Fru talman! Ola Möller har ställt frågor till mig om huruvida Israels agerande är rättvist och proportionerligt samt om Israel bedriver självförsvar inom ramen för folkrätten och internationell humanitär rätt. Håkan Svenneling har frågat mig om regeringen avser att ta initiativ till fredssamtal, om jag har för avsikt att rikta kritik mot Israels regering för brott mot folkrätten samt om regeringen stöder Sydafrikas anmälan till ICJ och att frågan om folkmord prövas i domstol. Lorena Delgado Varas har ställt frågor om huruvida regeringen kommer att arbeta för att sanktioner införs mot Israel, att EU:s associeringsavtal med Israel avbryts, att EU inför vapenembargo mot Israel samt att statliga aktörer som Vinnova får direktiv om att avsluta samarbeten med Israel. Jag besvarar interpellationerna samlat.

Det mänskliga lidandet är enormt på båda sidor. Israel har drabbats av det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. Terroristattacken var därför mer än ett massmord på 1 200 oskyldiga israeler. Det var en attack mot själva idén om en fristad för världens judar. Därför är detta krig existentiellt för Israel.

EU och Sverige står alltså bakom Israels rätt att försvara sig, men den rätten måste utövas i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten. Civila måste alltid skyddas i enlighet med den humanitära rätten. Varje oskyldigt liv som spills i kriget är en tragedi. När stridigheterna nu flyttar söderut, dit många Gazabor har flytt, måste Israel göra sitt yttersta för att skydda civila.

Sverige fördömer Hamas användning av sjukhus för militära operationer och civila som mänskliga sköldar. Kriget medför allvarliga konsekvenser för sjukhusen och drabbar civilbefolkningen och vårdpersonalen på ett fruktansvärt sätt. Även Israel bör ta särskild hänsyn till den internationella humanitära rättens krav på skydd av sjukhus, medicinska förnödenheter och patienter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är fortsatt svårt för en extern part, utan kunskap om vilka militära mål som varit aktuella, att bedöma hur principerna om åtskillnad, proportionalitet och försiktighet tillämpats i olika situationer. Men självklart växer vår oro över de stora civila förlusterna, varav förfärande många är barn. Likaså väcker de omfattande skadorna på civil egendom frågor. Lidandet bland Gazas civila befolkning är oerhört.

Hur dessa regler respekteras och om krigsförbrytelser begåtts måste bedömas från fall till fall utifrån den internationella humanitära rätten. Det är en fråga som kan prövas av rättsliga instanser, inklusive Internationella brottmålsdomstolen, ICC, som har en pågående undersökning rörande situationen i Palestina.

Jag har noterat att Sydafrika har inlett ett förfarande mot Israel inför Internationella domstolen om påstådda överträdelser av folkmordskonventionen. Internationella domstolen är FN:s främsta rättsliga organ. Det är en oberoende domstol som FN:s medlemsstater förstås har att respektera.

I likhet med EU stöder inte regeringen bojkott av eller sanktioner mot Israel. Vi tror på dialog och anser att en god bilateral relation där vi kan både tala om fördjupat samarbete och framföra kritik i svåra frågor är vägen framåt. Sverige har ett långsiktigt intresse av att fördjupa relationen och samarbetet med Israel, som liksom Sverige har avancerad innovation och forskning. Det inkluderar också centrala intresseområden som grön omställning, smart industri och jämställdhet, liksom det viktiga arbetet mot antisemitism. Vinnovas kontor i Israel är en viktig del i det konkreta innovationssamarbetet.

Av samma skäl är det välkommet att EU har en långsiktig relation med Israel och att vi på så sätt kan fördjupa vårt samarbete inom nyckelområden och föra dialog kring frågor där vi inte alltid är överens. Associeringsavtalet utgör en central plattform för detta.

