Morgan Johansson

Fru talman! Lördagen den 7 oktober 2023 kommer för alltid att vara en svart dag i historien. På en och samma dag dödades över 1 400 civila israeler av Hamas utsända mördare. Det är det värsta terrordådet i staten Israels historia. Det är det högsta antalet judar som dödats på en och samma dag sedan Förintelsen. Men Hamas dödade inte bara judar. Man dödade kristna. Man dödade muslimer. Man dödade helt urskillningslöst.

Vi socialdemokrater framförde redan samma dag våra djupaste kondoleanser till Israels regering och folk. Vi fördömde i starka ordalag detta fruktansvärda terrordåd. Det var ett bestialiskt våld av en karaktär som vi inte sett sedan IS värsta handlingar i Syrien och Irak för några år sedan. Det är viktigt att de fördömandena sker utan några som helst försök till relativisering. Hamas riktade in sig på civila män, kvinnor och barn. Det finns ingenting, absolut ingenting, som kan försvara de barbariska handlingarna.

Israel har blivit utsatt för en attack, och Israel har rätt att försvara sig. Detta måste naturligtvis ske inom ramen för internationell rätt. Det innebär att man inte får rikta in sig på civila mål och att man i så stor utsträckning som möjligt ska undvika civila dödsoffer. Också krig har lagar, även om man bekämpar barbariska terrorister.

Av det följer att den humanitära katastrof som kan följa i Gaza till varje pris måste undvikas. Vi fick i går höra av FN:s människorättskommissionär, Volker Türk, att det behövs ungefär 100 lastbilar om dagen med förnödenheter, mat och medicin till Gaza för att befolkningen ska klara sig. Just nu är det betydligt mindre som kommer in.

EU har beslutat om att kraftigt öka det humanitära biståndet. Man har sagt att man ska tredubbla det. Jag vill att Sverige nu också kraftigt ökar det humanitära biståndet till de palestinska områdena. Det har vi socialdemokrater efterfrågat en tid, men vi har inte fått några besked från regeringen. Därför vore det bra att få ett besked av utrikesministern om det i dag.

Detsamma gäller behovet av att få till stånd en humanitär paus i stridigheterna för att få in hjälp till befolkningen. Detta har krävts av FN:s generalsekreterare, av USA och nu också av EU och är förstås en nödvändighet. Vi förväntar oss att även Sverige arbetar för det.

Fru talman! Det här kan bli ett långt krig. Just nu ser allt mycket svårt ut. Men vi får inte ge upp. Vi måste hitta en väg tillbaka till avspänning, förhandlingar och kompromisser. Det är det internationella samfundet skyldigt de miljontals människor som bor i Israel och Palestina.

(Applåder)

Herr talman! Detta är ett omfattande betänkande med en mängd olika frågor på ett otal områden, så partikollegan Linnéa Wickman och jag valde att dela på jobbet. Vi gjorde det mot bakgrund av att vi anser att det som skrivs i betänkandet om Mellanösternkonflikten och förhållandet mellan Israel och Palestina är så anmärkningsvärt att det förtjänar ett eget inlägg. I praktiken, menar vi, innebär detta en skarp kursändring från regeringspartiernas sida vid sämsta möjliga tillfälle. Regeringspartierna verkar inte ens längre kunna stå upp för EU-linjen i frågan.

Det här är ju en mycket långvarig konflikt, och Sverige har i alla tider hävdat folkrättsliga principer och mänskliga rättigheter i konflikten. Det innebär att man måste lägga press på båda parter. Våldet från båda sidor måste upphöra. På den palestinska sidan måste man bekämpa terrorism, såsom Hamas. Man måste bekämpa korruption, som är ett gift i samhället. Man måste också arbeta för att kunna arrangera nya demokratiska val. På den israeliska sidan måste man lämna ockuperad mark, stoppa de illegala bosättningarna på Västbanken och säkerställa att demokratiska val i Palestina över huvud taget kan hållas. Båda parter måste arbeta för en tvåstatslösning.

Detta har varit Sveriges linje i årtionden, också med borgerliga regeringar. När Carl Bildt var utrikesminister i alliansregeringen 2006-2014 upprätthöll han denna svenska linje. Av allt att döma gör han det också än i dag.

Men nu har man alltså lagt om politiken. I det betänkande som nu behandlas refererar man visserligen till vad andra har sagt, men utskottet vill självt inte längre prata om att Israel ockuperar palestinsk mark. Man riktar ingen kritik mot de illegala bosättningarna, och den enda press man vill lägga på någon ska enligt betänkandet läggas på den palestinska myndigheten, inte på Israel. I denna del är detta ett ensidigt och obalanserat betänkande.

Det var till och med så att EU:s höga representant Josep Borrells uttalande nyligen, där han fördömde det eskalerande våldet, ströks från betänkandet av majoriteten. Visserligen kallade Håkan Svenneling tidigare i debatten Josep Borrell för en trött högersosse från Spanien, vilket väl får stå för Svenneling, men Borrells uttalande i denna fråga var tydligen så farligt att det inte kunde stå med i utskottsbetänkandet utan ströks av regeringspartierna.

Varför? Jo, förmodligen därför att det i uttalandet nämndes att Israel faktiskt ockuperar palestinsk mark, och det kan man tydligen inte längre förmå sig att säga från högerpartiernas sida - trots att alla vet att det är sant.

Vi kan inte tolka det på något annat sätt än att majoriteten inte längre kan stå upp för EU-linjen när det gäller Israel-Palestina-frågan. Varför stryker man annars Borrells uttalande från betänkandet?

Detta kommer också vid sämsta möjliga tillfälle. Våldet eskalerar, och Israel har fått en regering som är mer högerinriktad än någonsin tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Vi hör nu uttalanden från Israel som är mycket oroande. Israels nya regering accepterar inte en palestinsk stat. Israels finansminister, som är ledare för ett ultrareligiöst parti och som själv är bosättare, sa till och med nyligen på ett möte i Paris: "Det finns inga palestinier." Och accepterar man inte ens att det finns ett palestinskt folk, då accepterar man ju inte heller att detta folk ska ha några som helst rättigheter. Han har också tidigare sagt att han beklagar att inte alla araber kastades ut ur Israel 1948.

Den nya regeringen i Israel går också vidare med att ytterligare bygga ut de illegala bosättningarna på palestinsk mark, med det uttalade syftet att omöjliggöra en palestinsk stat. Det finns redan över 700 000 bosättare. Nu planerar man att fördubbla antalet bosättare på Västbanken till bortemot 1,5 miljoner. Det vore förstås ytterligare ett flagrant brott mot folkrätten. En ockupationsmakt har inte rätt att flytta in den egna befolkningen på ockuperat område för att på det sättet göra ursprungsbefolkningen till minoritet i sitt eget land. Det strider mot internationell rätt.

Samtidigt fortsätter förstörelsen av palestinsk egendom. Palestinier tvångsförflyttas, deras egendom förstörs och humanitärt bistånd konfiskeras. Enligt FN har över 1 600 biståndsfinansierade byggnader förstörts sedan 2009.

