Leif Nysmed

Fru talman! Frågorna berör i mångt och mycket arbetsmarknadsfrågor. Jag vet att ministern tidigare har diskuterat och talat om att regeringen inte jobbar i stuprör utan sitter och diskuterar brett. I min interpellation tog jag upp en del om offentliga upphandlingar, och jag tänkte att du skulle vara lite förberedd på att sådana frågor kunde dyka upp. Jag tar mig faktiskt friheten att diskutera dem i och med att det inte är stuprörstänk i regeringen.

Jag uppfattar att den SD-ledda regeringen är väldigt självgod och nöjd med den förda politiken. Varför har man annars inte kommit med åtgärder som får igång bostadsbyggandet? I grunden handlar det om att vi ska kunna ha bostäder som människor har råd att efterfråga. Det finns inte ett regelverk i landet som gör att efterfrågan ökar, utan det handlar om att ha råd att efterfråga. Annars byggs det ingenting. Där är det noll.

Jag ser därför inte riktigt hur man kan vara så nöjd. Jag undrar om ni ens har sett hur verkligheten har drabbat de ungdomar som vill bli framtidens byggnadsarbetare och som ska bygga det framtida Sverige. De åtgärder som du har räknat upp här hjälper föga mot den problematik som byggelever och byggnadslärlingar drabbas av i dag. Jag måste säga att det är ett svagt ledarskap. Det är min bestämda uppfattning.

Det finns ett alternativ, som jag har redovisat här under debatten, men jag uppfattar som sagt att ni är nöjda och belåtna. Jag hoppas att de ungdomar som ser det här inser att det finns ett annat alternativ och ett hopp om att bostadsbyggandet ska komma igång i framtiden, så att de också får en chans att bli de yrkesarbetare som de utbildar sig till och kan få bidra till att bygga Sverige.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Det är glädjande att ministern vill titta vidare på den möjlighet som vi har noterat finns här, men i det sammanhanget måste man också förstå varför det är svårt för byggelever och bygglärlingar att få en plats hos byggföretagen.

Bostadsbyggandet har, precis som ministern sa, kollapsat de senaste åren. Det byggs långt under det årliga behovet av bostäder då regeringen med Sverigedemokraternas stöd helt har lämnat byggbranschen åt sitt öde under brinnande lågkonjunktur.

Det första Tidölaget gjorde var att ta bort investeringsstödet för billigare hyresrätter och därmed stoppa byggandet av minst 20 000 hyreslägenheter. Man har heller inte lyckats få igång småhusbyggandet, som man ofta lyfter upp. Enligt branschorganisationen för småhusbyggande är just det byggandet det lägsta på 100 år. Då är det inte konstigt att det är ont om APL- och lärlingsplatser, och då kanske regeringen borde kavla upp ärmarna lite grann och försöka få till platser ute på de få byggarbetsplatser som finns.

Utifrån yrkesutbildningsavtalet, som reglerar lärlingsutbildningarna, rekommenderas att det bör finnas en lärling på tio yrkesarbetare. Låt mig ta ett exempel från ett av de stora byggföretagen. De hade i slutet av 90talet cirka 1 000 yrkesarbetare anställda här i Stockholm, vilket skulle kunna ge möjlighet till nästan 100 lärlingsanställningar. I vår, efter att de förhoppningsvis sista uppsägningarna verkställts, kommer antalet yrkesarbetare att vara 90, vilket skulle ge endast 9 lärlingsanställningar, enligt rekommendationerna.

Byggarbetsplatserna är dessutom allt som oftast uppstyckade i mindre entreprenader som bemannas av utländska företag och/eller med utländsk arbetskraft, och de mindre underentreprenörerna har litet eller inget intresse av, eller ens kompetens för, att utbilda svenska byggelever och bygglärlingar. Det är tyvärr så den krassa sanningen ser ut.

Därför hade jag hoppats på ett mer positivt svar från ministern. Även om man ser att det är svårt att ställa krav just när det gäller Norrlandsfonden hade man kanske kunnat komma med något annat. Vi borde diskutera frågan om offentliga upphandlingar, som man gör i exempelvis Region Uppsala nu, där man ställer krav.

Ett annat sätt att öka möjligheterna för våra ungdomar är att se till att det blir färre underentreprenörer på våra byggarbetsplatser. Det skulle öka behovet av mer egen anställd personal i företagen och minska behovet av långa UE-led, där arbetslivskriminaliteten många gånger breder ut sig och faktiskt konkurrerar ut jobben för de ungdomar som borde få komma in och lära sig yrket.

Glädjande nog, vill jag ändå säga, har Trafikverket för första gången ställt krav på ett begränsat antal underentreprenörer vid upphandlingen av Ostlänken. Det är ett bra steg, tycker jag. Ministern är ansvarig för Trafikverket, och jag hoppas att han tar till sig av den upphandlingen och ser vilka tankar de har använt sig av där.

Även större byggföretag är positiva till detta. De har arbetat i många år med sådana begränsningar, med resultatet att de har mer ordning och reda på sina arbetsplatser.

Min fråga måste bli: Var är förslagen från regeringen som gör att våra ungdomar i byggbranschen kan färdigställa sina utbildningar?

Fru talman! Jag börjar med att tacka för svaret. Dock konstaterar jag att inget av det ministern säger i sitt svar kommer att lösa bristen på APL- eller lärlingsplatser i någon större bemärkelse – om någon över huvud taget.

Som jag har skrivit till bostadsministern är det många elever som går på byggprogrammen som i dag har svårt att få tag i lämpliga APL-platser, alltså arbetsplatsförlagt lärande, och få lärlingsanställningar efter skolan för att få ett yrkesbevis. Cirka 10 procent av de elever som lämnade byggprogrammet bara i Stockholms län våren 2025 fick en lärlingsanställning. 10 procent! Det är runt 30 av över 300. Liknande siffror har det varit även för tidigare år – också i olika delar av landet, men jag tar upp Stockholm eftersom det är de siffror jag kan bäst.

Detta ger inte våra ungdomar det framtidshopp och den framtidstro de förtjänar. Jag är orolig för vad som händer med dessa ungdomar, för det är ju de som ska vara med och bygga vårt samhälle i morgon och i framtiden. En väg att gå för att ge dessa ungdomar en betydligt större chans är att det offentliga ställer krav på platser till lärlingar och arbetsplatsförlagt lärande i upphandlingar. Även staten kan ställa dessa krav då statliga medel utbetalas. Exempelvis ställdes under Sledd regering just dessa krav för att få investeringsstöd för billigare hyreslägenheter.

Min fråga till bostadsministern var följande: Är ministern beredd att ställa nämnda krav för den som vill ta del av medel från Norrlandsfonden? I svaret vi precis har hört finns inga ambitioner från regeringen att ställa krav på APL-platser eller lärlingsplatser. I stället lyfter ministern fram att Norrlandsfonden är en stiftelse och att regeringen därför inte kan ställa krav på dem som söker medel från fonden: ”Norrlandsfonden utformar själv utifrån gällande regelverk de villkor som bedöms vara lämpliga.”

År 2008 konstaterade Riksrevisionen att för ungefär 50 statligt bildade stiftelser där staten är ensam stiftare har regeringen rätt att ändra stiftelsernas föreskrifter, vilket ger en direkt möjlighet att påverka dessa stiftelsers inriktning. Norrlandsfonden är en sådan statligt bildad stiftelse. Om det nu är så som Riksrevisionen konstaterat, är ministern då beredd att ställa nämnda krav för den som vill ta del av medel från Norrlandsfonden?

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för svaret!