Regeringen stöder och verkar, liksom EU, aktivt för en politisk process som leder till en framförhandlad tvåstatslösning. Tvåstatslösningen kvarstår som den enda hållbara lösningen för fred och säkerhet för såväl Israel som Palestina på lång sikt. Sverige och EU stöder även diplomatiska ansträngningar av regionala partner, FN och USA. EU:s engagemang är tydligt, och EU är den internationella aktör som är mest aktiv jämte USA. EU har även ett särskilt sändebud som arbetar för en återgång till en politisk process.

Sverige har en restriktiv syn på export av krigsmateriel. Det är Inspektionen för strategiska produkter som är behörig tillsyns- och tillståndsmyndighet. ISP gör en helhetsbedömning i varje enskilt ärende.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jörgen Berglund, Mikael Damsgaard, David Josefsson, Ann-Sofie Lifvenhage, Erik Ottoson, Magnus Resare, Maria Stockhaus, John E Weinerhall och Viktor Wärnick (alla M).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har ställt denna interpellation till utrikesminister Tobias Billström för att vi alla behöver få svar på vad utrikesministern gör och avser att göra för att få slut på kriget i Gaza, vilket ansvar Sverige har och framför allt vilket ansvar Sverige borde ta.

Vi är många här i dag som vill se mer handling från utrikesministern. Vi är många här i kammaren, på läktaren och hemma i tv-sofforna som vill ha svar. Om "sist på bollen" hade haft ett ansikte hade det varit utrikesminister Tobias Billströms. I helgens intervju i Ekot riktade han nämligen för första gången kritik mot Netanyahu och ställde sig frågan om den humanitära rätten har efterlevts.

Gång på gång har vi hört honom upprepa att Israel har rätt att försvara sig. Det sa han också i dagens interpellationssvar. Det intressanta är att ingen har ifrågasatt Israels rätt att försvara civila. Det intressanta är, när vi i dag skriver den 23 januari 2024 i våra kalendrar, att Israels bombningar och attacker mot Gaza nu pågått i 107 dagar - 107 dagar som har lett till att minst 25 105 palestinier har dödats och 62 000 skadats. Det är 107 dagar som har gjort att 20 av 36 sjukhus har fått stänga, 107 dagar som har gjort att 60 procent av alla bostäder i Gaza har skadats, 107 dagar utan att någon undervisning har kunnat bedrivas för barn och unga och då 90 procent av alla skolbyggnader har skadats, 107 dagar som lett till att alla i Gaza riskerar svält och 378 000 människor redan befinner sig i akut svält här och nu.

Ingen annan konflikt har dödat så många FN-medarbetare. Journalister som har försökt rapportera dödas som flugor, och Reportrar utan gränser har konstaterat att enskilda journalister har utgjort måltavlor för vissa av Israels attacker. Organisationen Oxfam konstaterar att dödandet av palestinier varje dag är betydligt högre än i jämförbara konflikter. När Israel stoppar mat, vatten, mediciner och bränsle från att komma in i Gaza är det uppenbart att det är en kollektiv bestraffning och ett dödande av alla i Gaza, ingenting annat.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu styr den mest högerextrema regering som Israel någonsin har haft, en regering som inte bara hatar det palestinska folket, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer utan också klart och tydligt motsätter sig en tvåstatslösning.

Det är dags för Sverige och västvärlden att sluta ge sitt stöd till Israels regering och militär. Särskilt USA och Joe Biden har ett stort ansvar för det dagliga dödandet av palestinier. I stället borde Netanyahu, Ben-Gvir och Smotrich ställas inför rättvisans skrank och åtalas för det brott som de har begått.

I dagens interpellationssvar nämner utrikesministern Israel 20 gånger medan Palestina endast nämns 2 gånger. Det är en tydlig bild av hur regeringen balanserar. "Ett massmord på 1 200 oskyldiga israeler" dundrar utrikesministern. Men palestinierna omnämns inte. Det närmaste vi får höra är att "lidandet bland Gazas civila befolkning är oerhört". Frågan om det är ett massmord på oskyldiga palestinier svarar inte utrikesministern på.

Sveriges regering borde växla om och skapa press på Israel för att uppnå ett eldupphör nu med humanitärt tillträde för mat, vatten och mediciner, ett humanitärt tillträde som måste till innan Gaza dör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här kriget började dock inte för 107 dagar sedan. För mer än 75 år sedan startade fördrivningen av palestinier. Vi har ett ansvar att stoppa den folkfördrivningen i dag.