Vatten används systematiskt för att driva bort palestinska bönder. De förvägras vatten till sina odlingar, samtidigt som bosättarsamhällena har fri tillgång till vatten. Uttorkade palestinska olivlundar kan vara granne med bosättarområden där man kan fylla sina swimmingpooler och odla apelsiner.

Det är nu viktigare än någonsin att världssamfundet fortsätter stå upp för folkrätten, mänskliga rättigheter, avspänning och en tvåstatslösning där Israel och Palestina kan existera sida vid sida inom säkra och erkända gränser. Jag är också helt övertygad om att de flesta i den israeliska befolkningen vill ha just detta: avspänning, förhandlingar och fred.

För att nå dit måste naturligtvis också palestinierna göra sitt. Korruptionen måste bekämpas som det gift det är i samhället. Hamas måste bekämpas som den terroristorganisation den är. Deras raketattacker mot Israel måste upphöra. Men glöm inte att Hamas inte representerar det palestinska folket! Det är faktiskt tvärtom i många avseenden: Hamas och Fatah är dödsfiender, som vi vet. Det faktum att Hamas kontrollerar Gaza är inte heller ett argument för att Israel ska få fördubbla bosättningarna på Västbanken, i praktiken beslagta palestinskt land och omöjliggöra en palestinsk stat.

Folkrätten är inget smörgåsbord där man kan välja och vraka. Dess principer måste gälla alla stater, överallt. Man kan inte ha olika måttstockar. Vi kan inte acceptera den starkes rätt på den svages bekostnad.

Därför är formuleringarna i detta betänkande mycket anmärkningsvärda. Uppenbarligen kan regeringspartierna nu inte längre stå fast vid den traditionella EU-linje som gällt under så många år i fråga om konflikten mellan Israel och Palestina.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till Socialdemokraternas motivreservation 16 om Israel och Palestina.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

(Beslut skulle fattas den 20 juni.)

Fru talman! Det spelar ingen roll var Markus Wiechel inledde sin politiska karriär, för vi vet ju alla var den har slutat. Det är hos Sverigedemokraterna han står nu, oavsett om han började att jobba för det demokratiska partiet. Han har lärt av Trump, för detta är precis så som Trump och Republikanerna gör systematiskt. Det handlar om historieförfalskning och desinformation.

Nu kommer vandringssägnerna om andra världskriget och samlingsregeringens agerande då upp igen. Jag tänker inte gå in i den diskussionen, men jag vet att alla historiker som har granskat de påståenden som Sverigedemokraterna har gjort dömer ut dem fullständigt. Detta är ren och skär historieförfalskning.

Låt oss tala om nutiden! Vad ägnar ni i Sverigedemokraterna er åt just nu? Ni pressar bland annat regeringen framför er när det gäller att undergräva den akademiska friheten; det har vi nyligen fått exempel på. Ni pressar regeringen framför er när det gäller att ge sig på enskilda statstjänstemän och myndighetschefer. Därmed undergräver ni en förvaltningstradition som vi alltid har haft, som handlar om att skilja på politik och förvaltning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Internationellt är ni väldigt angelägna om att backa upp auktoritära regeringar, och ibland regeringar som är på väg åt det hållet. Polen och Ungern är två länder som Sverigedemokraterna ständigt håller fram som något slags exempel i den europeiska diskussionen, men vi vet ju att det har gått åt helt fel håll i dessa länder när det gäller den demokratiska inriktningen.

Markus Wiechels inlägg här och hans försök att ta sig vidare i detta replikskifte var ett exempel på att Sverigedemokraterna inte skäms ett endaste dugg för att komma med fullständigt falska och sanningsstridiga påståenden. Detta får vi väl leva med, med det får inte stå oemotsagt.

Fru talman! Jag förstod på Markus Wiechels replikskifte med Linnéa Wickman att han söker något slags ideologisk konflikt med socialdemokratin, och den backar vi inte för.

Det Sverigedemokraterna ägnar sig åt just nu är historieförfalskning och desinformation, och vi vet var Markus Wiechel har lärt sig det. Han har rakt av lärt det sig av Trump. Det är så högern i USA agerar: med historieförfalskning och desinformation.

Alla som har läst sin historia vet att det var socialdemokratin - tillsammans med de liberala, ska jag säga - som bröt marken för demokratin i Sverige för 100 år sedan. Alla vet att det var socialdemokratin som tog kampen mot nazismen på 30-talet och som ledde Sverige genom andra världskriget. Där har jag mina rötter, Markus Wiechel - hos Hjalmar Branting, Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Då är frågan: Var har Markus Wiechel sina rötter? Det vet vi ju. Sverigedemokraterna bildades av Gustaf Ekström, som var en av dem som hade jobbat för Hitler och Waffen-SS under andra världskriget. Han flydde med svansen mellan benen hem till Sverige, och några decennier senare var han med och bildade Sverigedemokraterna ihop med skinheads och den tidens vitmaktrörelse.

Jag var själv med och såg era möten i Lund på 90-talet, där ni stod och heilade. Jag vet precis var ni har era rötter.

Jag är stolt över mitt parti och över dess rötter och historia. Är Markus Wiechel stolt över sitt parti och dess historia?

Herr talman! När statsministern tillträdde i höstas sa han att hans regering skulle ha bättre förutsättningar att få in Sverige i Nato än den tidigare socialdemokratiska regeringen, trots att vi redan då hade invitee-status och klartecken från 28 av 30 medlemsländer.

Sedan dess har det gått åtta månader, och Sverige har inte kommit en endaste millimeter närmare Nato. Det är snarare tvärtom - att vi står längre ifrån - särskilt efter Sverigedemokraternas uttalanden om att man borde bränna 100 koraner till utanför Turkiets ambassad. Bara det måste vara något av det dummaste som har sagts under det här seklet, och det har ställt till en väldig skada i processen.

I går kom det nya besked från Turkiet om att man inte ska förvänta sig något genombrott i Vilnius. Om Sverige inte skulle få ett positivt besked i Vilnius är det ett historiskt misslyckande för regeringen och för Sverige.

Mina frågor till statsministern är: Vilken bedömning gör statsministern när det gäller utgången av Vilniusmötet? Har statsministern någon plan för Sveriges säkerhet om Sverige långsiktigt hålls utanför Nato?

Herr talman! Yasmine Eriksson dömde ut den lagstiftning som vi i dag har och tyckte att den var för stram. Då pekade jag på vad det var vi gjorde 2018. Vi införde ett demokratikriterium och ökade möjligheterna att följa upp vart materielen tar vägen. Vill Sverigedemokraterna öppna upp det här igen och liberalisera lagstiftningen? Jag förstod på Yasmine Eriksson att hon gick emot den lagstiftningen. Min fråga var vilka diktaturer hon vill att vi ska leverera vapen till. Nuvarande lagstiftning förhindrar oss att göra det.