Takfönster är en teknisk detalj. När det gäller vad man behöver bygglov för eller inte har detta varit en avart och en brist som påpekats länge, så det är väl bra att det åtgärdas i det här sammanhanget.

Jag tänker snarare på att de krav som ställs fortfarande finns kvar, även om vi tar bort anmälningsplikten. Jag vet erfarenhetsmässigt, i och med att jag kommer från branschen, att de man utför arbetet åt oftast inte kan alla regler.

När det gäller den brandtekniska regeln satt jag i förra veckan och diskuterade detta med en brandinspektör. Jag konstaterade att jag, som kommer från branschen, själv är väldigt okunnig om de brandtekniska delarna. Hur ser det ut för gemene man? Hur vet du hur långt från huvudbyggnaden en byggnad får stå med tanke på risken för spridning av brand, exempelvis? Det är olika. Det är inte två, fyra eller åtta meter. Det kan vara beroende av hur huset ser ut. Vet man det? Är det inte bra att man får ett besked om detta innan man har ställt upp huset fel?

Jag tänker att det är smart att ha rätt uppgifter innan man börjar bygga, för i efterhand kommer det att bli dyrare. Det är inte bra för den enskilde. Det kan inte vara en frihetsreform att du ska behöva göra om en investering som du har gjort. Hur kan det vara en frihetsreform? Det är en chimär.

Det är inte Centerpartiet som har lagt fram det här förslaget, utan det är regeringen. Det är de som borde ta till sig kritiken mycket mer. Att lägga över hela risken på den enskilde är väldigt allvarligt. Detta måste man verkligen ta sig en funderare på. Man har faktiskt ett tag på sig efter att det här beslutet har tagits innan man avskaffar anmälningsplikten i PBF:en; det är inte det vi fattar beslut om. Man måste överväga hur detta drabbar den enskilde. Det här är inte en frihetsreform.

Fru talman! Jag tänker gå tillbaka till vad ämnet handlar om och inte som andra sväva ut i andra diskussioner. Jag tycker att vi kan hålla oss till ämnet. Det finns ledamöter som vill debattera andra frågor efter oss. Vi kanske borde respektera det.

Först och främst vill jag inte göra mig till talesperson för Centerpartiet. Men det jag vill säga till dig, Alireza Akhondi, är samma sak som jag också sa till Larry Söder, nämligen att vi också bör lyssna på kommunalpolitiker och den kritik som de lyfter fram mot förslaget.

Varför ska vi lyssna på dem? Jo, det är de som får hantera den lagstiftning vi i denna kammare beslutar om. De sitter ute i verkligheten. Det är såklart bra att vi lyfter upp deras synpunkter på bordet också när vi fattar beslut, till skillnad från regeringen som helt har stängt öronen och inte alls lyssnar på vad kommunerna, regionerna, länsstyrelserna eller mark- och miljödomstolarna säger. Man struntar till och med i Boverket, den egna expertmyndigheten.

Jag vill som sagt inte göra mig till talesperson för centerpartister, utan jag tog bara ett exempel – ett klokt sådant.

Däremot hade jag en liten tanke, Alireza Akhondi. Du pratade om att byggfelen inte skulle minska om vi hade en förprövning eftersom det byggs en massa med fel i dag. Men det har inte med förprövningen att göra utan med fusk. Vi har byggfusk och en oseriös marknad. Där behöver vi rensa upp, men det är en helt annan debatt. Det kommer vi inte att komma åt med det här.

Vad jag undrar är: Tror du inte att byggfelen kommer att öka om vi inte har en förprövning, så som Boverket föreslår? Är det inte bra att man har fått klart för sig vad som gäller i sin ansökan eller i sin anmälan, om det är bygglovspliktigt eller anmälningspliktigt? Då vet man vad man måste tänka på och leva upp till innan man går vidare, i stället för att man hamnar i en tillsynssituation och får göra om det hela.

Herr talman! Larry Söder pratar om krångliga regler, och det återkommer jag till.

Jag vill citera vad Moderaterna och Liberalerna tillsammans med Kristdemokraterna yttrar i remissvaret från Stockholms stad: ”Vi ser generellt positivt på regelförenklingar och lättnader av den totala regelbördan, inte minst för privatpersoner.” Det tycker ni, ja. ”Denna promemoria handlar dock inte om någon regelförändring i sig, utan enbart om att ta bort kravet på anmälan. Det innebär i sak att prövningen av dessa ärenden kommer att hanteras betydligt senare i processen, vid tillsynskedet snarare än vid själva bygglovsskedet.”

Det har alltså inte blivit någon förändring i själva regelverket. Vilka krångliga regler är det som ni har tagit bort? Ni har ju bara tagit bort förprövningen. Det finns fortfarande krav på bärförmåga, brandskydd och teknisk konstruktion i övrigt, tillgänglighet och buller, dimensionering av vatten och avlopp och så vidare.

Dessa krav finns fortfarande kvar – det är bara det att det inte ska prövas på förhand. I stället ska man riskera att få göra om saker och ting i efterhand. Du får inte ställa din byggnad var du vill på din tomt eller hur nära en annan byggnad som helst utifrån brandskydd, exempelvis. De reglerna är inte borttagna utan finns fortfarande kvar.

Är det inte bra att man går igenom så att det är klart på förhand i stället för att den enskilda villaägaren ska behöva ta hela den ekonomiska risken? Om det skulle uppstå en brand och det blir en olycklig spridning för att villaägaren har ställt saker och ting fel, varför ska den enskilda villaägaren vara den som tar den stora risken? Varför kan inte vi som samhälle se till att det är klart innan fastighetsägaren börjar bygga? Att vi tar ansvar för den enskilda individen och samhället i stort betyder ju inte att folk inte får bygga.

Herr talman! Jag ställer frågan till ledamoten eftersom bostadsministern inte närvarar. De tillhör ju samma parti.

Hur kommer det sig att regeringen inte lyssnar på sin egen expertmyndighet Boverket? Varför lyssnar man inte på mark- och miljödomstolarna eller Mark- och miljööverdomstolen, som är väldigt insatta i hur det fungerar?

Jag tänker bland annat på det som Boverket skriver i sitt remissvar angående borttagandet av anmälningsplikten: ”I likhet med Bygglovsutredningen (s. 517) anser dock Boverket att bostäder generellt sett alltid bör förprövas av samhället, inte minst utifrån bärförmåga, brandskydd och teknisk konstruktion i övrigt, tillgänglighet och buller samt dimensionering av vatten och avlopp, men också utifrån den allmänna omgivningspåverkan som människors boende kan medföra. Detta gäller enligt Boverket både för de bostäder som kräver bygglov som de bostäder som idag bara kräver anmälan.”

Jag har inte någonstans läst varför dessa saker inte ska vara med i en förprövning utan tas i efterhand. Hur mäter man bärförmåga i en färdig byggnad? Hur kollar man att brandskyddet är korrekt i en färdig byggnad? Ska man riva väggarna och kontrollera att det är tillräckligt med isolering och att väggarna är tillräckligt tjocka? Hur ska man göra detta?

Är det inte bättre att man gör rätt från början, åtminstone vad gäller bostäder? Jag tycker att det är en rimlig invändning från Boverket men också från ett flertal av de 44 remissinstanser som faktiskt sågar det här förslaget. Risken läggs i slutändan på den enskilda villaägaren som har byggt ett attefallshus eller byggt ut den fasta byggnaden med ett extra rum till barnen. Det måste ju vara bättre att man har detta klart innan.

Det kan kosta några kronor att göra det, 7 000–15 000, men det är en liten kostnad i sammanhanget om du sätter upp ett hus för 1 ½ miljon, som ett bostadshus kostar om du ska dra in vatten och avlopp, ventilation och allting, jämfört med om du måste riva och göra om det hela.