(Applåder)

Fru talman! Kriget i Gaza är en tragedi, och det är vi nog alla eniga om. Det är inte första gången som vi har en interpellationsdebatt i ämnet. Förra gången var den 16 november, och den här debatten blir därför i någon mån en repris.

Så som debatten utvecklade sig då ville olika företrädare för oppositionen att Sveriges regering skulle uttala att Israels krigshandlingar i Gaza är oproportionerliga och därför olagliga. Det är också så debatten förs nu här i dag. Interpellanterna vill att Sverige slår fast att Israel bryter mot krigets lagar.

Jag vill därför på samma sätt som jag gjorde i den förra debatten i stället rekommendera regeringen att inta en mer försiktig hållning. Vi talar här om anklagelser om krigsbrott. Och det brukar inte vara klokt att försöka avgöra om någon har begått brottsliga handlingar baserat på rapporter i medierna, om inte brottet är uppenbart, som när Ryssland terrorbombar bostadshus i Ukraina. Klokt är att vänta in vad professionella bedömare säger, exempelvis åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen. Då kommer vi också att få en .

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att kammarens överläggningar inte får störas av åhörare på läktaren. Jag ber vakterna att snarast avlägsna de personer som stör ordningen.)

Tack, fru talman! Jag fortsätter.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Var så god!)

Då kommer vi också att få en bedömning av de krigsbrott som Hamas begår med nyttjande av mänskliga sköldar, för att inte tala om den fruktansvärda attack mot civila som inledde kriget.

Om regeringen i stället gör som interpellanterna vill och ger sig in i debatten med det enda syftet att kalla Israel för krigsförbrytare blir Sverige en del av konflikten. Och det är en konflikt som faktiskt inte är Sveriges.

Det kommer att komma en tid då vi med bättre kunskapsunderlag än nu kommer att kunna bedöma om Israels krigföring har varit laglig eller inte. En sådan rättsprocess bör då ledas av dem som har expertkunskaper om strid i bebyggelse och om internationell humanitär rätt. Annars blir det mest lösa tyckanden.

Fru talman! Det är kriget i sig som är det stora problemet, och en viktigare fråga för regeringen att fokusera på är vad Sverige kan göra för att vi ska komma till ett slut. Jag kan som alla andra se konsekvenserna i form av förlorade människoliv och förstörelse av städerna. Det är därför rimligt att ställa frågan till Israel om de militära insatserna kan trappas ned.

Den andra parten i kriget, terrororganisationen Hamas, kan också uppmanas att kapitulera. Det finns ingen möjlighet för Hamas att vinna militära framgångar. Som för de tyska nazisterna i Berlin i april 1945 kommer ett fortsatt krig bara att plåga den egna befolkningen till ingen nytta för någon. Vi talar ibland om Hamas som om de inte vore en grupp människor som förstår vad vi säger, men det är en politisk rörelse med ledare som kan tilltalas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ansvaret för att få ett avslut på kriget ligger inte endast på Israel. Jag noterar att oppositionens företrädare i sina inlägg inte har sagt ett enda ord om Hamas skuld för att kriget fortfarande pågår.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Lifvenhage, Erik Ottoson, Maria Stockhaus och John E Weinerhall (alla M).

Fru talman! Först och främst vill jag tacka Lorena Delgado Varas, Ola Möller och Håkan Svenneling för att ha initierat dagens viktiga debatt.

Jag tänkte prata lite grann om principen the responsibility to protect. Det är en princip som antogs av FN 2005 efter lärdomar från bland annat Srebrenica och Rwanda. Principen stipulerar att en stat har en skyldighet, en förpliktelse, att skydda sin egen civilbefolkning om brott mot mänskligheten, krigsbrott eller folkmord pågår. Principen säger också att om den staten inte lyckas måste omvärlden hjälpa staten att skydda civilbefolkningen. Slutligen säger principen att om staten ändå inte lyckas skydda sin egen civilbefolkning är det omvärldens plikt enligt the responsibility to protect att skydda civilbefolkningen.