Den lagstiftning vi har i dag hindrade oss dock inte från att ta de unika beslut som vi tog förra året om att förstärka Ukraina och för första gången sedan 1939 bistå ett annat land med försvarsmateriel för att det ska kunna försvara sig självt. Det har vi nu gjort till ett värde av över 10 miljarder kronor.

Jag tycker naturligtvis att den lagstiftning som vi har i huvudsak ska ligga fast. Jag vill absolut inte lyfta på hela denna frågeställning. Sedan kan det säkert finnas en och annan detalj som man behöver titta på med anledning av Natomedlemskapet. Det som jag undrar över är att Yasmine Eriksson går emot den här lagstiftningen och dömer ut den. Vad jag förstod är hon emot den feministiska utrikespolitiken, emot att man ska väga in hur mänskliga rättigheter efterlevs i de länder som vi exporterar till och emot demokratikriteriet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Min fråga kvarstår: Vilka diktaturer och vilka länder som kränker mänskliga rättigheter vill Sverigedemokraterna exportera mer vapen till?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Sverigedemokraterna står utanför den uppgörelse som vi gjorde om krigsmaterielexporten 2018. När man lyssnar på Yasmine Erikssons inlägg förstår man att hon helt enkelt vänder sig mot den lagstiftningen.

Vad gjorde vi då 2018? Vilka var de stora förändringar som skedde då? Jo, det ena var att vi införde ett särskilt demokratikriterium. Vid prövningarna av de här affärerna ska man fästa särskild vikt, till och med central vikt, vid demokratikriteriet när det gäller vilka länder vi exporterar till. Jag tycker att det är en viktig del för att kunna upprätthålla legitimiteten för hela systemet. Vi vänder oss i första hand till andra demokratier som vill försvara sin frihet och sitt oberoende, vilket markeras via demokratikriteriet. Det är dock inte ovillkorligt utan måste vägas mot de försvars- och säkerhetspolitiska hänsyn som man kan behöva ta vid en enskild affär. Varje affär prövas var för sig.

Det andra vi gjorde var att vi förstärkte uppföljningen av var vapen och annan krigsmateriel hamnar. ISP fick ett särskilt uppdrag om detta och bygger också upp en särskild kompetens.

Jag undrar vad Sverigedemokraterna tycker om detta. Varför vänder man sig emot den här lagstiftningen? Är det demokratikriteriet som Sverigedemokraterna är emot? Är det uppföljningen som Sverigedemokraterna är emot? Vilka diktaturer vill Sverigedemokraterna exportera mer vapen till? Jag förstod av Yasmine Erikssons anförande att detta var det stora problemet med den nya lagstiftningen. Vilka diktaturer, herr talman, vill Yasmine Eriksson att Sverige ska exportera mer vapen till?

Herr talman! Förra året fanns det ingenting till Mellanösternländerna annat än följdleveranser och då i kategorin övrig krigsmateriel, det vill säga inte krigsmateriel för strid.

Lotta Johnsson Fornarve nämnde Förenade Arabemiraten. Den affären handlade inte om krigsmateriel för strid såsom kanoner, kulor och krut utan om ett radarsystem, det vill säga övrig krigsmateriel. Det är ett avtal som vi naturligtvis ska fullfölja.

Det blir väldigt svårt för ett land att över huvud taget kunna ha någon vapenexport om gamla affärer inte ska gälla. I lagstiftningen finns en bifallspresumtion för följdleveranser, och det är därför vi måste göra det här. Inga länder skulle ju annars vilja handla med oss om de visste att leveransen av reservdelar för de system de köper in när som helst kan strypas. En sådan balans måste man ha.

Jag tror att Vänsterpartiets kritik i stor utsträckning handlar om att man inte vill ha någon export av vapen och krigsmateriel över huvud taget. Som jag pekade på i mitt anförande är exporten nödvändig, vad man än tycker om den, för att vi alls ska kunna ha en egen försvarsindustri. Den dag då vi avvecklar exporten kommer försvarsindustrin att försvinna, och det skulle innebära ett avbräck i en väsentlig del för svensk säkerhetspolitik och i förlängningen vårt oberoende.

Herr talman! Jag är väldigt stolt över den uppgörelse vi lyckades träffa 2018 och som sex av åtta partier står bakom. Den förbereddes av en särskild utredning, den så kallade KEX-utredningen. Den gjorde att ett av världens stramaste regelverk blev ännu striktare, bland annat genom införandet av ett nytt demokratikriterium. Den har också inneburit att vi i ökad utsträckning har kunnat följa upp var den materiel vi exporterar hamnar någonstans.

Som jag sa i mitt anförande exporterade vi förra året för 15 miljarder. Av det vi exporterade gick 83 procent gick till våra 39 samarbetsländer, som vi har jobbat med länge - det är Brasilien, USA, Tyskland och övriga EU-länder. Sedan har vi förstås ett antal länder som vi inte exporterar till: Kina har vi ingen export till, och vi har naturligtvis ingen export till Ryssland. Vi exporterar inte till Iran eller Nordkorea.

Sedan finns det några länder dit vi gör följdleveranser utifrån gamla affärer som vi har gjort. Men när det gäller länderna i Mellanöstern fanns det inga nya beslut förra året, utan det var endast följdleveranser - och då i kategorin övrig krigsmateriel, alltså inte krigsmateriel för strid. Jag tycker att det är bra att det ser ut på det sättet. Man kan också notera i skrivelsen att det har gjorts ett antal avslag från ISP. Det gäller till exempel affärer där man har velat exportera till Bahrain och Qatar, liksom till Israel och Tunisien. Sådana avslag har meddelats på olika sätt.

Jag skulle alltså vilja säga att den lagstiftning vi har just nu är väl avvägd, och det är som sagt ett av världens striktaste regelverk. Det är också ett av de mest öppna och transparenta system som finns.

Herr talman! Den här debatten handlar om regeringens skrivelse om svensk export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden 2022. När man läser skrivelsen känner man igen mycket. Det låter ungefär som det brukar göra när vi får de här skrivelserna.

Sveriges export av försvarsmateriel uppgick 2022 till ett värde av 15,2 miljarder kronor. 83 procent av den försvarsmaterielen gick till etablerade samarbetsländer som vi har arbetat med under många år. Till exempel gjorde Brasilien den största affären när de köpte Jas 39 Gripen för nästan 3 miljarder. Sedan kom USA som för 2,6 miljarder köpte framför allt markstridssystem och marint artilleri. Sedan kom Tyskland som för 1,3 miljarder köpte bland annat missilsystem. Det är som sagt ungefär så det brukar se ut i skrivelserna.

Det svenska regelverket för vapenexport är ett av världens striktaste. Det blev ännu stramare 2019 då vi bland annat införde ett särskilt demokratikriterium i regelverket. Det ska väga tungt när den ansvariga myndigheten hanterar och behandlar ansökningarna om att få exportera materiel.

Jag var ansvarig minister för att ta fram den nya lagstiftningen 2018/2019. Jag är glad över att vi i god samarbetsanda och över blockgränsen lyckades få till stånd en lagstiftning med brett stöd i riksdagen. Sex av åtta partier i riksdagen stod bakom den nya lagen.