Herr talman! Jag tycker att ledamoten blandar in lite andra frågor och påstår saker som inte är sanna. Men jag vill ändå besvara det lite grann.

Våra förslag är många gånger att vi ska försöka blanda de utsatta områdena med både parhus och bostadsrätter, för att i första hand få en mångfald i de områdena. Sedan vet jag att exempelvis kombohusen har förslag på radhus och parhus som man kan bygga. Det skulle man säkert kunna få in i ett villaområde också, utan någon större påverkan på området, utifrån kulturarv och så vidare, när det utvecklas. Det skulle kunna smälta in ganska bra i miljön.

Men om det kan funka är någonting som man prövar, eller hur? Man har en detaljplan som man tar fram och tittar på om det passar in, fungerar och stämmer överens. Det är en skillnad från det förslag som ni lägger fram, där man inte förprövar någonting. Är det lämpligt att ha det här, exempelvis utifrån vatten och avlopp? Klarar området av den påfrestningen eller inte? Det förprövar man ju.

Ni föreslår att man inte ska förpröva någonting. Då får det övriga vattenkollektivet, som faktiskt anmäler och är registrerade för att betala taxa, ta den kostnad som uppstår. Ni lämpar i era förslag över kostnaderna på grannarna i stället.

Jag tycker att vi ska nyansera debatten. Jag vill hellre diskutera och debattera det här förslaget än delta i andra pseudodebatter.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten frågar om det är rimligt med den kostnaden, eftersom han har byggt rätt. Som jag också konstaterade är det väldigt många som kommer in med felaktiga anmälningar i dag. Det innebär att nästan 70 procent skulle ha byggt felaktigt. Visst skulle 30 procent ha byggt rätt. Det finns många som kan, men det finns alltså också många som inte kan alla regler i fråga om detta.

Jag tycker att det är bra att man får ett besked före byggandet om att allt står rätt till och att man har tänkt på allting, speciellt av brandtekniska skäl. Jag vet inte hur stor ledamotens tomt är. Det finns kanske väldigt mycket utrymme där. Men många tomter är betydligt mindre och trängre. Om en byggnad, oavsett om den är billig eller dyr, ställs för nära en annan riskerar man exempelvis brandspridning.

Det är bra att få veta att man inte ska ställa byggnaden så nära innan man faktiskt gör det, även om det är en billig byggnad. Jag tror nämligen att flytt eller rivning av en byggnad kommer att bli lika dyr som de 7 000–15 000 kronor som ledamoten lyfter upp här. Jag tror att det, på det stora hela, är bättre att få reda på saker och ting i förväg än att behöva vidta åtgärder i efterhand. Efterhandsåtgärder är dyrare än förhandsbesked.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 5 i utskottets betänkande CU2.

Innan jag går in på själva betänkandet måste jag uttrycka min förvåning över att vår bostadsminister inte ens närvarar i dagens debatt om ett nytt regelverk för bygglov. Ministern har haft en hög svansföring kring denna proposition sedan han presenterade den vid en pressträff i våras och i en debattartikel i Aftonbladet den 25 augusti i somras. Det finns delar i propositionen som jag gärna hade debatterat med just bostadsministern, men tyvärr lyser han med sin frånvaro i dagens debatt.

Vad gäller regeringens förslag till nytt regelverk för bygglov finns det bra förslag som även vi socialdemokrater står bakom. Men det finns också stora delar som är riktigt dåliga och ogenomtänkta.

För oss socialdemokrater är det en självklar utgångspunkt att samhällsbyggnadsprocesser ska präglas av ordning och reda. Den enskildes intresse av såväl handlingsfrihet som förutsägbarhet och skydd mot betydande risker måste värnas, samtidigt som det allmännas intresse av god samhällsplanering upprätthålls. Det ska vara lätt för den enskilde att göra rätt och svårt att göra fel. Det allmänna ska också kunna upprätthålla en demokratisk kontroll. Det handlar hela tiden om komplexa avvägningar som inte lämpar sig för tvära kast och kräver ett inkännande förhållningssätt till sakkunniga samhällsaktörers kunskaper och bedömningar.

För oss handlar det i grunden om vilken samhällsmodell vi vill ha. Vi socialdemokrater tror inte på ett samhälle där var och en lämnas ensam att navigera bland regler och risker utan på ett samhälle där vi tar ett gemensamt ansvar för att allting ska fungera för alla. Att riva ned strukturer för ordning och insyn i tron att friheten ökar är ett grundläggande missförstånd. Friheten ökar inte i kaos. Den växer i trygghet och i vetskap om att regler gäller lika för alla.

Vi socialdemokrater välkomnar att regeringen går fram med utredningens förslag om att bygglovsplikt ska formuleras endast i lag, något som bland annat innebär att kommuner inte kan besluta om lovplikt i detaljplaner och områdesbestämmelser. Vi är också positiva till det förslag som innebär att en mindre krets av berörda grannar och fastighetsägare ska få underrättelse vid lov- eller anmälningsärenden samtidigt som kravet på kungörelse kvarstår.

Vi avvisar dock den del av förslaget som innebär att känd hyresgästorganisation inte längre ska ingå i kretsen som ska få underrättelse. Det medför betydande risk att hyresgäster i grannfastigheter i praktiken behandlas olikt till exempel bostadsrättsinnehavare i grannskapet.

Propositionen som regeringen nu presenterar måste dock ses som en del av en helhet. I propositionen aviserar regeringen att den anmälningsplikt som gäller i plan- och byggförordningen för det som vi i vardagstal kallar attefallsåtgärder ska avskaffas. Vi socialdemokrater konstaterar att kritiken från remissinstanserna är massiv. Bland de kritiska remissinstanserna kan nämnas Villaägarna, Bostadsrätterna, Boverket, Sveriges arkitekter, KTH, länsstyrelser, kommuner – både blå och röda – Försvarsmakten, mark- och miljödomstolarna, Skatteverket med flera.

Ett brett borttagande av anmälningsplikten medför uppenbara risker för att den enskilde mycket lätt kan komma att göra fel och i efterhand drabbas av stora negativa konsekvenser. De 7 500 kronor som tidigare talare nämnde som kostnad inledningsvis kan bli en miljonkostnad om man behöver riva ett attefallshus som är ett bostadshus och som i dag kan kosta 1 ½ miljon att uppföra med alla anslutningar. Det är en betydande fördyring jämfört med att kunna göra rätt från början. De ekonomiska kostnaderna kan bli stora, men det gäller även de hälsomässiga riskerna. Ytterst kan det handla om liv eller död.

Vi menar att en förprövning i form av anmälningsplikt för bostäder alltid är nödvändig utifrån kraven på bärförmåga, brandskydd och teknisk konstruktion i övrigt, tillgänglighet och buller samt dimensionering av vatten och avlopp.

Borttagandet av anmälningsplikten medför förvisso en mindre belastning inledningsvis genom att anmälningsärendena blir färre för kommunerna att hantera. Men i förlängningen menar vi socialdemokrater, i likhet med många andra remissinstanser, att en sådan förändring tvärtom medför en större belastning för kommunerna. I och med att avgiftsfinansieringen försvinner måste skattebetalarna bekosta att det finns personal som kan utföra tillsynsarbetet i efterhand. Flera kommuner menar dessutom att tillsynsarbetet är mer resurskrävande än dagens system. Var finns vinsten i det hela? Det måste vara bättre att få besked innan fel görs än att de ska komma fram i en tillsyn när felen är gjorda.