Redan den 7 oktober, samma dag som de fruktansvärda attackerna mot Israel begicks, sa FN att en total belägring av Gaza skulle strida mot internationell rätt. En månad senare sa FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Volker Türk, att både Israel och Hamas med största sannolikhet har begått krigsbrott. Den svenske professorn Pål Wrange har sagt att det är mycket sannolikt att Israel bryter mot folkrätten, och organisationer som Amnesty, Human Rights Watch och även svenska Läkare Utan Gränser har sagt att krigsbrott eller brott mot internationell rätt pågår i Gaza.

Vi har sett tvångsförflyttning av civila i Gaza. Det är ett krigsbrott.

Vi har sett bombningar av sjukhus. Det är ett krigsbrott. Av 36 sjukhus är 20 totalt förstörda och fungerar inte längre, och de övriga 16 fungerar bara delvis. Vi har redan hört vilket lidande patienter i dag får genomgå på grund av behandlingen.

Israel stryper tillgången till rent vatten. Man stryper tillgången till mat, och man stryper tillgången till el. Hela den palestinska befolkningen på 2,2 miljoner människor löper risk att svälta. Det är ett krigsbrott.

Minst 3 kyrkor och 157 moskéer har skadats eller förstörts av bombningarna. Det är ett krigsbrott.

Sedan den 7 oktober står samtliga 625 000 skolelever i Gaza utan någon form av skolgång, och 90 procent av alla skolor är i dag förstörda eller skadade.

För mig är det mycket tydligt att krigsbrott begås. Det bör vara tydligt även för den svenska regeringen. Responsibility to protect, skyldighet att skydda, är en princip som Sverige har varit med och skrivit under på. Jag undrar, fru talman, när den svenska regeringen ska agera utifrån den skyldigheten.

(Applåder)

Fru talman! Många tidigare talare i den här debatten har varit inne på den fruktansvärda, helvetiska situation som råder i Gaza för närvarande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av oss kanske såg Rapport häromkvällen. Där fick vi möta en familj som lagade mat till barnen, som så många andra familjer. Skillnaden var att väggarna i köket, i vardagsrummet och i sovrummen var bortsprängda, och runt omkring bostäderna fanns det inga andra hus kvar.

Man frågade familjen: Vad gör ni när ni lagar mat åt era barn? De svarade: Vi kan endast hoppas på att freden en dag ska komma. Den kommer säkert snart, sa familjen uppgivet.

Jag tror att många blev berörda av den lilla flickan i samma inslag. Hon berättade först att hon saknade alla sina leksaker, som hade försvunnit, men kom snart in på att hon skulle kunna göra vad som helst för att åtminstone någon enda av alla dem som hon kände som inte längre finns skulle få komma tillbaka till livet. Därpå brast flickan ut i hejdlös gråt.

Fru talman! Vi väljer själva om vi i ett sådant läge vänder bort blicken eller försöker påverka situationen med det lilla var och en av oss kan göra.

Är man Sveriges utrikesminister har man faktiskt möjlighet att göra sin röst hörd. Man har möjlighet att tala som företrädare för ett land som historiskt sett engagerat sig mot våld, krig och förtryck och göra sin röst hörd. Med företrädare på utrikesministerposten som Sten Andersson, Anna Lindh, Margot Wallström och till och med Carl Bildt råder det inget tvivel om att Sverige haft tydliga röster för fred, mot ockupation, mot terrorism och för en tvåstatslösning och därmed spelat en viktig roll.

Fru talman! I november frågade jag utrikesministern i en interpellation hur Sverige tänkte agera givet den mycket svåra humanitära situation som redan då rådde i Gaza. Jag gjorde det delvis mot bakgrund av att många riksdagsledamöter och andra företrädare för den SD-ledda högerregeringen hade sagt och skrivit konstiga saker om både internationell rätt och situationen i Israel och Palestina.