Till det kommer att vi har en parlamentarisk insyn i de här affärerna, vilket också är unikt internationellt sett. Känsliga affärer prövas i det parlamentariskt sammansatta Exportkontrollrådet, EKR, där alla partier är företrädda. Det är ofta oerhört svåra avvägningar. Det handlar om utrikespolitik, om säkerhetspolitik, om försvarspolitik och om näringspolitik. Det är av stor vikt att affärer av det här slaget prövas av partierna i ett tidigt skede. Och det sker i Exportkontrollrådet.

Det finns de som säger att den här exporten inte är särskilt viktig, att vi kunde ha avvarat den. De säger att det bara gäller 15 miljarder. Den totala exporten i Sverige uppgår ju till över 3 000 miljarder sammanlagt. Då finns det de som menar att pengarna från den här exporten inte är så viktiga och att vi kunde ha varit utan den exporten.

Jag menar att det inte är så. Sverige skulle inte ha någon egen försvarsindustri utan vår export av försvarsmateriel. Det som vi köper till det svenska försvaret bär helt enkelt inte upp en egen försvarsindustri.

En egen försvarsindustri har i alla tider varit en enormt viktig del för vårt försvar och i förlängningen vårt nationella oberoende. Det blir ännu viktigare i ett läge då den säkerhetspolitiska situationen har försämrats så dramatiskt som det senaste året. Då blir det ännu viktigare att Sverige som få andra länder och som så gott som inga andra länder i vår storlek har en egen försvarsindustri.

Sverige är till exempel det enda landet i Norden som har en egen stark försvarsindustri. Det är en tillgång i det här läget men också när vi förhoppningsvis är på väg att ta steget in i Nato. Även i det sammanhanget blir svensk försvarsindustri en tillgång när vi tar oss an uppgiften att tillsammans med andra försvara vår del av världen. Då är de 15 miljarderna av krigsmaterielexport avgörande. Utan export har vi ingen försvarsindustri. Så enkelt är det.

Men det måste förstås göras på ett ansvarsfullt sätt. Det är precis så lagstiftningen är uppbyggd. Krigsmateriel får endast exporteras om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och om det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. Och känsliga affärer prövas alltså av partierna i EKR. I vissa fall kan ärenden också lyftas till regeringen. Det är klart att det är en styrka för Sverige att det finns en bred politisk samsyn om lagstiftningen på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Herr talman! Jag sa inledningsvis att skrivelsen ser ut ungefär som de brukar göra. Det är den 39:e skrivelsen i ordningen. Men det finns en sak som gör 2022 unikt. Det handlar inte om vad vi har sålt utan om vad vi har skänkt bort. År 2022 blev det år då vi för första gången sedan år 1939 skänkte bort större mängder försvarsmateriel till ett annat land för att detta land skulle kunna försvara sig mot ett annat lands aggressivitet.

År 1939 gjorde vi det med anledning av Sovjetunionens anfall på Finland. Stalin hade gått ihop med Hitlers Tyskland om att dela upp östra Europa mellan sig. Nazityskland anföll Polen i september 1939, och det kommunistiska Sovjetunionen anföll Finland i november samma år. Det skulle sedan bli vinterkriget.

I solidaritet med Finland skickade Sverige en stor mängd vapen. Det var luftvärnskanoner, det var pansarvärnspjäser, det var granatkastare, det var kulsprutor, det var granater och det var gevär och mycket mer - till exempel 50 miljoner gevärspatroner. Det var ett mycket omfattande stöd till Finland vid den tidpunkten.

År 2022 gjorde vi detta igen, men den här gången till Ukraina efter Rysslands anfall den 24 februari förra året. Jag var inrikesminister vid den tidpunkten och hade ansvar för vapenexporten. Jag minns mycket väl de dagarna förra året. Rysslands anfall på Ukraina försatte Europa i det svåraste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.

Under de dagarna diskuterade vi mycket i den socialdemokratiska regeringen hur vi skulle förhålla oss och hur vi skulle agera. Vi kom mycket snabbt fram till att det bara fanns en enda slutsats att dra i det läget. Det var att den demokratiska världen måste gå samman för att med alla medel stödja Ukraina och trycka tillbaka den ryska angriparen. Så blev det också.

Den 24 februari anföll Ryssland Ukraina. Bara fyra dagar senare, den 28 februari, beslutade den svenska regeringen att skicka försvarsmateriel till Ukraina. Vi var ett av de första länderna som gjorde det. Det var hjälmar, det var skyddsutrustning, det var fältransoner och det var 5 000 pansarskott.

Det var ett unikt beslut, som sagt det första sedan 1939, där Sverige skänkte vapen och annan försvarsmateriel till ett annat land för att det skulle kunna försvara sig. Sverige var alltså ett av de första länderna som gjorde det.

Dessa tidiga vapenleveranser visade sig vara enormt viktiga för Ukraina. Det kunde jag se med egna ögon när vi för några veckor sedan besökte Ukraina med en delegation från utrikesutskottet. Vi besökte bland annat de områden norr om Kiev som Ryssland intog och höll under en månads tid förra året - Butja, Borodjanka och Irpin.

Putins tanke var att snabbt kunna ta Kiev med ett anfall norrifrån i mars 2022. Och de var mycket nära att lyckas. Som närmast stod de ryska styrkorna bara en mil från Kievs stadskärna innan de tvingades tillbaka.

Om Ukraina inte hade fått de omfattande vapenleveranser de då fick från många länder, inklusive Sverige, kunde det mycket väl ha blivit så att kriget hade tagit slut väldigt tidigt under förra året - och då med rysk seger. Då hade demokratin krossats och det politiska ledarskapet i Ukraina dödats, och Ukraina som stat hade upphört att existera och i stället införlivats i Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Nu blev det inte så. Tack vare det ukrainska folkets heroiska motstånd men också tack vare den försvarsmateriel som Sverige och andra länder snabbt bistod med blev utgången en annan. Jag får säga att jag är enormt stolt över att vi kunde fatta de besluten så snabbt som vi gjorde.

Ukrainska företrädare är djupt tacksamma för detta, vilket blev mycket tydligt när vi var där. De var djupt tacksamma för det Sverige hade gjort - men också lite förvånade över att just Sverige var så snabba med att besluta om militärt stöd. De känner ju väl till vår historia av alliansfrihet och ovilja att blanda oss i konflikter på kontinenten. Den här gången var vi dock väldigt snabba med att fatta dessa beslut, och det var historiska beslut som den socialdemokratiska regeringen som sagt fattade den 28 februari 2022.

Sedan dess har Sverige fattat beslut om ytterligare ett antal stödpaket till ett sammanlagt värde av över 10 miljarder kronor. Det har handlat om vapen, ammunition, luftförsvarssystem, pansarterrängbilar och om ekonomiska bidrag. Det har hjälpt Ukraina att trycka tillbaka det ryska angreppet.