Till detta kommer att det är något av en chimär att anmälningsplikten tas bort. Tekniska åtgärder som ventilation, va-installationer samt brandskydd förblir anmälningspliktiga, vilket regleras i PBF:en. Den samlade avgiften för den enskilde blir alltjämt betydande vid uppförande av en bostad genom nybyggnad av komplementbostadshus eller tillbyggnad och ändring. Men myndigheternas möjlighet att värna såväl den enskildes intresse som det allmännas intresse försämras ju till exempel genom en okontrollerad förtätning i redan tätbebyggda områden. Därtill försämras och fördyras kommuners och statliga myndigheters viktiga arbete med att utföra sina uppgifter och upprätthålla ordning och reda i samhällsbyggnadsprocessen.

Mot bakgrund av den massiva kritiken vill vi socialdemokrater att regeringen inte tar bort anmälningsplikten i plan- och byggförordningen. Tyvärr är den frågan inte uppe på bordet i dag, men den hänger ihop med det förslag vi diskuterar i dag.

När bostadsministern har argumenterat för borttagandet av anmälningsplikten menar han att kommunala tjänstemän ska släppa lite på sin makt och låta enskilda få bestämma mer själva. Se debattartikeln i Aftonbladet.

Om man verkligen tror att Sveriges bygglovshandläggare är maktmissbrukare som vill sätta käppar i hjulen för människor, då har man väldigt lite kontakt med verkligheten. Om den enskilde exempelvis får ett negativt besked från kommunen kan det bero på att byggnaden kanske ligger för nära en annan byggnad av brandtekniska skäl. Det är detaljer kring olika regelverk som fortfarande gäller, även om anmälningsplikten tas bort. Jag tvivlar på att alla som deltar i den här debatten, inklusive mig själv, kan alla de detaljer som gäller för att förhindra spridning av brand.

En anmälan före byggnation hjälper den enskilde fastighetsägaren att göra rätt från början. Det måste vara bäst – eller hur? Som jag har sagt tidigare; det kan ytterst handla om liv eller död om bränder får spridning i ett okontrollerat system där fastigheter har byggts utan att man vet hur nära de kan stå. Det finns olika regler, har jag fått lära mig – tyvärr. Jag kom sent på detta – man får ta med sig det man får fram.

En vanlig oneliner inom politiken – jag själv har använt den – brukar vara att det ska vara lätt att göra rätt. Men med borttagandet av anmälningsplikten blir det i stället lätt att göra fel. Det borde vara Expressens rubrik i morgon: Lätt att göra fel.

Som ett svar på bostadsministerns debattartikel i somras skrev Annie Östlund, centerpartistiskt kommunalråd i Huddinge med ansvar för bygglov och tillsyn, att startbesked nekades för 68 procent av attefallshusen i Huddinge 2023 på grund av att de inte överensstämde med lagkravet. 68 procent skulle ha blivit felbyggda, om det inte hade funnits en anmälningsplikt så att man kunde titta på dem i förväg.

Riskerna är således väldigt stora att felaktiga byggnader uppförs, och det är den enskilde som får stå för hela risken, vilket även Villaägarnas Riksförbund tydligt påtalat i sin remisskritik.

Utöver riskerna för de enskilda har flera myndigheter och branschorganisationer belyst allvarliga brister i de förändringar som föreslås.

Exempelvis kom Svenskt Vatten in med en skrivelse sent i vår beslutsprocess eftersom de inte hade varit remissinstans, vilket i sig är väldigt bekymmersamt. Svenskt Vatten påtalade att när va-organisationerna inte får kännedom om nya byggnader eller att tillbyggnader sker, försämras också möjligheterna att dimensionera kapaciteteten i va-anläggningarna. För att ett korrekt uttag av va-taxa ska ske räcker det inte med att en va-installation ska göras, utan det krävs också kännedom om att en byggnad eller tillbyggnad uppförts för att kunna räkna ut nyttan av va-tjänsten.

Skatteverket påpekar att regeringens förslag leder till försämrad registerkvalitet i fastighetstaxeringsregistret. Det kan leda till svårigheter för rotavdrag, försäkringsfrågor, kreditgivning, försäljning och samhällsplanering.

Det här är bara några av alla de allvarliga brister som 44 av 62 remissinstanser pekar på utan att få gehör från regeringen. Man ställer sig frågan hur regeringen inte kan ta till sig den massiva kritik som framförts. Den frågan hade jag önskat få ställa till bostadsministern, men han lyser fortfarande med sin frånvaro.

Vi socialdemokrater konstaterar vidare att regeringens förslag innebär att grannar kan komma att möta olika regelverk för vad som kan uppföras utan bygglov. Bygglovsregler bör vara likformiga och lätta att förstå.

Exempelvis i mitt eget bostadsområde kan en granne få bygga ett 30 kvadratmeter stort attefallshus medan en annan granne, ett par hundra meter bort, får bygga 50 kvadratmeter. Grannen precis bredvid den grannen får bygga endast 25 kvadratmeter eftersom huvudbyggnaden är så pass liten på den fastigheten.

Det beror på att regeringen föreslår att olika stora byggnader tillåts beroende på om det gäller detaljplanelagt område eller icke detaljplanelagt område och att ett attefallshus inte får vara större än huvudbyggnaden. Det är en mycket olycklig utveckling som innebär avsteg från tidigare beslut i lagstiftningsärenden på området där principen om att utforma lättbegripliga och likformiga regelverk har respekterats.

Även dessa förslag har fått omfattande kritik av bland annat Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som påtalar just problemet som jag beskrev, det vill säga att icke detaljplanerad mark kan finnas i områden med sammanhållen bebyggelse. Vi socialdemokrater vill därför att ett områdesdifferentierat regelverk utreds utifrån ett stads- och glesbygdsperspektiv. SKR har lagt fram ett förslag som är intressant utifrån det perspektivet och som borde utredas närmare. Regeringens förslag löser inte den frågan utan kommer endast att krångla till regelverket ytterligare och återigen öka risken för att den enskilde gör fel.

Propositionen medför, oaktat de ändringar som föreslås här, omfattande förändringar i ett mycket komplext regelverk. Konsekvenserna för såväl enskilda som det allmänna är svåröverskådliga, och vi har skäl att förvänta oss även oväntade effekter. Lagstiftningen bör därför följas upp vid en kontrollstation efter fem år.

Herr talman! Regeringen talar ofta om småhus och trädgårdsstäder och deras kvaliteter. Avslutningsvis vill jag därför återge vad en av många arkitekter jag samtalat med inför dagens debatt har sagt.

De stadsdelar som vi håller högst i dag, tät villabebyggelse med inslag av radhus och mindre flerbostadshus, trädgårdsstaden med uppvuxen grönska, är alla resultatet av en sträng stadsplanering: en stark vision från en arkitekt tillsammans med en kommun som har dragit upp tydliga och ovillkorliga gränser för hur stadsdelen ska växa fram, vilka gaturum den ska ha, hur gatan ska vandra fram och hur husen ska förhålla sig till densamma. Att slita upp regelverket som kvalitetssäkrar detta är inte bara att omöjliggöra att fler stadsdelar kan få den här karaktären framöver utan det kommer också att förvanska det kulturarv vi i dag besöker och inspireras av.

Jag vill återigen yrka bifall till reservationerna 3 och 5 i utskottets betänkande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Jag ska försöka att ha ett lite lugnare tonläge i det här anförandet. Det berör väldigt mycket. Jag har arbetskamrater som har drabbats av asbestos. Vi ska komma ihåg att det inte bara är människor på arbetsplatsen som drabbas av detta utan att även många anhöriga drabbas. Det räcker med att man åker hem i sina arbetskläder en dag och har det med sig. Grabben eller dottern kramar om sin pappa när han kommer hem i sina arbetskläder och får då i sig asbest, vilket kan leda till asbestos. Det här är någonting som vi kommer att få leva med under lång tid framöver i och med att det tar så pass lång tid att utveckla asbestos.