Jag fick svar av utrikesministern, ett svar som jag till delar uppskattade, där utrikesministern fastslog att Sverige kommer att fortsätta bedriva intensiva diplomatiska förhandlingar och ansträngningar för att säkerställa efterlevnaden av humanitär rätt. Frigivning av gisslan togs upp, liksom behovet av att undvika en regional eskalering. Vidare var utrikesministern vid det tillfället tydlig med att det inte finns någon annan väg framåt än en förhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet.

Gott så, fru talman. Jag välkomnade de orden från utrikesministern. Men som jag sa tidigare måste ord följas av handling, och att titta bort från det som sker är inte ett alternativ. Vi som jobbar med frågan dagligdags, i både utrikesutskott, EU-nämnd och andra forum, vet och tar del av dessa ståndpunkter. Men utöver detta kvarstår frågan: Vad har Sveriges regering och utrikesministern gjort för att bedriva de intensiva diplomatiska förhandlingar som utrikesministern nämnde senast här i kammaren? Har kritik till exempel framförts direkt till Israel för den pågående mycket aggressiva krigföringen? Har Sveriges regering tagit andra initiativ?

Jag tror att vi är många som undrar över detta här i dagens interpellationsdebatt, och jag tycker att det skulle vara intressant att få ta del av denna redogörelse här, när utrikesministern får tillfälle att svara efter våra inlägg.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att berätta att vi vid den här tiden förra året var på en resa i Palestina och Israel med Diakonia. Efter det hade vi en interpellationsdebatt med utrikesministern - jag vet inte om du kommer ihåg det, men det hoppas jag.

Anledningen till att vi var så bestörta var att vi, förutom att vi fått se Västbanken och hur palestinier systematiskt har behandlats, fick tillfälle att träffa Eli Hazan från Likud, som själv sa till oss, öppet och ärligt, att det inte finns några oskyldiga palestinier utan bara aktiva och inaktiva terrorister. När vi frågade honom om detta gällde gamla, barn och civila sa han: Ja, de är inaktiva terrorister. Jag vill påminna om detta, för denna syn verkar ha spillt över när det gäller hur man har hanterat Gaza och Hamas terrorattack.

I november ställde jag ytterligare en interpellation till utrikesministern, där jag efterfrågade vilka åtgärder som utrikesministern och den svenska regeringen har vidtagit för att säkerställa att barns rättigheter, i enlighet med konventionen om barns rättigheter och internationell humanitär rätt, efterlevs. Då hade över 8 000 människor dödats, och över 3 500 av de civila offren var barn.

Nu står vi här igen, två månader senare. Antalet civila offer är nu över 25 000, varav över 10 000 barn. Jag vet att en hel del moderata företrädare har problem med dessa siffror och tycker att de kan vara uppblåsta och att man inte riktigt kan veta varifrån de kommer. Men FN, Röda Korset, Läkare Utan Gränser och Amnesty använder sig av detta. Vad är det som gör att Sveriges regering tvivlar på dessa siffror och sitter på händerna?

Av de civila som mist sina liv är 10 000 barn. Siffran över barn som skadats, traumatiserats eller amputerats utan bedövning är ännu högre, liksom siffran över törstiga och hungriga barn och barn som blivit föräldralösa. Detta är en katastrof av chockartade proportioner.

Jag häpnar över att man beter sig som att det regnar och väntar på att vädret ska slå om igen. Gaza har blivit en barnagrav, men jag hör ingen från regeringen fördöma detta.

På min tidigare interpellation svarade utrikesministern: "Den svenska regeringen, tillsammans med ett enat EU, har konsekvent uppmanat båda sidor att respektera den internationella humanitära rätten och skydda den civila befolkningen. Direkta attacker mot civila och civil egendom är inte tillåtna. Principer om åtskillnad mellan militära mål och civila objekt, proportionalitet och försiktighet måste alltid tillämpas. Barn ska enligt den internationella humanitära rätten särskilt skyddas givet sin sårbarhet. Sjukhus, sjukvårdspersonal och humanitär personal åtnjuter också ett särskilt skydd."