I de områden som befriats - som Butja, som vi besökte - avslöjas alla de fruktansvärda krigsbrott som ryska styrkor har begått. I Butja hittade man över 400 civila dödsoffer, män, kvinnor och barn, varav över 100 hade grävts ned i en meterdjup massgrav bakom en kyrka. De låg sida vid sida i plastsäckar. Övriga dödsoffer hittades skjutna på gatan, till synes helt slumpmässigt och urskillningslöst.

Så ser det ut även i resten av de ockuperade områdena: tusentals dödade civila, sexuella övergrepp på kvinnor och barn, tortyr och tusentals ukrainska barn som har kidnappats till Ryssland. Vi kommer sannolikt att få se mer av detta för varje kilometer som Ukraina förhoppningsvis kan återta med den offensiv de nu förbereder. Om Ryssland kunde göra detta i Butja, som de höll i bara en månad, vad har de då inte hunnit göra i de områden de nu har hållit i kanske över ett år? Vi kommer förmodligen att få se fler exempel på den typen av övergrepp.

Att Rysslands grymhet inte känner några gränser såg vi ytterligare ett exempel på häromdagen när de uppenbarligen sprängde dammen i Kachovka, vilket har lett till en enorm naturkatastrof. Tiotusentals människor har drabbats av översvämningar och förlorat sina hem. Dricksvattenförsörjning, mat och åkrar har förstörts. Hela ekosystem har slagits ut. Till Rysslands krigsbrott fogas nu också ekocid, det vill säga en avsiktlig och storskalig miljöförstöring.

Det är naturligtvis Ryssland som ligger bakom. De hade ockuperat kraftverket, och anledningen är såklart att försvåra Ukrainas offensiv. Ryssland kan förstås neka hur mycket de vill, men det är naturligtvis de som har gjort detta. De förstör ju allt annat i sin väg, så det är väl högst troligt att de inte tvekar att förstöra också denna damm, utan minsta tanke på människor och miljö.

Detta brott måste fördömas med kraft. Det visar att Ryssland inte bryr sig ett dugg om det land de ockuperar och de människor som lever där. Det aktualiserar också frågan om att göra ekocid, alltså storskalig miljöförstörelse, till ett eget internationellt brott i Romstadgan. Det är en fråga vi socialdemokrater driver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Det står nu mer klart än någonsin att Ukraina måste vinna detta krig och att Sverige ska fortsätta stödja Ukraina till den dag kriget är vunnet - till den dag den sista kvadratmetern av Ukrainas mark är befriad och den sista ryska soldaten har lämnat territoriet.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar särskilt för den sista punkten. Vi var ju kritiska när alliansregeringen avskaffade värnplikten med bara tre rösters marginal här i kammaren. Det var fel. Därför var en av de saker som vi gjorde när vi tillträdde igen 2014 att just återinföra värnplikten, som ett led i den upprustning som vi då inledde.

Jag kan i två korta punkter sammanfatta de bedömningar som vi gjorde och som ledde fram till att socialdemokratin omprövade inställningen här. Det var i huvudsak två argument.

Det ena var naturligtvis Rysslands agerande. De agerade på ett sätt som visade att de fullständigt lämnade den europeiska säkerhetsordningen, den som hållit oss förhållandevis trygga i 50 år. När man anföll Ukraina visade man på ett flagrant sätt att man inte respekterade säkerhetsordningen över huvud taget, och världen blev i ett slag väldigt mycket farligare. Det var det ena mycket, mycket starka argumentet.

Det andra argumentet var just Finlands vägval. Som jag föredrog i mitt inledningsanförande var det viktigt när vi gjorde vägvalet efter andra världskriget att inte försätta Finland i en utsatt position mellan de två stormakterna eller supermaktsallianserna och blocken. När då Finland valde väg på det sätt som man gjorde blev det naturligtvis också ett starkt argument. Annars hade vi hamnat i en situation där Sverige som enda land i Norden skulle vara utanför Nato. Vi hoppas att vi inte hamnar där nu. Vi hoppas att vi kan lösa situationen, för om Finland skulle gå med men inte Sverige kommer det att få väldigt negativa konsekvenser för våra möjligheter framöver. Då får vi försöka hitta vägarna därifrån, men vi hoppas att vi kommer att klara hem denna process på det sätt som är tänkt.

Herr talman! Historien är den att när vår regering tillträdde 2014 inledde vi den stora upprustningen av det svenska försvaret. Jag kan jämföra försvarsutgifter 2014 med försvarsutgifter 2024 som de nu ser ut i plan - det är tio år. Vi kommer i det närmaste att fördubbla utgifterna för det svenska försvaret.

Detta inleddes under S-MP-regeringen redan 2014. Det var inte vi som avskaffade värnplikten. Det var inte vi som stämplade försvaret som ett särintresse. Det var Reinfeldts regering, den regering som Centern satt i. Det var däremot vi som återinförde värnplikten och påbörjade den stora upprustningen av försvaret, som vi nu kommer att fortsätta att fullfölja. Det var den slutsats som vi drog efter Krim 2014. Här behövdes ytterligare åtgärder. Här behövdes en upprustning. Här behövde vi se till att vi ökade våra försvarsutgifter och att vi började bygga ut försvaret.

Sedan säger Kerstin Lundgren att de tog initiativ till de här säkerhetssamtalen. Vi fick under våren förra året en samsyn kring hur vi skulle se på det nya läget, och det är det som har lett oss fram till den här punkten. Jag är väldigt glad för att man har kunnat göra det med den stora och breda blocköverskridande majoritet som vi nu kommer att fatta dessa beslut med.

Herr talman! Detta kanske vi kan diskutera i ett annat sammanhang. Men saken är att det finns ingen som i dag kräver någon utplacering av kärnvapen någonstans. Ingen kan tvinga på något annat land detta.

När det gäller vad som kan komma att hända om decennier kan jag bara säga att då måste naturligtvis en framtida regering gå tillbaka till riksdagen om man tänker ompröva den hållning som vi nu riksdagsfäster. Men det som har fungerat för Norge och Danmark i 60 år tror jag också fungerar för Sveriges del.

Sedan har jag varit med om sådana här diskussioner tidigare där Vänsterpartiet får för sig att andra länder kan tvinga på Sverige saker och ting. Håkan Svenneling nämnde EU-medlemskapet. Jag kommer mycket väl ihåg de diskussionerna. Vänsterpartiet ville inte heller att vi skulle gå med i EU, och ett av deras argument var att om vi går med i EU måste Sverige införa euron. Vi sa: Nej, det måste vi inte. Ingen kan tvinga på ett annat land ett sådant beslut. Men ni fortsatte att hävda det, och alla vet nu att ni fick fel, för så är det inte. Den självständigheten har vi, och på samma sätt är det med självständigheten nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Nu riksdagsfäster vi den med skrivningar om att det inte finns skäl för vare sig kärnvapen eller permanenta baser på vårt territorium i fredstid. Jag känner mig helt trygg med de skrivningar som nu görs. Det finns inga rörelser någonstans för att tvinga på Sverige vare sig baser eller kärnvapen.