I brist på bostadspolitik och med ett bostadsbyggande som är det lägsta sedan 90talet – det är kris – satsar vi mycket på renoveringar. Många av de hus som renoveras byggdes på 60- eller 70talet. Det handlar såväl om flerfamiljshus som om villor och radhus. Det råder stor okunskap, inte bara bland dem som ska ha utbildningen utan även bland andra av mina jobbarkompisar, som inte river asbest, om var asbest finns.

Det behövs kanske också ett tryck på att informera. Det behövs ett kunskapslyft i den här frågan, för kunskapsnivån har sjunkit. Speciellt den utländska arbetskraft som kommer till Sverige och arbetar, som inte har det arbetsmiljötänk som vi har byggt upp i det här landet under många år, drabbas mycket av det här. Vi vet ju att asbest inte bara finns i rörkrökar, isolering och eternitplattor. Det finns också i limmet i våra plastmattor. Det finns i kakelfixet i kaklet på väggarna i byggnader från 60- eller 70talet. Det finns även i vissa tapeter och i fönsterkitt. Det finns på väldigt många olika ställen.

Vill vi minska antalet som dör om 40 år måste vi ta tag i det nu, med den kunskap vi har. Jag önskar att vi tar den här frågan på större allvar.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är väl ”minister” man får säga numera?

Jag hade inte tänkt gå upp i den här debatten, men sedan läste jag det skriftliga svaret från ministern. Han skriver på slutet att han vill lyfta fram att det alltid är arbetsgivaren som har det huvudsakliga ansvaret. Ja, det stämmer. Problemet är alla underentreprenörer och deras avarter i byggbranschen i dag, vilket stökar till det. Jag har med mig två fall där det stökar till det väldigt mycket gällande vem som är ansvarig och vem som har orsakat den fara som har uppkommit.

I det ena fallet är det ett företag som har saneringstillstånd för att sanera asbest. De tar in Företag 2, som ska utföra det här. Personalen har utbildning – eller ”utbildning”, får jag nog säga, för de har tydligen inte förstått det riktigt – men Företag 2 har egentligen inte tillstånd att utföra arbetet. Arbetsmiljöverket uppmärksammar det här, och man uppmärksammar också en hel del brister – speciellt i den personliga skyddsutrustningen. Var någonstans ligger ansvaret?

Företag 1 och Företag 2 har dessutom egentligen samma ägare. Det är ett sätt att mixtra med personal och ansvar, och som svar på Arbetsmiljöverkets frågor bollar man ansvaret mellan de två olika bolagen – som alltså egentligen ägs av samma personer. Man dribblar helt enkelt med själva lagstiftningen för att förvilla och själv slippa ta ansvar.

I ett annat uppmärksammat fall var det ett ridhus i Alvesta med ett eternittak som skulle tvättas. Det företag som hade fått uppdraget hade tillstånd att göra detta. Men man lade ut arbetet på ett företag som inte hade det och som gjorde det på ett sätt som innebar att det spreds asbest i hela ridhuset. Det utsatte människor i lokalen för denna fara. Det räcker med en exponering för att du ska kunna få asbestos när du blir äldre.

Jag är själv gammal byggnadsarbetare och har jobbat med de här frågorna i många år, och för att uttrycka det diplomatiskt – jag höll på att svära, och det får jag inte göra i det här sammanhanget – blir jag väldigt upprörd över att vi 2025 inte har en bättre ordning på svenska byggarbetsplatser och att man inte tar tag i de här frågorna trots att till och med Arbetsmiljöverket lägger fram förslag på hur man kan göra det.

Vi måste dock även få ordning på svensk arbetsmarknad för att det ska bli ordning och reda i det här. Vi har det här underentreprenörsledet som faktiskt måste bekämpas. Norge klarar av att ta steg i rätt riktning, och Sverige borde också orka det för att vi ska få ordning och reda.

Tidigare i debatten lyfte ministern fram en stram asylinvandring till Sverige. Jag skulle vilja lyfta fram en stram arbetskraftsinvandring inom vissa branscher i Sverige. Arbetskraftsinvandringen slår nämligen undan fötterna för seriösa bolag som faktiskt utför de här arbetena. Här behövs det en sanering i svensk arbetsmarknadspolitik. Vi behöver komma tillbaka till en ordning där vi har en arbetsmarknadsprövning som gör att människor inte luras in i livsfarliga jobb och utför arbetet med låtsasutbildningar i ryggen.

Avslutningsvis vill jag bara upplysa arbetsmarknadsministern om att akassan inte är ett bidrag utan en försäkring. Jag har tecknat en försäkring i Sveriges byggnadsarbetares arbetslöshetskassa; jag har inte tecknat mig för ett bidrag. Det är en försäkring. Kalla det vad det är!

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att ledamoten Larry Söder inte svarar på den viktigaste frågan utifrån den här propositionen: Hur garanterar KD att hyrorna blir lägre? Det kan ni ju inte göra. Det finns ingenting i det här lagförslaget som gör det, utan det är upp till studentbostadsföretagens goda vilja. Det kommer att finnas de som gör detta. Det är jag helt säker på. Det finns goda företag som har ambitionen att faktiskt leverera bra bostäder till en rimlig kostnad. Men det beror inte på effektivitet, utan det är bara färre kvadratmeter som gör att de i så fall kan göra det.

Det kommer också att finnas en hel del skojare som inte kommer att göra detta, utan de kommer att stoppa vinsten direkt i fickan själva. Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt.

Sedan sa jag inte att det bara är män med hög lön i Danderyd. Jag sa att de är vinnarna. De är de stora vinnarna som tjänar pengar. De kommer att få ganska stora utbetalningar från Skatteverket nu i juni just på sina ränteavdrag. Det är inbetalad skatt som vi betalar tillbaka. Det är ett sätt att endast gynna och stötta det egna boendet.

Vi ser gärna att man har en mix av boenden där vi även kan stötta hyresrätter och studentbostäder i olika former. Men jag tycker ändå att det är väldigt tydligt att rika män med hög lön i Danderyd är högre prioriterade än Sveriges framtid: studenterna på våra högskolor. De ska nu betala priset med sämre boendekvalitet, sämre livskvalitet och risk för psykisk och fysisk ohälsa – vilket inte ens har utretts.

Regeringen har lagt mycket tid och kraft på att räkna på vad de där kvadratmeterna blir i kronor och ören för bostadsbyggarna. Men man har helt frångått att titta på analysen av vilka psykiska och fysiska effekter det kan få för dem som faktiskt ska bo där. Det tycker jag är väldigt anmärkningsvärt.

Herr talman! Ledamoten Larry Söder pratar mycket här om andras pengar och att de inte ska gå till att subventionera studentbostäder. Vi visar i den här propositionen att det var ett effektivt sätt att få fram väldigt många nya studentbostäder med full tillgänglighet. Det var inte förrän investeringsstödet beslutades som produktionen tog fart och flera tusen årligen byggdes. Men min fråga handlar inte om det utan mer om hur Larry Söder ser på andras pengar.

Jag läste hos SVT i dag att ränteavdraget för 2024 uppgick till 61 miljarder kronor för att vi ska underlätta för människor att bo kvar i sitt ägda boende. Jag tycker inte att det är fel. Jag tycker att det är rätt, och jag tycker att det är rätt att vi använder oss av våra gemensamma inkomster för att människor inte ska behöva gå från hus och hem. Men noll kronor gick till studentbostäder. Var det för att det inte är ägt boende, eller? Vinnarna i det här systemet är faktiskt män med hög lön i Danderyd.