Nu har det dödats fler barn än när vi hade den här interpellationen i november. Det har dödats fler barn i Gaza än det antal barn som dödats sammanlagt i Gaza och på Västbanken sedan 1967. Jag undrar om utrikesministern skulle kunna redogöra för vilka intensiva diplomatiska ansträngningar som har gjorts. Har man framfört allvaret i situationen till Israel, eller har de ekonomiska intressena vägt tyngre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Krigets lagar är uppbyggda utifrån det som kallas för distinktion, proportionalitet, försiktighet, förbud mot onödigt lidande, förbud mot överflödig skada och principen om icke-diskriminering. Det finns ett förbud mot att attackera civila. Civilbefolkningen ska skyddas, och civila objekt får inte anfallas. Sjukvården ska skyddas, och sårade och sjuka ska omhändertas.

Det här ingår i krigets lagar. Det krävs inte så mycket för att kunna konstatera hur det ser ut när man har bombat, skövlat och förstört. I alla fall ser jag det jag ser. Jag tror att mina ögon fungerar. Men det verkar som att det i vissa delar i den här församlingen finns någon sorts försiktighetsprincip där man nästan ska förneka det man uppenbart upplever och ser. Det tycker jag är rätt märkligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En av de största orsakerna till att brott mot krigets lagar förblir ostraffade är okunskap. Det beror på att man inte vill göra någonting åt situationen; det är det som är orsaken. Det finns någon sorts förnekelse i detta, där man inte tror att de som man - möjligen - tror gott om kan begå den här typen av handlingar.

Det talas om dialog. Utrikesministern räknar upp en lång rad samarbeten med Israel. Har det här lett till att vi har fått en lösning på Palestinafrågan? Har det lett till att kriget är slut? Har det lett till att händelserna i Gaza inte har inträffat?

Hur ser dialogen med palestinierna ut? Det är ju också en del i detta. Det måste då vara fråga om en dialog som upplevs vara värd namnet och inte bara någonting som ständigt upprepas i olika sammanhang men som i praktiken har noll och intet värde.

Då kommer man till en kärnpunkt. Om det nu är så att en tvåstatslösning är möjlig kräver det att den palestinska myndigheten, som var en konsekvens av det avtal som Arafat och Rabin undertecknade, får ett massivt och tydligt stöd från det internationella samfundet. Sker inte det finns inte den tyngdpunkt på den palestinska sidan som gör det möjligt att föra förhandlingar på ett rättvist sätt.

Den palestinska myndigheten är inte Hamas. Det har upprepats så många gånger från vår sida att vi tar avstånd från terrordådet av Hamas och att vi ser det som ett brott mot krigets lagar att det är en debatt som egentligen inte behöver föras. Men det verkar vara väldigt svårt för regeringsföreträdare att i olika sammanhang tydligt se vad det är som Israel egentligen pysslar med.

Om man tittar på hela frågan om en tvåstatslösning kan man enkelt konstatera att bosättningarna, detta att människor får åka på skilda vägar, att Israel expanderar bosättningarna och bygger mur och så vidare, försvårar och underminerar en tvåstatslösning. Det krävs ingen djupare utbildning för att inse detta. Det är en rätt enkel analys, för det är en analys ur verkligheten. Det visar att det här inte har hållit. Eldupphör är i alla fall någonting som kan vara början på en eventuell förbättring.

(Applåder)

Fru talman! Det är nu över tre månader sedan terroristgruppen Hamas genomförde sina barbariska attacker mot Israel och det nu pågående kriget inleddes. Som jag sa inledningsvis är det mänskliga lidandet på bägge sidor enormt. Israel har drabbats av det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen, och samtidigt har många tusen palestinier dött i kriget.

Regeringen står upp för Israels rätt att försvara sig. Israels mål att slå ut Hamas militära förmåga är därför förståeligt. Dessutom skulle det möjliggöra ett slut på Hamas auktoritära islamistiska styre. Regeringen välkomnar därför antagandet av den nya sanktionsregimen mot Hamas, som man beslutade om i fredags.