Skulle den frågan uppkomma måste man gå tillbaka hit till kammaren för att ändra den inställningen. Men så länge vi socialdemokrater har något att säga till om kommer vi inte att följa med dit.

Herr talman! Vi socialdemokrater har varit tydliga från början. Vi ska inte ha några kärnvapen på svensk mark, och vi ska inte ha några permanenta Natobaser. Det var det uttalande som gjordes i samband med att vi lämnade in ansökan om Natomedlemskap. Det var klart och tydligt också i den riksdagsdebatt som vi hade i maj förra året, där Magdalena Andersson som statsminister underströk detta, och hon fick också medhåll av Ulf Kristersson vid det tillfället.

Det är helt klart på det sättet att vi har sagt detta från början. Det uttalande som riksdagen nu gör - Håkan Svenneling pekar ju på de skrivningar som finns i betänkandet - innebär att vi gör på samma sätt som Norge och Danmark har gjort sedan väldigt lång tid. Norge och Danmark har ju den här typen av uttalanden sedan 1957, när det först blev aktuellt att USA skulle placera ut kärnvapen i Europa och erbjöd sådana vapen. Då sa Norge och Danmark klart och tydligt: Nej, det vill vi inte vara med om. Vi vill inte ha kärnvapen på våra respektive territorier!

Detta har som sagt gällt sedan 1957, i över 60 år, och fungerat alldeles utmärkt. Jag tror att om den lösning som Norge och Danmark anslöt sig till har fungerat för dem fungerar den säkert också för Sverige. Jag känner mig helt trygg med de uttalanden som riksdagen nu gör.

Herr talman! Efter den här debatten kommer riksdagen med stor sannolikhet att fatta det historiska beslutet om de lagändringar som behövs för att Sverige ska kunna ansluta sig till försvarsalliansen Nato. Det är, som många pekat på, just ett historiskt beslut. Därför tänkte jag en dag som i dag inleda med en historisk tillbakablick.

Alliansfriheten har varit en bärande del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik i över 200 år. Den lades fast under Karl XIV Johans regering 1818 och gjorde sannolikt somliga i den dåvarande riksdagen besvikna. En del, framför allt inom adeln, hade nog hoppats på att den franske marskalken som svensk kung skulle kunna ta tillbaka Finland, som Sverige förlorat till Ryssland 1809. I stället blev det en union med Norge och en uttrycklig ambition att Sverige i fortsättningen skulle förhålla sig neutralt till krigen på kontinenten. Det blev en fredspolitik i stället för en ny erövringspolitik.

Det var inte konstigt. Tidigare svenska kungars krigiska och storvulna stormaktsambitioner hade ju gång på gång fört Sverige till ruinens brant, kostat hundratusentals liv i Sverige och övriga Europa och slagit vårt land i spillror - som efter Karl XII 1718 och som efter Gustav IV Adolf 1809.

Men 1818 var det slut på det. I de breda folklagren var svenskarna trötta på de krig som åsamkat dem så stor skada under så lång tid, trötta på att förlora sina söner i meningslösa krig i främmande länder och trötta på att Sverige gång på gång skulle drivas in i ekonomisk katastrof till följd av krigsskulderna.

Med Karl XIV Johans neutralitetspolitik lämnade Sverige en gång för alla sina militära stormaktsambitioner. Sverige gjorde inte längre anspråk på landområden på andra sidan Östersjön. Sverige trasslade inte längre in sig i ett intrigerande nät av allianser och krigs- och försvarsförpliktelser med stater och furstendömen på kontinenten.

I stället kunde vi i lugn och ro utveckla vårt eget land. Det lade i sin tur grunden för den snabba ekonomiska utveckling som man sedan såg under 1800-talet.

Det här markerade också att enväldets tid var förbi. Successivt försköts makten alltmer från kungen till riksdagen. 100 år senare fullbordades denna demokratisering när Sverige under ledning av den framväxande socialdemokratiska arbetarrörelsen genomförde allmän och lika rösträtt. 200 år av alliansfrihet blev 200 år av fred, vilket förmodligen är världsrekord. Man kan undra om något land har levt i fred så länge.

Det innebär inte att den här hållningen inte har utmanats under åren. Vi har exempel på att alliansfriheten verkligen har prövats under de här 200 åren. På 1860-talet höll Karl XV på att dra in Sverige på dansk sida i kriget mot Bismarcks Preussen, vilket alla i dag förstår kunde ha lett till fullständig katastrof. Kungen blev lyckligtvis överkörd av regeringen De Geer vid denna tidpunkt. 80 år senare, mitt under brinnande världskrig 1941, tyckte den svenske överbefälhavaren Thörnell på allvar att Sverige skulle delta på nazitysk sida i anfallet på Sovjetunionen - det som kallades operation Barbarossa. Ola Larsmo har i sin bok Tio lektioner i svensk historia skildrat hur också detta resolut stoppades, då av Per Albin Hanssons samlingsregering på ett dramatiskt regeringssammanträde. Finansminister Ernst Wigforss ska ha blivit rasande, och försvarsminister Per Edvin Sköld ska ha varit på vippen att ge Thörnell sparken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Som sagt: Det kan ibland vara nyttigt att påminna om att historien mycket väl kunde ha tagit en annan vändning - att 200 år av fred inte var en självklarhet. Mycket har för övrigt sagts om Sverige och samlingsregeringen under andra världskriget. Sant är att Sverige tvingades till eftergifter för att hålla sig utanför kriget. En del av dessa beslut kan man kritisera, men jag skulle aldrig som samtida politiker sätta mig till doms över de avvägningar som den tidens beslutsfattare hade att göra. Huvudmålet var att hålla Sverige utanför kriget och undvika en ockupation.

Alternativet - krig och ockupation - hade kostat tiotusentals människoliv och ett land i förödelse. Det gäller många, men särskilt gäller det judarna, som nazisterna syftade till att utrota. Ett ockuperat Sverige hade förmodligen inte bara kostat många av Sveriges judar livet utan också så gott som alla Danmarks judar. Det var över 7 000 som flydde till det fria Sverige i en unik räddningsoperation över Öresund 1943. De klarade sig från nazisterna just för att Sverige fortfarande var fritt. Sådant får man tänka på, inte minst nu, när så mycket historieförfalskning florerar på nätet.

Utrikes- och säkerhetspolitik är bokstavligen på liv och död. Det är inte, som Olof Palme en gång uttryckte det, något "hä hä och hepp hepp", utan säkerhetspolitiken handlar om att i varje läge söka de lösningar som ger maximal säkerhet åt Sveriges land och folk.

Detta vägledde också Sveriges regering när säkerhetspolitiken skulle utformas efter kriget. Det var fortsatt ett mycket instabilt läge. Hitlertyskland var visserligen besegrat, men i Sovjetunionen styrde Stalin, som ockuperat de baltiska länderna och successivt knöt de öst- och centraleuropeiska länderna till sig genom att etablera kommunistiska diktaturer. I Japan hade USA demonstrerat att man tagit fram ett nytt vapen med förödande verkan - atombomben. Det kalla kriget var på ingång.