Hur förklarar man för studenter som inte får ekonomin att gå runt att de måste bo sämre för att ha råd med sin studentbostad? Det som är viktigt i det här är också att det inte bara är de som har funktionshinder som löper risk att få sämre boendekvalitet och livskvalitet och även fysisk och psykisk ohälsa. Det lyfts fram av Folkhälsomyndigheten. Det har lyfts fram av Boverket tidigare och av flera andra organisationer. Det drabbar alla studenter. Och vi ska tillåta studentbostäder på ned till 13 kvadratmeter för att vi inte orkar stötta studenterna, som är Sveriges framtid.

Mina frågor till Larry Söder är: Hur garanterar KD att hyrorna faktiskt blir lägre? Det finns ju ingen garanti för att de blir det. Och hur motiverar KD att det är okej att betala ut 61 miljarder i ränteavdrag till rika män i Danderyd men inget till studentbostäder?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet CU19.

Vi socialdemokrater ställer oss avvisande till att göra undantag från kraven på tillgänglighet för studentbostäder i nyproduktion. Vi vill att regeringen kommer tillbaka med en ny proposition om att undantag endast får göras vid ombyggnation och att det ska utvärderas efter två år.

Att vi föreslår att undantag ska kunna göras vid ombyggnation bygger på de tekniska förutsättningar som finns då man ska ta vara på befintliga byggnader och de problem som kan uppstå när det gäller att uppfylla tillgänglighetskraven vid en sådan ombyggnation. Dock vill vi ha en utvärdering av resultatet efter två år för att se vad utfallet blir.

Fru talman! Regeringens syfte med lättnader i byggkraven för studentbostäder är att det ska bli billigare att producera studentlägenheter genom att man bygger mindre bostäder utan att uppfylla fullgoda tillgänglighetskrav i 80 procent av byggnaden och därigenom får fler studentlägenheter att rymmas inom en byggrätt. Vi socialdemokrater tycker att detta är fel väg att gå. Att göra undantag från tillgänglighetskrav skickar signalen att vissa studenter inte räknas. Detta gäller speciellt i nyproduktion, då alla möjligheter finns att bygga tillgängligt från början.

Vi har i stället föreslagit ett riktat investeringsstöd till studentlägenheter för att hålla hyrorna nere och samtidigt bibehålla tillgänglighetskraven i samtliga studentbostäder. Vårt förslag bygger på den rapport som Sveriges förenade studentkårer tillsammans med Studentbostadsföretagen tog fram 2023. Detta är alltså ett förslag som tagits fram gemensamt av studenterna och företagen.

I stället väljer regeringen och Sverigedemokraterna att gå fram med ett förslag som endast stöds av Studentbostadsföretagen – alltså av byggföretag och fastighetsägare, som de i första hand stöder. Om man läser remissvaren ser man tydligt att studentorganisationer, Funktionsrätt Sverige, DHR, Hyresgästföreningen, Folkhälsomyndigheten med flera är kritiska till regeringens proposition. Till och med en del bygg- och fastighetsbolag är kritiska.

Det investeringsstöd som vi socialdemokrater tidigare införde var mycket lyckosamt. Trots att vissa försöker påpeka något annat byggdes det 7 400 nya studentlägenheter med tillgänglighetskrav och med lägre hyra för studenterna. Det är bara att läsa i regeringens egen budget från i höstas – siffrorna finns på papper där. Ni behöver inte fundera; det står skrivet av er egen regering.

Att det byggdes 7 400 lägenheter visar att det går att välja en annan väg än att bygga sämre studentlägenheter.

Regeringens och Sverigedemokraternas förslag bygger på antagandet att kostnaderna ska minska för studentbostadsbyggarna och att de därigenom ska få fram billigare studentlägenheter. Detta gjordes även under den tidigare borgerliga regeringen – alliansregeringen – år 2014, då man minskade boarean till dagens 16 kvadratmeter eftersom man ville minska kostnaderna för studentbostadsbyggarna.

Mönstret är tydligt: När kostnaderna blir för höga för studentbostadsbyggarna försämras livskvaliteten för studenterna. Med de nya föreslagna reglerna minskas den minsta boarean till 13 kvadratmeter. I sammanhanget kan nämnas att snittytan i celler i svenska fängelser är 10 kvadratmeter. Man kan fråga sig vad nästa regellättnad ska bli när kostnaderna har blivit för höga för bostadsbyggarna. Vi har ett annat förslag.

Fru talman! Problemet med den här typen av politik är att det är de som ska bo i bostaden som får betala det verkliga priset i form av försämrad boende- och livskvalitet. År 2016 konstaterade Boverket i en rapport att avskaffandet av tillgänglighetskraven skulle ge negativa följder, främst för studenter med permanenta eller tillfälliga funktionsnedsättningar. Även studenter utan funktionsnedsättningar skulle dock påverkas negativt.

Även regeringen skriver i sin proposition att det är svårt att bedöma vilka effekter de aktuella förslagen kan få på studenters hälsa samt att minskade areor i bostäder kan ha en negativ påverkan på den upplevda livskvaliteten. Man har således lagt mycket energi på att räkna på hur mycket studentbostadsföretagen kan tjäna på borttagandet av tillgänglighetskraven men knappt bemödat sig att fundera på hur studenters hälsa påverkas. Bland annat varnar Folkhälsomyndigheten för negativa effekter på studenters fysiska och psykiska hälsa.

Fru talman! Som sagt har stor vikt fästs vid de kostnadsbesparingar som eventuellt kan göras. Dock råder det delade meningar om huruvida det blir några minskade kostnader. Exempelvis tvivlar JM, ett av Sveriges större bygg- och fastighetsbolag, på att det blir några minskade produktionskostnader eller något ökat byggande av små studentbostäder, bland annat då det per kvadratmeter är dyrare att bygga små lägenheter. Även Funktionsrätt Sverige och DHR ställer sig frågande till om förslagen verkligen leder till lägre hyra för studerande. Produktionskostnaderna påverkar, precis som andra ledamöter har sagt här, men det finns ingen automatik i att lägre produktionskostnader leder till lägre hyror.

Ett investeringsstöd har satt ett tak för hyresnivån. Det pressar ned hyrorna. Det gör nytta för studenterna. Risken med det som föreslås här är att vissa oseriösa byggföretag bara låter pengarna gå rakt ned i egen ficka utan att studenterna får del av det hela.

En annan viktig aspekt att lyfta fram, som talar emot att ta bort tillgänglighetskraven, är att det blir svårt att ändra boendeform ifall behov skulle uppstå. Om behovet av bostäder för äldre skulle öka blir det omöjligt – eller väldigt dyrt – att ställa om dessa små studentlägenheter för det ändamålet.

Det påpekas också att det finns risk för att den ordinarie bostadsmarknaden påverkas, då det kan finnas oseriösa aktörer som hyr ut så kallade studentbostäder på ordinarie bostadsmarknad. Regeringens förslag tydliggör vad en studentbostad är. Vi stöder detta och tycker att det är bra, men det hindrar inte oseriösa aktörer från att hyra ut bostäder till vanliga hyresgäster. Det finns ingen möjlighet att kontrollera detta. Risken är att undermåliga bostäder kommer ut på den ordinarie bostadsmarknaden, vilken kan medföra negativa konsekvenser för boende- och livskvaliteten för hyresgäster. Regeringen har inget förslag på hur detta eventuellt kan förhindras; det är ett blankt kort.