Samtidigt växer regeringens oro över omfattningen av krigföringens konsekvenser för civilbefolkningen i Gaza, det mycket stora antalet civila döda, varav förfärande många är barn, och de omfattande skadorna på civil egendom. Detta reser frågor om efterlevnaden av den internationella humanitära rätten. Jag reser dessa frågor, och det har också andra företrädare gjort.

Sjukhus och sjukhustransporter åtnjuter ett särskilt skydd enligt den internationella humanitära rätten. Sjukhuspersonal och patienter ska skyddas, och regeringen har därför enträget uppmanat Israel att visa största möjliga återhållsamhet för att säkerställa skyddet av civila. Även humanitär personal ska skyddas och respekteras.

Samtidigt får Hamas inte använda civila som mänskliga sköldar eller sjukvårdsinrättningar som bas för sina militära operationer. För att avgöra om Israel har brutit mot den internationella humanitära rätten fordras dock prövning, och vi har inte den information som krävs för detta. Vi har till exempel inte underlag för att avgöra om Hamas har lagt ett militärt mål under en civil byggnad. Detta bör därför oberoende rättsliga instanser utreda, och som bekant har till exempel Internationella brottmålsdomstolen en pågående förundersökning om situationen i Palestina.

Vad som är helt klart och som regeringen har återupprepat i både bilaterala och multilaterala sammanhang är vikten av att alla parter tillämpar principerna om åtskillnad mellan militära mål och civila objekt, proportionalitet och försiktighet. Därtill skulle deportation av palestinier från Gaza strida mot folkrätten.

Fru talman! Regeringen har, liksom EU, understrukit den allvarliga humanitära situationen i Gaza och krävde därför tidigt humanitärt tillträde. Regeringen röstade också, tillsammans med övriga nordiska länder och en betydande majoritet av EU:s medlemsländer, för resolutionen om ett eldupphör av humanitära skäl i FN:s generalförsamling den 12 december förra året.

Resolutionen kräver ett omedelbart eldupphör av humanitära skäl och understryker alla parters ansvar för att skydda civila och möjliggöra att humanitär hjälp når civilbefolkningen i Gaza. En förutsättning för att Sverige skulle rösta för resolutionen var dess krav på omedelbar och villkorslös frigivning av samtliga i gisslan som hålls av Hamas och andra grupper i Gaza.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen välkomnar EU:s arbete i samarbete med FN, USA och regionala partner för att återuppta fredsprocessen i Mellanöstern. Vid EU:s utrikesministermöte tidigare i veckan välkomnade jag EU:s fortsatta arbete med att få igång en process för fred baserad på en framförhandlad tvåstatslösning.

Vi stöder viktiga initiativ såsom en förberedande fredskonferens så snart som möjligt. Regeringens budskap är därför att Sverige står redo att bidra i ett bredare europeiskt initiativ. Sverige, liksom EU, ska alltså vara en stark röst för en framförhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina kan samexistera i fred och säkerhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Ottoson och John E Weinerhall (båda M).

Fru talman! Att inte låta straffrihet råda är en av omvärldens viktigaste roller när brott och övergrepp begås. Oavsett var, mot vem eller av vilka brott begås mot internationella konventioner måste vi kämpa för att man ska ställas till svars för sina handlingar. Ansvarsutkrävande ska råda, inte straffrihet. Därför har Sverige tillsammans med andra stater skapat två domstolar med snarlika namn, som båda finns i Haag.

I höstas besökte jag ICC, International Criminal Court, som är en domstol som i enlighet med den så kallade Romstadgan åtalar och dömer personer som begår folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. En känd förövare som ICC har begärt häktning av är Rysslands Vladimir Putin.

Israel har ett track record av att motarbeta domstolen ända sedan den bildades och har inte anslutit sig till ICC. Sedan 2015 är Palestina medlem av ICC. Sedan 2020 pågår en utredning ledd av en åklagare, och genom Palestinas anslutning kan åklagaren utreda både brott begångna av palestinier och Israels brott på palestinskt territorium i Gaza.