Hur skulle Norden orientera sig i detta? En unik inblick i hur regeringen resonerade då får man genom Tage Erlanders dagböcker, som jag passade på att gå tillbaka till inför den här debatten. Det här var ju före Nato, och huvudalternativet för Norden var vid denna tidpunkt att etablera en nordisk försvarsunion med Sverige, Finland, Norge, Island och Danmark. En särskild nordisk kommitté hade bildats för det.

Men som vi alla vet ville Stalin annorlunda. 1948 tvingade han Finland att underteckna den så kallade vänskaps- och biståndspakten, där Finland förband sig att inte ingå i några allianser. Det där ryska agerandet, att tvinga andra länder att utgöra buffertzoner, känner vi bara alltför väl igen i våra dagar.

I slutet av 1948 lanserades idén om en Atlantpakt - det som sedan blev Nato - med en klar knytning mellan Västeuropa och USA. I det läget valde Norge, Danmark och Island Atlantpakten eftersom de gjorde bedömningen att det skulle ge dem det bästa skyddet i det världspolitiska läge som återigen hårdnade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

För Sverige var situationen svårare. I källorna ser man hur hänsynen till Finlands utsatta situation spelade en viktig roll i den svenska regeringens överväganden. Ett svenskt Natomedlemskap 1949 skulle ha satt Finland ensamt i kläm mellan stormaktsallianserna, och ingen visste då hur Sovjetunionen skulle agera. Stalin hade ju redan anfallit Finland en gång, 1939. Sverige valde då att hålla fast vid alliansfriheten för att bidra till avspänning och stabilitet i Norden.

Men om man står ensam, utan allianser, måste man vara stark. Därför kombinerades detta vägval med en kraftig upprustning av det svenska försvaret, som skapade unika militära förmågor för ett så litet land som vårt. Stundtals gick 4-5 procent av vår bnp till försvaret. Det är tre gånger så mycket som i dag. Så fick vi en stor egen försvarsmaterielproduktion, med flygvapen och ubåtar i världsklass, med en omfattande underrättelseverksamhet genom bland annat FRA:s signalspaning och med mycket annat. Det var en följd av alliansfriheten.

Den här politiken fungerade. Kalla kriget ledde aldrig till någon ny stor kraftmätning mellan supermakterna. Och tur är ju det eftersom, som vi alla vet, ett fullskaligt kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen mycket väl hade kunnat utplåna den mänskliga civilisationen, åtminstone som vi känner den.

I stället kunde vi så småningom se en avspänning. Sverige spelade en viktig roll, inte minst genom Olof Palme, för den kärnvapennedrustning som inleddes på 70-talet. Samtidigt konsoliderades den europeiska säkerhetsordningen genom den europeiska säkerhetskonferensen ESK, där respekten för folkrätten och för de gränser som etablerats efter andra världskriget var grundläggande. Också Sovjetunionen kom att bli en del av den säkerhetsordningen.

Denna säkerhetsordning kom sedan att gälla under nästan 50 år, trots de stora omvälvningarna i samband med Sovjetunionens fall, de central och östeuropeiska ländernas frigörelse från den kvävande kommunismen och tillskapandet och återskapandet av självständigheten för en lång rad stater som tidigare varit en del av Sovjetunionen.

Säkerhetsordningen som sådan höll och förvaltades av ESK:s efterträdare OSSE, men vi fick ändå de fruktansvärda krigen på Balkan i början av 90-talet. Efter Putins makttillträde år 2000 började Ryssland att alltmer utmana respekten för andra länders gränser, i Georgien 2008 och på Krim 2014.

S-MP-regeringen mötte denna utveckling genom att återinföra värnplikten och påbörja den kraftiga utbyggnad av försvaret som vi nu är mitt inne i. I motsats till alliansregeringen, som stämplade försvaret som ett särintresse och ville avskaffa värnplikten, valde vi att inleda upprustningen.

Den tidpunkt då Ryssland definitivt lämnade den europeiska säkerhetsordningen var den 24 februari 2022, när Ryssland inledde sitt fullskaliga anfall på Ukraina med syftet att krossa Ukrainas självständighet, utplåna demokratin, döda alla som motsätter sig Rysslands överhöghet och införliva Ukraina i Ryssland.

Jag var inrikesminister vid den tidpunkten, och jag är stolt över att den socialdemokratiska regeringen omedelbart, från första dagen, bestämde sig för att gå in med ett omfattande stöd till Ukraina - ekonomiskt, humanitärt och militärt - på ett sätt som Sverige inte gjort sedan 1939, när vi gick in med stöd till Finland. Det var unika beslut, men det kändes självklart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Men vi var naturligtvis också tvungna att analysera vad det här betydde för svensk säkerhetspolitik. I ett slag hade ju världen blivit avsevärt mycket farligare. Då var det lika självklart att samordna sig med Finland, och under några månader hade vi intensiva kontakter med våra finska kollegor per telefon, naturligtvis, men också fysiskt. Statsministern, utrikesministern, försvarsministern och jag själv åkte närmast i skytteltrafik till Finland under de här månaderna.

Så småningom blev det klart att Finland lutade åt att ansöka om medlemskap i Nato. Detta, och Rysslands brutala agerande i sig, hade förstås stor betydelse för oss när vi skulle bedöma vad som var bäst för Sverige. På bara några veckor hade omständigheterna radikalt förändrats, och vi gjorde på samma sätt som Tage Erlander en gång gjorde efter kriget. Vi utgick från frågan: Vad är bäst, under rådande omständigheter, för Sveriges säkerhet nu och för överskådlig tid?

Ganska snart kunde man dra slutsatsen att om Sverige skulle bli det enda landet i Norden utanför Nato skulle vi vara i en mer utsatt situation än om vi också tog steget in i Nato. Och när Ryssland inte längre följer den europeiska säkerhetsordningen, ja, då har världen som sagt blivit avsevärt mycket farligare.

Därför lämnade vi in en ansökan om Natomedlemskap, och vi kunde också konstatera att vi hade en stor majoritet av svenska folket bakom oss. Svenska folket hade dragit samma slutsats. Sedan vet alla vad som hände. Turkiet svängde på bara några dagar. Från att ha välkomnat Sverige och Finland som medlemmar började de plötsligt ställa krav som ett led i ett turkiskt inrikespolitiskt spel. Den processen pågår ju nu. Låt oss hoppas att de återstående frågorna kan lösas ut.

Jag kan bara säga att jag som justitieminister var noga med att vi aldrig skulle göra avkall på de grundläggande rättsstatliga principerna i de förhandlingar vi hade med Turkiet inför Madridmötet i somras. Det har vi inte gjort. Det ska vi heller inte göra. Sverige uppfyller med råge alla kriterier Nato har satt upp för att väljas in som ny medlem. Vi går ju med i Nato för att försvara vår demokrati och vår rättsstat, inte för att förhandla bort dem. Det är i Nato vi ska gå med, inte i Turkiet.