Fru talman! Jag vill bara säga det igen, för tydlighetens skull: Det investeringsstöd som vi socialdemokrater tidigare införde var mycket lyckosamt. Det skapade 7 400 nya studentlägenheter med tillgänglighetskrav och med lägre hyra för studenterna. Detta visar att det går att välja en annan väg än att bygga sämre studentlägenheter.

Jag vill återigen yrka bifall till reservation 3.

(Applåder)

I detta anförande instämde Denis Begic (S).

(forts.)

Fru talman! I går skulle Fadime Sahindal ha fyllt 50, men det fick hon inte. Hennes pappa mördade henne för att hon ville leva sitt liv i frihet. Mordet blev en väckarklocka för Sveriges arbete mot hedersvåld.

Mycket finns kvar att göra, särskilt inom civilrätten. Vi socialdemokrater menar att föräldrar som utsätter barn för hedersrelaterat våld inte ska ha del i vårdnaden. Varför säger Moderaterna nej till det? Vi blev besvikna när Moderaterna röstade emot det förra veckan.

Förra året enades vi om tryggare hem för barn. Det var en viktig förändring, som vår regering startade och som den här regeringen tog vidare. Vår enighet är en styrka. Nu måste nästa steg tas. Ingen flicka ska behöva ha en vårdnadshavare som utsätter henne för hedersförtryck.

Min fråga till justitieministern är: Är ni beredda att ompröva regeringspartiernas nej till detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Herr talman! Ledamoten raljerar lite grann över att jag ifrågasätter just den del av Bygglovsutredningens betänkande som kritiseras hårt av i stort sett samtliga remissinstanser. Jag tycker att man borde fundera på varför alla är emot förslaget och ta till sig det. Det är därför vi har remissrundor.

Larry Söder frågar hur många regler vi har tagit bort. För det första står detta att läsa i själva utlåtandet. Jag tror att det var 16 propositioner som vi genomförde under förra mandatperioden. Hur många propositioner har ni lagt fram, Larry Söder? De går att räkna på ena handen, kan jag säga dig. Det har gått snart tre år. Ni har ett år på er om ni ska komma upp i hälften.

För det andra var det vi som tillsatte Bygglovsutredningen, vars förslag ni har dragit på i tre års tid. Jag väntar på att vi sent omsider ska få en proposition på bordet. Då ska vi titta på vilka delar som vi tycker är genomförbara. Det finns faktiskt en hel del bra synpunkter från Lagrådet som jag tycker att vi borde titta närmare på. Men i just den här delen handlar det om att helt och hållet ta bort anmälan och lägga all risk på den enskilda villaägaren, som får ta den ekonomiska smällen.

Är det ett stort problem? Ja, det är ett stort problem. I tidningen Altinget kan du läsa en text av Annie Östlund, förtroendevald för Centerpartiet. Hon pekar på att man vid 68 procent av alla anmälningar för Attefallshus som gjordes 2023 nekades startbesked på grund av att anmälningarna innehöll fel. Det tyder på att det finns en mening med att man lämnar in någonting till kommunen som hjälper en att göra rätt från början. Det är ju alltid bättre att åtgärda ett fel innan det görs. Nästa gång är det den enskilda personen som får ta den ekonomiska smällen. Det lär inte vara Larry Söder som tar den.

Herr talman! Ledamoten frågar mig först och främst: Om man inför en regel, ska man då ta bort två? Jag tycker att det är ett korkat förslag. Finns det två regler som inte behövs och inte längre fyller sitt syfte ska man ta bort dem, oavsett om nya regler införs. Men bara för att man inför en regel ska inte två andra bra regler tas bort, utan man måste naturligtvis alltid titta på vad som är syftet med en regel. Finns den till för att jävlas med folk? Jag tror inte det. Ursäkta att jag svor! Om man inför en ny regel som kan ersätta två andra är det rimligt att ta bort dem. Men man måste ju titta på det. Att generellt säga ”inför vi en regel tar vi bort en annan” är ju rent kvasiintellektuellt.

När det gäller bygglov: Att man tar bort anmälningsplikten för exempelvis komplementbostadshus är för det första en chimär; det finns fortfarande ett antal anmälningsplikter kvar om man exempelvis ska bygga ett komplementbostadshus. För det andra förs hela risken över på den enskilda fastighetsägaren. Om man bygger in ett fel i sitt hus kommer man att få göra om det och ta hela den ekonomiska smällen själv. Det är den stora kritiken från exempelvis villaägarna, som är de som borde vara mest berörda av den här förändringen. Jag tycker att man ska titta på remissyttrandena och fundera lite grann över detta.

Vad beträffar frågan om ett minskat antal ärenden avseende anmälningar och bygglov kan jag säga att tillsynen i stället kommer att öka dramatiskt, vilket drabbar skattebetalarna i respektive kommun. Ni har inte varit så jätteduktiga från regeringens sida på att tillföra medel till kommunerna för att ta hand om de ökade kostnaderna. Vi får väl se var det landar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1 i betänkande CU14.

Planering och byggande, som är det betänkandet handlar om, är grundläggande för hur vårt samhälle ska se ut i framtiden. Men alltför ofta ligger enskildheter till grund för diskussionen om hur vårt samhälle ska utvecklas och byggas. Alltför ofta är också problemet någon annans, och alltför ofta förs diskussionerna med utgångspunkt i någon form av ställningskrig mellan olika aktörer och intressen. Det duger inte!

Planering och byggande är mycket viktigare än så. Plan- och bygglagen är en form av samordning mellan alla intressenter inom samhällsbyggandet. Ordning och reda ska vägas samman med kraven på snabba processer med minimalt krångel. För att åstadkomma detta krävs en förståelse för varandras ingångar i de olika planeringsprocesserna.

Översyn av regelverket är ett ständigt pågående arbete. Förenklingar som kan möjliggöra snabbare processer är bra både för den enskilde och för samhället. Men det är också viktigt att ta i beaktande behovet av ordning och reda i planeringsstadiet för att kunna bygga ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle.

Lagar och regler är skapade för att se till att det inte byggs in felaktigheter och brister i samhället. Utifrån dessa principer har vi socialdemokrater arbetat i både regeringsställning och opposition för att ständigt utveckla regelverket för planering och byggande. Regler som inte kan motiveras ska tas bort, och processer som kan ske snabbare ska naturligtvis bedrivas utifrån den premissen. Men reglerna och processerna ska också säkerställa att vårt framtida Sverige inte blir ett fuskbygge. Samtidigt är det viktigt att påpeka, framför allt för den SD-ledda regeringen, att regelförenklingar inte är något allena saliggörande för bostadsbyggandet. Ingen kan bo i en regelförenkling.

Bostadsbristen är något som måste byggas bort, och då krävs det bostadspolitik som gör det möjligt för vanligt folk att ha råd med en bostad. Regeringen har med SD:s stöd ofta understrukit att regelförenklingar är det viktigaste bostadspolitiska initiativet man avser att fortsätta jobba med. Det råder politisk enighet om att försöka formulera så enkla regler som möjligt. Men det har, som väntat, visat sig vara lättare sagt än gjort.

Regeringen kommer troligen under våren, sent omsider, med proposition om ett nytt regelverk för bygglov. Med tanke på bostadsministerns stora ord om strukturella förändringar som ska lösa bostadsbyggandet har en hel del i det liggande förslaget mött stark kritik från i stort sett alla remissinstanser, alltifrån Villaägarna och Bostadsrätterna till Boverket, Sveriges Arkitekter med flera.

Om bostadsministerns avsikt är att fel och brister i bostadsbyggandet ska åtgärdas i efterhand, genom tillsyn, i stället för att man löser det innan de görs kommer vi att få en het debatt här i kammaren under våren.

