna åker ut i omvärlden och skryter om svensk välfärd utan att nämna att de har varit emot så gott som varenda stor socialdemokratisk reform på dessa områden. Sedan får Margareta Cederfelt förlåta mig för att jag lyfter fram just dessa socialdemokratiska reformer.

Den frågeställning som vi debatterar nu är allvarlig. Jag har en motfråga till Margareta Cederfelt. Nu har vi precis hört Markus Wiechel säga att också han tycker att islam är en vedervärdig religion. Vi har precis hört hur Jimmie Åkesson på landsdagarna gick till ett frontalangrepp mot islam som religion. Det menar jag riskerar att leda till ökad hatbrottslighet mot muslimer. Det ökar motsättningarna i Sverige. Det riskerar faktiskt också att försvåra vår Natoprocess. Det känns därför lite konstigt när Margareta Cederfelt frågar mig om det när hon själv och hennes parti samarbetar med ett parti som inte precis har gjort saken lättare.

Jag skulle vilja ha ett klart svar från Margareta Cederfelt. Vad har hon att säga om Sverigedemokraternas hetsande mot muslimer? Vad har hon att säga om Markus Wiechels nu tydliga ställningstagande om att han tycker att islam är en vedervärdig religion? Vad har hon att säga om den ökande splittringen i Sverige till följd av Sverigedemokraternas beteende?

Herr talman! Vi kan gärna ha en allmänpolitisk debatt. När det gäller vad vi har gjort med skolan får Margareta Cederfelt gärna tala om vad hon gjorde med skolan när ni drev igenom friskolesystemet som nu bara leder till att skolägarna kan stoppa fickorna fulla med pengar och dessutom driva fram en betygsinflation som förstör det svenska skolsystemet. Det är den reform som ni har genomfört och som jag inte tycker att man kan vara särskilt stolt över. Men det är kanske delvis en annan diskussion.

Jag är stolt medlem av Svenska kommittén mot antisemitism sedan många år tillbaka. Jag deltar alltid i uppmärksammandet av Förintelsens minnesdag den 27 januari. Senast jag var i synagogan var när man uppmärksammade årsdagen för novemberpogromen 1938. Vi socialdemokrater har aldrig tvekat när det gäller att fördöma antisemitism - aldrig. Och jag tänker inte stå och ta emot någon kritik för detta över huvud taget, utan här finns ett klart och tydligt ställningstagande.

Det man också alltid måste göra när man fördömer antisemitism är att vara beredd att fördöma andra hatiska uttryck och hets. Man måste klara av att fördöma islamofobi när man ser sådan. Det var precis det Margareta Cederfelt misslyckades med i det här replikskiftet. Jag frågade vad hon tyckte om Markus Wiechels uttalande om att islam är en vedervärdig religion, men jag har inte fått något svar.

Om det finns någon kraft kvar i den här regeringen borde den konstatera att måttet är rågat nu när Sverigedemokraterna hetsar mot en minoritet och dessutom sätter svenska intressen både i Sverige och utomlands och svenska medborgares säkerhet i fara. Man måste bryta med Sverigedemokraterna. Moderaterna måste förstå att det har gått så långt att samarbetet inte längre kan upprätthållas. Jag hade önskat större tydlighet i den frågan från Moderaternas sida.

(Applåder)

Herr talman! Jag är själv inte troende. Tvärtom - jag har i många år varit aktiv i Humanisterna, som ju står för det sekulära och organiserar både agnostiker och ateister. Men saken är den att alldeles oavsett vilken livsåskådning man har måste man respektera religioner och människors tro. Det är helt grundläggande. Markus Wiechel säger i ena andetaget att han gör det, och i nästa säger han att islam är en vedervärdig religion. Det är inte att respektera islam - tvärtom.

En annan företrädare för Sverigedemokraterna, Richard Jomshof, säger att om det inte passar så kan vi väl bränna hundra koraner till. Det är väl inte heller att respektera en religion? Det är tvärtom att hetsa mot just en sådan. Jimmie Åkesson säger att det börjar bli dags att riva moskéer här och att det inte ska finnas muslimska uttryck i stadsbilden, utan att de borde försvinna. De muslimska uttrycken i stadsbilden borde utrotas. Det är väl inte heller att respektera en religion?

Sverigedemokraterna har systematiskt under decennier odlat den här typen av hets och hat mot islam, och det är skadligt och splittrande. Det ska man inte göra. När det sker måste alla andra politiska krafter vara starka nog att ta avstånd och markera hårt mot det. Jag beklagar att moderater, kristdemokrater och liberaler inte klarar av att göra det i det här läget, för det är extremt viktigt att man håller rent på den sidan.

Jag vet inte vad Markus Wiechel pratar om när det gäller det socialdemokratiska verkställande utskottet, andra företrädare och så vidare. Där får han nog vara lite tydligare. Men nej, det finns inga som helst sådana kopplingar. Det hittar Sverigedemokraterna bara på för att försöka komma undan den andra debatten som nu finns från regeringens sida.

(Applåder)