Den andra domstolen i Haag är ICJ, som under den senaste tiden har blivit mer omtalad. Det är FN:s främsta juridiska organ, en domstol där rättstvister mellan stater avgörs. Att domstolen nu hamnar i strålkastarljuset beror på att Sydafrika före nyår lämnade in en stämning mot Israel gällande brott mot FN:s folkmordskonvention från 1948. Sydafrikas stämning för prövning av folkmord har fått stöd av ett flertal länder. Det som ICJ ska ta ställning till är alltså om Israel begår, eller om det finns risk för, folkmord.

Sverige borde stödja Sydafrikas anmälan till ICJ. Frågan om Israel begår folkmord måste prövas i domstol. Sverige borde också öka stödet till ICJ så att krigsbrott kan utredas snabbt och effektivt. Vi har ett ansvar för att straffrihet inte ska få råda. Så låt oss ställa Netanyahu, Ben-Gvir, Smotrich och gärna också Hamas inför domstol för krigsbrott.

Denna debatt är ingen repris. Under hösten och vintern har vi sett hur situationen har försämrats. Och jag blir oroad när en moderat ledamot som Olsson har missuppfattat vad vi i oppositionen vill. Vi vill att Sverige ska stå upp för folkrätten, för det internationella regelverk som vi tillsammans har kommit överens om. Vi vill att Sverige ska kämpa för eldupphör och för att blockaden av Gaza, både den som har pågått ända sedan 2007 och den vi nu ser när man stoppar mat, vatten, mediciner och bränsle från att komma in till Gaza, bryts. Vi vill att Sverige tar tag i taktpinnen för fred och ansluter sig till Sydafrikas arbete för ansvarsutkrävande och tar tag i taktpinnen för att få ett slut på den israeliska ockupationen av Palestina och börjar kämpa för en långsiktig och hållbar fred och en tvåstatslösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi får många uttalanden i dag från moderat håll, men vi får inga svar på hur utrikesministern arbetar för att uppnå detta. Har Israels ambassadör kallats upp? Har man gjort någonting sedan man röstade i FN:s generalförsamling? Vi har ännu inte hört några konkreta exempel. Och varför nämns inte den 7 oktober? Jo, det är för att vi inte har någon politisk konflikt om hur vidriga Hamas brott var. Men vi har en politisk konflikt mellan opposition och regering om varför regeringen gör så lite när vi ser barn, kvinnor och andra palestinier svältas, mördas och bombas ihjäl i Gaza varje dag. Då undrar vi: Var är den svenska regeringen? Vi är inte där vi brukade vara förut.

(Applåder)

Fru talman! Den centrala frågan i denna interpellationsdebatt är: Vad bör Sveriges regering göra?

Jag får tacka utrikesministern och interpellanterna för debatten. Men jag noterar att oppositionen vidhåller att det viktiga för Sveriges regering är att förklara att Israel är krigsförbrytare. Men jag tror, som sagt, att det bästa är att invänta professionella bedömningar från dem med kunskap om strid i bebyggelse och om krigets lagar. Att inta denna hållning är inte alls att okritiskt acceptera allt som Israel gör, som oppositionens företrädare felaktigt hävdar.

Det kommer kanske som en överraskning, men det är faktiskt inte Tobias Billström som har startat kriget i Gaza och driver det framåt. Jag förstår upprördheten över konsekvenserna av kriget. Men det är inte Tobias Billström som är ansvarig för detta.

Fru talman! Som avslutning skulle jag därför vilja be att utrikesministern berättar om vilka samtal som fördes på ministerrådet för utrikesärenden i går, och där samtal med alla ledande aktörer i regionen faktiskt förekom. Det är som utrikesministern säger, nämligen att det enda sättet att skapa en långsiktig och hållbar fred i området är att få igenom en tvåstatslösning. Och som jag har kunnat läsa om i medierna diskuterades det i går hur framtiden ska se ut. Jag tror att det är det som Sveriges regering främst av allt bör fokusera på och inte föregripa den rättsprocess som kommer att ske när kriget är slut.

(Applåder)