Under våren kommer vi även att debattera regeringens förslag om sämre studentbostäder, som flera har varit inne på. Trängre studentbostäder med försämrad tillgänglighet är inte förbättringar. Det finns andra, bättre förslag för att få till 10 000 nya hyres- eller studentlägenheter utan att bygga sämre lägenheter. Vi återkommer till det när den debatten ska tas.

Vad gäller bostadsbyggandet har regeringen misslyckats totalt. Byggande av endast 28 000 nya bostäder påbörjades förra året. Det är knappt hälften av de 52 000 bostäder som behöver byggas årligen. Som en tydlig konsekvens av detta har nära 5 000 företag inom byggsektorn gått i konkurs under den här mandatperioden. Under 2024 skedde det största antalet konkurser sedan 1993.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Byggarbetslösheten har nått över 10 procent, vilket andra ledamöter har nämnt tidigare. Bara sedan september förra året fram till februari hade antalet arbetslösa i Byggnads akassa ökat med 2 500. I Byggnads akassa är alltså totalt över 14 000 arbetslösa i dag. Det är naturligtvis fler som är arbetslösa utöver det. Inte alla är med i akassan. Det är skrämmande siffror.

Inte ens regeringens satsning på ökat småhusbyggande har gett något synbart resultat, troligtvis för att den var felriktad och för att summan var försumbar. Endast 5 500 nya småhus började byggas under 2024. Det är rekordlåga siffror, som liknar 90-talskrisens bottennoteringar.

Nej, den SD-ledda regeringens politik duger inte. Enligt den mest positiva prognosen jag har läst kommer bostadsbyggandet upp i 40 000 bostäder tidigast 2027. Det är fortfarande långt under det årliga behovet av 52 000 nya bostäder årligen. Man kan inte vara annat än starkt kritisk till detta misslyckande.

Herr talman! Många detaljplaner överklagas runt om i Sverige. Förutom att byggandet fördröjs kan de långa tiderna av väntan i slutänden också påverka bostadspriserna. Problemet är naturligtvis inte att människor överklagar. Det är en rättighet i en demokrati att ha möjlighet att påvisa problem och att få sin sak prövad. Och en ordentlig bedömning av detaljplaner ska göras. Problemet är att det inte finns tidsgränser för hur lång tid ett överklagande kan få ta.

Trots att förändringar har gjorts för att korta processtiderna tar överklaganden fortsatt alltför lång tid. Vi socialdemokrater anser att det bör sättas tidsgränser. Bland annat borde det finnas en gräns för delgivning, det vill säga för hur lång tid det ska få ta innan man kan hämta ut ett beslut.

Det finns även tydliga exempel på att kommunerna fått vänta så pass länge på ett regeringsbeslut i ett överklagandeärende att hela processen i stort har fått tas om. Det är väldigt oansvarigt av den sittande regeringen. Det behövs begränsningar. Det är helt uppenbart.

Vidare kan en begränsad rätt till överklagan säkerställas genom exempelvis en snävare krets av sakägare, begränsade möjligheter att överklaga bygglov då de stämmer överens med detaljplanen och begränsade möjligheter att överklaga vidare till högre instanser.

Allt detta måste självklart vägas mot kraven på rättssäkerhet och enskildas rätt att invända mot fattade beslut. Vi socialdemokrater ser därför behov av en översyn av frågeställningarna med ett tydligt fokus på att begränsa möjligheterna till överklaganden, för att underlätta för en hållbar samhällsutveckling.

Herr talman! Jag har haft ganska höga förväntningar på den här debatten om planering och byggande under hela mandatperioden. Jag tror att det finns en samsyn i många frågor. Jag tittar speciellt på Larry, vars anförande jag uppskattade. Du lyfte upp frågor som jag också lyfter upp här.

Vi har, på uppmaning av flera aktörer i byggsektorn, föreslagit blocköverskridande samtal för att skapa långsiktiga förutsättningar för planerande och byggande. Detta har dock bestämt avvisats av regeringen och SD. Regeringen har varit och är väldigt nöjd med sitt arbete. Man har talat om en rivstart av bostadspolitiken, men den har snarare lett till en tvärnit i nybyggnationen. Få, om inga, tecken syns på en återhämtning av bostadsbyggandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Branschens parter, bostadsutvecklare med flera talar om ett behov av att kickstarta bostadsbyggandet genom ekonomiska incitament av olika slag. Men väldigt lite av detta genomförs. Man pratar om eventuella lättnader vad gäller bolånetak och andra delar. Men vi har inte ens sett att det har gått ut en remiss. Eventuellt i sommar har det sagts. När kommer förslaget på bordet?

Jag vill blicka tillbaka ett par år till då vi debatterade samma ämnen. Då sa Jakob Olofsgård från Liberalerna: Vi vilar på hanen, och när inflationen går ned behöver vi vara beredda.

Nu har inflationen gått ned. Hur många år till ska vi behöva vänta medan regeringen vilar på hanen? Mer än halva mandatperioden har gått. När vi tittar i regeringens propositionslista, alltså på de faktiska förslag som ligger på vårt bord och ska diskuteras, kan vi konstatera att det snart är tre förlorade år.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis understryka att bostadsbristen är något som måste byggas bort. Men det krävs bostäder som vanligt folk kan efterfråga. Bostadsbyggandet har kollapsat, och enligt många bedömare lär det bli sju svåra år. Detta påpekades redan för ett par år sedan, men faktum kvarstår.

Ett ökat bostadsbyggande handlar om finansieringsfrågan. Den lyser med sin frånvaro. Det krävs alltså fler åtgärder än bara regelförenklingar. Och med den här SD-ledda regeringens strukturella förändringar riskerar det svenska folkhemmet att bli ett fuskbygge.

Jag vill återigen yrka bifall till reservation 1 i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet återkommer ofta till förslagen på lättnader i byggkraven bland annat på studentbostäder och till den lagrådsremiss som handlar om ett nytt regelverk för bygglov. Han tror att kostnader kommer att sjunka på grund av det.

Vi har ju inte debatterat dessa ännu, men det kommer vi att göra. Du får rätta mig om jag har fel nu, men det är väl en 7procentig kostnadsminskning med de försämringar man gör på studentbostäderna om man genomför detta? Det blir alltså försämrad tillgänglighet för funktionshindrade, som inte kommer att kunna klara att bosätta sig i alla lägenheter.

Men 7 procents minskning betyder ju inte att det blir billigare för den som ska hyra, för det är ju inga garantier att detta i slutändan går till dem. Risken är ju att man stoppar pengarna i egen ficka.

Naturligtvis finns det seriösa bolag som kanske skulle göra det, men det finns också en hel del lycksökare i byggbranschen som kommer att se möjligheterna till det också.

Det måste ju finnas bättre sätt att få ned kostnaderna och öka människors möjligheter att efterfråga en bostad än att göra bostäderna sämre. Vi har ju ett förslag om ett investeringsstöd för studentbostäder. Studentbostadsföretagen och studentföreningarna föreslog detta i Almedalen för ett par år sedan, och vi har anammat det. Det måste väl ändå vara bättre att hålla hög kvalitet på de bostäder som byggs, så att de håller för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett nytt regelverk för bygglov kanske gör att det går lite snabbare att få bygglov. I lagrådsremissen lyfts det dock fram att risken för att det blir fel från början kommer att öka, vilket kommer att öka kostnaderna för den enskilde som har begått felet när det gäller att få det åtgärdat i ett tillsynsärende. Man knuffar hela risken till den enskilde som gör dessa delar.

Jag motsätter mig också att vi i framtiden ska vara inneboende hos varandra. Våga bygga nytt! En byggnadsarbetare sätter tre andra i arbete. Det är smart.