Herr talman! Vi socialdemokrater står bakom propositionen och betänkandet. Vi har haft en dialog med regeringen om helheten. Det har varit viktigt för oss att riksdagen nu också gör som Norge och Danmark och uttalar sig emot kärnvapen och permanenta Natobaser på svensk mark. Det är ett viktigt klargörande att vi nu riksdagsfäster den hållningen.

Världen är tyvärr på väg in i en ny kärnvapenkapprustning, men Sverige har ingen som helst anledning att bidra till det. Ett fortsatt Norden utan kärnvapen är alltjämt det bästa för oss.

Så går vi då till ett historiskt beslut. Alliansfriheten tjänade oss väl i över 200 år. Den var bra, men den var aldrig någon blind dogm - tvärtom. Alliansfriheten motiverades av rådande geopolitiska omständigheter, både på 1800-talet och under kalla kriget. När nu dessa omständigheter radikalt har förändrats måste man kunna ompröva aldrig så gamla och goda ståndpunkter. Efter händelserna förra året är vår bedömning att det som nu och för överskådlig tid är bäst för Sveriges och svenska folkets säkerhet är ett medlemskap i Nato.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

(Applåder)

Herr talman! Det jag reagerar på är att Håkan Svenneling försöker få det till att en statssekreterare i Regeringskansliet eller Natos generalsekreterare skulle ha bestämt eller varit avgörande för att vi sökte medlemskap i Nato. Så var det inte. Det avgörande var Rysslands anfall på Ukraina och att Finland då satte igång en diskussion hos sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Diskussionen har varit öppen från första stund. Argumenten har vägts från första stund. Svenska folket har också genom sin valhandling under hösten kunnat reagera på detta.

Vi är vana vid att det är högern som skapar och driver en massa konspirationsteorier, med Qanon, fake news och alltihop. När man då hör en vänsterpartist stå och försöka få ut motsvarande konspirationsteorier måste man faktiskt reagera. Det var därför jag begärde replik.

Herr talman! Tack för den kommentaren, för det var nämligen precis detta som föranledde mig att begära replik! Jag hade inte tänkt göra det annars.

Håkan Svenneling försöker på det här sättet hänga ut en enskild tjänsteman - som dessutom inte kan försvara sig. Han finns inte här i kammaren. Vi andra, som är politiker och deltar i debatten, kan ju försvara oss. Vi kan begära repliker, men det kan inte Oscar Stenström göra. Jag tycker att Håkan Svenneling här går långt över gränsen för hur man ska göra i en sådan här debatt.

Jag vill också säga i sak att det inte finns någon stor konspiration. Det lät på Håkan Svenneling som att det här är dolda makthavare som har bestämt saker och ting i slutna rum, vad det nu kan vara - Illuminati eller någonting.

Det finns inga konspirationer eller dolda makthavare; det kan jag säga i kraft av att jag faktiskt har varit med under hela processen. Jag var justitie- och inrikesminister under processen. Jag satt med dåvarande statsministern, försvarsministern och utrikesministern och med våra centrala myndigheter under hela processen. Jag var också med om att åka ut i det socialdemokratiska partiet och diskutera detta under hela våren för att stämma av var vi skulle landa i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det finns inga dolda makthavare. Vad det handlar om är att vi såg hur Ryssland angrep Ukraina och hur Finland gick in för ett Natomedlemskap. Vi drog då slutsatsen att det som för framtiden tjänar Sverige bäst från säkerhetssynpunkt är att också Sverige söker Natomedlemskap.

Alla de här argumenten har varit öppna för hela svenska folket att ta del av. De har dessutom prövats i ett val så sent som i höstas, där Vänsterpartiet för övrigt gick bakåt.

Nej, det finns inga konspirationer här och inga dolda makthavare. Det tycker jag att Håkan Svenneling ska ha klart för sig.

Herr talman! Jag redovisade bara argumenten. Det som hände för ett år sedan med ett storskaligt överfallskriget - invasionskriget - som syftar till att ta hela Ukraina var något som vi inte sett någon gång under hela efterkrigstiden. Det var detta som gjorde att vi funderade igenom vilka slutsatser vi måste dra av det.

Samtidigt fanns det en process i Finland som också spelade roll. Det faktum att Sverige inte tog steget in i Nato efter andra världskriget var bland annat hänsynen till Finland. När Finland började diskutera Natomedlemskap fick det helt enkelt betydelse också för oss. Det är så här bakgrunden ser ut.

Jag hoppas att vi ska kunna driva processen i mål tillsammans. Just nu ser det lite svårt ut, men vi i Socialdemokraterna är fortsatt konstruktiv samarbetspartner till regeringen för att detta ska kunna drivas framåt.

Herr talman! När det gäller den sista frågan nämnde jag terrorklassning av Islamiska revolutionsgardet i mitt anförande. Det står vi upp för.

Vid frågan om vi kunde ha blivit Natomedlem tidigare bortser man från att själva bakgrunden till att vi tog det steget var kriget och det faktum att Finland bestämde sig för att gå med i Nato. Kriget som inleddes för ett år sedan gjorde det tydligt att Ryssland inte över huvud taget respekterade den europeiska säkerhetsordningen. Det ställde hela den ordning på ända som vi haft i Europa under decennier; den grundlades ju på 70-talet. Det gjorde att vi fick fundera igenom vår framtida hållning och hur vi skulle ha det framöver.

Jag står upp för den politik med alliansfrihet som Sverige bedrivit under 200 år. Det var ju inte vi socialdemokrater som hittade på den, utan det gjorde Karl XIV Johan. Den tjänade Sverige väl genom två världskrig och också genom alla krig på 1800-talet.

Att rycka upp den politiken för att gå över till något annat var ett jättestort steg, men vi valde att göra det när vi såg utvecklingen då Ryssland angrep Ukraina och när vi dessutom såg hur Finland gjorde sitt vägval. Det är så man måste se på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag har redan kommenterat enprocentsmålet. Socialdemokraterna kommer att stå fast vid det. Vi lade på 2 ½ miljard i vårt budgetförslag, och vi kommer steg för steg att återupprätta enprocentsmålet i regeringsställning.

Herr talman! Det här är klassisk vänsterpartiretorik att säga att det som de borgerliga gör på ett eller annat sätt egentligen är Socialdemokraternas fel. Det beror på att Vänsterpartiets huvudmotståndare aldrig har varit de borgerliga, utan det är vi som varit det. Det är alltid oss ni ger er på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag tar naturligtvis ansvar för den budget som vi har lagt fram, och den innebär att vi successivt återgår till enprocentsmålet. Men vi är också ett parti som tar ansvar för statsfinanserna totalt sett. Vi inser att man inte kan göra detta från ett år till ett annat, utan vi trappar upp det efter hand. Vi lägger på 2 ½ miljard i vårt budgetförslag för det här året, och om vi återkommer i regeringsställning kan Håkan Svenneling vara helt säker på att vi återgår till enprocentsmålet. Men vi kommer att göra det i den takt som statsfinanserna tillåter. Tvivla aldrig på vår inriktning!

(Applåder)